Juvenile polyposis syndrome (JPS) is a rare genetic disorder characterized by juvenile polyps of the gastrointestinal tract. We present a new pathogenic mutation of the SMAD4 gene and illustrate the need for a multidisciplinary health care approach to facilitate the correct diagnosis. The patient, a 47-year-old Caucasian woman, was diagnosed with anaemia at the age of 12. During the following 30 years, she developed numerous gastrointestinal polyps. The patient underwent several operations, and suffered chronic abdominal pain, malnutrition, and multiple infections. Screening of the SMAD4 gene revealed a novel, disease-causing mutation. In 2012, the patient suffered hypoalbuminemia and a large polyp in the small bowel was found. Gamma globulin was given but the patient responded with fever and influenza-like symptoms and refused more treatment. The patient underwent surgery in 2014 and made an uneventful recovery. At follow-up two months later albumin was 38 g/L and IgG was 6.9 g/L. Accurate diagnosis is essential for medical care. For patients with complex symptomatology, often with rare diseases, this is best provided by multidisciplinary teams including representatives from clinical genetics. Patients with a SMAD4 mutation should be followed up both for JPS and haemorrhagic hereditary telangiectasia and may develop protein loosing enteropathy and immunodeficiency.

Detta är en efterlängtad bok på svenska inom området genetisk vägledning, ett snabbt växande fält inom hälsovård och preventiv vård. Ökad kunskap om genetikens påverkan i många vanliga sjukdomar såsom cancer, hjärt–kärlsjukdom och neurologiska tillstånd, men även i många ovanliga tillstånd, ger vården allt större utmaningar att förvalta kunskapen och göra om den till något användbart för patienterna och deras anhöriga.

Det är där, i patientmötet, som den genetiska vägledningen sker som en process. »Genetisk vägledning« beskriver de olika praktiska delarna i den processen. Boken ger tips och förslag och är ett välkommet tillskott till den växande skara av vårdgivare som dagligen, eller ibland, möter patienter och anhöriga med frågor kring ärftlighet och genetisk diagnos. Texten ger en bas som behövs för att förstå syftet och processen bakom genetisk vägledning. Boken beskriver strukturen i den genetiska vägledningen och belyser de viktigaste hållpunkterna i den processen, till exempel med flera kapitel om samtal och samtalskonst och hur vårdgivaren kan förhålla sig till patienters olika upplevelser av risker, kriser och bemötande av känslor. Boken lyfter även fram vikten av familjens roll och behovet av stöd till patienterna, och avslutas med beskrivande förklaringar och bilder av grundläggande genetik och genetiska koncept.

»Genetisk vägledning« ger möjlighet för alla professionella nivåer, från student till mångårigt erfaren vårdgivare, att bygga på sina kunskaper och färdigheter inom genetisk vägledning. Den sammanfattar på ett pedagogiskt, lättillgängligt och okomplicerat sätt de olika praktiska delarna i processen, vilket gör den lätt att ta till sig oavsett professionell bakgrund. Studenter som använt boken i masterprogrammet i genetisk vägledning har lyft fram denna som en av de viktigaste böckerna som gett dem inblick i och förståelse för den profession de snart ska bemästra.

Ulrika Hösterey Ugander avled i december 2020. Boken togs fram av henne och Ulf Kristoffersson, som sedan slutförde arbetet. 

Klinisk genetik utreder personer för olika ärftliga sjukdomar. Genetisk vägledning är en viktig del i denna process. Genetisk vägledning innebär information och stöd till personer under utredning, för att hjälpa dem förstå och fatta beslut om olika saker, t.ex. genetisk testning. Genetisk vägledning sker främst genom samtal som ska vara anpassade till personens behov och målet är att stärka personen i sin egen situation.

Efterfrågan på genetisk vägledning är högre än tillgången, och det råder brist på utbildade genetiska vägledare i Sverige. Ett alternativ för att nå fler personer i behov av genetisk vägledning kan vara att erbjuda samtalen med hjälp av eHälsa. Besöken genomförs digitalt på distans via video eller telefon. Behovet av detta blev särskilt påtagligt under COVID-19-pandemin. Sveriges befolkning är vana vid internet och använder redan många tekniska lösningar i vardagen. Men forskning har tidigare visat att det är svårt att införa nya lösningar i sjukvården, inklusive genetisk vägledning på distans. Det är också viktigt att kunna mäta kvaliteten på vården, inklusive genetisk vägledning, för att veta om effekterna är bra. Det är dock svårt eftersom det saknas mått för detta på svenska. Den här forskningen undersökte därför hur tillgång och kvalitet på genetisk vägledning i Sverige kunde förbättras. Det gjordes bl.a. genom att studera de genetiska vägledarna, användning och införandet av eHälsa i Sverige, och utveckla en enkät på svenska för utvärdering av genetisk vägledning.

I den första studien fann vi att genetiska vägledare i Sverige ökade tillgängligheten för patienter. Men detta kunde bli ännu bättre, då de genetiska vägledarna var överbelastade med administrativa uppgifter och önskade mer tid för patientkontakt. I den andra studien intervjuades vårdpersonal, som visade sig vara både positiva och tveksamma till att använda distansbesök istället för att ses fysiskt. Vårdpersonalen önskade först att det fanns bevis och resurser på plats för att distansbesöken skulle fungera. Sedan kom COVID, och distansbesök infördes snabbt på kliniken. Utvärderingen visade gott resultat för distansbesöken under COVID-pandemin. Deltagande patienter och vårdgivare upplevde att besöken på distans behövdes och att de var nöjda med dem. Samtidigt togs en enkät fram på svenska för att mäta effekterna av den genetiska vägledningen hos patienter. Den kallas GCOS-24swe, och har visat god kvalitet. Utvärderingar med GCOS-24swe har visat på god effekt av distansbesöken för genetisk vägledning. Sammanfattningsvis visade resultaten från studierna att det går att förbättra tillgången till och säkerställa kvaliteten på genetisk vägledning i Sverige.

Genetic testing is becoming more commonplace in general and specialist health care and should always be accompanied by genetic counselling, according to Swedish law. Genetic counsellors are members of the multi-disciplinary team providing genetic counselling. This study examined the role and added value of genetic counsellors in Sweden, using a cross-sectional on-line survey. The findings showed that the genetic counsellors added value in the clinical setting by acting as the 'spider-in-the-web' regarding case management, having a more holistic, ethical and psychological perspective, being able to offer continuous support and build a relationship with the patient, and being more accessible than medical geneticists. The main difference between a genetic counsellor and medical geneticist was that the doctor had the main medical responsibility. Thus genetic counsellors in Sweden contribute substantially to the care of patients in the clinical genetic setting.

This study reports the process and preliminary findings of rapid implementation oftelegenetic counseling in the context of Swedish healthcare and COVID-19 pandemic,from both a patient and a provider perspective. Fourty-nine patients and 6 healthcareprofessionals were included in this feasibility study of telegenetic counseling in aregional Department of Clinical Genetics in Sweden. Telegenetic counseling is heredefined as providing genetic counseling to patients by video (n =30) or telephone (n= 19) appointments. Four specific feasibility aspects were considered: acceptability,demand, implementation, and preliminary efficacy. Several measures were used includingthe Genetic Counseling Outcome Scale 24 (collected pre- and post-counseling); theTelehealth Usability Questionnaire; a short study specific evaluation and Visiba Careevaluations, all collected post-counseling. The measures were analyzed with descriptivestatistics and the preliminary results show a high level of acceptance and demand, fromboth patients and providers. Results also indicate successful initial implementation in theregional Department of Clinical Genetics and preliminary efficacy, as shown by significantclinically important improvement in patients’ empowerment levels.

There is no Masters level education for genetic counseling in Sweden, meaning that genetic counselor professionals have very different backgrounds. Hence, there is a need to harmonize the quality of genetic counseling and introduce standards for practice. The Swedish Society for Genetic Counselors and the Swedish Society of Medical Genetics and Genomics collaborated to determine professional requirements and a career pathway, defining three vocational levels within the genetic counselor profession. We report here an individual educational pathway leading up to eligibility for certification as a genetic counselor in Sweden.

Nurses and midwives need to develop specific knowledge and skills in genetics to enable them to offer appropriate healthcare in a range of non-specialist settings. Studies on the topic indicate that while nurses acknowledged the importance of genetics knowledge to their work, both their knowledge and confidence in using such information are poor. Despite the existence of competence frameworks, it appears that educators have struggled with the need to integrate genetics into nursing and midwifery curricula. An expert workshop on genetics education was held to determine the essential components of genetics knowledge and skills that should be incorporated into the pre-registration nursing curriculum in European countries. In this paper we present the essential topics for nurse and midwife pre-registration education and suggest ways in which genetics might be incorporated into the nursing and midwifery curriculum. © Springer-Verlag 2012.