Historians are increasingly intent upon building firmer knowledge and understanding about the ways students learn history and the strategies and curricula that lead to effective learning. In Enriching History Teaching and Learning the contributors report on studies that provide important knowledge and insights about teaching and learning history in higher education. They discuss issues such as the supervision of undergraduate dissertations, the challenges of fostering critical reading, the value of making history students co-producers in the learning process, and how historians learn to become history teachers.

The contributors are Alan Booth, Stefan Ekecrantz, KG Hammarlund, David Ludvigsson, Friederike Neumann, György Nováky, Ulf Olsson, Jenny Parliden, Andrei Sokolov and Alison Twells.

Contents

List of Tables and Figures

Acknowledgements

David Ludvigsson & Alan Booth: Introduction. Building Knowledge, Building Connections

Stefan Ekecrantz, Jenny Parliden & Ulf Olsson: Teaching-research Nexus or Mock Research? Student Factors, Supervision and the Undergraduate Thesis in History

KG Hammarlund: Continuous Assessment of Historical Knowledge and Competence: Challenges, Pitfalls, and Possibilities

Alison Twells: 'More than gaining a mark': Students as Partners and Co-producers in Public History and Community Engagement

Friederike Neumann: How Does a Historian Read a Scholarly Text and How do Students Learn to do the Same?

Andrei Sokolov: The Development of Students' Critical Thinking through Teaching the Evolution of School History Textbooks: A case study

György Nováky: The Same History for All? Tuning History

Alan Booth: How Historians Develop as Teachers

Förrumsliganden av det förflutna : Historisk forskning och den rumsliga vändningen Av Gustav Berry

Detta arbete har ambitionen att skapa en översikt över den rumsliga vändningen inom historisk forskning. Att diskutera och analysera resultaten av denna översikt är uppsatsens huvudsyfte.

För att nå detta mål krävs ett antal mer specificerade forskningsfrågor.

1. Vad menas med en rumslig vändning inom historisk forskning?
2. Vad för slags rumslighet efterfrågar historiker?
3. Vad avhandlar aktuell, svensk historisk forskning som tillämpar begreppenrum och plats?

Den rumsliga vändningen är en global forskningsrörelse som inbegriper en mängd ämnen och discipliner. Den är pågående och inte fullt och jämt utvecklad inom dessa olika områden. Min ambition med att skapa en översikt är att placera historisk forskning längs denna globala, rumsliga forskningsfront och utreda var historiker befinner sig – är de i framkant eller i bakvattnet när det kommer till att spatialisera? Att lägesbestämma historia i relation till den rumsliga vändningen är avgörande för att kunna tolka de befintliga resultaten av rumslig historisk forskning såväl som framtidsutsikterna för en mer rumsligt orienterad historieskrivning. Därför rör sig frågeställningarna från översiktlighet till kartläggande av ett mer detaljerat sammanhang. Den första frågeställningen sysselsätter sig med att utröna innebörden utav denna nya inriktning inom historisk forskning medan den andra fokuserar på dess teoretiska beståndsdelar. Den tredje frågeställningen söker i aktuell, svensk historisk forskning efter tillämpningar av begrepp som rum och plats i syfte att diskutera hur dessa används.

På 1600-talet, under en period av grovt sett I 00 år, innehade Sverige en maktställning i sitt närområde som inte motsvarades av något liknande förut, och som efter freden i Nystad 1721 heller aldrig kom att återskapas. Frågan som historiker har ställt - och fortfarande ställer - är hur? Hur kunde vårt vidsträckta land med sitt karga klimat och med sin lilla befolkning under en så förhållandevis lång tidsperiod behärska så stor del av sitt närområde?

Svaret har sökts på många områden. En förklaring som fått stort genomslag är att Sverige tidigt haft en väl utvecklade förvaltning och att den skulle ha inneburit ett avgörande övertag gentemot landets fiender. Det var genom att ligga i framkant av den administrativa utvecklingen som Sverige kunde uppbåda de samlade krafter som behövdes för att upprätthålla stormaktsväldet över en längre tid.

I och med 1634 års regeringsform lades grunden till den moderna förvaltningen i Sverige. Många av dess skapelser finns fortfarande kvar, måhända i omgjord form. Länsstyrelsen är en sådan. Länsstyrelsen eller landshövdingedömet, som det kallades fram till 1800-talet, 2 ersatte det ståthållarskap som införts under Gustav Vasas tid. Redan Gustav Yasas söner hade försökt att förändra och förbättra den regionala maktens organisering. Först med regeringsformen 1634 och landshövdingeinstruktionen året därpå kom ett varaktigt system att implementeras.

Förutom de många krigen var ett annat kännetecken för 1600-talet att mer och mer makt samlas hos en person, en absolut envåldshärskare, som närmast blev synonym med statsmakten. Sverige är inget undantag från denna utveckling som i övrigt har Danmark och Frankrike som likartade exempel och England som ett bra matexempel. Den reduktion som utfärdades, och till stor del genomfördes under Karl XI:s regentskap, har fått stå som symbolen över hur ägande och makt samlades till staten och den ensamma härskaren.

1 den här uppsatsen intresserar jag mig för dessa två företeelser. Länsstyrelsens funktion i Karl XT:s reduktion är vad den här uppsatsen kommer att behandla. Tiden är mitten och slutet av 1680-talet, alltså ett par år in på reduktionen. Platsen är Östergötlands län. Genom att undersöka vilka order och instruktioner som gavs åt länsstyrelsen i Linköping från centralt håll vill jag ta reda på hur Östergötlands länsstyrelse var delaktiga i Karl XT :s reduktion.

Under 1800-talet var det vanligaste att man födde de barn man fick inom äktenskapet. Detta var norm och någonting som ofta noga kontrollerades av kyrkan. Prästen noterade i regel i födelseboken om barnet var så kallat "oäkta", alltså född utan att äktenskap inrättats mellan föräldrarna. Ett oäkta barn kunde vara fött av antingen en ogift mor eller en mor gift med en annan man än fadern. Men hur vanligt förekommande var oäkta barn under 1800-talet? Vilka var kvinnorna som födde dessa barn? Vilken roll hade fadern?

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur vanligt det var med oäkta barn under 1800-talet. Undersökningen innefattar fyra olika församlingar i Sverige under fyra bestämda sexårsperioder under 1800-talet. Jag vill även ta reda på hur många av barnen i min undersökning som hade en känd fader, alltså där fadern står uppgiven i födelseboken. Av intresse är även mödrarnas sociala ställning i samhället, med utgångspunkt ifrån kvinnornas titel i födelseboken.

Frågeställning: De frågor som kommer att beröras i denna uppsats är följande:

• Hur stor andel av barnen som föddes var så kallat oäkta?
• Vilken titel/status hade mödrarna till de oäkta barnen?
• Hur stor andel av de oäkta barnen hade en känd fader?

Länsstyrelsen och reduktionen : Den östgötska länsstyrelsens delaktighet i Karl XI:s reduktion under slutetav 1680-talet Av Markus Johansson

På 1600-talet, under en period av grovt sett 100 år, innehade Sverige en maktställning i sitt närområde som inte motsvarades av något liknande förut, och som efter freden i Nystad 1721 heller aldrig kom att återskapas. Frågan som historiker har ställt – och fortfarande ställer – är hur? Hur kunde vårt vidsträckta land med sitt karga klimat och med sin lilla befolkning under en så förhållandevis lång tidsperiod behärska så stor del av sitt närområde?

Svaret har sökts på många områden. En förklaring som fått stort genomslag är att Sverige tidigt haft en väl utvecklade förvaltning och att den skulle ha inneburit ett avgörande övertag gentemot landets fiender. Det var genom att ligga i framkant av den administrativa utvecklingen som Sverige kunde uppbåda de samlade krafter som behövdes för att upprätthålla stormaktsväldet över en längre tid.

I och med 1634 års regeringsform lades grunden till den moderna förvaltningen i Sverige. Många av dess skapelser finns fortfarande kvar, måhända i omgjord form. Länsstyrelsen är en sådan. Länsstyrelsen eller landshövdingedömet, som det kallades fram till 1800-talet,2 ersatte det ståthållarskap som införts under Gustav Vasas tid. Redan Gustav Vasas söner hade försökt att förändra och förbättra den regionala maktens organisering. Först med regeringsformen 1634 och landshövdingeinstruktionen året därpå kom ett varaktigt system att implementeras.

Förutom de många krigen var ett annat kännetecken för 1600-talet att mer och mer makt samlas hos en person, en absolut envåldshärskare, som närmast blev synonym med statsmakten. Sverige är inget undantag från denna utveckling som i övrigt har Danmark och Frankrike som likartade exempel och England som ett bra motexempel. Den reduktion som utfärdades, och till stor del genomfördes under Karl XI:s regentskap, har fått stå som symbolen över hur ägande och makt samlades till staten och den ensamma härskaren.

I den här uppsatsen intresserar jag mig för dessa två företeelser. Länsstyrelsens funktion i Karl XI:s reduktion är vad den här uppsatsen kommer att behandla. Tiden är mitten och slutet av 1680-talet, alltså ett par år in på reduktionen. Platsen är Östergötlands län. Genom att undersöka vilka order och instruktioner som gavs åt länsstyrelsen i Linköping från centralt håll vill jag ta reda på hur Östergötlands länsstyrelse var delaktiga i Karl XI:s reduktion.