liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Refine search result
1234567 51 - 100 of 475
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 51.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences. PrioriteringsCentrum.
    Öppna prioriteringar inom arbetsterapi och sjukgymnastik2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ett av de viktigaste verktygen för ett framgångsrikt prioriteringsarbete i vården är samtal. Samtal kollegor emellan, med andra yrkesgrupper, med politiker och med allmänheten. Att vara medveten om sina egna prioriteringar i patientarbetet är en viktig utgångspunkt för ett sådant samtal. Idag finns lite kunskap om hur vårdpersonal resonerar kring prioriteringar i vården. Vårdpersonal har också hittills spelat en undanskymd roll i diskussioner om hur vårdens resurser ska användas och fördelas (SOU 2001:8).

    Denna rapport syftar till att öka kunskapen om hur arbetsterapeuter och sjukgymnaster resonerar kring öppna prioriteringar och vad det är som styr de prioriteringar de gör i sitt patientnära arbete. Innehållet grundar sig på vad som framkommit i de 16 intervjuer som genomförts med representanter från dessa yrkeskategorier, verksamma på olika håll i Sverige. Både landstings- och kommunanställda har deltagit i intervjuerna.

    Intervjuerna visar att graden av medvetenhet om prioriteringar varierar kraftigt bland de intervjuade arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna. Många beskriver att de hela tiden gör val mellan olika insatser i sitt arbete - de har bara inte tänkt på det som ”prioriteringar”. Å andra sidan finns det exempel på enheter inom sjukgymnastik och arbetsterapi som på ett medvetet sätt arbetat med att rangordna sina insatser. Som bilagor till rapporten finns exempel på detta från Karolinska sjukhuset i Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Fortfarande är det dock vanligast med ringa öppenhet i de prioriteringar som görs av dessa yrkesgrupper.

    Ett annat resultat av intervjuerna var de många faktorer som kunde påvisas som påverkar de prioriteringar arbetsterapeuter och sjukgymnaster gör i sin dagliga verksamhet. Omvärldsfaktorer som läkarens kompetens och intresse, lagar, politiska styrsystem och viljeyttringar samt yttre fysiska förutsättningar som t.ex. lokalernas utformning ligger ofta utanför vad dessa yrkesgrupper själva kan påverka men som de samtidigt måste förhålla sig till i sina val. Den egna kompetensen, intresseinriktningen, kultur och traditioner samt upplevelsen av prestige beskrivs mer som inre faktorer som är direkt påverkbara av den enskilde yrkesföreträdaren liksom yrkesgruppens syn på hälsa, kostnadseffektivitet hos åtgärden och patientens egen upplevelse av behov.

    Vad som framkommit i denna rapport styrker helt den bild som Prioriteringsutredningen (SOU 1995:5) gav, nämligen att arbetsterapeuter och sjukgymnaster inte deltar i organiserat prioriteringsarbete i särskilt hög grad. Beslutsunderlagen riskerar därmed att bli ensidiga och ge en bristfällig bild av vårdbehov.

    Det finns också andra starka drivkrafter än de politiska för en fortsatt utveckling av öppna prioriteringar inom dessa yrkeskårer. Arbetsmiljöfrågor och framtida krav från patienter och allmänhet är några sådana exempel. För att komma vidare i arbetet finns flera möjliga steg att ta, några av dessa kan vara att:

    1. Bygga upp kunskap om de prioriteringar som görs idag.
    2. Genomföra diskussioner om vårdbehov för de patientgrupper som arbetsterapeuter och sjukgymnaster arbetar med.
    3. Utveckla metoder för öppna prioriteringar inom arbetsterapi och sjukgymnastik.
    4. Bidra till ökad delaktighet i prioriteringsdiskussioner på alla nivåer.
    5. Utveckla strategier för offentliggörande av prioriteringar.

    Genom att arbeta vidare med dessa utvecklingsfrågor skulle mer medvetna och öppna prioriteringar kunna bli möjliga inom arbetsterapi och sjukgymnastik vilket i sin tur skulle möjliggöra en större insyn i hur behov kopplade till rehabiliteringsinsatser tillgodoses i vården idag. Syftet med öppna prioriteringar är att bidra både till en ökad rättvisa och till effektivitet i vården.

  • 52.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Prioriteringscentrum.
    Branting Elgstrand, Maria
    Socialstyrelsen.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen.
    Jakobsson, Anders
    National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care: Reviderad version2011Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The national model for transparent prioritisation concerns a systematic method of interpreting and implementing the Riksdag’s guidelines and ethical platforms in practice. The model may be used for prioritisation, primarily at group level, by all types of publicly funded health care providers, within county councils, municipalities and privately managed health care. The prioritisation model is applicable in both vertical and horizontal prioritisation.

    The national model for transparent prioritisation aims to increase the systematic application of the Riksdag’s guidelines in order to ensure that a greater proportion of resources are allocated appropriately and efficiently to the care of those in greatest need of it, enabling and facilitating transparent prioritisation. The model does not, however, stipulate how the actual work of priority setting shall be organised.

  • 53.
    Broqvist, Mari
    et al.
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Jacobsson, Catrine
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum, Landstinget i Östergötland.
    Öppna politiska prioriteringar av hälso- och sjukvård: rapportering från ett seminarium2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det har snart gått ett år sedan seminariet om öppna horisontella prioriteringar, som finns dokumenterat i denna rapport, genomfördes. Syftet med seminariet, som arrangerades av PrioriteringsCentrum i samarbete med Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, var att väcka intresse för frågan om öppna politiska prioriteringar och bidra till metodutveckling på området. Jag uppfattar att det första syftet uppnåddes medan diskussionerna om arbetsformer visar på mycket varierade uppfattningar. Det framgår tydligt att inställningen och erfarenheterna till mer öppna politiska prioriteringar inom vård och omsorg är olika bland sjukvårdspolitiker. På så sätt bidrog seminariet med intressanta frågeställningar snarare än att det gav entydiga svar.

    Under det senaste året har bland annat den tredje Nationella Prioriteringskonferensen genomförts i Göteborg med ett rekordstort deltagande - inte minst så var politikergruppen väl representerad. Den workshop om öppna politiska prioriteringar som arrangerades var den mest efterfrågade. Det finns ett stort intresse för frågan som förhoppningsvis denna rapport kan stimulera ytterligare. Den ger inga entydiga svar på frågan hur prioriteringsarbetet ska gå till. Detta svar måste antagligen tills vidare formuleras av var och en i sin miljö med hänsyn tagen till lokala förutsättningar. PrioriteringsCentrum kommer att fortsätta att följa utvecklingen och arbeta vidare med denna intressanta fråga.

    Tack till Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting för samarbetet, övriga författare och Katrin Lindroth som redigerat rapporten.

    Linköping november 2005

    Per Carlsson

    Professor, föreståndare för PrioriteringsCentrum

  • 54.
    Broqvist, Mari
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    It takes a giraffe to see the big picture - Citizens' view on decision makers in health care rationing2015In: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 128, p. 301-308Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Previous studies show that citizens usually prefer physicians as decision makers for rationing in health care, while politicians are downgraded. The findings are far from clear-cut due to methodological differences, and as the results are context sensitive they cannot easily be transferred between countries. Drawing on methodological experiences from previous research, this paper aims to identify and describe different ways Swedish citizens understand and experience decision makers for rationing in health care, exclusively on the programme level. We intend to address several challenges that arise when studying citizens' views on rationing by (a) using a method that allows for reflection, (b) using the respondents' nomination of decision makers, and (c) clearly identifying the rationing level. We used phenomenography, a qualitative method for studying variations and changes in perceiving phenomena. Open-ended interviews were conducted with 14 Swedish citizens selected by standard criteria (e.g. age) and by their attitude towards rationing. The main finding was that respondents viewed politicians as more legitimate decision makers in contrast to the results in most other studies. Interestingly, physicians, politicians, and citizens were all associated with some kind of risk related to self-interest in relation to rationing. A collaborative solution for decision making was preferred where the views of different actors were considered important. The fact that politicians were seen as appropriate decision makers could be explained by several factors: the respondents' new insights about necessary trade-offs at the programme level, awareness of the importance of an overview of different health care needs, awareness about self-interest among different categories of decision-makers, including physicians, and the national context of long-term political accountability for health care in Sweden. This study points to the importance of being aware of contextual and methodological issues in relation to research on how citizens experience arrangements for rationing in health care.

  • 55.
    Brunner-La Rocca, H.P.
    et al.
    Heart Failure Clinic, Department of Cardiology, Maastricht University Medical Center, PO Box 5800, 6202AZ Maastricht, The Netherlands.
    Fleischhacker, L.
    Fleischhacker GmbH, Schwerte, Germany.
    Golubnitschaja, O.
    EPMA, Brussels, Belgium.
    Heemskerk, F.
    RIMS bvba, Overijse, Belgium.
    Helms, T.
    German Foundation for the Chronically Ill, Fürth, Germany.
    Hoedemakers, T.
    Sananet Care BV, Sittard, Netherlands.
    Allianses, S.H.
    RIMS bvba, Overijse, Belgium.
    Jaarsma, Tiny
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Division of Nursing Science. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Kinkorova, J.
    Medical Faculty Pilsen, Pilsen, Czech Republic.
    Ramaekers, J.
    Sananet Care BV, Sittard, Netherlands.
    Ruff, P.
    Exploris AG, Zürich, Switzerland.
    Schnur, I.
    sense.ly, San Francisco, USA.
    Vanoli, E.
    Mulimedica SPA, Milano, Italy.
    Verdu, J.
    Medtronic Iberica SA, Madrid, Spain.
    Zippel-Schultz, B.
    German Foundation for the Chronically Ill, Fürth, Germany.
    Challenges in personalised management of chronic diseases-heart failure as prominent example to advance the care process2016In: EPMA Journal, ISSN 1878-5077, Vol. 7, article id 2Article, review/survey (Refereed)
    Abstract [en]

    Chronic diseases are the leading causes of morbidity and mortality in Europe, accounting for more than 2/3 of all death causes and 75 % of the healthcare costs. Heart failure is one of the most prominent, prevalent and complex chronic conditions and is accompanied with multiple other chronic diseases. The current approach to care has important shortcomings with respect to diagnosis, treatment and care processes. A critical aspect of this situation is that interaction between stakeholders is limited and chronic diseases are usually addressed in isolation. Health care in Western countries requires an innovative approach to address chronic diseases to provide sustainability of care and to limit the excessive costs that may threaten the current systems. The increasing prevalence of chronic diseases combined with their enormous economic impact and the increasing shortage of healthcare providers are among the most critical threats. Attempts to solve these problems have failed, and future limitations in financial resources will result in much lower quality of care. Thus, changing the approach to care for chronic diseases is of utmost social importance.

  • 56.
    Brüggemann, Jelmer
    Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Clinical Sciences. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Exploring patient strategies in response to untoward healthcare encounters2017In: Nursing Ethics, ISSN 0969-7330, E-ISSN 1477-0989, Vol. 24, no 2, p. 190-197Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Background: Increasing attention to patients’ rights and their ability to choose their healthcare provider have changed the way patients can respond to untoward, disempowering and abusive healthcare encounters. These responses are often seen as crucial for quality improvement, yet they are little explored and conceptualized.

    Objective: To explore patients’ potential responses to untoward healthcare encounters and looking at their possible consequences for care quality improvement as well as for the individual patient.

    Research design: The article is structured looking at two primary strategies: patient exit (leaving a healthcare provider) and patient voice (expressing grievances), derived from Hirschman (1970). These strategies were explored by the use of theoretical and empirical literature and applied to an individual patient case. The case functions as a pedagogical tool to illustrate and problematize what exit and voice strategies can mean for a single patient.

    Ethical considerations: The patient case is my version of a generalized scenario that is described elsewhere. It does not represent an individual patient’s story, but aims to be realistic and recognizable.

    Findings and conclusion: Based on the existing literature, it is hypothesized that, in their current form, exit and voice strategies have a limited effect on care quality and can come at a price for patients. However, both strategies may be of value to patients and providers. Therefore, the healthcare system could empower patients to engage in action and could further develop ways for providers to effectively use patients’ responses to improve practice and find ways to prevent patients from untoward experiences in healthcare.

  • 57.
    Brüggemann, Jelmer
    et al.
    Linköping University, Department of Thematic Studies, Technology and Social Change. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Children's and Women's health. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Forsberg, Camilla
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning, Education, Teaching and Learning. Linköping University, Faculty of Educational Sciences. Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Children's and Women's health. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Thornberg, Robert
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning, Education, Teaching and Learning. Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Re-negotiating agency: patients using comics to reflect upon acting in situations of abuse in health care2019In: BMC Health Services Research, ISSN 1472-6963, E-ISSN 1472-6963, Vol. 19, no 1, article id 58Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Background

    There is a growing body of international research that displays the prevalence and character of abuse in health care. Even though most of these studies are conducted from a patient perspective little is known about how patients conceptualize their agency in relation to such situations. This study aimed to explore how patients reason about their potential to act in abusive situations.

    Methods

    Qualitative interviews were conducted with thirteen patients in Sweden. Central in the interviews were three comics, inspired by Boal’s Forum Theatre and part of an earlier online intervention study in which the informants had participated. Each comic showed a situation in which a patient feels abused, and on the opposite side were suggestions for how the patient could act in response. Informants were asked to reflect about situations of abuse and in specific upon the comics. We used the methodology of constructivist grounded theory throughout the study, including the analysis.

    Results

    It appeared that the informants constantly re-negotiated their and other patients’ agency in relation to the specifics of the event, patients’ and staff’s responsibilities, and the patients’ needs and values. This process questions views of agency as fixed and self-evident, and can be understood as part of changing discourses about patients’ social role and possibilities to organize their care. Using a feminist theory of power we expected the informants to elicit instances of resistance to domination, which is central to the comics. While doing that, the informants also hinted at parallel stories of empowerment and less visible forms of agency in spite of domination.

    Conclusion

    The current analysis showed different ways in which the informants constantly re-negotiated their agency in potentially abusive situations. Not only did the informants engage in reflections about immediate responses to these untoward situations, they also engaged in thoughts about strategies that could protect them and counteract abuse in health care over the long-term. This opens up for future research into ways patients organize their care and identify threats and barriers to the care they need, which could be valuable knowledge for care quality improvement.

  • 58.
    Brüggemann, Jelmer
    et al.
    Linköping University, Department of Thematic Studies, Technology and Social Change. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Children's and Women's health. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Persson, Alma
    Linköping University, Department of Thematic Studies, The Department of Gender Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Children's and Women's health. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Wijma, Barbro
    Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Children's and Women's health. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Center of Paediatrics and Gynaecology and Obstetrics, Department of Gynaecology and Obstetrics in Linköping.
    Understanding and preventing situations of abuse in health care: Navigation work in a Swedish palliative care setting2019In: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 222, p. 52-58Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    In their everyday work, health professionals find themselves in situations that they perceive to be abusive to patients. Such situations can trigger feelings of shame and guilt, making efforts to address the problem among colleagues a challenge. This article analyzes how health professionals conceptualize abusive situations, and how they develop collective learning and explore preventive strategies. It is based on an interactive research collaboration with a hospice and palliative care clinic in Sweden during 2016–2017. The empirical material consists of group discussions and participant observations collected during interactive drama workshops for all clinic staff. Based on three types of challenges in the material, identified through thematic analysis, we establish the concept of navigation work to show how health professionals prevent or find ways out of challenging and potentially abusive situations. First, the navigation of care landscapes shows how staff navigate the different territories of the home and the ward, reflecting how spatial settings construct the scope of care and what professionals consider to be potentially abusive situations. Second, the negotiation of collective navigations addresses the professionals' shared efforts to protect patients through the use of physical and relational boundaries, or mediating disrupted relationships. Third, the navigation of tensions in care highlights professionals’ strategies in the confined action space between coercing and neglecting patients who oppose necessary care procedures. Theoretically, the concept of navigation work draws upon work on care in practice, and sheds light on the particular kind of work care professionals do, and reflect on doing, in order to navigate the challenges of potentially abusive situations. By providing a perspective and shared vocabulary, the concept may also elicit ways in which this work can be verbalized, shared, and developed in clinical practice.

  • 59.
    Bucht, Helena
    et al.
    Sunderby sjukhus, Luleå.
    Hall, Birgitta
    Sunderby sjukhus, Luleå.
    Johansson, Ingrid
    Gällivare sjukhus.
    Erlandsson, Sofia
    Samrehab, Oskarshamns sjukhus.
    Tinnert, Agneta
    Habiliterings- och rehabiliteringskliniken (HRK), Länssjukhuset i Kalmar.
    Fränkel, Titti
    Akademikerförbundet SSR.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Kuratorer prioriterar: Tillämpning av den nationella modellen för öppna prioriteringar2013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Since 1997, an ethical platform has been available in Sweden describing the grounds for priority setting in health care. A systematic method, i.e. the National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care, is increasingly being used to facilitate implementation of the platform’s principles and intentions. Although many different types of services have tested this model, heretofore no social work services had used the model as grounds for a priority setting process. Hence, the model had been untested in services addressingsocial and psychosocial needs in health care.

    This report aims to inspire and guide mainly medical social workers by describing two concrete examples of how medical social workers have interpreted and applied the national model in their organisations. These examples have been taken from the Kalmar County Council and the Norrbotten County Council, each of which conducted their prioritisation process without being aware of each other. In both instances, the aim was to clarify the roles of medical social workers and ensure optimum utilisation of their expertise. Each process was countywide and included all medical social workers in tertiary care (approximately 20 individuals in each county council) for 1.5 years.

    Initially it was not clear how to describe and categorise the various conditions and interventions to be prioritised (ranked). What became important for the medical social workers ranking was not the illness or injury of the various patient groups, but the psychosocial consequences of illness and injury. In Kalmar County Council they used established classifications, such as the World Health Organization’s International Classification of Functioning, Disability, and Health (ICF) and the National Board of Health and Welfare’s Classification of Health Interventions (KVÅ). In Norrbotten County Council they used concepts normally applied in their daily work, which had been accepted by the social work group in an earlier review of social work services. In addition, they classified cases according to the expected duration of the contact.

    To determine the severity level of different conditions, the medical social workers in both county councils used a matrix that had been developed for rehabilitation services in Kalmar County Council, but tested in many different types of services. The matrix describes different aspects regarding severity levels, e.g. impairment of body functions, activity limitations, participation restriction, duration, and risk of not intervening. Moreover, the medical social workers in Kalmar County Council listed complicating factors (e.g. previous trauma) that could further increase the severity levels of different conditions. 

    The patient benefits of social work interventions have been appraised using the same parameters as those used for severity levels – e.g. to what degree does the intervention improve participation? In Kalmar County Council definition of the steps in the patient benefit scale (very high, high, moderate, and low) was worked out and unanimously used.

    Regarding cost effectiveness, medical social workers in both county councils reported that it was not traditional for the individual social worker to consider the cost effectiveness of different interventions in their daily work. During the prioritisation process they discussed the opportunity costs of excluding social work interventions and how the duration and type of social work interventions affect cost effectiveness. Experience in searching for scientific evidence concerning the interventions was also lacking. The medical social workers equipped themselves through various educational activities, but based their assessments mainly on experience-based knowledge and the laws that partially regulate their activities.

    Both services gave high priority to most of the conditions and interventions that medical social workers deal with. One possible reason for this was that low- priority interventions were already being rationed. Another reason could be that unfamiliarity with openly discussing priorities led to caution in differentiating severity levels and patient benefits. However, the priority processes to some degrade crystalised what should receive high and low priority respectively, and what should no longer be included in medical social workers’ tasks.

    In summary, the medical social workers reported that the prioritisation processes had been valuable since they contributed to verbalising and discussing experienced-based knowledge ("tacit knowledge"). They articulated the conditions and interventions they work with daily, which is expected to further improve communication about medical social workers’ tasks, both within health services and with patients and next of kin. Furthermore, the knowledge base for interventions has increased, as has the consensus concerning priorities. Future challenges for members that participated in these two projects include implementing and following up their priorities and patiently continuing to improve the process of priority setting over the long term.

  • 60.
    Buck, Harleah G.
    et al.
    Univ S Florida, FL 33612 USA.
    Strömberg, Anna
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Nursing Science. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Heart and Medicine Center, Department of Cardiology in Linköping.
    Chung, Misook L.
    Univ Kentucky, KY USA.
    Donovan, Kristine A.
    Moffit Canc Ctr, FL USA.
    Harkness, Karen
    McMaster Univ, Canada.
    Howard, Allison M.
    Univ S Florida, FL USA.
    Perkiö Kato, Naoko
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Nursing Science. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Heart and Medicine Center, Department of Cardiology in Linköping.
    Polo, Randall
    Univ S Florida, FL USA.
    Evangelista, Lorraine S.
    Univ Calif Irvine, CA 92697 USA.
    A systematic review of heart failure dyadic self-care interventions focusing on intervention components, contexts, and outcomes2018In: International Journal of Nursing Studies, ISSN 0020-7489, E-ISSN 1873-491X, Vol. 77, p. 232-242Article, review/survey (Refereed)
    Abstract [en]

    Background: Having support from an informal carer is important for heart failure patients. Carers have the potential to improve patient self-care. At the same time, it should be acknowledged that caregiving could affect the carer negatively and cause emotional reactions of burden and stress. Dyadic (patient and informal carer) heart failure self-care interventions seek to improve patient self-care such as adherence to medical treatment, exercise training, symptom monitoring and symptom management when needed. Currently, no systematic assessment of dyadic interventions has been conducted with a focus on describing components, examining physical and delivery contexts, or determining the effect on patient and/or carer outcomes. Objective: To examine the components, context, and outcomes of dyadic self-care interventions. Design: A systematic review registered in PROSPERO, following PRISMA guidelines with a narrative analysis and realist synthesis. Data Sources: PubMed, EMBASE, Web of Science, PsycINFO, and Cochrane Central Register of Controlled Trials were searched using MeSH, EMTREE terms, keywords, and keyword phrases for the following concepts: dyadic, carers, heart failure and intervention. Eligible studies were original research, written in English, on dyadic self-care interventions in adult samples. Review methods: We used a two-tiered analytic approach including both completed studies with power to determine outcomes and ongoing studies including abstracts, small pilot studies and protocols to forecast future directions. Results: Eighteen papers - 12 unique, completed intervention studies (two quasi- and ten experimental trials) from 2000 to 2016 were reviewed. Intervention components fell into three groups education, support, and guidance. Interventions were implemented in 5 countries, across multiple settings of care, and involved 3 delivery modes face to face, telephone or technology based. Dyadic intervention effects on cognitive, behavioral, affective and health services utilization outcomes were found within studies. However, findings across studies were inconclusive as some studies reported positive and some non-sustaining outcomes on the same variables. All the included papers had methodological limitations including insufficient sample size, mixed intervention effects and counter-intuitive outcomes. Conclusions: We found that the evidence from dyadic interventions to promote heart failure self-care, while growing, is still very limited. Future research needs to involve advanced sample size justification, innovative solutions to increase and sustain behavior change, and use of mixed methods for capturing a more holistic picture of effects in clinical practice.

  • 61.
    Bukmann Larsen, Pia
    et al.
    Slagelse Hospital, Denmark.
    Storjord, Elin
    Nordland Hospital, Norway; UiT, Norway.
    Bakke, Asne
    Stavanger University Hospital, Norway.
    Bukve, Tone
    Akershus University Hospital, Norway.
    Christensen, Mikael
    Aarhus University Hospital, Denmark.
    Eikeland, Joakim
    Oslo University Hospital, Norway.
    Engeland Haugen, Vegar
    Haukeland Hospital, Norway.
    Husby, Kristin
    Akershus University Hospital, Norway.
    McGrail, Rie
    Aarhus University Hospital, Denmark.
    Meier Mikaelsen, Solveig
    Sykehuset Innlandet, Norway.
    Monsen, Grete
    Noklus, Norway.
    Fogh Moller, Mette
    Herning Hospital, Denmark.
    Nybo, Jan
    Aalborg University Hospital, Denmark.
    Revsholm, Jesper
    Randers Regional Hospital, Denmark.
    Johanne Risoy, Aslaug
    Noklus, Norway; University of Bergen, Norway.
    Skalsvik, Unni Marie
    Nordland Hospital, Norway.
    Strand, Heidi
    Akershus University Hospital, Norway.
    Serrano Teruel, Reyes
    Noklus, Norway.
    Theodorsson, Elvar
    Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine, Division of Microbiology and Molecular Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Center for Diagnostics, Department of Clinical Chemistry.
    The microINR portable coagulometer: analytical quality and user-friendliness of a PT (INR) point-of-care instrument2017In: Scandinavian Journal of Clinical and Laboratory Investigation, ISSN 0036-5513, E-ISSN 1502-7686, Vol. 77, no 2, p. 115-121Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Regular measurement of prothrombin time as an international normalized ratio PT (INR) is mandatory for optimal and safe use of warfarin. Scandinavian evaluation of laboratory equipment for primary health care (SKUP) evaluated the microINR portable coagulometer (microINR((R))) (iLine Microsystems S.L., Spain) for measurement of PT (INR). Analytical quality and user-friendliness were evaluated under optimal conditions at an accredited hospital laboratory and at two primary health care centres (PHCCs). Patients were recruited at the outpatient clinic of the Laboratory of Medical Biochemistry, St Olavs University Hospital, Trondheim, Norway (n=98) and from two PHCCs (n=88). Venous blood samples were analyzed under optimal conditions on the STA-R((R))Evolution with STA-SPA+reagent (Stago, France) (Owren method), and the results were compared to capillary measurements on the microINR((R)). The imprecision of the microINR((R)) was 6% (90% CI: 5.3-7.0%) and 6.3% (90% CI: 5.1-8.3) in the outpatient clinic and PHCC2, respectively for INR 2.5. The microINR((R)) did not meet the SKUP quality requirement for imprecision 5.0%. For INR amp;lt;2.5 at PHCC2 and at both levels in PHCC1, CV% was 5.0. The accuracy fulfilled the SKUP quality goal in both outpatient clinic and PHCCs. User-friendliness of the operation manual was rated as intermediate, defined by SKUP as neutral ratings assessed as neither good nor bad. Operation facilities was rated unsatisfactory, and time factors satisfactory. In conclusion, quality requirements for imprecision were not met. The SKUP criteria for accuracy was fulfilled both at the hospital and at the PHCCs. The user-friendliness was rated intermediate.

  • 62.
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Ett decennium senare: Resursfördelningsprocessen i Landstinget i Östergötland 20122013Report (Other academic)
    Abstract [en]

    For nearly a decade, the Östergötland County Council has been working with prioritization as a basis for allocating resources. However, the process has changed over the years and has become known as the resource allocation process.

    In 2012, the county council’s resource allocation process started with team leaders collecting and ranking proposals from their centres based on what they found to be new needs and interventions requiring additional resources. These proposals were supposed to address interventions estimated to cost at least 2 million Swedish kronor (SEK), and each centre could submit no more than ten proposals. Then, representatives of the various centres were assembled in groups to discuss and arrive at an overall proposal for the county council. Administrators reviewed and processed the proposals, after which politicians on the board of health made decisions on the allocation of new resources. Based on these decisions, the results were incorporated into various agreements and contracts with the county council’s services.

    This is the fifth report on the Ötergöland County Council’s prioritization and resource allocation process. The report describes how the county council addressed resource allocation to meet new needs during 2012. Moreover, the report aims to capture and report on several participants’ experiences and viewpoints regarding the process. The information is based on: observations from county council conferences on resource allocation; interviews with politicians, administrators, and team leaders; and studies of various relevant documents published by the county council regarding the resource allocation process. In summary, the report addresses the following points:

    The motive for county council’s resource allocation process was perceived to be a practical issue, but also focused on creating unity, common understanding, and greater transparency.

    The preconditions affecting the work, i.e. uncertainty about the potential magnitude of supplementary resources and separation of the decisions into temporary one-time funding or fixed increases in framework funding, were seen as both advantages and disadvantages.

    The clarity of the process and its various steps was perceived to be good, but the openness and transparency of the separate components could be greater.

    The directives and instructions guiding the process were perceived as being lucid.

    The changes in the process were viewed to be positive compared to the situation in previous years, e.g. starting the work earlier in the year, adding a kick-off conference day, and including the private-sector providers. However, the separate processing of matters concerning pharmaceuticals during the year was viewed as being negative.

    The roles of the various participants were viewed to be clearly defined; they knew what they were expected to do. Politicians indicated that they should play a more prominent and active role in the process, while the team leaders seemed satisfied with their role.

    The decision-making information for the initial ranking by team leaders was viewed to have improved year after year as the process was repeated. However, variations remained in the quality of the information.

    Internal information and transparency has been a fundamental aim of the process and was viewed to be relatively good.

    External information and transparency, however, has been weak.

    The opportunity for dialogue amongst the various actors was reported to be satisfactory and viewed to function well.

    Continuation of the process was favoured by those interviewed. However, they gave examples of things that should be changed or improved, e.g. increased political transparency and participation, a greater sum to distribute, increased transparency and clarity regarding how the administrative staff process the proposals, and faster processing of certain issues throughout the year.

    The findings of this report will hopefully give readers some insight into the current prioritization and resource allocation process in Östergötland County Council – nearly a decade after the first major county-council-wide prioritization initiative in 2003. The interviewees felt that the county council had achieved its goals, as exemplified by the 2012 resource allocation process.

  • 63.
    Bäckman, Karin
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Landstingsövergripande prioriteringar i Region Östergötland: Ett pionjärarbete som fortlever2016In: Perspektiv på utvärdering, prioritering, implementering och hälsoekonomi: En hyllningsskrift till Per Carlsson / [ed] Martin Henriksson, Linköping: Linköping University Electronic Press, 2016, p. 18-23Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Efter att riksdagen 1997 beslutat om etiska principer och riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvård (1), har flera landsting/regioner arbetat med att utveckla processer för resursfördelning i en riktning mot större systematik och öppenhet.

  • 64.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Andersson, Anna
    PrioriteringsCentrum.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Transparent Priorities in Östergötland: Part I. The Political Decision Making process2004Report (Other academic)
    Abstract [en]

    In the autumn of 2003 the County Council of Östergötland went all the way in terms of working with transparent horizontal priorities, and was the first county council in the country to do so. Preparations had then been underway for a number of years.

    The aim of this report is to describe the political decision making process during the work with priority setting in Östergötland in 2003, and to analyse the process based on a condition that is of importance if a decision making process is to be considered fair and legitimate.

    Some of the questions we initially had were:

    • Are the politicians going to set any transparent priorities?
    • What is the process like?
    • What actors take part in the decisions?
    • How do the politicians reason in order to arrive at decisions?
    • What do the politicians take into account when making decisions?
    • What are the obstacles to transparent priorities?
    • What are the success factors?

    Our method is based on acquiring information from many sources:

    1. Direct observation at the Public Health and Medical Services Committee’s (PHMSC) two practical priority setting exercises in March and in May 2003
    2. Direct observation at the PHMSC’s information meetings, working meetings and conferences, and the medical advisors’ meetings during September - October 2003.
    3. Interviews with participating politicians, medical advisors, public officials, the Health Care Director, and health professionals during December 2003 - January 2004.
    4. Examination of directives, background material, supporting documents for the decisions, and internal and external documents from the county council.
    5. Focus groups and a before-after questionnaire at the citizens’ meeting in January 2004.

    An additional study focuses on how the priority setting process was reflected in daily newspapers during the autumn of 2003. The results of this study will be reported in an upcoming report.

    Our observations and interviews show that the procedure for priority setting used in Östergötland functioned relatively well but that there were also shortcomings. In addition, we found that with respect to many points the decision making process fulfilled the required conditions for a decision making process to be considered fair and legitimate  reasonable and accepted by the majority  while several conditions were poorly dealt with.

    1. The institution where the decisions are made

    In accordance with current regulations for the County Council, decisions are made by the PHMSC following recommendations from its Presidium. The priority setting decisions were made in a legitimate organisational context with a mandate to make this type of decision.

    2. The persons who participated in the decisions

    Only politicians on the PHMSC took part in formal decision making, but during the preparatory phase with development of proposals for decisions, the Presidium of the PHMSC had the support of medical advisors, public officials, the Health Care Director, as well as administrative assistance. When making decisions, the politicians’ behaviour was consistently supportive. This contributed to making a joint political decision possible despite differences in political views and different opinions. Supporting documents in the form of vertical ranking lists and descriptions of consequences were furnished by the health professionals. When developing these documents for use in decision making, however, representation of professional groups other than physicians was often missing, as was that of “users”, i.e. patients and citizens. The perspectives of many interested parties were represented, while others that could have contributed were missing.

    3. Factors considered in the decisions

    Different individual factors that shaped the decisions are found in the priority setting model that was established in the County Council. The priority setting model is based on ethical principles established by the Swedish Parliament and contains components that are important to consider in priority setting. The politicians had a high level of awareness concerning principles and factors they should consider in their decisions, but in practical discussions they seldom referred directly to individual factors in the model for priority setting.

    4. Reasons for the decisions

    The politicians had not written down their reasons and motives at an early stage, which made transparent discussion difficult concerning both results and their underlying motives. The individual factors the politicians considered during their discussions were weighed together into different composite pictures, clusters of facts, that formed the reasons and motivations for the decisions. As a rule, reasons for decisions did not rest on individual factors, but on a total appraisal of facts.

    5. The decision making process

    The work fulfilled a number of conditions for the decision making process itself within a decision making group that contribute to fairness. We consider that there was great transparency within the decision making group, while there was less transparency toward other politicians and toward other actors in the priority setting process. There was also relatively great outward transparency toward the public. The supporting documents and the final document were published on the Internet. Although a large part of the material was available on the Internet, few knew that it was there and could interpret and understand its content. In other words, although the material was accessible it was nevertheless “inaccessible” to the public.

    6. Mechanisms for appealing decisions

    The intention of the County Council was that it would be possible for its first decisions to be appealed if new facts and arguments emerged. In this first round, however, there was no prepared mechanism for appealing decisions if new facts or arguments emerged.

    The areas where we think there is the greatest need for improvement:

    • Representation of groups other than physicians is needed in order to elucidate problems regarding the entire care chain, from prevention to care to rehabilitation. Greater representation or dialogue with “the users”, i.e. patients and citizens, is needed to obtain their perspective regarding health care policy priority setting and to assure that the priority setting procedure is considered to be fair and legitimate. However, it is necessary to identify appropriate problems about which to carry on a dialogue.
    • An established routine in the decision making process is needed to assure that those who take part in the decisions consider all the components in the County Council’s model for priority setting.
    • Concerning transparency in the decision making process, we consider it important for supporting documents to be developed by means of an transparent internal process that includes health care staff at many levels in order to attain as high internal legitimacy as possible. Sound information must therefore be given to participants’ own organisation: initially concerning the priority setting process, differentiation of roles, guidelines and timeframe; and at the conclusion of the priority setting process concerning what decisions mean in practice for the clinical areas. Guidelines for who should do what, how it should be done, and when it should be done must be clear. Information also needs to be given to the public: initially concerning how the work is carried out, and at the conclusion of the priority setting process concerning the decisions that have been made and a description of possible consequences. The information that is dispersed externally should as far as possible be well adapted and contain information about actual decisions, or preliminary positions the politicians want to convey for public debate.
    • A mechanism for appealing decisions if new knowledge or new arguments emerge is lacking and should be created.
    • Above all, transparency must increase with respect to decisions and reasons for decisions. The possibility of assessing and discussing priority setting decisions increases greatly if the decisions are well-motivated so that facts, values and the weighing of pros and cons are reported.
  • 65.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Andersson, Anna
    PrioriteringsCentrum.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Öppna prioriteringar i Östergötland: Del I. Den politiska beslutsprocessen2004Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hösten 2003 tog landstinget i Östergötland ¾ som första landsting i landet ¾ steget fullt ut att arbeta med öppna horisontella prioriteringar. Förberedelser för detta hade då pågått i flera år.

    Denna rapport syftar till att beskriva den politiska beslutsprocessen under det prioriteringsarbete som pågick i Östergötland under år 2003, samt att analysera processen utifrån ett villkor som är viktigt för att en beslutsprocess skall uppfattas som rättvis och legitim.

    Några av de frågeställningar vi inledningsvis hade var:

    • Kommer politikerna att göra några öppna prioriteringar?
    • Hur ser processen ut?
    • Vilka aktörer deltar i besluten?
    • Hur resonerar politikerna för att komma fram till besluten?
    • Vad beaktar politikerna vid besluten?
    • Vad finns det för hinder för öppna prioriteringar?
    • Vad finns det för framgångsfaktorer?

    Vår metod baseras på informationsinhämtning via flera källor:

    1. Direkt observation vid hälso- och sjukvårdsnämndens två praktiska prioriteringsövningar i mars respektive maj 2003.
    2. Direkt observation vid hälso- och sjukvårdsnämndens informationsmöten, arbetsmöten och sammanträden, samt de medicinska rådgivarnas möten under september-oktober 2003.
    3. Intervjuer med medverkande politiker, medicinska rådgivare, tjänstemän, hälso- och sjukvårdsdirektör och verksamhetsföreträdare under december 2003-januari 2004.
    4. Granskning av direktiv, bakgrundsmaterial, beslutsmaterial samt interna och externa dokument från landstinget.
    5. Fokusgrupper och en före-efterenkät vid ett medborgarmöte i januari 2004.

    Ytterligare en delstudie handlar om hur prioriteringsprocessen har speglats i dagstidningar under hösten 2003. Resultaten av denna studie redovisas i en kommande rapport.

    Våra observationer och intervjuer visar att den procedur för prioriteringar som funnits i Östergötland har fungerat relativt väl, men att det även finns brister. Vi kan också konstatera att beslutsprocessen på flera punkter uppfyller villkoren för att en beslutsprocess ska uppfattas som rättvis och legitim ¾ rimlig och accepterad av flertalet ¾ medan ett par villkor är dåligt bearbetade.

    1. Institutionen där besluten fattas

    Besluten fattas, enligt gällande reglemente för landstinget, av Hälso- och sjukvårdsnämnden efter rekommendationer av dess presidium. Prioriteringsbesluten fattades i ett legitimt organisatoriskt sammanhang som hade mandat att fatta denna typ av beslut.

    2. Personerna som deltog i besluten

    I det formella beslutsfattandet deltog endast politikerna i Hälso- och sjukvårdsnämnden, men under beredningsfasen med framtagning av beslutsförslag hade Hälso- och sjukvårdsnämndens presidium stöd av medicinska rådgivare, tjänstemän, hälso- och sjukvårdsdirektören samt administrativ hjälp. Politikernas beteenden vid beslutsfattande har genomgående varit stödjande. Detta bidrog till att ett gemensamt politiskt beslut kunde fattas trots politiska åsiktsskillnader och olikheter i uppfattning. Verksamhetsföreträdarna levererade beslutsunderlagen i form av vertikala rangordningslistor och konsekvensbeskrivningar. Vid framtagningen av beslutsunderlagen saknades dock ofta representation av andra yrkesgrupper än läkare samt representation av ”brukarna”, d v s patienter och medborgare. Flera intressenters perspektiv fanns representerade vid beslutsfattandet, medan andra som skulle kunnat bidra saknades.

    3. Faktorer som övervägdes vid besluten

    Olika enskilda faktorer som formade besluten återfinns i den prioriteringsmodell som etablerats i landstinget. Prioriteringsmodellen utgår ifrån de av Riksdagen fastställda etiska principerna och innehåller komponenter som är viktiga att beakta för prioriteringar. Politikerna hade en hög medvetenhet om principer och faktorer de borde beakta vid sina beslut, men de hänvisade sällan i de praktiska diskussionerna direkt till enskilda faktorer i prioriteringsmodellen.

    4. Skälen för besluten

    Politikerna hade inte tidigt skrivit ned sina skäl och motiv, vilket försvårar en öppen diskussion både om resultatet och om de underliggande motiven. De enskilda faktorerna som politikerna övervägde under diskussionerna vägdes samman till olika sammansatta bilder, kluster av fakta, som bildade beslutens motiveringar. Skälen för besluten vilade i regel inte på enskilda faktorer utan på en sammanvägning av fakta.

    5. Processen för beslutsfattandet

    Arbetet uppfyllde flera villkor för själva beslutsprocessen inom en beslutsgrupp som bidrar till rättvisa. Öppenheten inom den beslutsfattande gruppen uppfattar vi har varit stor, medan den varit mindre gentemot övriga politiker och andra aktörer i prioriteringsprocessen. Det har även funnits en relativt stor öppenhet utåt, mot medborgarna. Beslutsunderlag och slutdokument låg utlagda på Internet. Även om en stor del av materialet fanns tillgängligt via Internet så var det få som kände till att det fanns där och dessutom kunde tolka och förstå dess innebörd. Med andra ord, även om materialet har varit tillgängligt så har det ändå varit ”otillgängligt” för allmänheten.

    6. Mekanismer för omprövning av besluten

    Landstingets intention var att dessa första beslut skulle kunna omprövas om nya fakta och argument kommer fram. I denna första omgång fanns dock ingen utarbetad mekanism för att ompröva besluten om nya fakta eller argument kommer fram.

    De delar där vi ser att det finns störst behov av förbättringar är främst:

    • Representation av andra yrkesgrupper än läkare behövs för att belysa problematiken för hela vårdkedjan, från prevention till omvårdnad och rehabilitering. Representation eller dialog med ”brukarna”, d v s patienter och medborgare behövs i större utsträckning för att inhämta deras perspektiv på hälso- och sjukvårdspolitiska prioriteringar och för att säkra att prioriteringsproceduren uppfattas som rättvis och legitim. Det gäller dock att identifiera lämpliga problem att föra dialog kring.
    • En inarbetad rutin behövs i beslutsprocessen för att tillse att de som deltar i prioriteringsbesluten överväger alla delkomponenter i landstingets uppsatta prioriteringsmodell.
    • När det gäller öppenheten i beslutsprocessen gör vi bedömningen att det är viktigt att framtagningen av beslutsunderlaget kan ske genom en öppen intern process som inbegriper sjukvårdspersonal på flera nivåer för att åstadkomma en så hög intern legitimitet som möjligt. Fullgod information behöver därför ges till den egna organisationen; initialt om prioriteringsprocessen, rollfördelning, riktlinjer och tidplan; samt i slutet av prioriteringsprocessen om vad besluten innebär för verksamheterna i praktiken. Riktlinjerna för vem som skall göra vad, hur det ska göras och när det ska göras måste vara tydliga. Information behöver också ges till medborgarna; initialt om hur arbetet bedrivs samt i slutet av prioriteringsprocessen om vilka beslut som fattas och en beskrivning av möjliga konsekvenser. Den information som sprids externt bör så långt som möjligt vara väl bearbetad och innehålla information om faktiska beslut, eller preliminära ställningstaganden som politikerna önskar föra ut till en offentlig debatt.
    • En mekanism för omprövning av besluten om ny kunskap eller nya argument kommer fram saknas och bör tillskapas.
    • Framförallt måste öppenheten öka vad avser besluten och beslutsmotiveringarna. Möjligheten att värdera och diskutera prioriteringsbeslut ökar avsevärt om besluten är välmotiverade så att fakta, värdegrund och avvägningar redovisas.
  • 66.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Uppföljning av prioriteringsarbeten: exempel på olika tillvägagångssätt2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport syftar till att ge inspiration och vara till hjälp för dem somfunderar på hur ett prioriteringsarbete ska kunna följas upp. Vi har samlat exempel på uppföljningar som gjorts med avseende på olika frågeställningar ochtillvägagångssätt. Det är exempel både från landstings-/regionövergripande nivåoch från verksamhetsnivå. I några fall har uppföljningen gjorts internt i den egnaorganisationen medan andra har tagit hjälp av en extern part.

    Eftersom prioriteringsarbeten kan göras med många olika syften kommer därmed även uppföljningen av dem fokusera på olika aspekter och använda sigav olika metoder. De uppföljningar vi har tagit upp i rapporten fokuserar på:

    • följsamhet till prioriteringsbeslut samt dess ekonomiska effekter
    • uppfattningar om prioriteringsprocessen
    • kännedom och uppfattningar om samsyn om prioriteringar
    • patienters/brukares uppfattningar.

    För dessa uppföljningar ger vi exempel på olika angreppssätt för datainsamlingsom använts, såsom:

    • via journalsystem, bokningssystem eller databaser
    • via intervjuer, uppföljningssamtal eller enkäter
    • via interna möten
    • via sammanställning av flera olika källor.

    En avgränsning i rapporten är att vi inte gör någon resultatredovisning eller värdering av det prioriteringsarbete som respektive uppföljning riktar sig mot. Dels fanns det inte resultat ännu för pågående uppföljningar och dels ligger detutanför syftet med denna rapport. Här hänvisar vi istället till den dokumentationsom nämns som referenser eller till att ta kontakt direkt med det aktuellalandstinget/regionen eller verksamheten. Avslutningsvis diskuterar vi kort kring de exempel vi presenterat och om förochnackdelar med olika typer av uppföljningar.

  • 67.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Jacobsson, Catrine
    PrioriteringsCentrum.
    Johansson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum.
    Larsson, Sven
    PrioriteringsCentrum.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Liss, Per-Erik
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health and Society. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Nedlund, Ann-Charlotte
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Vårdens alltför svåra val?: kartläggning av prioriteringsarbete och analys av riksdagens principer och riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    PrioriteringsCentrum har på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört en kartläggning av på vilket sätt hälso- och sjukvårdens huvudmän och andra centrala aktörer arbetar med prioriteringar och har utvärderat hur detta arbete överensstämmer med intentionerna i riksdagens beslut om prioriteringar. Vi har även analyserat innehållet i och tillämpningen av riksdagens riktlinjer för prioriteringar i hälso- och sjukvården. Det har skett genom en etisk analys och mot bakgrund av ett stort antal intervjuer i landsting och kommuner samt med representanter för statliga myndigheter och yrkesorganisationer och med ledning av vad som framkommit i tidigare uppföljningar. Vi föreslår i rapporten ett anta förändringar och förtydliganden av riktlinjerna.

    Vi kan konstatera att sättet att arbeta med prioriteringar i landsting och kommuner inte är helt olikt det som gällde när Prioriteringsdelegationen redovisade en motsvarande uppföljning år 2001. Fortfarande finns knappast några öppna beslut om fördelning och prioritering av resurser om man med öppenhet avser att beslutsfattaren medvetet överväger flera alternativ och att grunderna för besluten är kända för dem som önskar ta del av dem.

    I situationer då tillgängliga resurser inte befinner sig i paritet med  önskvärda ambitioner får sjukvårdspersonalen ta det största ansvaret för att besluta om och genomföra ransonering av vården. Förutom på chefsnivå tycks dock sjukvårdpersonal fortfarande i liten utsträckning vara medveten om de etiska principer som enligt riksdagsbeslutet ska styra prioriteringar i vården. Få känner till den etiska plattformen med de tre etiska principerna. Lokala mallar eller styrdokument för prioriteringar är ovanliga. Det saknas nödvändiga förutsättningar för att tillämpa riksdagens prioriteringsbeslut och det finns inte heller några tydliga strategier för hur man vill skapa sådana förutsättningar inom landstingen.

    Den kommunala vård- och omsorgsverksamheten upplever sig fortfarande i ringa utsträckning berörd av den etiska plattformen och prioriteringsprinciperna. Någon gemensam prioritering mellan huvudmännen sker knappast alls.

    Medborgarna är i mycket liten utsträckning involverade i prioriteringsarbetet. Den ökade öppenheten gentemot brukare innebär oftast att viss information om prioriteringar sker genom traditionella kanaler som patientorganisationer, pensionärsråd och handikappråd och synpunkter inhämtas via allmänna patientenkäter medan klagomål hanteras genom patientnämnder.

    Vi har också funnit tydliga skillnader när det gäller hur arbetet med prioriteringar bedrivs idag jämfört med för sex år sedan. Genom Socialstyrelsen och Läkemedelsförmånsnämnden har staten tagit  ledningen när det gäller att visa hur prioriteringar kan göras på ett systematiskt och öppet sätt. Detta arbete har resulterat i en tydlig metodutveckling. Idag finns det dessutom flera exempel på konkret utvecklingsarbete och samverkan mellan huvudmän kring det vidare begreppet kunskapsstyrd vård till vilket systematiska prioriteringar är starkt relaterat. Vi kan också notera olika initiativ till vertikala prioriteringar i verksamheten där det framförallt är läkarkåren som engagerat sig; men också enstaka försök med systematiska politiska prioriteringar. Det finns dessutom flera lovande utvecklingsprojekt rörande prioriteringar som initierats av och drivs av sjukvårdspersonal både lokalt och nationellt. Yrkesförbunden är också mer aktiva idag när det gäller att sprida kunskap om prioriteringar....

  • 68.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Karlsson, Erling
    PrioriteringsCentrum.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Öppna prioriteringar i Östergötland: Del III. Uppföljning av de politiska besluten – hur gick det sedan?2006Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör den tredje och sista delstudien som behandlar Landstinget i Östergötlands första prioriteringsprocess som genomfördes år 2003. I den första delstudien studerade vi den politiska beslutsprocessen utifrån ett antal frågeställningar och villkor som är viktiga för att en prioriteringsprocess ska uppfattas som rättvis och legitim (rimlig och accepterad av flertalet människor). I den andra delstudien undersökte vi hur medierna rapporterade kring prioriteringsprocessen och på vilket sätt mediebevakningen bidrog till att skapa intresse och förståelse för den aktuella prioriteringsprocessen i synnerhet och prioriteringar i allmänhet.

    Med anledning av ett kalkylerat budgetöverskridande motsvarande cirka 300 miljoner för år 2004 fick alla verksamhetsområden våren 2003 i uppdrag att minska sina kostnader för länssjukvården med tio procent. I första hand skulle detta ske genom effektivisering av verksamheten och länsövergripande strukturförändringar. För återstoden skulle konsekvensbeskrivningar av erforderliga vårdutbudsminskningar redovisas. Dessa skulle baseras på en rangordning av verksamheten och i första hand utgå från de patientgrupper och vårdinsatser som bedömts minst angelägna – alltså från lägsta rangordningsnivån (10) och uppåt.

    Utifrån detta underlag och efter diskussion med verksamhetsansvariga chefer fattade politikerna sedan beslut om utbudsbegränsningar. Dessa kunde avse överföring till annan klinik/vårdnivå, indikationsskärpning eller helt avstående från vårdinsats för aktuell patientgrupp.

    Denna tredje delstudie syftar dels till att beskriva och försöka förklara innebörden av beslutet och dels till att studera vilka effekter beslutet haft i verksamheterna vid länets sjukhus enligt verksamhetsansvariga chefers uppfattning samt att undersöka om det går att bekräfta dessa bilder med hjälp av landstingets ordinarie statistikuppföljningssystem.

    Informationen har inhämtats genom en kombinerad kvalitativ och kvantitativ metod. Halvstrukturerade intervjuer har genomförts med 12 verksamhetsansvariga chefer. Data har också hämtats från landstingets olika dokument och från dess hemsida på Internet.

    De frågeställningar som inledningsvis identifierades var:

    • Hur uppfattar verksamhetsansvariga chefer innebörden i beslutet?
    • Stämmer beslutet överens med de egna förslagen?
    • Har beslutade utbudsbegränsningar genomförts (helt eller delvis) och om så är fallet; hur gick det till?
    • Blev resultatet av utbudsbegränsningarna som verksamhetsansvariga chefer tänkt sig?
    • Har det skett några andra förändringar inom centrumet/kliniken, utöver beslutet, som påverkat verksamheten?
    • Hur ser verksamhetsansvariga chefer på att arbeta systematiskt med vertikal rangordning av sin verksamhet?

    Våra intervjuer har resulterat i några dominerande intryck:

    • Den absoluta majoriteten av delbesluten om utbudsminskningar inklusive indikationsskärpningar liksom överföring till annan klinik/vårdnivå tycks ha genomförts. I några fall har besluten inte genomförts beroende på att föreståndaren för vårdenheten haft avvikande åsikt och lyckats inrymma vårdinsatsen inom enhetens budget (i de fall den utvecklats mer positivt än vad som förutsågs då beslutsunderlagen sammanställdes).
    • Beslutet har genomförts och förankrats av klinikcheferna på delegation av centrumcheferna. Inga patienter sätts längre upp på väntelistor för de utbudsbegränsade åtgärderna – i princip – och remisser från primärvården skickas tillbaks.
    • Intervjuade verksamhetsföreträdare uppgav att de inte hade någon möjlighet att följa upp beslutets effekter med hjälp av tillgängliga statistikrapporteringssystem – vare sig avseende volymen av utförda vårdinsatser eller ekonomiska effekter.
    • Det fanns skilda uppfattningar bland verksamhetsföreträdarna om det politiska beslutet om vårdutbudsminskning innebar ett förbud att i fortsättningen erbjuda aktuell vårdinsats eller endast utgjorde ett stöd för att avstå från densamma. Direktiven stöder det första alternativet, som var det mest realistiska i den aktuella situationen, men principen borde tydliggjorts för att ha relevans även i andra situationer.
    • Majoriteten av verksamhetsansvariga chefer uppgav att beslutets innehåll inte riktigt motsvarade deras förväntningar. Flera av dem syftade på att de inte förväntat sig att politikerna skulle fatta beslut om utbudsbegränsningar på så hög rangordningsnivå på verksamheternas rangordningslistor som de gjorde, d v s att beslutet fick stora konsekvenser.
  • 69.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Krevers, Barbro
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Prioriteringar över kommunala förvaltningsområden: ett utvecklingsarbete i Motala kommun2017Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Motala municipality is the first municipality which has, systematically, taken on priority setting and resource allocation within all its administrative areas, based on the ethical principles and guidelines for priority settings applicable to health care. The work comprises development of a tool for priority setting, adapted to a municipal context, and using it in systematic setting of priorities combined with political goals and visions. The intention is that the setting of priorities will be developed into a sustainable routine, integrated into the existing budget process.

    The purpose of this report is to describe the first stage of the development work with the associated work processes, and to analyse it from an improvement and implementation perspective. The report spans the years 2013-2015.

    The involvement of the National Centre for Priority Setting in Health Care in Motala municipality has meant that we, by so called action research, have studied the development of the priority-setting work, while giving support to the municipality and participating in the development of tools and processes. Data collection was undertaken through observations, documents, surveys and contacts of varying kinds.

    In Motala municipality the priority setting process and its tools were developed in close collaboration with the actors involved, those who would become the users. Priority setting has been integrated into the municipality’s existing management system and routines. The development has taken place gradually in small improvement cycles. In this way, knowledge and learning was built up within the organisation and the work has been characterised by long-term sustainability.

    Motala municipality’s development of tools and processes for priority setting shows that it is possible to be guided by national ethical principles for priority setting within health care, and it is feasible to combine this with political goals and visions. It has also been possible to include all the administrations of the municipality in the setting of priorities, in an open, systematic process linked to regular budgeting.

  • 70.
    Bäckman, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Lindroth, Katrin
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Carlsson, Per
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Öppna prioriteringar i Östergötland: del II. Massmediernas rapportering av beslutsprocessen2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport utgör andra delen av två som behandlar prioriteringsprocessen i Östergötlands läns landsting hösten 2003. I delstudie ett har vi studerat den politiska beslutsprocessen utifrån ett flertal frågeställningar och villkor som är viktiga för att en prioriteringsprocess ska uppfattas som rättvis och legitim (rimlig och accepterad av flertalet). En viktig del av demokratin är medierna, som har en betydelsefull roll som granskare och informationsbärare.

    Syftet med denna delstudie var att undersöka vilken roll massmedierna (dagstidningarna) spelade under prioriteringsprocessen i landstinget; hur de agerade under händelseförloppet och hur de framställde ämnet, samt öka förståelsen för på vilket sätt medierna kan tänkas påverka ett skeende.

    I materialet ingår länets fyra lokala dagstidningar, fyra stora nationella dagstidningar samt två kvällstidningar under perioden augusti till december år 2003 (Internetupplagan). Artiklarna har klassificerats utifrån variabler i ett förbestämt analysschema. Resultatet kan kort sammanfattas i följande punkter:

    • Totalt ingick 223 artiklar, varav 198 i länets dagstidningar i materialet. Flest artiklar publicerades i direkt anslutning till det politiska beslutet och tiden närmast därefter. Kvantiteterna i studien är antagligen något lägre än antalet artiklar publicerade i tidningarnas pappersversioner.
    • Nyhetsartiklar var vanligast följt av insändare. Ledare och debattartiklar utgjorde en mindre del.
    • Prioriteringsprocessen, eller resultatet av den (besluten om utbudsbegränsningar), var artiklarnas huvudämne.
    • Det var ungefär lika stort fokus på själva prioriteringsprocessen som sådan, som på resultatet av den, besluten. Debattartiklar var de som till största delen fokuserade på processen.
    • Ämnet ”vården” (d v s hälso- och sjukvården i stort, systemet/organisationsformen, att höja eller sänka skatter et c) var det enskilda ämne som oftast lyftes fram.
    • Politiker från något av majoritetspartierna eller medborgarna själva kom oftast till tals.
    • Negativt vinklade artiklar dominerade, men de positivt vinklade artiklarna tillsammans med de neutrala och beskrivande var sammantaget något fler än de negativa.
    • Knappt hälften av artiklarna såg hinder eller farhågor med öppna prioriteringar eller denna specifika prioriteringsprocess. De nationella dagstidningarna rapporterade om möjligheter med en ökad öppenhet i prioriteringsprocessen, medan kvällstidningarna rapporterade om hinder.
    • Argument för prioriteringar och den aktuella prioriteringsprocessen fokuserade mer på besluten i sig och de mer kortsiktiga effekter de får, medan kritikerna som ger argument emot gav uttryck för mer långtgående farhågor och såg återverkningar för samhället och hälso- och sjukvårdssystemet i stort.
    • Källor angavs i nyhetsartiklar, men saknas i andra typer av artiklar.
    • Få artiklar hade ett klart positivt tema. Dominerande teman i de mer negativa artiklarna uttryckte misstankar om att demokratin hotas och att vården nedmonteras och värdeladdade ord används. De mer neutralt hållna artiklarna var till största delen beskrivande i sin karaktär.

    Sammanfattningsvis är vi övertygade om att den omfattande mediebevakningen har bidragit till att uppmärksamma allmänheten på förekomsten av prioriteringar som ett ”nytt” fenomen och därmed också öka förståelsen av vad att prioritera i hälso- och sjukvården innebär i realiteten. Den relativt negativa och fragmentariska rapporteringen i samband med Landstinget i Östergötlands prioriteringar har antagligen i det korta perspektivet försvårat utvecklingsarbetet med öppna prioriteringar. Att försöka förändra medierna är ingen framkomlig väg till att få en mer saklig publicitet om prioriteringsarbetet, utan de som arbetar med att utveckla prioriteringsprocessen i landsting och kommuner måste själva lära sig kommunicera och lägga ned mycket tid på att utforma ”sitt budskap” för att inte bli helt utelämnade till mediernas egna tolkningar och rapporteringar. Vikten av en bra informationsstrategi är därför självklar.

    För att bemöta mediernas kritiska och fragmentariska rapportering – som delvis har sin grund i t ex missförstånd eller okunnighet, bevakning av egenintressen som är hotade i sak eller hotade på systemnivå - är det också viktigt att landsting och kommuner satsar tid och resurser på både mer och fylligare information till de egna medarbetarna. Genom att söka sig andra kommunikationsvägar än via medierna, t ex genom direkt medborgardialog, kan företrädare för vårdens prioriteringsarbete skapa nya former för att sprida information men också få till stånd en djupare dialog kring svåra frågor.

  • 71.
    Böhm, Liselotte
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Work and Rehabilitation.
    Vårdenhetschefers upplevelser av sin betydelse för personalens arbetsplatslärande och deras upplevelser av lärandestyrt förbättringsarbete2012Independent thesis Advanced level (degree of Master (Two Years)), 80 credits / 120 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Background: The work in health services is knowledge intensive and based on continuous development. Managers should be able to give instructions, clarify tasks, support the priorities and provide staff with support and feedback. This puts a strong focus on leadership and learning. The National Board of Welfare in Sweden emphasises of the need for increased knowledge of learning-driven improvements in health and medical care. Managerial and team development are important tools  in the learning-driven improvements.

    Purpose: The aim of this study was to describe and interpret heads of clinics' experiences and their importance regarding the learning and development of their staff at the workplace.

    Method: The study is qualitative with a phenomenological approach. Interviews were conducted in 2011 and included feedback from a total of 19 heads of clinics from two hospitals in Sweden.

    Results: Heads of clinics feel that they reinforce a transparent environment, give attention to employees, support reflection and broaden staff skills. Heads of clinics believe it is important to work with goals and long-term vision to create a holistic view and employee participation. Heads of clinics' experiences of barriers to learning-driven improvement is related to a lack of consensus among employees.

    Conclusion: Heads of clinics' believe it is important to be a supportive, coaching manager who motivates staff to believe in themselves, do better and develop further. The perceived barriers to learning-driven improvements may be related to managers' lack of teaching abilities.

  • 72.
    Börjesson, Ulrika
    et al.
    The Department of Behavioral Science and Social Work, The School of Health Sciences Jönköping University, Jönköping, Sweden.
    Cedersund, Elisabet
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Bengtsson, Staffan
    The Department of Behavioral Science and Social Work, The School of Health Sciences Jönköping University, Jönköping, Sweden.
    Reflection in action: Implications for care work2015In: Reflective Practice, ISSN 1462-3943, E-ISSN 1470-1103, Vol. 16, no 2, p. 285-295Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    This paper addresses the issue of reflective practice, as suggested by Schön. Theaim is to analyze instances of reflective practice in elder care, in order to depictindividual and collective work. Reflective practice is prevailing as a way ofemphasizing the value of practical knowledge and enhancing its status. Reflexivityis thinking about what and why we do something. Moreover, reflexivity is away of incorporating knowledge with our own personal selves, making it a verypersonal matter. Using reflective practice in elder care enables learning, leadingto improved quality of care. However, individual reflection must be accompaniedby collective reflection; this is crucial to improve quality of care.

  • 73.
    Carlfjord, Siw
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Preventive and Social Medicine and Public Health Science. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in Central Östergötland, Primary Health Care Centres.
    Andersson, Agneta
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Preventive and Social Medicine and Public Health Science. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in the West of Östergötland, Unit of Research and Development in Local Health Care, County of Östergötland.
    Bendtsen, Preben
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Preventive and Social Medicine and Public Health Science. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in Central Östergötland, Department of Acute Health Care. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in the West of Östergötland, Department of Medical Specialist.
    Nilsen, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Preventive and Social Medicine and Public Health Science. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics.
    Lindberg, Malou
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, General Practice. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in the West of Östergötland, Unit of Research and Development in Local Health Care, County of Östergötland.
    Applying the RE-AIM framework to evaluate two implementation strategies used to introduce a tool for lifestyle intervention in Swedish primary health care2012In: Health Promotion International, ISSN 0957-4824, E-ISSN 1460-2245, Vol. 27, no 2, p. 167-176Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    The aim of this study was to evaluate two implementation strategies for the introduction of a lifestyle intervention tool in primary health care (PHC), applying the RE-AIM framework to assess outcome. A computer-based tool for lifestyle intervention was introduced in PHC. A theory-based, explicit, implementation strategy was used at three centers, and an implicit strategy with a minimum of implementation efforts at three others. After 9 months a questionnaire was sent to staff members (n= 159) and data from a test database and county council registers were collected. The RE-AIM framework was applied to evaluate outcome in terms of reach, effectiveness, adoption and implementation. The response rate for the questionnaire was 73%. Significant differences in outcome were found between the strategies regarding reach, effectiveness and adoption, in favor of the explicit implementation strategy. Regarding the dimension implementation, no differences were found according to the implementation strategy. A theory-based implementation strategy including a testing period before using a new tool in daily practice seemed to be more successful than a strategy in which the tool was introduced and immediately used for patients.                 

  • 74.
    Carlfjord, Siw
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Nilsing-Strid, Emma
    University Health Care Research Centre, Faculty of Medicine and Health, Örebro University, Örebro, Sweden.
    Johansson, Kajsa
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Physiotherapy. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Holmgren, Theresa
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Physiotherapy. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Center for Surgery, Orthopaedics and Cancer Treatment, Department of Orthopaedics in Linköping.
    Öberg, Birgitta
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Physiotherapy. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Practitioner experiences from the structured implementation of evidence-based practice in primary care physiotherapy: A qualitative study2019In: Journal of Evaluation In Clinical Practice, ISSN 1356-1294, E-ISSN 1365-2753, Vol. 25, no 4, p. 622-629Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Rationale, Aims, and Objectives

    To provide best available care, the practitioners in primary health care (PHC) must have adequate knowledge about effective interventions. The implementation of such interventions is challenging. A structured implementation strategy developed by researchers at Linköping University, Sweden, was used for the implementation of an evidence‐based assessment and treatment programme for patients with subacromial pain among physiotherapists in PHC. To further develop strategies for implementation of evidence‐based practices, it was deemed important to study the implementation from the practitioners' perspective. The aim of this study was to explore the practitioners' experiences from the implementation.

    Methods

    A qualitative design with focus group discussions was applied. The implementation in terms of perceptions of process and outcome was evaluated by focus group discussions with, in total, 16 physiotherapists in the target group. Data were analysed using the method qualitative content analysis.

    Results

    The components of the strategy were viewed positively, and the applicability and evidence base behind the programme were appreciated. The programme was perceived to be adopted, and the practitioners described a changed behaviour and increased confidence in handling patients with subacromial pain. Both patient‐ and provider‐related challenges to the implementation were mentioned.

    Conclusions

    The practitioners' experiences from the implementation were mainly positive. A strategy with collaboration between academy and practice, and with education and implementation teams as facilitators, resulted in changes in practice. Critical voices concerned interprofessional collaboration and that the programme was focused explicitly on the shoulder, not including other components of physical function.

    The full text will be freely available from 2019-09-24 10:37
  • 75.
    Carlfjord, Siw
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Öhrn, Annica
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Center for Business support and Development.
    Gunnarsson, Anna
    Linköping University, Department of Clinical and Experimental Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Local Health Care Services in Central Östergötland, Department of Emergency Medicine.
    Experiences from ten years of incident reporting in health care: a qualitative study among department managers and coordinators2018In: BMC Health Services Research, ISSN 1472-6963, E-ISSN 1472-6963, Vol. 18, article id 113Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Background: Incident reporting (IR) in health care has been advocated as a means to improve patient safety. The purpose of IR is to identify safety hazards and develop interventions to mitigate these hazards in order to reduce harm in health care. Using qualitative methods is a way to reveal how IR is used and perceived in health care practice. The aim of the present study was to explore the experiences of IR from two different perspectives, including heads of departments and IR coordinators, to better understand how they value the practice and their thoughts regarding future application. Methods: Data collection was performed in Ostergotland County, Sweden, where an electronic IR system was implemented in 2004, and the authorities explicitly have advocated IR from that date. A purposive sample of nine heads of departments from three hospitals were interviewed, and two focus group discussions with IR coordinators took place. Data were analysed using qualitative content analysis. Results: Two main themes emerged from the data: "Incident reporting has come to stay" building on the categories entitled perceived advantages, observed changes and value of the IR system, and "Remaining challenges in incident reporting" including the categories entitled need for action, encouraged learning, continuous culture improvement, IR system development and proper use of IR. Conclusions: After 10 years, the practice of IR is widely accepted in the selected setting. IR has helped to put patient safety on the agenda, and a cultural change towards no blame has been observed. The informants suggest an increased focus on action, and further development of the tools for reporting and handling incidents.

  • 76.
    Carlsson, Johan
    et al.
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning.
    Siljehult, Mats
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning.
    Rekryteringsannonser för första linjens chefer: Undersökning av perioden 1971 – 2007 inom Landstinget i Jönköpings län2008Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 points / 15 hpStudent thesis
    Abstract [en]

    What are the competencies and qualifications required by employers concerning the first line executives in medical care? In this paper we aim to scrutinise this question by analysing the significance of terms reproduced by employers in advertisements between 1971 and 2007.

    Our survey concerns 93 advertisements and two interviews with knowledgeable authorities on personnel administration in the county council of Jönköping municipality, Sweden. Using a theoretical framework developed by Ellström our results point out how the demands of the employer have changed starting in the 1970’s. We set fore, as a way of conclusion, the setting of competency and qualifications required by the employer have not only increased but appears much more comprehensive and far more complex than ever before.

  • 77.
    Carlsson, Noomi
    et al.
    Reg Execut Off, Sweden.
    Kullberg, Agneta
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Johansson, Ida-Klara
    Reg Execut Off, Sweden.
    Bergman, Paula
    Reg Execut Off, Sweden.
    Skagerström, Janna
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Regional Board, Research and Development Unit.
    Andersson, Agneta
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Local Health Care Services in West Östergötland, Research & Development Unit in Local Health Care.
    Exploring experiences among adopters during the diffusion of a novel dance intervention in Sweden2018In: International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, ISSN 1748-2623, E-ISSN 1748-2631, Vol. 13, no 1, article id 1438697Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    There is a demand for interventions aimed at adolescent girls with psychosomatic problems. In 2013, positive results were reported from a dance intervention programme addressing girls with internalizing problems. The research team behind the intervention immediately received requests from municipalities and county councils interested in using the intervention. From an implementation point of view it is unclear what made the intervention spread without an active plan. The aim of this study was to explore adopters experiences about the diffusion and initiation of a public health intervention targeting adolescent girls with internalizing problems. Interviews were conducted with 12 people who were engaged in initiating the intervention in different settings. Data were analysed using conventional content analysis, yielding three categories: perceived appeal and trustworthiness, convenient information, and contextual factors. The results reflected that the participants found that there was a need for an intervention and found the dance intervention to be evidence based and not too complex to perform. Further, there was available information on the project which could easily be distributed to decision makers and others. When initiating the intervention, factors related to economy, possibility for collaboration and recruitment were of importance.

  • 78.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Anell, Anders
    Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi.
    Jansson, Sandra
    Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Liss, Per-Erik
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Tema Health and Society.
    Lund, Karin
    PrioriteringsCentrum.
    Prioriteringar inom hälso- och sjukvård - erfarenheter från andra länder2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under de senaste femton åren kan man notera ett uppvaknande hos politiker i flera länder när det gäller behovet av att göra prioriteringar i hälso- och sjukvården. I själva verket har ransonering skett i alla tider. Sådan kan dock föregås av mer eller mindre medvetna och systematiska prioriteringar. När svenska politiker i likhet med sina kollegor i andra länder började prata om behovet av att göra prioriteringar handlade det om att göra dem mer öppet än vad som gällt tidigare. Det har dock visat sig svårt att agera öppet på grund av mängd orsaker. Avsaknaden av enhetliga begrepp, svårt att bestämma vilka kriterier för rättvisa som skall användas och en oförståelse från allmänheten att hälso- och sjukvård ska begränsas på något sätt är exempel på sådana svårigheter. För att övervinna dessa svårigheter har man valt olika strategier i de länder som på allvar försökt göra sina prioriteringar mer öppna. I några länder har man valt att fokusera på att utveckla en gemensam värdegrund medan andra valt att utveckla medborgardialogen. I ytterligare andra länder väljer man att undvika att tala öppet om prioriteringar.

    I den internationella debatten är det framförallt de amerikanska etikerna Norman Daniels och James Sabin teorier om diskursiv rättvisa som fått ett stort genomslag. De menar att vi aldrig kommer att kunna nå en fullständig enighet om vilka principer som skall gälla vid nödvändiga prioriteringar. Istället anser de att det borde vara möjligt att nå större acceptans om ett prioriteringsbeslut fattats på ett sätt som flertalet anser som legitimt och rättvist. Förutom kravet på öppenhet är det enligt Daniels och Sabin viktigt att grunderna för besluten uppfattas som relevanta. Ett sätt för beslutsfattare att uppnå detta är att alliera sig med andra grupper som åtnjuter viss legitimitet t ex att politiker och vårdpersonal samarbetar. Ett annat sätt kan vara att rationalisera svåra beslut; d v s ge dem karaktär av att vara rationella. Här spelar tillgången på fakta om olika hälso- och sjukvårdsinsatsers effekter och patientnytta en stor roll.

    Andra forskare menar att prioriteringar av sjukvård alltid innehåller ett stort mått av värderingar och individuella variationer mellan olika patienter. Därför kan man inte grunda sina ställningstaganden på vetenskapliga studier och utarbeta riktlinjer utan istället låta sig styras av vedertagna etiska principer. I Sverige gäller sedan 1997 principen att de med stora behov av vård i första hand skall garanteras vård. Denna princip liksom principen om människors lika värde och kostnadseffektivitet som Riksdagen tagit ställning till är ett försök få igång en bred dialog kring prioriteringar men även att bidra med en plattform för mer öppna och legitima prioriteringar i hälso- och sjukvården. I praktiken visar det sig svårt att omsätta allmänna principer i det dagliga beslutsfattandet.

    I Sverige efterlyser läkare och andra vårdgrupper tydligare riktlinjer för att kunna ta sitt ansvar för prioriteringar. Den aktuella genomgången visar att man nått olika långt när det gäller öppenheten i de länder som ingår i vår undersökning.

    Norge var tidigt ute med att utarbeta riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Redan år 1987 avlämnade regeringen en offentlig utredning (NOU 1987:23) i ämnet (Lönning I). Tio år senare återkom regeringen med ytterligare tankar och förslag i NOU 1997:18 (Lönning II). Liksom i alla västländer har den norska hälso- och sjukvårdssektorn haft kostnadsproblem. I synnerhet under 1990-talet tycks kostnaderna ha vuxit i en snabbare takt än vad tillgängliga resurser har tillåtit. En öppen prioritering i enlighet med Lönning-utredningarna tycks dock inte ha varit lösningen på detta dilemma. Genomgången av den norska hälso- och sjukvården ger inget stöd för att dessa tankar fått genomslag i vården. I Norge har man istället försökt lösa problemen med en omfattande strukturförändring som i korthet inneburit att staten genom de regionala hälsoföretagen tagit ett än fastare grepp om den specialiserade sjukhusvården. I de dokument som ligger till grund för den nya ordningen finns dock klara viljeyttringar om att de principer och diskussioner om öppna prioriteringar som finns i både Lönning I och Lönning II ska genomsyra vården framöver. Särskilt omfattande konkret och praktiskt prioriteringsarbete tycks emellertid inte pågå inom ramen för det nya statliga huvudmannaskapet. Införande av en rättighetslag för slutenvård på sjukhus ställer dock krav på en tydligare avgränsning av det offentliga åtagandet. Inte heller inom andra hälso- och sjukvårdssektorer tycks aktiviteterna vara särskilt omfattande.

    Förändringar av detta slag tar dock lång tid. Det Nationella rådet för prioriteringar inom hälso- och sjukvården som har till uppgift att vara regeringens rådgivande organ ska utveckla principer och metoder för prioriteringar inom hela hälso- och sjukvårdsområdet, både det statliga och det kommunala. Genom rådet har prioriteringsarbetet kommit alltmer i fokus i den omfattande strukturförändring som norsk hälso- och sjukvård genomgår.

    Nya Zeeland var liksom Norge tidigt med att diskutera prioriteringar inom hälso- och sjukvården på ett öppet och medvetet sätt. I samband med en genomgripande förändring av sjukvårdssystemet i början av 1990-talet påbörjade regeringen ett samtal om gränserna för det offentliga åtagandet och behovet av prioriteringar. Man valde metoder som involverade både sjukvårdspersonal och medborgare. Drygt tio år senare kan man konstatera att det nya zeeländska försöket bara delvis realiserats. Prioriteringar som var tänkta att göras genom att definiera en kärna av sjukvårdstjänster som skulle finansieras offentligt utifrån fastställda kriterier kom aldrig riktigt till stånd.

    Ekonomin vände, en regering med en annan majoritet tillträdde år 1999 och hälso- och sjukvårdssektorn tillfördes ytterligare medel. Under de första åren på 2000-talet har sjukvården blivit tillförsäkrad resurser motsvarande en utgiftsökning för staten med 21 procent på tre år. Intresset för att diskutera prioriteringar och rättvisefrågor har därmed falnat.

    Samtidigt kan man konstatera att diskussionen och det arbete som lades ner från början av 1990-talet och framåt har haft viss effekt. Det finns idag en medvetenhet om att det är nödvändigt att se över hur åtminstone tillskottet av resurser som sektorn tilldelas ska fördelas. Arbete pågår både centralt i Ministry of Health och regionalt i de nytillskapade District Health Boards att finna metoder och fördelningsnycklar för hur nytillskottet av pengar ska användas på bästa sätt med de fyra prioriteringskriterierna som formulerades redan i början av 90-talet som grund. Samtalet med befolkningen fortsätter i nya former i första hand genom de nya distriktsstyrelserna.

    Storbritannien uppvisar relativt låga ambitioner när det gäller att utveckla former för öppna prioriteringar. Det beror dels på att majoriteten av sjukvård fördelas genom en politiskt styrd organisation och dels på den starka symboliska roll som National Health Service (NHS) intar i det brittiska samhället. NHS är en av få organisationer i ett ganska ojämlikt samhälle som alltid har stått för principen om jämlikhet – vård efter behov och inte betalningsförmåga. Det har därför varit särskilt känsligt för politikerna på den nationella nivån att öppet diskutera att utesluta vissa vårdåtgärder.

    På den lokala nivån inom den offentliga sjukvården har dock beslutsfattare prövat olika former för en mer öppen prioritering. Det finns ingen klar linje utan det förekommer stora lokala variationer, där vissa sjukvårdsområden försökt gå i riktning mot en tydlig process där motiven bakom prioriteringar tydliggörs för allmänheten. Hur framtiden kommer att te sig i detta avseende är svårt att uttala sig om då den lokala beställarorganisationen befinner sig i en period av omställning, där de läkardominerade Primary Care Trusts håller på att ta över ansvaret från de traditionella ”health authorities”.

    Den nuvarande brittiska regeringen har valt en strategi för att lösa brister i NHS med mer pengar och effektivisering. I fallet med prioriteringar har politikerna lämnat över ansvaret till allehanda expertorgan, helt i linje med uppfattningen att god evidens ska leda till mer självklara avvägningar inom den lokala sjukvården. I vilken utsträckning den verksamhet som bedrivs inom expertorganet NICE kommer att underlätta prioriteringar är dock oklart. En effekt blir också att den lokala sjukvården måste implementera de nya medicinska metoder som av NICE bedöms vara kostnadseffektiva. Att detta leder till att nya prioriteringar aktualiseras är givet.

    NICE löser inte det grundläggande dilemma som en heltäckande offentlig sjukvårdsorganisation, som brittiska NHS, står inför, nämligen att kraven på organisationen tenderar att hela tiden öka. Trots en del försök med konsultation av medborgare i frågor om prioritering finns dock inget som tyder på att den brittiska allmänheten stöder uppfattningen att den offentliga hälso- och sjukvården måste begränsa sitt åtagande.

    Liksom i flera andra länder väcktes frågan om öppna prioriteringar i Nederländerna under en tid av dålig offentlig ekonomi. På samma sätt som i Sverige mynnade diskussionen ut i ett politiskt dokument med höga ambitioner rörande öppenhet och prioriteringsprinciper (den s k Dunningkommitténs slutrapport). Trots vissa försök att begränsa det samhälleliga åtagandet inom hälso- och sjukvården har de flesta tjänster som genom politiska beslut lyfts ut ur förmånssystemet lyfts tillbaka igen efter påtryckningar. Kostnadskontrollen har följd traditionella vanor genom att kontrollera utbudet av hälso- och sjukvårdens resurser inklusive personal. Följden har i praktiken blivit att ansvaret för prioriteringarna, så som i många andra länder, indirekt har delegerats till hälso- och sjukvårdspersonalen, vilka i sin tur har styrts av sjukhusens budgetar och behandlingsriktlinjer. Vissa framgångsrika försök finns rörande införande av ny medicinsk teknologi och läkemedel.

    Den ekonomiska uppgången i samhällsekonomin under senare delen av 1990-talet har möjliggjort en expansion av hälso- och sjukvården för att möta ökade vårdbehov. Efterfrågan har dock ökat i en snabbare takt med långa väntelistor som följd. Den ökande tendensen att söka vård utomlands tyder på att många i Nederländerna inte längre är beredda att ställa sig i kö för behandling eller ett läkarbesök. En ytterligare utveckling som exemplifierar växande förväntningar på vården är en ökning av antalet helt privata kliniker. Liksom i början av 1990-talet står landet nu inför en marknadsorienterad reform av hälso- och sjukvårdssystemet som ska uppmuntra valfrihet och patientinflytande i vården. Denna gång tycks den komma att genomföras. Vidare har hälso- och sjukvårdsrådet, en myndighet som arbetar nära regeringen, nyligen publicerat en rapport om prioriteringar som pekar på att Dunningkommitténs tankar från början av 1990 om öppna prioriteringar återigen blivit politiskt aktuella.

    Prioriteringar av hälso- och sjukvården i Brasilien är dåligt beskrivet i litteraturen eller i officiella dokument. De torde ändå ske på alla beslutsnivåer i den offentligt finansierade sektorn. De berör dock i liten utsträckning de grupper som har privata sjukförsäkringar. Det verkar inte finnas varesig explicit formulerade riktlinjer eller någon explicit formulerad policy som vägledning vid prioriteringsbeslut i sjukvården. Sådana riktlinjer och rekommendationer finns däremot på den centrala beslutsnivån.

    Generellt har förebyggande program mot framförallt epidemiska sjukdomar, ofta med externt finansiellt stöd (t ex från Världsbanken), fått en hög prioritet. Även familjehälsan är högt prioriterad. Program för att minska incidensen av så kallade externa orsaker har också ansetts särskilt viktiga. Ett sådant exempel utgör ett program för att reducera antalet trafikolyckor som stöds av internationella biståndsmedel. Prioriterade grupper är kvinnor, barn och ungdomar. Speciella program riktade mot dessa grupper inkluderar aktiviteter som vaccinering, främjande av amning, vård av barn med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, kontroll av undernäring både hos barn och blivande mödrar samt kontroll av AIDS och andra sexuellt överförda sjukdomar.

    Sammanfattningsvis konstateras att prioriteringar av hälso- och sjukvården i samtliga studerade länder bäst liknar strategin ”Att fyndigt hanka sig fram”. Den innebär att prioriteringar i regel sker relativt öppet på den övergripande nivån medan de nästan alltid sker dolt både på organisations- och individnivån. Det finns dock initiativ i flera av länderna till att utveckla en eller flera alternativa strategier. En utveckling mot ett rationellt beslutsfattande förekommer i flera länder.

    De viktigaste lärdomarna från Norge gäller utvecklingen av den etiska plattformen. Sverige behöver i likhet med Norge klarlägga och revidera principerna för prioriteringar. Det är närmast Socialdepartementet i Sverige som bör ta initiativ till en sådan översyn. Här kan Sverige framförallt hämta värdefull kunskap från Lönningutredningen i Norge och Dunningkommittén i Nederländerna.

    Nya Zeeland har prövat flera olika angreppssätt för prioriteringar utan att så mycket har hänt i praktiken. Konkret har Sverige antagligen en del att lära av det system som utvecklats för prioritering av elektiva operationer. Detta är särskilt intressant eftersom köproblematiken kopplats ihop med frågan om prioriteringar. Detta bör ha implikationer för arbetet med den allmänna behandlingsgarantin som skall införas i Sverige under 2005.

    I Storbritannien är den officiella hållningen att ligga lågt när det gäller behovet av prioriteringar medan regeringen kraftfullt utvecklar ett system för evidensbaserad sjukvård. Nederländerna liknar Storbitannien när det gäller utveckling av en nationell strategi för evidensbaserad hälso- och sjukvård. Utöver kunskapssammanställningar av den typen som SBU genomför i Sverige avsätter man både i Storbritannien och i Nederländerna avsevärda resurser centralt till primärstudier för utvärdering av medicinska metoder. När det gäller utvärderingsforskning lider Sverige av den nuvarande strukturen med många autonoma huvudmän och ingen central part som har både ansvar och resurser att fördela.

    En nationell strategi som knyter ihop evidensbaserad medicin, kvalitetsarbete och utvecklingen av öppna prioriteringar behöver utarbetas i Sverige med intryck från dessa länder.

    I Storbritannien men även i Brasilien prövas olika former av medborgarråd, medborgarjurys mm som är intressant att fortsätta följa. Även NICE håller på att utveckla nya arbetsformer med ett ökad inflytande från medborgare. Det är angeläget att komma igång i Sverige med försöksverksamheter som inkluderar medborgares involvering i prioriteringsarbetet. Det är i första hand landstingen som bör sådana initiativ.

  • 79.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Borgquist, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in West Östergötland, Research & Development Unit in Local Health Care.
    The Importance of Cost Effectiveness in Prioritising Drugs2014In: Portrait of a health economist: ESSAYS BY COLLEAGUES AND FRIENDS OF BENGT JÖNSSON / [ed] Anthony J Culyer and Gisela Kobelt, Lund: IHE - The Swedish Institute for Health Economics , 2014, p. 17-24Chapter in book (Other academic)
  • 80.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Effektivare styrform behövs för högspecialicerad vård1990In: Läkartidningen, ISSN 0023-7205, E-ISSN 1652-7518, Vol. 87, p. 1928-1929Article in journal (Other academic)
  • 81.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Spridning av medicinska metoder: Informella nätverk har stor betydelse för hur nya metoder introduceras och sprids i sjukvården1995In: Social Forskning, ISSN 0283-202X, Vol. 10, no 1, p. 10-11Article in journal (Other academic)
  • 82.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Bonair, Ann
    Kan sjukvården styras?: En rapport om spridning och kontroll av medicinsk teknologi1991Report (Other academic)
  • 83.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Hoffman, Mikael
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Drug Research. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Nätverk för läkemedelsepidemiologi (NEPI).
    Levin, Lars-Åke
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Högskolan i Borås, Institutionen för vårdvetenskap.
    Wiss, Johanna
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioritering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar2014In: Läkemedel för djur, maskinell dos och sällsynta tillstånd: hantering och prissättning. Slutbetänkande av Läkemedels- och apoteksutredningen, Stockholm: Fritzes, 2014, p. 639-699Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    I vilken utsträckning kan särskilda hänsyn tas vid prioritering av särläkemedel och läkemedel för behandling av sällsynta tillstånd? Bör man i vissa speciella situationer kunna acceptera sämre kostnadseffektivitet och lägre krav på vetenskapligt underlag? Om så, vad är det för villkor/kriterier som då bör vara uppfyllda? Hur stämmer ett sådant undantag med den etiska plattformen för prioriteringar? Finns det andra argument som talar för eller mot en särbehandling av sällsynta tillstånd? Detta är frågor som vi diskuterar i denna rapport som tagits fram på uppdrag av Läkemedels- och apoteksutredningen.

    I rapporten konstaterar vi att särläkemedel är en relativt heterogen grupp av läkemedel och att det finns andra läkemedel med motsvarande egenskaper som inte ansökt eller kunnat ansöka om status som särläkemedel. Ur prioriteringssynpunkt är det därför mer relevant att fokusera på alla typer av läkemedel, som används för sällsynta tillstånd, när vi diskuterar vilka principer för prioriteringar som bör gälla.

    Utifrån litteratur och erfarenheter i andra länder, som formulerat kriterier för en särskild hantering av läkemedel vid sällsynta sjukdomar, drar vi den preliminära slutsatsen att samhället bör kunna betala mer per hälsovinst (kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår (QALY)) och acceptera lägre krav på vetenskapligt underlag vid prioritering av läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar om samtliga följande villkor är uppfyllda:

    • att behandlingen har en hög kostnad per hälsovinst som en konsekvens av att den omfattar endast få patienter,
    • att det rör sig om ett tillstånd med mycket stor svårighetsgrad,
    • att det behandlingsalternativ som övervägs på goda grunder ska antas ha en väsentlig effekt,
    • att det inte finns någon alternativ behandling med en väsentlig effekt som förväntas förebygga, bota, fördröja försämring eller lindra det aktuella tillståndet.

    Om dessa kriterier anses uppfyllda kan läkemedlet bedömas i relation till ett förhöjt tröskelvärde för kostnadseffektivitet. Hur högt detta värde kan vara för att anses rimligt tar vi inte ställning till i rapporten, men en viktig ståndpunkt är att det måste finnas en övre gräns för hur hög kostnad per QALY samhället kan acceptera. Detta bör gälla även om ovanstående kriterier är uppfyllda, annars riskerar det uppstå oacceptabla undanträngningseffekter av andra prioriterade åtgärder. Även lägre krav på vetenskapligt underlag skakunna accepteras....

  • 84.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Hoffmann, Mikael
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Clinical Pharmacology. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Levin, Lars-Åke
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Högskolan i Borås.
    Wiss, Johanna
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar: Reviderad version2012Report (Other academic)
    Abstract [en]

    An addendum to the terms of reference for the inquiry on certain issues regarding pricing, accessibility, and market conditions in the pharmaceutical and pharmacy sector (Dir. 2011:82) calls for an analysis of the need for special solutions in decisions on subsidising orphan drugs. An orphan drug is a drug that fulfils certain conditions and is thereby covered by special stimulus measures prior to approval by agencies that evaluate medical products. Orphan drugs also have the possibility, but not the right, to hold sole rights in the marketplace for 10 years.

    The report includes an analysis of the ethics platform and the Pharmaceutical Benefits Act, which serve as the Dental and Pharmaceutical Benefits Agency’s base for making decisions on subsidies. One conclusion drawn is that the current ethics platform, along with the modification of the cost-effectiveness principle that appears in the Pharmaceutical Benefits Act, offers the option to determine that society is prepared to pay more per health benefit for drugs targeted at very rare and severe diseases/conditions.

    The human dignity principle indicates that irrelevant group affiliation or group characteristics should not affect equality in a patient group’s opportunities and outcomes regarding health. Whether a patient group is small or large is an irrelevant group characteristic, and the size of the group or the rarity of the condition should not affect the group’s opportunities for treatment, or the possibility to achieve an equitable health outcome compared to other larger groups or groups with more common diseases. However, the consequence of higher costs for intervention that can result from rarity could be grounds for special treatment.

    The needs and solidarity principle indicates that all citizens should be given equal opportunities to achieve good health and that we should achieve health outcomes that are as equitable as possible for citizens. If we allow the development costs for orphan drugs to influence the possibility to access these drugs, then the citizens are not given equal opportunities to achieve good health. Hence, we draw the conclusion that people with rare and severe conditions should be given opportunities to achieve good health that are equal to those given to people with common and serious conditions.

    The cost-effectiveness principle. When lower cost effectiveness is primarily due to high costs connected with the size of the patient group, i.e. the market size for a drug, and not poor effects from the intervention, there is just cause, on the grounds of equity, to try to influence the cost aspects of the drug and in some cases accept a lower level of cost effectiveness. The cost can be influenced, for example, by pricing based on special agreements with the company marketing the drug.

    There is value in knowing that we live in a compassionate society that cares for and attempts to help people that find themselves in life-threatening or other difficult situations. This value stems partly from the assertion that knowledge creates greater security and trust in the community (based on self interest since we are all at risk of contracting a severe condition) and partly from a more altruistic motivation stemming from the assertion that we are affected positively by knowing that we live in a compassionate society. This is a factor that should also be considered in cost-effectiveness analyses. The size of this value is uncertain.

    Orphan drugs are a relatively heterogeneous group, and there are other drugs with corresponding characteristics that have not applied for status as orphan drugs. From a standpoint of priority setting, it is more relevant to focus instead on drugs that are used for rare and severe diseases. Drugs for very rare and severe conditions, particularly when no other treatment is available, should therefore be processed in a special manner regardless of whether or not they are classified as an orphan drug. To assure equitable access, transparent decisions, and appropriate care it is preferable to use a model involving national decision- making for such drugs. Three alternative principles for decisions and financing can be discussed: 1) the state as the principal authority, 2) collaboration between the state and the county councils, and 3) collaboration among the county councils.

  • 85.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Hoffmann, Mikael
    Nätverk för läkemedelsepidemiologi, NEPI.
    Levin, Lars-Åke
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Wiss, Johanna
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Prioritering och finansiering av läkemedel för behandling av patienter med sällsynta sjukdomar: Reviderad version2015Report (Other academic)
    Abstract [en]

    To what extent can special consideration be given towards prioritising orphan drugs and drugs for treating rare conditions? In certain special situations should we accept lower cost effectiveness and lower standards for scientific evidence? If so, what are the conditions/criteria that should be fulfilled? How would such exceptions fit in with the ethical platform for priority setting? Are there other arguments that speak for or against special handling of rare conditions? These are questions we discuss in this report commissioned by the Committee on Pharmaceuticals and Pharmacies.

    In this report we describe orphan drugs as a relatively heterogeneous group of pharmaceuticals, and discuss that other drugs with similar characteristics have not applied for, or were able to apply for, status as orphan drugs. Hence, from a priority setting perspective it is more relevant to focus on all types of drugs used for rare conditions when we discuss the principles that should apply when setting priorities.

    Based on literature and experiences from other countries that have formulated criteria for special handling of drugs for rare diseases, we have drawn the preliminary conclusion that society should be able to pay more per health gain (cost per quality-adjusted life year [QALY]) and accept lower standards for scientific evidence when prioritising drugs for treating rare diseases if all of the following conditions are met:

    • that treatment has a high cost per health gain as a consequence treating only a few patients
    • that it involves a health condition with a very high level of severity
    • that the treatment option being considered is assumed, based on firm grounds, to have a substantial effect
    • that no alternative treatment having a substantial effect is available that can be expected to prevent, cure, delay, or ameliorate the health condition in question.

    If these criteria are met, the drug can be evaluated in relation to an elevated threshold value for cost effectiveness. In this report we do not address how high this value should be to be considered reasonable, but an important point is that there must be an upper limit regarding how high of a cost per QALY society can accept. This should apply even if the above criteria are met to avoid the risk of unacceptable displacement of other prioritised interventions. Even lower standards for scientific evidence could be acceptable.

    These preliminary conclusions were tested against the Swedish ethical platform and from a perspective of welfare economics.

    Our conclusions from the ethical analysis are:

    The human dignity principle allows for special handling of rare conditions that can generate high treatment costs. Hence, our first criterion is acceptable based on the ethical platform. When a higher threshold value (cost per health gain achieved) for treating rare conditions is accepted, these patients are given greater equity in access to health compared to other patients (assuming that the other criteria are also met). However, this does not automatically mean that all rare conditions generating high treatment costs should receive special handling.

    According to the needs and solidarity principle society should strive, to the extent possible, to give all citizens equal opportunities for care; but also enable them to achieve a level of health that is as equitable as possible. The latter assumes that we primarily prioritise those who are furthest from such an equitable level, i.e. those with the greatest needs. To be able to influence the opportunities and outcomes regarding health, it is essential that the interventions used can actually help people approach more equitable outcomes, i.e. that these interventions have a substantial effect on health.

    The cost-effectiveness principle states that a reasonable relationship between costs and effects should be pursued in choosing between different interventions or areas of activity. Very severe conditions should take precedence over minor conditions, even if the interventions, in contrast to the former, are associated with relatively higher costs per health gain. When the above criteria are met in treating a rare condition it only means that the treatment can be subject to evaluation of whether a higher threshold value can be accepted. Hence, this does not automatically mean that the treatment should be offered or that a drug, for example, should be included among the pharmaceutical benefits. Even when these criteria are met, and hence there is reason for special handling of the treatment, decisions makers in this context should decide what constitutes a reasonable relationship between costs and effects, i.e. what is an acceptable threshold value in a particular decision-making situation.

    In conclusion, we believe that the current ethical platform along with the modification of the cost effectiveness principle, which appears in more recent legislation, offers the opportunity to give special consideration when prioritising drugs targeted at rare and very severe conditions. For a drug to be considered for special handling, it should have a substantial effect on the condition in question. There is a difference between treatments that have poor cost effectiveness due to minor effects and those that have poor cost effectiveness due to high costs. The difference arises since the effect size of the treatment influences its potential to contribute to an outcome in line with the health and quality of life of the rest of the population, where a greater effect size approaches this in a better way. Our interpretation is that if there are two interventions with the same cost effectiveness ratio and the same severity level, but where one has greater effects on the condition than the other, it is the one with the greatest effects that should be given priority.

    We also studied whether there are any arguments from a socioeconomic efficiency standpoint that speak in favour of or against special handling of rare conditions. This has been done based on theoretical and empirical literature on the subject and preliminary data from a Swedish study. Some studies suggest there is a social value: first in the knowledge that people receive care regardless of the situation, which creates greater security and confidence in society based on self interest since everyone in society is at risk for severe conditions; and second, based on more altruistic motivation where people in general can be influenced in a positive way knowing that they live in a compassionate society.

    However, purely empirical studies do not offer any evidence that people in general think that treatment of rare diseases should receive special handling, everything else being equal. In other words, no empirical studies show that rarity per se is a relevant criterion in priority setting – this was also the conclusion of our previous ethical argument in this context (see Carlsson et al 2012). Preliminary data from an ongoing Swedish study support this conclusion to some extent. When complementing the analysis in the same study with attitude questions and focus group interviews, a more detailed picture emerges – namely, support can be found for special handling if the condition is rare, has a high level of severity, and is the only treatment option.

    After deciding that special consideration can be given in prioritising drugs for severe and rare conditions, based on the ethical platform and from a welfare economy perspective, positions must be taken on a series of practical considerations in designing procedures for priority setting, namely:

    • Based on the goal to reduce differences and guarantee care on equal terms for rare conditions, it would be preferable to use a model involving national decision making. The same principles for prioritising drugs for rare and severe conditions should apply regardless of how the drug reaches the patient, i.e. regardless of whether it involves prescribed or requisitioned drugs. Whether one or more bodies set priorities is an organisational issue that we do not address in this report.
    • From a priority setting standpoint there should be no difference between orphan drugs and other drugs used for rare conditions. When it comes to decisions on whether orphan drugs in general should be included under the pharmaceutical benefits system, they should be assessed and approved by the Dental and Pharmaceutical Benefits Agency in usual fashion, while drugs targeted at conditions that are both very rare and very severe may need special consideration and handled according to a modified procedure. This should include the cost per health gain and dealing with uncertainty of the scientific evidence, and should apply whether or not the drug has orphan status.
    • In some situations where the scientific evidence is uncertain, problems arise in deciding on general use of expensive drugs for severe diseases on a group level. In this context it seems reasonable to initially allow some exceptions in the evidence for cost effectiveness related to severe diseases when, for various reasons, practical factors stand in the way of producing such evidence. However, a conflict can arise in both accepting a higher willingness to pay and accepting greater uncertainty in the scientific evidence. In such cases it is particularly important to pursue adequate follow-up and try to reduce uncertainty as quickly as possible and reassess the decision.
    • Various principles are available to define patient groups with very severe and rare conditions. Groups may be defined based on the prevalence of the condition in the population or on the number of patients with a given condition that the drug in question will be used to treat (in other words, the number of patients who are potential candidates for treatment). The latter method appears to be advantageous when the particular problem we address here relates to the fact that few patients are candidates for treatment, not how usual/unusual the condition/disease is. In the report we do not take a definitive position on what constitutes a suitable limit. This needs further study. However, we believe that such a limit should be set much lower than the usual definition for orphan drugs. In Sweden’s case, a reasonable starting point for discussion could be that the expected estimated size of the patient group should not exceed 200 patients (1 in 50 000 inhabitants) during 5 years. Experience from England, for instance, supports this definition.
    • One way to arrive at a reasonable threshold for cost effectiveness in different situations involving rare conditions is to designate some entity to make decisions transparently. Such decisions could then be discussed broadly and possibly be subject to reassessment. By comparing with other situations in health care and society where decisions are made on interventions for severe conditions and small patient groups, the development of accepted practice can be accelerated. Even comparisons with decisions in other countries can give an indication of reasonable threshold values in various situations.
  • 86.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Kärvinge, Christina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Hallin, Bo
    Västra Götalandsregionen.
    Jacobsson, Catrine
    Svensk sjuksköterskeförening/Vårdförbundet.
    Jacobsson Ekman, Gunilla
    Stockholms läns landsting.
    Källgren Peterson, Christina
    Landstinget i Östergötland.
    Lindh, Marion
    Stockholms läns landsting.
    Nordlander, Britt
    Svenska Läkaresällskapet.
    Rosén, Per
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sjöblom, Urban
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sohlberg, Anna
    Socialstyrelsen.
    National Model for Transparent Vertical Prioritisation in Swedish Health Care2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The proposed national model described in this report has been developed by a working group comprised of staff from the National Board of Health and Welfare, the National Centre for Priority Setting in Health Care, and other organisations involved in vertical prioritisation – including the Östergötland County Council, Stockholm County Council, Västra Götaland, the Health Services Region of Southern Sweden, the Swedish Society of Medicine, the Swedish Society of Nursing, and the Swedish Association of Health Professionals. Throughout the process of designing the model, the Swedish Federation of Occupational Therapists and the Swedish Association of Registered Physiotherapists were regularly informed and given opportunities to review and comment on the proposal. Furthermore, the report was reviewed and discussed at a meeting with invited representatives from the other county councils, the Pharmaceutical Benefits Board, and several professional interest groups. Viewpoints were also obtained at a seminar arranged by PrioNet, a network of individuals interested in prioritisation.

    Potentially, the working model described in Chapter 4 could be used in any context where vertical prioritisation takes place, e.g. activities arranged by the state, county councils, municipalities, hospital departments, and professional groups.

    This report is designed to be a useful tool for those working on development projects in priority setting. We believe that the contents must be adapted, with the help of relevant examples and some simplifications; to fit the specific needs of different projects or groups. The text must also be adapted to a target group’s knowledge and previous experience in dealing with transparent priority setting. It must be the responsibility of each provider and other affected organisation to adapt the material to the given situation and project. The National Centre for Priority Setting in Health Care, the National Board of Health and Welfare, and others who have participated actively in this effort can be helpful to various target groups in adapting this report.

    When and how to engage in practically implementing vertical prioritisation are questions that need to be answered at the local level. Primarily, it is the duty of the local authorities/providers to take responsibility for implementation. Professional organisations also play an important role. Public agencies, universities, and knowledge centres should be sources of support for the local authorities/providers.

    The Riksdag’s resolution on prioritisation served as the foundation for developing the model.

    Where there are areas of uncertainty in how to translate these guidelines in practice, or where practical implementation might conflict with the principles, we have pointed this out.

    Our conclusions and proposals are the following:

    • When facing a choice – regardless of whether it involves allocating new resources for different purposes, or to implement cutbacks – it can be advantageous to rank the possible choices in order of priority. In our model, only the relevant options can be ranked by priority. The consequences of this ranking are not obvious at the outset, but can serve as a basis either to allocate more resources or ration by some means.
    • In vertical prioritisation, it is advantageous to organise the prioritization process starting from a general categorisation of health problems/disease groups. As a rule, these categories cover many organisational units/clinical departments, specialties, or professional groups, thus providing a more multidimensional view of the problem. Furthermore, this allows the process to start from a patient/population perspective, which appears to be more goal-oriented than an organisational/staff perspective.
    • That which is ranked, i.e. one of the choices, we refer to as a prioritization object. We suggest that prioritisation objects consist of different combinations of health conditions and interventions.1 When deciding on the appropriate level of detail, the decision must be based on the context in which prioritisation is carried out. A starting point would be to focus on typical cases, large-volumes services, and controversial care.
    • All forms of vertical prioritisation should be based on the ethical principles that the Riksdag decided should apply in prioritising health services. However, these ethical principles must be made known, clarified, and perhaps complemented before they can be applied to practical priority setting. Furthermore, we believe that the Riksdag’s four so-called priority groups should not be part of the model.
    • The human dignity principle, i.e. that all people should have equal value and equal rights to care irrespective of their personal characteristics and function in society, is the undisputed cornerstone in priority setting. When personal characteristics such as age, gender, lifestyle, or function of a group are expressions of the presence of special needs, so that benefits of the interventions are different, these personal characteristics could be addressed in a priority at the group level. Further discussion is needed regarding the question of how external effects (i.e. the effects of an intervention on families and groups other than the individual directly affected by the intervention) should be valued in priority setting.
    • The concept of need in health care includes both the severity level of the condition and the expected benefits of intervention. As a patient, one needs only those interventions that can be expected to yield benefits. Based on this definition of need, a person does not need an intervention that does not improve health and quality of life, i.e. an intervention with no benefit. In such cases, health services have a responsibility to refer people who seek care for some type of problem, to other appropriate services.
    • The Riksdag’s guidelines regarding the cost-effectiveness principle (applied to individual patients) are too limited to provide guidance for vertical prioritisation at the group level. From the outset, the Government’s bill (Priority Setting in Health Care) highlighted the importance of differentiating a cost-effectiveness principle that applied to choices among various interventions for the individual patient (where the principle can be applied as the Commission of Inquiry proposed) and the aim of health services to achieve high cost-effectiveness in health care generally. Here we also refer to the Riksdag’s directive to the Pharmaceutical Benefits Board. In its decisions on subsidising (prioritising) a drug, the Board should determine, e.g. whether the drug is cost effective from a societal perspective, which requires comparing the patient benefits of the drug to its cost. In such decisions, the cost effectiveness should be considered along with the needs and solidarity principle and the human dignity principle.
    • The proposed working model essentially concurs with the working model used by the National Board of Health and Welfare in developing national guidelines. In describing a national working model, it is not possible to include every aspect that might be considered. Hence, one must start from the model and decide which other relevant aspects should be included. For instance, the International Classification on Functioning, Disability, and Health (ICF) can be used as guidance to describe the severity of health conditions.
    • Due to the wealth of variety in outcome measures for different activities, and the limited experience in working with explicit threshold values, we believe would be premature to recommend standardised categories, e.g. risk levels. However, it is important that those working with prioritization describe their reasoning. Primarily, the categories applied by the Swedish Council on Technology Assessment in Health Care (SBU) to grade the scientific evidence of an intervention’s effects should be used. Local prioritisation projects with limited resources at their disposal should describe (text) their appraisal of the scientific evidence and reference the scientific sources used. The strength of evidence should be expressed in numbers only when supporting a conclusion of a systematic review by SBU, or other literature reviews of good quality.
    • Prioritisation projects having access to health economic evaluation should, until further notice, adhere to the approach used by the National Board of Health and Welfare and present cost-effectiveness on a scale from low to very high cost per life-year gained or cost per quality-adjusted life-year. Economic evidence should be presented according to the principles applied by the National Board of Health and Welfare. In local projects with limited resources, or problems in consistently acquiring information on cost effectiveness, we recommend that the authors at least discuss cost effectiveness in cases where the priority ranking would be decisively affected when costs are weighed in.
    • A 10-level ranking list should be used. The ranking list should be complemented by a “don’t do” list for methods that should not be used at all, or not used routinely, and a research and development (R&D) list for methods where the evidence still insufficient to motivate their use in standard practice. In the absence of an objective quantitative/mathematical method, a qualitative method should be used in the appraisal. Here too, we believe that it is not yet possible to establish standard criteria to determine within which ranking level a prioritisation object should fall.
    • Results should be presented as a ranking list. The parameters used as a basis for prioritisation should also be presented in a uniform manner in ranking lists that are shared with other parties. For pedagogic reasons, details concerning language and format need to be adapted to the respective target groups.
    • Thresholds for what constitutes an acceptable coverage of need (care quality, volume, and percentage of the patient group with access to services) are regional and local issues, and hence are not included in the national model.
  • 87.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Faculty of Health Sciences. Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment.
    Kärvinge, Christina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Broqvist, Mari
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Eklund, Kristina
    Socialstyrelsen, Stockholm.
    Hallin, Bo
    Västra Götalandsregionen.
    Jacobsson, Catrine
    Svensk sjuksköterskeförening/Vårdförbundet.
    Jacobsson Ekman, Gunilla
    Stockholms läns landsting.
    Källgren Peterson, Christina
    Landstinget i Östergötland.
    Lindh, Marion
    Stockholms läns landsting.
    Nordlander, Britt
    Svenska Läkaresällskapet.
    Rosén, Per
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sjöblom, Urban
    Södra sjukvårdsregionen.
    Sohlberg, Anna
    Socialstyrelsen.
    Nationell modell för öppna vertikala prioriteringar inom svensk hälso- och sjukvård2007Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    En arbetsgrupp med personer från Socialstyrelsen och PrioriteringsCentrum, andra organisationer som arbetat med vertikala prioriteringar såsom Landstinget i Östergötland, Stockholms läns landsting, Västra Götaland, Södra sjukvårdsregionen, Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet har tagit fram detta förslag. Förslaget har fortlöpande förankrats hos Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund som kunnat lämna synpunkter på utformningen av  odellen.Dessutom har rapporten varit föremål för granskning och diskussion vid ett möte med inbjudna representanter från övriga landsting, Läkemedelsförmånsnämnden och flera yrkesorganisationer. Synpunkter har också inkommit från ett seminarium som arrangerades av PrioNet, ett nätverk av personer med intresse för prioriteringar.

    Den arbetsmodell som beskrivs i kapitel 4 ska kunna användas i alla sammanhang där vertikala prioriteringar sker såsom aktiviteter som arrangeras av staten, landsting, kommuner, kliniker, professionella grupper eller motsvarande.

    Rapporten är skriven på ett sådant sätt att den ska kunna användas i första hand som ett stöd till dem som bedriver utvecklingsarbete rörande prioriteringar. Vi tror att innehållet måste anpassas till olika verksamheter eller personalgruppers specifika behov med hjälp av kompletterande exempel och vissa förenklingar. Texten måste givetvis också anpassas till de kunskaper och tidigare erfarenheter som den aktuella målgruppen har när det gäller arbete med öppna prioriteringar. Sådana situations- och verksamhetsanpassade versioner måste det åligga varje sjukvårdshuvudman och andra berörda organisationer att utarbeta. PrioriteringsCentrum, Socialstyrelsen och andra parter som deltagit aktivt i detta arbete kan givetvis vara behjälpliga i arbetet med att bearbeta denna rapport för olika målgrupper.

    Frågan om när och hur arbetet med vertikala prioriteringar ska bedrivas i praktiken kan också endast besvaras lokalt. Det är i första hand ett  nsvar för huvudmännen att ta ansvar för implementeringen. Professionella organisationer har också en viktig roll. Myndigheter, universitet och kunskapscentra ska vara ett stöd till huvudmännen.

    Utgångspunkten i modellutvecklingen är Riksdagens beslut om prioriteringar. När det finns oklarheter om hur dessa riktlinjer ska omsättas i praktiken eller att praktiken kan förefalla i konflikt med principerna har vi påpekat detta.

    • När man står inför ett val - oavsett om det handlar om att fördela nya resurser till olika ändamål eller att genomföra besparingar - kan det vara en fördel att kunna rangordna tänkbara valmöjligheter i enprioriteringsordning. I vår modell innebär prioritering enbart att de relevanta alternativen rangordnas. Konsekvenserna av denna rangordning är inte på förhand given utan kan ligga till grund såväl för tillskott av resurser som för ransonering av något slag.
    • Vid en vertikal prioritering är det en fördel att organisera prioriteringsarbetet så att det utgår från en grov uppdelning i hälsoproblem/sjukdomsgrupper. En sådan uppdelning innebär i regel att flera organisationsenheter/kliniker, specialiteter eller yrkesgrupper berörs och man får en mer allsidig belysning av problemet. Dessutom utgår man från ett patient/befolkningsperspektiv vilket förefaller mer ändamålsenligt än ett organisatoriskt/personalperspektiv.
    • Det som rangordnas och som någon väljer mellan benämner vi prioriteringsobjekt. Vi föreslår att prioriteringsobjektet utgörs av olika kombinationer av hälsotillstånd och åtgärder1. När det gäller att bestämma en lämplig detaljeringsgrad måste det avgöras utifrån sammanhanget prioriteringar ska göras i. En utgångspunkt är att fokusera på typfall, vård som representerar stor volym och kontroversiell vård.
    • Alla former av vertikala prioriteringar ska baseras på de etiska principer som riksdagen beslutat ska gälla vid prioriteringar inom  hälso- och sjukvården. De etiska principerna behöver dock göras kända, förtydligas och eventuellt kompletteras för att kunna omsättas i praktiska prioriteringar. Vidare anser vi att riksdagens fyra så kallade prioriteringsgrupper inte ska ingå i modellen.
    • Människovärdesprincipen, som innebär att alla människor bör ha lika värde och samma rätt till vård oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället, är den självklara utgångspunkten vid prioriteringar. När personliga egenskaper såsom ålder, kön, livsstil eller funktion hos en grupp är ett uttryck för att speciella behov föreligger så att nytta med insatserna blir olika ska de personliga egenskaperna kunna beaktas i en prioritering på gruppnivå. Frågan om hur externa effekter, d v s effekten av en insats för närstående och andra grupper än den individ som är direkt berörd av insatsen, ska värderas vid en prioritering behöver diskuteras ytterligare.
    • Med behov av hälso- och sjukvård menas både tillståndets svårighetsgrad och den förväntade nyttan av en åtgärd. Som patient har man endast behov av sådana vårdåtgärder som man förväntas ha nytta av. Motsatt gäller att en människa enligt detta sätt att definiera behov inte behöver åtgärder som inte förbättrar hälsan och livskvaliteten, sådana som hon inte har nytta av. Här har givetvis hälso- och sjukvården ett ansvar att lotsa människor de kommer i kontakt med, och som far illa på något sätt, till andra lämpliga aktörer.
    • Riksdagens riktlinjer, när det gäller kostnadseffektivitetsprincipen (tillämpad för enskilda patienter), är för begränsad för att vägleda vid vertikala prioriteringar som gäller prioritering på gruppnivå. Regeringen konstaterade redan i prioriteringspropositionen att det är angeläget att skilja på en kostnadseffektivitetsprincip som gäller val mellan olika åtgärder för den enskilde patienten (där principen kan tillämpas som utredningen föreslår) och på hälso- och sjukvårdens strävan efter en hög kostnadseffektivitet när det gäller vårdens verksamhet i allmänhet. Här stödjer vi oss på Riksdagens direktiv till Läkemedelsförmånsnämnden. Nämnden ska vid beslut om subvention (prioriteringar) av ett läkemedel bl a bedöma om det är  kostnadseffektivt i ett samhälleligt perspektiv, vilket innebär att man ställer patientnyttan av läkemedlet mot kostnaden. I bedömningen ska kostnadseffektiviteten vägas samman med behovs- och solidaritetsprincipen och människovärdesprincipen.
    • Den föreslagna arbetsmodellen överensstämmer i allt väsentligt  med den arbetsmodell som används av Socialstyrelsens vid framtagning av nationella riktlinjer. Det är inte möjligt att rymma alla aspekter som kan vara aktuella att beakta vid beskrivning av en nationell arbetsmodell. Man måste därför utgå från modellen och fundera på vilka andra relevanta aspekter som dessutom bör vägas in. T ex kan den internationella klassifikationen för funktionsförmåga (ICF) användas som vägledning.
    • På grund av den stora variationsrikedomen av effektmått i olika verksamheter och de begränsade erfarenheter som finns att arbeta med sådana explicita gränsvärden anser vi att det är för tidigt att rekommendera en enhetlig indelning i t ex risknivåer. Det är dock viktigt att de som arbetar med prioriteringar redovisar hur de har resonerat.
    • SBU:s klassifikation för att gradera den vetenskapliga evidensen för en åtgärds effekt bör användas i första hand. Lokala prioriteringsprojekt med begränsade resurser till sitt förfogande föreslås redovisa bedömningen av det vetenskapliga underlaget med ord och referera till det kunskapsunderlag som använts. Evidensstyrkan bör endast uttryckas med siffror då man stöder en slutsats på en systematisk kunskapsöversikt från SBU eller en annan översikt av god kvalitet.
    • Prioriteringsarbeten där hälsoekonomiska data finns tillgängliga bör tills vidare ansluta till Socialstyrelsens arbetssätt och ange kostnadseffektivitet i en skala från låg till mycket hög kostnad per vunnet levnadsår eller kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår. Den hälsoekonomiska evidensen bör redovisas i enlighet med de principer som Socialstyrelsen tillämpar. I lokala projekt med små resurser eller svårigheter att konsekvent få fram uppgifter om kostnadseffektivitet rekommenderar vi att man åtminstone resonerar om kostnadseffektivitet i de fall prioriteringsordningen på ett avgörande sätt påverkas när kostnaderna vägs in.
    • Tio nivåer bör användas för rangordning samt att rangordningslistan kompletteras med en ”icke-göra-lista” för metoder som inte bör utföras alls eller rutinmässigt samt en FoU-lista för metoder där det fortfarande saknas tillräcklig evidens för att kunna motivera ett införande i rutinsjukvården. Sammanvägningen sker företrädesvis med en kvalitativ metod i avsaknad av en invändningsfri  kvantitativ/matematisk metod. Likaså tror vi att det för närvarade inte är möjligt att fastställa entydiga kriterier som avgör inom vilken rangordningsnivå ett prioriteringsobjekt ska hamna.
    • Resultatet bör presenteras i form av en rangordningslista. De parametrar som ligger till grund för prioriteringen bör också på ett enhetligt sätt redovisas i sådana rangordningslistor som visas för andra. I detalj kan språket och utseendet av pedagogiska skäl behöva anpassas för respektive målgrupp.
    • Gränser för vad som är acceptabel behovstäckning (vårdkvalitet, mängd liksom andel av de i patientgrupp som får tillgång till insatsen) är en regional och lokal fråga och ingår därför inte i den nationella modellen.
  • 88.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Sandman, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    "Dags att utveckla den etiska plattformen för prioriteringar"2015In: Dagens Medicin, ISSN 1104-7488Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    Hälso- och sjukvården har under senare år ställts inför en rad utmaningar när det gäller användningen av de begränsade resurserna. Exempelvis har nya effektiva men mycket dyra läke­medel som Zytiga, Soliris eller läkemedel mot hepatit C lett till prioriteringsbeslut som har kritiserats men också blottlagt brister i den etiska plattform som ska vägleda beslutsfattare. Därför menar vi att plattformen behöver en parlamentarisk översyn.

  • 89.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Tinghög, Gustav
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Economics. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Läkemedel: när är det rimligt att betala själv?2013 (ed. 1)Book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Samhällets ekonomiska resurser är begränsade och därför finns det ingen möjlighet att offentligt finansiera alla vårdtjänster som har en positiv effekt. Prioritering och ransonering av hälso- och sjukvård är därmed ofrånkomlig. Ett sätt att göra detta på är att låta individen finansiera vissa produkter och tjänster direkt ur egen ficka. Gränsdragningen mellan det individuella och det offentliga ansvaret för finansiering av sjukvård är dock en komplex och politiskt känslig fråga, men den förtjänar likväl en öppen och konstruktiv diskussion. Vår utgångspunkt är att den svenska hälso- och sjukvården under överskådlig tid i huvudsak kommer att förbli offentligt finansierad, men vi konstaterar att en betydande andel av vården idag är privat finansierad. För att personer ska kunna ta ett eget ansvar för finansieringen krävs vissa förutsättningar. Det är därför viktigt att uppmärksamma var, när och hur det är rimligt att individen får ta ett eget ansvar för att finansiera sin vård, och när motsatsen gäller. Denna diskussion kan ta sin utgångspunkt i de etiska principer för prioriteringarsom gäller i Sverige: människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen.

    Det övergripande syftet med denna rapport är att analysera och diskutera grunden för egenansvar vid finansiering av vård. Syftet är också att presentera ett ramverk för att bedöma lämpligheten av egenfinansiering och applicera detta ramverk på läkemedelsområdet.

    Ramverket består av sex kriterier/egenskaper kopplade till den specifika vårdinsatsen/produkten som bör vara delvis eller helt uppfyllda för att egenfinansiering ska bedömas som rimlig.

    1. Den aktuella vårdinsatsen/produkten bör vara sådan att flertalet individer har god förmåga att värdera behov och kvalitet både före och efter användning.
    2. Den aktuella vårdinsatsen/produkten bör främst utnyttjas av individer som kan betecknas som autonoma och reflekterande i sitt  beslutsfattande.
    3. Den aktuella vårdinsatsen/produkten bör ge små posi tiva externa effekter.
    4. Kostnaden för den aktuella vårdinsatsen/produkten bör vara överkomlig för de flesta som har behov av den.
    5. Efterfrågan på den aktuella vårdinsatsen/produkten bör vara tillräckligt omfattande och regelbunden för att en privat marknad ska kunna uppstå.
    6. Vårdinsatser/produkter som syftar till att förbättra prestationer, funktion eller utseende, utöver vad som anses normalt snarare än medicinsk nödvändigt, är mer lämpade för privat finansiering.

    Sammanfattningsvis dras följande slutsatser i rapporten:

    • Det finns idag en inte obetydlig mängd läkemedel som finansieras privat. Motiven för vad som finansieras privat eller offentligt är dock ofta oklara. Det finns också olikheter mellan landsting när det gäller finansiering av vårdtjänster och sjukvårdsprodukter.
    • Det finns två huvudsakliga typer av egenansvar som kan beaktas vid prioriteringsbeslut: Ansvar för egen hälsa som fokuserar på individers tidigare hälsorelaterade livsstilsval. Ansvar för egen vård som fokuserar på vilka sjukvårdstjänster individer faktiskt klarar att ombesörja och finansiera själva.
    • Ansvar för egen vård är den mest policyrelevanta formen av egenansvar eftersom det kan vara svårt att fastställa samband mellan beteende och ohälsa.
    • Tillräcklig kunskap, individuell autonomi, externa effekter, tillräcklig efterfrågan, överkomligt pris och livsstilsförbättring är relevanta faktorer att beakta vid bedömning av egenfinansiering av läkemedel. Den form av egenansvar för finansiering som presenteras i rapporten 11 är i hög grad förenlig med intentionerna i människovärdesprincipen och behovs-solidaritetsprincipen.
    • Det kan uppstå en konflikt mellan det presenterade ramverket och kostnadseffektivitetsprincipen när kostnadseffektiva läkemedel möjliggör egenansvar och därför med fördel kan finansieras privat trots en god kostnadseffektivitet.
    • Mycket dyra läkemedel som inte är kostnadseffektiva är inte heller lämpliga för egenansvar. Samtidigt har samhället svårt att neka personer tillgång till verksamma läkemedel vid svår sjukdom. För att lösa detta dilemma bör man överväga möjligheten att samhället betalar för sådana läkemedel upp till den nivå där dessa bedöms kostnadseffektiva. Kostnaden därutöver skulle patienten kunna få möjlighet att finansiera själv. Sådana lösningar innebär antagligen en rad komplikationer som behöver utredas noga.
    • För att egenansvar ska kunna tillämpas systematiskt och öppet vidprio riteringar behöver antagligen ett tidigare förslag från Socialstyrelsen till regeringen om att genomföra en översyn av den etiska plattformen aktualiseras på nytt.
    • Det är angeläget att studera i vilken utsträckning privat finansiering leder till ökade skillnader i konsumtion och hälsa inom olika socioekonomiska grupper.
    • Det finns inga perfekta lösningar för hur samhället ska dra gränsen för det offentliga åtagandet. Olika värden måste alltid balanseras mot varandra i syfte att uppnå en hälso- och sjukvård som är både rättvis och effektiv.
  • 90.
    Carlsson, Per
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Tinghög, Gustav
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Economics. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Vilken vård bör vi betala själva?2013In: Svenska Dagbladet, ISSN 1101-2412Article in journal (Other (popular science, discussion, etc.))
    Abstract [sv]

    Det saknas tydliga principer i vården för att avgöra vad som ska finansieras privat respektive offentligt. Därför blir besluten ofta godtyckliga. Varför ska vi till exempel betala privat för glasögon medan hörapparater står det offentliga för?

  • 91.
    Carstensen, John
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health and Society. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Andersson, David
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, General Practice. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    André, Malin
    Landstinget i Uppsala län.
    Engström, Sven
    Landstinget i Jönköpings län.
    Magnusson, Henric
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Physiotherapy. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Borgquist, Lars
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, General Practice. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Östergötlands Läns Landsting, Local Health Care Services in the West of Östergötland, Unit of Research and Development in Local Health Care, County of Östergötland.
    How does comorbidity influence healthcare costs? A population-based cross-sectional study of depression, back pain and osteoarthritis2012In: BMJ Open, ISSN 2044-6055, E-ISSN 2044-6055, Vol. 2, p. e000809-Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Objectives To analyse how comorbidity among patients with back pain, depression and osteoarthritis influences healthcare costs per patient. A special focus was made on the distribution of costs for primary healthcare compared with specialist care, hospital care and drugs.

    Design Population-based cross-sectional study.

    Setting The County of Östergötland, Sweden.

    Patients Data on diagnoses and healthcare costs for all 266 354 individuals between 20 and 75 years of age, who were residents of the County of Östergötland, Sweden, in the year 2006, were extracted from the local healthcare register and the national register of drug prescriptions.

    Main outcome measures The effects of comorbidity on healthcare costs were estimated as interactions in regression models that also included age, sex, number of other health conditions and education.

    Results The largest diagnosed group was back pain (11 178 patients) followed by depression (7412 patients) and osteoarthritis (5174 patients). The largest comorbidity subgroup was the combination of back pain and depression (772 patients), followed by the combination of back pain and osteoarthritis (527 patients) and the combination of depression and osteoarthritis (206 patients). For patients having both a depression diagnosis and a back pain diagnosis, there was a significant negative interaction effect on total healthcare costs. The average healthcare costs among patients with depression and back pain was SEK 11 806 lower for a patient with both diagnoses. In this comorbidity group, there were tendencies of a positive interaction for general practitioner visits and negative interactions for all other visits and hospital days. Small or no interactions at all were seen between depression diagnoses and osteoarthritis diagnoses.

    Conclusions A small increase in primary healthcare visits in comorbid back pain and depression patients was accompanied with a substantial reduction in total healthcare costs and in hospital costs. Our results can be of value in analysing the cost effects of comorbidity and how the coordination of primary and secondary care may have an impact on healthcare costs.

  • 92.
    Ceder, Monika
    et al.
    Östergötlands Läns Landsting.
    Garpenby, Peter
    Linköping University, Department of Department of Health and Society, Center for Medical Technology Assessment. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Patientinformation avseende bröstcancer och diabetes: en utvärdering1998Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Avsikten med studien var att i första hand undersöka hur patientinformation uppfattas av personer med två sjukdomar - bröstcancer och diabetes. den patientinformation som avsågs var dels information från hälso- och sjukvården och dels information från andra källor. Ett delsyfte var att låta personer med erfarenhet av tidigare nämnda sjukdomar bedöma den patientinformation avseende bröstcancer och diabetes som finns i den medicinska faktadatabasen MARS. Underlaget för studien utgörs av materiel från fokusgrupper och efterföljande telefonintervjuer.

  • 93.
    Christell, Helena
    et al.
    Malmo Univ, Sweden; Helsingborg Hosp, Sweden.
    Gullberg, Joanna
    Malmo Univ, Sweden.
    Nilsson, Kenneth
    Malmo Univ, Sweden.
    Olofsson, Sofia Heidari
    Malmo Univ, Sweden.
    Lindh, Christina
    Malmo Univ, Sweden.
    Davidson, Thomas
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Willingness to pay for osteoporosis risk assessment in primary dental care2019In: Health Economics Review, ISSN 2191-1991, E-ISSN 2191-1991, Vol. 9, article id UNSP 14Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    BackgroundFragility fracture related to osteoporosis among postmenopausal women is a significant cause of morbidity. The care and aftercare of these fractures are associated with substantial costs to society. A main problem is that many individuals suffer from osteoporosis without knowing it before a fracture happens. Dentists may have an important role in early identification of individuals with osteoporosis by assessment of dental radiographs already included in the dental examination. The aim of this study was therefore to investigate postmenopausal womens preferences for an osteoporosis risk assessment in primary dental care.ResultsMost respondents (129 of 144 (90%)) were willing to pay for an osteoporosis risk assessment in primary dental care. The overall mean willingness to pay (WTP) including respondents that denoted none or zero WTP was 44.60 Euro (CI 95% 38.46-50.74 Euro) (median 34.75 Euro). A majority (80.6%) of the respondents that denoted WTP also gave a motivation for their answer. The two most common reasons denoted for being willing to pay for osteoporosis risk assessment were the importance of early diagnosis and preventive care to avoid fractures (41.0%) and the importance of knowledge of a risk of osteoporosis (26.4%). A majority of respondents (67.8%) considered it valuable if dental clinics would offer osteoporosis risk assessment.ConclusionsPostmenopausal women seem to find it valuable to be offered osteoporosis risk assessment in primary dental care and are willing to pay for such a risk assessment. From a societal perspective early diagnosis of osteoporosis by risk assessment in primary dental care could prevent osteoporotic related fractures and benefit womens health and quality of life, as well as have a major impact on the health-care budget in terms of cost-savings.

  • 94.
    Cornet, Ronald
    Linköping University, Department of Biomedical Engineering, Division of Biomedical Engineering. Linköping University, Faculty of Science & Engineering. Univ Amsterdam, Netherlands.
    Infrastructure and Capacity Building for Semantic Interoperability in Healthcare in the Netherlands2017In: BUILDING CAPACITY FOR HEALTH INFORMATICS IN THE FUTURE, IOS PRESS , 2017, Vol. 234, p. 70-74Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    Over 15 years, a broad spectrum of activities was undertaken to realize a health IT infrastructure in the Netherlands. In this paper we reflect on the history, challenges, accomplishments, changes, and the way forward. It shows that the infrastructure depends on technical, legal, and semantic aspects, which are frequently reciprocally related. It also highlights the fact that the role of health professionals and of patients is increasingly considered as a crucial element.

  • 95.
    Dalteg, Tomas
    et al.
    Jonköping University, Sweden.
    Benzein, Eva
    Linnaeus University, Sweden.
    Sandgren, Anna
    Linnaeus University, Sweden.
    Malm, Dan
    Jonköping University, Sweden; County Hospital Ryhov, Sweden.
    Årestedt, Kristofer
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Nursing Science. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Associations of Emotional Distress and Perceived Health in Persons With Atrial Fibrillation and Their Partners Using the Actor-Partner Interdependence Model2016In: Journal of Family Nursing, ISSN 1074-8407, E-ISSN 1552-549X, Vol. 22, no 3, p. 368-391Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Individual behavior affects and is affected by other people. The aim of this study was to examine if emotional distress in patients with atrial fibrillation (AF) and their spouses was associated with their own and their partners perceived health. Participants included 91 dyads of patients and their spouses. Emotional distress was measured using the Hospital Anxiety and Depression Scale and perceived health was measured with the Short Form 36 Health Survey. The Actor-Partner Interdependence Model was used for dyad-level analyses of associations, using structural equation modeling. Higher levels of anxiety and depression were associated with lower levels of perceived health in patients and spouses. Higher levels of depression in patients were associated with lower levels of vitality in spouses and vice versa. As AF patients and their spouses influence each other, health-care interventions should consider the dyad to address dyadic dynamics. This may benefit the health of the individual patient and of the couple.

  • 96.
    Danielsson, Marita
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Operations management Region Östergötland, Övrig enhet.
    Nilsen, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Rutberg, Hans
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Region Östergötland, Heart and Medicine Center, Department of Thoracic and Vascular Surgery.
    Carlfjord, Siw
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    The professional culture among physicians in Sweden: potential implications for patient safety2018In: BMC Health Services Research, ISSN 1472-6963, E-ISSN 1472-6963, Vol. 18, no 1, article id 543Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Background

    Patient safety culture, i.e. a subset of an organization’s culture, has become an important focus of patient safety research. An organization’s culture consists of many cultures, underscoring the importance of studying subcultures. Professional subcultures in health care are potentially important from a patient safety point of view. Physicians have an important role to play in the effort to improve patient safety. The aim was to explore physicians’ shared values and norms of potential relevance for patient safety in Swedish health care.

    Methods

    Data were collected through group and individual interviews with 28 physicians in 16 semi-structured interviews, which were recorded and transcribed verbatim before being analysed with an inductive approach.

    Results

    Two overarching themes, “the competent physician” and “the integrated yet independent physician”, emerged from the interview data. The former theme consists of the categories Infallible and Responsible, while the latter theme consists of the categories Autonomous and Team player. The two themes and four categories express physicians’ values and norms that create expectations for the physicians’ behaviours that might have relevance for patient safety.

    Conclusions

    Physicians represent a distinct professional subculture in Swedish health care. Several aspects of physicians’ professional culture may have relevance for patient safety. Expectations of being infallible reduce their willingness to talk about errors they make, thus limiting opportunities for learning from errors. The autonomy of physicians is associated with expectations to act independently, and they use their decisional latitude to determine the extent to which they engage in patient safety. The physicians perceived that organizational barriers make it difficult to live up to expectations to assume responsibility for patient safety. Similarly, expectations to be part of multi-professional teams were deemed difficult to fulfil. It is important to recognize the implications of a multi-faceted perspective on the culture of health care organizations, including physicians’ professional culture, in efforts to improve patient safety.

  • 97.
    Dannapfel, Petra
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Nilsen, Per
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Community Medicine. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences.
    Evidence-Based Physiotherapy Culture: The Influence of Health Care Leaders in Sweden2016In: Open Journal of Leadership, E-ISSN 2167-7751, Vol. 5, no 3, p. 51-69, article id 69786Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Research in physiotherapy has increased rapidly over the last decade, yet studies have shown that many practice decisions continue to be based on knowledge obtained during initial physiotherapy education and/or personal experience, rather than findings from research. Both barriers and facilitators to achieving a more evidence-based practice (EBP) in physiotherapy have been identified. Leadership is a facilitator that has been recognized to have an important influence on the implementation of EBP in various settings. Our aim was to explore how physiotherapy leaders in Sweden influence the culture for implementation of evidence-based physiotherapy practice. Nine interviews with managers of physiotherapy clinics were conducted in various settings in Sweden. Data were analysed using qualitative analysis and a framework developed by Schein(Schein, 2010) . Organizational Culture and Leadership (4th ed.). San Francisco, CA: Jossey-Bass) was applied. The framework identifies a number of mechanisms by which leaders can influence the culture of an organization and/or groups within an organization. The mechanisms of paying attention to, measuring and controlling on a regular basis as well as deliberate role modelling, teaching and coaching did have some relevance. However, EBP issues seemed to depend on committed individuals, often younger physiotherapists, who were interested in research. Overall, there was limited relevance for most of the embedding mechanisms. The findings suggest that physiotherapy leaders in Sweden contribute to a modest degree to establishing a culture conducive to implementation of an evidence-based physiotherapy practice.

  • 98.
    Davidson, Thomas
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Medicine and Health Sciences. Swedish Council Health Technology Assessment, Sweden.
    Rohlin, Madeleine
    Malmö University, Sweden.
    Hultin, Margareta
    Karolinska Institute, Sweden.
    Jemt, Torsten
    University of Gothenburg, Sweden; Branemark Clin, Sweden.
    Nilner, Krister
    Malmö University, Sweden.
    Sunnegardh-Gronberg, Karin
    Umeå University, Sweden.
    Tranaeus, Sofia
    Swedish Council Health Technology Assessment, Sweden; Malmö University, Sweden; Karolinska Institute, Sweden.
    Nilsson, Mats
    County Hospital Ryhov, Sweden.
    Reimbursement systems influence prosthodontic treatment of adult patients2015In: Acta Odontologica Scandinavica, ISSN 0001-6357, E-ISSN 1502-3850, Vol. 73, no 6, p. 414-420Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Objective. To evaluate the influence of reimbursement system and organizational structure on oral rehabilitation of adult patients with tooth loss. Materials and methods. Patient data were retrieved from the databases of the Swedish Social Insurance Agency. The data consisted of treatment records of patients aged 19 years and above claiming reimbursement for dental care from July 1, 2007 until June 30, 2009. Before July 1, 2008, a proportionately higher level of subsidy was available for dental care in patients 65 years and above, but thereafter the system was changed, so that the subsidy was the same, regardless of the patients age. Prosthodontic treatment in patients 65 years and above was compared with that in younger patients before and after the change of the reimbursement system. Prosthodontic treatment carried out in the Public Dental Health Service and the private sector was also analyzed. Results. Data were retrieved for 722,842 adult patients, covering a total of 1,339,915 reimbursed treatment items. After the change of the reimbursement system, there was a decrease in the proportion of items in patients 65 years and above in relation to those under 65. Overall, there was a minimal change in the proportion of treatment items provided by the private sector compared to the public sector following the change of the reimbursement system. Conclusions. Irrespective of service provider, private or public, financial incentive such as the reimbursement system may influence the provision of prosthodontic treatment, in terms of volume of treatment.

  • 99.
    Davidson, Thomas
    et al.
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Division of Health Care Analysis. Linköping University, Faculty of Health Sciences. Health Technology Assessment-Odontology (HTA-O), Faculty of Odontology, Malmö University Sweden.
    Tranaeus, Sofia
    Health Technology Assessment-Odontology, Faculty of Odontology, Malmö University; Swedish Agency for Health Technology Assessment of Social Services (SBU); Karolinska Institutet, Dept of Dental Medicine, Hudding.
    Time to Assess Cost-Effectiveness of Technologies in Dentistry2016In: International Journal of Dentistry and Oral Health, ISSN 2378-7090, Vol. 2, no 5Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Objective: Health economic evaluations provide decision makers with important information regarding the cost-effectiveness of technologies. However, such evaluations are still rare in most dental areas, and there is furthermore a need for methodological development in estimating costeffectiveness within dentistry. The purpose of this paper is to give an overview of methods used for estimating cost-effectiveness, and provide guidance for performing health economic evaluations within dentistry.

    Methods: Available health economics methods are discussed and analysed according to their usefulness when assessing cost-effectiveness in dentistry.

    Results: All types of health economic analyses may be suitable for evaluation in dentistry. It is most important that the outcome should be relevant to the decision problem. For this reason, various clinical outcomes are often used, such as DMFT or mm adjustment, number of infections, construction survival, etc. depending on what technology is assessed. It would be of value to also use quality-adjusted life-years (QALYs) as this is the most commonly used outcome measure in health economic evaluation, but this has rarely been done.

    Conclusion: There is a need for more health economic evaluations within dentistry to be able to use scarce resources efficiently. In this paper we discuss methods for how this can be done, with a focus on the use of outcome measures relevant for decision makers.

  • 100.
    Eckard, Nathalie
    Linköping University, Department of Medical and Health Sciences, Health Technology Assessment and Health Economics. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård: Arbetet med att ta fram ett beslutsunderlag för prioritering och reflektioner kring hälsoekonomins roll2011Report (Other academic)
    Abstract [en]

    National guidelines for cardiac care is a policy document from the National Board of Health and Welfare which contains recommendations to support decision-making for priority setting in health care. A priority-setting work group conducted an update of the decision-support document in the previously published guidelines for heart diseases from 2004. Their task was to provide recommendations for priority-setting by reviewing and weighing together evidence-based knowledge; both clinical and health economic evidence. A distinguishing feature in the Swedish national guidelines is the inclusion of health economic evidence in the decision-making process. A recommendation for priority setting was made for every so-called medical condition and intervention pair based on an overall assessment of:

    • The degree of severity of the disease
    • Patient benefits
    • Cost-effectiveness
    • Evidence of effectiveness and cost-effectiveness

    The report highlights how the work process of developing decision support for priority setting in national guidelines for heart diseases came about. It is hoped that the reader will get an idea of the strategies the priority-setting work group made use of in order to push the process forward, what they did to solve their task and what sort of arguments they used when making decisions. In addition, a special focus was placed on the perceptions that existed about health economics and how health economic evidence was used in the decision-making process.

    A prerequisite for the priority-setting group to prepare a recommendation was that the condition and intervention pairs consisted of clear alternatives for comparison. The scientific evidence had not been fully prepared when the priority-setting group started its work and the availability of clear alternatives – so that comparisons could be made – were often lacking. The work of the priority-setting group consisted not only of reaching a recommendation for the ranking list, but there was also a discussion about the need to redraft and supplement the existing condition and intervention pairs, or to create new ones.

    The decision-support document included many new condition and intervention pairs. A general view among those interviewed was therefore that the work meant a complete redraft of the 2004 guidelines rather than a revision. On the other hand, the document was adequately structured to take matters forward.

1234567 51 - 100 of 475
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf