liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Refine search result
1 - 27 of 27
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1. Ahlström, Monica
    et al.
    Blomé, Ulrika
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Göransson, Ingrid
    Nilsson, Anna-Karin
    Pettersson, Ulla
    Ett praktiskt försök: nationell prioriteringsmodell tillämpad i Landstinget i Kalmar Län2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Idag finns en nationell modell för hur öppna vertikala prioriteringar kan genomföras. Den är resultatet av de samlade erfarenheterna av att omsätta riksdagens riktlinjer för prioriteringar i praktiskt prioriteringsarbete. Modellen är framtagen av Socialstyrelsen, PrioriteringsCentrum samt flera vårdförbund och landsting gemensamt. Också FSA och LSR har ställt sig bakom den. Fram tills nu har det dock saknats praktisk erfarenhet av att tillämpa modellen inom arbetsterapi och sjukgymnastik. Men sedan drygt två år tillbaka har de båda rehabiliteringsenheterna Samrehab och Rehab Söder i Landstinget i Kalmar län med stöd av PrioriteringsCentrum bedrivit ett prioriteringsarbete i enlighet med modellen. Det är deras erfarenheter denna rapport handlar om.

    Prioriteringsarbetet har med nära stöd av verksamhetsledningarna letts av en projektgrupp bestående av arbetsterapeuter och sjukgymnaster från de båda enheterna som fungerat som handledare, ansvarat för metodutveckling och utbildning samt kontinuerligt utvärderat arbetet. Själva tillämpningen av den nationella modellen har ett antal utvecklingsgrupper inom olika specialistområden stått för. De har valt ut och rangordnat tillstånd och olika åtgärder som de ansett angelägna att ta fram prioriteringar för.

    Ett av syftena med prioriteringsarbetet i Samrehab och Rehab Söder var att få till stånd länsövergripande prioriteringar inom vissa verksamheter och/eller för vissa sjukdomstillstånd för en mer likvärdig vård. Idag finns elva sådana prioriteringsordningar presenterade på landstingets intranät och ytterligare ett tiotal är under bearbetning. Utöver vinsterna med det förbättrade samarbetet mellan länsdelarna har alltså den interna öppenheten i prioriteringarna ökat. Alla anställda kan lätt få fram prioriteringsordningarna via basenheternas hemsidor när man behöver det. Andra vinster av prioriteringsarbetet är att kännedomen och kunskapen om riksdagens riktlinjer för prioriteringar har ökat, att en större del av basenheternas verksamhet idag är faktabaserad än innan prioriteringsarbetet startade samt att den kliniska erfarenheten har tillvaratagits och dokumenterats på ett mer systematiskt sätt än tidigare. Det har dessutom skett en utveckling av den nationella modellen som har blivit mer konkret vad det gäller svårighetsgrad och nytta. En majoritet av deltagarna i utvecklingsgrupperna har haft en positiv inställning till att arbeta med prioriteringar utifrån modellen och upplever också att de erhållit ett språk som gör det möjligt att kommunicera prioriteringar med politiker och landstingsledning.

    I rapporten presenteras också de frågor kring modellens olika steg som dykt upp under arbetets gång. Tre frågor har dominerat; syftet med prioriteringsarbetet, tolkningen av modellen samt dokumentationen av prioriteringsarbetet.

     

    Syftet har inte alltid upplevts som helt klart och sambandet mellan prioriteringsarbetet och annat kvalitetsarbete som t ex framtagande av behandlingsriktlinjer har varit otydligt. När det gäller tolkningen av modellen har t ex graderingen av svårighetsgrad och patientnytta gett upphov till frustration. Också den skriftliga presentationen av prioriteringsordningarna har stundtals upplevts som krånglig och svår att förmedla till övriga medarbetare på ett användbart sätt.

    Alla de åtgärder som projektgruppen vidtagit för att underlätta de svårigheter som dykt upp delar de här med sig av i rapporten. Likaså pekar de ut viktiga förutsättningar för ett prioriteringsarbete (som t ex tid, kompetens, kontinuitet och legitima deltagare). Syftet med att pröva om den nationella modellen för öppna vertikala prioriteringar är användbar i Samrehabs och Rehab Söders prioriteringsarbete är uppnådd och det har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta modellens grundstruktur. Förslag har dock givits bl a avseende bedömning av svårighetsgrad och patientnytta för att ytterligare underlätta tillämpningen.

    Nu planerar enheterna att gå vidare med sitt prioriteringsarbete, dels genom att fortsätta att ta fram behandlingsriktlinjer som kombineras med prioriteringar men också genom att ytterligare utveckla prioriteringsstödet för de enskilda medarbetarna i deras dagliga patientarbete. Om andra verksamheter i Sverige  följer efter detta exempel från Kalmar län med att öppet redovisa hur de hanterar prioriteringar i sin verksamhet kommer ytterligare nya erfarenheter att hjälpa metodutvecklingen på traven.

  • 2.
    Andrén, Eva
    et al.
    Landstinget Sörmland.
    Andrén, Mats
    Norrbottens läns landsting.
    Bragsjö, Stefan
    Landstinget i Kalmar län.
    Björkryd, Karin
    Landstinget Sörmland.
    Johansson, Åsa
    Norrbottens läns landsting.
    Nilsson, Anna-Karin
    Landstinget i Kalmar län.
    Tjernberg Nordlund, Annette
    Landstinget Gävleborg.
    Rosberg, Birgitta
    Uppsala läns landsting.
    Ahlström, Monica
    Landstinget i Kalmar län.
    Pettersson, Ulla
    Landstinget i Kalmar län.
    Broqvist, Mari
    Prioriteringscentrum.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Öppna prioriteringar inom nya områden: logopedi, nutritionsbedömning, habilitering och arbetsterapi2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det finns fortfarande ett behov av att öka kunskapen om och stödja den praktiska tillämpningen av riksdagens riktlinjer för öppna prioriteringar inom svensk hälso- och sjukvård. Flera förslag på hur ett sådant stöd kan se ut har tagits fram de senaste åren. Spridning av goda exempel är ett sådant förslag, metodstöd ett annat (PrioriteringsCentrum 2007). En mer påtaglig form av metodstöd är den nationella modell som vuxit fram för att konkretisera innebörden i riktlinjerna (Carlsson m fl 2007). Den får idag anses som välbeprövad inom ett flertal områden och har bidragit till att samsynen och kommunicerbarheten kring prioriteringar har ökat i landet. Erfarenheter visar dock att det behövs pedagogisk vägledning i hur modellen kan tillämpas. För att möta upp efterfrågan på sådant metodstöd erbjuder Prioriteringscentrum handledning i grupp. Den första handledningsgruppen är nu avslutad och det är deltagarnas prioriteringsarbeten som presenteras i denna rapport i syfte att sprida konkreta exempel på försök att tillämpa prioriteringsriktlinjerna.

    I rapporten presenteras fyra prioriteringsarbeten med fokus på:

    •    Regionsamverkan inom arbetsterapi
    •    Logopedi
    •    Yrkesspecifika prioriteringar på väg till teamet
    •    Från projekt till integrerat redskap

    Exemplet med prioriteringar i regionsamverkan utgörs av det prioriteringsarbete som genomförts i det s k femklövernätverket bestående av en samverkansgrupp för arbetsterapeuter i ledningsposition på sjukhusen i Uppland, Västmanland, Södermanland, Gävleborg och Dalarna. Arbetet var ett försök att skapa gemensamma prioriteringar i regionen för ett sjukdomsområde som kändes relevant. Valet kom att falla på arbetsterapi inom reumatologi. Arbetet har sedan huvudsakligen bedrivits i en projektgrupp, bestående av en representant från varje sjukhus där arbetet växlat mellan arbete på hemmaplan och avstämningsträffar i projektgruppen.

    Försöket har visat att det finns en samsyn inom regionen kring prioriteringar inom arbetsterapi och reumatologi. Säkerheten i prioriteringarna har ökat i och med att fem arbetsterapiorganisationer tillsammans bidragit med ett stort underlagsmaterial bl a genom att delge varandra sina kliniska erfarenheter. Förutsättningarna för en mer likartad vård i regionen har ökat. Arbetet har också gett upphov till frågor om i vilka situationer det är att föredra att prioriteringsarbete bedrivs lokalt, regionvis och/eller nationellt.

  • 3.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Asking the public: Citizens´ views on priority setting and resource allocation in democratically governed healthcare2018Doctoral thesis, comprehensive summary (Other academic)
    Abstract [en]

    Resource allocation in publicly funded healthcare systems is inevitably linked with priority setting between different patient groups and between different service areas, so-called meso level priorities. Behind every priority-setting decision (investments, reallocating or rationing), are values affecting both the content of the decisions and how the decisions are made. The importance for priority-setting to reflect social values, has been emphasised for the legitimacy of the healthcare systems and the decision makers. Also important, if supposed to provide enough guidance in practice, is that content values, expressed in ethical principles and criteria, are further operationalised. Few studies exist where Swedish citizens have been asked about priority setting and rationing at meso level, and findings from other countries cannot automatically be transferred to the Swedish context.

    The overall aim of this thesis is to extend and deepen the knowledge of the Swedish citizens´ views on acceptance of rationing in healthcare, on appropriate decision makers for rationing, and on the severity criterion for priority setting. Two qualitative and one mixmethod study were conducted, where citizens were interviewed. Citizens´ views on severity were also compared, both with a Severity Framework, derived from parliamentary-decided ethical principles and used for resource allocation, and with health professionals´ and politicians´ ranking of different aspects of severity in a quantitative, survey study.

    Study I shows that citizen participants perceived that acceptance of rationing at meso level is built on the awareness of priority-setting dilemmas between patient groups. No such spontaneous awareness was found. Depending on reactions of self-interest or solidarity, acceptance was also perceived to be built on acceptable principles for rationing and/or access to alternatives to public care. Study II shows that awareness of the meso level forms the basis for awareness of different risks of unfairness, linked with potential decision makers (even health professionals). Collaborative arrangements were promoted in order to control for such risks, especially the risk of self-interest. Politicians, in contrast to previous studies, were favoured as final decision makers for rationing healthcare. In study III, citizen participants identified the same severity aspects as health professionals and experts had done in the Severity Framework. They contributed with some possible refinements, but also promoted aspects not in line with established ethical criteria for priority setting in Sweden. Study IV shows that citizen respondents differ to a larger proportion compared to politicians´ ranking of severity aspects, than with that of health professionals´. The greatest number of significant differences was found between politicians and health professionals.

    This thesis has several implications. Politicians ought to strive for greater public awareness of the priority-setting dilemma at the meso level in healthcare, both according to the process and the content values behind the decisions. Social values not in accordance to the parliamentary decision indicate a need to facilitate an ongoing dialogue, reason-giving activities and promotion of content values of solidarity. To capture social values on priority setting and rationing, ambitious public deliberation is not the only way. Methodologically stringent research, with a variety of study designs, could contribute in many important ways.

    List of papers
    1. To accept, or not to accept, that is the question: citizen reactions to rationing
    Open this publication in new window or tab >>To accept, or not to accept, that is the question: citizen reactions to rationing
    2014 (English)In: Health Expectations, ISSN 1369-6513, E-ISSN 1369-7625, Vol. 17, no 1, p. 82-92Article in journal (Refereed) Published
    Abstract [en]

    Background  The publicly financed health service in Sweden has come under increasing pressure, forcing policy makers to consider restrictions. Objective  To describe different perceptions of rationing, in particular, what citizens themselves believe influences their acceptance of having to stand aside for others in a public health service. Design  Qualitative interviews, analysed by phenomenography, describing perceptions by different categories. Setting and participants  Purposeful sample of 14 Swedish citizens, based on demographic criteria and attitudes towards allocation in health care. Results  Participants expressed high awareness of limitations in public resources and the necessity of rationing. Acceptance of rationing could increase or decrease, depending on one's (i) awareness that healthcare resources are limited, (ii) endorsement of universal health care, (iii) knowledge and acceptance of the principles guiding rationing and (iv) knowledge about alternatives to public health services. Conclusions  This study suggests that decision makers should be more explicit in describing the dilemma of resource limitations in a publicly funded healthcare system. Openness enables citizens to gain the insight to make informed decisions, i.e. to use public services or to 'opt out' of the public sector solution if they consider rationing decisions unacceptable.

    Place, publisher, year, edition, pages
    John Wiley & Sons, 2014
    Keywords
    citizen perspective, phenomenography, priority setting, rationing, Sweden
    National Category
    Medical and Health Sciences
    Identifiers
    urn:nbn:se:liu:diva-104308 (URN)10.1111/j.1369-7625.2011.00734.x (DOI)000330647300010 ()22032636 (PubMedID)
    Available from: 2014-02-14 Created: 2014-02-14 Last updated: 2018-04-03
    2. It takes a giraffe to see the big picture - Citizens' view on decision makers in health care rationing
    Open this publication in new window or tab >>It takes a giraffe to see the big picture - Citizens' view on decision makers in health care rationing
    2015 (English)In: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 128, p. 301-308Article in journal (Refereed) Published
    Abstract [en]

    Previous studies show that citizens usually prefer physicians as decision makers for rationing in health care, while politicians are downgraded. The findings are far from clear-cut due to methodological differences, and as the results are context sensitive they cannot easily be transferred between countries. Drawing on methodological experiences from previous research, this paper aims to identify and describe different ways Swedish citizens understand and experience decision makers for rationing in health care, exclusively on the programme level. We intend to address several challenges that arise when studying citizens' views on rationing by (a) using a method that allows for reflection, (b) using the respondents' nomination of decision makers, and (c) clearly identifying the rationing level. We used phenomenography, a qualitative method for studying variations and changes in perceiving phenomena. Open-ended interviews were conducted with 14 Swedish citizens selected by standard criteria (e.g. age) and by their attitude towards rationing. The main finding was that respondents viewed politicians as more legitimate decision makers in contrast to the results in most other studies. Interestingly, physicians, politicians, and citizens were all associated with some kind of risk related to self-interest in relation to rationing. A collaborative solution for decision making was preferred where the views of different actors were considered important. The fact that politicians were seen as appropriate decision makers could be explained by several factors: the respondents' new insights about necessary trade-offs at the programme level, awareness of the importance of an overview of different health care needs, awareness about self-interest among different categories of decision-makers, including physicians, and the national context of long-term political accountability for health care in Sweden. This study points to the importance of being aware of contextual and methodological issues in relation to research on how citizens experience arrangements for rationing in health care.

    Place, publisher, year, edition, pages
    Elsevier, 2015
    Keywords
    Sweden Health care Rationing Programme level Decision maker Citizens' view Interview Phenomenography
    National Category
    Health Care Service and Management, Health Policy and Services and Health Economy
    Identifiers
    urn:nbn:se:liu:diva-115129 (URN)10.1016/j.socscimed.2015.01.043 (DOI)000351323500037 ()25638017 (PubMedID)
    Note

    The authors gratefully acknowledge the contribution made by the participants in this study. This study was supported by the Swedish Federation of County Councils Research Program on Change Processes in Health Care and the Swedish National Centre for Priority Setting in Health Care.

    Available from: 2015-03-09 Created: 2015-03-09 Last updated: 2018-04-03
    3. The meaning of severity - do citizenś views correspond to a severity framework based on ethical principles for priority setting?
    Open this publication in new window or tab >>The meaning of severity - do citizenś views correspond to a severity framework based on ethical principles for priority setting?
    2018 (English)In: Health Policy, ISSN 0168-8510, E-ISSN 1872-6054, Vol. 122, no 6, p. 630-637, article id S0168-8510(18)30081-2Article in journal (Refereed) Published
    Abstract [en]

    The importance for governments of establishing ethical principles and criteria for priority setting in line with social values, has been emphasised. The risk of such criteria not being operationalised and instead replaced by de-contextualised priority-setting tools, has been noted. The aim of this article was to compare whether citizenś views are in line with how a criterion derived from parliamentary-decided ethical principles have been interpreted into a framework for evaluating severity levels, in resource allocation situations in Sweden. Interviews were conducted with 15 citizens and analysed by directed content analysis. The results showed that the multi-factorial aspects that participants considered as relevant for evaluating severity, were similar to those used by professionals in the Severity Framework, but added some refinements on what to consider when taking these aspects into account. Findings of similarities, such as in our study, could have the potential to strengthen the internal legitimacy among professionals, to use such a priority-setting tool, and enable politicians to communicate the justifiability of how severity is decided. The study also disclosed new aspects regarding severity, of which some are ethically disputed, implying that our results also reveal the need for ongoing ethical discussions in publicly-funded healthcare systems.

    Place, publisher, year, edition, pages
    Elsevier, 2018
    Keywords
    Citizens views, Directed content analysis, Ethical principles, Priority setting, Severity of ill health, Sweden
    National Category
    Medical Ethics
    Identifiers
    urn:nbn:se:liu:diva-147772 (URN)10.1016/j.healthpol.2018.04.005 (DOI)000438479000010 ()29728287 (PubMedID)
    Available from: 2018-05-14 Created: 2018-05-14 Last updated: 2019-06-27
  • 4.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Medborgardialogen i Östergötland: ett utvecklingsarbete i landstinget. Delrapport 12002Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En medborgardialog är under utvecklande i Landstinget i Östergötland. Senaste årens demokratiutveckling, en förändrad politisk organisation samt behovet av öppna prioriteringar anses vara några av orsaker till detta. Den enskilde landstingspolitikern har också genom medicinskt programarbete byggt upp en tillit till att dialogen med medborgaren fungerar. En politisk arbetsgrupp arbetar nu med ett flerårigt utvecklingsprojekt kring medborgardialog i Östergötland. Syftet med projektet är inte primärt att diskutera en särskild fråga med medborgarna utan att testa vilka arenor som politiker kan använda i en dialog med medborgaren.

    Arbetet har så här långt bestått av en planeringsfas där politikerna arbetat med målformuleringsarbete för arbetsgruppens arbete, kunskapsuppbyggnad samt framtagande av testarenor och den politiska frågan kring läkemedel som ska prövas på olika arenor.

    Mycken kunskap är vunnen i arbetsgruppen så här långt. Politikerna har bl.a. i mindre samtalsgrupper diskuterat med ett 60-tal östgötar om hur en medborgardialog skulle kunna utformas. Ur samtalen har framkommit att medborgarna anser det viktigt att känna sig berörd, insatt och kunnig i det som ska diskuteras samt att förstå dialogens syfte. Ämnet ska ta sin utgångspunkt i det konkreta och beröra sådant som har att göra med etiska frågor, prioriteringar och sjukvårdens förutsättningar. Formerna för ett samtal kan variera alltifrån det oplanerade, spontana samtalet till det möte där medborgarna bereds möjlighet att grundligt sätta sig in i en fråga. Önskemålen har också en spännvidd från det mer personliga mötet i en mindre grupp till en dialog via Internet i form av enkäter. Det som framkommit i samtalen med medborgarna har verifierats genom den enkätundersökning som genomfördes med 900 östgötar via Internet.

    PrioriteringsCentrum har i uppdrag att följa och dokumentera detta utvecklingsarbete. Syftet är att sprida erfarenheter om sådant som har att göra med praktiskt prioriteringsarbete där en dialog med medborgarna utgör en viktig del. Av de erfarenheter som hittills vunnits skulle jag vilja lyfta följande punkter som kan antas ha betydelse för landsting och kommuner med intresse för att utveckla en medborgardialog;

    • För att skapa bärkraft i ett utvecklingsarbete kring medborgardialog behöver det finnas en gemensam bild i hela den politiska organisationen av behovet av ett samtal med medborgarna. Det måste dessutom finnas ett stöd från tjänstemännen i organisationen, inte bara av eldsjälar utan genom att flera personer med intresse och kunskap om vad en medborgardialog kan innebära involveras i arbetet.
    • Den politiska viljan med medborgardialogen behöver tydliggöras för att syftet också ska bli tydligt för de medborgare som berörs. Gäller det att öka delaktigheten hos medborgarna, skapa bredare beslutsunderlag, skapa legitimitet för prioriteringsbeslut eller finns det andra syften? Frågor om politikerns roll och förhållningssätt i dialogen med medborgarna behöver också klargöras. Ska han eller hon inta en lyssnande, informerande och/eller argumenterande roll?
    • Resultatet av medborgardialogen dvs. de värderingar som medborgarna för fram i olika frågor måste finna sina vägar in i den politiska beslutsprocessen. Om inte detta sker finns en risk att legitimiteten för dialogen i medborgarnas ögon går förlorad. Implementeringsfrågor är därför viktiga att hantera i den politiska organisationen.
    • All utveckling kräver tid. Detta gäller också för nya arbetssätt för landstingspolitiker. Att avsätta tid för reflektion, att avgöra vilka skeden detta är av särskild vikt men också avgöra vad som är rimlig tid för den uppgift man har syns som viktiga delar för att utveckla den politiska prioriteringsprocessen på ett genomtänkt sätt.
    • Ett systematiskt arbetssätt men som också tillåter ett lärande under arbetets gång verkar vara ett framgångsrikt angreppssätt. Här ingår målformulering, analys och syntes av vunna erfarenheter samt utvärdering är viktiga utvecklingssteg.
    • En förändrad politikerroll skapar ett behov av ett förändrat stöd till politikerna. I och med att politikernas arbetssätt blir mer processinriktat ökar behovet av stöd kring sådana arbetsmetoder. Medborgardialogen kan också innebära ett behov av stöd och vägledning i hur samtal kring svåra frågor kan föras med medborgarna.
    • Att arbeta fram de frågor som ska diskuteras med medborgarna är en grannlaga uppgift. Det finns olika perspektiv på alla frågor. Om en organisation har modet att ta hjälp av många olika kunskapsföreträdare i ett sådant arbete ökar troligen möjligheten att skapa en bra utgångspunkt för samtalet med medborgarna, även om vägen dit blir lite längre.

    Utvärdering är som sagt en viktig del i ett utvecklingsarbete. I nästa rapport kommer de arenor som nu prövas i Östergötland att beskrivas och utvärderas.

  • 5.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Nationell modell för öppna prioriteringar2013In: Att välja rättvist: om prioriteringar i hälso- och sjukvården / [ed] Per Carlsson och Susanne Waldau, Lund: Studentlitteratur, 2013, 1:1, p. 101-117Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här boken är avsedd som ett stöd för alla som vill ge sig i kast med frågan om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Den diskuterar orsakerna till att riksdagsbeslutet om prioriteringar inte genomförts i hälso- och sjukvården, trots att de etiska principer som prioriteringsordningen vilar på är djupt förankrade hos både vårdpersonal och befolkningen i övrigt. Vidare diskuteras grundläggande begrepp i sammanhanget liksom hälso- och sjukvårdens roll i förhållande till ohälsa och sjukdom i befolkningen. I boken betonas vikten av att många erfarenheter och perspektiv möts i dialogen kring prioriteringsfrågorna. En rad olika metoder och erfarenheter som kan underlätta det gemensamma arbetet presenteras också.Boken är avsedd som ett diskussionsunderlag för de som leder eller deltar i prioriteringssammanhang i landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård. Den kan också användas i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal.

  • 6.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Politiker möter medborgare i samtal om prioriteringar: ett praktiskt exempel2003Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett flerårigt utvecklingsarbete kring öppen dialog mellan politiker och medborgare om prioriteringar har genomförts i Östergötland. PrioriteringsCentrum har följt politikerna genom hela detta arbete. Landstinget i Östergötland önskade nämligen få sitt arbete dokumenterat och därmed mer systematiskt betraktat som ett led i sitt eget lärande om arbete med medborgardialog och öppna prioriteringar.

    Politikernas syfte med projektet har inte primärt varit att diskutera en särskild fråga med medborgarna utan att bygga upp erfarenheter kring hur en medborgardialog kan gå till. Det är dessa erfarenheter som denna rapport handlar om.

    Sammanlagt 2 300 östgötar har deltagit i försöket med medborgardialog. Politikerna har valt tre olika kontaktsätt; medborgarråd, samtalsgrupper och samtal kring en minienkät. I samtliga möten har frågorna varit kopplade till läkemedel och prioriteringar. Av alla de erfarenheter som dessa möten gett upphov till redovisas följande i rapporten;

    Medborgare kan mycket väl acceptera att diskutera prioriteringar med politiker men det finns mycket som kan påverka hur väl detta accepteras. Valet av ämne är en sådan viktig del. Att frågorna är aktuella, relativt kända och berör många anses positivt liksom att de är partipolitiskt neutrala, kan påverkas av de lokala politikerna, innehåller ett konkret prioriteringsdilemma och så långt möjligt speglar den typ av beslut politiker har att fatta. Information om behovet av prioriteringar och politikernas roll i prioriteringsarbetet är också viktigt. Avgörande för att dialogen ska accepteras är kanske ändå kvalitén i samtalet där lyssnandet har ett stort värde.

    Tillgång på information gynnar dialogen mellan medborgare och politiker eftersom prioriteringar i vården är komplexa. För mycket information kan dock föra diskussionen för långt från hur ”vanligt” folk kan tänka samtidigt som information kan bidra positivt till ändrade attityder i befolkningen kring prioriteringar. Politikernas behov av kunskap inför en medborgardialog är inte ätt att ta ställning till. I första hand är de intresserade av att diskutera värderingar och inte fakta samtidigt som en viss kunskap krävs för att förstå det som kommer upp i diskussionen.

    Prioriteringsdiskussioner med medborgarna kan ha ett värde för politikerna på flera olika sätt. Det kan handla om förslag till olika lösningar vid resursbrist och visa på vilken acceptans som finns i befolkningen kring olika resonemang kring prioriteringar. Diskussionerna ger också politikerna en bild av dagsläget kring patientnära prioriteringar i vården samt behovet av information i befolkningen kring redan fattade beslut.

    Medborgare som i ibland anses som särskilt svåra att nå av politiker har visat stort intresse av att diskutera prioriteringar när politikerna väl sökt sig ut till platser där dessa medborgare finns i sin vardag.

    • Erfarenheterna från detta försök visar att det finns samtalsämnen som återkommer trots att deltagarna sinsemellan upplevs olika t.ex. vad det gäller politisk aktivitet, olika etnisk bakgrund, olika åldrar och vårderfarenhet. I samtliga samtal kommer man in på frågor om människovärde, behov och hälsa. Å andra sidan i grupper där deltagarna förefaller tämligen lika kan olika perspektiv komma upp på prioriteringar som t.ex. har med ekonomi eller samhällsperspektiv att göra. Behovet av representativitet beror på vilket syfte politikerna önskar uppnå med medborgardialogen. I det långa loppet anses ändå representativitet viktigt för att få legitimitet för dialogen.
    • Medborgardialogen behövs för att skapa ökad delaktighet, ökad legitimitet för prioriteringar, skapa nyanserade beslutsunderlag men också för att utveckla politikernas eget prioriteringsarbete. Dialogen med medborgaren har både en plats inom partierna och som en parlamentarisk uppgift. Den behöver dock få en tydlig koppling till landstingens styrprocess för att behålla sin legitimitet.
    • Slutligen diskuteras i denna rapport vad som skulle kunna gynna respektive hindra att politiker väljer att utveckla en medborgardialog. Här handlar det bl.a. om vilken demokratisyn som är förhärskande, vilka politiker som är bärare av medborgardialogen, medvetenheten om prioriteringsbehovet, politikernas roll vad det gäller prioriteringar och hur de värderar process eller resultat samt medborgardialogens status som politiskt arbetssätt.

    För de politiker som är intresserade av att arbeta vidare med medborgardialog finns alltså många viktiga frågor att ställa sig men också en hel del kunskap och erfarenhet att ta tillvara. PrioriteringsCentrum hoppas med denna rapport ytterligare kunna bidra till att inspirera till praktiskt utvecklingsarbete kring öppna prioriteringar.

  • 7.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences. PrioriteringsCentrum.
    Öppna prioriteringar inom arbetsterapi och sjukgymnastik2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett av de viktigaste verktygen för ett framgångsrikt prioriteringsarbete i vården är samtal. Samtal kollegor emellan, med andra yrkesgrupper, med politiker och med allmänheten. Att vara medveten om sina egna prioriteringar i patientarbetet är en viktig utgångspunkt för ett sådant samtal. Idag finns lite kunskap om hur vårdpersonal resonerar kring prioriteringar i vården. Vårdpersonal har också hittills spelat en undanskymd roll i diskussioner om hur vårdens resurser ska användas och fördelas (SOU 2001:8).

    Denna rapport syftar till att öka kunskapen om hur arbetsterapeuter och sjukgymnaster resonerar kring öppna prioriteringar och vad det är som styr de prioriteringar de gör i sitt patientnära arbete. Innehållet grundar sig på vad som framkommit i de 16 intervjuer som genomförts med representanter från dessa yrkeskategorier, verksamma på olika håll i Sverige. Både landstings- och kommunanställda har deltagit i intervjuerna.

    Intervjuerna visar att graden av medvetenhet om prioriteringar varierar kraftigt bland de intervjuade arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna. Många beskriver att de hela tiden gör val mellan olika insatser i sitt arbete - de har bara inte tänkt på det som ”prioriteringar”. Å andra sidan finns det exempel på enheter inom sjukgymnastik och arbetsterapi som på ett medvetet sätt arbetat med att rangordna sina insatser. Som bilagor till rapporten finns exempel på detta från Karolinska sjukhuset i Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fortfarande är det dock vanligast med ringa öppenhet i de prioriteringar som görs av dessa yrkesgrupper.

    Ett annat resultat av intervjuerna var de många faktorer som kunde påvisas som påverkar de prioriteringar arbetsterapeuter och sjukgymnaster gör i sin dagliga verksamhet. Omvärldsfaktorer som läkarens kompetens och intresse, lagar, politiska styrsystem och viljeyttringar samt yttre fysiska förutsättningar som t.ex. lokalernas utformning ligger ofta utanför vad dessa yrkesgrupper själva kan påverka men som de samtidigt måste förhålla sig till i sina val. Den egna kompetensen, intresseinriktningen, kultur och traditioner samt upplevelsen av prestige beskrivs mer som inre faktorer som är direkt påverkbara av den enskilde yrkesföreträdaren liksom yrkesgruppens syn på hälsa, kostnadseffektivitet hos åtgärden och patientens egen upplevelse av behov.

    Vad som framkommit i denna rapport styrker helt den bild som Prioriteringsutredningen (SOU 1995:5) gav, nämligen att arbetsterapeuter och sjukgymnaster inte deltar i organiserat prioriteringsarbete i särskilt hög grad. Beslutsunderlagen riskerar därmed att bli ensidiga och ge en bristfällig bild av vårdbehov.

    Det finns också andra starka drivkrafter än de politiska för en fortsatt utveckling av öppna prioriteringar inom dessa yrkeskårer. Arbetsmiljöfrågor och framtida krav från patienter och allmänhet är några sådana exempel. För att komma vidare i arbetet finns flera möjliga steg att ta, några av dessa kan vara att:

    1. Bygga upp kunskap om de prioriteringar som görs idag.
    2. Genomföra diskussioner om vårdbehov för de patientgrupper som arbetsterapeuter och sjukgymnaster arbetar med.
    3. Utveckla metoder för öppna prioriteringar inom arbetsterapi och sjukgymnastik.
    4. Bidra till ökad delaktighet i prioriteringsdiskussioner på alla nivåer.
    5. Utveckla strategier för offentliggörande av prioriteringar.

    Genom att arbeta vidare med dessa utvecklingsfrågor skulle mer medvetna och öppna prioriteringar kunna bli möjliga inom arbetsterapi och sjukgymnastik vilket i sin tur skulle möjliggöra en större insyn i hur behov kopplade till rehabiliteringsinsatser tillgodoses i vården idag. Syftet med öppna prioriteringar är att bidra både till en ökad rättvisa och till effektivitet i vården.

  • 8.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Arvidsson, Eva
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioriteringar initierade på verksamhetsnivå2013In: Att välja rättvist: om prioriteringar i hälso- och sjukvården / [ed] Per Carlsson och Susanne Waldau, Lund: Studentlitteratur, 2013, 1:1, p. 189-206Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här boken är avsedd som ett stöd för alla som vill ge sig i kast med frågan om prioriteringar i hälso- och sjukvården. Den diskuterar orsakerna till att riksdagsbeslutet om prioriteringar inte genomförts i hälso- och sjukvården, trots att de etiska principer som prioriteringsordningen vilar på är djupt förankrade hos både vårdpersonal och befolkningen i övrigt. Vidare diskuteras grundläggande begrepp i sammanhanget liksom hälso- och sjukvårdens roll i förhållande till ohälsa och sjukdom i befolkningen. I boken betonas vikten av att många erfarenheter och perspektiv möts i dialogen kring prioriteringsfrågorna. En rad olika metoder och erfarenheter som kan underlätta det gemensamma arbetet presenteras också.Boken är avsedd som ett diskussionsunderlag för de som leder eller deltar i prioriteringssammanhang i landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård. Den kan också användas i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal.

  • 9.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Prioriteringscentrum.
    Branting Elgstrand, Maria
    Socialstyrelsen.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen.
    Jakobsson, Anders
    National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care: Reviderad version2011Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The national model for transparent prioritisation concerns a systematic method of interpreting and implementing the Riksdag’s guidelines and ethical platforms in practice. The model may be used for prioritisation, primarily at group level, by all types of publicly funded health care providers, within county councils, municipalities and privately managed health care. The prioritisation model is applicable in both vertical and horizontal prioritisation.

    The national model for transparent prioritisation aims to increase the systematic application of the Riksdag’s guidelines in order to ensure that a greater proportion of resources are allocated appropriately and efficiently to the care of those in greatest need of it, enabling and facilitating transparent prioritisation. The model does not, however, stipulate how the actual work of priority setting shall be organised.

  • 10.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Branting Elgstrand, Maria
    Socialstyrelsen.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen.
    Jakobsson, Anders
    Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård: Reviderad version2011Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The national model for transparent prioritisation concerns a systematic method of interpreting and implementing the Riksdag’s guidelines and ethical platforms in practice. The model may be used for prioritisation, primarily at group level, by all types of publicly funded health care providers, within county councils, municipalities and privately managed health care. The prioritisation model is applicable in both vertical and horizontal prioritisation.

    The national model for transparent prioritisation aims to increase the systematic application of the Riksdag’s guidelines in order to ensure that a greater proportion of resources are allocated appropriately and efficiently to the care of those in greatest need of it, enabling and facilitating transparent prioritisation. The model does not, however, stipulate how the actual work of priority setting shall be organised.

  • 11.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    It takes a giraffe to see the big picture - Citizens' view on decision makers in health care rationing2015In: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 128, p. 301-308Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Previous studies show that citizens usually prefer physicians as decision makers for rationing in health care, while politicians are downgraded. The findings are far from clear-cut due to methodological differences, and as the results are context sensitive they cannot easily be transferred between countries. Drawing on methodological experiences from previous research, this paper aims to identify and describe different ways Swedish citizens understand and experience decision makers for rationing in health care, exclusively on the programme level. We intend to address several challenges that arise when studying citizens' views on rationing by (a) using a method that allows for reflection, (b) using the respondents' nomination of decision makers, and (c) clearly identifying the rationing level. We used phenomenography, a qualitative method for studying variations and changes in perceiving phenomena. Open-ended interviews were conducted with 14 Swedish citizens selected by standard criteria (e.g. age) and by their attitude towards rationing. The main finding was that respondents viewed politicians as more legitimate decision makers in contrast to the results in most other studies. Interestingly, physicians, politicians, and citizens were all associated with some kind of risk related to self-interest in relation to rationing. A collaborative solution for decision making was preferred where the views of different actors were considered important. The fact that politicians were seen as appropriate decision makers could be explained by several factors: the respondents' new insights about necessary trade-offs at the programme level, awareness of the importance of an overview of different health care needs, awareness about self-interest among different categories of decision-makers, including physicians, and the national context of long-term political accountability for health care in Sweden. This study points to the importance of being aware of contextual and methodological issues in relation to research on how citizens experience arrangements for rationing in health care.

  • 12.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Rättvisan finns i betraktarens öga: röster från medborgare om rättvisa i vården2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I så gott som alla relationer i samhället intar rättvisa en central plats. Att befolkningen kan uppfatta hälso- och sjukvårdens fördelningar och prioriteringar som ”rättvisa” framstår som avgörande för den solidariskt finansierade sjukvårdens fortlevnad. Problemområdet är därför av stor betydelse för vårdens huvudmän. Vi behöver dock mer kunskaper om hur allmänheten uppfattar detta. Hur ser rättviseuppfattningen ut hos allmänheten och varierar den från situation till situation?

    Som ett första steg att närma sig dessa frågor har vi genomfört en intervjuundersökning bland den svenska allmänheten. Urvalet har skett enligt strategin maximal variation för att försöka fånga så många olika uppfattningar som möjligt. Det innebär att hänsyn tagits till standardvariabler som yrke, ålder, kön och etnicitet men att vi också har försökt att välja ut intervjupersoner med olika uppfattningar om rättvisa och beslutsfattande i vården. Det har skett genom en enkätundersökning om rättvisa och utifrån resultatet av denna har 14 personer valts ut och intervjuats. De uppfattningar om rättvisa och vård som framkommit i intervjuerna kan sammanfattas på följande sätt;

    • Fenomenet rättvisa förstås som att något delas upp och fördelas mellan några på så sätt att ett resultat som uppfattas som positivt uppstår.
    • Fördelning av vård, som denna undersökning i huvudsak handlar om, uppfattas som ett måste (utifrån resursbrist och oändliga behov). Intervjupersonerna menar också att det är möjligt och önskvärt med en omfördelning av resurser; mellan samhällssektorer, inom vården och från offentlig till egenfinansierad vård.
    • I intervjuerna finns flera olika upplevelser (vilka intervjupersonerna menar kan vara formade av personlighet, personliga erfarenheter och samhällsnormer) av vad som är rättvisa vid fördelning av vård. Rättvisa kan innebära att alla får lika, t ex bemötande eller skyldigheter. Rättvisa kan också vara att lika får lika vård medan olika får olika vård. Det handlar då om att var och en ska få det den behöver eller vad han eller hon förtjänar (t ex den som försöker hålla sig frisk jämfört med den som riskerar sin hälsa). Att flertalet är nöjda kan också ses som en indikation på rättvisa.
    • I intervjuerna beskrivs också reaktioner på en orättvis fördelning av vård. Att stå tillbaka till förmån för andra kan accepteras av solidariska skäl medan egennyttan, att vara sig själv närmast, uppfattas vara en motkraft till acceptans. Även känslor av tvingande resignation och självklar tillit till vården beskrivs liksom avsaknad av reaktion p g a bristande insyn.
    • Resonemangen om rättvisa principer för fördelning av vård handlar om personliga egenskaper, hälsotillstånd, behov, antal drabbade, behandlingsnytta, samhällsnytta, självförvållande och valmöjlighet.
    • Rättvisa beslutsfattare vid fördelning av vård uppfattas vara personer med kompetens, personer som ser till helheten samt personer med rätt sinnelag som har en vilja att göra så rätt som möjligt, är pålitliga, oberoende och modiga.
    • Rättvisa procedurer vid fördelning av vård uppfattas gå till på så sätt att det finns möjlighet att få insyn och förklaringar, att bli lyssnad till, att kunna välja mellan olika alternativ samt att beslut fattas gemensamt av vad som uppfattas som rimliga beslutsfattare.

    Denna studie visar att det finns många olika sätt att se på rättvisa i vården. Vissa uppfattningar är situationsberoende medan andra är mer stabila i så måtto att inga motargument förs fram. Rättvisa i vården upplevs som något mycket viktigt och centralt. Medvetenheten om hur vårdens fördelning ser ut (resultat) och hur fördelningen går till (procedur) är däremot påfallande låg och försvårar de intervjuades möjlighet att bedöma svensk hälso- och sjukvård utifrån ett rättviseperspektiv. Vi har också märkt att uppfattningar ändras under intervjuernas gång på så sätt att de intervjuade uttrycker en ökad förståelse för komplexiteten i det som kan menas med rättvis vård och hur sådan kan uppnås. Bland annat tycks det som om förtroendet för politiker som beslutsfattare ökar efterhand som intervjun pågår. Det tycks med andra ord finnas förutsättningar för att med förhållandevis små insatser uppnå en större medvetenhet om och möjligen också acceptans för en politiskt styrd offentlig vårdsektor. Ett viktigt steg i den riktningen förefaller vara att beskriva vårdens avvägningsproblem för allmänheten mer utförligt än vad som hittills gjorts.

  • 13.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    To accept, or not to accept, that is the question: citizen reactions to rationing2014In: Health Expectations, ISSN 1369-6513, E-ISSN 1369-7625, Vol. 17, no 1, p. 82-92Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Background  The publicly financed health service in Sweden has come under increasing pressure, forcing policy makers to consider restrictions. Objective  To describe different perceptions of rationing, in particular, what citizens themselves believe influences their acceptance of having to stand aside for others in a public health service. Design  Qualitative interviews, analysed by phenomenography, describing perceptions by different categories. Setting and participants  Purposeful sample of 14 Swedish citizens, based on demographic criteria and attitudes towards allocation in health care. Results  Participants expressed high awareness of limitations in public resources and the necessity of rationing. Acceptance of rationing could increase or decrease, depending on one's (i) awareness that healthcare resources are limited, (ii) endorsement of universal health care, (iii) knowledge and acceptance of the principles guiding rationing and (iv) knowledge about alternatives to public health services. Conclusions  This study suggests that decision makers should be more explicit in describing the dilemma of resource limitations in a publicly funded healthcare system. Openness enables citizens to gain the insight to make informed decisions, i.e. to use public services or to 'opt out' of the public sector solution if they consider rationing decisions unacceptable.

  • 14.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Lund, Karin
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioriteringar i Västerbottens läns landsting 2008: Del II. Olika tankar om processen2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Västerbottens läns landsting genomförde en omfattande prioriteringsprocess under år 2008. Syftet var att ge utrymme för nya medicinska metoder och andra angelägna satsningar (inprioriteringar) genom att begränsa i de lägst prioriterade delarna av utbudet.

    PrioriteringsCentrums uppgift har varit att göra en kvalitativ analys i syfte att belysa variationer av uppfattningar av arbetet under processens gång. Det huvudsakliga skälet till vårt engagemang har varit att det finns moment i landstingets arbete som är helt nya eller genomförda på ett annat sätt än tidigare prioriteringsarbeten i Sverige. Det finns därför lärdomar att dra från processen i Västerbotten som kan användas av andra huvudmän. Vi har däremot inte utvärderat om landstinget uppnådde sina egna mål, inte heller studerat vilka effekter beslutet fått inom landstingets olika enheter eller för medborgarna.

    Vår rapport bygger på 41 intervjuer med ett urval av verksamhetsföreträdare, tjänstemän samt politiker. Tre omgångar av intervjuer genomfördes; efter att de vertikala prioriteringarna avslutats, efter att den horisontella granskningen/jämkningen genomförts samt efter att beslut tagits i landstingsstyrelsen. Samtliga nio politiker som deltagit i Prioriteringsforum, med ett undantag, intervjuades. I övrigt skedde urvalet med ambitionen att försöka hitta så många olika uppfattningar som möjligt. Undersökningen syftar med andra ord inte till att kvantifiera uppfattningar om prioriteringsarbetet i Västerbotten. Om detta finns istället att läsa i Västerbottens egen rapport där ett flertal enkätstudier om processen redovisas (Waldau 2009).

    I rapporten beskrivs deltagarnas uppfattningar utifrån de fyra faser som prioriteringsarbetet bestod av:

    Fas I – Identifieringsfasen (vertikal prioritering inom basenheter) Fas II – Horisontell granskning/jämkning i grupper

    Fas III – Prioriteringsforum

    Fas IV – Politisk beredning och beslut.

    Vi fann emellertid också en förberedande fas som hade betydelse för utgången av prioriteringsarbetet. Landstinget hade nämligen redan innan prioriteringsprocessen startade förberett arbetet på olika sätt. Dels fanns i landstingets redan tidigare kunskaper och praktiska erfarenheter av bl a medicinskt programarbete. Dels planerades arbetet noggrant.

     

    Här ingick två tydliga och centrala inslag: att söka förankra en gemensam problemdefinition som innebar omfördelning av resurser för att skapa utrymme för nyheter1  samt en politisk enighet om att denna omfördelning skulle göras genom öppna och systematiska prioriteringar. Även om en politiskt styrd organisation måste tåla att olika alternativ öppet ställs mot varandra är troligenen politisk uppslutning runt själva processen en viktig komponent i ett prioriteringsarbete.

    Utöver uppfattningar om dessa faser beskrivs i rapporten också de intervjuades syn på ansvarsfördelningen i prioriteringsarbetet, öppenheten och informationen i arbetet samt processen med inprioriteringar.

  • 15.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Krevers, Barbro
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    The meaning of severity - do citizenś views correspond to a severity framework based on ethical principles for priority setting?2018In: Health Policy, ISSN 0168-8510, E-ISSN 1872-6054, Vol. 122, no 6, p. 630-637, article id S0168-8510(18)30081-2Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    The importance for governments of establishing ethical principles and criteria for priority setting in line with social values, has been emphasised. The risk of such criteria not being operationalised and instead replaced by de-contextualised priority-setting tools, has been noted. The aim of this article was to compare whether citizenś views are in line with how a criterion derived from parliamentary-decided ethical principles have been interpreted into a framework for evaluating severity levels, in resource allocation situations in Sweden. Interviews were conducted with 15 citizens and analysed by directed content analysis. The results showed that the multi-factorial aspects that participants considered as relevant for evaluating severity, were similar to those used by professionals in the Severity Framework, but added some refinements on what to consider when taking these aspects into account. Findings of similarities, such as in our study, could have the potential to strengthen the internal legitimacy among professionals, to use such a priority-setting tool, and enable politicians to communicate the justifiability of how severity is decided. The study also disclosed new aspects regarding severity, of which some are ethically disputed, implying that our results also reveal the need for ongoing ethical discussions in publicly-funded healthcare systems.

  • 16.
    Bucht, Helena
    et al.
    Sunderby sjukhus, Luleå.
    Hall, Birgitta
    Sunderby sjukhus, Luleå.
    Johansson, Ingrid
    Gällivare sjukhus.
    Erlandsson, Sofia
    Samrehab, Oskarshamns sjukhus.
    Tinnert, Agneta
    Habiliterings- och rehabiliteringskliniken (HRK), Länssjukhuset i Kalmar.
    Fränkel, Titti
    Akademikerförbundet SSR.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Kuratorer prioriterar: Tillämpning av den nationella modellen för öppna prioriteringar2013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Since 1997, an ethical platform has been available in Sweden describing the grounds for priority setting in health care. A systematic method, i.e. the National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care, is increasingly being used to facilitate implementation of the platform’s principles and intentions. Although many different types of services have tested this model, heretofore no social work services had used the model as grounds for a priority setting process. Hence, the model had been untested in services addressingsocial and psychosocial needs in health care.

    This report aims to inspire and guide mainly medical social workers by describing two concrete examples of how medical social workers have interpreted and applied the national model in their organisations. These examples have been taken from the Kalmar County Council and the Norrbotten County Council, each of which conducted their prioritisation process without being aware of each other. In both instances, the aim was to clarify the roles of medical social workers and ensure optimum utilisation of their expertise. Each process was countywide and included all medical social workers in tertiary care (approximately 20 individuals in each county council) for 1.5 years.

    Initially it was not clear how to describe and categorise the various conditions and interventions to be prioritised (ranked). What became important for the medical social workers ranking was not the illness or injury of the various patient groups, but the psychosocial consequences of illness and injury. In Kalmar County Council they used established classifications, such as the World Health Organization’s International Classification of Functioning, Disability, and Health (ICF) and the National Board of Health and Welfare’s Classification of Health Interventions (KVÅ). In Norrbotten County Council they used concepts normally applied in their daily work, which had been accepted by the social work group in an earlier review of social work services. In addition, they classified cases according to the expected duration of the contact.

    To determine the severity level of different conditions, the medical social workers in both county councils used a matrix that had been developed for rehabilitation services in Kalmar County Council, but tested in many different types of services. The matrix describes different aspects regarding severity levels, e.g. impairment of body functions, activity limitations, participation restriction, duration, and risk of not intervening. Moreover, the medical social workers in Kalmar County Council listed complicating factors (e.g. previous trauma) that could further increase the severity levels of different conditions. 

    The patient benefits of social work interventions have been appraised using the same parameters as those used for severity levels – e.g. to what degree does the intervention improve participation? In Kalmar County Council definition of the steps in the patient benefit scale (very high, high, moderate, and low) was worked out and unanimously used.

    Regarding cost effectiveness, medical social workers in both county councils reported that it was not traditional for the individual social worker to consider the cost effectiveness of different interventions in their daily work. During the prioritisation process they discussed the opportunity costs of excluding social work interventions and how the duration and type of social work interventions affect cost effectiveness. Experience in searching for scientific evidence concerning the interventions was also lacking. The medical social workers equipped themselves through various educational activities, but based their assessments mainly on experience-based knowledge and the laws that partially regulate their activities.

    Both services gave high priority to most of the conditions and interventions that medical social workers deal with. One possible reason for this was that low- priority interventions were already being rationed. Another reason could be that unfamiliarity with openly discussing priorities led to caution in differentiating severity levels and patient benefits. However, the priority processes to some degrade crystalised what should receive high and low priority respectively, and what should no longer be included in medical social workers’ tasks.

    In summary, the medical social workers reported that the prioritisation processes had been valuable since they contributed to verbalising and discussing experienced-based knowledge ("tacit knowledge"). They articulated the conditions and interventions they work with daily, which is expected to further improve communication about medical social workers’ tasks, both within health services and with patients and next of kin. Furthermore, the knowledge base for interventions has increased, as has the consensus concerning priorities. Future challenges for members that participated in these two projects include implementing and following up their priorities and patiently continuing to improve the process of priority setting over the long term.

  • 17.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Jacobsson, Catrine
    PrioriteringsCentrum.
    Johansson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum.
    Larsson, Sven
    PrioriteringsCentrum.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Liss, Per-Erik
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health and Society. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Vårdens alltför svåra val?: kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.

    Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.

    I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med  önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.

    Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.

    Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.

    Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit  ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....

  • 18.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Kärvinge, Christina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Hallin, Bo
    Västra Götalandsregionen.
    Jacobsson, Catrine
    Svensk sjuksköterskeförening/Vårdförbundet.
    Jacobsson Ekman, Gunilla
    Stockholms läns landsting.
    Källgren Peterson, Christina
    Landstinget i Östergötland.
    Lindh, Marion
    Stockholms läns landsting.
    Nordlander, Britt
    Svenska Läkaresällskapet.
    Rosén, Per
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sjöblom, Urban
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sohlberg, Anna
    Socialstyrelsen.
    National Model for Transparent Vertical Prioritisation in Swedish Health Care2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The proposed national model described in this report has been developed by a working group comprised of staff from the National Board of Health and Welfare, the National Centre for Priority Setting in Health Care, and other organisations involved in vertical prioritisation – including the Östergötland County Council, Stockholm County Council, Västra Götaland, the Health Services Region of Southern Sweden, the Swedish Society of Medicine, the Swedish Society of Nursing, and the Swedish Association of Health Professionals. Throughout the process of designing the model, the Swedish Federation of Occupational Therapists and the Swedish Association of Registered Physiotherapists were regularly informed and given opportunities to review and comment on the proposal. Furthermore, the report was reviewed and discussed at a meeting with invited representatives from the other county councils, the Pharmaceutical Benefits Board, and several professional interest groups. Viewpoints were also obtained at a seminar arranged by PrioNet, a network of individuals interested in prioritisation.

    Potentially, the working model described in Chapter 4 could be used in any context where vertical prioritisation takes place, e.g. activities arranged by the state, county councils, municipalities, hospital departments, and professional groups.

    This report is designed to be a useful tool for those working on development projects in priority setting. We believe that the contents must be adapted, with the help of relevant examples and some simplifications; to fit the specific needs of different projects or groups. The text must also be adapted to a target group’s knowledge and previous experience in dealing with transparent priority setting. It must be the responsibility of each provider and other affected organisation to adapt the material to the given situation and project. The National Centre for Priority Setting in Health Care, the National Board of Health and Welfare, and others who have participated actively in this effort can be helpful to various target groups in adapting this report.

    When and how to engage in practically implementing vertical prioritisation are questions that need to be answered at the local level. Primarily, it is the duty of the local authorities/providers to take responsibility for implementation. Professional organisations also play an important role. Public agencies, universities, and knowledge centres should be sources of support for the local authorities/providers.

    The Riksdag’s resolution on prioritisation served as the foundation for developing the model.

    Where there are areas of uncertainty in how to translate these guidelines in practice, or where practical implementation might conflict with the principles, we have pointed this out.

    Our conclusions and proposals are the following:

    • When facing a choice – regardless of whether it involves allocating new resources for different purposes, or to implement cutbacks – it can be advantageous to rank the possible choices in order of priority. In our model, only the relevant options can be ranked by priority. The consequences of this ranking are not obvious at the outset, but can serve as a basis either to allocate more resources or ration by some means.
    • In vertical prioritisation, it is advantageous to organise the prioritization process starting from a general categorisation of health problems/disease groups. As a rule, these categories cover many organisational units/clinical departments, specialties, or professional groups, thus providing a more multidimensional view of the problem. Furthermore, this allows the process to start from a patient/population perspective, which appears to be more goal-oriented than an organisational/staff perspective.
    • That which is ranked, i.e. one of the choices, we refer to as a prioritization object. We suggest that prioritisation objects consist of different combinations of health conditions and interventions.1 When deciding on the appropriate level of detail, the decision must be based on the context in which prioritisation is carried out. A starting point would be to focus on typical cases, large-volumes services, and controversial care.
    • All forms of vertical prioritisation should be based on the ethical principles that the Riksdag decided should apply in prioritising health services. However, these ethical principles must be made known, clarified, and perhaps complemented before they can be applied to practical priority setting. Furthermore, we believe that the Riksdag’s four so-called priority groups should not be part of the model.
    • The human dignity principle, i.e. that all people should have equal value and equal rights to care irrespective of their personal characteristics and function in society, is the undisputed cornerstone in priority setting. When personal characteristics such as age, gender, lifestyle, or function of a group are expressions of the presence of special needs, so that benefits of the interventions are different, these personal characteristics could be addressed in a priority at the group level. Further discussion is needed regarding the question of how external effects (i.e. the effects of an intervention on families and groups other than the individual directly affected by the intervention) should be valued in priority setting.
    • The concept of need in health care includes both the severity level of the condition and the expected benefits of intervention. As a patient, one needs only those interventions that can be expected to yield benefits. Based on this definition of need, a person does not need an intervention that does not improve health and quality of life, i.e. an intervention with no benefit. In such cases, health services have a responsibility to refer people who seek care for some type of problem, to other appropriate services.
    • The Riksdag’s guidelines regarding the cost-effectiveness principle (applied to individual patients) are too limited to provide guidance for vertical prioritisation at the group level. From the outset, the Government’s bill (Priority Setting in Health Care) highlighted the importance of differentiating a cost-effectiveness principle that applied to choices among various interventions for the individual patient (where the principle can be applied as the Commission of Inquiry proposed) and the aim of health services to achieve high cost-effectiveness in health care generally. Here we also refer to the Riksdag’s directive to the Pharmaceutical Benefits Board. In its decisions on subsidising (prioritising) a drug, the Board should determine, e.g. whether the drug is cost effective from a societal perspective, which requires comparing the patient benefits of the drug to its cost. In such decisions, the cost effectiveness should be considered along with the needs and solidarity principle and the human dignity principle.
    • The proposed working model essentially concurs with the working model used by the National Board of Health and Welfare in developing national guidelines. In describing a national working model, it is not possible to include every aspect that might be considered. Hence, one must start from the model and decide which other relevant aspects should be included. For instance, the International Classification on Functioning, Disability, and Health (ICF) can be used as guidance to describe the severity of health conditions.
    • Due to the wealth of variety in outcome measures for different activities, and the limited experience in working with explicit threshold values, we believe would be premature to recommend standardised categories, e.g. risk levels. However, it is important that those working with prioritization describe their reasoning. Primarily, the categories applied by the Swedish Council on Technology Assessment in Health Care (SBU) to grade the scientific evidence of an intervention’s effects should be used. Local prioritisation projects with limited resources at their disposal should describe (text) their appraisal of the scientific evidence and reference the scientific sources used. The strength of evidence should be expressed in numbers only when supporting a conclusion of a systematic review by SBU, or other literature reviews of good quality.
    • Prioritisation projects having access to health economic evaluation should, until further notice, adhere to the approach used by the National Board of Health and Welfare and present cost-effectiveness on a scale from low to very high cost per life-year gained or cost per quality-adjusted life-year. Economic evidence should be presented according to the principles applied by the National Board of Health and Welfare. In local projects with limited resources, or problems in consistently acquiring information on cost effectiveness, we recommend that the authors at least discuss cost effectiveness in cases where the priority ranking would be decisively affected when costs are weighed in.
    • A 10-level ranking list should be used. The ranking list should be complemented by a “don’t do” list for methods that should not be used at all, or not used routinely, and a research and development (R&D) list for methods where the evidence still insufficient to motivate their use in standard practice. In the absence of an objective quantitative/mathematical method, a qualitative method should be used in the appraisal. Here too, we believe that it is not yet possible to establish standard criteria to determine within which ranking level a prioritisation object should fall.
    • Results should be presented as a ranking list. The parameters used as a basis for prioritisation should also be presented in a uniform manner in ranking lists that are shared with other parties. For pedagogic reasons, details concerning language and format need to be adapted to the respective target groups.
    • Thresholds for what constitutes an acceptable coverage of need (care quality, volume, and percentage of the patient group with access to services) are regional and local issues, and hence are not included in the national model.
  • 19.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Kärvinge, Christina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Hallin, Bo
    Västra Götalandsregionen.
    Jacobsson, Catrine
    Svensk sjuksköterskeförening/Vårdförbundet.
    Jacobsson Ekman, Gunilla
    Stockholms läns landsting.
    Källgren Peterson, Christina
    Landstinget i Östergötland.
    Lindh, Marion
    Stockholms läns landsting.
    Nordlander, Britt
    Svenska Läkaresällskapet.
    Rosén, Per
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sjöblom, Urban
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sohlberg, Anna
    Socialstyrelsen.
    Nationell modell för öppna vertikala prioriteringar inom svensk hälso- och sjukvård2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En arbetsgrupp med personer från Socialstyrelsen och PrioriteringsCentrum, andra organisationer som arbetat med vertikala prioriteringar såsom Landstinget i Östergötland, Stockholms läns landsting, Västra Götaland, Södra sjukvårdsregionen, Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet har tagit fram detta förslag. Förslaget har fortlöpande förankrats hos Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund som kunnat lämna synpunkter på utformningen av  odellen.Dessutom har rapporten varit föremål för granskning och diskussion vid ett möte med inbjudna representanter från övriga landsting, Läkemedelsförmånsnämnden och flera yrkesorganisationer. Synpunkter har också inkommit från ett seminarium som arrangerades av PrioNet, ett nätverk av personer med intresse för prioriteringar.

    Den arbetsmodell som beskrivs i kapitel 4 ska kunna användas i alla sammanhang där vertikala prioriteringar sker såsom aktiviteter som arrangeras av staten, landsting, kommuner, kliniker, professionella grupper eller motsvarande.

    Rapporten är skriven på ett sådant sätt att den ska kunna användas i första hand som ett stöd till dem som bedriver utvecklingsarbete rörande prioriteringar. Vi tror att innehållet måste anpassas till olika verksamheter eller personalgruppers specifika behov med hjälp av kompletterande exempel och vissa förenklingar. Texten måste givetvis också anpassas till de kunskaper och tidigare erfarenheter som den aktuella målgruppen har när det gäller arbete med öppna prioriteringar. Sådana situations- och verksamhetsanpassade versioner måste det åligga varje sjukvårdshuvudman och andra berörda organisationer att utarbeta. PrioriteringsCentrum, Socialstyrelsen och andra parter som deltagit aktivt i detta arbete kan givetvis vara behjälpliga i arbetet med att bearbeta denna rapport för olika målgrupper.

    Frågan om när och hur arbetet med vertikala prioriteringar ska bedrivas i praktiken kan också endast besvaras lokalt. Det är i första hand ett  nsvar för huvudmännen att ta ansvar för implementeringen. Professionella organisationer har också en viktig roll. Myndigheter, universitet och kunskapscentra ska vara ett stöd till huvudmännen.

    Utgångspunkten i modellutvecklingen är Riksdagens beslut om prioriteringar. När det finns oklarheter om hur dessa riktlinjer ska omsättas i praktiken eller att praktiken kan förefalla i konflikt med principerna har vi påpekat detta.

    • När man står inför ett val - oavsett om det handlar om att fördela nya resurser till olika ändamål eller att genomföra besparingar - kan det vara en fördel att kunna rangordna tänkbara valmöjligheter i enprioriteringsordning. I vår modell innebär prioritering enbart att de relevanta alternativen rangordnas. Konsekvenserna av denna rangordning är inte på förhand given utan kan ligga till grund såväl för tillskott av resurser som för ransonering av något slag.
    • Vid en vertikal prioritering är det en fördel att organisera prioriteringsarbetet så att det utgår från en grov uppdelning i hälsoproblem/sjukdomsgrupper. En sådan uppdelning innebär i regel att flera organisationsenheter/kliniker, specialiteter eller yrkesgrupper berörs och man får en mer allsidig belysning av problemet. Dessutom utgår man från ett patient/befolkningsperspektiv vilket förefaller mer ändamålsenligt än ett organisatoriskt/personalperspektiv.
    • Det som rangordnas och som någon väljer mellan benämner vi prioriteringsobjekt. Vi föreslår att prioriteringsobjektet utgörs av olika kombinationer av hälsotillstånd och åtgärder1. När det gäller att bestämma en lämplig detaljeringsgrad måste det avgöras utifrån sammanhanget prioriteringar ska göras i. En utgångspunkt är att fokusera på typfall, vård som representerar stor volym och kontroversiell vård.
    • Alla former av vertikala prioriteringar ska baseras på de etiska principer som riksdagen beslutat ska gälla vid prioriteringar inom  hälso- och sjukvården. De etiska principerna behöver dock göras kända, förtydligas och eventuellt kompletteras för att kunna omsättas i praktiska prioriteringar. Vidare anser vi att riksdagens fyra så kallade prioriteringsgrupper inte ska ingå i modellen.
    • Människovärdesprincipen, som innebär att alla människor bör ha lika värde och samma rätt till vård oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället, är den självklara utgångspunkten vid prioriteringar. När personliga egenskaper såsom ålder, kön, livsstil eller funktion hos en grupp är ett uttryck för att speciella behov föreligger så att nytta med insatserna blir olika ska de personliga egenskaperna kunna beaktas i en prioritering på gruppnivå. Frågan om hur externa effekter, d v s effekten av en insats för närstående och andra grupper än den individ som är direkt berörd av insatsen, ska värderas vid en prioritering behöver diskuteras ytterligare.
    • Med behov av hälso- och sjukvård menas både tillståndets svårighetsgrad och den förväntade nyttan av en åtgärd. Som patient har man endast behov av sådana vårdåtgärder som man förväntas ha nytta av. Motsatt gäller att en människa enligt detta sätt att definiera behov inte behöver åtgärder som inte förbättrar hälsan och livskvaliteten, sådana som hon inte har nytta av. Här har givetvis hälso- och sjukvården ett ansvar att lotsa människor de kommer i kontakt med, och som far illa på något sätt, till andra lämpliga aktörer.
    • Riksdagens riktlinjer, när det gäller kostnadseffektivitetsprincipen (tillämpad för enskilda patienter), är för begränsad för att vägleda vid vertikala prioriteringar som gäller prioritering på gruppnivå. Regeringen konstaterade redan i prioriteringspropositionen att det är angeläget att skilja på en kostnadseffektivitetsprincip som gäller val mellan olika åtgärder för den enskilde patienten (där principen kan tillämpas som utredningen föreslår) och på hälso- och sjukvårdens strävan efter en hög kostnadseffektivitet när det gäller vårdens verksamhet i allmänhet. Här stödjer vi oss på Riksdagens direktiv till Läkemedelsförmånsnämnden. Nämnden ska vid beslut om subvention (prioriteringar) av ett läkemedel bl a bedöma om det är  kostnadseffektivt i ett samhälleligt perspektiv, vilket innebär att man ställer patientnyttan av läkemedlet mot kostnaden. I bedömningen ska kostnadseffektiviteten vägas samman med behovs- och solidaritetsprincipen och människovärdesprincipen.
    • Den föreslagna arbetsmodellen överensstämmer i allt väsentligt  med den arbetsmodell som används av Socialstyrelsens vid framtagning av nationella riktlinjer. Det är inte möjligt att rymma alla aspekter som kan vara aktuella att beakta vid beskrivning av en nationell arbetsmodell. Man måste därför utgå från modellen och fundera på vilka andra relevanta aspekter som dessutom bör vägas in. T ex kan den internationella klassifikationen för funktionsförmåga (ICF) användas som vägledning.
    • På grund av den stora variationsrikedomen av effektmått i olika verksamheter och de begränsade erfarenheter som finns att arbeta med sådana explicita gränsvärden anser vi att det är för tidigt att rekommendera en enhetlig indelning i t ex risknivåer. Det är dock viktigt att de som arbetar med prioriteringar redovisar hur de har resonerat.
    • SBU:s klassifikation för att gradera den vetenskapliga evidensen för en åtgärds effekt bör användas i första hand. Lokala prioriteringsprojekt med begränsade resurser till sitt förfogande föreslås redovisa bedömningen av det vetenskapliga underlaget med ord och referera till det kunskapsunderlag som använts. Evidensstyrkan bör endast uttryckas med siffror då man stöder en slutsats på en systematisk kunskapsöversikt från SBU eller en annan översikt av god kvalitet.
    • Prioriteringsarbeten där hälsoekonomiska data finns tillgängliga bör tills vidare ansluta till Socialstyrelsens arbetssätt och ange kostnadseffektivitet i en skala från låg till mycket hög kostnad per vunnet levnadsår eller kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår. Den hälsoekonomiska evidensen bör redovisas i enlighet med de principer som Socialstyrelsen tillämpar. I lokala projekt med små resurser eller svårigheter att konsekvent få fram uppgifter om kostnadseffektivitet rekommenderar vi att man åtminstone resonerar om kostnadseffektivitet i de fall prioriteringsordningen på ett avgörande sätt påverkas när kostnaderna vägs in.
    • Tio nivåer bör användas för rangordning samt att rangordningslistan kompletteras med en ”icke-göra-lista” för metoder som inte bör utföras alls eller rutinmässigt samt en FoU-lista för metoder där det fortfarande saknas tillräcklig evidens för att kunna motivera ett införande i rutinsjukvården. Sammanvägningen sker företrädesvis med en kvalitativ metod i avsaknad av en invändningsfri  kvantitativ/matematisk metod. Likaså tror vi att det för närvarade inte är möjligt att fastställa entydiga kriterier som avgör inom vilken rangordningsnivå ett prioriteringsobjekt ska hamna.
    • Resultatet bör presenteras i form av en rangordningslista. De parametrar som ligger till grund för prioriteringen bör också på ett enhetligt sätt redovisas i sådana rangordningslistor som visas för andra. I detalj kan språket och utseendet av pedagogiska skäl behöva anpassas för respektive målgrupp.
    • Gränser för vad som är acceptabel behovstäckning (vårdkvalitet, mängd liksom andel av de i patientgrupp som får tillgång till insatsen) är en regional och lokal fråga och ingår därför inte i den nationella modellen.
  • 20.
    Edin, Ulrike
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Gunnarsdotter, Anette
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Tegnevik, Tomas
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Att prioritera i team i tvärprofessionell verksamhet: ett exempel från habiliteringen2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport beskrivs erfarenheter från två prioriteringsarbeten, ett inom Habilitering i östra länsdelen i Östergötland och ett inom Barn- och ungdomshabiliteringen i Region Skåne. Prioriteringscentrums huvudsakliga intresse för dessa arbeten var att de representerar verksamheter med tvärprofessionella team som genomfört ett prioriteringsarbete med den nationella modellen för öppna prioriteringar som verktyg. Tillämpbarheten av modellen i tvärprofessionella sammanhang har tidigare varit föremål för tveksamheter om huruvida modellen skulle passa för prioriteringar i team.

    De båda verksamheterna har haft olika förutsättningar vilket bidragit till att de genomfört sina arbeten på olika sätt; i Skåne har prioriteringar gjorts i tillfälligt sammansatta tvärprofessionella arbetsgrupper och i Östergötland i de ordinarie teamen. För de tillfälliga arbetsgrupperna har urvalet av deltagare varit viktigt för att säkerställa teamperspektivet och samtidigt vara Skåneövergripande.

    Den nationella modellen för öppna prioriteringar har upplevts fungera väl för att ta fram prioriteringar i teamverksamhet. Det har funnits svårigheter på vägen men dessa har varit av samma typ som finns beskrivna i professionsvis genomförda prioriteringsarbeten eller i arbeten som inte bedrivits i utpräglade teamverksamheter. Vad det gäller kravet på hur ett professionsvis och en tvärprofessionell prioriteringsprocess ska organiseras har det framkommit mer likheter än skillnader i detta projekt.

    Få nackdelar med det tvärprofessionella arbetssättet har framkommit. Möjligen kan det som vinns i tvärprofessionell säkerhet gå förlorat i yrkesspecifik trygghet om ledningen inte säkerställer att det finns gott metodstöd. Flera fördelar har däremot lyfts fram. Skapandet av helhetssyn och samsyn samt mindre revirtänkande är några av dem. Eftersom tvärprofessionella verksamheter ofta grundas på hög grad av samarbete mellan olika professioner, gemensamma målsättningar och samordning av insatser är det en rimlig slutsats att det i sådana verksamheter finns övervägande fördelar med att bedriva prioriteringsarbetet tvärprofessionellt. Ett sådant arbete bör innebära en så heltäckande representation av professioner som möjligt i processen samt att majoriteten av möjliga insatser ingår i den framtagna prioriteringsordningen för olika tillstånd. Varje enskilt prioriteringsobjekt behöver dock inte omfatta en aktiv insats från alla professioner i teamet. Det är den sammantagna helhetsbilden av tillstånd-åtgärdspar och den gemensamma diskussionen som skapar den tvärprofessionella dimensionen.

     

    Projektet kommer att följas upp med en enkätundersökning som genomförts före och efter avslutat prioriteringsarbete i de båda verksamheterna och som fokuserar på i vilken grad kännedom och samsyn om teamets prioriteringar påverkats av de prioriteringsarbeten som genomförts.

  • 21.
    Garpenby, Peter
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Reflections on a Swedish citizens' jury: the case of priority setting between patients with different needs.2002Conference paper (Other academic)
  • 22.
    Garpenby, Peter
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Landstinget Kronoberg - i linje med prioriteringar2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I november 2008 beslutade Landstinget Kronoberg att genomföra en process med öppna prioriteringar, som ett inslag av flera i en plan för strategisk utveckling av hälso- och sjukvården mellan 2009 och 2015.

    PrioriteringsCentrum fick i maj 2009 i uppdrag av landstingsdirektören att genomföra en uppföljning av Landstinget Kronobergs arbete med prioriteringar under år 2008-2009. Syftet var dels att bidra till landstingets interna lärande och dels att sprida erfarenheter nationellt. Tillsammans med landstingsledningen kom vi fram till att uppföljningen skulle genomföras i form av två delstudier – en enkätstudie riktad till ett antal nyckelgrupper i processen och en begränsad intervjustudie.

    Intervjustudiens syfte var att kartlägga några väsentliga inslag i prioriteringsprocessen och jämföra olika aspekter i processen med motsvarande delar i prioriteringsprocessen 2008 inom Västerbottens läns landsting. Från intervjustudien kan vi dra några övergripande slutsatser:

    • Prioriteringsarbetet i Kronoberg byggde på mikrostrategier – att påverka individer – framför makrostrategier – att förändra organisationen. Det var ett medvetet val i linje med landstingets bild av hur förändringar bör genomföras.
    • Eftersom verksamhetsledningarna inte deltog i granskning av förslag, vilade en stor börda på projektledaren och ledningsgruppen, som fick både sortera och granska förslag av olika dignitet och kvalitet.
    • Ledningsgruppen ställde inte förslag mot varandra och med våra ögon har ingen horisontell prioritering egentligen genomförts. Inprioriteringarna har, liksom i Västerbotten, följt ett eget spår vilket gör ihopkopplingen svår att se för andra än de verkligt initierade i processen.
    • Dialog kring prioriteringsarbetet har skett i driftsledningarna men också direkt mellan verksamheter och projektledaren respektivelandstingsdirektören. Det har inte skapats utrymme för någon dialog mellan verksamheterna och politikerna.
    • I jämförelse med Västerbottens läns landsting gick förslagen på lågt prioriterade åtgärder tidigt i processen över till Ledningsgruppen där ansvaret för innehållet stannade under i stort sett hela processen.
    • Fördelen var att Ledningsgruppen tidigt fick en uppfattning om materialets styrkor och svagheter, kunde gallra detta och även lägga in ett helhetsperspektiv tidigt i processen.
    • I jämförelse med prioriteringsarbetet i Västerbottens läns landsting hade politikerna i Kronoberg en betydligt mindre framträdande roll att spela. De gjorde valet att inte kommunicera direkt med verksamhetsföreträdare – helt i linje med den inställning om uppgiftsfördelning som tillämpas i landstinget. I Kronoberg förekom ingen politisk beredning av förslagen till vare sig ransonering, effektivisering eller inprioritering.

    Enkätstudiens syfte var i första hand att bidra till landstingets interna lärande och utvecklingsarbete. Detta genom att samla erfarenheter och synpunkter från de medverkande vid de olika arbetsstegen i processen. De grupper som främst medverkat i prioriteringsarbetet är: den politiska styrgruppen, ledningsgruppen, den medicinska kommittén inkl arbetsutskottet, sjukdomsgrupper under den medicinska kommittén samt verksamhetschefer.

    Ett axplock av de slutsatser vi drog från enkätstudien är att:

    • En majoritet av de svarande ansåg att prioriteringsarbetet som det bedrevs i landstinget på det hela taget var motiverat. Däremot var det skilda uppfattningar om arbetet på det hela taget bedrevs på ett ändamålsenligt sätt.
    • Kommentarer om vad deltagarna upplevt som mest värdefullt med prioriteringsarbetet handlade i huvudsak om: - att öppet få möjlighet att diskutera prioriteringar, - att få göra en genomlysning av all verksamhet, - att onödiga moment som görs idag nu identifieras och tas bort, och - att nyttiga diskussioner och delaktighet skapats.
    • Medan upplevelser av vad som varit mest negativt mest handlade om:- att den avsatta tiden varit för knapp,- att beslutsunderlagen hållit ojämn kvalité, och- att en återkoppling och diskussion kring resultaten saknats.
    • Uppfattningarna går isär när det gället om landstinget levt upp till syftet att skapa en ökad öppenhet internt, inom landstinget, om prioriteringar.
    • Endast en mindre andel, i alla grupper, ansåg att landstinget levt upp till syftet att skapa en ökad öppenhet externt, mot medborgarna, omprioriteringar.
    • Kännedomen om den nationella modellen för vertikala prioriteringar som användes i arbetet varierade bland verksamhetscheferna. Färre än hälften ansåg att modellen var lämplig för att identifiera och rangordna de lägst prioriterad åtgärderna inom området.
    • Många av verksamhetscheferna ansåg att de endast i liten utsträckning eller inte alls skulle komma att ha någon nytta av det prioriteringsarbete de genomfört.
    • En mindre andel av verksamhetscheferna upplevde att prioriteringsarbetet bidragit med nya insikter om den egna verksamheten.
    • Det var vanligt att en stor del av medarbetarna på den egna enheten engagerades i arbetet med att identifiera och rangordna de lägst prioriterade åtgärderna inom ett verksamhetsområde, men inom vissa områden var endast ledningsgruppen på den egna enheten engagerad.
    • Underlagsmaterialen som varje grupp i sitt respektive arbetssteg i processen fick att ta ställning till upplevdes ha varit av varierande kvalitet.
    • Att sammansättningen på den grupp man ingick var lämplig för sitt syfte och att den egna gruppen löst sin uppgift på ett tillfredsställande sätt ansåg en majoritet av personerna i ledningsgruppen, den medicinska kommittén och dess sjukdomsgrupper.
    • Endast en minoritet av personerna i den politiska styrgruppen, ledningsgruppen respektive den medicinska kommittén ansåg att de gjort någon horisontell prioritering, d v s en vägning mellan åtgärder från olika verksamhetsområden.
    • Uppfattningarna om landstingets arbete med s k inprioriteringar hade skett på ett lämpligt sätt varierade.
    • En majoritet ansåg att landstinget framöver ska upprepa prioriteringsarbetet, med samma upplägg som nu eller att man ska upprepa arbetet fast med modifieringar. Däremot varierade svaren när det gällde om man personligen skulle vilja delta i liknande prioriteringsarbete i framtiden.

    Landstinget Kronoberg har fattat ett beslut om att fortsätta med prioriteringsarbetet och planeringen av nästa omgång har startat. Vår förhoppning är att de båda delstudier, som är sammanförda till en gemensam rapport, kan förmedla erfarenheter för dem som medverkade i det första prioriteringsarbetet i Kronoberg och för andra intresserade.

  • 23.
    Krevers, Barbro
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Frågor till medborgare om öppenhet, prioriteringsprocess och beslutsfattare avseende prioritering och ransonering: En artikelöversikt2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vårt syfte med denna rapport är att öka kunskapen om vad medborgare tillfrågats om i forskningsstudier avseende prioritering och ransonering inom hälso- och sjukvård. Avsikten är också att belysa studiernas syfte och tillvägagångssätt för att genom det få information om i vilken grad det finns tillförlitlig, överförbar och generaliserbar kunskap om vad medborgare tänker, anser och vill i dessa frågor. En sådan översikt kan visa på eventuella kunskapsluckor och därigenom belysa behov av framtida studier.

    Vi utgick från en metod för översiktsstudier och utvecklade sökord, granskningsstruktur och inklusions- och exklusionskriterier. I sökningen användes en kombination av sökord i tre databaser för internationella vetenskapliga tidskrifter. I granskning av artiklarna kategoriserades de utifrån vad medborgare hade blivit tillfrågad om, åtta frågeområden kunde identifieras.

    Denna rapport bygger på ett delresultat och omfattar artiklar inom tre frågeområden: öppenhet, prioriteringsprocesser och beslutsfattare. Av dem handlar fyra studier om öppenhet, tre om prioriteringsprocessen och nitton om beslutsfattare. De kommer från nio olika länder, varav de flesta från Europa, och är publicerade från 1993 till 2013. Studierna baseras på både kvalitativ och kvantitativa metoder av olika slag.

    Sammantaget gav vår artikelöversikt relativt få artiklar inom de tre frågeområden som ingår i rapporten och det finns även en del metodbrister i dessa studier t.ex. i urval och frågornas precisering. Det råder därmed osäkerhet om vad medborgare tänker, anser och vill när det gäller öppenhet, prioriteringsprocesser och beslutsfattare. Några exempel på kunskapsbrister som vår artikelöversikt pekar på är att kunskapen om svenska medborgares syn på dessa tre frågeområden är bristfällig och kunskap om hur medborgarnas åsikter förändras över tid saknas. Det råder även brist på kunskap om det finns skillnader mellan medborgare från olika länder inklusive Sverige, och deras syn på dessa tre frågeområden om prioritering och ransonering samt om deras syn skiljer sig åt i relation till välfärdssystem, demokratiska system, auktoritetskultur, grad av tillit, trygghet, etc.

    Andra kunskapsbrister gäller vilka faktorer som kan ha betydelse för medborgares syn när det gäller dessa tre frågeområden samt vad sådana faktorer i så fall skulle få för konsekvenser t.ex. för hur frågor ska ställas till medborgare, hur beslut beskrivs, hur beslutsprocesser ska gå till och öppenheten kring beslut.

    Det saknas även kunskap om involvering av medborgare verkligen leder till det som ofta framhålls som motiv för att involvera dem t.ex. bättre beslut, ökad legitimitet i beslut och större acceptans och tillit hos medborgare och/eller att de uppskattar detta som en demokratisk handling. Det saknas också kunskap om och problematisering av hur medborgares åsikter ska vägas mot andra gruppers synpunkter t.ex. i relation till politiker som är utsedda genom demokratiska val.

    Dessa kunskapsbrister kan vara utgångspunkter för framtida intressanta och viktiga studier där medborgare tillfrågas om hur de ser på öppenhet,prioriteringsprocesser och beslutsfattare. Det kan ge betydelsefull kunskap om vilken roll medborgare och andra aktörer kan och bör ha i relation till prioritering och ransonering, vilka aktiviteter som bör genomföras och vilka konsekvenser det kan ge.

  • 24.
    Lindholm, Lars
    et al.
    Umeå universitet, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Waldau, Susanne
    Västerbottens läns landsting. Umeå universitet, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
    Att mäta hälsobehov, vårdbehov och patientnytta2013In: Att välja rättvist: om prioriteringar i hälso- och sjukvården / [ed] Per Carlsson och Susanne Waldau, Lund: Studentlitteratur, 2013, 1, p. 65-76Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hälso- och sjukvårdens resurser räcker inte till alla behov och önskemål från patienter och medborgare, vilket gör att personal och beslutsfattare hamnar i svåra situationer. Hur ska vi veta att det är rätt patienter som tvingas stå tillbaka? Att välja rättvist tar upp centrala begrepp och etiska principer kring prioriteringar. Boken beskriver även metoder för att göra prioriteringar på ett systematiskt sätt och erfarenheter av såväl nationella som internationella prioriteringar.

    Prioriteringsbeslut fattas på alla nivåer och kan gälla fördelning av resurser till olika verksamheter, behandlingsbeslut av enskilda patienter eller investeringar i nya medicinska metoder. Boken ger förslag på hur beslutsunderlagen kan förbättras. Här ges anvisningar om hur man mäter behov och nytta hos patientgrupper och i befolkningen, hur kostnadseffektivitet beräknas och hur man skapar ett kunskapsunderlag. På så sätt får läsaren inte bara ta del av prioriteringarnas teori utan även av deras praktik, inte minst genom konkreta exempel på hur öppna prioriteringar i dag tillämpas i svensk hälso- och sjukvård.

    Att välja rättvist : prioriteringar i hälso- och sjukvården

  • 25.
    Mari, Broqvist
    et al.
    Östergötlands Läns Landsting.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting.
    Prioriteringar inom sjukgymnastik - vägen från en icke-fråga till aktuellt forskningsfält2010In: Fysioterapi, ISSN 1653-5804, no 5, p. 36-41Article in journal (Other academic)
    Abstract [sv]

    Prioriteringar i hälso- och sjukvård, det vill säga att vissa vårdbehov får mer och andra mindre resurser, har alltid funnits, men de har gjorts utifrån olika principer och oftast dolt för allmänheten. Att prioriteringar uppmärksammas alltmer har antagligen sin grund i att medborgarna, inkluderat personal, ställer större krav på att de begränsade resurserna fördelas på ett rättvist sätt. Prioriteringar är dock en svår och känslig fråga som sakta vuxit fram forskningsmässigt och i den offentliga debatten sedan 70-talet. Också inom svensk sjukgymnastik har kunskapen om hur sjukgymnaster resonerar länge varit okänd, men flera studier har tillkommit under det sista decenniet. Idag vet vi mer om vad som styr sjukdymnasters prioriteringar och att den nationella modellen för prioriteringar som vuxit fram också fungerar inom sjukgymnastik. Fortfarande finns dock mycket kvar att lära. Denna artikel syftar till att ge en överblick över kunskapsläget sjukgymnastik och prioriteringar och stimulera till fortsatt kunskapsbyggande.

  • 26.
    Sandman, Lars
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Gustavsson, Erik
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health and Society. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Arvidsson, Eva
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Ekerstad, Niklas
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Vård som inte kan anstå: Tolkning i relation till den etiska plattformen och nationella modellen för öppna prioriteringar2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Method

    The assignment from the National Board of Health and Welfare consists of three related parts. Part one presents different interpretations of the concept “care that cannot be deferred” based on an analysis of how the concept is used in the government bill and the wording of the Act. Several criteria are used to specify these interpretations. Part two analyses the interpretations of the concept “care that cannot be deferred” discussed in part one. The analysis is based on the ethics platform for priority setting. Part three aims to analyse how the concept “care that cannot be deferred” relates to the National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care and discuss whether it can be used to support prioritisation and rationing. The theoretical analysis is complemented by several examples of practical decision-making situations, as described by clinicians, that involve the care of non-registered individuals.

    Analysis

    In this report we have formulated several criteria that the concept “care that cannot be deferred” must fulfil according to the law (2012/13:407).

    These criteria address: Care need: The individual has a care need – i.e. a discrepancy exists between the desired and actual condition, which can be influenced by a care intervention.

    Limitations: The provider may place limitations on “care that cannot be deferred” delivered to non-registered individuals in Sweden and who are 18 years of age or older. Such limitations should be based on considerations involving:

    • Severity of the condition (current ill health, risk for future ill health, or special needs arising from previous assault and trauma).
    • Effect of the intervention if it is provided now compared to deferred intervention.
    • Cost-effectiveness of the intervention if it is provided now compared to deferred intervention.

    Limited responsibility: When applying the concept “care that cannot be deferred” the provider should assume that the individual is expected to be in Sweden for a limited time, but it is not necessary to consider the person’s opportunities to receive care once he/she is no longer in Sweden.

    Expanded responsibility: When applying the concept “care that cannot be deferred” the provider should assume that the individual is expected to be in Sweden a limited time, but should also consider the person’s opportunities to receive care once he/she is no longer in Sweden.

    Conclusions

    Based on the care need criterion, we conclude that non-registered individuals who seek care should be adequately evaluated in each case so the provider can determine whether a care need exists.

    We conclude that the limited responsibility criterion conflicts with the human dignity principle when it comes to limiting care based on chronological age and national registration. Further we conclude that the rationing of care implied by the limited responsibility criterion does not appear to be based on limited resources, but that the non-registered individual does not have the same right to health services as the nationally registered population does.

    We conclude that in choosing between the limited and the expanded responsibility criteria, the latter is preferable in light of the ethical platform since, to a greater extent, the expanded responsibility criterion allows consideration of relevant aspects (e.g. severity level, effect of intervention, and cost effectiveness) similar to the way the registered population is treated. Further, we conclude that the time limitation of the responsibility criteria is difficult to address since in many cases it is highly uncertain how long a person can remain in Sweden without necessary authorisation.

    We conclude that the factors presented for determining how to define “care that cannot be deferred” are basically the same as those in the national model for priority setting – i.e. severity of the condition (current and potential), effect of the intervention (and how it changes over time), and cost effectiveness. Concurrently we point to several contradictions in defining the definition, and in the law generally, that conflict with the ethical platform and the national model for priority setting. This includes the cases where specific diagnostic or treatment areas are explicitly noted, regardless of severity level, effect of intervention, or cost effectiveness.

    Further, we conclude that it is possible to point to several general combinations of severity level, effect of intervention, and cost effectiveness that can define “care that cannot be deferred” – so these combinations are very difficult to apply at the individual level. The reason is that it is difficult to determine individual risks and effects. As regards the registered population, a normal way to determine risks or effects would be either to provide treatment “for safety’s sake” or to wait, thus providing the opportunity for the patient to return if the  condition deteriorates or for the provider to call the patient for a return visit. If the provider decides that care can be deferred, usually there is an opportunity for a new evaluation at the initiative of the patient or provider. Since it is less certain that patients in the non-registered population can return for a new evaluation, it might seem reasonable to offer treatment more often for safety’s sake. Concurrently, this must be balanced against the risks associated with treatment and the opportunities to follow up on these risks wherever the individual resides.

  • 27.
    Winberg, Anette
    et al.
    Hälsa och habilitering, Landstinget i Uppsala län.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Blomquist, Ulla-Britt
    Hjälpmedelsinstitutet.
    Att prioritera på individnivå: Beslutsstöd vid hjälpmedelsförskrivning2014Report (Other academic)
    Abstract [en]

    A large number of priorities are assigned daily in interactions between health care personnel and patients/users. Since 1997, when the ethical platform for resource distribution was introduced in the Swedish health care sector, methods have been in development with the aim of supporting health care actors in the difficult decisions of assigning priorities. Focus has been on the major issues, resource distribution at the county council level and policy decisions in various operations. The trend in Sweden towards a more needs-based prescription of assistive devices has forced the development of tools to assign priorities more in line with the ethical platform also at the individual level.

    This report outlines a decision support system for priorities at the individual level and explains how it has been created, tested and is now being used by Uppsala County Council in connection with the prescription of assistive devices. The contents are based on experiences of working with the decision support system collected over many years, and on a focus group interview with prescribers and assistive technology consultants, and a before and after measurement in the form of surveys.

    The National Model for Transparent Prioritization in Swedish Health Care has with the advent of the decision support system, been adapted to be used at the individual level for the prescription of assistive devices. This means that the severity of condition, usefulness for the patient and cost-effectiveness are included in the variables subject to the decision. Assessments are made by degrees of very high, high, moderate, low and none. Each step on the scale is specified in a manual and directs the administrator in assigning a priority. The decision support system also describes what the consequences of different degrees of priority are.

    One aim of the decision support system has been to create more equal priorities, regardless of which administrator the patient/user deals with. The decision support system can contribute to achieving such equality but cannot create it by itself. A well-organized implementation with methodological support and a more comprehensive policy concerning assistive devices at the group level is also needed, to provide guidance as to which needs should receive a higher priority than others. In Uppsala this policy consisted of a politically decided order of priority. In the work with such overarching priorities, the experiences in applying a decision support system at the individual level were found to be a good point of departure. There are also plans of creating a forum for discussion concerning use of the decision support system grounded on real cases. The next step in Uppsala is to follow up with interrater reliability test. On national-level development of priorities at the individual level is to develop and test decision support systems in types of activities and for types of measures in health care other than assistive devices.

1 - 27 of 27
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf