liu.seSök publikationer i DiVA
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
123 101 - 112 av 112
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 101.
    Timpka, Toomas
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Region Östergötland, Centrum för hälso- och vårdutveckling, Folkhälsocentrum.
    Janson, Staffan
    Karlstad University, Sweden.
    Jacobsson, Jenny
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Ekberg, Joakim
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Centrum för hälso- och vårdutveckling, Folkhälsocentrum.
    Dahlström, Örjan
    Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Handikappvetenskap. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutet för handikappvetenskap (IHV).
    Kowalski, Jan
    Karolinska Institute, Sweden.
    Bargoria, Victor
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Moi University, Kenya.
    Mountjoy, Margo
    McMaster University, Canada.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Region Östergötland, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Protocol Design for Large-Scale Cross-Sectional Studies of Sexual Abuse and Associated Factors in Individual Sports: Feasibility Study in Swedish Athletics2015Ingår i: Journal of Sports Science and Medicine (JSSM), ISSN 1303-2968, Vol. 14, nr 1, s. 179-187Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    To ensure health and well-being for their athletes, sports organizations must offer preventive measures against sexual abuse. The aim of this study was to design and evaluate feasibility of a research protocol for cross-sectional epidemiological studies of sexual abuse in athletics. Examination of the requirements on the study of sexual abuse in athletics was followed by iterated drafting of protocol specifications and formative evaluations. The feasibility of the resulting protocol was evaluated in a national-level study among elite athletics athletes (n = 507) in Sweden. The definition of sexual abuse, the ethical soundness of the protocol, reference populations and study of co-morbidity, and the means for athlete-level data collection were identified as particularly complex issues in the requirements analyses. The web-based survey defined by the protocol facilitates anonymous athlete self-reporting of data on exposure to sexual abuse. 198 athletes (39%) fully completed the feasibility survey. 89% (n = 177) reported that they agreed with that the questions in the survey were important, and 95% (n = 189) reported that they answered truthfully to all questions. Similarly, 91% (n = 180) reported that they did not agree with that the questions were unpleasant for them. However, 16% (n = 32) reported that they did not find the survey to be of personal value, and 12% (n = 23) reported that the survey had caused them to think about issues that they did not want to think about. Responding that participation was not personally gratifying was associated with training more hours (p = 0.01). There is a scarcity of research on the prevention of sexual abuse in individual sports. The present protocol should be regarded as a means to overcome this shortcoming in athletics. When implementing the protocol, it is necessary to encourage athlete compliance and to adapt the web-based survey to the particular infrastructural conditions in the sports setting at hand.

  • 102.
    Tingskull, Sylvia
    et al.
    Child and Adolescent Psychiatry Clinic, Karlskrona, Sweden.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Agnafors, Sara
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Sydsjö, Gunilla
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Obstetrik och gynekologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Barn- och kvinnocentrum, Kvinnokliniken i Linköping.
    deKeyser, Linda
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Nilsson, Doris
    Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Psykologi. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Parent and Child Agreement on Experience of Potential Traumatic Events2013Ingår i: Child Abuse Review, ISSN 0952-9136, E-ISSN 1099-0852, Vol. 24, nr 3, s. 170-181Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The purpose of this study was to investigate the agreement between parent and child report of potential traumas experienced, to look at the agreement by interpersonal versus non-interpersonal traumas and by gender. A birth cohort of 1723 children and their parents was followed from three months until 12 years after birth (South East Sweden Birth Cohort (SESBiC) study). At 12-year follow-up, 1174 children, 875 mothers and 601 fathers completed the Life Incidence of Traumatic Events (LITE) questionnaire. Cohen's kappa was used to assess the agreement between parent and child reports of traumas experienced by the child. The group was split by gender and kappa statistics were computed to determine the level of agreement between the different informants. The sample was also analysed according to the nature of the traumatic event: interpersonal or non-interpersonal. Agreement was low across most types of traumas reported between parents and children and moderate between mothers and fathers. Agreement was lower when the trauma was interpersonal. No significant discrepancies in general were found on gender. The study highlights the importance of from whom the researcher collects information. In future research, it is important to study the significance the choice of information source might have on reported symptoms and behavioural problems.

  • 103.
    Tordön, Rikard
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barnafrid. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barnafrid. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Fredlund, Cecilia
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Centrum för social och affektiv neurovetenskap. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Jonsson, Linda
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barnafrid. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Pribe, Gisela
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barnafrid. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Sydsjö, Gunilla
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för barns och kvinnors hälsa. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Barn- och kvinnocentrum, Kvinnokliniken i Linköping.
    Background, experience of abuse, and mental health among adolescents in out-of-home care: a cross-sectional study of a Swedish high school national sample2019Ingår i: Nordic Journal of Psychiatry, ISSN 0803-9488, E-ISSN 1502-4725, Vol. 73, nr 1, s. 16-23Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    PURPOSE: To compare experiences for adverse events, especially sexual abuse, and mental health in a group of high school students in out-of-home care with a representative sample of peers of the same age and similar educational attainment living with their parents.

    MATERIALS AND METHODS: A sample of 5839 students in the third year of Swedish high school, corresponding to a response rate of 59.7%, answered a study specific questionnaire. Data from 41 students living in out-of-home care were compared with data from peers not in out-of-home care in a cross-sectional analyze.

    RESULTS: Students in out-of-home care had more often an immigrant background and a non-heterosexual orientation, had more often experienced physical and penetrative sexual abuse, and more often sought healthcare for mental problems. Disclosure of sexual abuse was less common, and acts of persuasion or adults' use of their social position was more common among students in out-of-home care.

    CONCLUSIONS: Even where the protective factor 'senior educational attainment' is present, risks for abuse and poor mental health are evident for adolescents in out-of-home care. Disclosure of adversity, when it has occurred, ought to be higher among these adolescents with regular contact with social services, but our findings indicate tendencies for the opposite. We therefore suggest routines to be established to screen for adverse life events and mental health actively, along with general and systematic assessments of adversity and mental health during care.

  • 104.
    Wadsby, Marie
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Priebe, Gisela
    Department of Psychology, Linnaeus University, Växjö, Sweden.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Adolescents With Alternating Residence After Parental Divorce: A Comparison With Adolescents Living With Both Parents or With a Single Parent2014Ingår i: Journal of Child Custody, ISSN 1537-9418, Vol. 11, nr 3, s. 202-215Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The study compared adolescents who alternate residences between their divorced parents with adolescents who live with both parents or with one divorced parent. Care was scored equally for adolescents with alternating residences and for those living with both biological parents but lower for adolescents living with a single parent. Overprotection showed the converse. Presence of psychiatric symptoms was equal for adolescents who alternate residences and for those living with both parents, but it was higher for those living with a single parent. Sense of coherence was noted to be higher among teens with alternating residences and teens living with both parents, but it was lower among those living with a single parent.

  • 105.
    Wadsby, Marie
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Skilsmässa: bakgrund, orsaker och följder1993Ingår i: Modernt familjeliv och familjeseparationer: en antologi från ett symposium i Sigtuna i maj 1992 anordnat av Socialvetenskapliga forskningrådets beredningsgrupp för forskning om barn och familj / [ed] Anders Agell, Birgit Arve-Parès, Ulla Björnberg, Stockholm: Socialvetenskapliga forskningsrådet , 1993, s. 177-186Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 106.
    Wadsby, Marie
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för molekylär och klinisk medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Tekniska högskolan.
    Svedin, Carl Göran
    Department of Child & Youth Psychiatry, University Hospital, Lund, Sweden.
    Sydsjö, Gunilla
    Linköpings universitet, Institutionen för molekylär och klinisk medicin, Obstetrik och gynekologi. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Barn- och kvinnocentrum, Kvinnokliniken i Linköping.
    Children of mothers at psychosocial risk growing up: a follow up at the age of 162007Ingår i: Journal of Adolescence, ISSN 0140-1971, E-ISSN 1095-9254, Vol. 30, nr 1, s. 147-164Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The aim of the present study was to make a 16-year follow-up of children of psychosocial risk mothers as concerns emotional/behavioural problems, self-esteem, life events, and academic grades. Forty-three teenagers (index group) and 61 reference teenagers were personally interviewed and asked to answer the Youth Self-report (YSR), the Self-image questionnaire I Think I Am, and a Life Event questionnaire. Their final grades from the 9-year compulsory school were studied. The results showed that boys, especially the sons from families with alcohol/drug problems, displayed poorer mental health, a more negative self-image, had experienced more negative life events, and had to a greater extent not successfully completed the 9-year compulsory school. More teenagers in the index group had been placed in foster care, had a less positive outlook about their future, were more often smokers, and more of them (girls) had seriously considered committing suicide than the teenagers in the reference group.

    It was concluded that boys of psychosocial risk mothers are less well off than teenagers of non-risk mothers at the age of 16 as concerns psychosocial well being. It is of great importance to devote attention to these children at an early stage of life in order to be able to provide them with the support that may prevent development of future problems.

  • 107.
    Zetterqvist, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Lundh, Lars-Gunnar
    Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Dahlström, Örjan
    Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Handikappvetenskap. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Prevalence and Function of Non-Suicidal Self-Injury (NSSI) in a Community Sample of Adolescents, Using Suggested DSM-5 Criteria for a Potential NSSI Disorder2013Ingår i: Journal of Abnormal Child Psychology, ISSN 0091-0627, E-ISSN 1573-2835, Vol. 41, nr 5, s. 759-773Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Previous prevalence rates of non-suicidal self-injury (NSSI) in adolescents have varied considerably. In the present cross-sectional study, prevalence rates, characteristics and functions of NSSI were assessed in a large randomized community sample consisting of 3,060 (50.5 % female) Swedish adolescents aged 15-17 years. The suggested criteria for NSSI disorder in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5th edition, (DSM-5) were used to assess prevalence rates with the aim of arriving at a more precise estimate. Out of the whole sample, 1,088 (35.6 %) adolescents (56.2 % female) reported at least one episode of NSSI during the last year, of which 205 (6.7 %) met suggested DSM-5 criteria for a potential NSSI disorder diagnosis. The NSSI disorder diagnosis was significantly more common in girls (11.1 % vs. 2.3 %, χ (2) (1, N = 3046) = 94.08, p < 0.001, cOR = 5.43, 95 % CI [3.73, 7.90]). The NSSI disorder group consisted of significantly more smokers and drug users compared to adolescents with NSSI that did not meet DSM-5 criteria for NSSI disorder, and also differed concerning demographic variables. A confirmatory factor analysis (CFA) was conducted on reported functions of NSSI, with the aim of validating Nock and Prinstein's (Journal of Consulting and Clinical Psychology 72:885-890, 2004, Journal of Abnormal Psychology 114:140-146, 2005) four-factor model on a Swedish community sample, resulting in a close to acceptable fit. A two-factor model (social and automatic reinforcement) resulted in a slightly better fit. The most frequently reported factors were positive and negative automatic reinforcement. A majority of functions were significantly more often reported by girls than boys. The implications of the suggested DSM-5 criteria and reported functions are discussed.

  • 108.
    Zetterqvist, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Lundh, Lars-Gunnar
    Lund University, Sweden .
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    A Comparison of Adolescents Engaging in Self-Injurious Behaviors With and Without Suicidal Intent: Self-Reported Experiences of Adverse Life Events and Trauma Symptoms2013Ingår i: Journal of Youth and Adolescence, ISSN 0047-2891, E-ISSN 1573-6601, Vol. 42, nr 8, s. 1257-1272Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Research comparing adolescents engaging in suicidal and non-suicidal self-injury (NSSI), both separately and in combination, is still at an early stage. The purpose of the present study was to examine overlapping and distinguishable features in groups with different types of self-injurious behaviors, using a large community sample of 2,964 (50.6 % female) Swedish adolescents aged 15-17 years. Adolescents were grouped into six categories based on self-reported lifetime prevalence of self-injurious behaviors. Of the total sample, 1,651 (55.7 %) adolescents reported no self-injurious behavior, 630 (21.2 %) reported NSSI 1-4 times, 177 (6.0 %) reported NSSI 5-10 times, 311 (10.5 %) reported NSSI a parts per thousand yen 11 times, 26 (0.9 %) reported lifetime prevalence of suicide attempt and 169 (5.7 %) adolescents reported both NSSI and suicide attempt. After controlling for gender, parental occupation and living conditions, there were significant differences between groups. Pairwise comparisons showed that adolescents with both NSSI and suicide attempt reported significantly more adverse life events and trauma symptoms than adolescents with only NSSI, regardless of NSSI frequency. The largest differences (effect sizes) were found for interpersonal negative events and for symptoms of depression and posttraumatic stress. Adolescents with frequent NSSI reported more adversities and trauma symptoms than those with less frequent NSSI. There were also significant differences between all the NSSI groups and adolescents without any self-injurious behavior. These findings draw attention to the importance of considering the cumulative exposure of different types of adversities and trauma symptoms when describing self-injurious behaviors, with and without suicidal intent.

  • 109.
    Zetterqvist, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    Lundh, Lars-Gunnar
    Department of Psychology, Lund University, Sweden.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet. Östergötlands Läns Landsting, Närsjukvården i centrala Östergötland, Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
    A cross-sectional study of adolescent non-suicidal self-injury: support for a specific distress-function relationship2014Ingår i: Child and Adolescent Psychiatry and Mental Health, ISSN 1753-2000, E-ISSN 1753-2000, Vol. 8, nr 23Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    BACKGROUND: This study has investigated the specific relationship between childhood adversities, individual trauma symptoms and the functions of non-suicidal self-injury (NSSI). The aim was to examine whether different self-reported adverse experiences and trauma symptoms predict the need to engage in NSSI, either to regulate emotions or to communicate with and influence others.

    METHOD: The participants were a community sample of 816 adolescents aged 15-17 years with NSSI. Hierarchical multiple regression was used, controlling for NSSI frequency and gender. The dependent variables were the automatic and social functions of NSSI, respectively. The predictors entered in the model were several different maltreatment and adversity experiences as well as individual trauma symptoms. Mediation analyses were also performed using the bootstrapping method with bias-corrected confidence estimates.

    RESULTS: Frequency of NSSI, gender (female), emotional abuse, prolonged illness or handicap during upbringing and symptoms of depression uniquely predicted the automatic functions of NSSI in the final regression model, but not the social functions. Symptoms of anxiety uniquely predicted social but not automatic functions. Having experienced physical abuse, having made a suicide attempt and symptoms of dissociation were significant predictors in both final models. The model for automatic functions explained more of the variance (62%) than the social model (28%). The relationship between childhood emotional, physical and sexual abuse and performing NSSI for automatic reasons was mediated by symptoms of depression and dissociation. The relationship between physical abuse and the social functions of NSSI was mediated by symptoms of anxiety and dissociation.

    CONCLUSIONS: It is important to understand the specific context in which NSSI has developed and is maintained. Experiences of emotional abuse and symptoms of depression could guide clinical work in the direction of emotion regulation skills since in this study these variables were uniquely associated with the need to engage in NSSI to regulate emotions, to self-punish or to generate feelings. The presence of physical abuse, a suicide attempt and symptoms of dissociation could alert clinicians to a broad treatment approach since they were associated with performing NSSI to regulate both social and automatic experiences.

  • 110.
    Åkerman, Ingrid
    et al.
    Lunds universitet.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Ett års kontakter med prostitutionsenheterna (FAST) – En beskrivning av insatser till personer med prostitutionserfarenhet (Försäljare av Sexuella Tjänster, FAST): Delrapport 3 ur Prostitution i Sverige – Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med kartläggningarna av ett års verksamhet vid de enheter som vänder sig till Försäljare Av Sexuella Tjänster (FAST) var att få en enhetlig och samlad bild av hur många försäljare av sexuella tjänster som prostitutionsgrupperna kommer i kontakt med under ett år och att samtidigt göra en grundläggande kartläggning av prostitutionsenheternas arbete utifrån antalet kontakter som tas under en viss tid, kontakternas karaktär och vad dessa leder till för klienten.

    Specifika frågeställningar som har valts att belysas:

    • Hur många personer arbetar FAST-grupperna med under ett år?
    • Hur fördelar sig de olika insatser som görs?
    • Hur blir man aktuell för behandling?
    • Hur många av dem inleder en samtals-/psykoterapeutisk behandling?

    Metod. En beskrivning av prostitutionsgruppernas målgrupper har möjliggjorts genom att varje handläggare på ett likartat sätt vid varje grupp (Göteborg, Malmö och Stockholm) som vänder sig till Försäljare Av Sexuella Tjänster (FAST) upprättat ett anonymt rapportblad på varje person de mött i sitt arbete under tidperioden 1/10 2009 – 30/9 2010, i texten kallad utredningsåret. De har sedan på rapportbladet registrerat varje kontakt/insats som de under perioden haft med denna person.

    Resultat FAST. FAST-enheterna hade under rapportåret kontakt med 326 unika personer med prostitutionserfarenhet varav 237 personer (73 %) var nya under året. Av de 326 var 317 kvinnor varav nio minderåriga (< 18 år), 31 procent var att betrakta som barn eller unga vuxna, dvs. ålder 15 – 25 år och majoriteten (57 %) var i åldern 15-35 år. Trettio procent var av utländsk härkomst där kvinnor från Östeuropa dominerade. Av de totala insatserna riktade mot säljare av sexuella tjänster gjordes 2945 insatser motsvarande 9 insatser per person under året. Dessa fördelade sig på 88 personer (27 % av samtliga) vars kontakt slutligen rubricerades som kontaktförsök dessa hade sammanlagt 157 kontakter (1,8 insatser per person) motsvarande 5,3 procent av samtliga kontakter. Etthundrafyrtio personers kontakter (43 % av samtliga) rubricerades som råd och stöd och dessa hade 1 801 kontakter (12,9 insatser per person) motsvarande 61,2 procent av samtliga kontakter. Sextio personer (18 % av samtliga) rubricerades som behandling och dessa hade i sin tur 905 kontakter (15,1 insatser per person) motsvarande 31 procent av samtliga kontakter. Hälften av de 60 behandlingsärendena startade under rapportåret som behandling antingen som pågående behandling (18 %) eller som nya behandlingar under året (32 %). Andra kom via tidigare bedömningssamtal och samtal (18 %) eller som nya bedömningssamtal och samtal under året (20 %). Detta innebär inte att man inte kan ha haft kortare eller längre kontakter via det uppsökande arbetet eller motiverande samtal längre tillbaka i tiden.

    Rekommendationer. Med utgångspunkt i resultaten från denna delstudie vill vi lyfta följande frågor av betydelse för det framtida arbetet med att förebygga och reducera säljande av sexuella tjänster.

    • Att det är en specialiserad och mångfacetterad verksamhet där delar som uppsökande verksamhet, råd och stöds och behandling har betydelse för att nå målgruppen.
    • Att verksamheterna i verksamhetsplanerna riktar sig till alla som säljer sexuella tjänster men att FAST i huvudsak har kontakt med vuxna kvinnor, få minderåriga och få män.
    • Att de individinriktade insatserna i form av behandling och samtalsterapi kommer 18 procent av ett års besökande personer tillgodo inom FAST och att dessa konsumerade 31 procent av samtliga insatser.
    • Att de som kommer till behandling och samtalsterapi oftast redan från början kommer för detta direkt eller via bedömningssamtal och introduktionssamtal.
    • Att det inte finns någon liknande verksamhet som riktar sig till minderåriga i samma situation.
    • Att uppmärksamma att kvinnor med utländsk nationalitet utgör 30 procent av samtliga personer under året och att dessa till allra största delen säljer sex på gatan i Stockholm och Göteborg. Att handläggarna i många fall misstänker att dessa kvinnor är offer för människohandel eller människohandelsliknande brott som t.ex. koppleri. Flera kvinnor i rapportbladen behöver stora insatser t.ex. nio utländska kvinnor i Malmö behöver 90 procent av Malmös alla råd och stöd insatser.
    • Att specialiserad verksamhet mot personer som säljer sexuella tjänster bara finns i de tre storstäderna. Att liknande verksamheter borde finnas på andra orter eller att de verksamheter som finns idag får möjlighet att arbeta som dels kunskapscentrariktad mot andra kommuner och ges möjlighet att ta emot personer för råd och stöd och behandling även från andra delar i landet.
  • 111.
    Åkerman, Ingrid
    et al.
    Lunds universitet.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Ett års kontakter med prostitutionsenheterna (KAST) – En beskrivning av insatser till personer med erfarenhet av Köp av Sexuella Tjänster/problematiskt sexuellt beteende (KAST): Delrapport 4 ur Prostitution i Sverige – Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med kartläggningarna av ett års verksamhet vid de enheter som vänder sig till Köpare Av Sexuella Tjänster (KAST) var att få en enhetlig och samlad bild av hur många köpare som prostitutionsgrupperna kommer i kontakt med under ett år och att samtidigt göra en grundläggande kartläggning av prostitutionsenheternas arbete utifrån antalet kontakter som tas under en viss tid, kontakternas karaktär och vad dessa leder till för klienten.

    • Specifika frågeställningar som valts att belysas:
    • Hur många personer arbetar KAST-grupperna med under ett år?
    • Hur fördelar sig de olika insatser som görs?
    • Hur blir man aktuell för behandling?
    • Hur många av dem inleder en samtals-/psykoterapeutisk behandling?

    Metod. En beskrivning av prostitutionsgruppernas målgrupper har möjliggjorts genom att varje handläggare på ett likartat sätt vid varje grupp (Göteborg, Malmö och Stockholm) som vänder sig till Köpare Av Sexuella Tjänster (KAST) upprättat ett anonymt rapportblad på varje person de mött i sitt arbete under tidperioden 1/10 2009 – 30/9 2010, i texten kallad utredningsåret. De har sedan på rapportbladet registrerat varje kontakt/insats som de under perioden haft med denna person.

    Resultat: KAST-enheterna hade under rapportåret kontakt med 209 unika personer som antingen var köpare av sexuella tjänster (54 %) eller personer med ett problematiskt sexuellt beteende/sexmissbruk (42 %). Av de 209 personerna var 173 (83 %) nya under året och 199 var män varav två minderåriga. Trettiosex av de 209 personerna (17 %) var kända före den 1 oktober 2009 medan 173 (83 %) kom som nya under utredningsåret.

    Av de totala insatserna riktade mot köpare av sexuella tjänster och personer med sexmissbruk gjordes 1391 insatser motsvarande 6,7 insatser per person under året. Dessa fördelade sig på 105 personer (50 % av samtliga) vars kontakt slutligen rubricerades som kontaktförsök dessa hade sammanlagt 153 kontakter (1,5 insatser per person) motsvarande 11 procent av samtliga kontakter. Sjutton personers kontakter rubricerades som råd och stöd (8 % av samtliga) dessa hade sammanlagt 101 kontakter (4,8 kontakter per person) motsvarande 7,2 procent av samtliga kontakter. Fyrtiosex personers kontakter (22 % av samtliga) rubricerades som samtalskontakt och dessa hade 299 kontakter (6,9 insatser per person) motsvarande 21,5 procent av samtliga kontakter. Fyrtioen personer (20 % av samtliga) rubricerades som behandling och dessa hade i sin tur 838 kontakter (20,4 insatser per person) motsvarande 60 procent av samtliga kontakter. De 41 behandlingsärendena kom till stor utsträckning direkt till behandling (54 %) eller via introduktionssamtal (41 %).

    Rekommendationer. Med utgångspunkt i resultaten från denna delstudie vill vi lyfta följande frågor av betydelse för det framtida arbetet med att förebygga och reducera köpandet av sexuella tjänster.

    • Att det är en specialiserad och mångfacetterad verksamhet där delar som uppsökande verksamhet, råd och stöds och behandling har betydelse för att nå målgruppen.
    • Att verksamheterna i verksamhetsplanerna riktar sig till alla som köper sexuella tjänster men att KAST i huvudsak har kontakt med vuxna män och få minderåriga och få kvinnor.
    • Att de individinriktade insatserna i form av behandling och samtalsterapi kommer 20 procent av ett års besökande personer tillgodo inom KAST och att dessa konsumerade 60 procent av samtliga insatser.
    • Att de som kommer till behandling och samtalsterapi oftast redan från början kommer för detta direkt eller via bedömningssamtal och introduktionssamtal.
    • Att det inte finns någon liknande verksamhet som riktar sig till minderåriga i samma situation.
    • Att specialiserad verksamhet mot personer som köper sexuella tjänster bara finns i de tre storstäderna. Att liknande verksamheter borde finnas på andra orter eller att de verksamheter som finns idag får möjlighet att arbeta kunskapscentrariktad mot andra kommuner och därmed ges möjlighet att ta emot personer får råd och stöd och behandling även från andra delar i landet.
  • 112.
    Åkerman, Ingrid
    et al.
    Lunds universitet.
    Svedin, Carl Göran
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Barn- och ungdomspsykiatri. Linköpings universitet, Hälsouniversitetet.
    Kartläggning av insatser mot prostitutionen i Stockholm, Göteborg och Malmö: Delrapport 2 ur Prostitution i Sverige – Kartläggning och utvärdering av prostitutionsgruppernas insatser samt erfarenheter och attityder i befolkningen2012Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Syftet med undersökningen är att kartlägga de tre stora kommunernas verksamheter riktade mot mot prostitutionen och till personer som försäljer sexuella tjänster (FAST) eller köper sexuella tjänster (KAST). Rapporten beskriver i huvudsak de kommunala verksamheternas organisation, inriktning, resurser och arbetssätt. Detta för att bättre förstå förutsättningarna för de totala insatser som görs mot målgrupperna (delrapport 3-4) och de behandlingar som erbjuds målgrupperna och som senare beskrivs i tre andra delrapporter (delrapport 5-7).

    Metod. Som underlag för rapporten har personalen vid varje enhet intervjuats vid personliga besök på enheterna och verksamhetsbeskrivningar, årsredovisningar, projektdokumentation och informationsmaterial har samlats in. Intervjucitat från intervjuer med personal är i texten markerade med kursiv stil. Det är således verksamheternas egna beskrivningar och inte våra värderingar eller bedömningar som utgör underlaget för denna rapport. Kartläggningen har gjorts vid projektets början 2009 samt kontinuerligt fram till december 2011 då rapporten stämdes av med personalen vid de tre prostitutionsgrupperna.

    Resultat. Det finns tre offentligt finansierade verksamheter som har som uppgift att arbeta mot prostitutionen i Sverige och dessa finns i de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö.  Samtliga verksamheter har enheter riktade till Försäljare av Sexuella Tjänster (FAST) och Köpare av Sexuella Tjänster (KAST).

    Samtliga enheter lyder organisatoriskt under socialtjänsten i respektive kommun.      På personalsidan (heltidstjänster) hade under hösten 2011 Stockholm sammanlagt 10.25 tjänster + chef, Göteborg 5,0 tjänster + chef, Malmö 6,0 tjänster + chef.

    De tre enheternas likheter är betydande då det gäller de grundläggande målsättningarna. Dessa är att:

    • arbeta för att minska prostitutionen. Verksamheten ska ha kunskap om prostitutionens omfattning i sitt upptagningsområde och kontinuerligt följa prostitutionens förändringar på gatan, hotell och barer och nätet.
    • ansvara för utveckling och samarbete med andra myndigheter och frivilliga organisationer i traffickingfrågor. En första kontakt och stödinsats för vissa traffickingoffer i sitt upptagningsområde i samarbete med aktuell stadsdelsförvaltning/kommun.
    • erbjuda och ge kvinnor och män i prostitution eller prostitutionsliknande verksamhet på olika sätt stöd och hjälp för att kunna hitta andra alternativ (råd och stöd och behandling).
    • bedriva ett uppsökande arbete i första hand riktat mot gatuprostitutionen, men även andra miljöer och Internet
    • erbjuda och ge köpare av sexuella tjänster råd och stöd och behandling.
    • kunna erbjuda personal inom kommunen och andra samarbetspartners information och stöd i frågor som rör området.

    De tre enheterna skiljer sig åt på en del områden som i huvudsak har med tradition och prioriteringar i arbetet:

    • I Stockholm erbjuds klienter gynekologiska undersökningar av enhetens barnmorska/gynekologer, Spiralprojektet. Vid behov kontakt med psykiatriker och leg.läkare i samarbete med landstinget. Vare sig Göteborg eller Malmö har motsvarande verksamhet.
    • Göteborg är den enhet (KAST) som tidigast och mest konsekvent utvecklat ett arbete att erbjuda samtal och behandling till sexköpare och sexmissbrukare.
    • Malmö är den enhet som tidigast och mest konsekvent arbetar med skadereducerande insatser (harm reduction) genom att dela ut ett s.k. preventionspaket – en liten väska med en säkerhetsguide, personlarm, kondomer, glidmedel, tandborste, våtservetter mm.
    • Malmö är den enhet som först utvecklat ett uppsökande arbete över Internet. Detta har sedan i mindre skala anammats av enheterna i Stockholm och Göteborg. Malmö har också utvecklat gruppverksamhet för anhöriga till köpare av sexuella tjänster samt gruppsamtal med kvinnor som både har en missbruksproblematik och sålt sexuella tjänster.
    • De teoretiska modellerna i kontakterna med klienterna men fr.a. i behandlingsarbetet skiljer också mellan enheterna

    Under perioden som uppdraget pågått 2009-2011 har det vid varje enhet skett omorganiseringar och t.ex. har samtliga enheter bytt enhetschef, personalsituationen har varit osäker liksom de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva verksamheterna. Detta har enligt såväl intervjuare som utredare haft en negativ påverkan (osäkerhet, erfarenhets- och kapacitetstapp, omprioriteringar) på verksamheterna.

    Verksamheterna har enligt ovan tämligen breda arbetsuppgifter men de målgrupper man arbetar med är inom FAST i första hand kvinnor och män som befinner sig i prostitution eller prostitutionsliknande verksamhet men även preventivt för att förhindra unga människor att börja sälja sex samt stöd och behandling till kvinnor och män när de lämnat prostitutionen. Inom KAST är den officiella målgruppen män och kvinnor som köper sex men i verkligheten så är det nästen lika många som har ett sexmissbruk som söker sig till enheterna. Detta motiveras med att det inom ramen för ett sexmissbruk är stor risk att individen även köper sex.

    Av materialet och intervjuerna framkommer att på de flesta enheterna kommer majoriteten av behandlingsärendena i FAST via tidigare kontakter, rekommendationer av andra inklusive tidigare klienter vid enheterna samt information från hemsidor.

    Rekommendationer. Det är viktigt att inledningsvis kommentera att det utifrån ett föränderligt samhälle så förändras även prostitutionens förutsättningar. Dessa förändringar har dels att göra med tillkomsten av Internet dels av människors rörlighet i samhället men även internationellt. Utifrån dessa successivt förändrade villkor är det inte tillfredställande att var man bor i Sverige blir avgörande för vilken hjälp man kan få som säljare eller köpare av sexuella tjänster.

    Den statliga styrningen har syftet att ge kommuner och landsting förutsättningar att kunna erbjuda befolkningen vård på lika villkor, samt att säkerställa att verksamheterna upprätthåller en säker och god vård enligt vetenskap och beprövad erfarenhet (SOU 1999:66). Människor ska således utifrån sina behov erbjudas råd och stöd samt behandling oavsett var de bor i landet.

    • vi rekommenderar en översyn över hur individer utanför de tre storstäderna kan tillförsäkras samma service som dessa kommuners invånare. Frågan är inte helt okomplicerad då målgruppernas klienter till stor utsträckning behöver mötas lokalt med uppsökande verksamhet, råd och stöd samt samtalsbehandling. Detta kan för en del klienter, som bor strax utanför de tre storstadsområdena, lösas genom att dessa enkelt får tillgång till någon av de tre prostitutionsenheterna. För andra kan behovet av dessa insatser kanske lösas genom att ett nationellt nätverk av på prostitutionsområdet kunniga personer etableras i landet.
    • köp och försäljning av sexuella tjänster över Internet blir allt vanligare såväl bland unga (< 18 år) som äldre. Den Internetrelaterade prostitutionen är betydligt osynligare än t.ex. gatuprostitutionen. En ökad aktivitet genom information och uppsökande verksamhet på Internet behöver stödjas och utvecklas. Erfarenheter som uppnåtts vid prostitutionsverksamheten i Malmö bör tas till vara och uppgiften bör vara ett nationellt ansvar.

    Samtliga verksamheter bedriver råd och stöd, samtal och samtalsbehandling samtidigt som det saknas övergripande regler för journalskrivning annat än för Spiralprojektets medicinska del. Detta är högst otillfredsställande då majoriteten av klienterna framför allt inom FAST programmen ofta har en påtaglig psykisk ohälsa och allvarliga sociala problem. Anonymitetsaspekten har haft företräde före rättssäkerhetsaspekten

    • vi föreslår en översyn av journalföringsreglerna för verksamheternas direkta klientarbete

    I kartläggningen av enheternas arbete framkommer en traditionell bild av kvinnor som säljer sex till män, d.v.s. en traditionell vuxen bild av prostitutionen. Tidigare undersökningar av ungdomar och denna undersöknings delrapport 1 visar dock att det är vanligare att pojkar och män säljer sex än att flickor och kvinnor gör det. Till detta kommer att unga människor med homo-, bi- eller transsexuell läggning (HBT) oftare har erfarenheter att sälja sex.

    • vi föreslår att extra ansträngningar görs för bättre nå ut med information och service till män som säljare av sexuella tjänster liksom personer med homo-, bi-, eller transexuell läggning.
123 101 - 112 av 112
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf