I detta Mimerblad uppmärksammas två nya doktorsavhandlingar som på olika sätt anknyter till folkbildningsområdet. I Annika Pastuhovs avhandling (anmäld på s. 2) undersöks medborgerliga betydelser av studiecirkeldeltagande. I Afrah Abdullas avhandling (s. 1) får vi stifta bekantskap med den icke-formella vuxenutbildningsverksamhet varigenom nyanlända migranter orienteras om det svenska samhället.

Även om det finns många inriktningar inom det vida folkbildningsforskningsfältet är några teman ofta återkommande. Bildning och dess betydelse för demokrati och medborgarskap är ett sådant tema. Den mer formella inkluderingen i ett svenskt medborgarskap som deltagarna i Abdullas studie är berörda av är en aspekt av medborgarskapet. I Pastuhovs användning av begreppet handlar medborgarskapet om roller som individen innehar i relation till andra medlemmar i ett eller flera kollektiv. Både dessa aspekter av medborgarskap är centrala i relation till demokrati, både som formellt nationellt avgränsat system och som princip för relationer i kollektiva sammanhang.

Att vi i samband med årets Mimerkonferens uppmärksammar både demokratin och folkhögskolan har inte bara att göra med tillfälligheten att båda i år fyller jämt (100 respektive 150 år) i det svenska sammanhanget. Folkbildningen, som folkhögskolan är en central del av, är intimt sammanflätad med demokratin i olika avseenden. Varmt välkommen att fördjupa diskussionen om detta på Folkhögskolan Hvilan den 6–7 november (se s. 3)!

Varmt välkommen till Mimer vill jag också hälsa Mimers nya doktorand Maria Arriaza Hult som presenteras i detta blad (s. 3).

I detta nummer fortsätter vi att uppmärksamma folkhögskolans 150-års­jubileum. På s. 2 kan du läsa Staffan Larssons anmälan av den antologi om utbildningsformens senaste halvsekel som Föreningen för folkbildningsforsk­ning publicerat.

Vi bjuder också, härinvid, på en an­mälan av Johan Lövgrens doktorsav­handling om värderingar och religion som del av lärandeprocesserna på norsk folkhögskola.

Möjligen skapar det starka ljuset på folkhögskolan i år en forskningsskug­ga över andra delar av folkbildningen, så som studieförbundens omfattande verksamhet.

Glädjande är därför den satsning på folkbildningsforskning som ABF nu ge­nomför. Under året har en ny skriftserie om folkbildningsforskning tagit form (se s. 4). En imponerade boklåda, i form av åtta vackert inbundna böcker, har dess­utom tagits fram för internt bruk. In­om dessa pärmar återfinns, i urval av Stellan Boozon och Jörgen Hammarin, klassiska texter av Oscar Olsson och Richard Sandler, liksom bidrag av ar­betarrörelseintellektuella och folkbild­ningsforskare.

ABF är emellertid inte unikt bland studieförbunden när det gäller att knyta an till och ge ut folkbildningsforskning. Folkuniversitetet fortsätter sin ambi­tiösa utgivning av publikationer med forskning inom fältet. Studieförbundet Vuxenskolan involverar forskare när de uppdaterar sina utbildningsmaterial för studiecirkelledare.

Mimerkonferensen, som i år äger rum på Folkhögskolan Hvilan den 6–7 november (se inbjudan s. 3), hoppas vi kan bidra till fler kontakter i denna rikt­ning. Välkomna!

Vad menas med folkbildning? Den korta men mångbottnade frågan utgör stommen i denna bok. Vi kan förvisso konstatera att folkbildning i Sverige är ett område som ges ett betydande statligt stöd, vilket ligger till grund för den omfattande verksamhet som organiseras av studieförbund och folkhögskolor. Årligen deltar därigenom omkring 638 000 individer i studiecirklar. Folkhögskolorna har varje år omkring 29 000 deltagare på sina längre kurser och 84 000 på de korta. Men vad säger detta egentligen om folkbildningens innebörder? Begreppet förkommer ju även i andra sammanhang, långt bortom statsbidragsberättigade cirklar och kurser. Det kan exempelvis dyka upp när Fredrik Lindströms tv-program om språk eller svenskhet ska karakteriseras eller när någon anses ha avslöjat en vidskeplig föreställning om hur saker ligger till. Folkbildning kan även, om vi läser Nationalencyklopedin, vara ett ”samlingsbegrepp som rör människors insikter” av ett särskilt slag. Därtill kan vi också notera att relationen mellan folkbildning och folkrörelser tycks vara något som ofta kommer i förgrunden i talet om folkbildning.

Vad menas med folkbildning? Den korta men mångbottnade frågan utgör stommen i denna bok. Folkbildningsverksamheter, i form av studiecirklar och folkhögskolekurser, samlar årligen stora delar av Sveriges befolkning. Eftersom folkbildningen anses ha stor betydelse för demokratin i landet ges den ett betydande statsbidrag. Men folkbildning förstås ofta också som något mer än en beteckning på det avgränsade område som staten beviljar anslag. Begreppet kan laddas med en rad  olika innebörder. Det kan dyka upp när någon försöker beskriva ett kunskapsförmedlande TV-program eller en forskare som lyckas göra sig hörd bland allmänheten. Det förekommer när biblioteken och andra kulturinstitutioners samhällsroll kommer på tal.

I boken presenteras fyra forskares synsätt på folkbildning med syftet att bidra till en diskussion om begreppets innebörder. En rad olika frågor behandlas: Vilka innebörder kan vi spåra hos begreppet så som det används i politik och folkbildningsverksamhet? Hur kan man tänka kring folkbildning som studieobjekt i forskning? Hur kan forskare inom dagens akademiska system, med dess fokus på artikelproduktion för smala prestigefyllda internationella tidskrifter, förhålla sig till folkbildning som ideal? Hur kan vi förstå skönlitteraturens betydelse för folkbildningen?

Boken vänder sig till forskare, folkbildare, studenter och andra som har ett intresse för folkbildning.