1989 års ASLA symposium i Linköping valde ett tema som understryker utvecklingsaspekterna vid andra- eller främmandespråksinlärning. Nya rön om modersmålsutveckling är emellertid väsentliga eftersom många forskningsresultat pekar på stora likheter i språktillägnandeprocessen oavsett om det är fråga om ett första, andra eller främmande språk. Insikter från språkpsykologi, undervisningsteori och utvecklingsforskning har vidare stor betydelse för synen på hur undervisningsprocessen och klassrumsmetodiken skall förnyas.
Denna volym inleds liksom symposiet av Åke Vibergs fylliga översikt över den senaste tidens forskning om språkinlärningsprocessen och dess eventuella följder för språkundervisningen.
Olika aspekter av inlärarspråket kartläggs av Inge Bartning, som har undersökt svenska universitetsstuderandes utveckling i franska och av Björn Hammarberg, som har intresserat sig för inlärarens uttalslösningar inför ett delvis nytt ljudsystem. Suzanne Schlyters bidrag jämför de två språken hos naturligt tvåspråkiga barn för att försöka fastställa om det svagare språket mest liknar ett första språk (Ll) eller ett andra språk (L2).
De flesta bidragen är tillägnade olika aspekter av undervisningsprocessen. Denna sektion inleds av Gunnar Tingbjörns granskning och jämförelse av hur språkämnena behandlas i grundskolans läroplan.
Fyra bidrag presenterar delvis nya program för att uppfylla läroplanens krav. Elsie Wijk-Andersson har reviderat den vanliga sekvenseringen i metoder och material i svenskundervisning för gäststuderande, Eie Ericsson och Dieter Krohn lägger fram ett didaktiskt forskningsprojekt i skolans tyskundervisning, Lisa washburn beskriver ett försök till ’språkbadsprogram’ i engelska i ett svenskt gymnasium medan Rigmor Eriksson exemplifierar det växande intresset i Sverige för ’learner autonomy’, dvs elevstyrd undervisning.
Sektionen avslutas med två artiklar som behandlar enskilda aspekter av undervisningsprocessen. Karin Aijmer jämför naturlig, talad engelska med läroboksdialoger och konstaterar att talspråksforskningen än så länge har lämnat få spår i skolböckerna. Christian Hecht och Maria Kroes-Hecht lägger fram preliminära resultat av ett projekt som söker att utnyttja konsekventa likheter mellan tyska och svenska ord i ordförståelseträning.
Slutligen lyfter Jacob Mey fram en viktig aspekt av språkplaneringen, nämligen språket som maktmedel. Den kontroversiella frågan om vems språk vi egentligen lär ut borde stimulera till diskussion.
Redaktörerna vill uttrycka sin tacksamhet till bokens alla författare som har bidragit till att ett livligt och lyckat symposium även har resulterat i en värdefull samlingsvolym. Vi vill också tacka Stiftelsen Tornbylyckorna – Lektorshagen i Linköping för finansiellt stöd till tryckningen av denna symposierapport.