This article presents the initial findings of research into how YouTube culture can become an arena for young YouTube videographers to remodel mainstream, sub-cultural, and media content (YouTube clips, music, film content, and viral memes). We juxtapose analyses from both media and child studies to look at the ways in which preferred images and notions of the “good” and idyllic childhood are re-edited into a possible critique of the prescribed Swedish childhood. Also, we look at ways in which these media-literate actors use YouTube to display their skills in both media editing and social media “savvy.” We discuss how “lay” professional competence in digital culture can be inherent in a friction between popular (children’s) culture and social media production, where simultaneous prowess in both is important for how a mediatised social and cultural critique can emerge.

Denna bok handlar om rörelsepolitik, det vill säga en social rörelses politiska påverkansmöjligheter. Det är den första studien av en riksorganisation inom den svenska kvinnojoursrörelsen och har såväl ett historiskt som dagsaktuellt anslag. Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) bröt sig ur Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (Roks) i Sverige vid mitten av 1990-talet i samband med en konflikt vars ideologiska kärna var synen på feminism, män och barn. Ur SKR:s perspektiv handlade konflikten också om olika synsätt på organisation, demokrati och öppenhet. I boken analyseras de skiljelinjer som SKR valde att fokusera vid starten och i den fortsatta verksamheten. Samtidigt undersökt vilken påverkan den nya organisationen haft på den politiska dagordningen. Vilka framgångar kan skönjas och vad har offrats på vägen? Här analyseras samtidspolitiska förändringar genom en ideell organisations formering och utveckling och i relation till både det civila samhället och staten.

The “justified” bully. Conceptions of bullying drawn from school cinema activities. The present paper addresses how bullying is co-constructed among teenagers in a Swedish school. The ethnographic data consist of pupilproduced film manuscripts, essays and video recordings of pupils’ group conversations, made after they had watched one of the films Evil or About a Boy during school hours in Years 8 and 9 of compulsory education (age group 14–15). The films and the follow-up work were presented by the teachers as being about bullying. The use of fiction as an educational tool was shown to free the pupils from possible real-life experiences of bullying in the discussions. Being perceived as different was seen as a reason for being bullied; however, the pupils admitted that the “real” reason would be not liking someone’s personality, i.e. because they had too much self-esteem or were scared. The bully was discussed as either being “evil”, i.e. wanting to exercise power, or “justified”, i.e. claiming rights. Both the evil and the justified bully were seen as products of circumstances, rather than as responsible for their actions.

Kulturpolitiken ska bidra till ett gott kulturliv, men hur fungerar det i praktiken? Hur ser samspelet mellan kulturliv och kulturpolitik egentligen ut på det lokala planet? Var löper intressekonflikterna mellan konstnärer, institutioner, politiker och publik? På vilka olika sätt har Linköping och Norrköping hanterat kulturens ändrade villkor? På 1970-talet fastslog riksdagen en ny kulturpolitik som kom att förverkligas på olika sätt i olika delar av landet. Linköping och Norrköping valde olika lösningar, vilket skapat olikartade förutsättningar, problem och möjligheter. I stora drag gäller liknande politiska mål än idag, men globalisering och medialisering har ställt etablerade verksamheter inför nya utmaningar. Då sätts de kulturpolitiska modellerna på hårda prov i den dagliga praktiken. För att förstå politiska insatser faktiskt fungerar för kulturens institutioner, konstnärer och publik har ett treårigt forskningsprojekt genomförts med stöd av CKS, Östsam samt Linköpings och Norrköpings kommuner.

Idén var att kombinera en historisk studie av hur kulturpolitiken förändrats genom åren med en närgången fältstudie av det samtida kulturlivet. Under ledning av professor Johan Fornäs vid Tema Kultur och samhälle (Tema Q), Linköpings universitet, har nu projektet avslutats med en innehållsrik och bitvis provocerande bok där två forskare sammanfattar sina resultat och insikter. Anne-Li Lindgren , historiskt inriktad forskare vid Tema Barn, Linköpings universitet, genomförde en kulturpolitisk historieskrivning som påvisade skillnader men också likheter mellan hur Linköping och Norrköping organiserat den offentliga resursfördelningen till kulturlivet. Lena Gemzöe , genusinriktad socialantropolog vid Stockholms universitet, gav sig ut i det vardagliga kulturlivet, med fokus på bildområdets museer, konstnärer, konsthantverkare och graffitimålare – och publiken. Där uppenbarades tydliga intressekonflikter. Forskarna fann att strider om kvalitet genomsyrar alla delar och nivåer av kulturlivet. De påvisade risker för att ett mycket brett och vagt kulturbegrepp kan leda till att kulturskaparnas villkor försummas. Konkurrensen mellan städerna framträder gång på gång, även om en embryonal regional identitet kan spåras i Kulturnät Östergötland. Det är viktigt att erkänna motsättningarna mellan olika gruppers intressen, hellre än att upprepa vackra ord om gemenskap, och efterlyser tätare dialoger mellan institutioner, publikgrupper och politiska aktörer.

Denna rapport innehåller texter som presenterats vid en konferens arrangerad inom ramen för Nätverk för barnomsorgsforskningi . Syftet med konferensen var att lyfta upp begreppet omsorg, diskutera dess innebörd, rädda det från retorisk förflackning och samtidigt via dess koppling till verksamheter belysa ett vidare sammanhang. När bamforskning diskuteras har jag på senare tid funnit det väsentligt att peka på att den har en kapacitet att kasta ljus över centrala samhällsfrågor. Forskning om barn bör inte bara vara en forskning om en viss grupp i samhället. Den nyare bamdomsforskningen söker tillämpa ett bamperspektiv. Detta innebär att fenomen studeras såsom de framstår från barnens perspektiv och att inverkan av olika sociala reformer, politiska förändringar och produktion av varor på barns liv belyses. Det handlar alltså både om att söka efter barnens perspektiv och att söka efter konsekvenserna för barnen av olika samhälleliga förändringar. Nya fålt som t.ex. barndomshistoria, barndomssociologi och barndomsantropologi har uppstått och begreppet generation har införts för att markera vikten av att anlägga ett generationsperspektiv på frågor som vanligtvis grupperats på annat sätt.

Denna avhandling handlar om hur samhället presenterades för barn via skolradion och Folkskolans barntidning under 1930-talet. I avhandlingen granskas hur såväl barnen som medierna i sig gjordes till redskap i den ideologiska striden om välfärdsstatens förändring och innebörder under 1900-talet. Studien handlar om innehållet i medierna och de om de aktörer som utformade program och texter. Vilka aktörer ville ha med barn och varför blev barn användbara i striden om skolradions innehåll och utformning? Vad fanns det för likheter och skillnader i sättet att tilltala och beskriva barn i de båda medierna? Ett viktigt resultat i avhandlingen är hur genus och etnicitet relaterades till barn i skapandet av en svensk folkhemsidentitet.

I slutet av tjugotalet startades en verksamhet av män där de förde fram barn en till en central plats i en ny viktig del av offentligheten, den etermediala offentligheten. Det var män som talade om barn i arbetet med programverksamhet och det var äan som ställde barn framför mikrofonerna och gav dem en röst i offentligheten. Samtidigt som kvinnorna inte kunde ge röst åt egna erfarenheter i samma medium. Hur kom den barnorienterade rundradioverksamheten igång? Vilka krafter verkade? För att få svar på frågor av den karaktaren ska framför allt skolradions, men i viss mån även barnradions, verksamhet studeras från slutet av tjugotalet och en bit in på trettiotalet.

Begreppet "barns bästa" har varit vägledande för en rad välfärdspolitiska åtgärder under senare år. Denna antologi fyller en lucka i forskningen om barn och välfärdsstaten och visar hur begreppet barns bästa ges olika innebörder med också skapar en gemensam begreppsram.Två viktiga frågor präglar texterna: dels frågan om välfärdsstatens sena omvandling påverkat och förändrat barns villkor, dels vilka innebörder som givits begreppet barnets bästa.

Barnperspektiv och delaktighet är begrepp som – i svallvågorna efter FN:s konvention om barnets rättigheter – under senare år starkt inspirerat barnkulturen i både forskning och praktik. Perspektiven i texterna är många och skiftande. En författare beskriver förskolebarns lek som förhandlingsarena, en annan om hur vuxna lyssnar (eller inte) till barns röster i skolans värdepedagogiska arbete. Vad vill barn veta när de själva får fråga i filosofiska samtal? Läsaren får ta del av vad barn berättar om i Kamratpostens insändare. Några författare tar upp hur barndomsideal iscensätts och vad barn säger, känner och gör i nöjesparker och i Science Center samt hur barn involveras som medforskare inom olika forskningsfält.

Skriften är ett resultat av symposiet ”Nu vill jag prata” – Barns röster i barnkulturen på Centrum för barnkulturforskning våren 2012. Författarna är främst akademiska forskare från olika discipliner och universitet, men också ett par forskande praktiker inom barnkulturens breda fält

Lekens betydelse för barns utveckling har betonats i flera decennier, men värdet av lek har förklarats på olika sätt. I riktlinjerna för förskolan och i Utbildningsradions program under 1990-talet har intresset allt starkare riktats mot lek som en lärande aktivitet. Barns lek beskrivs som nyttig och ändamålsenlig - som ett instrument pedagoger bör lära sig att utnyttja genom att observera och dokumentera barnens aktiviteter.

Documentation for pedagogical purposes is an increasingly important practice in Sweden, in Europe, and in the United States. This article focuses on the ethical aspects that need to be addressed in documentation practices in preschool. The empirical material is drawn from the blogs of Swedish preschool teachers who recorded their thoughts on pedagogical documentation while attending a university course on the subject. Today, digital technology (e.g., digital cameras, mobile phones, and tablet computers) make it easy to create visual documentation in the form of moving and still pictures. Moreover, webcams, USB sticks, and interactive whiteboards can be used to share documentation with others, mainly teachers and parents. In the communication process, the documented children are involved to different degrees; however, they are mainly positioned as subjects being looked at. In the discussion, research about children’s role as participants is related to different notions of the child in pedagogy and society. Ideas for the future are also raised.

Lek och barn hör ihop. Men vad menar vi när vi säger att barn leker? Beskrivningar av barns lek hänger ihop med två föreställningar om barndom som varit starka under 1900-talet: barn som skilda från vuxna och barn som lika vuxna. För hundra år sedan betonades skillnaderna mellan abrn och vuxna i välfärdspolitiken, idag är det tvärtom: barn beskrivs som vuxna. En nyhet är att vuxna också beskrivs som barn - alla är lärande individer. Anne-Li Lindgren följer i den här boken synen på barns lek i utbildningsprogram för förskolan från 1970-talet fram till år 2000. Hon visar hur lek har kopplats till lärande och hur forskare, läromedelsprodeucenter och förskolepedagoger har använt den i sin kamp om att definiera en god barndom. Dessutom studerar hon hur program och programserier har förhållit sig till de riktlinjer och läroplaner som reglerat förskolans verksamhet.

I orten Bona utanför Motala bedrevs 19051948 tvångsuppfostran av »vanartade« pojkar och unga män. Målsättningen var att lära de intagna tonåringarna »gudsfruktan och arbetsduglighet«. Under skiftande förhållanden uppfostrades där 3500 pojkar fram till nedläggningen.Bona blev något som man skrämde barn med.I augusti 1984 öppnades Bona Folkhögskola. Då påminde Hans Möller, en gammal »bonapojke«, om att Bona tidigare var liktydigt med Statens tvångsuppfostrings­anstalt Bona, ett »brottets gymnasium«.»För mig blev detta en väckarklocka  att unga pojkar hade tvångsuppfostrats och kategoriserats som vanartade under 1900-talets första hälft i Sverige och här på Bona«, skriver Renée Frangeur, själv lärare på folkhögskolan, i bokens förord. Möllers bild av Bona blev även Frangeurs, tills hon påbörjade en egen forskning kring sin arbetsplats historia. Bitvis växer en mer nyanserad bild fram. Bonaanstalten var mycket riktigt en tvångsuppfostringsanstalt, men där fanns även en kreativ skol­undervisning, skogs- och jordbruksarbete, och pojkarna skulle lära sig att uppskatta bland annat musik, idrott och teater. Allt i en manlig anda.Pojkar, pli och pedagogik ger en bild av hur samhällets syn på utsatta unga pojkar resul­terade i en kombination av militaristisk disciplinering och seriös utbildning.

This paper proposes a method for studying historical radio dialogues with participating children. It is an in-depth method focusing on the interaction in dialogues and the aim is to get an understanding of discursive change in a historical perspective, and more specifically how radio dialogues can be understood as sites for negotiations on citizenship norms and values. The focus is on changed notions of gender and generation. Choice of topic, turn taking, and the distribution of questions and answers are analyzed as parts of an ongoing struggle between power relations in which contemporary gender and generational orders were challenged. Thus, the staring point is Critical Discourse Analysis but it is applied on historical material and adapted to radio dialogues. The argument put forward is that the method presented can increase the understanding of how notions of gender and generation have been challenged in everyday practices, here in the form of everyday radio dialogues with participating children. The highly politicized but non-commercial public school broadcasts gave children a voice as competent and active citizens in new ways, and especially in programs produced by female teachers. In particular, these programs transgressed traditional boundaries concerning notions of gender and generation and thus understandings of childhood.

ntologi. Sexton humanister om makten, medierna och medborgarkompetenser Medverkar gör bl a Lars-Eric Liedman, Viveca Adelswärd, Lars Ingelstam, Anders Björnsson och Peter Luthersson.

Sveriges Kommuner och Landsting och det svenska kulturpolitiska observatoriet SweCult har analyserat vilka effekter som redan nu går att se av den nationella kulturpolitiska reformen om regionalisering genom den så kallade kultursamverkansmodellen. Elva forskare har utifrån tre perspektiv –Roller, processer och dialoger, Effekter och konsekvenser samt Finansiering undersökt det material som finns tillgängligt från de två första åren 2010–2012 för att skapa ett underlag för kommande diskussioner.

Kultursamverkansmodellen syftar till att stärka samverkan mellan stat, regioner och kommuner samt med kulturskapare och civilsamhälle. Har det blivit så? Vad kan justeras för att systemet ska leda till ett starkare Kultursverige? Kultursamverkansmodellen är under konstruktion.

Från att ha varit en tämligen marginell företeelse vid 1900-talets början, har förskolan blivit en angelägenhet för en stor del av den svenska befolkningen. Idag deltar mer än 90 procent av alla barn mellan två och sex år i offentligt finansierad förskole- och barnomsorgsverksamhet. Avsikten med föreliggande antologi är att belysa olika aspekter av denna avgörande utveckling. Bland författarna märks både de som bidragit till att definiera forskningsfältet, såväl nationellt som internationellt, och de vars bidrag illustrerar mer sentida utvecklingstendenser inom området.

I fokus för antologin står tre teman som varit centrala både i förskolans historia och dess historieskrivning: stat, yrkeskår och individ. Bland de ämnen som behandlas återfi nns den svenska barnträdgårdsrörelsens historia, Montessoripedagogiken reception under mellankrigstiden, utvecklingen av pedagogiska leksaker och den statliga televisionens betydelse för förskolesektorns expansion. Tack vare den inledande introduktionen till förskolans historieskrivning, och den avslutande bibliografi n med närmare 200 poster, utgör volymen också en god introduktion till ett mycket vitalt forskningsfält.

The empirical investigation in this paper develops the perspective of media in education by focusing on how the use of film in education stimulates the production of cultural, societal and social values and norms in school when pupils talk about “the police” in school cinema activities in Sweden. “Police” is regarded as a keyword and stereotype and the analysis focuses on how difference is created and negotiated between pupils and between pupils and teachers. Moreover, the paper highlights how acknowledging or disavowing difference is used by the pupils to position themselves. The result suggests that pupils create the police as negative and positive sign to gain position as: (1) included in a welfare society and (2) as problem solvers in the classroom (and society).

Antologin är skriven inom ramen för forskningsprogrammet Välfärdsstat, medier och modernisering. Programmet syftar till att teckna sambanden mellan utbildningsprogrammen och förändringarna i välfärds- och utbildningspolitiken.Under sent 1960- och tidigt 1970-tal riktade politiken ett nyväckt intresse mot barn och barns villkor. En rad utredningar behandlade barns livsmiljö, hälsa och uppfostran. TRU:s förskolesektor var en del av denna verksamhet och hade i uppdrag att göra program för barn och vuxna.Anne-Li Lindgren behandlar hur förskolesektorn var delaktig i att formulera och föra ut välfärdsstatens nya bild av hur framtidens barndom skulle utformas och hur den skulle förändra såväl barns som föräldrars liv. Hon visar även hur en rad experter och professionella drogs in i denna process.Kopplingen mellan program och politik är tydlig också i Ulla B Abrahamssons studie av jämställdhetsprogrammen. Abrahamsson skriver om hur program om jämställdhet blev en del av Utbildningsradions satsningar, sambanden med de politiska aktörerna inom den offentliga jämställdhetsdebatten, och sambanden med den interna kulturen inom Utbildningsradion.

Barndomen som den ter sig i ett bestämt samhälle är aldrig socialt och kulturellt neutral. Den är alltid en konsekvens av kulturella, politiska och sociala krafters samverkan. Barndomen skapas – en del skulle säga konstrueras – av politiska, sociala och kulturella förhållanden, av bestämda historiska förhållanden. Vid sekelskiftet 1900 stod barn och ungdomar i centrum för en livlig offentlig debatt. De sågs som ett påtagligt orosmoment på gator och torg och man klagade över föräldrarnas försummelser. Debatten reser en rad frågor rörande barnens roll i samhället. Var barnen verkligen så vanartade som ofta hävdades, och vad var det för brottslighet man var så räddför? Vilka sociala krafter låg bakom skräckvisionerna av ett samhälle inför sitt sammanbrott? Det är viktigt att de historiska förutsättningarna för engagemanget i barnens villkor klargöres. Sådana studier är viktiga eftersom debatter om barn och ungdomars villkor aktualiseras också i våra dagar. Ofta sker detta med jämförbara termer, begrepp och problemställningar. Vid sekelskiftet fördes diskussionen i termer vi känner igen från dagens Sverige; familjens kris och hemmens otillräcklighet, skolans brister, ungdomens agerande i offentliga miljöer och en ökande kriminalitet. Då som idag aktualiseras behovet av fler institutioner för det uppväxande släktet, familjestöd och rådgivning, samt behovet av skolreformer. Det är därför en central uppgift att klargöra under vilka betingelser och förutsättningar barn uppmärksammas sompolitiska och sociala problem.

Läromedel som film, radio, TV och Internet i svensk skolundervisning skapar och förmedlar kulturella föreställningar om barn och barndom som riktas mot barn. Anne-Li Lindgren pläderar i sitt bidrag för vikten av att anlägga ett kritiskt barnperspektiv på vuxenproducerad kultur för barn, där exemplen visar på hur barn använts i utbildningsmedier samt problematiserar barns delaktigeht och den ofta förekommande homogeniseringen av barn som grupp. Utifrån en diskursanalytisk ansats görs en maktanalys av hur vuxna strategier kan leda till hur barn framställs i utbildningsmaterial, exempelvis som både oskyldiga och kompetenta. (Redaktörens inledning)

Historiska sexualpolitiska texter från eller om Sverige, som problematiserar dagens debatter om sexualpolitik. Texterna är kommenterade av Sveriges vassaste forskare i sexualitetshistoria.

Sexualpolitiska nyckeltexter innehåller historiska sexualpolitiska texter från eller om Sverige. Här återpubliceras dikter, riksdagsdebatter, teckningar, pamfletter, litterära skildringar, affischer, utredningar och en t-shirt som alla problematiserar dagens debatter om sexualpolitik och ger en fördjupad förståelse av hur sexualitet förståtts, praktiserats och politiserats. Varje nyckeltext analyseras och kommenteras av forskare som sätter in texterna i sitt historiska sammanhang.

Texterna är kommenterade av flera av Sveriges vassaste forskare i sexualitetshistoria: Carl Michael Edenborg, Sara Edenheim, Hanna Hallgren, Lena Lennerhed, Ulla Manns, Yvonne Svanström, Ebba Witt-Brattström m fl.

Barndomen och naturen ses ofta som sammankopplade med varandra. Naturen uppfattas som god för barn och barn anses må bra av att vara i naturen. Men hur har egentligen  denna tankefigur uppstått och vad hänger samman med den i det pedagogiska arbetet med barn. Här diskuterar en rad framstående forskare hur barn och natur förhåller sig till varandra, alltifrån Rousseau. Vilka filosofiska ingångar finns i relationen människa/natur, hur förhåller sig natur och kultur till varandra, hur visualiseras naturen i t ex skolfilmer. Vidare granskas natur och barndom i förskolans utbildningsmaterial, liksom natur och genus. Och vilken plats har naturen i barndomsminnen.Bokens skribenter kommer från olika forskningsfält

Idag är det vanligt att relatera barn och natur till varandra. Frågan är vad en sådan relation skapar för föreställningar och vad den används till. Artikeln tar sin teoretiska utgångspunkt i visuell kultur för att analysera empiriska exempel hämtade från reklam och utomhuspedagogik. Analysen tar fasta på de markörer för ålder, genus och etnicitet som används när barn och natur relateras till varandra. Resultatet visar att det är ljusa barn med låg ålder och utan bestämt kön som används i den här typen av exempel och barnen skapar, tillsammans med framställningar av ren natur och naturlighet, föreställningar om renhet och oskuld. De föreställningar som skapas med hänvisningar till barn används för att ge intryck av hållbarhet medan de samtidigt motiverar konsumtion och vissa pedagogiska idéer. Slutdiskussionen reser frågan om vad som riskeras om barn-natur relationen fortsätter att återskapas på ett okritiskt sätt.

This paper combines sociological perspectives on family display, internet studies on family and private photography and a child studies perspective on the display of children. The paper proposes that blogging practices related to visits to theme and amusement parks in Sweden provide a new arena for people to displayfami-ly-like relationships. In the different displays,adults mainly use pictures of chil-dren in the blogs to demonstratetheir ability to perform family-likerelationships. The paper suggests that thisform of child-centred display,a visualized child-centredness, done during the park visit as well as in the blogging, is part of the construction of contemporary childhoods and what it means to be a child today and has not been theorized in earlier research on the display of family-like rela-tions.

I dagens förskola har dokumentation fått en prioriterad position som arbetsmetod. Hur dokumentation ska gå till och vad den kan användas till finns det relativt utförliga instruktioner om, däremot saknas etiska diskussioner omkring vad dokumentation innebär för de barn som blir dokumenterade. Arbetsmetoden beskrivs ur ett vuxenperspektiv och vi argumenterar här för varför det är angeläget att föra in ett etiskt tänkande i förhållande till de barn som dokumenteras. Barn som dokumenteras bör ges samma skydd som exempelvis forskare erbjuder de barn de beforskar.