1968 är ett mytomspunnet år. Håller man sig till 1900-talet är det få årtal som kan konkurrera med 1968 i fråga om symbolisk laddning och dragningskraft. Denna dragningskraft utövar det även på omkringliggande årtal: i dag står 1968 mer för en epok än ett årtal. När denna epok börjar och slutar är oklart, men att den kulminerade 1968 råder det, så vitt jag kan bedöma, stor enighet om. 1968 betraktas allmänt som kulmen på en våg av ungdomsprotester, kravaller, mobilisering, livsstilsexperiment, en politisk vänstervåg, galna upptåg och framväxten av ett specifikt generationsmedvetande. Det är framför allt som generationsmarkör 1968 har skrivit in sig i historien

Vart man än vänder sig omges man idag av medier, inte minst i ett köpcentrum  gratistidningar, affischer, tv-monitorer, musik, telefoner För att kunna säga något väsentligt om medierna i ett nutida konsumtionsrum är det också nödvändigt att analysera själva ramen, köpcentrumet. I antologin Passager besvaras bl a frågor om vad ortens berömda fotbollslag har där att göra, varför bänkarna hela tiden flyttar på sig, vad ett köpcentrum egentligen kostar, hur gränsen dras mellan vi och dom, varför det aldrig är vinter där. Det handlar om ägandeförhållanden och yttrandefrihet, ljudlandskapets geografi, postmodern arkitektur med historiska rötter, kampen mellan offentlig konst och reklamskyltning, shopping i cyberrymden, människor som älskar eller hatar sitt centrum och om hur hela köpcentrumet kan ses som ett enormt medium.

Hur bildning och demokrati förhåller sig till varandra i dagens folkbildningsarbete utgör själva hjärtpunkten i denna antologi. Redan under 1800-talet vävdes dåtida moderna idéer om bildning och demokrati samman här i landet  och blev en folklig angeläget i samband med att folkbildningsrörelsen då växte fram. I förlängningen kan man säga att den allmänna rösträtten infördes. Därefter var bildning och demokrati något av en byggsten i samhället. Idag är dock situationen en annan  samhället är något annat. Olika yttringar av elitistiska och egalitära synsätt finns, tekniken betyder konsekvenser. I fem kapitel tar forskarna/skribenterna upp 1. Bildning  och demokrati, 2. Föreningslivet och demokratin, 3. I folkbildningens gränsland, 4. ABF och det partipolitiska folkbildningsarbetets funktioner samt 5. Bildning och demokrati i omvandling.

Mot slutet av 1600-talet växte det fram ett nytt modernt sätt att se på och förhålla sig till smak. Detta är författarens utgångspunkt för förståelsen av det moderna smakspelet, vars utveckling och omvandlingar följs upp från 1700-talet fram till nutiden. Smaken analyseras från denna utgångspunkt som ett spel, vars föränderliga regler kartläggs och ställs i relation till det mänskliga omdömet och förståelsen av mänsklig praxis. Boken består av tre delar, en inledande essä kring tid, rytm och estetik, en omfattande mittdel där smakspelet dissekeras ur en rad olika infallsvinklar och en avslutande essä där en unik händelse i modets historia analyseras: när hattmodet gick i graven som mass- och konfektionsmode på 1960-talet. 

Huvudtemat för den här skriften är fritidens topografi och spatialisering – eller uttryckt på ett mer vardagligt sätt: fritidens terräng och förrumsligande. Topografi handlar om beskrivningar av terrängförhållanden, platser eller områden och själva ordet härstammar från grekiskans topos (plats) och graphein (skriva eller beskriva). Termen spatial är synonym med rumslig och refererar till rumsliga egenskaper: följaktligen kan spatialisering förstås som att förrumsliga eller rumsliggöra något (i analogi med hur något förkroppsligas). Rum är dock inget entydigt begrepp. Och det finns inte heller någon etablerad vokabulär eller terminologi för att beskriva eller analysera det som jag här betecknar som socialisationens och ungdomspolitikens topografi.

Vart man än vänder sig omges man idag av medier, inte minst i ett köpcentrum - gratistidningar, affischer, tv-monitorer, musik, telefoner... För att kunna säga något väsentligt om medierna i ett nutida konsumtionsrum är det också nödvändigt att analysera själva ramen, köpcentrumet. I antologin Passager besvaras bl a frågor om vad ortens berömda fotbollslag har där att göra, varför bänkarna hela tiden flyttar på sig, vad ett köpcentrum egentligen kostar, hur gränsen dras mellan vi och dom, varför det aldrig är vinter där. Det handlar om ägandeförhållanden och yttrandefrihet, ljudlandskapets geografi, postmodern arkitektur med historiska rötter, kampen mellan offentlig konst och reklamskyltning, shopping i cyberrymden, människor som älskar eller hatar sitt centrum och om hur hela köpcentrumet kan ses som ett enormt medium.

Erfarenheter från etnografiskt fältarbete bland människor och medier i ett modernat köpcentrum. Ett antal teoretisk fält presenteras: cultural studies, etnografisk medieforskning, hermenutik och den reflexiva etnografins tradition. CD-skiva medföljer

Senmoderna reflexioner. Festskrift till Johan Fornäs, är en antologi med tjugotre artiklar tillägnade Johan Fornäs på hans 60-årsdag den 7 mars 2012. Flera av artiklarna utgår från teman i Johan Fornäs böcker, medan andra på olika sätt behandlar ämnen relaterade till hans breda och mångfacetterade intresseområden. Boken är indelad i fyra tematiska delar, som behandlar olika praktiker: teoretiska, mediala, estetiska och litterära. Under rubriken ”teoretiska praktiker” diskuteras olika aspekter av hermeneutik, kulturalisering och kulturellt kapital. Under ”mediala praktiker” återfinns studier av samtida mediefenomen och deras relationer till demokrati och politik. ”Estetiska praktiker” innefattar bidrag som diskuterar kulturella praktikers funktion i den offentliga sfären. I den avslutande delen, ”litterära praktiker”, analyseras utvalda litterära texter och den diskurs som omger dem. Huvuddelen av artiklarna är skrivna på svenska, med undantag av tre engelska bidrag.

Den akademiska festskriften må vara på utdöende men är en genre som öppnar för skrivsätt med andra möjligheter än – och fördelar i förhållande till – det gängse akademiska skrivandet. Som genre tvingar festskriften när-mast på den som bidrar till den essäformen; till vilket också hör nedtonandet av akademiska dygder i form av referenser, noter och annan akribi. På så sätt inbjuder festskriften till att ta tillvara essäns alla möjligheter och fördelar; inte minst i form av att med nyfikenhet och upptäckarglädje ge sig ut på farvatten dit få – om ens några – akademiska farkoster tidigare sökt sig. Här föreligger med andra ord möjligheten att ge sig ut på en upptäcktsfärd i ordets rätta bemärkelse: en färd som man inte vet vart den leder och som i egentlig mening saknar slutmål.

Det är just detta som essän står för – eller har i varje fall stått för alltsedan Michel de Montaigne betecknade sina prövande, sökande och inte minst självreflexiva litterära övningar för essais, essäer. I franskan står substantivet essai både för ”prov”, ”test”, ”försök” och ”essä”, med kopplingar till verbet essayer, ”pröva”, ”testa”, ”försöka”.

Detta är också utgångspunkten för den här texten. Den prövar och för-söker hantera en tanke som bär på tydliga självreflexiva drag i ett akademiskt sammanhang. Samtidigt är den tanke det är fråga om så gott som oprövad i sådana sammanhang, nämligen tanken på intellektuella moden.

Vi lever i globaliseringens tidevarv. Men efter närmare tjugo år av diskussioner kring de politiska, ekonomiska och kulturella konsekvenserna av globaliseringen framstår den knappast längre som ett nytt fenomen. Under denna tid har synen på, liksom kritiken av, globaliseringens konsekvenser fördjupats, men i allt större utsträckning också förpassat dem från framtiden till nutiden. Globaliseringen framstår, kort sagt, inte längre som något som väntar på oss, utan som något vi redan lever med, men vars form trots allt ännu inte utkristalliserat sig på något klart sätt.