Denna slutrapport beskriver ”Biokol kunskapslyft” som genomfördes 2022. Projektet omfattade biomassor, tillverkning, användningsområden och affärsmodeller samt kopplingar däremellan. Fördjupad insikt om biokol utvecklades och spreds under projektets gäng, liksom ny kunskap om hydrokol. Generellt sett tillverkas biokol med hjälp av pyrolys av torra biomassor medan hydrokol tillverkas med hydrotermisk karbonisering (HTC-processen) av våtare biomassor.

En central del av projektet var analys av vilka biomassor som finns i regionen och hur hydrokol/biokol tillverkade av dessa passar for olika användningsområden. Analysen sammanställdes i en mappning mellan biomassor och användningsområden med en gradering av hur lämplig varje enskild kombination är. En slutsats från analysen är att dagens vanliga upplägg där biokol från obehandlad träflis används i urbana planteringar inte ar det mest optimala nyttjande av resurser. Stor potential hittades i andra kombinationer, till exempel att nyttja restströmmar från regionens många pappersbruk for att tillverka hydrokol och sedan använda som torversättning i planteringsjord.

Vidare diskuterades affärsmodeller och en ny svensk standard som utvecklas av med Hushållningssällskapet som projektledning. Ett nätverk av aktorer inom biokol och hydrokol började ta form bland annat med befintliga intressenter från Vreta Kluster, Cleantech Östergotland, Linköpings universitet, Agtech 2030 och Branschföreningen Svensk biokol.

Arbetsmetoden med tre workshops och ett öppet seminarium med kopplad samverkansdiskussion ansågs av deltagarna ha fungerat bra. Speciellt fokus lades på hybridmötesteknik med förstärkt teknikstöd for både digitalt och fysiskt deltagande, så att alla skulle få samma förutsättningar att kanna sig inkluderade. Fördelen med hybridupplagget var att kunna ha med deltagare från olika platser och organisationer, både nationellt och internationellt. Hela upplägget gav ett positivt stöd för samarbetsfokus mellan olika aktörer så som lantbrukare, panntillverkare, kommersiella användare, fritidsodlare, certifieringskunniga, klusterorganisationer och myndigheter.

Arbetsmetoden ansågs passa till denna typ av kortare projekt och planeras att användas i kommande liknande kunskapsintensiva projekt med stort fokus på samarbete.

Resultatet av arbetet finns i denna slutrapport.  

Rapportens syfte är att kartlägga digitaliseringen av lantbruket genom att se på vilken teknik som används idag, och som kommer imorgon. Med detta undersöktes även de uppfattade riskerna som medföljer utvecklingen.

Rapporten har använt semistrukturerade intervjuer för att samla in kunskap och åsikter från personer med olika roller i lantbruksbranschen. Även en litteraturundersökning har genomförts för att ge en bredare bild.

Resultatet visar på att digitaliseringen har skett och sker i olika grad från gård till gård och varierar från väldigt digitaliserade gårdar till de gårdar som inte har digitaliserats alls. Resultatet visade på vilken digitalteknik som vanligen används på gårdar, exempelvis GPS och N-sensor, och vilka hinder som anses finnas för att hela branschen ska digitaliseras. Exempel på det är stora initiala investeringar och inte tillräcklig teknikkunskap hos lantbrukarna. De säkerhetsrisker och hot som kunde identifieras var exempelvis störningar i internet, buggar i mjukvara och avsiktliga attacker mot uppkopplade enheter.

Rapporten är avgränsad till jordbruket och berör inte skogsbruket. Huvudfokus var på det svenska jordbruket men även internationella aspekter togs hänsyn till när intervjudeltagare nämnde det och i litteraturgenomgången.