I november 2006 anordnade CUL den tionde interna universitetspedagogiska konferensen. Syftet med dessa är sedan starten att erbjuda en mötesplats för att stimulera till nytänkande i pedagogiska frågor och dokumentation av erfarenheter av utbildning, undervisning och studier. Konferenserna har förutom parallella sessioner innehållit en eller ett par föreläsningar som ytterligare stimulans till pedagogisk utveckling. Varje år har mellan 20 och 30 bidrag presenterats av universitetets anställda och studenter och drygt 225 personer har deltagit med presentationer genom åren. Tidigare bidragsgivare har svarat på frågor om konferensens värde. De framträdande dragen i svaren är att konferensen innebär intressanta möten, tillfälle till reflektion, inspiration och idéer till nya pedagogiska grepp samt inblick i aktuella pedagogisk forskning. De flesta ansåg sig även haft nytta av att själva publicera ett bidrag. Bidraget hade kunnat användas som merithandling, som underlag för internationell publicering samt varit anledning till inbjudan till andra lärosäten nationellt och internationellt.
Inom universitetet anses det självklart att skriftligt dokumentera forskningsarbete samtidigt som detta inte lika självklart gäller det pedagogiska arbetet. Redan på konferensen 1998 talade professor Gunnar Handal om att använda sina kollegor som ”kritiska vänner”. Han argumenterade för att vi i högre grad ska öppna det som sker i utbildning och undervisning för kollegial kritik ungefär på ett likartat sätt som gäller för det vetenskapliga arbetet. En internationell diskussion där bl.a. Kreber (2002) säger att ”…the scholarship of teaching entails a public account of some or all of the following aspects of teaching - vision, design, interaction, outcomes and analysis - in a manner that can be peer-reviewed and used by members of one´s community.” Det framstår som behovet av att i högre grad betrakta det pedagogiska arbetet på ett vetenskapligt sätt har stärkts betydligt de senaste tio åren.
Kraven på lärare att visa sin pedagogiska skicklighet i ansökningar till tjänster har skärpts under tioårsperioden. Vilket gör att dokumentationen av det pedagogiska arbetet fått en ny betydelse. Kriterier på vad som kännetecknar pedagogisk skicklighet har utarbetats. Den sökande behöver visa och ha dokument som stärker den pedagogiska skickligheten och lärosätena har i allt högre grad formulerat lokala kriterier som finns tillgängliga för sökande till tjänster. På några lärosäten pågår projekt för att utveckla kompetens hos anställningsnämnder och sakkunniga när det gäller bedömning av pedagogisk skicklighet.
Ett beslut som fattades av SUHF (Sveriges Universitets- och högskoleförbund i november 2005) kan antas vara en ytterligare drivkraft. Beslutet innebär att den behörighetsgivande högskolepedagogiska utbildningen ska omfatta minst 10 veckors heltidsstudier. Detta har inneburit att omfattningen av kurser för lärare har ökat. För närvarande finns det ett kursutbud inom Centrum för undervisning och lärande som sammanlagt uppgår till 10 poäng, där varje kurssteg är relaterat till funktioner i lärares arbete. Idag deltar under ett läsår mellan 200-250 lärare i dessa kurser. I varje kurs (antingen om 2 eller 4 poäng) skriver deltagarna ett kortare fördjupningsarbete. Dessa kan även ses som ett led i att stimulera universitetets lärare att kritiskt granska den pedagogiska vardagen och att skriva om den så att det blir möjligt för kollegor och andra att granska arbetet i relation till forskning om undervisning och lärande. Det är många intressanta utvecklingstankar som föds i fördjupningsarbetena och ett antal av dem har utvecklats till bidrag på den interna konferensen och i vissa fall på internationella konferenser. Detta sammantaget har lett till att fler lärare har börjat dokumentera det pedagogiska arbetet och vi kan se exempel på att det i sig leder till att idéer sprids snabbare.
Pedagogiska utmaningar i tiden var temat för 2006 års konferens. Av alla tänkbara utmaningar fokuserade på Bolognaprocessen och lärares handledande uppgifter. Den första halvdagen inleddes av rektor Mille Millnert och dekanerna Helen Dannetun, Bo Hellgren, Jan Anward och Mats Hammar med tankar om Bolognaprocessen. Den andra halvdagen inleddes av professor Olga Dysthe som pratade om Kollegial handledning av studenters uppsatser samt professor Mats Hammar som reflekterade kring klinisk handledning. Tack för att ni bidrog till diskussionen om de pedagogiska utmaningarna. Tack också till alla er som genom bidragen har stimulerat den pedagogiska diskussionen. Min förhoppning är att läsningen av rapporten ytterligare ska ge inspiration till pedagogisk utveckling.
Slutligen, ett stort tack till Monika Samuelsson som har organiserat konferensen och redigerat rapporten på ett fantastiskt sätt.
Helene Hård af SegerstadCentrum för undervisning och lärande