liu.seSök publikationer i DiVA
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
456789 301 - 350 av 442
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 301.
    Mellbye, Hanne
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Gold plating vid implementering av EU-direktiv: Nationellt överskridande av miniminivån vid implementering av minimiharmoniseringsdirektiv i ljuset av det svenska genomförandet av IDD2019Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    När en medlemsstats genomförande av ett EU-direktiv innebär tillförsel av ytterligare bestämmelser vilka medför en förhöjd skyddsnivå i förhållande till direktivet, innebär det utförande av gold plating. Eftersom förfarandet leder till särreglering i förhållande till andra medlemsstater uppstår därmed en konflikt med EU:s harmoniseringsambitioner på den inre marknaden. Det saknas emellertid en allmängiltig definition av gold plating; kommissionens definition är exempelvis snävare än hur definitionen görs gällande i andra fall. Uppsatsen har till syfte att besvara hur gold plating bör definieras och för att ge ytterligare förståelse för begreppet undersöks det svenska genomförandet av IDD, vilket innebar strängare nationella krav i förhållande till direktivet på ett antal områden. IDD beskrivs som ett minimiharmoniseringsdirektiv, men är utformat enligt en lagstiftningsmodell som förutsätter ett enhetligt lagstiftningsgenomförande i medlemsstaterna. IDD kan även relateras till ett flertal rättsområden inom vilka fullharmonisering råder, exempelvis finansmarknadsområdet och direktivet MiFID II.

    I uppsatsens analys framförs ett ställningstagande om att en definition av gold plating bör tydliggöra åtskillnad mellan å ena sidan ett utvidgat tillämpningsområde, å andra sidan tillförsel av materiella krav, eftersom de olika förfarandena innebär olika juridiska problem. Det framhålls dessutom att en bred och deskriptiv definition av gold plating kan vara användbar vid identifiering av direktivs miniminivå. Analysen innebär vidare några kommentarer avseende IDD:s harmoniseringsgrad och en övergripande kategorisering av de avvikelser från miniminivån som har identifierats i genomförandet av direktivet. Därtill framhålls att ett nationellt införande av en norm eller princip som innebär att minimikraven ska vara vägledande vid genomförande av minimiharmoniseringsdirektiv kan strida mot direktivet i det enskilda fallet. Med tanke på EU:s höga regleringsaktivitet och det faktum att medlemsstaternas lagstiftningsmakt har fått ta ett steg tillbaka, kan gold plating mer eller mindre vara en förutsättning för åtgärdade av nationella reformbehov. För att säkerställa att gold plating utförs i enlighet med direktivet och EU-rätten i övrigt, krävs ett tidigare nationellt engagemang och deltagande i den EU-rättsliga beslutsprocessen.

  • 302.
    Mousa, Talin
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Det indirekta besittningsskyddet avseende lokaler: Särskilt om hur värderingsmetoderna tillämpas och dess komplicerade rättsläge2018Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Det indirekta besittningsskyddet utgör ett skydd för en hyresgäst till en lokal, som först aktualiseras när hyresvärden på obefogade grunder säger upp hyresgästen. Eftersom lokalhyresgästen inte har rätt till förlängning av sitt hyreskontrakt efter avtalstidens utgång, finns skyddet för att stärka hyresgästens ställning. Syftet med det indirekta besittningsskyddet är att skydda hyresgästens ekonomiska värden som hen har skapat genom sitt arbete och sina kapitalinsatser. Lagstiftaren ville att skyddet skulle ha en preventiv effekt, vilket föranledde att hyresvärden kunde bli skadeståndsskyldig om hen sa upp hyresgästen på obefogade grunder. Det finns fyra grunder som är acceptabla för hyresvärden att tillgå och som föranleder att hyresvärden inte blir skadeståndsskyldig gentemot hyresgästen. Grunderna stadgas i 12 kap. 57 § 2 st. jordabalken (JB) och om hyresvärden vill säga upp hyresgästen och någon av grunderna föreligger, undgår hyresvärden skadeståndsskyldighet.Det intressanta är hur ersättningen bestäms när hyresvärden säger upp hyresgästen på obefogad grund. Hyresgästen har då rätt till skadestånd enligt 12 kap. 58b § JB. En del av skadeståndet utgår alltid oavsett den skada hyresgästen har åsamkats och det består av en årshyra. Om hyresgästen lider en skada som är större än en årshyra har hen rätt till det fullt ut om hen kan bevisa det. Ersättningen över årshyran vilar således på skadeståndsrättsliga principer. Hyresgästens skadestånd delas upp i flyttningskostnader, värdeminskning på dennes egendom, förlust av värdet på vissa ändringsarbeten och rörelseskada. Rörelseskadan är tämligen problematisk eftersom hyresgästen har att uppskatta rörelsens värde för att få ersättning för den fjärde ersättningsposten. Reglerna för hur hyresvärden ska uppskatta rörelsens värde baseras på expropriationsrättsliga grunder.Vid uppskattningen av hyresgästens rörelse har hen att fritt välja bland olika värderingsmetoder. Hyresgästen får välja den värderingsmetod som är mest förmånlig, men den måste samtidigt motsvara den faktiska skadan som hyresgästen har vållats. Praxis har visat vilka tillämpningssvårigheter som förekommer. Det finns en stor problematik och osäkerhet både bland hyresgästerna men även hos domstolarna. Frågan är dels vilken värderingsmetod hyresgästen bör använda, dels hur värderingsmetoderna skiljer sig i teorin och praktiken och hur det kommer sig.

  • 303.
    Nelson, Maria
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Tekniska högskolan.
    Studiematerial i EU-skatterätt2011Bok (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna bok Innehåller material lämpat för metodträning redan vid ett inledande studium av juridik. Målsättningen är att göra det möjligt för studenten att aktivt påbörja en metodinlärning.

  • 304.
    Nikovic, Elma
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Den finansiella transaktionsskattens extraterritoriella effekter: En rättslig analys om en finansiell transaktionsskatt genom ett fördjupat samarbete inom EU2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    På grund av att finansiella tjänster, bland annat värdepappershandel, är undantagen från mervärdesskatteplikt har EU-kommissionen bedömt att finanssektorn idag är underbeskattad. Efter finanskrisen och dess påverkan på världsekonomin har EU-kommissionen understrukit att de vinstdrivande finansiella instituten bör vara med och bidra till skatteintäkter. EU-kommissionen har mot bakgrund av detta utformat ett direktivförslag gällande en finansiell transaktionsskatt. På grund av att Sverige, tillsammans med andra medlemsländer, valt att ställa sig kritiska till direktivförslaget blev följden att tio medlemsländer beslutade om att ingå ett fördjupat samarbete gällande en finansiell transaktionsskatt. Med anledning av att det endast är tio medlemsländer som deltar i samarbetet valde EU-kommissionen att introducera en emissionsprincip i det senaste direktivförslaget. Emissionsprincipen kommer att innebära att svenska finansiella institut, som har sitt säte i Sverige, ändå kommer att bedömas vara etablerat i ett deltagande land om det finansiella instrumentet är emitterat i ett deltagande land. Emissionsprincipen medför således till en extraterritoriell beskattningseffekt. Enligt EU-rätten får dock inte det fördjupade samarbetet medföra negativa effekter för de länder som inte valt att ingå i samarbetet.

    I och med införandet av emissionsprincipen i direktivförslaget kommer den finansiella transaktionsskatten att medföra skatterättsliga konsekvenser för svenska finansiella institut i icke deltagande länder. Emissionsprincipen kommer att leda till att finansiella institut i icke deltagande länder kommer att bli solidariskt betalningsansvariga för att skatteintäkterna betalas in till de deltagande ländernas skattemyndigheter. Den finansiella transaktionsskattens extraterritoriella effekt riskerar att inskränka Sveriges skattesuveränitet, vilket i sin tur kan strida mot subsidiaritetsprincipen. Skattens extraterritoriella beskattningseffekt kommer dessutom medföra andra skatterättsliga konsekvenser för svenska finansiella institut, bland annat ökade kostnader och administrativa bördor, samt eventuella systemförändringar och regelreformer. Direktivförslaget har dessutom flera otydliga artiklar som kan komma att skapa en rättsosäkerhet för de svenska finansiella instituten, i form av att de finansiella instituten inte kommer kunna förutse konsekvenserna av skatten. Denna rättsosäkerhet kan i sin tur strida mot proportionalitetsprincipen. Ett införande av direktivförslaget, med dagens utformning av emissionsprincipen, kommer således ge upphov till skatterättsliga konsekvenser för svenska finansiella institut.

  • 305.
    Nilsson, Amanda
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Aktiebolagets verksamhetssyfte: -Hur kan vinstpresumtion kombineras med andra värden vid bolagsstyrning?2016Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I samband med de senaste årtiondenas ökade globalisering och transnationella företag har frågor om företagens ansvar och hållbart företagande tagit en allt större plats i samhällsdebatten. Inom den Europeiska Unionen har en strategi arbetats fram för hur företagen ska kunna arbeta för att nå unionens mål om hållbar utveckling. I strategin framhålls att åtagandet bygger på en frivillig grund som går utöver lagstiftning. I den svenska rätten regleras aktiebolagets verksamhetssyfte i 3:3 Aktiebolagslagen (2005:551). Om ingenting annat stadgas i bolagsordningen är aktiebolagets syfte att

    Bereda vinst till bolagets aktieägare, vilket är en aktieägarskyddsregel mot att företagsledningen företar andra åtgärder än vad den har utses att göra. Aktiebolagets verksamhetssyfte uppställer inom vilken ram bolagsorganen har att fatta beslut och vidta rättshandlingar. Följden av att bolagsstämman bryter mot verksamhetssyftet är att beslutet kan angripas av aktieägarna genom en klandertalan. Om bolagsledningen bryter mot verksamhetssyftet kan åsidosättandet leda till en ogiltighet-eller skadeståndstalan, eller att styrelsen eller den verkställande direktören avsätts. Genom dagens lagstiftning och formulering av verksamhetssyftet är det möjligt för företag att arbeta in andra värden om ansvarstagande och miljö. Presumtionen om vinst går att alternera med andra värden, antingen genom att det skrivs in i bolagsordningen eller genom självreglering i form av bolagskod, ägardirektiv eller aktieägaravtal. Eftersom en lagregel som framtvingar andra värden skulle innebär att alla aktiebolag måste följa regeln, och med beaktandet av de möjligheter som finns att verka för att aktiebolaget frivilligt arbetar med de mål som aktiebolaget vill prioritera, anses inte den nuvarande lagstiftningen vara i behov av förändring.

  • 306.
    Nilsson, Elin
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    De upphandlingsrättsliga regelverkens betydelse för SME-företagens deltagande i offentliga upphandlingar: ESPD-systemet och andra bestämmelser av betydelse för SME-företagens deltagande i offentliga upphandlingar2018Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syftet med de upphandlingsrättsliga regelverken anses i synnerhet kunna uppnås genom att bättre förutsättningar för SME-företag att delta i offentliga upphandlingar skapas. Bestämmelserna avseende ESPD-systemet, skyldigheten för upphandlande myndighet att motivera varför ett kontrakt inte ska delas upp, högsta tillåtna takbelopp för krav på leverantörs årsomsättning och dialog mellan upphandlande myndighet och leverantörer har omnämnts som sådana som särskilt kan bidra till att bättre förutsättningar för SME-företagen skapas.

    ESPD-systemet påstås kunna minska administrativa hinder för SME-företag. De hinder som oftast uppfattas av SME-företag består av att offentliga upphandlingar upplevs vara komplicerade och omfattande. ESPD-systemet förväntas bidra till förenkling för SME-företag och minska tröskeln för att delta i offentliga upphandlingar. Systemet är organiserat i två steg. Det första steget innebär att leverantören lämnar ett preliminärt intygande i ett ESPD-formulär om att denne uppfyller upphandlingens ställda krav och att någon uteslutningsgrund inte är aktuell. I det andra steget genomför den upphandlande myndigheten en kontroll av den lämnade egenförsäkran.

    Att dela upp ett kontrakt i mindre delar och att inte sätta allt för långtgående krav på leverantörens årsomsättning har ansetts innebära att de materiella hindren minskar för SME-företagen. Mindre kontrakt anses vara lättare att hantera för SME-företag och krav på årsomsättningen bör inte sättas för högt med tanke på att SME-företag generellt har en lägre omsättning gentemot ett stort företag. Bestämmelserna som möjliggör dialog mellan upphandlande myndighet och leverantörer har ansetts skapa en grund för ökad kunskap hos bägge parter vilket kan bidra till affärsmässiga hinder för SME-företag minskar, bestående bland annat av att komplexa upphandlingsdokument inte tas fram.

    ESPD-systemet har i dagsläget betydelsen att det skapar ett alternativ för hur leverantörer kan delta i offentliga upphandlingar. Det leder dock inte till ett ökat deltagande av SME-företag eftersom det, trots föresatserna, inte bidrar till minskad administrativ börda. Att dela upp ett kontrakt i mindre delar, sätta ett lägre omsättningskrav och föra dialog kan däremot skapa bättre förutsättningar för SME-företag i offentliga upphandlingar. Dessa bestämmelser tycks således bidra till ett ökat deltagande av SME-företag. Sammanfattningsvis kan sägas att de upphandlingsrättsliga regelverken ger goda förutsättningar för SME-företagen att delta i offentliga upphandlingar. Det är dock inte regelverket i sig som får betydelse eller bidrar till ett ökat deltagande av SME-företagen, utan tillämpningen av regelverket.

  • 307.
    Nilsson, Fredrik
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    En finansiell rådgivares ansvar för lämnade råd: särskilt om bedömningen av vad som utgör vårdslös finansiell rådgivning2014Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Rådgivning förekommer på många olika marknader och i lika många olika former. Med rollen som rådgivare kommer ett ansvar, ett ansvar som är till för att skydda den som är mottagare av rådet. Rådgivning på de finansiella marknaderna, avseende finansiell rådgivning och investeringsrådgivning, är med god anledning föremål för en omfattande reglering på grund av det skyddsintresse kunden anses ha.

    Regleringen är uppbyggd både genom stadgande av skyldigheter i lag och i föreskrifter som kompletteras genom självreglering av marknadens aktörer. Eftersom de finansiella marknaderna är föremål för ständig förändring och utveckling används begrepp som god rådgivningssed för att säkerställa att lagstiftningen följer den takt som utvecklingen på marknaden går i. För att bedöma om en rådgivare har brutit mot de skyldigheter han eller hon har att efterleva kan vägledning inte endast hämtas ur lag, utan det blir till stor del relevant vad god rådgivningssed visar.

    Vad som i varje given situation är att bedöma som vårdslöst låter sig inte lätt göras. Istället blir det en fråga om en bedömning grundad på olika faktorer givet de skyldigheter som finns stadgade och vad som vid var tid utgör god rådgivningssed. Avgörande blir hur faktorerna samspelar med varandra. En brist i lämplighetsbedömningen kan vara mindre allvarlig vid en investering i ett mindre komplicerad finansiellt instrument men det i sin tur visar sig först när hänsyn tagits till kundens kunskap och erfarenhet av instrumentet.

    Bakgrunden till att utreda om vårdslös rådgivning har förekommit föranleds i regel alltid av att anspråk på ersättning. En kund som blivit utsatt för vårdslös finansiell rådgivning kan förvänta sig en ersättning som motsvarar det negativa kontraktsintresset.

  • 308.
    Nilsson, Ludwig
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Schymberg, Robin
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Konkurs eller företagsrekonstruktion: Kan någon hållas ansvarig vid ett bristfälligt beslut om ansökan?2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    När en verksamhet hamnar på obestånd och inte finner en utväg från situationen erbjuder det svenska rättssystemet två alternativ för verksamhetens framtid. Ett beslut om konkurs fortskrider i att verksamheten läggs ner och en konkursförvaltare tillsätts för att fördela bolagets tillgångar mellan dess borgenärer. Ett beslut om konkurs kan vanligtvis inte återkallas utan är gällande till den dagen konkursförfarandet avslutas.Anses bolaget ha en möjlighet till lyckad framtida verksamhet kan bolaget beviljas förfarandet kallat företagsrekonstruktion. Bolaget blir tilldelat en rekonstruktör under en period, som med rätt kompetens ska hjälpa företaget att återigen bli framgångsrikt. Under förfarandet blir samtliga fordringskrav pausade för att ge ett företag en faktisk möjlighet att återhämta verksamheten utan vidare åtgärder mot uteblivna betalningar.Eftersom dessa två förfaranden sätter bolagets borgenärer i två helt olika situationer har vi ansett att det finns ett intresse i att valet av förfarande fattas på korrekta grunder. I denna uppsats har vi valt att utreda hur ovan nämnda förfaranden går till samt hur regleringar av skadestånd och aktiebolag påverkar dessa förfaranden. Analysen utreder huruvida det kan finnas någon grund för en borgenär att erhålla skadestånd, och i så fall från vem, för ett val av förfarande som skapat en större ekonomisk skada än nödvändigt.På grund av brist på rättspraxis inom vår problemformulering, har vi valt att skapa två hypotetiska situationer, vars rimlighet vitsordats av en anställd på Ackordcentralen. I den ena situationen har en organledamot till avsikt att skada borgenärerna och i den andra situationen inges en konkursansökan utan befogenhet. Slutsatsen i analysen är att en ytterligare grund för återtagande om konkursbeslut hade ökat gäldenärernas säkerhet i insolvensförfaranden. Till de brister vi funnit i rekonstruktionsförfarandet hittar vi ingen mer tillfredställande lösning än aktuell lagstiftning.

  • 309.
    Nilsson, Sofia
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Funktionsförsäljningsavtalur beskattningssynpunkt: – Ska funktionsförsäljningsavtal delas upp ellerhelhetsbedömas i beskattningen?2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Denna uppsats behandlar huruvida funktionsforsaljningsavtalet ska delas upp eller

    helhetbedomas och hur det paverkar det skattemassiga perspektivet. Uppsatsen utreder

    forst funktionsforsaljning ur avtalsmassig synpunkt for att sedan ga igenom redovisning,

    inkomstbeskattning och mervardesbeskattning.

    Funktionsforsaljning innebar att kunden koper en funktion som kan innefatta bade

    varor och tjanster. Funktionsforsaljning ses som ett satt att kunna tillgodose koparens

    behov genom mer personligt anpassade losningar an vad en traditionell forsaljning kan

    erbjuda. Forsaljaren kan salja bade varor och tjanster som i olika sammanhang kan

    beaktas som en eller flera transaktioner. Inom avtalsratten kan flera avtal som har en

    tydlig koppling anses utgora sammanflatade avtal eller rent av betraktas som ett avtal.

    Inom redovisning sker uppdelning av varor och tjanster. Darefter ska aven

    periodiseringsfragan avgoras. Bedomningen av huruvida transaktioner ska delas upp

    respektive helhetsbedomas far darfor inverkan pa redovisningen. Detta paverkar i sin

    tur aven inkomstbeskattningen som till stor del foljer redovisningen.

    Mervardesbeskattningen har fyra olika skattesatser. Fragan om

    funktionsforsaljningsavtal ska delas upp eller helhetsbedomas far darfor betydelse om

    de eventuella delarna i ett avtal hanfors till olika skattesatser. Fragan som ska avgoras

    blir darmed vilken alternativt vilka skattesatser som ska anvandas.

  • 310.
    Nilsson, Victor
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Det allmännas skadeståndsansvar vid underlåtenhet: En studie av Landskrona--‐domens effekter2014Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I mars 2013 avkunnades den så kallade Landskrona-domen. Domen handlar om en 13-årig flicka som i december 2002 anlade en brand som ödelade ett Åhlénsvaruhus i Landskrona. Skadorna uppgick till cirka 60 miljoner kronor. Flickan kom från svåra hemförhållanden och hade en lång historik av placeringar på olika vårdhem samt på barn- och ungdomspsykiatrin i Lund. Vid tillfället för branden var flickan omhändertagen enligt LVU av socialnämnden i Landskrona kommun, men tillfälligt placerad hos sin mor.

    Försäkringsbolagen If Skadeförsäkring och Zurich stämde Landskrona kommun och yrkade ersättning motsvarande den försäkringsersättning bolagen utgett med anledning av branden.

    Högsta domstolen avgjorde domen till försäkringsbolagens fördel och ställer i domskälen frågorna kring underlåtenhetsansvar samt beviskrav och bevisbörda vid sådan typ av ansvar på sin spets. Högsta domstolen bjuder på en omfattande genomgång av vad som gäller vid underlåtenhetsansvar, det allmännas ansvar samt det allmännas dokumentationsskyldighet. Högsta domstolen skapar också en ny bevisregel. Bevisregeln tar formen av en presumtionsregel avseende skadeståndsansvar när en myndighet brustit i sin utredningsskyldighet och bristen beror på myndighetens bristfälliga dokumentation.

    I uppsatsen förklaras underlåtenhetsansvar, det allmännas ansvar och dokumentationsskyldighet utifrån författningar, rättspraxis, förarbeten och doktrin. Vidare ges en introduktion i rättsekonomi, då rättsekonomi delvis präglar uppsatsens analys. I uppsatsens analys besvaras frågan om vilken betydelse Landskrona-domen får för ansvar vid passivitet från det allmänna. Som ett led i svaret på frågan diskuteras även kopplingen mellan myndigheters dokumentationsskyldighet och det allmännas ansvar, när de bevisregler som lanserades i domen blir tillämpliga samt huruvida utvecklingen som följer av Landskrona-domen är eftersträvansvärd.

    Resultatet av uppsatsen visar på rimligheten i Högsta domstolens avgörande, men också vilka konsekvenser Landskrona-domen riskerar att få. Framförallt riskerar domen innebära konsekvenser avseende ett ökat dokumentationskrav och en risk för feltolkning av domens innehåll.

  • 311.
    Nilsson, Victor
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Det allmännas skadeståndsansvar vid underlåtenhet: En studie av Landskrona-domens effekter2014Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    I mars 2013 avkunnades den så kallade Landskrona-domen. Domen handlar om en 13-årig flicka som i december 2002 anlade en brand som ödelade ett Åhlénsvaruhus i Landskrona. Skadorna uppgick till cirka 60 miljoner kronor. Flickan kom från svåra hemförhållanden och hade en lång historik av placeringar på olika vårdhem samt på barn- och ungdomspsykiatrin i Lund. Vid tillfället för branden var flickan omhändertagen enligt LVU av socialnämnden i Landskrona kommun, men tillfälligt placerad hos sin mor.

    Försäkringsbolagen If Skadeförsäkring och Zurich stämde Landskrona kommun och yrkade ersättning motsvarande den försäkringsersättning bolagen utgett med anledning av branden.

    Högsta domstolen avgjorde domen till försäkringsbolagens fördel och ställer i domskälen frågorna kring underlåtenhetsansvar samt beviskrav och bevisbörda vid sådan typ av ansvar på sin spets. Högsta domstolen bjuder på en omfattande genomgång av vad som gäller vid underlåtenhetsansvar, det allmännas ansvar samt det allmännas dokumentationsskyldighet. Högsta domstolen skapar också en ny bevisregel. Bevisregeln tar formen av en presumtionsregel avseende skadeståndsansvar när en myndighet brustit i sin utredningsskyldighet och bristen beror på myndighetens bristfälliga dokumentation.

    I uppsatsen förklaras underlåtenhetsansvar, det allmännas ansvar och dokumentationsskyldighet utifrån författningar, rättspraxis, förarbeten och doktrin. Vidare ges en introduktion i rättsekonomi, då rättsekonomi delvis präglar uppsatsens analys. I uppsatsens analys besvaras frågan om vilken betydelse Landskrona-domen får för ansvar vid passivitet från det allmänna. Som ett led i svaret på frågan diskuteras även kopplingen mellan myndigheters dokumentationsskyldighet och det allmännas ansvar, när de bevisregler som lanserades i domen blir tillämpliga samt huruvida utvecklingen som följer av Landskrona-domen är eftersträvansvärd.

    Resultatet av uppsatsen visar på rimligheten i Högsta domstolens avgörande, men också vilka konsekvenser Landskrona-domen riskerar att få. Framförallt riskerar domen innebära konsekvenser avseende ett ökat dokumentationskrav och en risk för feltolkning av domens innehåll.

  • 312.
    Nordström, Filippa
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Istephansson, Tania
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Influencer marketing – En avdragsgill kostnad eller gåva?: En utredande uppsats om svenska aktiebolags skatterättsliga konsekvenser till följd av produktutskick till influencers.2019Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Sociala medier har på senare år blivit allt mer populära och användandet av olika sociala medier har följaktligen ökat. Även företags intresse av att marknadsföra sig på sociala medier har ökat och såväl viral marknadsföring som influencer marketing är numera väl använda marknadsföringsmetoder av olika företag. Influencer marketing är en marknadsföringsmetod som innebär att bolag marknadsför sina produkter via så kallade influencers sociala kanaler. I samband med att fler och fler företag använder sig av influencer marketing har det blivit allt vanligare med produktutskick från företagen till influencers. När ett bolag skickar ut produkter till en influencer utan att något uttryckligt avtal mellan bolaget och influencern föreligger, har influencern dock ingen skyldighet att marknadsföra produkten å bolagets vägnar. Fråga uppstår i de fallen hur bolaget skall klassificera kostnaderna som uppstår i samband med sådana produktutskick. En annan fråga som måste besvaras är om bolaget, till följd av ett utskick av produkter, riskerar att bli uttagsbeskattat. I uppsatsen kommer således bolagets skatterättsliga konsekvenser till följd av sådana utskick av produkter, när avtal mellan parterna saknas, att utredas.

    Inledningsvis har begreppen sociala medier, influencers och influencer marketing definierats och klargjorts. Därefter har gåvorekvisitet samt olika skatterättsliga aspekter och lagregler behandlats i uppsatsen. Vidare har reklamgåva, personalkostnader samt reklam- och PRkostnader berörts innan reglerna om uttagsbeskattning slutligen har beskrivits. Den information som har redogjorts för har sedan legat till grund för uppsatsens analys.

    I uppsatsen konstateras att klassificeringen av bolagets kostnader är beroende av dels vilket inkomstslag som influencern skall beskattas i, dels vilken motprestation som utskicket motsvaras av. Full avdragsrätt föreligger emellertid oavsett för bolaget, förutsatt att bolagets syfte med utskicket är att influencern skall marknadsföra produkterna från utskicket och förutsatt att influencern inte skickar tillbaka produkten eller produkterna. Vad gäller frågan om uttagsbeskattning kan bolaget endast bli uttagsbeskattat för produktutskicket i de fall som det kan ses som att det är bolagets aktieägare som har skickat produkterna till influencern, och inte bolaget självt.

  • 313.
    Nordström, Petter
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Självkostnadsprincipen: Och dess förhållande till kommuners avkastningskrav på sina kommunala bolag2016Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Kommunala bolag och kommunala koncerner har blivit allt mer vanligt förekommande i svenska kommuner. Det finns olika anledningar till varför kommuner väljer att bedriva sina verksamheter i aktiebolagsform, vilka bland annat är att det blir en tydligare struktur i organisationen samt att det ger skattemässiga fördelar att bilda koncerner av de kommunala bolagen. Att kunna dra fördel av de skattemässiga fördelarna förutsätter att de kommunala bolagen kan ge utdelningar samt koncernbidrag inom den kommunala koncernen, möjligheter som står föreskrivna i både aktiebolagslagen och inkomstskattelagen. Dessa fördelar väljer självfallet kommuner att utnyttja samt väljer kommunerna att även ha avkastningskrav på sina bolag. De kommunala bolagen måste således leva upp till kommunernas krav på avkastning.

    Självkostnadsprincipen står föreskriven i 8 kap. 3 c § kommunallagen och stipulerar att en kommun inte får ta ut högre avgifter för sina produkter och tjänster än vad det kostar att erbjuda desamma. Frågan uppkommer således om kommunernas avkastningskrav på sina bolag är förenliga med självkostnadsprincipen?

    Syftet med min uppsats har varit att undersöka självkostnadsprincipens syfte samt undersöka vilka kostnader som skall ingå i en självkostnadsberäkning, vilket skulle leda till svaret på uppsatsens främsta frågeställning och syfte; undersöka om kommunernas avkastningskrav på sina kommunala bolag är förenliga med självkostnadsprincipen. Jag har även valt att diskutera kring om självkostnadsprincipen helt bör tas bort från svensk kommunalrätt eller om principen bör utformas på ett annat sätt.

    Av min analys framkommer att syftet med att införa självkostnadsprincipen i lagtext, från att tidigare ha framkommit ur rättspraxis, var att skydda konsumenterna från monopol-prissättning. Lagstiftarens syfte med att införa principen i lag finner jag är aningen märklig eftersom alla de verksamheter som kommunerna företar sig är långt ifrån att enbart finnas på monopolära marknader, där enbart kommunerna finnas. Kommuner bedriver även verk-samheter på den öppna marknaden och på dessa marknader blir självkostnadsprincipen inte till hjälp för konsumenterna, utan blir istället en käpp i hjulet och skapar en snedvriden konkurrens. Jag finner, i min analys, att självkostnadsprincipen istället är till för att skydda kommuninvånare mot en dubbelbeskattning, eller förtäckt beskattning som det kallats i rättspraxis.

    I min analys kommer jag även fram till att de kostnader som får inkluderas i en självkostnadsberäkning är alla de direkta och indirekta kostnader som från en företags-ekonomisk synvinkel går att inkludera. Från förarbeten har det även framkommit att ränta på insatt kapital kan inkluderas i en självkostnadsberäkning, således är kommunernas avkastningskrav på de kommunala bolagen är tillåtna.

    Min slutsats är att avkastningskrav på kommunala bolag, tillsammans med utdelningskrav och utdelningar, är tillåtna utifrån förarbeten men borde inte vara tillåtna utifrån argumentationen om dubbelbeskattning. För en kommuninvånare spelar det ingen roll vad kommuner väljer att benämna den del som går in till kommunkassan genom utdelningar för, avkastning eller vinst. Det som borde spela roll är det faktum att avgiftskollektivet bekostar verksamheter som skattekollektivet tar del av, vilket är att benämna som dubbelbeskattning.

    Jag anser även att ett generellt undantag från självkostnadsprincipen borde införas för de verksamheter som kommuner driver och för verksamheter som inte är kompetens-överskridande. Ett generellt undantag skulle leda till att kommuner konkurrerar på samma villkor som det privata näringslivet. Ett sådant undantag skulle även leda till att svensk rätt blir mer förenlig med EU-rätten. Avslutningsvis lämnar jag förslag på att de verksamheter som kommuner får bedriva utifrån sin kompetens skall skrivas in i lag, såsom lagstiftaren redan har gjort med vissa verksamheter genom speciallagstiftning. En lagstiftning som ger utrymme för subjektiva bedömningar skapar en rättsosäkerhet och mitt förslag skulle leda till att rättssäkerheten för kommuninvånare och det privata näringslivet ökar.

  • 314.
    Nordström, Petter
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Dahl, Christoffer
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Skadestånd vid konkurrensrättsliga överträdelser: Särskilt angående det kommande EU-direkt2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syftet med uppsatsen är att diskutera vilka effekter det kommande direktivet kan komma att få för konsumenters och företags rätt till skadestånd vid konkurrensrättsliga överträdelser. Författarna har även till syfte att diskutera varför skadeståndsregeln i 3 kap. 25 § KL inte används i så stor utsträckning. Följaktligen blir uppsatsen ämnad för parter, så som näringslivsorganisationer, konsumentorganisationer, domstolsväsendet samt akademien som vill undersöka studiet av konkurrensrättsliga överträdelser och som vill veta vad det nya direktivet kan ha för konsekvenser avseende skadestånd. Läsare ska kunna urskilja vilka möjligheter konsumenter och företag har till upprättelse genom det nya direktivet. Läsare av denna uppsats blir i realiteten jurister vid byråer, domstolar samt myndigheter. Eftersom förslaget till direktivs effekter ska diskuteras blir uppsatsen även ämnad för lagstiftaren.

  • 315.
    Nyholm, Tanja
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Hävningsrätt till följd av avtalsbrott vid aktiebolagsförvärv: I ljuset av M&A försäkring2016Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Frågan om parternas hävningsrätt vid aktiebolagsförvärv behandlas sparsamt i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. Den allmängiltiga uppfattningen är att parterna vid aktiebolagsförvärv själva bör reglera hävningsrätten i aktieöverlåtelseavtalet, eftersom de dispositiva lagregler som står till parternas förfogande består av 1990 års köplag (1990:931), vars tillämpning i regel anses illa lämplig vid aktiebolagsförvärv. Även om parterna avtalar bort den dispositiva köplagen och reglerar hävningsrätten i aktieöverlåtelseavtalet, riskerar parterna fortfarande att de allmänna köprättsliga principerna på området anses tillämpliga vid situationer som lämnats oreglerade av parterna. Dessutom anses köprättsliga och avtalsrättsliga principer, som ligger till grund för ovan nämnda lag, alltjämt tillämpliga vid en tolkning av parternas aktieöverlåtelseavtal.

    Denna masteruppsats redogör för och undersöker parternas hävningsrätt till följd av avtalsbrott, med beaktande av de allmänna köprättsliga reglerna på området, men med hänsyn till de specifika omständigheter som föreligger vid aktiebolagsförvärv. Arbetet har visat sig vara mer omfattande än planerat och en bidragande anledning till detta har varit att det inom ämnet saknas tydliga riktlinjer såväl för parternas förpliktelser som för avtalsbrott, men framför allt för hävningsrätten – arbetet kan på så vis liknas vid att gå från tunn is ut till ännu tunnare is, alltmer ju längre arbetet framskridit. De källor som finns angående aktiebolagsförvärvsrätt tenderar att lyfta fram och behandla det som i de flesta fall redan är klart för parterna, exempelvis parternas garantiförpliktelser och garantibrister, medan andra företeelser såsom abstrakt standard och säljarens upplysningsplikt behandlas sparsamt eller inte alls, vilket även gjort behandlingen av dessa företeelser särskilt besvärligt. Härtill tenderar doktrin att frånse från M&A försäkringen, vilket onekligen är intressant, eftersom försäkringen liksom garantiskrivningar, påverkar riskplaceringen vid aktiebolagsförvärv och även kan visa sig ha inverkan vid hävningspåföljdsbedömningen.

    Min förhoppning är att uppsatsen i vart fall kan tjäna till att synliggöra de skrymslen och jämförelser som inte tidigare gjorts vad gäller parternas förpliktelser utanför aktieöverlåteseavtalet och vad gäller parternas hävningsrätt vid försäkrade aktiebolagsförvärv samt belysa betydelsen av de allmänna avtalsrättsliga köprättsliga principerna på området, liksom behovet av en djupare diskussion och analys av dessa vid aktiebolagsförvärv.

  • 316.
    Nyman, Hannes
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Försäkring av företagsförvärv: En granskning av M&A-försäkringen och dess relation till ansvarsbegränsningar i förvärvsavtalet2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I uppsatsen presenteras en utförlig granskning av W&I-försäkring, mer känd under samlingsnamnet M&A-försäkring, och analys av försäkringens relation till ansvarsbegränsningar i det underliggande förvärvsavtalet. Syftet med försäkringen är att erbjuda ett fördelaktigt försäkringsalternativ till traditionella metoder för att ställa säkerhet för lämnande garantier i ett förvärvsavtal. Försäkringslösningen ger en säljare möjlighet att undvika de ekonomiska inlåsningseffekter som garantiavsättningar ger upphov till, samtidigt som den ger köparen trygghet genom att säljaren kan ge garantier som denne annars inte hade varit villig att ge.

    Den rådande trenden visar på att användning av M&A-försäkring i företagstransaktioner stadigt ökar, framförallt i företagstransaktioner med betydande värde. M&A-försäkringen är i företagsförsäkringssammanhang relativt ny, vilket innebär att det finns obesvarade frågor som behöver redas ut, framförallt hur ansvarsbegränsningar som lämnas av säljaren i förvärvsavtalet påverkar försäkringsavtalet, om det är säljaren som tecknar försäkringen.

    För att kunna förstå uppsatsens argumenterande delar är det viktigt att först redogöra för de delar av transaktionen och transaktionsprocessen som försäkringsavtalet bygger på för att sedan utifrån försäkringsvillkor presentera en helhetsbild av försäkringslösningen. Med utgångspunkt i M&A-försäkringens villkorsutformning och strukturering kan försäkringen dissekeras för att ta fram vilka principiella försäkringsrättsliga byggstenar och grundsatser som försäkringen är byggd på. Det leder till slut fram till diskussionen om vad som i försäkringens sammanhang förstås som skada, och relationen till ansvarsbegränsningar i förvärvsavtalet utifrån vad som i försäkringens olika utföranden utgör det försäkrade intresset.

  • 317.
    Nyman, Hannes
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Kulander, Emma
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Analys av Företagskommitténs förslag till neutral bolagsskatt2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syftet med denna uppsats är att utröna vilka följder huvudförslaget och alternativförslaget får för företagare och myndigheter och ifall förslagen löser den problematik som gällande avdragsrätt kan sägas ge upphov till.

  • 318.
    Olofsson, Hanna
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Skadestånd inom offentlig upphandling: Väsentliga förändringar i upphandlade kontrakt och en utökad skadeståndsskyldighet2014Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I upphandlade kontrakt förekommer det många gånger att väsentliga förändringar sker. Generellt är sådana inte tillåtna eftersom de strider mot de grundläggande principerna som gäller för upphandling. Sker väsentliga förändringar anses beställaren ha tilldelat ett nytt kontrakt, vilket gör att det är fråga om en otillåten direktupphandling. Otillåten direktupphandling är en av de allvarligaste överträdelserna av upphandlingsreglerna och kan medföra att avtalet ogiltigförklaras. Det är därför av stor betydelse för beställare och leverantörer att veta vad som kan utgöra väsentliga förändringar. Bland annat är villkor som införts väsentliga om de skulle ha gjort det möjligt att anta andra leverantörer än de som antogs från början. En leverantör kan på grund av den väsentliga förändringen vilja kräva skadestånd eftersom denne kanske hade haft en möjlighet att vinna upphandlingen om den väsentliga ändringen hade funnits med i förfrågningsunderlaget. En förutsättning för att erhålla skadestånd är att den skadelidande begränsar sin skada genom att begära överprövning av tilldelningsbeslutet. Begränsning av skadan genom överprövning är dock inte möjligt vid väsentliga förändringar i upphandlade kontrakt eftersom ändringen görs efter att kontraktet har tecknats och tiden för överprövning av tilldelningsbeslutet har löpt ut. En begränsning av skadan kan således inte ske i alla fall och en leverantör kan därför ha rätt till skadestånd vid väsentliga förändringar i upphandlade kontrakt.

    Högsta domstolen (HD) har i en nyligen meddelad dom, Fideliamålet, utökat beställarens skadeståndsansvar enligt LOU till att även omfatta leverantörens rättegångskostnader från ett framgångsrikt överprövningsmål i förvaltningsrätten. Domen avviker från huvudregeln inom förvaltningsprocessen som anger att en part inte har rätt att få sina rättegångskostnader ersatta. Åsikterna huruvida rättegångskostnader från förvaltningsprocessen ska ersättas går isär. I Fideliamålet var två ledamöter skiljaktiga och ansåg att rättegångskostnaderna inte skulle ersättas. I sin bedömning tog HD bland annat hänsyn till syftet med skadeståndsreglerna och ansåg att beställaren är ersättningsskyldig för skador som uppstår på grund av fel i upphandlingen. HD tog ingen direkt hänsyn till vilka konsekvenser en utökad skadeståndsskyldighet medför. Domen för emellertid med sig både positiva och negativa konsekvenser. En positiv följd av en utökad skadeståndsskyldighet är att fler leverantörer vågar ansöka om överprövning. Det avskräcker även beställare från att bryta mot lagen eftersom de kan få betala leverantörens rättegångskostnader. En negativ följd är dock att målen i förvaltningsrätten och allmän domstol ökar, vilken även innebär en längre handläggningstid. 

  • 319.
    Olsson, Madeleine
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Andersson, Jonathan
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Ansvarsgenombrott: Lagstadgandets effekt på näringslivet2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Ett aktiebolag s främsta kännetecken är aktieägarens frihet från personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Av den anledningen har aktiebolagsformen blivit en attraktiv och dominerande bolagsform i det svenska näringslivet. Dock förekommer det lagstadgade undantag från huvudregeln, vilka utgör borgenär- och kapitalskyddsregler. Förutom de lagstadgade undantagen, utdömer domstolen personligt betalningsansvar utifrån principen om ansvarsgenombrott.

    För att ansvarsgenombrott ska aktualiseras krävs det att bolaget varit underkapitaliserat, att aktieägaren haft ett otillbörligt beteende gentemot borgenären och att bolaget är att betrakta som osjälvständigt. Vidare behandlar rättspraxis förhållanden som är inom- och utomobligatoriska, varför det uppstått en diskussion bland författarna om ansvarsgenombrott kan statueras även i ett Inomobligatoriskt förhållande när det förelegat en undersökningsplikt av motpartens ekonomiska ställning.

    Frågan att lagstadga ansvarsgenom brott har behandlats tidigare, men ännu inte fått något gehör. Första gången utarbetade Betalningsansvarskommitt én ett lagförslag, som avvisades av Lagrådet med motiveringen att det inte förelåg något behov av en lagstiftning, och att en lagstiftning kan medföra ytterligare ett osäkerhetsmoment, eftersom lagen blir för generellt utformad. Andra gången behandlade Aktiebolagskommittén, i samband med utarbetandet av den nuvarande aktiebolagslagen (2005:551), frågan om ansvarsgenom brott, vilka beslutade att en generell lagregel inte borde föreslås, på grund av att det inte förelåg något behov från näringslivet. Regeringen gjorde vidare samma bedömning som Lagrådet och menade att det inte var nödvändigt med en lagstiftning.

    De senaste rättsfallen, T 2133-14 och RH 2011:24, som behandlats av domstolen tyder på att det krävs en förändring angående principen om ansvarsgenombrott, eftersom fler väljer att utnyttja aktiebolagsformen som ett medel för egen ekonomisk vinning. Beteendet har skapat ett osäkerhetsmoment i näringslivet och i rättsväsendet, och följaktligen föreligger det ett behov av att utreda de effekter ett eventuellt lagstadgande kommer få på näringslivet. Vi är av uppfattningen att ett lagstadgande behövs och kommer gynna näringslivet, eftersom de oseriösa aktörernas framfart på marknaden kommer minska. Av den anledningen kommer företagsklimatet stärkas, vilket gynnar samhällsutvecklingen i den bästa av världar.

     

  • 320.
    Olsson, Magdalena
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Betydelsen av att den försäkrade orsakat skada genom ett oaktsamt agerande: En studie i de varierande aktsamhetskrav som gäller för olika slags egendomsförsäkringar2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Försäkringstagarens aktsamhetskrav skiljer sig för olika slags egendomsförsäkringar där försäkringsvillkor för brand, vattenutströmning, inbrott samt rån har studerats i denna framställning. Aktsamhetskraven kan exempelvis ge uttryck för hur en anställd i ett företag ska agera eller hur försiktig denne bör vara för att försärsäkringsersättning ska utgå vid en inträffad skada. Försäkringsbolagen har stora möjligheter att utforma villkoren och därmed välja hur höga krav det ska ställas på den försäkrade. Bolagen kan även välja att lägga över bevisbördan på försäkringstagaren för att ett försäkringsfall har inträffat samt reglera vilka personer i ett företag som ska likställas med den försäkrade.

    Det finns även biförpliktelser i FAL som försäkringstagaren ska ta hänsyn till för att inte riskera att försäkringsersättningen sätts ned eller uteblir helt. Efter nya FAL infördes bland annat den så kallade omfattningsbestämmelsen i 8 kap. 16 § 2 st. FAL. Bestämmelsen tillåter som huvudregel inte att försäkringsbolagen får ställa krav på den försäkrades beteende i villkor som beskriver försäkringens omfattning. Ett omdiskuterat begrepp som framför allt förekommer i allriskförsäkringen, och som uppställs som ett omfattningsvillkor, är oförutsedd skada. Att försäkringstagarens aktsamhet har betydelse för att avgöra om en skada varit oförutsedd, är inte förenligt med gällande rätt. Dessutom kan kravet till stor del jämföras med FAL:s uppställda förpliktelse att inte framkalla ett försäkringsfall, vilket medför att ett sådant krav kan ses som obefogat.

    Det finns även andra tvivelaktiga formuleringar i försäkringsvillkoren. Tillämpningen av omfattningsbestämmelsen är i stort behov av att tydliggöras, för att inte riskera att det ställs oskäliga krav på försäkringstagaren i förhållande till egendomsförsäkringens ändamål. Det är inte rimligt om försäkringsskyddet hade uteslutit alla skador som grundar sig i någon form av oaktsamhet hos den försäkrade. Ett skäl till att ett företag väljer att teckna en försäkring är för att tillåtas att göra misstag, utan att det föranleder att försäkringsbolaget står fritt från ansvar.

  • 321.
    Olsson, Martina
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Ström, Erica
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Undvikandet av skatt bland privata välfärdsbolag: en utredning av potentiella lösningar utanför skatterätten2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Ränteavdragsbegränsningsreglerna har under senaste tiden varit omdiskuterade och är fortfarande mycket aktuella. Luckorna i regelverket utnyttjas av både bolag och kommuner genom så kallade räntesnurror, vilket ger en ekonomisk fördel genom att de kan göra stora avdrag för räntor och därmed sänka eller till och med helt undgå bolagsskatt. 1 januari 2009 infördes regler om begränsningar i avdragsrätten för interna räntor, och 2013 gjordes vissa ändringar i reglerna. Trots detta kvarstår problemet då det fortfarande finns möjligheter att kringgå begränsningsreglerna genom exempelvis externa lån. Skatteverket har, efter införandet av reglerna, utvärderat utfallet, och upptäckt hur pass omfattande, bland annat välfärdsbolag fortfarande utnyttjar dessa regler för skatteplanering och därför försökt hitta en lösning på problemet.

    Regler gällande ränteavdrag återfinns i inkomstskattelagen (1999:1229) (vidare benämnt IL). Enligt 16 kap. 1 § IL har företag rätt att göra avdrag för ränteutgifter i inkomstslaget näringsverksamhet, utan krav på att bibehålla eller förvärva inkomster. Detta gäller såvida inte någon av begränsningarna i 24 kap. 10 a-10 f §§ IL är tillämpliga på situationen, då avdrag för ränteutgifter inte får göras.

    Problematiken med reglerna i 24 kap. 10 a-10 f §§ IL är att bolag finner möjligheter att kringgå begränsningarna, vilket gör att det föreligger ett hot mot den svenska bolagsskatten. År 2014 gjordes en uppskattning på hur mycket bolagsskatt som går förlorad och resultatet visade att staten går miste om omkring 4-5 miljarder kronor varje år2. Räntesnurror sker av skäl att undgå skatt och det föreligger vanligtvis inte några affärsmässiga skäl3. Som det ser ut nu, kan bolag låna pengar av varandra, varpå de sätter en hög internränta. Räntorna är avdragsgilla för bolagen, om de ser till att inte falla in under begränsningsreglerna i 24 kap.

  • 322.
    Olsson, Mattias
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Avräkningsordningen idag och imorgon: Är 9 kap. 5 § HB i behov av reform?2016Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Om en gäldenär har fler än en skuld till samma borgenär och betalar ett belopp som inte är stort nog att täcka samtliga skulder, uppstår frågan på vilken av skulderna betalningen ska avräknas. Vad gäller frivillig betalning regleras situationen av 9 kap. 5 § i 1736 års handels-balk (HB), som tillerkänner gäldenären en primär rätt att välja avräkningsskuld. Ur 9 kap. 5 § HB går det inte att utläsa vad som händer när gäldenär inte gör något val. Ur rättspraxis och rättsvetenskaplig doktrin har det därmed vuxit fram en princip som tillmäter borgenär en sekundär valrätt vid odestinerade betalningar.

    Att tilldela gäldenär en primär valrätt när denne har flera skulder till samma borgenär före-faller vara en närmast universell princip. Det förklaras ofta med att gäldenär har full ägande-rätt över sin förmögenhet och får bruka denna på ett sätt som denne finner mest lämpat. Ut-över gäldenärs intresse av särskild avräkningsordning går det även att finna andra intressen bakom avräkningsordningen. Ett av dessa intressen är omsättningsintresset, det vill säga att regleringen ska vara enkel och effektiv att använda samt verka konfliktminskande. Ur praxis har även borgenär tillmätts ett särskilt intresse av en viss avräkningsordning och detta intresse har visats kunna väga tyngre än gäldenärens dito.

    Trots lagrummets aktningsvärda ålder är fortfarande ett flertal frågor angående avräknings-ordningen obesvarade. I doktrin förekommer inte sällan skiljaktiga meningar om rättsläget. Även på vilket sätt avräkningsordningen bör förändras har framförts olika åsikter om, fram-förallt hur den sekundära valrätten bör utövas. Genom att analysera de olika bakomliggande intressena och att applicera dessa på framförda reformförslag samt även undersöka huruvida förslagen löser några av dagens problem, avser jag att framföra den modell jag anser är bäst lämpad i svensk rätt.

    Justitieråden Lindskog och Johansson förespråkar ett system där valrätten inte övergår på borgenären förrän denne frågat gäldenären om vilken skuld gäldenären vill avräkna. Justitie-rådet Herre vill däremot se att Sverige inför en bestämmelse likt den i DCFR, som bland annat innehåller en förbestämd avräkningsordning som aktualiseras i det fall borgenären inte utnyt-tjar sin destinationsrätt inom skälig tid. Före detta justitieråden Walin och Karlgren erkänner inte ens borgenärers sekundära valrätt och anför en skyldighet för borgenär att alltid avräkna den för gäldenären mest betungande skulden.

    Behovet av reform av 9 kap. 5 § HB är idag inte lika stort som tiden före instiftandet av en gäldenärsvänlig skyddsregel i NJA 2013 s. 1190. Däremot finns det fortfarande en stor för-bättringspotential av avräkningsordningen. Enligt min uppfattning utgör inte Walins och Karl-grens förslag en lämplig grund för reform, eftersom borgenärs sekundära valrätt idag är fast cementerad i svensk rätt och att förslaget inte tar hänsyn till borgenärs intresse vid avräkning. Lindskogs och Johanssons modell med avräkningsförfrågan, anser jag inte heller balanserar de bakomliggande intressena på ett valavvägt sätt, eftersom den är alltför gäldenärsvänlig. Bestämmelsen i DCFR skulle däremot – efter viss modifikation – främja omsättningsintresset på ett lämpligt vis och samtidigt ta hänsyn till både gäldenärers och borgenärers intressen på ett fördelaktigt sätt.

  • 323.
    Olsson, Mattias
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Ahl, Roy
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Skadestånd vid avbruten offentlig upphandling2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Skadeståndsparagrafen i LOU stadgar att en upphandlande myndighet som brutit mot bestämmelserna i lagen, ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. En förfördelad leverantör ska påvisa i) ärendehanteringsfel, ii) skada samt iii) adekvat kausalitet mellan i) och ii) för att skadestånd ska kunna utgå. Regleringen bygger på ett antal olika EU-direktiv och den svenska regleringen är fortfarande relativt ung och under utveckling. Regleringen saknar bestämmelser om när en upphandlande myndighet får avbryta en offentlig upphandling.

    I rättspraxis har fastställts att det krävs "sakligt godtagbara skäl" för att en påbörjad upphandling ska få avbrytas. Vad som innefattas av sakligt godtagbara skäl är fortfarande diffust, men vad som kan konstateras är att avbrytandet måste vara förenligt med samtliga gemenskapsrättsliga principer och att beslutet inte får vara godtyckligt. Även bristande konkurrens efter kvalificeringsfasen, fel i förfrågningsunderlaget samt budgetöverskridande anbud har ansetts falla in under begreppet.

    En HD-dom från 2013 behandlade situationen där en upphandlande myndighet avbrutit en upphandling efter det att ärendehanteringsfel hade begåtts. Förvaltningsdomstol hade förordnat myndigheten att förkasta två okvalificerade anbud så att enbart ett kvalificerat kvarstod. Myndigheten förkastade rätteligen anbuden, men valde därefter att avbryta upphandlingen. HD fastställde ytterligare ett rekvisit för att ersättning motsvarande det positiva kontraktsintresset ska utgå, nämligen iv) kontraktstecknande. Ersättning för utebliven handelsvinst kunde därför inte utdömas i målet. HD konstaterade dock att ersättning för det negativa kontraktsintresset kan utgå. I förevarande fall utgick inte denna ersättning på grund av bristande konkurrens. Skadestånd utgick däremot för leverantörens överprövningskostnader, vilket strider mot principen om att vardera part bär sina egna kostnader i förvaltnings-processer.

    Genom diskussion de lege ferenda vill vi försvåra för upphandlande myndigheter att avbryta en offentlig upphandling efter det att ärendehanteringsfel ägt rum och på så vis göra avbrytandet i sig till en skadeståndsgrund. Vi är även av den åsikt att bristande konkurrens som sakligt godtagbara skäl bör tolkas restriktivt. Slutligen vill vi, med 43 kap. Skatteförfarandelagen som förebild, göra det möjligt för att överprövningsersättning i särskilda fall ska kunna utgå redan i förvaltningsdomstol. Dessa tre lösningar skulle effektivisera rättsmedlen och ligger även i harmoni med lagstiftningens syfte och ändamål.

  • 324.
    Omeirat, Mariam
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Andersson, Sandra
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Utanförstående arbetstagares rättigheter till uppfinningar2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Anställda arbetstagare och arbetsgivare har sedan 1949 genom lag (1949:345) om rätt till arbetstagares uppfinningar haft rättigheter och skyldigheter avseende arbetstagares uppfinningar, men lagen har inte nyanserats i takt med att uppfinningar allt oftare tillkommer utanför traditionella anställningsförhållanden. Andra rättsområden som inte har till ursprungligt syfte att reglera uppfinnares ersättning tillämpas idag i tvister som rör utanförstående arbetstagare, eftersom patenträtten och uppfinnarrätten inte innefattar några regleringar som rör utanförstående arbetstagares uppfinningar. I uppsatsen utreds huruvida ytterligare reglering är motiverad.

    Uppsatsen inleds med att ge en inblick i tillvägagångssättet för hur ett patent söks som följs av en utredning av arbetstagarbegreppet för att sedan övergå till en utredning kring rättsläget. Vidare utreds vad ett förvärv egentligen avser och hur ersättningsnivåerna bestäms enligt lag och avtal. För att ge en större inblick i rättsläget ges exempel på domslut och skiljedomar. För det praktiska syfte som uppsatsen ska uppfylla, har olika tillvägagångssätt för att väcka talan i domstol angivits.

    Uppsatsen avslutas med en analys kring rättsläget, om lagen uppfyller propositionens syfte, om lagstiftningen är tillräcklig och om den behöver ändras. Analysen berör även ersättningen till uppfinnare, hur begreppet arbetstagare kan vara ett problem och varför sekretessen på skiljedomarna är ett problem för normbildningen och därav ett hinder för förutsägbarheten. Analysen utgår från uppställningen i problemformuleringen.  

  • 325.
    Oraham, Hiwie
    et al.
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Bogdanoska, Natali
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Informationsskyldighet för skatterådgivare: - En analys av förslaget i betänkandet, SOU 2018:91, ur ett rättssäkerhetsperspektiv2019Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Förslaget i betänkandet om informationsskyldighet för skatterådgivare är starkt influerat av arbetet som pågått inom EU för att motverka aggressiv skatteplanering. Eftersom länder inte har en enhetlig skattelagstiftning skapar det möjligheter att utnyttja kryphål när två eller flera länder uppvisar oförenligheter i lagstiftningen. Aggressiv skatteplanering torde främst vara ett förfarande som sker gränsöverskridande, varför det varit viktigt att inom EU samarbeta för att täppa igen kryphålen.

    Även inom svensk rätt har det länge pågått en diskussion för att motverka inhemsk aggressiv skatteplanering. Det har resulterat i att regeringen har lagt fram ett betänkande om informationsskyldighet för skatterådgivare, SOU 2018:91. Förslaget i betänkandet innebär att i första hand skatterådgivare åläggs en skyldighet att till Skatteverket inrapportera information angående skattearrangemang som denne utformat eller bistått sin klient med. Detta ska göras i syfte att Skatteverket ska få information tidigare i hanteringen för att på ett mer effektivt sätt kunna få kännedom om aggressiva skatteplaneringsförfaranden.

    Förslaget i betänkandet har dock fått omfattande kritik ur rättssäkerhetssynpunkt gällande såväl dess utformning som arbetet som ligger till grund för detta. I denna uppsats undersöks förslaget i dess helhet och en jämförelse med såväl skatteflyktslagen som kritiken som riktats mot förslaget görs utifrån de grundläggande rättsprinciper inom svensk rätt. Som slutsats konstateras det att förslaget i betänkandet inte uppfyller de grundläggande kraven på rättssäkerhet.

  • 326.
    Otterheim, Vilhelm
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Palmströmer, Andreas
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Oskäliga ansvarsbegränsningar i avtalsförhållande: Pacta sunt servanda och ansvarsförsäkrings påverkan2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Avtalsfrihet och pacta sunt servanda benämns ofta som avtalsrättens grundpelare. Det innebär att parterna är fria att själva utforma inbördes prestationer och skyldigheter i avtal och att bundenhet att fullfölja avtalet uppstår. En jämkning av avtalsvillkor innebär i många fall att dessa grundprinciper inskränks varför uppsatsen behandlar principernas ställning och skyddsvärde.

    Denna uppsats har till syfte att utreda räckvidden för en i avtal stadgad ansvarsbegränsning. Utredningen görs dels genom en genomgång av den proposition generalklausulsutredningen resulterade i och som förelåg införandet av oskälighetsbegreppet i 36 § AvtL, vari tillämpning för jämkning av avtalsklausul möjligen kan finnas, dels genom en sammanställning för vad som föreskrivs i rättspraxis och doktrin.

    En skiljedom, som klandrades och därför blev offentlig, visar hur skiljemännen valde att tillämpa 36 § AvtL för att jämka en avtalad klausul om ansvarsbegränsning och istället göra en skadeståndsbedömning delvis utifrån skadeståndsrättsliga principer.

    I uppsatsen utreds under vilka förutsättningar en eller flera klausuler kan jämkas och redogör för hur ett jämkningsförfarande generellt går till och analyserar vad ett eftersträvansvärt förhållandesätt till en faktor som tecknad ansvarsförsäkring är. Vidare utreder uppsatsförfattarna huruvida en ansvarsförsäkring hos part kan påverka utfallet av bedömningen i skadeståndsrättsliga frågor. Uppsatsen behandlar ett antal rättsfall som har visat viss vägledning i fråga att klargöra rättsläget

  • 327.
    Persson, Elsa
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Larsson, Karin
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Skifta och skydda: en uppsats om generationsskiften av familjeägda bolag2016Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I Sverige utgör 50 % av alla företag familjeägda bolag. Ägarna av dessa företag har ofta en önskan att nästa generation ska ta över från den äldre samt att de ska kunna begränsa kretsen av ägare till personer inom familjen eller lojala kompanjoner.   Det finns olika tillvägagångssätt för att genomföra ett generationsskifte, dessa är överlåtelse genom arv, köp eller gåva. Arv aktualiseras när ägaren av aktierna avlider och dennes arvingar ärver dessa. Om ägaren är i behov av köpeskillingen kan denne överlåta aktierna till en person inom sin familj eller utomstående person genom köp, antingen genom försäljning av aktierna eller bolagets inkråm. Överlåtelse genom gåva används oftast när ägaren inte är i behov av den köpeskilling som denne skulle erhållit vid en försäljning av aktierna.   Många familjeägda bolag vill begränsa och kontrollera vilka som äger aktier i bolaget. Det kan de göra genom olika juridiska verktyg. En ägare kan genom att testamentera bort sina aktier styra vem som ska ta över bolaget efter denne. Genom att upprätta ett äktenskapsförord kan makar sinsemellan reglera att aktierna ska utgöra den ena makens enskilda egendom och därmed undantas från en eventuell bodelning. Familjeägda bolag kan dessutom kontrollera sin ägarkrets genom att föra in förvärvsklausuler i bolagsordningen enligt 4 kap. aktiebolagslag (2005:551) (ABL). Tack vare dessa klausuler kan de redan befintliga ägarna ges förköpsrätt, d.v.s. möjlighet att lösa in aktier som övergått till någon annan eller kräva att samtycke ska erhållas från styrelsen eller bolagsstämman innan en utomstående person förvärvar aktier i bolaget. Ägare i familjeägda bolag kan även reglera sitt inbördes förhållande genom att upprätta ett aktieägaravtal, där de gemensamt avtalar hur de ska agera om en utomstående vill förvärva aktier i bolaget. Ett ytterligare sätt för familjeägda bolag att kontrollera och begränsa ägarkretsen är att bilda en stiftelse som tar över ägandet av bolaget. Tillvägagångsättet leder till ett indirekt ägande för ägarfamiljen eftersom de kontrollerar stiftelsen.  Ett tillvägagångssätt som kan tillämpas när ägaren vill att skiftet ska ske successivt är stegvisa förvärv. Det innebär att generationsskiftet är en pågående process där ägandet och innehavet lämnas över successivt under en bestämd tidsperiod. Stegvisa förvärv kan vara positivt för både den som överlämnar, men även för den som övertar bolaget.    

  • 328.
    Persson, Frank
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Base Erosion and Profit Shifting, Action 8: En rättsutredning beträffande nya riktlinjer för internprissättning av immateriella tillgångar2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    År 2013 lade OECD fram åtgärdsplanen BEPS. BEPS syftar till att minska möjligheterna till otillbörlig intäkts- och kostnadsallokering samt skattebaserodering som är ett resultat av diverse företagsupplägg där vinster allokeras till lågbeskattade länder och kostnader allokeras till exempelvis länder med förmånliga avdragsmöjligheter. BEPS Action 8 förväntas leda till att internprissättningar kommer att ske i enlighet med värdeskapandet. De nya riktlinjerna föreskriver att en part som utför funktioner, använder tillgångar eller antar risk ska kompenseras korrekt och i enlighet med armlängdsprincipen. BEPS Action 8 kommer vidare att innebära att legala ägare inte anses vara berättigade till eventuell avkastning från immateriella tillgångar endast på den grund att de är legala ägare. Om en ägare inte utför viktiga funktioner, använder tillgångar, åtar sig risk, eller utövar kontrollen över risken, eller inte har den finansiella kapaciteten att åta sig den risken, har ägaren endast en begränsad rätt till den eventuella avkastningen. Författaren avser att redogöra för riktlinjerna som BEPS Action 8 stipulerar samt dess förenlighet med gällande svensk internationell skatterätt. Författaren avser också att, i de fall riktlinjerna inte anses vara förenliga med gällande svensk internationell skatterätt, redogöra för möjliga sätt att införliva riktlinjerna i svensk rätt.

  • 329.
    Persson, Linn
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Internprissättning av immateriella tillgångar: Minskade vinstförflyttningsmöjligheter genom BEPS Action 8?2016Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Syftet med uppsatsen är att belysa olika skatteplaneringsstrategier som multinationella koncerner använder sig av för att prissätta transaktioner innehållande immateriella tillgångar så att vinster som kan hänföras från dessa allokeras till länder med låg eller ingen beskattning. Avsikten är att klargöra hur sådana förflyttningar av vinster från immateriella tillgångar har skett samt att redogöra för hur OECDs nya riktlinjer i BEPS Action 8 avser att reglera sådana möjligheter. Det bakomliggande syftet är således att granska huruvida de nya riktlinjerna kommer att leda till att vinster som kan härledas till immateriella tillgångar i större utsträckning kommer att allokeras till och därmed beskattas på den plats där ekonomisk aktivitet och värdeskapandet sker. Genom att kritiskt granska om BEPS Action 8 faktiskt kommer att leda till att vinster från transaktioner innehållande immateriella tillgångar allokeras till den plats där värdeskapandet sker kan företag som innehar immateriella tillgångar, investerare i sådana företag, jurister på området samt andra intressenter få en uppfattning om hur regleringen kommer att påverka olika skatteplaneringsupplägg samt vilka åtgärder som behöver vidtas på grund av de nya riktlinjerna. För att uppsatsen ska kunna användas ur ett svenskt perspektiv är syftet även att undersöka hur förändringarna i OECD Guidelines kommer att påverka svensk rätt.

  • 330.
    Petaros, Anja
    et al.
    National Board Forens Med, Department Forens Med, Artillerigatan 12, S-58758 Linkoping, Sweden; Rijeka University, Croatia.
    Garvi, Heather M.
    Mercyhurst University, PA 16546 USA; Des Moines University, IA 50312 USA.
    Sholts, Sabrina B.
    Smithsonian Institute, DC 20560 USA.
    Schlager, Stefan
    University of Freiburg, Germany.
    Wärmländer, Sebastian
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. UCLA, CA USA; Stockholm University, Sweden.
    Sexual dimorphism and regional variation in human frontal bone inclination measured via digital 3D models2017Ingår i: Legal Medicine, ISSN 1344-6223, E-ISSN 1873-4162, Vol. 29, s. 53-61Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The frontal bone is one of the most sexually dimorphic elements of the human skull, due to features such as the glabella, frontal eminences, and frontal inclination. While glabella is frequently evaluated in procedures to estimate sex in unknown human skeletal remains, frontal inclination has received less attention. In this study we present a straightforward, quick, and reproducible method for measuring frontal inclination angles from glabella and supraglabella. Using a sample of 413 human crania from four different populations (U.S. Whites, U.S. Blacks, Portuguese, and Chinese), we test the usefulness of the inclination angles for sex estimation and compare their performance to traditional methods of frontal inclination assessment. Accuracy rates in the range 75-81% were achieved for the U.S. White, U.S. Black, and Portuguese groups. For Chinese the overall accuracy was lower, i.e. 66%. Although some regional variation was observed, a cut-off value of 78.2 for glabellar inclination angles separates female and male crania from all studied populations with good accuracy. As inclination angles measured from glabella captures two sexually dimorphic features (i.e. glabellar prominence and frontal inclination) in a single measure, the observed clear male/female difference is not unexpected. Being continuous variables, inclination angles are suitable for use in statistical methods for sex estimations.

  • 331.
    Petaros, Anja
    et al.
    Rijeka University, Croatia.
    Sholts, Sabrina B.
    Smithsonian Institute, DC 20560 USA.
    Slaus, Mario
    Croatian Academic Science and Arts, Croatia.
    Bosnar, Alan
    Rijeka University, Croatia.
    Wärmländer, Sebastian
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Stockholm University, Sweden; University of Calif Los Angeles, CA USA.
    Evaluating sexual dimorphism in the human mastoid process: A viewpoint on the methodology2015Ingår i: Clinical anatomy (New York, N.Y. Print), ISSN 0897-3806, E-ISSN 1098-2353, Vol. 28, nr 5, s. 593-601Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The mastoid process is one of the most sexually dimorphic features in the human skull, and is therefore often used to identify the sex of skeletons. Numerous techniques for assessing variation in the size and shape of the mastoid process have been proposed and implemented in osteological research, but its complex form still presents difficulties for consistent and effective analysis. In this article, we compare the different techniques and variables that have been used to define, measure, and visually score sexual dimorphism in the mastoid process. We argue that the current protocols fail to capture the full morphological range of this bony projection, and suggest ways of improving and standardizing them, regarding both traditional and 3D-based approaches. Clin. Anat. 28:593-601, 2015. (c) 2015 Wiley Periodicals, Inc.

  • 332.
    Petersson, Frida
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Sustainable investments: Transparency regulation as a tool to influence investors to choose sustainable investment funds2019Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [en]

    In March 2018 the European Commission published the Action Plan on Financing Sustainable Growth. One of the main objectives with the actions presented in the action plan is to reorient capital flows towards sustainable investments, i.e. to influence more investors to invest sustainably. The action plan was followed by three proposals for transparency regulation regarding an EU taxonomy on sustainability, sustainability benchmarks and sustainability disclosures. Furthermore, the action plan included actions regarding two other transparency measures – sustainability labels and sustainability ratings.

    The first purpose of the thesis is to investigate if transparency regulation in the EU can be used as a tool to influence investors to choose sustainable investment funds. One of the main aims of the actions presented in the Action Plan on Financing Sustainable Growth, as well as the accompanying regulation proposals, is to reorient capital flows towards sustainable investments, i.e. to influence more investors to invest sustainably. In light of this, the Commission’s three proposed transparency regulations, as well as the concept of sustainability labels and ratings, are used as a basis for the investigation. The second purpose of the thesis is therefore to critically review the three regulation proposals and the concept of sustainability labels and ratings in order to gain an understanding of how different transparency measures can influence investors to choose sustainable investment funds.

    The transparency regulations and measures are analysed and critically reviewed in light of their objective to influence more investors to invest sustainably. A behavioural economics perspective, as well as consumer behaviour theories and decision-making models, are applied in order to analyse the transparency regulations and measures from an external perspective.

    Based on the analysis there are many indicators that transparency regulation can be used as a tool to influence investors to choose sustainable investment funds. However, to what extent transparency regulation can influence investor behaviour varies depending on which transparency measures are used and how they are designed. Sustainability benchmarks seem to have the least potential to influence investor behaviour, while the EU taxonomy on sustainability and sustainability labels seem to have the best potential to influence investor behaviour.

  • 333.
    Petersson, Marcus
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    De nationella inköpscentralernas existensberättigande och påverkan på konkurrensen2014Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Den nationella inköpssamordningen i Sverige bedrivs av två inköpscentraler, dels SKI som verkar inom den kommunala sektorn, dels SIC som svarar för den statliga inköpssamordningen. SKI kan enligt 2 kap. 9 § LOU iklä sig två funktioner: ombuds- och ramavtalsfunktionen. SIC ska däremot enligt förordningen om statlig inköpssamordning upphandla ramavtal till myndigheter under regeringen. Enligt 3 § i förordningen om statlig inköpssamordning ska myndigheter under regeringen avropa från de ramavtal som SIC upphandlar, medan en upphandlande myndighet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av SKI enligt 4 kap. 22 § LOU.

    I denna uppsats undersöks om de nationella inköpscentralerna behöver motta uppdrag från upphandlande myndigheter innan inköpscentralerna upphandlar ramavtal och hur upphandlande myndigheter blir avropsberättigade till inköpscentralernas ramavtal. Av domstolsavgöranden framgår att vissa åtgärder krävs för att en upphandlande myndighet ska bli avropsberättigad till SKI:s ramavtal. En av dessa åtgärder är att en myndighet måste lämna ett uppdrag till inköpscentralen, dels för att myndigheten ska kunna bli avropsberättigad, dels för att inköpscentralen ska få upphandla ramavtal för myndighetens räkning. Dessutom krävs att myndigheten godkänner SKI:s allmänna villkor, inte avstegsanmäler sig och att SKI anger myndigheten som avropsberättigad i förfrågningsunderlaget. En myndighet under regeringen blir däremot automatiskt avropsberättigad till SIC:s ramavtal, varför något uppdrag inte är nödvändigt.

    I uppsatsen tydliggörs också att trenden bland upphandlande myndigheter är att deras upphandlingskompetens försämras, något som leder till att allt fler myndigheter väljer att avropa från SKI:s ramavtal. Fler avropare per ramavtal medför att den generella oförutsebarheten att uppskatta avropsvolymer ökar. Stora ramavtal riskerar att påverka konkurrensen negativt och stå i strid med artikel 32.2 femte stycket i det klassiska direktivet, eftersom konkurrensen riskerar att förhindras, begränsas eller snedvridas genom att stora ramavtal utestänger små leverantörer från att delta i ramavtalsupphandlingarna. Små leverantörer riskerar därmed att försvinna från den offentliga marknaden.

    De nationella inköpscentralernas arbetssätt har fått utstå en hel del kritik för att bland annat vara oförutsebara. Av den anledningen presenteras i uppsatsen arbetsmetoder som tänkbara lösningar på detta problem. Dock tydliggörs att lösningarna varken är tillfredställande för inköpscentralerna eller gynnsamma för konkurrensen på lång sikt.

  • 334.
    Petersson, Sofie
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Gentz, Fanny
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    VD-instruktonens inverkan på förståelsen av det juridiska begreppet löpande förvaltning2017Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I ett aktiebolag kan det finnas en verkställande direktör, vars uppgift är att sköta den löpande förvaltningen i bolaget, vilket stadgas i 8 kap. 29 § ABL. Det framgår inte av lag vad den löpande förvaltningen innefattar, vilket gör det svårt att veta var gränsen för den verkställande direktörens behörighet går. Svårigheten att avgränsa den löpande förvaltningen kan leda till konsekvenser i form av oenigheter mellan bolaget och tredje man, i det fall att den verkställande direktören vidtagit åtgärder som faller utanför dennes behörighet.

     

    Vidare kan det förekomma instruktioner, som avgränsar bolagsorganens arbetsuppgifter från varandra. Det är lagstadgat att publika aktiebolag, enligt 8 kap. 46 b § ABL, ska utforma VD-instruktioner. För privata aktiebolag finns dock inget motsvarande kvar. VD-instruktionerna kan i sig vara mer eller mindre detaljerade och skilja sig i utformningen från bransch till bransch. Frågan är huruvida styrelsens instruktioner till den verkställande direktören påverkar det juridiska begreppet löpande förvaltning och i så fall vilka eventuella konsekvenser detta kan få.

     

    Den verkställande direktören ska handla inom sin behörighet, vilken utgörs av den löpande förvaltningen, i enlighet med 8 kap. 42 § 1 st. samt 8 kap. 29 § ABL. Vidare ska den verkställande direktören inte företa rättshandlingar som faller utanför dennes befogenhet, vilken stadgas i 8 kap. 42 § 2 st. ABL. Det framgår inte tydligt om de instruktioner som styrelsen delger den verkställande direktören, ska falla in under dennes behörighet eller dennes befogenhet.

     

    I uppsatsen beskrivs samt analyseras innebörden av begreppet löpande förvaltning samt huruvida VD-instruktioner har inverkat på förståelsen för begreppet, och i så fall på vilket sätt. I vår slutsats har vi kommit fram till att löpande förvaltning är ett vagt begrepp som definieras olika mellan bolagen. VD-instruktioner inverkar på begreppet löpande förvaltning, i o m att de kan ses som tolkningsdata vid definiering av vad som är löpande förvaltning i det enskilda bolaget. I detta fall påverkar instruktionen den verkställande direktörens behörighet. Vidare har vi i vår uppsats kommit fram till att en VD-instruktion alltid är en instruktion från överordnat organ och blir därmed även befogenhetsinskränkande, utöver att vara tolkningsdata.

  • 335.
    Pettersson, Li
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Dataskyddsförordningens organisatoriska påverkan på privata bolag2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Idag regleras personuppgiftsbehandlingar i Sverige främst genom Dataskyddsdirektivet och personuppgiftslagen. I takt med den omfattande användningen och utvecklingen av internet, av såväl privatpersoner som företag, krävs en uppdatering kring dataskydd för personuppgifter.Personuppgifter lagras hos företag i enorma mängder och skyddet för den personliga integriteten anses inte längre vara lika stort, varför en Dataskyddsförordning har utformats som en gemensam reglering i EU. Uppsatsen är en framläggning av hur privata bolag påverkas av de kommande förändringarna med huvudfokus på ansvar, roller, förberedelser, planering samt vilka sanktioner bolag står inför om reglerna inte efterlevs.

    I Dataskyddsförordningen utnämns ett flertal befattningar med skilda roller inomorganisationen. Dessa är personuppgiftsansvarig, personuppgiftsbiträde samtdataskyddsombud. I och med den nya regleringen har varje befattning ett utökat ansvareftersom att reglerna skärps. Med Dataskyddsförordningen kommer nya regler som kräver förberedelser samt planering för att artiklarna ska kunna efterlevas den dag ikraftträdandet sker. Exempel här är incidentrapportering som kräver tydliga rutiner för att verksamheten ska fungera. För att organisationer ska förstå allvaret, i och med de höga sanktionsavgifterna bolaget kan påföras, krävs att ledningen tar implementeringen på allvar och upprättar en analys samt en genomtänkt plan för arbetet.

    Det kan konstateras att Dataskyddsförordningen leder till ett omfattande arbete för varje organisation där rollerna behöver tydliggöras, i vissa fall behöver nya roller utses. Samtidigtbehöver kompetens finnas och det krävs stor planering i varje verksamhet för att reglerna ska efterlevas. Implementeringsarbetet behöver sättas igång direkt för att allt ska vara i sin ordning till den dag Dataskyddsförordningen träder i kraft.

    Dataskyddsförordningen är ett komplext regelverk. Osäkerheter kring Dataskyddsförordningens reglering kommer dock troligtvis att minska när Europeiska dataskyddsstyrelsen och Datainspektionen utfärdar fler tydliggöranden samt genom svensk utredning. Övergripande i hela bolaget gäller samma regler med vissa undantag, men viktigt är att anpassa och föra implementeringsarbetet utifrån den egna specifika verksamheten.

  • 336.
    Pettersson, Marielle
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Entreprenadrätt: Riskfördelning vid okända förutsättningar och kravet på lojalitet2015Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Entreprenadrätten bygger till största del på standardavtal, vid avsaknad av generell lagstiftning på området. AB 04 reglerar  utförandeentreprenader där beställaren av entreprenaden tillhandahåller projekteringen och har ett funktionsansvar, medan entreprenören är ansvarig för själva utförandet av entreprenaden. I en offentlig upphandling erbjuds entreprenörer, kallade anbudsgivare, att kalkylera på beställarens tillhandahållna förfrågningsunderlag. I det fall uppgifter saknas, eller är bristfälliga, ska entreprenören vid anbudsskedet anta att förhållandena är sådana som kunnat förutsättas vid en fackmässig bedömning. 1 kap. § 8 AB 04 stadgar nyss angivna reglering. Problematik har uppkommit hur begreppet fackmässig bedömning ska tolkas. Entreprenören har haft att räkna på lägsta kostnad i sin fackmässiga bedömning, och i det fall tilläggsarbeten fordrats har denne haft rätt till ersättning för dessa enligt 2 kap. § 4 AB 04. Beställare har förutsatts lämnat de uppgifter som kan erhållas vid fackmässig undersökning, enligt tredje stycket i 1 kap. § 6 AB 04, i förfrågningsunderlaget. Part som tillhandahållit uppgifterna svarar för dessa.

    Meningsskiljaktigheter har uppstått vem av parterna som står risken i det fall okända förhållanden uppkommer under entreprenadarbetets gång. Mål nr T 407-13, det så kallade Gotlandsfallet, som avgjordes den 27 januari 2015 klargjorde rättsläget. Entreprenören har att beakta, i den fackmässiga bedömningen, förhållanden som anses troliga. Vad innebörden av begreppet troliga är utgör i sig en tolkningsfråga lämnad till framtiden. Avgörandet öppnar upp för flertalet frågor. Vad uppsatsen resulterat i är att risk finns att beställaren fortsättningsvis kommer att tillhandahålla bristfälligt förfrågningsunderlag, vilket orsakar större osäkerhet för anbudsgivare vid dennes kalkylering av entreprenadarbetet. Högre krav ställs på entreprenören att vidta en utsträckt bedömning vid oklart förfrågningsunderlag. Högsta domstolen berörde inte vid bedömningen betydelsen avseende strikt ansvar för beställare vid uppgiftslämnandet, som vid en fackmässig undersökning av arbetsområdet borde ha förekommit i förfrågningsunderlaget.

    I anbudsskedet förutsätts parterna uppträda lojalt, och därefter samverka för ett väl fungerande entreprenadarbete. Prekontraktuellt ansvar torde ha uppkommit när anbudsgivare erhållit förfrågningsunderlaget. Förhandlingar har påbörjats, avsikten är ett långtgående fungerande avtalsförhållande, beställaren ska upplysa om relevanta förhållanden och anbudsgivaren har att kalkylera på entreprenadarbetet. Undgår beställare att upplysa om viktiga förhållanden innan avtalsslutet, vilseleds anbudsgivaren på oriktiga förutsättningar att göra en korrekt bedömning. Liktidigt ska anbudsgivare upplysa beställaren om tänkta arbetsmetoder och kalkyleringar för att säkra förhållandena på arbetsområdet.

  • 337.
    Pettersson, Sofia
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Direktivförslaget med syfte att minska "värdegapet" på den digitala inre marknaden: En utredning av förslagets förenlighet med gällande rätt2019Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Upphovsrättens regler som i många avseenden tillkommit i en annan tid utmanas eftersom upphovsrättsskyddat material numera finns i digital form. Den digitala tekniken växer explosionsartat vilket gör det svårare för rättighetshavare att övervakaanvändningen av deras verk och svårare att få den ersättning de har rätt till. För att råda bot på problemet har kommissionen kommit med ett direktivförslag om mer enhetliga regler kring upphovsrätt inom EU. Direktivförslaget har dock väckt stor debatt och en artikel som fått utstå mycket kritik är artikel 13. Artikeln syftar till att hantera ”värdegapet” genom att ge rättighetshavare bättre möjlig-heter att förhandla fram avtal och få ersättning för deras verk och prestationer. Artikeln synes bra vid en första anblick, men tillvägagångssättet för att uppnå målen förefaller dock inte lika bra. Frågan är om artikeln är förenlig med gällande rätt och om kritiken som uppstått kring artikeln har någon sanning i sig.

    I uppsatsen redogörs för mellanhänders ansvar i en digital miljö och vilka regelverk de omfattas av idag. Det framkommer att förslag till allmän övervakning i form av tekniska lösningar, likt filtreringssystem, tidigare ogillats av EUD och att det dessutom föreligger ett förbud mot allmän övervakningsskyldighet enligt gällande rätt. Det diskuteras således varför ett sådant system ska införas nu och om det skulle fungeraframgångsrikt. Igenkänningstekniken i sig synesinte vara grunden till problemen, tekniken används i dagsläget självvalt av en del video-sajter. Det är snarare det ökade ansvaret artikeln för med sig och att den tycks gå emot gällande rätt som uppenbarar sig problematiskt.

    Slutligen, som framkommer i resultatet, har artikel 13 i direktivförslaget ett gott syfte som ska eftersträvas. Sättet som målen ska uppnås på är dock inte helt genomtänktutan förslaget skulle behöva bearbetas och tänkas igenom ytterligare. En lösning till att minska ”värdegapet” på den digitala inre marknaden mellan rättighetshavare och mellanhänder torde kunna uppnås på ett bättre sätt än med det artikel 13 i direktivförslaget presenterar. En utveckling av redan befintliga regler på området är exempelvis något att överväga. Förslaget kommer med största sannolikhet genomföras på så sätt det är utformat idag. Trots att det i uppsatsen konstateras att artikel 13 inte kan anses helt förenlig med gällande rätt, är artikeln sannoliktutformad på ett sätt vilket medför att genomförandet inte kommer generera några större konsekvenser. Artikeln kan sägas ge ett ”frivilligt krav”, det vill säga att den inte uttryckligen tvingar videosajter att införa filtreringssystem.

  • 338.
    Pettersson, Sofie
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Hävning – saklig grund för avsked?: En studie av hur avtalslagens ogiltighetsgrunder förhåller sig till lagen om anställningsskydd2014Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    För fyrtio år sedan stiftades lag (1974:12) om anställningsskydd. Därefter utarbetades lagen och ersattes senare av en nyare version. Lagen har till syfte att skydda den svagare parten på arbetsmarknaden, arbetstagaren. För att LAS ska bli tillämplig krävs att ett anställningsavtal föreligger mellan parterna. Det finns således flera arbetsrättsliga situationer som inte regleras av LAS. I förarbeten har uttalats att i de fall LAS inte är tillämplig så ska avtalslagens regler tillämpas istället. Enligt avtalslagen kan ett avtal hävas om det ingåtts på felaktiga grunder, och avtalet förklaras då ogiltigt. Framställningen är ämnad att försöka utreda frågan huruvida ett anställningsavtal kan hävas med hjälp av avtalslagens reglering. Dessutom beaktas både arbetsgivarens och arbetstagarens eventuella möjlighet till hävning.

    I framställningen redogörs först för grundläggande arbetsrättsliga och avtalsrättsliga bestämmelser, för att utifrån grunderna kunna avgöra lagstiftarens syfte. Därefter görs en undersökning av arbetsdomstolens praxis och hur domstolen argumenterat och diskuterat gällande de båda lagarna. Då det i förarbeten och lagtext inte regleras hur ovan nämnda situation ska lösas är domstolens avgöranden av stor betydelse. Resonemangen i mål om hävning av anställningsavtal enligt avtalslagen är förvirrande och domstolen tycks ha sammanblandat de båda lagarna. I praxis framkommer dock att saklig grund utgör ett betydande begrepp som är avgörande för huruvida hävning är möjlig eller inte.

    För att kunna se hur Sverige förhåller sig till andra länder i fråga om lagvalsproblematiken har EU-rättsliga regler granskats för att bedöma EU:s inflytande på den svenska arbetsrätten. En djupare jämförelse har gjorts med de andra nordiska länderna för att avgöra om samma problematik föreligger även hos något annat land. Sammantaget har framkommit att de europarättsliga reglerna kan ge inspiration för en utveckling av de svenska reglerna gällande omständigheter vid avtalets ingående.

    Avtalslagen är nästan hundra år gammal och har dessutom aldrig syftat till att användas på arbetsmarknaden. Ändå används den i nuläget. Den problematik som uppstått i situationer när det är svårt att avgöra om LAS eller avtalslagen är tillämplig, handlar även om de krav och efterverkningar som en tillämpning av LAS för med sig. Kan formkraven som föreskrivs i LAS endast förbises vid en tillämpning av avtalslagen?

    Resultatet av de gjorda undersökningarna är att det kan konstateras att både avtalslagen och LAS är i behov av en modernisering och situationen huruvida ett anställningsavtal kan hävas med hjälp av avtalslagens regler är i nuläget reglerad främst genom rättspraxis. Domstolen har valt att utveckla en princip om arbetstagarens upplysningsskyldighet vid anställningsavtalets ingående, men även en undersökningsplikt för arbetsgivaren har uttalats. Dessa principer finns inte stadgade i lag och vad de innefattar är inte helt klarlagt. För att arbetsmarknaden ska fungera på bästa sätt bör enligt min mening ytterligare bestämmelser tillföras det arbetsrättsliga området. En tydligare reglering gällande anställningsavtalets ingående och ett lagstadgande av definitioner av begreppen arbetsgivare och arbetstagare är enligt min mening något som skulle innebära positiva effekter för arbetsmarknadens parter och rättsutvecklingen.

  • 339.
    Poles, Caroline
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Tredje mans rätt vid utmätning: Utgör samäganderättsavtal ett utmätningshinder?2018Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    För näringsidkare i dagens samhälle är äganderättsskyddet av stor betydelse, synnerligen näregendom ägs med samäganderätt. När en gäldenär inte förmår att uppfylla sinabetalningsförpliktelser kan det leda till att gäldenären får en exekutionstitel mot sig. För attinte inskränka annans äganderätt måste det säkerställas att egendom som kan komma attutmätas ägs av gäldenären. För näringsidkare eller fysiska personer som har ingått ettsamäganderättsavtal innehållande ett försäljningsförbud, som innebär att en av andelsägarnainte får begära att samägd egendom ska bjudas ut till offentlig försäljning, är det viktigt förparterna att veta i vilka situationer deras avtal inte är gällande. Även för sökande borgenär ärvetskap om vilken egendom som är utmätningsbar och som inte kan hämmas av ettsamäganderättsavtal av betydelse. Sålunda finns det ett behov av att klargöra för vilkasituationer ett samäganderättsavtal som innehåller ett försäljningsförbud inte är gällande, föratt samägande tredje man möjligen ska kunna undvika att drabbas av en annan samägaresbetalningsförsummelser. I praxis har det fastslagits att det är betingelsen av ett förvärv somavgör när ett samäganderättsavtal står fast och när det inte gör det. Därmed torde samägandetredje man inte kunna nyttja ett samäganderättsavtal som ett hinder från att samägd egendomutmäts. För att ett samäganderättsavtal, som innehåller ett försäljningsförbud, ska kunnanyttjas som ett utmätningshinder krävs det att samägd egendom har förvärvats benefikt.I och med att HD nyligen har meddelat dom i mål Ö 2347/17 har det klargjorts vems intresse,samägande tredje mans äganderätt eller borgenärs fordringsrätt, i ett utmätningsförfarandesom ska tillmätas störst betydelse och skyddas. Betydelsen av vems intresse som väger tyngstär särskild viktig när Kronofogdemyndigheten ska avgöra om utmätning av gäldenärs lön ellerbostadsfastighet ska ske, eftersom borgenärens rätt till betalning konkurrerar med samägandetredje mans äganderätt. HD:s avgörande har tydliggjort att de omständigheter som ska beaktasoch som är av avgörande betydelse är löneutmätningens väntade tidsspann ochfastighetsutmätningens beräknade överskott. Uppsatsens slutsats följer av att det, vid ettbeaktande av de bestämmelser som gäller för samäganderätt och för utmätning samt etthänsynstagande till relevant praxis, inte tycks vara någon skillnad om samägande tredje manär en juridisk eller en fysisk person, samma regler gäller för dem båda. Det är de förhållanden,beträffande hur lång tid en löneutmätning kan väntas ta och hur stort överskott enfastighetsutmätning kan väntas ge, som råder i det enskilda fallet som avgör vems intressesom får en övervägande betydelse.

  • 340.
    Poles, Caroline
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Paulus, Juliana
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Försäkringar och garantier - ett dimmigt rättsläge: - Hur skyddas konsumenten bäst?2016Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning 

    Att vi befinner oss i ett handelsberoende samhälle, i vilket köpeavtal kontinuerligt ingås, har lett till att lagstiftaren har funnit ett behov av att, gentemot sin motpart, ge konsumenten ett starkare skydd utöver vad konsumentköplagen ger. Trots att konsumentköplagens tvingande reglering är till fördel för konsumenten har lagstiftaren valt att utvidga konsumentens möjligheter till skydd, detta i form av garantier och försäkringar. Varför ett behov av skydd har ökat följer av att varor som dagligen köps inte alltid är felfria, därmed har det ställts högre krav på att en säljare skall hållas ansvarig för fel och för att, om möjligt, avhjälpa dessa.

     

    Problemet i frågan blir att avgöra vilka fel som täcks upp av sådana skydd som lagstiftaren har valt att införa samt hur omfattande felansvaret, för konsumentens motkontrahent, sträcker sig. Eftersom felbegreppet grundar sig på vad en säljare har utfäst, avseende en varas beskaffenhet, bidrar det till att konsumenten bildar en uppfattning om varans hållbarhet. Oavsett hur ett fel har uppstått anses en vara vara defekt om den avviker från vad konsumenten med fog har kunnat förutsätta. Eftersom det, för konsumenten, är besvärligt att avgöra vilket skydd som lämpar sig bäst när det kommer till att få sin vara avhjälpt, måste denne ha kännedom om vad som definieras som fel och vilket skydd som är mest förmånligt.

     

    I och med att det finns olika typer av garantier och försäkringar har det lett till att de två skydden blivit svårare att särskilja. Då båda skydden avser att ersätta felaktig vara, antigen via reparation av felaktig vara eller genom att ersätta denna med en ny vara, är skillnaden mellan de två skydden minimal men befintlig. Skillnaden kan fastställas efter att feltypen visat sig, i och med att det kan avgöras vem som skall ersätta felet. Eftersom det skall fastställas vem som bär felansvaret spelar bevisbördan stor roll, enligt vilken det är säljaren som skall bevisa att denne inte förorsakat felet. Har exempelvis felet vållats av konsumenten kan inte varan avhjälpas av garantin utan endast av en försäkring.

    Därmed utreder och behandlar uppsatsen var gränsdragningen mellan garantier och försäkringar bör göras för att klargöra ett, för konsumenten, dimmigt rättsläge. 

  • 341.
    Polivka, Martin
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Break-up fees vid offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden?: – Särskilt mot bakgrund av målbolagsstyrelsens skyldighet att beakta aktieägarnas intresse2016Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Ett offentligt uppköpserbjudande innebär att ett aktiebolag, budgivaren, lämnar ett erbjudande ställt på generella villkor till aktieägarna i ett annat aktiebolag, målbolaget, i syfte att förvärva aktierna i det sistnämnda bolaget. Offentliga uppköpserbjudanden är vanligt förekommande på den svenska värdepappersmarknaden och eftersom transaktioner av detta slag är väldigt komplexa är det av stor vikt att förtroendet för marknaden upprätthålls under sådana förfaranden. 

    En viktig faktor för att upprätthålla förtroendet för aktiemarknaden på ett effektivt sätt är att självreglering föreligger. För Sveriges del utgörs självregleringen av-seende offentliga uppköpserbjudaden av de s.k. Takeover-reglerna (TO-reglerna). Den senaste revideringen av TO-reglerna skedde den 1 februari år 2015 och med-förde ett förbud mot s.k. budrelaterade arrangemang, även kallat break-up fees. Break-up fees är ett avtal som ingås mellan budgivare och målbolag i syfte att målbolaget ska vara skyldigt att utge en ersättning till budgivaren ifall förvärvet inte fullföljs.

    Break-up fees skapades under 1980-talet i USA och används flitigt än i dag på den amerikanska aktiemarknaden i syfte att främst åstadkomma en ”försäkringsfunktion” för budgivaren vid takeovers. För budgivaren är offentliga uppköpserbjudanden nämligen ofta förenade med stora kostnader till följd av omfattande förberedelser. Genom denna ”försäkring” uppnås en kostnadstäckningsfunktion och minskar således den ekonomiska risken som är förenad med takeovers.

    Den senaste revideringen har sin grund i de ändringar som tidigare hade skett i den brittiska motsvarigheten till TO-reglerna. I Storbritannien ansågs det vara nödvändigt att införa ett förbud mot break-up fees eftersom denna typ av avtal ansågs begränsa målbolaget vid takeover-förfaranden. Break-up fees ansågs således resultera i en otillbörlig fördel för budgivaren. Liknande resonemang anfördes under arbetet med de svenska reglerna vilket resulterade i ett svenskt förbud mot break-up fees. Förbudet är emellertid inte absolut utan Aktiemarknadsnämnden (AMN) har möjlighet att lämna dispens från förbudet. 

    Även om break-up fees är vanligt förekommande i USA har avtal av detta slag endast förekommit i mycket ringa omfattning i Sverige. Till följd av detta väcker förbudet mot break-up fees en stor osäkerhet beträffande de konsekvenser som förbudet kommer resultera i och huruvida förbudet borde ha införts i svensk rätt.

    Den amerikanska forskningen visar att break-up fees resulterar bl.a. i att målbolag försätts i en god förhandlingsposition, uppnår riskminimering till följd av ovannämnda kostnadstäckning, skapar förtroende för aktiemarknaden i allmänhet och transaktionen i synnerhet. Forskningen visar även att fler takeovers fullföljs ifall en break-up fee har ingåtts mellan parterna. 

    I detta arbete förs resonemang beträffande anledningen till att de svenska TO-reglerna har följt utvecklingen av de motsvarande brittiska reglerna och således införandet av förbud mot break-up fees. Det diskuteras även huruvida målbolagsstyrelsen är förhindrad att p.g.a. det aktuella förbudet fullgöra sina skyldigheter enligt gällande rätt. Vidare diskuteras hur aktieägarskyddet vid offentliga uppköpserbjudanden är uppbyggt i svensk rätt mot bakgrund av brittisk och amerikansk rätt samt huruvida förbudet mot break-up fees kan anses resultera i att målbolagsstyrelsens roll försvagas och aktieägarskyddet försvagas. Därtill kommer att en de lege ferenda-diskussion förs vari fenomenet break-up fees jämförs med gällande rätt rörande försvarsåtgärder. I syfte att belysa de konsekvenser som förbudet kan medföra problematiseras även förbudet mot break-up fees mot bakgrund av bestämmelsen avseende insiderbrott och break-up fees praktiska funktioner i olika rättssystem.

    Undertecknad kommer i detta arbete fram till att förbudet mot break-up fees torde bl.a. resultera i att budgivare och målbolag kommer hädanefter att söka sig till att uppnå andra deal protection-avtal. Vidare torde förbudet varken resultera i att målbolagets roll stärks eller i ett ökat skydd för målbolagets aktieägare. Därtill anses förbudet resultera i en maktobalans mellan AMN och målbolagsstyrelsen, vilket är negativ ur ett företagsekonomiskt perspektiv. Mot bakgrund av detta och ett antal andra skäl kommer undertecknad fram till slutsatsen att ett förbud mot break-up fees borde ej ha införts i svensk rätt.  

  • 342.
    Polivka, Martin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Tenselius, Anna
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Studie- och konferensresor i svensk skatterätt: En analys av rättsläget avseende avdragsgilla kostnader2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Varje år uppkommer nya fall där Skatteverket (SKV) tvistar med enskilda näringsidkare, bolag och arbetstagare (AT) om beskattning av studie- och konferensresor. Tvisterna uppkommer till följd av parternas olika uppfattningar angående vad som är avdragsgilla kostnader alternativt vad som ska förmånsbeskattas.

    Studie- och konferensresor kan, under vissa omständigheter, i sin helhet utgöra en avdragsgill kostnad för enskilda näringsidkare och bolag enligt 16 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) (IL). Dessa omständigheter är dock begränsade och det är dessa begränsningar som utgör en betydande faktor som SKV tar hänsyn till vid en revision. I de fall SKV anser att begränsningarna är överskridna kommer resorna anses utgöra semester för de anställda och detta ger upphov till löneförmånsbeskattning hos dem. Arbetsgivaren (AG) blir samtidigt skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 och 10 §§ socialavgiftslagen (2000:980) (SAL). Vad som ska räknas som kostnader hänförliga till en studie- eller konferensresa finns det inga särskilda bestämmelser om, utan bedöms utifrån de allmänna reglerna i 16 kap. 1 § IL. Aktiviteter eller arrangemang som inte är hänförliga till själva studie- eller konferenstiden kan komma att räknas som intern representation i enighet med 16 kap. 2 § IL. Vad som räknas till intern representation är t.ex. personalfester eller personalvård. Skillnaden mellan dessa är att det finns ett begränsningsbelopp när det gäller intern representation, vilket det inte gör gällande studie- och konferensresor. 

    Anledningen till att nya fall ständigt uppkommer beror på oklarheter i rättsläget vad gäller dessa begräsningar och vad som överlag utgör gällande rätt för studie- och konferensresor. Detta eftersom IL saknar särskilda bestämmelser avseende dessa resor.

    Det finns endast ett fåtal lagrum, se kapitel 3, angående avdragsgilla kostnader och intern representation (studie- och konferensresor) som reglerar vad som i allmänhet under sådana resor är att anse som skattefria förmåner. Det bör dock påpekas att studie- och konferensresor ej faller under begreppet ”intern representation” vad gäller 11 kap. 2 § IL, till skillnad från vad som gäller i förmånssammanhang enligt 16 kap. IL.

    SKV har genom Skatteverkets allmänna råd (SKV A), handledningar och uttalanden försökt definiera vad som ska anses gälla för studie- och konferensresor genom vissa krav och riktlinjer. Exempelvis finns krav på antalet arbetstimmar under konferenstiden och vissa begränsningar för inslag av nöje under den interna representationen. SKV menar dock att bedömningen alltid måste ske i det enskilda fallet och härigenom återstår problemet med otydliga gränsdragningar.

    Uppsatsen analyserar och klargör vilka brister och oklarheter som finns på det skattemässiga området avseende studie- och konferensresor och förtydligar, med hjälp av förslag på nya bestämmelser, rättsläget ur ett de lege ferenda-perspektiv. 

  • 343.
    Prelic, Amina
    et al.
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Glad, Hanna
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Arbetsgivarens skadeståndsansvar vid nätkränkningar i tjänst: – En undersökning om vem som bär det skadeståndsrättsliga ansvaret för kränkningar på sociala medier. 2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Internet och sociala medier är ett växande fenomen. Det finns idag möjlighet att ständigt varauppkopplad och uppdaterad inom allt som sker runt om i världen. Allt från direktsändanyhetsuppdateringar till de mest banala vardagsbilder florerar och fyller våra smarta telefoneroch datorer. Även företag har upptäckt möjligheten att enkelt sprida information och prisvärdmarknadsföring.Med dessa möjligheter följer även risker och skadegörande handlingar. Kränkningar och hotsom sprids på olika sociala medier är ett ökande problem som sprider osäkerhet hosmänniskor. I januari 2018 infördes den nya lagen olaga integritetsintrång, en början på ennutidsanpassad lagstiftning. Lagens syfte är att täcka upp för vad brottet förtal inte behandlar.Vi redogör för vad införandet av lagen kan ge upphov till för konkreta förändringar samtmöjlig fortsatt utveckling.En stor del av uppsatsen handlar om fall där arbetstagare kränker någon på sociala medier iantingen tjänsten eller på ett av arbetsplatsens medier. Gällande detta finns det enligt oss enstor osäkerhet i ansvarsfrågan. Det finns inget tydligt rättssubjekt att kräva ersättning av. Viredogör i vår uppsats för de yttersta gränserna för när det finns möjlighet att ansvara för någonannans handling på sociala medier.Den slutsats som dras är att det nu blir enklare att bli dömd för kränkande publiceringar påsociala medier. Tidigare tänjdes rekvisiten i förtal till sitt yttersta för att skydda den utsatta.Tack vare olaga integritetsintrång finns det nu anpassade paragrafer, till de brott som begås påinternet och sociala medier, för domstolarna att döma utifrån. Det är upp till framtiden attutvisa hur dessa domar kommer att se ut.

  • 344.
    Puusepp, Sofia
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Wykman, Julia
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Konkurrensrättens påverkan på företagsförvärv inom sociala medier2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    De konkurrensrättsliga reglerna finns till för att skydda både konsumenter och företag mot bland annat förbjudna avtal som påverkar handeln mellan EU:s medlemsstater. EUkommissionen granskar företagskoncentrationer och kan förbjuda sammanslagningar av företag, om de strider mot EU:s konkurrensregler. En marknad som växer i hela världen är internet, där finns produktmarknaden sociala medier, där bland annat företagen Facebook och WhatsApp agerar. Företaget Facebook fick i oktober 2014 ett godkännande av EUkommissionen att köpa upp kommunikationsappen WhatsApp.

    I denna uppsats har författarna granskat EU-kommissionens bedömning av uppköpet, och även undersökt vilken relevans produktmarknaden har vid bedömning av företagskoncentrationer. Författarna har även undersökt vilken betydelse storleken har för en företagskoncentration vid bedömning av huruvida den är att anse som konkurrensbegränsande.

    Facebooks uppköp ansågs inte strida mot EU:s konkurrensregler och EU-kommissionen bedömde att uppköpet skulle godkännas på den grunden att produktmarknaderna är olika dvs. att företagen tillhandahåller olika tjänster. När EU-kommissionen granskar företagskoncentrationer tas hänsyn till vilka produktmarknader företagen agerar på. Dock har produktmarknaden endast betydelse om företagen som sammanslås saknar konkurrenter. Det är inte storleken på företagskoncentrationerna som är av största relevans vid bedömning från EU-kommissionen, utan det är den relevanta marknaden som har betydelse och som undersöks i varje enskilt fall. Inom den relevanta marknaden finns en produktmarknad och en geografisk marknad

  • 345.
    Ramberg, Veronica
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Principen novus actus interveniens: Vem bär ansvaret för skadan? En undersökning av brytandet av kausaliteten i den svenska och engelska skadeståndsrätten2014Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Uppsatsens syfte är att klargöra vad principen novus actus interveniens innebär. Principen kan möjliggöra att det skadeståndsrättsliga ansvaret begränsas och upphävs för den initiala skadevållaren, om en utomstående tredje man medverkar eller orsakar en skadas inträffande. Med hjälp av principen novus actus interveniens bryts orsakssambandet och den tredje mannen övertar ansvaret för skadan som inträffat. En skada som orsakas av extraordinära naturhändelser eller av den skadelidande själv kan också medföra att principen novus actus interveniens kan appliceras. Det råder oklarheter om principen utgör gällande rätt i Sverige och därmed jämförs rättsläget avseende principen novus actus interveniens med den engelska skadeståndsrätten. Inom den engelska rätten har principen tillämpats i praxis och den nämns även i den engelska doktrinen. Framställningen grundas huvudsakligen på material som hämtats från doktrinen och praxis i svensk och engelsk rätt. För att en mellankommande handling ska kunna bryta orsakssambandet uppställs vissa krav, bland annat ska handlingen ha varit oförutsebar och ha företagits med minst vårdslöshet. En klar formel för hur principen kan tillämpas existerar inte, utan det beror på omständigheterna i varje enskilt fall. Principen novus actus interveniens nämns inte vid sitt latinska namn i den svenska doktrinen, men det framkommer resonemang i den svenska doktrinen och det finns praxis som kan härledas till principen. Därmed kan det konstateras att det inte är omöjligt att principen kan komma att användas, trots att de svenska domstolarna har ett restriktivt förhållningssätt mot principen.

  • 346.
    Randerz, Sofie
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Försvarsstrategier vid offentliga uppköpserbjudanden och offentliga uppköp: - Bolagsledningesn möjligheter att förhindra ett offentligt uppköpserbjudande2010Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Uppsatsen behandlar de försvarsstrategier ett målbolags bolagsledning har att tillgå för att förhindra att ett offentligt uppköpserbjudande lämnas eller att ett offentligt uppköp av målbolaget sker. Uppsatsen behandlar även tidsaspekten för när dessa försvarsstrategier måste initieras. Bolagsledningen, det vill säga styrelse och verkställande direktör, är underställda målbolagets bolagsstämma. Bolagsledningen kan bland annat på grund av detta ej själv alltid besluta om vilka försvarsstrategier som skall företas. Efter det att bolagsledningen i målbolaget har grundad anledning att anta att ett offentligt uppköpserbjudande är nära förestående eller om ett offentligt uppköpserbjudande har lämnats får ej bolagsledningen vidta åtgärder som är ägnade att försämra förutsättningarna för erbjudandets lämnande eller genomförande utan beslut om detta på målbolagets bolagsstämma. Regelverket kring offentliga uppköpserbjudanden och offentliga uppköp är ej helt lätt att överskåda. En behandling av regler och aktörer av betydelse för offentliga uppköpserbjudanden och offentliga uppköp görs i uppsatsen. Uppsatsen innehåller även en checklista av nytta för målbolags bolagsledningar, aktieägare samt budgivare, vilken ger en överblick över olika försvarsstrategier samt utvisar när dessa måste initieras.

  • 347.
    Rasmussen, Nelly
    et al.
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Henriksson, Emmy
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Beskattning av utländska experter med nettolöneavtal: En analys om tillämpningen av 11 kap. 22 § 3 st. IL, Tax rollover samt förskottsmetoden2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I HFD 2014 ref 76 ändrar Högsta Förvaltningsdomstolen tidigare instansers domslut och fastställer hur beräkningen av bruttolönen ska göras för utländska arbetstagare med nettolöneavtal, vilka tillämpar 11 kap. 22 § 3 st. Inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Vid ett nettolöneavtal kommer arbetstagaren och arbetsgivaren vanligtvis överens om att arbetsgivaren ska stå för arbetstagarens skatt. Eftersom IL utgår från en bruttolönebeskattning krävs att en gross-up görs från nettolönen till en bruttolön, vilket samtliga instanser är eniga om. Enligt HFD ska skattelättnaden på 25 procent som arbetstagaren erhåller enligt 11 kap. 22-23 §§ IL räknas bort, innan bedömning görs om lönen överstiger gränsbeloppet lagen anger. Följden i och med HFD:s dom blir att bruttolönen före hänsyn tagen till skattelättnad måste uppgå till ca 120 000 kr, vilket utgör ett nytt gränsbelopp för arbetstagare med nettolöneavtal. Denna beräkning behöver inte göras när arbetstagaren har ett bruttolöneavtal, utan i dessa fall kan bruttolönen direkt jämföras med gränsbeloppet på 89 000 kr.

    Varför domstolen gör denna bedömning är oklart, resonemanget till varför den kommer till det domslut den gör är inte utvecklat. Enligt oss kan resonemang föras om domstolen tyckte att nettolöneavtalen utnyttjar lagstiftningen på ett felaktigt sätt, då det är arbetsgivaren som vid nettolöneavtal påverkas när skattelättnad medges, och att en hårdare bedömning ska göras vid dessa typer av avtal. Varför skulle arbetstagare med bruttolöneavtal annars få fortsätta tillämpa basbeloppsregeln utan hänsyn tagen till skattelättnad?

    Det finns fortfarande flera fördelaktiga metoder utländska arbetstagare med nettolöneavtal kan tillämpa när deras lön inte når upp till gränsbeloppet. Tax rollover är en metod som behandlas i uppsatsen, vilken gör det möjligt att skjuta på beskattningen ett år och arbetstagare kan därigenom göra en nuvärdesvinst och dessutom komma ner i en lägre skiktgräns i vissa fall. En annan fördelaktig metod som kommer beröras är Förskottsmetoden, vilken innebär att Lag (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, SINK, kombineras med expertskattelättnaden i IL och resultatet blir en faktisk beskattning på 15 procent.

  • 348.
    Refai, Maria
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Ett immaterialrättsligt perspektiv på förbud mot geoblockering2017Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    E-handeln inom Europa växer explosionsartat och tillgång till varor och tjänster är i dagsläget endast några få knapptryck bort. Eftersom åtkomsten till internet är global kan hemsidor och webbshoppar få en enorm internationell spridning. Näringsidkare som bedriver fysisk handel kan enkelt anpassa sig till lagar, språk, valuta mm. i landet där deras verksamhet är placerad, men anpassningen på internet, i cybervärlden, är svårare. Geolokalisering är en teknik som gör det möjligt för näringsidkare att kunna anpassa sig, genom att lokalisera och fastställa var internetanvändare befinner sig. När en internetanvändares geografiska placering är fastställd, kan näringsidkaren anpassa utbud, reklam, språk och valuta på hemsidan som denne bedriver. Möjligheten att kunna lokalisera internetanvändare på detta sätt, är ur ett affärsmässigt perspektiv mycket lönsamt för en näringsidkare.

    Geolokaliseringen ger även näringsidkaren en möjlighet till att geoblockera internetanvändare från dennes hemsida, genom att exempelvis helt blockera åtkomst, anpassa vilka produkter internetanvändaren får åtkomst till eller omdirigera internetanvändare från en version av hemsidan till en annan. Geoblockering kan därför underlätta det för en näringsidkare att följa regler och lagar i de olika länderna där dennes hemsida är tillgänglig. Immaterialrätter är i regel skyddade inom olika territorium. Med immaterialrätter följer ensamrätt till användande av rättigheten inom skyddsområdet. En näringsidkare som säljer varor på sin e-handels hemsida, som är eller kan vara omfattade av andra innehavares rättighetsskydd, kan använda geoblockering som ett verktyg för att helt undvika eller anpassa sig till de olika immaterialrättsliga skyddsområdena.

    Kommissionen har meddelat att ett av EU:s mål är att skapa en digital inre marknad och förhindra diskriminering mot konsumenter baserat på nationalitet, bostadsort eller geografisk placering. Diskrimineringen kan utgöras av exempelvis olika begränsningar för en konsument som vill få tillgång till ett innehåll eller köpa varor på internet. En sådan begränsning kan vara geoblockering. Den 25 maj 2016 lade Kommissionen fram ett förordningsförslag, som syftar till att förbjuda omotiverad geoblockering. I november 2016 enades Rådet om ett utkast till förordningen. Förordningsförhandlingarna förväntas påbörja så snart som Europaparlamentet enats om sin ståndpunkt. Frågan är hur ett förbud mot geoblockering kan komma att påverka näringsidkare inom e-handeln, ur ett immaterialrättsligt perspektiv.

  • 349.
    Refai, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Nikovic, Elma
    Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt.
    Utbyte och delgivning av information: En konkurrensrättslig gråzon2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Sammanfattning

    Företag utbyter och delar ofta information med varandra. Informationen kan omfatta en mängd olika uppgifter om företagen. Informationen kan underlätta inför samarbeten, öka företags insikt på marknaden och ge företag effektivitetsvinster. Utbyte och delning av information kan dock under vissa omständigheter vara konkurrensbegränsade. Det fastställdes redan år 1968 när Kommissionen uttalade att utbyte av information mellan konkurrerande företag kan hämma den fria konkurrensen. I dagsläget saknas fortfarande tydliga regler om utbyte och delning av information. Det är ofta svårt att veta vilken information som är otillåten för konkurrerande företag att utbyta och dela med sig av. Det är dessutom svårt för företag att veta i vilka situationer utbyte och delning av information anses vara otillåtet. Utbyte och delning av information har således hamnat i en konkurrensrättslig gråzon.

     

    Syftet med uppsatsen är att utreda utbyte och delning av information mellan konkurrenter. Författarna har i uppsatsen använt sig av relevanta rättskällor, Kommissionens riktlinjer och Konkurrensverkets utredningar. I analysen har författarna diskuterat lagar och riktlinjer avseende utbyte och delning av information. Vidare har bedömningen av informationsutbyte och informationsdelning analyserats.

  • 350.
    Richter, Josefine
    Linköpings universitet, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Affärsrätt. Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten.
    Kan flera försäkringstagare vara dubbelförsäkrade?2019Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 20 poäng / 30 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Det finns en reglerad företeelse som kallas dubbelförsäkring. Dubbelförsäkring är reglerad i 6 kap. 4 § försäkringsavtalslagen (FAL) och avser en situation när samma intresse är försäkrat mot samma risk av flera försäkringsgivare. Samma intresse är ett omdiskuterat rekvisit eftersom det inte är klarlagt vilket intresse som ska anses vara samma. Det har således uppstått oenigheter i frågan huruvida två eller fler olika försäkringstagare kan ha försäkrat samma intresse, alltså vara dubbelförsäkrade. Jag har kommit fram till två eller fler försäkringstagare kan vara dubbelförsäkrade, detta har jag kommit fram till genom att ha undersökt olika rättskällor som förklarar begreppen intresse, samma intresse och dubbelförsäkring. Slutsatsen speglar hur FAL har tillämpats i praktiken, i underrättspraxis och i rättspraxis, samt hur dubbelförsäkringens innebörd har uppfattats av försäkringsbolagen. Emellertid finns det delar av dubbelförsäkringsreglerna i FAL som indikerar att flera försäkringstagare inte kan vara dubbelförsäkrade, vilket är en svaghet i lagstiftningen.

    Enligt 6 kap. 4 § FAL ska de försäkringsbolag som har dubbelförsäkrat ett försäkringsfall i en dubbelförsäkringssituation dela på skyldigheten att utge försäkringsersättning. Uppdelningen av ansvaret ska enligt FAL ske i förhållande till det ansvarsbelopp som de har åtagit sig enligt försäkringsvillkoren. Denna reglering är dispositiv och försäkringsbolagen kan avtala om hur ansvaret att utge försäkringsersättningen ska fördelas i samband med att en dubbelförsäkringssituation förekommer.

    Dubbelförsäkringsöverenskommelsen (DÖ) är ett exempel på ett sådant avtal; när försäkringsbolag har avtalat om en annan uppdelning av ansvaret att utge försäkringsersättning i en dubbelförsäkringssituation. DÖ är specifikt anpassad till dubbelförsäkringssituationer när flera försäkringstagare är dubbelförsäkrade. Till följd av ovan nämnda brist i FAL har jag i uppsatsen gett förslag på hur FAL skulle kunna förändras genom att införa regleringen om uppdelningen av ansvaret enligt DÖ som en ny del av FAL:s dubbelförsäkringsreglering. Det skulle innebära att FAL även skulle vara anpassad att reglera dubbelförsäkringssituationer där två eller fler försäkringstagare är dubbelförsäkrade utan att det uppstår motstående intressen.

456789 301 - 350 av 442
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf