In this study, 15 teenagers and 16 young adults related their experiences of having one or two homosexual parents. All of these young informants were born in a heterosexual relationship where the parents later separated and then they lived in "new" or "post-nuclear" families.

The analysis shows considerable variation in the children's and adolescents' perceptions and experiences of living with homosexual or bisexual parents. One important finding of the study is that the parent's homosexuality becomes a highly prominent theme in the interviews where the parent/child relationship is also described as inadequate. This was found in a few cases in the study where the parent's homosexuality is presented as closely associated with negatively charged experiences. In the remaining interviews, parent/child relationships are presented as good and meaningful. In those cases, homosexuality is accorded less prominence in the children's life stories. Here emerge two different ways of telling about the parent's homosexuality that show how experiences of life with a homosexual parent can vary. In the one case, homosexuality is described as something self-evident that certainly distinguishes the family, but not in a negative sense. Despite an array of differences in living conditions, homosexuality is described as a natural and accepted element of family life. Homosexuality in these cases is not a point of conflict for the informant. In the other case, homosexuality is described as a problem in relation to the informant's friends and peers. The difficulties they describe do not however encompass the parent as a person; instead, the parental relationship is  presented as significant. This attitude appears to be a consequence of the social, psychological, and cultural expectations that characterize the teenage years for some adolescents. A point of conflict emerges here concerning on the one hand loyalty to the parent and the adolescents' familiarity with homosexuality, and on the other hand the adolescents'participation in peer groups in which heterosexist views are expressed. The informants use various strategies to manage this conflict, which seems to characterize early adolescence since the endeavors to conceal are eventually transformed into a more accepting attitude as the adolescents get older. It is similar to the process that relatives of homosexuals go through when a son, daughter, brother, or sister "comes out" and the relative must manage kinship and concern on the one hand and heterosexist value judgments on the other.

Den här avhandlingen handlar om ungdomars erfarenheter och upplevelser av delaktighet i det som enligt skolans mål skall vara ´en skola för alla´. Vi har under tre terminer varit deltagande observatörer och intervjuat ungdomar på en skola (år 6-9) som vi kallar Vegaskolan. Studien beskriver möten i tid och rum mellan olika livsvärldar, mellan ungdomarna sinsemellan, mellan ungdomar och vuxna och mellan vuxna. Här framträder också relationen mellan ungdomar och det innehåll som skolan arbetar med. Dessa möten får konsekvenser för delaktighet och utanförskap, ungdomarnas självbilder, lärandet och vilket stöd som de erbjuds.

Vår ambition har varit att se delaktighet ur ungdomars perspektiv med syftet att förstå de processer som reser hinder och skapar möjligheter för delaktighet. Vår utgångspunkt har varit ungdomarnas syn på sitt vardagsliv i skolan. De har berättat om sina minnen från förskola och skola, sin nutid och sina tankar om framtiden, gjort val av vad de sett som relevant att delge oss och hur de velat framställa sina erfarenheter. I sina reflektioner har de bidragit med analyser av skolan och det som skett där. De har i jämförelse med skolpersonal i flera avseenden en annorlunda erfarenhet av skolan samt en helhetsbild av sin egen tid där.

De vuxna kommer bara i mycket begränsad utsträckning till tals i denna studie. De syns genom ungdomarnas och våra beskrivningar av vad de säger och gör. Detta kan tyckas ge en ensidig bild men vi menar att det mesta som skrivs om skolan utgår från ett vuxenperspektiv och att den bilden behöver kompletteras med andra perspektiv.

Vi har valt att göra fältstudien på en skola, som vi utifrån mötet med ungdomarna och vuxna där upplevde som ”det goda exemplet”. Vi bedömde att vi i denna miljö skulle kunna upptäcka mer av möjligheter till delaktighet, men också vilka hindren är även under relativt goda förhållanden. Avhandlingen har möjliggjorts av skolverket som har finansierat den som projektarbete under tre år.

Barnkulturforskningen vilar på en lång tradition inom ämnen som estetiskt skapande, medier, leksaker, kamratkulturer, folklore, lek, litteratur, musik, teater och dans. Begreppet barnkultur definieras ofta som den samhällsstödda (kanoniserade) kultur som skapas av vuxna för barn (Hanson & Sommansson, 1998). Barns kultur kan däremot definieras som de sociala handlingar barn utför inom ramarna för friutrymmen som de skapar sig eller har att tillgå inom sociala institutioner som fritidshem, familj eller skola (Hanson & Sommansson, 1998; James, Jenks & Prout, 1998).

Barnkulturforskning studerar och analyserar inte enbart samhällsstödd kultur. Den gemensamma nämnaren för denna forskningstradition är att de flesta inom området studerar och analyserar kulturella uttryck som vänder sig till barn, så som barnlitteratur, barnteater, data- och videospel, samt reklam riktad till barn alternativt föreställande barn.

Det har inte bedrivits lika mycket forskning om barns kultur som om barnkultur. Merparten av den forskning som finns inom området bygger på likartade metodologiska utgångspunkter. Oftast utgår studierna från etnografiskt material eller från intervjusamtal.

Allison James, Chris Jenks och James Prout (1998) argumenterar för empiriska studier av barns kultur som synliggör dynamiken mellan individ och samhälle. Författarna beskriver barns kultur som ett sätt att vara barn bland andra barn med en speciell kulturell stil men de menar samtidigt att detta alltid hänger samman med specifika tider, rum och platser. Deras perspektiv på barns kultur definieras som samhälleligt kontextualiserade sociala handlingar och inte enkom som skämt, ramsor eller folklore vilket var vanligt i tidigare forskning (jfr exempelvis Opie & Opie, 1970). Författarna menar att barn inte endast anpassar sig till de strukturer eller institutioner de omges av. Genom tillägnande, transformering och motstånd blir barnen aktörer i förhållande till rådande diskurser (James et al., 1998). Barns kultur blir därmed ett begrepp som präglas av både rörelse, pluralism och fragmentering, vilket i sin tur innebär att barns kultur egentligen bör benämnas barns kulturer.

Att studera barns kultur medför en förståelse av barn som individer med aktörskap. Att studera barn som aktörer kan innebära olika saker. I detta arbete menas med aktörskap ett studium av barns egna handlingar i vardagen. Det innebär att vår förståelse av barn är att de är samhällsvarelser som både influeras av och blir influerade av sin omvärld.

En vanlig vuxeninitierad barnkulturpraktik är sagostunden, vanligast förekommande inom förskolan (se till exempel Asplund Carlsson & Graneld, 1995) och på bibliotekens barnavdelning.

Barns språkutveckling och metod för att utläsa och förstå sin tillvaro börjar långt tidigare än förmågan att tala och läsa, hävdar Shirley Brice Heath i What no bedtime story means: Narrative skills at home and school (1982). Heath refererar bl a till ett medelklassområde med stark anknytning till skolkulturen i sydöstra USA, kallat Maintown. Där uppmuntras barnen tidigt av sina föräldrar att lära sig läsa och tolka sin tillvaro genom identifikation av objekt och föremål i till exempel bilderböcker. Dessutom uppmanas dessa medelklassbarn att se samband mellan avbildade föremål och bild; en metod som Heath kallar what-reasoning.

Genom att studera barn som leker1 en sådan vuxeniniterad barnkulturpraktik – sagostund – kan man få ökad kunskap om hur barn ser på kulturevenemang som vuxna förser dem med. Denna studie kan därmed sägas anlägga ett dubbelt fokus: på barns kultur och på barnkultur.

Utgångspunkten för denna studie ar ett projekt som startade våren 2001. Syftet med projektet ar att identifiera och belysa möjligheter och hinder för delaktighet for barn och ungdomar i behov av stod i en skola för alia. Denna studie ar en del av detta projekt och inriktad pa att identifiera delaktighet i skolan som rum. Med rum menar vi både den fysiska miljön och de ramar som bildar villkor för skolan. Vi genomförde förstudier i form av deltagande observationer på flera olika skolor för ungdomar mellan 13 och 16 år, och valde sedan ut en skola, i studien kallas den Z-Skolan.

I Inledning har vi utgått fran delaktighet som begrepp, men också studier av delaktighet i skolan och skolan som ett diskursivt faIt. Vi har sökt svar på våra frågor genom att studera dokument på nationell- och kommunalniva, men främst de dokument som lärarna på Z-Skolan producerat. Vi har arbetat med deltagande observationer i skolans vardag, och vi har intervjuat ungdomar på grundskolan år 8 och 9.

I första delen av analysen har vi inspirerats av bland annat Grounded Theory och fått fram ternan kring delaktighet. Dessa teman är organisation, möten och lärande. Med dessa teman som utgångspunkt har vi sedan gått vidare i ett andra analyssteg diU: vi använt SOU 2000: 1 och det dynamiska medborgarskapet som utgångspunkt. För att uppnå delaktighet, enligt det dynamiska medborgarskapet, måste deltagande och inflytande men också jämlikhet och insyn vara identifierbara.

Vi har funnit att delaktighet finns för manga ungdomar i många situationer pa Z-Skolan, men det finns också inslag av utanförskap och ickedelaktighet. Möjlighetema till delaktighet, men också hindren finner vi både inom organisationen och den fysiska miljön, men inte minst genom vuxnas förhållningssatt och respekt mot ungdomarna och deras kultur. Om delaktighet ses som en rättighet eller en praktik för fostran till demokratiska medborgare får det olika konsekvenser för ungdomars skolvardag.

Denna rapport innehåller texter som presenterats vid en konferens arrangerad inom ramen för Nätverk för barnomsorgsforskningi . Syftet med konferensen var att lyfta upp begreppet omsorg, diskutera dess innebörd, rädda det från retorisk förflackning och samtidigt via dess koppling till verksamheter belysa ett vidare sammanhang. När bamforskning diskuteras har jag på senare tid funnit det väsentligt att peka på att den har en kapacitet att kasta ljus över centrala samhällsfrågor. Forskning om barn bör inte bara vara en forskning om en viss grupp i samhället. Den nyare bamdomsforskningen söker tillämpa ett bamperspektiv. Detta innebär att fenomen studeras såsom de framstår från barnens perspektiv och att inverkan av olika sociala reformer, politiska förändringar och produktion av varor på barns liv belyses. Det handlar alltså både om att söka efter barnens perspektiv och att söka efter konsekvenserna för barnen av olika samhälleliga förändringar. Nya fålt som t.ex. barndomshistoria, barndomssociologi och barndomsantropologi har uppstått och begreppet generation har införts för att markera vikten av att anlägga ett generationsperspektiv på frågor som vanligtvis grupperats på annat sätt.

This thesis is a study of sibling play and language sociaIization. The concept of language socialization is defined as socialization through language as well as socialization to use language (Schieffelin and Ochs 1986). Fieldwork was carried out for 15 months in a small, Quichua-Spanish bilingual, agricultural community in the central highlands of Ecuador. The lack of land and the desire for change have motivated many men to migrate to the coast and to the major cities of the sierra, striving for upward mobility and economic success in the Ecuadorian society. Lately, however, after the recent takeover of two haciendas, it has been possible for the comuneros to remain in the community.

The main focus was on 4 children (2-3 years of age) and their interactions with their siblings and parents. The study is a presentation of their everyday lives, and is based on microanalyses of children's play, parent - child interaction, sibling caretaking and children's work. A San Nicohis developmental story is presented. It was clear that the siblings - hence not only the mothers - were in charge of the young children during much of the day. Siblings are, moreover, often raised in pairs, so that an elder child is in charge of a younger one. Threats, rhetorical questions and other types of teasing were conunon means used by adults as well as older siblings to socialize young children. Also very small children were able to take the perspective of their younger siblings. They functioned as interpreters in "language teaching", in so-called diga routines, and in ente,1ainments. In this highly gendered society, the children's play transcended gender boundaries. For instance, young boys were observed"breastfeeding" their young siblings.

A language shift ft'om Quichua to Spanish is apparently under way in the community. The comuneros themselves are at a loss to understand or explain why this is happening and, above all, why this is happening now. They do not see the Quichua language as endangered, since they see it as innately Indian. Contrary to what the comuneros initially claimed, it was found that no children under the age of 10 were fluent in the vernacular. Sibling caretaking is possibly one of the most important factors explaining this language shift in their children's lives.

Den här rapporten handlar om ett specifikt fenomen som blev synligt i en avhandlingsstudie om hur barn, föräldrar och lärare berättar om och tillskriver betydelse och innebörd åt diagnoser som dyslexi eller specifika läs- och skrivsvårigheter. Innan jag presenterar detta fenomen närmare skall jag kortfattat beskriva avhandlingsstudien i sin helhet. Syftet med studien var att erhålla ökad förståelse av hur barn använder och ger betydelse åt en diagnos som dyslexi eller specifika läs- och skrivsvårigheter. I centrum stod 20 barn vars läs- och skrivprestationer under tidiga skolår inte motsvarat de krav som skolan formulerat. Det ledde till att bamen blev testade i en utredning där barnens skriftspråkliga svårigheter definierades i termer av dyslexi eller specifika läs- oeh skrivsvårigheter. Bamen var mellan 10 och 13 år och återfanns vid tiden studien i årskursema fyra till sex. När föräldrama tillfrågades om sitt och sina bams deltagande i studien betonades vikten av bamens "infonned consent". Bamen (19 av de 20 som ingår i studien) intervjuades i sin hemmiljö. Bamintervjuema utformades i syfte att ge bamen stort utrymme att styra och bestämma innehållet i det samtal som formas. Bamens föräldrar (20 intervjuer) och lärare (25 intervjuer) intervjuades med inriktning på hur dessa vuxna aktörer runtomkring använde och tillskrev betydelse och innebörd åt en diagnos som dyslexi eller specifika läs- oeh skrivsvårigheter. Dessa intervjuer var liksom bamens öppna, med fokus pa vissa samtalsamnen och barnen var den eentrala referenspunkten.

I analysen av lärarintervjuema visade det sig att läramas sätt att tala om sina elever skilde sig åt i flera avseenden. Det gick att se två olika sätt att prata om den diagnos eleven fått, vilka framstår som två olika ståndpunkter. Vissa lärare pratade om diagnosen i positiva termer och därmed värdefull för både eleven och dem själva som lärare. Andra lärare förhöll sig mer avvaktande till diagnosen, vad gäller dess potential att förklara och första den specifika elevens skriftspråkliga prestationer. I det senare fallet framkastades också alternativa förklaringsmodeller till att den specifika eleven uppvisar hinder i sitt tillagnande av skriftspråket. Detta rörde sig alltsa om tva skilda satt att prata om oeh resonera kring diagnosen. Intervjuerna kunde på basis av vad jag uppfattade som ett ställningstagande för eller emot diagnosen i förhallånde till den specifika eleven delas upp i två grupper: 15 intervjuer i vilka ett accepterande av diagnosen dominerar och 10 intervjuer i vilka en mer avvaktande hållning gentemot diagnosen kan spåras.

Intervjusamtalen handlade emelleltid inte bara om hur läraren såg på eleven vad gäller diagnosen och det fenomen som den betecknar. I samtalen pratade vi också om eleven utifrån andra aspekter, både i problemorienterade och berömmande respektive till synes neutrala ordalag. Detta tal om eleven och diagnosen gav en antydan om hur lärarna ser på och uppfattar elever på ett generellt plan. Dessa berättelser, redogörelser och beskrivningar visade - direkt eller indirekt - vilka krav och förväntningar dessa lärare hade på elever i egenskap av elever. I lärarnas berättande konstmerades med andra ord en bild av den goda eleven, både utifrån vad som framhävs som positivt och vad som presenteras som problem vad gäller elevers sätt att vara.

I ett yttrande som det följande framträder implicit en norm för vad som kan sägas utgöra en god elev: "sa det är först nu som hon är liksom mottaglig för och arbeta med som en riktig skolelev." (19: 27-28, min kursivering) Uttryeket en riktig skolelev antyder hur elevskap värderas, ett elevskap som kan vara mer eller mindre "riktigt" och tyder på en underliggande en norm gentemot vilken elevens beteende jämförs och bedöms. Jag valde att i analysen av hur bilden av den goda eleven konstrueras tydliggöra de kriterier som byggde upp och formade denna norm.

Det var i samband med denna analys som ytterligare ett fenomen visade sig, vilket skall diskuteras mer ingående i denna rapport. Den bilden, eller rättare sagt, dessa bilder av hur en god elev förväntas vara, var nämligen också bilder av flickor och pojkar. Det framstod som om att flickor i högre grad omtalades i termer som överensstämmer med vad som utgjorde bilden av en god elev. Jag skall emellertid inledningsvis återge vad som framkom i analysen av bilden av den goda eleven. Därefter foljer en presentation av hur denna bild oeksa kan analyseras utifrån ett genusperspektiv.

Denna uppsats lyfter fram ungdomars syn på och erfarenheter av skolans demokrati. Det är elevernas situation som diskuteras. Hur ser skoldemokrati ut när den skildras i perspektiv av ungdomarnas eget vardagsliv? Mitt arbete tar upp inflytande och ansvarstagande för den enskilde eleven. Det fokuserar ungdomarnas syn på inflytande över undervisningens utformning och innehåll samt arbetsprocesser och arbetsmiljö. Jag bar vel att lyfta fram det reella inflytandet, oavsett om det är formellt eller informellt. Den förändrade synen på elevers rätt till inflytande i skolverksamheten har kontinuerligt uppmärksammats i rapporter och utredningar. I mitt sökande efter material har jag avgränsat tidsperioden att gälla de sista 20-25 åren.

Syftet med denna första del av rapporten ar att undersöka den svenska lagstiftningen, samt tillkomsten av densamma. angående vårdnaden om barn efter aktenskapsskillnad under 1900-talet för att få en inblick i lagstiftarnas syn på faderns respektive moderns förhållande till barnen med avseende på lämplighet att ta hand om barnen efter en skilsmässa.

Hur skulle enligt lagtexten vårdnanden om bamen ordnas efter äktenskapsskillnad? Vilka synpunkter på moderns respektive faderns förhållande till barnen framkommer i förarbetena till och debatten kring den aktuella lagstiftningen och annan relevant lagstiftning? Vilka faktorer ansågs viktiga att ta hänsyn till vid avgörandet av vårdnadsfrågan? Kort och gott. vilken innebörd får uttrycket "barnens bästa" i detta  lagstiftningsarbete under 1900-talet?

This study is an exploration of how the children and the teacher through their everyday activities together create and recreate meaning in the classroom situation. The study specifically looks at interaction and communication. How the children and teachers talk about classroom rules and behaviour, whether, and how the children challenge the teacher's orchestration strategies, as well as the teacher's response to such challenges. The aim is to illuminate this from the perspective of the children.

The main body of collected data consists of field notes collected during two separate two-week observation periods. Some notes are very detailed as the verbal interactions were often short enough to be recorded verbatim. There is taped material used from class meetings (klassrAd), a formal session held in school classes to provide de'Ilocracy in school.

In the study we see the organisation and orchestration of school activities by the teacher constantly being challenged by activities initiated by the children. In this the children go in and out of activities and the intensity of their involvement seems to change rapidly from moment to moment. Looking at behaviour and the negotiation of rules in the classroom we see that the teacher and the children use rules in different ways.

The two main challenges seem to be the challenge to order and the challenge to an activity. In regard to instructions, noise and body placement it is possible to see the children's challenges as a threat to the order of the classroom. Other challenges, i.e., the avoidance of set tasks, the misunderstandings and the creation of games seem'mainly-to challenge the planned activity.

In the concluding comments the discussion moves from the one classroom, with the specific teacher and children involved, to a general level where we see the ideas lfehlrtd school interacting with classroom organisation and children's negotiation of meaning.

Den här diskussionen kommer att fördjupas inom ramen för ett mer omfattande tvärvetenskapligt forskningsprojekt som heter Välfärdsstatens omvandling och en ny barndom, i vilket Barn ocll dyslexi ingår som ett delprojekt. Det förra är ett forskningsprojekt som ur historiskalsociologiska och psykologiskalpedagogiska perspektiv närrnar sig en rad frågestallningar kring bamdomens innebord, forhållandet mellan barn, föräldrar, samhälle och stat och hur detta har präglats av välfardsstatens förändring under de senaste årtiondena.

I den föreliggande texten är det den andra frågestallningen som står i fokus det vill säga den del av studien som riktar sig emot enskilda barns sätt att använda dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. I de avsnitt som följer tänker jag ge en överblick över hur jag kom i kontakt med bamen och deras föräldrar och en rad andra metodologiska överväganden som följer en studie av det har slaget. Därefter presenteras bamens berättande om dyslexi/läs- och skrivsvårigheter, deras erfarenheter från skola och specialundervisning relaterat till hur de väljer att presentera sig själva i en intervjusituation.

Syftet med rapporten är att med utgångspunkt från en gymnasieförening göra en studie utifrån ett historiskt material. Huvudfrågan är på vilka sätt som gränser skapas och upprätthålls mellan olika grupper, såväl inom som utom skolan. Ett för studien viktigt antagande är att eleverna själva uppråtthåller skolkulturen. Det är som framgått ovan ett annorlunda perspektiv än i tidigare forskning om skolan som reproducent av sarnhället. Utgångspunkten är att eleverna skapar gränser - distinktioner - till andra, vilka antas få synnerligen stor betydelse för framtida studie- och yrkesval, eller annorlunda uttryckt, för var någonstans i den sarnhälleliga hierarkin som de kommer att hamna. Utifran ett sådant antagande blir studiet av gymnasisters fritidsaktiviteter en möjlighet att analysera samtida och framtida sociala relationer. Likaså skapas förstaelse för hierarkiska system som utesluter "de andra"; Det ges möjlighet att studera hur exempelvis man utesluter kvinnor, en social klass en annan etcetera. På så sätt synliggörs skillnader mellan olika grupper i det som på ytan ser ut att vara ett system oppet för alla

The general purpose of my study is to examine what different notions of children and childhood emerge when parents talk about children's TV-habits. More specifically, this paper concentrates on two aspects of children's use of television in which parents' concern about protecting children becomes evident. The two aspects are: the question of whether children should be allowed to watch the news and the question of limiting the time children are allowed to spend in front of the TV.

Although an increasing number of studies on children in non-Western and Western contexts have been conducted during the last twenty years, the field of anthropology and children still remains at an early stage. On the 5th and 6th of May, 1997, the Department of Child Studies (Linkoping University, Sweden) organised an international two-day conference called the "Invisibility of Children".

The Department of Child Studies is very grateful to Jens Aagaard-Hansen, Pia Christensen, Eva van Hirsch, Don Kulick, Jean La Fontaine, 01ga Nieuwenhuys, Karin Nonnan, Alan Praut, and Christina Toren for agreeing to participate in the conference. Their papers concerned children's agency, local assumptions about children, and methodological and theoretical questions with respect to anthropological studies on children. All the papers appearing in tltis publication were read at the conference.

Unfommately, not all the papers presented at the conference could be included in tllis publication. Don Kulick's paper on \Vestem understandings of adolescence as related to interpretations of Brazilian transvestites' memories of their early sexual experiences was committed to the Journal of American Anthropologist (Kulick 1997; see also Kulick 1998). Alan Prout's paper on a theory of social structure with regard to studies on children in \Vestem societies is being prepared for publication elsewhere. Christina Toren's paper on children's cognition and the human "embodied mind" was already conunitted to the Journal ofthe Royal Anthropological Institute (Toren in press).

The organisers of the conference and the editors of this publication wish to express their gratitude to all contributors for presenting papers at the conference and/or for producing written papers for this publication. Don Kulick, Jean La Fontaine, Armika Rabo, and Bengt Sandin are acknowledged for chairing sessions at the conference. All the participants of the conference are thanked for providing stimulating discussions on the field of anthropology and children .

Identitet är ett begrepp som i allt högre utsträckning kommit att användas inom en rad skilda kunskapsområden såsom sociologi, socialpsykologi, antropologi och psykologi/psykoanalytisk teori. 'Identitet' har kommit att användas i relation till aspekter såsom etnicitet, genus, sexuell orientering osv. Anthony Giddens bok Modernity and Self-Identity. Self and society in late modem age (1991), där 'identitet' används ur ett sociologiskt perspektiv, är bara en i raden av böcker som givits ut under 1990-talet. Brennan (1992) diskuterar detta omfattande bruk av termen 'identitet' och hävdar att det är ett problem att 'identitet' används i en rad så pass skilda sammanhang utan att egentligen närmare definition. Brennan aktualiserar t ex hur olika förgreningarna inom psykoanalytisk teori kommit att använda 'identitet' på skilda sätt, utan att detta egentligen problematiseras och lyfts fram i ljuset.

I forlängningen av Brennans resonemang så finner jag det därför viktigt och nödvändigt att föra ett närmare resonemang kring hur identitet kan forstås och definieras. Det är inte min avsikt att reda ut och klargöra hur 'identitet' kommit att användas och forstås på ett generellt plan, utan diskussionen kommer att föras i relation till de teoretiska referensramar som är relevanta i mitt avhandlingsarbete.

The Department of Child Studies was founded in 1988 to provide a research and learning environment geared toward the theoretical and empirical study of both children and the social and cultural discourses that define what children are and endow them with specific capacities, problems, and subjectivities. A specific target of research is the processes through which understandings of 'normal' children and a 'normal' childhood are constituted, and the roles that children and others play in reinforcing or contesting those understandings. The various research projects carried out at the department focus on understanding the ways in which children interpret their lives, how they communicate with others, and how they produce and/or understand literature, language, mass media and art. Research also documents and analyses the historical processes and patterns of socialization that structure the ways in which childhood and children can be conceived and enacted in various times, places and contexts.

The Department of Child Studies offers a one year Masters program, and a four year PhD program. Admission to the PhD program occurs every second year, at which time the department admits approximately six new students, all of whom are guaranteed full funding for the duration of the program. Both the Masters and the PhD programs stress interdisciplinary competence, and classroom instruction covers historical, psychological, developmental and anthropological dimensions of children and childhood. Against this interdisciplinary background, students in the PhD program are expected to specialize in their chosen academic field (history, social psychology, anthropology, etc.). The PhD program consists of 2-3 semesters of classroom instruction, followed by a 5-6 semesters of supervised work on a PhD thesis, which include a semester or more of supervised reading courses, or external courses, specially designed to fit the individual student's area of specialization.

I slutet av tjugotalet startades en verksamhet av män där de förde fram barn en till en central plats i en ny viktig del av offentligheten, den etermediala offentligheten. Det var män som talade om barn i arbetet med programverksamhet och det var äan som ställde barn framför mikrofonerna och gav dem en röst i offentligheten. Samtidigt som kvinnorna inte kunde ge röst åt egna erfarenheter i samma medium. Hur kom den barnorienterade rundradioverksamheten igång? Vilka krafter verkade? För att få svar på frågor av den karaktaren ska framför allt skolradions, men i viss mån även barnradions, verksamhet studeras från slutet av tjugotalet och en bit in på trettiotalet.

Under 1840-talet började de första artiklarna om gatubarn publiceras i brittiska tidningar. Det var med hjälp av dessa artiklar som den brittiska borgarklassen skapade sin bild av fattiga, hemlösa barn i städernas slum. Gemensamt för skildringarna av gatubarnen var att de uppfattades som främlingar, och liknades vid olika folk från främmande länder. Gatubarnen i London och folken i utomeuropeiska samhällen blev jämställda med det vilda och otämjda. En återkommande jämförelse mellan gatubarn och utomeuropeiska folk var att gatubarnen liknades vid araber, vilket resulterade i att gatubarnen blev allmänt kända inom borgarklassen som Street Arabs. Generellt kan man säga att artiklarna gav en bild av gatubarnen som ociviliserade nomader, vilka antingen var en tanig, smutsig, underutvecklad, laglös ras, eller en kortvuxen stam med djärvt, burdust och fräckt uppträdande. Londons gator återgavs vara deras territoriella område, där de organiserade sig i rövarband med skiftande, men ökande, antal medlemmar.

I uppsatsen jämförs två terapimetoder för barn med dysfonologi, nämligen traditionell fonemterapi och Metafonterapi. Undersökningen utgår från 15 videoinspelningar av terapisessioner à 30 minuter.

Materialet har analyserats ur tre olika aspekter: Samtliga 15 inspelningar har granskats med avseende på den övergripande strukturen och delaktiviteternas innehåll. Vid denna granskning framkom att endast 10 inspelningar kunde klassificeras som renodlad Metafonterapi respektive traditionell fonemterapi.

En excerpt ur varje transkription detaljstuderades därefter med avseendepå de talkorrigerande momenten, det vill säga hur terapeuten agerar närbarnet säger fel.

Vi förväntade oss en skillnad i övergripande struktur (makrostruktur) mellan de båda metoderna och resultaten bekräftar i stort sett var hypotes om att Metafonterapi har en mera enhetlig struktur än den traditionella.

Antagandet om att Metafonsessioner ar interaktionssmässigt mer symmetriska an traditionella terapisessioner har också kunnat bekräftas även om undantag förekommer. I båda terapiformema dominerar dock logopeden. Skillnaden ligger snarast i att logopedens initiativ är starkare och mer begränsande i traditionell terapi än i Metafonterapi.

Vi fann också att de bada terapiformerna skiljde sig åt vad gäller logopedens sätt att tackla barnens misslyckanden.

Undersökningen har visat intressanta skillnader mellan metodema. Framför allt tror vi det är viktigt att logopeder blir mera medvetna om sin behandlingsmetodik för att bättre kunna beskriva och utvärdera den terapi de bedriver.

The question of child labour in textile factories was a recurrent issue in British politics during the early decades of the 19th century. In fact, during the turbulent politics of the early 1830s the issue of 'infant slavery' in the textile mills was an issue which threatened to make or break governments. This fact leads to a row of questions that need to be asked. How can we explain that child labour in factories could emerge as a major political question? Why was this kind of child labour perceived, and formulated, as a major problem? Which were the social forces behind the child labour agitation? In what way was the issue resolved politically? How was the actual legislation on industrial child labour constructed?

This set of four papers, presented at the Conference: Children, Health and the Body, presents a range of considerations of issues in the study  of childhood. The day began with Alan Prout's paper; he discussed recent theoretical developments in the sociology of the body, and their usefulness for considering the case of children. The following three papers considered intersections of theory and empirical data; they focus sed on studies of children in relation to health, progressing through three ages of childhood. Sonja Olin Lauritzen considered mothers' accounts of health in their babies, in relation to theories of health and health care. Gill Bendelow took as her starting point the sociology of the emotions and discussed related issues in the embodied experiences of primary school age children. Shirley Prendergast took the case of girls and boys in secondary school to discuss the impact of social structures and group dynamics on young people's daily experience at school, with particular emphasis on the construction of gendered identities.

Det huvudsakliga syftet för den här rapporten är att försöka belysa vad som ansågs motivera ett barns intagning på sinnesslöanstalt under decenniema kring sekelskiftet 1900. I nära anslutning till detta problem ligger naturligtvis frågan om definitionen av det sinnesslöa barnet i praktiken. I mitt arbete studeras enligt vilka kriterier beslut om placeringar av barn från Norrköping på sinnesslöanstalter fattades under perioden 1885-1920.

Rapporten består av huvudsakligen tre delar. Avsnitt tre beskriver särklassundervisningens organisation och sinnesslöskolans tillkomst i Norrköping. Avsnitt fyra behandlar huvudsakligen skolrådets och -styrelsens samt bamavårdsnämnden roll beträffande rekryteringen av elever till särklasserna och sinnesslövården. Slutligen analyseras i avsnitt fern sammansättningen av sinnesslöskolans elevklientel.

Den här rapporten ingår som en del i projektet "Barnets Arhllndrade" vid Tema Barn i Linköping. Inom projektet "Barnets Årbundrade" är huvudsyftet att analysera hur barndomen har förändrats under 1900-talet! Viktiga frågor är bland annat vilka krafter som format barndomen, så som den har sett ut under 1900-talet, och hur förändringar har gått till. Ett viktigt mål är också att fokusera på hur barnen själva har upplevt dessa förändringar och vad förändringar av lagar, institutioner, samhället, skolan, etc. har inneburit för barnen i realiteten. Ämnet för denna rapport är att med utgångspunkt i ett antal skolförfattningar under 1900-talet diskutera samhällets syn på barn och ungdom och lyfta fram förändringar över tid. Rapporten har en relativt översiktlig karaktär.

Denne artikel bygger pa et igangvrerende Ph.D. projekt om pigers kønssocialisering i Viet Nam. Jeg vil således geme i det følgende diskutereprobIemer indenfor den könsteoretiske debat i forhold til det at studere pigers socialisering i en ikke-vestlig kultur.

Vi kan alltså konstatera att tanken om "barnets bästa" stått i fokus alltsedan en lag om adoption började diskuteras i början av seklet. Den fråga vi då måste ställa är vad detta egentligen innebär och har inneburit under olika tidsperioder. "Barnets bästa" kan inte enbart definieras utifrån vad som är bra för barn utan också vacl som anses vara föräldrarnas, familjens och samhällets bästa. Bilden av den goda barndomen speglar därför också föresttällningar om samhället i en vidare bemärkelse. Synen på barn och föräldrar har förändrats under seklets gång och beslut som en gång togs för "barnets bästa" fördöms idag med hänvisning till just "barnets bästa". Frågorna om vem adoptionen egentligen är till för, vacl som är bäst för barnet och vem som är en god förälder har ständigt återkommit. Svaren har varit många och olika, alla präglacle av sin tid odh sitt samhälles värderingar. Genom en studie av handläggning av adoptionsärenden, lagstiftning kring och riksdagsbehandling av adoptionfrågor kan förändringar i synen på barn, barndom och föräldraskap under 1900-talet åskådliggöras.

Projektets övergripande syfte kan kort sammanfattas med att intresset riktas mot elevorganiserade fritidsaktiviteter i samband med gymnasieskolan och den funktion som dessa aktiviteter har i ungdomars vardagsliv. Ett vidare syfte är att belysa konsekvenserna av dessa elevorganiserade aktiviteter för gymnasieskolan och hur skolans reformering bidragit till att forma elevernas praktiker. Föreliggande rapport redovisar den första av tre delstudier inom projektet. Studien utgörs av en enkätundersokning riktad till elever på den kommunala gymnasieskolans ordinarie linjer i Kalmar och Östersund. Enkätstudien kan ses om en bakgrund till projektets övriga delstudier, vilka består i en historisk analys av gymnasieföreningar/skolförbund i de båda städerna samt en  intervjuundersökning med ungdomar som deltar i föreningar eller föreningslika aktiviteter inom ramen for gymnasieskolan. Den historiska studien gör det möjligt att se hur föreningslivet reproducerats under en längre period, samtidigt som den synkrona intervjustudien ger oss tillgång till ungdomarnas föreställningar om skolan, sig själva och det arv som de bär med sig.

Till skillnad från de båda kommande studierna riktar sig enkätstudien till ett representativt urval av gymnasieelever och är således inte specifikt inriktad mot de elevorganiserade aktiviteterna. Dess syfte är att kartlägga gymnasieungdomars fritidsaktiviteter samt deras syn utbildning och framtid. Därutover skall studien ringa in de elevorganiserade aktiviteter som finns på gymnasieskolorna och den grupp elever som är aktiva inom dessa skolrelaterade fritidsaktiviteter. Enkätens syfte är därmed explorativt snarare an hypotestestande. Det primära intresset är att generera frågeställningar och arbetshypoteser inför de kommande studierna.

Bearing in mind the vast amount of research within the field of second language leruning (see McLaughlin, 1985 for a review), surprisingly little attention has been given to the pragmatic development of young L2 leruners. As pragmatic skills constitute an important part of a person's communicative competence, this is somewhat unfortunate.

The present work is an attempt to investigate pragmatic aspects of young bilinguals' communicative behavior. The following sections are merely intended to give the reader a brief introduction to the concepts used and perspectives considered in the study at hand, they do not provide an extensive overview of the field of research.

The Department of Child Studies was founded in 1988 to provide a research and learning environment geared toward the theoretical and empirical study of both children and the social and cultural discourses that define what children are and endow them with specific capacities, problems, and subjectivities. A specific target of research is the processes through which understandings of 'nonnal' children and a 'nonnal' childhood are constituted, and the roles that children and others play in reinforcing or contesting those understandings. The various research projects carried out at the department focus on understanding the ways in which children interpret their lives, how they communicate with others, and how they produce and/or understand literature, language, mass media and art. Research also documents and analyses the historical processes and patterns of socialization that structure the ways in which childhood and children can be conceived and enacted in various times, places and contexts.

Sexuella övergrepp mot barn är inte ett nytt fenomen bara för att anmälningarna till polismyndigheter har fördubblats de senaste 20 åren. Debatten kring detta känslomässigt laddade ämne har varit och är moraliskt infekterad. Kunskapen om sexuella övergrepp har ökat men det saknas fortfarande en hel del information som kan öka förståelsen för detta fenomen. Polisens förhör med barnet har en avgörande betydelse för den juridiska handläggningen av ett övergreppsärende. Det här projektet syftar till att öka forståelsen för hur barnets berättelse konstrueras och förstås av polis, åklagare och domstol. Specifikt innebär detta en kartläggning och analys av samtalsmönster i 192 videoinspelade polisförhör med bam/ungdomar som misstänks ha varit utsatta för sexuella övergrepp vid ett polisdistrikt under perioden 1986-1995. Genom att järnföra polisförhör och akter för de 61 barn vars ärende gick till åtal med de resterande 126 vars ärende ej ledde till åtal (5 är ännu ej redovisade) finns möjlighet att skapa förståelse för vad polis, åklagare och domstol bedömer som trovärdiga berättelser. Åklagaren kan som stöd för sitt avgörande också inkludera bampsykiatriska bedömningar. Därför syftar projektet ocksa till att undersöka de kliniska kriterierna för trovärdiga berättelser. Vilken överenstämmelse finns det mellan de kliniska och de juridiska instansemas bedömningar på vad som är att betrakta som trovärdiga berättelser om sexuella övergrepp? Den här delrapporten är inriktad på att beskriva projektet som helhet men ocksa att ge en översiktsbild av de i studien inblandade personerna.

For at! finna den övergripande förandringsprocessen i den svenska lagstiftningen rörande barnets rättsliga ställning och barnets förhållandet till dess vårdare, har en rad mer empiriskt inriktade frågor ställts. Vad skall barnet fostras till? Vem skall fostra/vårda barnet? Vad innebär det av lagstiftaren så ofta använda uttrycket "barnets bästa"? Hur har lagstiftaren sett på barnet, föräldrarna och relationerna dem emellan då han valt en viss formulering?

I arbetet har jag gjort tre nedslag i utvecklingen. Jag har valt at! granska arbetet kring dels 1917 och 1920 års lagar om barn utom respektive i äktenskap, dels 1949 ars föräldrabalk och slutligen 1983 års föräldrabalk. Dessa tre nedslag ar motiverade av att lagstiftningen avseende omvårdnaden av barn yid dessa tillfällen genomgår stora förändringar. I 1917 och 1920 års lagar samt i 1983 års lag införs något helt nytt i lagstiftningen. I de tidigare lagarna definieras för första gången begreppet vårdnad, i den senare lagstiftningen har barnet givits rätt att inte bara erhålla vård och uppfostran, utan även rätt att behandlas med aktning för sin person och egenart. I 1949 års lag sammanfördes de olika barnlagar som tidigare funnits för första gången till en gemensam föräldrabalk. Vid varje "nedslag" görs dels en redovisning av lagtexten och dess tillkomst, dels förs ett resonemang om den förändringsprocess som gör sig gällande och om de olika krafter som gör sig gällande i lagstiftningsarbetet.

Vid arbetet med denna studie har relevant lagstiftning och förarbetena till denna lagstiftning, riksdagsmaterialet, gåtts igenom. Till grund for studien ligger även viss litteratur på området. Arbetet omfattar endast föräldrabalken och lagarna om barn i respektive utom äktenskap. Det hade i och för sig varit möjligt att göra ett vidare arbete där även annan lagstiftning som berör barnets rättsliga ställning hade analyserats. Jag har emellertid valt bort denna möjlighet, då belysningen av den ovan ställda frågestallningen inte kan förväntas öka i så väldigt stor utsträckning vid en sådan vidgning av studien.

What I wish to do in this paper is briefly retrace the history of the National Board's recommendations, and discuss the different reactions that the recommendations received from different individuals and groups. I do this to make the more general point that by focusing on foetal material, rather than on abortion or abortion rights, the National Board of Health and Welfare perhaps unwittingly facilitated a number of subtle, but nevertheless quite significant, reconfigurations in the interpretive frameworks commonly employed in Sweden to think about abortion. Not only did the Board's recommendations effectively redefine the status of the foetus, as women and women's organizations were quick to point out. They also, simultaneously, redefined public and private understandings of the physical, temporal, affective and social relationships that are seen to exist between a foetus and the woman who bears it. In addition, the recommendations took a step towards expanding public perception of whose voices legitimately "count" in discussions about abortion. From having been seen largely as an issue of concern only to the woman, and perhaps her doctor and her partner, the National Board's recommendations introduced the idea that discussions about abortion must take account of the opinions and wishes of hospital personnel who perform them. In reviewing all these redefinitions and changes, I will be arguing that the Board's recommendations concerning the disposal of foetal material may ultimately have extremely serious repercusssions for understandings of abortion, and hence for abortion rights, in Sweden.

In the first year of the twentieth century, Ellen Key wrote her book Barnets arhundrade (1900). It was a sharp attack on the way children were looked after, among both the upper classes and the working class. The book contained a vision of a better society, expressing the hope that the twentieth century would be, as the title put it, the century of the child. Other people shared her vision. The first decades of the twentieth century saw a great mobilization of private interests and municipal and state forces to rescue children from unsuitable environments and to improve their conditions. Much of the discussion bore the stamp of a conflict between different ideals of childhood, between the romantic useless childhood and the working child. Childhood has indeed taken on new meanings. Today childhood is a long period in a person's life in Sweden - youth unemployment are defined up to 26 years of age. Childhood is filled with schooling and organized leisure activities. Many children - a majority - spend their early years in some form of pre-school care from around one year of age. School though is not started until 6 or 7 years of age. There has been a dramatic change in the view of how to bring up the sort of children who would have been regarded as delinquent in the first decades of this century. There has also been a great change in the care and definitions of physically and mentally handicapped children. We have very little historical knowledge about these processes of change and perhaps not much about what new images of childhood are created as a consequence of these processes of change. It is obvious that new ideas about where and how children should spend their growing years were formulated by the new professional and political groups that emerged during the twentieth century. It is also clear that new ideals have been formulated by the commercial interests for whom children and parents are an important market. New and old media also create new images of children. State initiatives to safeguard the health and well-being of children, such as road safety information, also influence the picture of the child, as do the children we meet in literature intended for children. But these notions is not to be taken at face value. It is images that stand in conflict to each other and notions containing inner contradictions. Many questions can be asked. What indeed has the development during the twentieth century meant for the children? What were the unintended consequences of the welfare programmes that were launched? How were new reality and new visions shaped? How does this childhood look like and by whom was this new childhood created? How, for instance, does the picture of children in literature relate to the picture of children created in the writings of psychologists and medical doctors? How does the commercial exposition of children differ from the construction of the child in school and leisure organizations? How does school's picture of the child relate to the family's perception of childhood and to the practice that is developed within the " framework of the social welfare service? It is important to stress that childhoods is never unambiguous or homogeneously constructed. Most childhoods are built up with internal contradictions and conflicting messages. The romantic childhood, that of an innocent, free growing child was combined in reality with the requirement to spend many years in school - hardly a very free and unregulated perio d. There are naturally also differences in the perception of girls' and boys' childhoods. With this overall ambition I will present a synteses of changes of childhood during the 20th century as it is constructed by social, economic, and political processes. The debate about the conditions of children and young people often arises in our own day. It is often in terms which we recognize from Sweden at the turn of the century: the crisis of the family, the inadequacy of the home, the deficiencies of school, young people's behaviour in public places, and a supposed increase in criminality. Then as now, there were calls for more institutions for the growing generation, support and advice for families, and the need for school  reforms. It is therefore important to reflect about why children were or are singled out --in fact discovered -- as a political and social problem. For it is not just a matter of children who had real problems or who were a real problem. It is at least as much a matter of the emergence of new professional groups and about changed relations between adults and children, men and women, between different social classes, and about children's chances of obtaining work, or about children as an object of commercial interests. These are precisely why new ideals of childhood are created.

In the first year of the twentieth century, Ellen Key wrote her book Barnets lirhulldrade. It contained a vision of a better society, expressing the hope that the twentieth century would be, as the title put it, the century of the child. Childhood was indeed to take on new meanings in the twentieth century. The overall aim of the present research project, "The Century of the Child", is to analyse how childhood has changed in the twentieth century. The project can be described as a' critical evaluation of the vision of the twentieth century as the century of the child. How was the new reality formed, and by what forces? We can outline a number of fields ofresearch where answers to these questions can be sought.

To begin with, it is necessary to elucidate on a general level the fundamental social and economic conditions and the way they have changed in the twentieth century. There is also reason to examine the new professional groups involved in looking after children; what were the consequences of their action, both in their professional organizations and in state and local administration. It also goes without saying that children's relationship to institutions of various kinds is a central issue, as is the relation between spare time and organized leisure. To understand how the concept of childhood is constructed, it is also important not only to study how the professions act but also how childhood is presented in children's literature and the media, especially in film. The commercial picture of the child is also highly important; this picture sometimes agrees with and sometimes contradicts the picture obtained from the behaviour of other political agents. It is also worth while looking at the breakthrough of new scientific views of children's development in relation both to changes outside science and to the internal development within the sciences. The research programme, however, will not concentrate on charting children's conditions in a traditional sense, but will rather focus on a number oflimited problem areas of a multidisciplinary nature.

The project will involve researchers from different disciplines, but it will have its base in the research carried on at Tema Barn in Linkbping. Tema Barn has an interdisciplinary orientation and a wide network of contacts with other research into children in Sweden. The project will run for six years. The first reports will start to appear in 1998. The final report on the entire project will come in 2000.

What then is the answer to the question with which we began? Why did such a great debate arise about children's conditions? The reason can be found in the development within the framework of school which preceded the legislation on child labor and the development toward a comprehensive school. To begin with, the debate about child labor, and the social problems in the towns, meant that the school authorities were forced to define the ages between which children were supposed to go to school. This definition was not only established in the local statutes of the towns but was also raised to the national level. Many years were to elapse before the rural schools found it worth the bother of even trying to come close to the ages stated in the statutes. The decision meant not only that ages for school attendance were clearly stated but also that there was now a norm against which it was possible to measure deviations. The 1882 statute also made it possible to establish a more highly developed system for control of school attendance. The only problem was that, for a long time, there were so many deviations from the norm. Many children avoided school or absconded. Until there was a more fully developed system of national registration, it was not really possible to supervise the children who should have been attending school. Children were no longer allowed to be useful. They were no longer allowed to help out with practical tasks in the home or on the streets. They were regarded as idle if they did not go to school. Childhood took on a new meaning for these  children.

At the same time, the middle class began to send their children to the public schools -- to schools for the people. For these groups, education was an important but burdensome way to reproduce . the family . These groups had already created a new childhood, and they wanted an education for their children. Private tuition was far too expensive. Yet they could hardly accept a school which was characterized by bad social conditions -- big classes, poor hygiene, and study of the catechism. In the struggle for a new content in school, their forces could be combined with those of the elementary school teachers, who had the ambition of establishing themselves as a profession. Towards the turn of the century, most children therefore attended the comprehensive schools at some stage of life. The different childhoods met in school and were made even more obvious. This drew attention to the different conditions of children, and teachers and philantropist, and later doctors, began to work together on projects to normalize the childhood of the working class, according to the model that had been established among the upper classes.

The circumstances in which children grow up today are totally unlike the nineteenth century. The differences are numerous. Today's children spend much longer in school. They consequently spend less time on the streets, and their first experience of work comes increasingly late in life. During the nineteenth century, school assumed duties that had previously been the responsibility of the family. The development of school was affected by the reduced need for child labour, making it necessary to prolong school attendance. It was also influenced by a concern for the working-class family; the way the working class rear their children has always been a problem for those in power in society. There are indications of a deliberate aspiration to get children into school and out of what were considered harmful settings -- the working class home and the streets.

This paper deals with a period when the discussion about children included concern for the way - and where - they ought to spend their formative years. I shall examine the background to the 1881 ordinance on child labour in industry. The aim is to present a political and institutional context which will allow us to understand the authorities' interest in legislative regulation of child labour. The discussion will deal with the popular reaction to the development of a compulsory schoolsystem as well as the consequenses of the establishment of the schoolsystem in itself.

The fact is that the present state of research is so contradictory on some points that more research is called for. We shall begin by looking at the legislation and at previous research.