This paper attempts to reassess the Brexit debate in the UK over immigration and free movement of labour in terms of the politics of austerity. It advances a progressive case for Brexit based on regaining national sovereignty to enable the effective defence of national labour standards outside of the neoliberal European project. The issue of labour standards is a cause that paradoxically the current Conservative administration has sought to champion, although on a highly contestable basis. In the UK general election of 2017, the Labour Party has significantly advanced its position on the basis of an anti-austerity program while the Conservative government has entered into a likely terminal crisis. It is argued that rejecting membership of the supranational European Union has the potential to advance labour rights further in an inclusive and non-xenophobic way.

The recent collapse of the Dublin system, a system meant to distribute responsibility towards asylum-seekers and refugees between EU Member States (MSs), has marked a new phase of the so-called European Refugee “Crisis”, where the inability of EU MS governments to address the situation in a unified and coherent manner ultimately harms those most in need of protection. Public discontent with EU and MS government responses to the crisis has led to strong citizen mobilisation in the form of civil society. This study focuses on the case of the UK and examines the role played by policy advocacy Civil Society Organisations (CSOs). The concept of Political Responsibility is used to establish the emergence of a Governance Gap in the UK’s response to the crisis, where the government finds itself unable to bridge a growing distance between its representation and responsible governance functions. Policy advocacy CSOs are found to be now minding this gap. Critical Discourse Analysis is used to study how CSOs react to the UK government’s response in terms of practice and discourse, and to highlight the consequences which language use can have on how we perceive and treat refugees and asylum-seekers in this context.

Denna forskningsöversikt har tagits fram på uppdrag av Försäkringskassan, för att stödja myndigheten i att utveckla sitt samarbete med andra aktörer i arbetet med att stödja utrikes föddas integration på arbetsmarknaden, och i och med ett ökat  arbetsmarknadsdeltagande minska risken för sjukskrivning för gruppen. Syftet med rapporten är att sammanställa tillgänglig internationellt publicerad forskning om utrikes föddas förutsättningar på svensk arbetsmarknad, samt studier av utrikes föddas hälsa och användande av välfärdssystemet i relation till arbetsmarknaden.

Rapporten har skrivits av Andrey Tibajev vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet, i dialog med Christian Ståhl vid Rikscentrum för arbetslivsinriktad rehabilitering, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet.

The Swedish cleaning industry provides a good example of an ethnically segregated labour market. Almost 50 per cent of the workforce was born abroad, and an unknown number of undocumented immigrants are working informally in this labour market, especially in the metropolitan areas. Price pressure in public procurement of cleaning services and unfair competition generate market disturbances and labour abuse. In the light of these structural conditions, the aim of the present study is to discuss the presence of temporary labour migrants from Poland and the Baltic countries in the Swedish cleaning industry. The study shows, that since there is a shortage of jobs in this labour market, there is also a potential risk of competition between previous and new labour migrants, especially in large cities. Hence, when discussing labour migration to Sweden, or other destination countries, we need a broad social perspective that takes into account the impact of existing segregation and labour market segmentation, as well as the balance of power between the social partners and the labour market policy pursued by the governments. Thus, this study also reveals another important factor that most likely has an impact on the comparatively limited inflow of labour migrants from the newer EU countries to the Swedish cleaning industry, namely that the employers can easily recruit workers in Sweden participating in labour market projects, which means considerable wage subventions. In other words, employers can use a tax-funded reserve army of cheap labour to gain competitive advantage, for example in public procurement. This practice worsens the problems of price pressure, oversupply and competition by undercutting labour standards, which may generate further social segregation and labour market segmentation.

The aim of this study is to discuss recent trends in false (bogus) self-employment in east-west labour migration in Sweden after the enlargement of the EU into the former Eastern Bloc. The study explores the reasons for using “self-employed” migrant workers in the construction and road haulage industries, how the workers are recruited and how the organised parties in the labour market have recognised and responded to this practice. The emphasis is on the intertwined relationships between self-employment as a mode of exploitation and as a strategy for survival in the labour market, which always has made false self-employment a complex matter for the trade unions to address. The analysis also relates to the current scholarly debate on dual labour markets. The study shows that the practice of false self-employment has increased in recent years in both industries. Yet there are other ways to avoid Swedish collective agreements and labour standards, for example by concluding “false collective agreements”. The study analyses the reasons behind this increase in a Swedish and international context. The discussion includes, among other things, how false self-employment is related to the use of long subcontracting chains, the infringement of the EU regulations on the cabotage traffic and the evasion of taxes and social fees in the host countries. It also includes why combating false self-employment has become a matter of converging interests and organised cooperation between the social partners in the road haulage industry, but as yet not in the construction industry

The emergence of a fundamentally reshaped global labour market regime during the last three decades has been marked by increasing informalisation of employment and followed by precarious working conditions, most seriously affecting irregular migrants. A range of social and political movements on transnational, regional and national level have generated strategies and discourses of contestation that emphasize the prominence of universal and collective rights. In connection with these initiatives the paper addresses the issue of accountability and contingencies for the implementation of labour, migrants’ and human rights and the ILO’s decent work agenda within the existing global governance architecture. It is argued that setting up a workable model for codification and institutionalisation of labour standards, human rights and migrants’ rights cannot be left to the currently asymmetric global governance regime. The essential role of global and regional trade union confederations and other civil society organizations (CSOs) in repositioning the issue of a rights-based approach to migration, labour standards and development onto the terrain of a fair globalisation is emphasized.

Denna text ger en översikt över några centrala linjer i det moderna tänkandet om medborgarskap, med utgångspunkt i sociologen Thomas Humphrey Marshall och hans tankar om de civila, politiska och sociala rättigheternas framväxt. I förgrunden står särskilt relationen mellan medborgarskap, migration och etnicitet. Frågan om människors relation till samhället och tillhörighet till samhällsgemenskapen ställs på sin spets i den samtida migrationens tidevarv. Med den internationella migrationen utmanas etablerade konventioner om vem samhällsmedborgaren är eller bör vara. Vi framhåller särskilt distinktionen mellan formella och substantiella rättigheter som central för förståelsen av det samtida medborgarskapet. Vi uppmärksammar särskilt betydelsen av etnicitet och migration, inte minst genom att synliggöra rådande medborgar(skaps)ideal, formade utifrån föreställningar om (o)likhet på grundval av etnicitet, kultur, nation och ”ras”. De centrala tankegångarna i texten åskådliggörs genom olika exempel från det mångetniska Sverige som påvisar skillnader mellan formella och substantiella aspekter av medborgarnas civila, politiska och sociala rättigheter.

In most advanced economies the digital archiving of quantitative data is as old as digital technology itself but the idea of digital archiving of qualitative data is of quite recent date1. Two interrelated events are relevant in this context. The first is the establishment of the Qualidata Centre in the Department of Sociology at the University of Essex in the UK in 1994. The initial idea was to preserve data from pioneering examples of social research: in particular empirical data from the classical sociological studies of John Goldthorpe, Peter Townsend and Stan Cohen. The second related event happened in1996, when the UK’s largest provider of funds for social and economic research, the Economic and Social Research Council (ESRC) imposed new requirements on its grant-holders, namely to consider the issues of preservation and sharing of empirical data provided by their research projects. According to the agreement of 1996, between the ESRC, Qualidata Centre and the UK Data Archive (UKDA), Qualidata was appointed to provide a specialist archiving service for the UKDA, while at the same time the ESCR started to impose a requirement on all their award-holders to deposit copies of their qualitative data with Qualidata.

In other countries the issue of preserving and re-using qualitative data began to attract serious attention in the mid-2000s. This interest was initiated by the OECD’s Declaration on Access to Research Data from Public Funding, 2004 and the OECD’s Principles and Guidelines for Access to Research Data from Public Funding, 2006. According to these documents, the most important advantages of ready access to research data are: improving the transparency of research processes; recognizing the fact that products of publically funded research are public property; avoiding unnecessary duplication of field work and the burden on research participants; and making data available for other researchers.

Despite all these arguments the idea about archiving and open access to research data is viewed among some of the actors involved as problematic. While within quantitative research communities, data archiving and re-using are mainly perceived as trouble free, many qualitative researchers are skeptical. Most are generally reluctant to deposit their empirical data for sharing and re-use. This situation has led to an academic debate, primarily among British qualitative researchers so far, which is not surprising bearing in mind that the archiving policy was introduced in the UK approximately a decade earlier than elsewhere.

In the first part of this paper I will present and comment on the epistemological/methodological, ethical/legal, ideological/political, and practical/technical aspects of the ongoing British debate about data archiving and re-use. In the second part of the paper, the Swedish case will be briefly described and considered in light of the academic concerns that have been raised by the British debate.

This article is based on results from a qualitative study of recruitment processes and job searches. The focus lies on the saliens of interpersonal processes that create potential value in social networks. As is well established, most job vacancies are filled via social networks or informal recruitment procedures. However, social network recruitment also contributes to the reproduction of inequality structures in society. Whether a social network creates opportunities or not means more than having contacts in the labour market. According to Zhou and Bankston (2002:286), the value of social relations is relative, i.e. a social network can function as social capital in one context but lack value in another. In other words, the value of social capital is context-bound and open to negotiation.

This article discusses the significance of these relations and their link to society’s structural conditions based on different network studies and an interactional perspective. The empirical data is based on interviews with young people who work in a fast-food chain, and their managers. Three young persons describe their entry into the labour market and their social networks. How do they feel about referring, or being referred to a workplace by their friends and relatives? Are their choices and perceived horizons of action influenced by society’s preconceptions and prejudices? Are their opportunities affected by their parents’ position and social networks? Do they feel that their social networks create opportunities or limitations?

Contemporary intellectual critique, seeing multiculturalism as a threat to liberal core values and social cohesion, tells us more about paradoxes of a contemporary Western ‘liberalism’, which is loosing contact with its founding premises, than about actual multicultural policies. The article sets out to review the Swedish trajectory between a unique liberal multicultural agenda and generous policies of asylum and naturalisation towards an alignment with a currently rising wave of retrogressive identity politics, securitisation of integration policy and the institutionalisation of heavily monitored processes of ‘circular migration’ in the EU. This development is seen as propelled by a political merger of a neo-liberal concern for economic growth and a neo-conservative focus on needs for reinforcing moral duty, family responsibility, cultural homogeneity and community cohesion, but with a rich body of established civil, political, social and cultural rights of citizenship exposed to erosion.

The article sets out with a critical review of the concept of social exclusion as relates to citizenship. It then discusses the Swedish welfare state model, its development and crisis from the mid 1970s, its comprehensive transformation after 1990 and the contingent ”Third Way” shift in political and ideological perspectives on economic policy and labour-market policy. The next section discusses Swedish migration and integration policy during the same period (1975 – 2005), focusing on the major changes taking place parallel with, and linked to, the transformation of the Swedish model. The central role played by policy changes in the EU and adaptation to EU integration is highlighted. Thereafter follows a brief account of the consequences of these shifts on labour-market policy and on integration policy. A central concept here is racialized exclusion, developed below. The issue of “structural discrimination” is touched upon. This concept that has been used to analyze the consequences of discriminating institutional practices the effects of which are reinforced in interaction with the exclusionary dimensions of ethnicity, class, and gender. The possibilities and limitations of legislation and policy initiatives against ethnic discrimination are discussed in relation to an emerging political economy of exclusion. Here comparison with the US legislative experience against discrimination is pertinent. In summary, the possibility of alternative paths is explored in terms of social and labour-market policies in Sweden and Europe. In this context the overarching political vision of a “Third Way” is critically discussed in so far as it has the possibility to offer a strategy for social inclusion beyond the Swedish model.

Var börjar och slutar Europa? Varför är den frågan intressant, relevant och viktig att ställa, idag? Frågan i sig innebär ju att man antar att Europa har en början och ett slut. Den innebär dessutom att dess början och slut kan bestämmas. Överhuvudtaget, varför är tron på alfa och omega, behovet av att fastlägga början och slutet nödvändigt, för att tala med Nietzsche (2002: 11)? Vad föranleder spörsmålet och vad står på spel i viljan eller begäret att fastställa ursprung (origo) och mål (telos)?

The increase in labour precarity which has accompanied the global economic and financial crisis is itself part of a longer term historical trend towards the increasing vulnerability of labour through the growth of precarious and contingent forms of employment (Frade and Darmon, 2005). This has two elements that are especially relevant in the current economic downturn and its aftermath: 1. The immediate impact of crisis on regulated labour standards in general, that is, on employment protection, regulation and enforcement 2. The longer-term role crisis-induced migration flows in accelerating labour precarity on a European and transnational scale. Both these issues need to be seen against fundamental changes in the architecture of European labour rights and the diminishing regulatory reach of labour law as it seeks to accommodate the competitiveness agenda of the European Commission in promoting greater labour “flexibility” and an “individualisation” of employment rights. Yet the contemporary political economy of capitalism, not least, its spectacular regulatory failure, has placed the issue of the renewal of regulation back on the agenda of governments and supranational agencies. If capital needs regulation to control its financial excesses, an inescapable conclusion that the European Union and its member state governments appear to recognise, the need is at least equal for regulation to control the harms which capital directly perpetrates on labour at both a national and supra-national level. In this context, claims for effective labour standards pose a public policy imperative of devising protective regulatory strategies to counter precarity, not least those aspects of precarity heightened by the crisis. The challenge is to address the socially imperative task of “re-protecting” the “un-protected” in an increasingly globalised and insecure labour market.

Projektet Sörmlandslinjen har handlat om att utveckla nya metoder och samverkansformer inom introduktionen för nyanlända invandrare och inom insatserna för asylsökande i Södermanlands län. Ambitionen har varit att skapa en regional plattform för detta utvecklingsarbete. Projektet innefattar både insatser för att underlätta arbetsmarknadsetablering och hälsofrämjande aktiviteter. Denna processutvärdering har genomförts parallellt med projektet och studerar tre centrala delar:

1. Den övergripande samverkansprocessen inom projektet.
2. Insatser för matchning, kartläggning och utveckling av arbetsmarknadsinsatser där två utvecklingscoacher med bakgrund som företagare anställdes gemensamt av de medverkande kommunerna.
3. Insatser för att föra in företagande och entreprenörskap som en del av introduktionen.

Kopplingen mellan den regionala samverkan och det lokala utvecklingsarbetet har ägnats särskild uppmärksamhet i analysen och två av de deltagande kommunerna i projektet har valts ut som fokuskommuner vad gäller de lokala insatserna, Eskilstuna och Katrineholm.

Insatsen med utvecklingscoacherna har framförallt varit inriktad på att utveckla den kommunala introduktionsverksamheten. Matchningsarbetet i projektet har däremot varit relativt begränsat. Coachernas arbete har bl.a. resulterat i att kommunerna har startat upp projekt mot arbetsplatsförlagd SFI, påbörjat utvecklingsarbete kring kartläggning, genomfört företagsbesök och behovskartläggning, seminarium om jämställdhet, börjat med könsuppdelad statistik och att man har fått igång diskussioner om avvägningen mellan utbildning och arbetsmarknadsinsatser. Insatsen har dock fungerat något bättre i Katrineholm än i Eskilstuna. Det finns flera förklaringar till detta. Konceptet fungerade bättre i en mindre och plattare förvaltning där coachen kunde befinna sig på ett slags mellannivå med kontakt med såväl ledning som direkt med deltagarna. Det fanns också en större oenighet och oklarhet vad gäller coachens roll och mandat i Eskilstuna än i Katrineholm, där man klargjorde förväntningarna i ett tidigare skede. Coachernas insatser utgjorde dessutom ett slags delprojekt eller ”projekt i projektet” och det har funnits problem med en oklar ansvarsfördelning mellan Sörmlandslinjen och delprojekten.

Insatsen med coacherna var nära kopplad till idén om ”anställningsbarhet” medan insatsen mot att göra entreprenörskap till en del av introduktionen handlade om att underlätta för de nyanlända att själva starta företag. ALMI/IFS skulle genomföra en utbildning i företagande med SFI-deltagarna i kommunernas introduktion. Detta har också genomförts men man har varit tvungna att anpassa  konceptet efter hand då utbildningen var på en för svår språknivå inledningsvis. I Katrineholm gick man över till att genomföra detta som ett informationstillfälle inom samhällsinformationen. I Eskilstuna lade man också in informationstillfällen men lyckades även genomföra utbildningar för dem som anmälde intresse. Insatsen har inneburit att företagande numera är en del av samhällsinformationen i båda kommunerna och har bidragit till en ökning av antalet rådgivningstillfällen. Detta har resulterat i 47 affärsplaner och bidragit till att 18 nya företag har startats av nyanlända under projektperioden. Rådgivarna på ALMI betonar dock att detta främst är en långsiktig informationsinsats där deltagarna ska få information om företagande tidigt och om var de kan vända sig om de vill starta företag i framtiden.

Samverkan på den regionala nivån har bidragit till erfarenhetsutbyte och att knyta kontakter mellan de deltagande parterna. Projektets organisation och de samverkanskonstellationer som skapats regionalt har dock haft svårt att överbrygga avståndet mellan lokal och regional nivå. Det har funnits en brist på delaktighet och en avsaknad av identifikation med projektet från de olika projektparternas sida. Mycket av det regionala arbetet har legat på Länsstyrelsen som har varit ensam projektägare och ledare av projektet. Projektet kunde ha dragit fördel av en organisation som på ett bättre sätt hade speglat de i hög grad horisontella relationerna som i grunden präglar detta område, exempelvis genom fler partssammansatta organ med tydligare mandat och en mer gemensam ansvarsfördelning. Det finns i detta avseende ett behov av att stärka delaktigheten och underifrånperspektivet i den regionala samverkan. Viktiga slutsatser kring denna problematik och svårigheterna med att adressera en så bred uppsättning frågor har dock redan dragits och projektet har inneburit stora möjligheter till lärande. Det finns goda skäl att, i linje med senare initiativ (t.ex. GNOT-projektet), vidareutveckla den regionala samverkan mot mer avgränsade områden och i mer specialiserade konstellationer. Det finns en relativt stor samsyn kring vikten av att bredda samverkan med aktörer från exempelvis näringsliv och civilsamhälle. Mer avgränsade samarbetskonstellationer, med den gemensamma regionala överenskommelsen som bas, bör även kunna underlättainkluderingen av nya parter i det regionala samarbetet.

It is often argued that new forms of governance, such as market and network, undermine the state. The state is handing over powers to supranational level, the EU, to the local level, in the name of decentralisation, and to the administration, to increase the over all effectiveness of provision of public goods. This paper argues that the state however plays a very crucial role, through representing different paths of institutional solutions in policy making. The main question is to what extent and how the institutional setting and the governance tradition of a state affects the process and policy contents in the field of antidiscrimination policies. Here, the Dutch and the UK cases represent two different traditions of policy governance. While the former follows the path of corporativist institutional solution the latter is known for its state-centred pluralistic model. The question is how this affects the formulation of antidiscrimination policy and implementation of the EU antidiscrimination policy. The paper draws on empirical materials such as documentation and interviews, but also research on policy making in the Netherlands and in the UK generally and in particular in the field of ethnic relations. After a short overview of EU legislative developments, the case of the Netherlands will be discussed, followed by an examination of the UK developments.

Undocumented migrants are usually conceptualised as individuals who have crossed borders illegally, have been smuggled or trafficked into the country and who are living in the shadows, working in the semi-legal and sometimes illegal economies. But in reality undocumented status is more complex. Using data from recently completed research, this paper explores how in the UK, where the state conceptualises migration status as fixed – either documented or undocumented - the reality is that migrants experience status transitions that can have a fundamental impact on their working lives. The paper argues that this has important consequences for how undocumented work should be perceived. The paper also explores the impact of ever-changing state policies on migration, which can shift workers from documented to undocumented status overnight. The paper additionally looks at the consequences, for individual workers, of a state policy that is inconsistent and based on the targeting of some minority ethnic groups. The paper furthermore demonstrates that the consequences of undocumented work are very poor pay and conditions with patterns of low pay among undocumented workers that can only be explained by conscious employer exploitation of their status. It also shows that attempts by the state to impose tougher sanctions on employers have largely been limited to action against ‘easy’ visible targets like minority ethnic businesses, even though in reality, given the estimates of the number of undocumented migrants in the UK, most must be working for ethnic majority employers, UK nationals operating in the formal sector.

The paper examines the view of popular movements as the hallmark of Swedish democracy, looking at how it is conveyed to “immigrants” involved in popular movements in today’s Sweden. Taking as its point of departure Michel Foucault and his theories of governmentality, the paper analyzes techniques of citizen-formation staged in Swedish popular movements, with the aim of including “immigrants” in an imagined “Swedish democratic community”. The paper further analyzes two popular movements that have long set the tone of Swedish social and political life, namely the trade union movement and the adult education movement. The work of both movements in relation to “immigrants” is based on an idea that democracy is more or less synonymous with specifically “Swedish traditions”. Both movements are viewed as bearers of the “Swedish national heritage”. This view, obviously, has a number of far-reaching consequences for the inclusion of “immigrants” in Swedish democracy, as mature “democratic citizens”, as well as for the functioning of Swedish democracy at large. The techniques of “democratic schooling” initiated by both movements thereby appears to be some kind of evolutionary process of governmentality, in which “immigrants” are transferred to a different stage of “development”. The process involves “us Swedes”, on the one side, sharing “our” historical experiences and conveying “our” democratic heritage, while “they”, on the other side, abandon their pre-modern, collectivist loyalties and become transformed into modern individuals, i.e. mature, democratic citizens.

Denna studie handlar om styrning och samordning av introduktion och mottagande i Sverige. Den fokuserar på relationen mellan central myndighetsnivå och det lokala mottagandet och genomförandet av introduktionsinsatser. En övergripande frågeställning för studien är hur den mer informella, informations- och dialogbaserade form av styrning som är utmärkande för den svenska kontexten påverkar den lokala verksamheten. Denna form av styrning borde, i kontrast till de mer hierarkiska styrformer som nu blir allt vanligare på detta område internationellt, kunna innebära en receptiv form av styrning med ett tydligt underifrånperspektiv där lokala problembilder beaktas, men vilken vägledning är det som ges och finns det möjligheter att påverka förutsättningarna på lokal nivå? Och hur, om alls, kommer den generella betoningen på arbete till uttryck i den lokala verksamheten?

Studien har genomförts under en period som kännetecknas av en kraftig ökning av mottagandet i kommunerna (2006-2007). Den stora ökningen under 2006 berodde till stor del på en tillfällig lag om ny prövning av avvisnings- och utvisningsbeslut som infördes inför ikraftträdandet av den nya utlänningslagen. En annan orsak till det ökade mottagandet, och att ökningen har bestått, är konflikten i Irak. Ökningen är den största sedan det stora mottagandet i mitten på 90-talet med anledning av kriget på Balkan, vilket innebär att frågan om kommunmottagande och statens roll avseende fördelning och bosättning ställs på sin spets, liksom förmågan att samordna insatser för den första tiden. Förutom arbetet med förhandlingar om mottagande behandlar studien den samverkansstrategi som lanserades 2001 i form av den centrala överenskommelsen om utveckling av introduktionen (Integrationsverket m.fl. 2006). Detta var ett övergripande policydokument och samtidigt en plattform för samverkan mellan olika berörda myndigheter på central nivå. Målet för detta arbete var att motsvarade överenskommelser skulle komma till stånd på regional och lokal nivå mellan berörda parter. Detta har också skett i relativt stor omfattning, 2006 fanns det regionala överenskommelser i 16 län och ca 100 av landets flyktingmottagande kommuner (Integrationsverket ÅR 2006).

Since the ratification of the Amsterdam Treaty in 1999 the European Union is emerging as a key actor within migration policy. But in order to understand the current development it is important to have a clear picture of the EU’s historical trajectory in the field of migration. In this paper the discussion thus focus esexclusively on the pre-Amsterdam era. It sets out with a brief historical overview of the early decades of European integration and accounts for labour migration’s crucial function in the founding logic of the EEC. While supranational competence over migration policy was very limited during this period, the discussion shows that the way in which competence was allocated between supranational and national levels would be highly consequential for the future development. Following this, the major part of the paper is devoted to an examination of the Community’s transformation during the second half of 1980s and the first half of the 1990s. The measures introduced under the banner of the Single Market, particularly those pertaining to the free movement of persons, instigated a development whereby immigration and asylum would be progressively treated as ‘common’ Community matters. Equally important, the paper shows that Community activity in the area of migration also addressed a range of other matters, many of which went beyond the issue of people moving across external and internal borders. From then on, Brussels began to address the situation of ethnic minorities of migrant background, thus bringing the growing problems of ethnic exclusion and racism on to the EU agenda. On the whole, it was the question of how to better ‘integrate’ ‘legal immigrants’ and ethnic minorities into Community societies that received the most attention. In this fashion, the present paper examines the EU’s interventions in the area of immigration and asylum together with its efforts in the realm of migrant ‘integration’. Although very few accounts have undertaken to analyze jointly the EU’s approaches to immigration and migrant ‘integration’, this paper demonstrates that in order to provide a comprehensive analysis of the issues in question, these policy areas need to be approached as inextricably intertwined and as mutually conditioning.

The agreements reached within the frameworks of the Amsterdam Treaty and the Tampere European Council in 1999 would set off a flurry of activity in the areas of EU immigration, asylum and migrant/minority ‘integration’ policy. In conjunction with these policy areas moving up the EU agenda, moreover, this rapidly growing activity would expand well beyond the confines of the Amsterdam and Tampere programmes. The European Commission’s bold move to declare an end to the era of‘zero’ extra-Community labour immigration, as well as the expanding ‘externalization’ of the EU’s immigration and asylum policies to third countries, are just two of several examples highlighting this dynamic development. This paper focuses on the unfolding EU policies in the fields of ‘integration’, anti discrimination, immigration, and asylum. In terms of demarcations, it covers the development up until the conclusion of the Tampere Programme (1999–2004), leaving off at the beginning of its multi-annual successor agenda, the Hague Programme (2005–10). The examination proceeds through a double movement, surveying and analysing both internally and externally directed policies, as well as their intimate and often contradictory interplay. The paper sets out by scrutinizing supranational initiatives in the field of migrant/minority integration and anti-discrimination,focusing specifically on the strong interaction of this enterprise with labour-market policy and the issues of citizenship, social exclusion, and ‘Europeanvalues’. It then goes on to explore the European Commission’s objectives and assumptions concerning its calls for a sizeable increase in labour migration from third countries. Besides relating this to the internal requirements of the EU’s transforming labour market, it also discusses the external ramifications of the EU’s developing labour migration policy. The remaining sections scrutinize the EU’s emerging asylum policy. It attends, inter alia, to the EU’s ever-widening smorgasbord of restrictive asylum instruments and security-oriented immigration policies, which, as the paper goes on to argue, together serve to transform the right of asylum into a problem of ‘illegal immigration’. Above all, this predicament is discussed in relation to the growing importance of immigration and asylum matters in the EU’s external relations.

Sverige är välkänt för sin aktiva arbetsmarknadspolitik. Tanken med den aktiva arbetsmarknadspolitiken är att arbetslösheten ska minimeras samt att arbetskraftsöverskottet skolas, omskolas eller omlokaliseras för att därigenom finnas tillgänglig på rätt plats och i rättform. Den svenska arbetsmarknaden kännetecknas av en hög grad av rasifiering, d.v.s. att grupper av individer, ofta invandrare och barn till invandrare men även adopterade, skiljs ut och underordnas p.g.a. upplevda skillnader av annorlundahet. Situationen på arbetsmarknaden för rasifierade grupper är sämre än för gruppen ”etniska svenskar”; detta vare sig det gäller arbetskraftsdeltagande, arbetslöshet, klasskiktning, arbetshälsa, arbetsplatsutbildning eller karriärutveckling.

Rasifieringen av arbetsmarknaden går på många sätt rakt igenom den aktiva arbetsmarknadspolitikens institutioner. Förutsättningen för tillgång till arbetslöshetsunderstöd, och i många fall socialbidrag, är exempelvis att bidragstagaren ställer sig till arbetsmarknadens förfogande. Med en högre andel arbetslösa bland rasifierade grupper i jämförelse med gruppen ”etniska svenskar”, får detta till följd att rasifierade grupper i högre utsträckning tvingas till att söka hjälp på arbetsförmedlingskontoren. Samtidigt förefaller besök hos arbetsförmedlarna vara knutna till starka förhoppningar bland rasifierade grupper om att få tillgång till arbete. Vare sig det rör sig om förmedling av lediga arbeten eller praktikplatser eller om tillgång till utbildningsinsatser utgör arbetsförmedlingen en viktig institution i stora grupper av invandrares liv. I skärningspunkten mellan å ena sidan arbetsförmedlingens samhälleliga kontrollfunktioner och å andra sidan dess erbjudande av arbeten eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder, ryms ett fält i vilket arbetsförmedlarnas praktik gentemot invandrare utspelar sig. Detta fält utgör denna artikels studieobjekt.

Vilken roll spelar arbetsförmedlingen för arbetsmarknadens rasifiering? Detta är den grundläggande frågeställning som denna rapport syftar till att diskutera kring. Målsättningen med artikeln är också att lyfta fram centrala aspekter i arbetsförmedlingens praktik och denna praktiks inverkan på matchningsprocesser på en rasifierad arbetsmarknad. Diskussionen förs utifrån material bestående av intervjuer med arbetsförmedlingschefer och arbetsförmedlare, kompletterade med sekundärmaterial.

The aim of the paper is to examine the current state of immigrant and small business research (ISBR) in Sweden. The ISBR field is relatively new and undeveloped in Sweden, so mostresearch in this field concerns issues that are crucial in establishing this as a field of study. Apart from a historical overview of immigrant entrepreneurship and definitions of the concept of ethnic or immigrant business, many of the texts concern the distribution of immigrant businesses in Sweden.The second important feature of ISBR in Sweden is that it has allowed itself, deliberately ornot, to be guided by the optimistic vision and expectations in relation to ISB that also inform the official political agenda. It has done this instead of trying to develop its own research agenda based on scientific priorities, and secondarily, on results of international ISBR. Another relevant characteristic of ISBR in Sweden is the fact that only a few scholars have been able to deal with these issues systematically, while the majority have simply written papers during ad hoc forays in to the field of study. The final important feature of ISBR in Sweden is the lack of communication between ISBR and mainstream small business research and other relevant research fields.

This article aims to problematise the interpretative tensions of the relationship between the ‘Ethic of Ultimate Ends’ and the ‘Ethic of Responsibility’in Weber’s 1918 lecture, ‘Politics as a Vocation’ (first published 1919). To this end, we will first examine background factors relating both to Weber’swork itself and the later Weberian tradition in the social sciences, which decisively influence contemporary views and interpretations of Weber. Inopening, I discuss internal and external points of controversy in Weber’swork, which is followed by sections treating the relationship between Weberthe scientist and Weber the politician, as well as the fact−value issue.Finally I compare Weber the liberal with Weber the nationalist. My conclusionis that a large portion of Weber’s oeuvre has not been included in a corresponding theoretical synthesis. Consequently, his work remains inmany ways unfinished and fragmentary and, more importantly, some of histheoretical statements are open to questionable interpretation. In the caseof the relationship between the ‘The Ethic of Ultimate Ends’ and ‘The Ethicof Responsibility,’ understanding of the relationship tends to be based onepistemological and axiological principles in conflict with the principlesupon which Weber’s general theoretical concepts are based. More specifically, and setting aside Weber’s fact−value distinction and his radical moral relativism, contemporary interpretations of the relationship between these two ethics tend to reinterpret Weber’s original proposition regarding ethical criteria that are legitimate within today’s liberal political theory and day-to-day liberal political rhetoric. This is in my opinion wrong, because itdoes not allow us, using Weber’s authentic concept, to learn more of theless visible aspects of our contemporary liberal political reality.

Den dominanta uppfattningen om orsakerna till f.d. Jugoslaviens sönderfall med alla dess följder (etnisk rensning, genocid, våldtäkter o.s.v.) har från första början tenderat att bli enväldigt förenklad uppfattning om en i själva verket högst invecklad samhällsverklighet. Allt tenderar att förklaras med hänvisning till ett "medfött" ömsesidigt hat som skulle ha funnits bland de olika etniska gruppema. "Den balkanska mentaliteten", " tribalismen", "den endemiska etniska konflikten", " hatet som har befunnits i flera sekel", "en kongenital animositet" o.s.v., efter att mer eller mindre framgångsrikt ha hållits under kontroll av den kommunistiska regeringen, ses nu efter dennas fall som något uppblossat med extrem kraft. Trots att denna isig primordiala diskurs under hela denna period har ifrågasatts av den samhälleliga verkligheten själv, med många exempel som ifrågasätter denna förenklade uppfattning, liksom av en mängd vetenskapliga, journalistiska och dylika texter, blev ändå denna diskurs ett dominantinslag i tolkningen av det balkanska kriget.

Detta faktum skulle inte vara så viktigt om inte denna diskurs hade fått en avgörande betydelse för det internationella politiska, militära, ekonomiska och humanitära engagemangen i konfliktenslösning. En av följderna till det sistnämnda var att, uppmärksammat av bland annat Mary Kaldor 1999, det internationella engagemanget i försöken att lösa konfliktenpå Balkan var grundad på samma premisser som styrde det militär-politiska engagemanget av de nationalistiska aktörerna (krafterna) på Balkan som igångsatt och fört kriget. Deras tolkning av etnicitet, reducerat till någonting som definieras med blod, språk, tradition and territorium, d.v.s. någonting som man inte kan välja utan som är naturgivet och oundvikligt, accepterades implicit av de internationella aktörerna. Ett bevis på detta är bland annat det faktum att alla förhandlingar under kriget fördes, samt själva Daytonavtalet skrevs på, med exakt samma personer som börjat och sedan fört kriget, och styrdes av samma kriterier som var orsak till att kriget hade börjat.

Detta faktum har här en dubbel betydelse. Å ena sidan förklarar det svårighetema i genomförandetav Daytonavtalet i dagens Bosnien-Hercegovina. För oss är den intressanta frågan isammanhanget varför det är så svårt med återvändandet av flyktingar. För att få svar på denna fråga måste man titta på hur civilbefolkningen behandlades i kriget. Mary Kaldor konstaterardels att "Militärt antog man att det huvudsakliga våldet utspelade sig mellan de så kallade stridande parterna och att de civila så att säga hamnade i korselden. Trots att det fanns klara belägg för etnisk rensning behandlades denna som en bieffekt av striderna, inte som målet med kriget" och dels samtidigt att det riktiga krigets mål var av andra slag. "Dom förde, såväl politisk som militärt, inte krig mot varandra utan - för att upprepa Bougarels tes- mot civilbefolkningen och mot det civila samhället ". 'De stridande parterna'ställde i praktiken upp att träffa avtal med varandra först då de mer eller mindre hade uppfylltsina mål. Härmed får vi lite mer ljus på våra återvandringsfrågor. Det är klart att varje frivillig återvandring av flyktingar till tidigare hemorter och hem direkt skulle ha ifrågasatt och hotat det viktigaste resultatet som'de stridande parterna' hade uppnått med kriget. Därför har de tillvarje pris varit intresserade av att förhindra eller åtminstone skjuta upp återvandringen.

Å andra sidan synliggör det sätt på vilket den s k. internationella samfundet har förhållit sig gentemot kriget på Balkan även en annan sak för oss. Samtidigt som dessa länder, och jag avser i första hand västländerna, först blev förvånade och sedan uppbragda av den 'primitiva balkanska mentaliteten', byggde de själva i betydlig utsträckning sin politik på ovan beskrivna primordiala premisser. I denna rapport kommer jag att peka på en del motsättningar av dettaslag, som också återspeglar sig i den svenska återvandringspolitiken.

The concept of civil society has lately become fashionable in political as well as scientificcontexts. This article critically discusses the ‘politics of truth’ in A Persistent Democracy!, thefinal report of the Swedish Commission on Democracy. The argument in the article is that thereport over-stresses the importance of civil society and the role of individual responsibilitiesand initiatives against public arrangements and interventions, referred to in the report as statepaternalism. The report is making specific ‘technologies of government’ visible, as it is creatingcitizens as primarily ‘moral human beings’. The problem with strategies to ‘roll back theState’ for the benefit of a civil society of this kind, is that they necessarily open up for inequalitiesand conflicts in-built in civil society. To deepen democracy presupposes a continuouslong-term struggle for changing predominant power structures and unequal distributionsof vital resources, material and non-material. In this perspective, the report of the Swedish Commission on Democracy does not offer an adequate answer to challenging questions forthe future of a vitalized Swedish democracy.

Länge saknade frågor om migration och etniska relationer en etablerad plats inom politologisk demokratiforskning. Där har man i själva verket förhållit sig tämligen okritiskt till kategoriersom ‘nation’, ‘kultur’ och ‘etnicitet’. Dessa entiteter har tenderat att tas för givna, att ses som oföränderliga och oproblematiska i sig. Denna hållning till frågor om migration och etniska relationer är djupt rotad i ett bestämt tankemönster om identitet och tillhörighet, som i stora drag har präglat demokratiforskningen. Det är detta tankemönster som står i fokus för dennaartikel. Demokratiforskningen har under lång tid dominerats av statsvetenskapliga bidrag, vilka här, av naturliga skäl, blir centrala föremål för diskussion. Detta betyder inte att diskussionen saknar relevans också för andra discipliner. Tvärtom. De tankemönster som genomsyrat statsvetenskapen har även genomsyrat andra delar av samhällsvetenskapen, inte minst sociologin.

Inte förrän på senare år har det inom demokratiforskning förts en mer djuplodande diskussion om relationer mellan demokrati och nationalstat, mellan medborgarskap och principenom kulturell homogenitet. Det har i dennadiskussion noterats att de spelregler som utmärkt västerländska liberala demokratier underlång tid har baserats på en nationalstatlig modell och dess praktiker för in- och uteslutning. Tomas Hammar (1990) har, bland andra, påtalat ett ‘dilemma’mellan demokrati och nationalstat, ett ‘dilemma’ som består i följande komplikation: Demokratin garanterar, å ena sidan, samtliga medborgare en uppsättning grundläggande friheter, rättigheter och skyldigheter. Å andra sidan är det en rad mekanismer som reglerar vilkasom tillåts vara medborgare och vilka som tillerkänns dessa demokratiska friheter, rättigheter och skyldigheter, respektive vilka som utesluts, detta eftersom demokratin de facto är institutionaliseradi ett nationalstatligt sammanhang.

Det var historiskt nationen, denna ‘föreställda gemenskap’, som kom att ‘befolka’ demokratin. Liberala demokratier etablerades nämligen som ett led i moderniseringen,där flera processer löpte parallellt med varandra, däribland uppkomsten av ett kapitalistiskt produktionssätt, en centraliserad statsapparat och nationsbyggandet. Under nationsbyggandet definierades ‘nationell gemenskap’ i termer av kulturell homogenitet och, följaktligen,utestängning av de delar av befolkningen som inte ansågs ‘passa in’ i gemenskapen. ‘Folkstyre’,en av demokratins mest fundamentala principer, kom successivt att bli synonymt med styreinte bara underifrån utan också för ‘Vi’ eller ‘Oss’, det vill säga ‘folk som är som oss’. ‘Invandring uppenbarar’, understryker Adrian Favell (1999), ‘flera av de fundamentala bristeri den liberala demokratin, och dess underförstådda beroende av en viss grad av kulturelloch nationell homogenitet för att i praktiken kunna leverera dess ideala principer om jämlikhetoch tolerans’.

This paper argues that a number of competing interpretations of multicu1turalism and education have emerged during the 1980s and 1990s in response to issues ofethnic and cultural difference in Australia. Drawing on the work of otherresearchers such as Kalantzis et al. (1990), the article traces the changing nature of governmental discourses and their effects in the education field, from cultural pluralist models through to perspectives which stressed broad institutional change and the social in clusion of marginalised 'ethnic minority' groups. The paper extends previous work by examining the ways in which the language of neo-liberalism has displaced the categories of race, ethnicity and culture as key concerns in the development of educational policy and programs by the end of the 1990s. It suggests, that these new trends have transformed multiculturalismin education into a 'choice' of establishing separate schools and systems along ethno-specific lines, but with no guarantee of improving educational outcomes. Concluding, the piece argues that an alternative agenda would build on the insights gained in the earlier processes of reform, which focused on broad institutionaI change. However, it is also proposed that there is a need to linkt hese insights to a critical analysis of the ways in which the emerging types of knowledge, institutionaI arrangements and teaching strategies are producing new forms of exclusion within the ethnic and culturai spheres of our 'Iife-worlds'.

The relationship between ethnic conflicts and democratisation is one of the most topical issues of the present time, but also of the future of multiethnic societies.That is why the subject of the analysis in this paper will be basic determinants ofethnic policies and models of ethnic relations management in the territories of former communist/socialist, multiethnic federations (CSSR, USSR and SFRY). Causes, factors, chief political and social actors and the impact of ethnic conflictson development and democratisation of post-communist multiethnic societies will be also analysed. As ethnic conflicts, i. e. the relationship the Majority - Minority, are going to be an active factor of changes in Eastern Europe, this paper will dealwith connections between ethnic conflicts, the status of minorities and the achieved level of democratisation.

Special attention will be paid to the analysis of processes in the territory of former Yugoslavia, which could provide an abundance of material for such an analysis.This particularly applies to the most important conflicts between Serbs and Croats; Serbs, Croats and Muslims in B&H, Serbia and Macedonia. The exarnple of the Serbian-Albanian relations and war in Kosovo will be elaborated on because it sublimely manifests the devastating force of ethno nationalisrn alongwith Serbs and Albanians in Kosovo, and Albanians and Macedonians in western Macedonia. However, the analysis will be reduced to Serbia and the FRY, more specifically to the crisis of national and state identity of the Majority (Serbs) andthe status of Minorities.

‘I dag är svensk hiphop större än någonsin’, konstaterar Expressen (00/12/02) i en artikel under rubriken När hiphopen kom till Sverige. Artikeln fortsätter: ‘Petter, Feven och Latin Kingsär frontfigurer inom en genre som musikexperterna tror kommer att växa explosionsartat i framtiden’. Den musikgenre eller kulturform som länge har varit etablerad och som har diskuterats i USA tycks ha kommit till Sverige för att stanna. Även om svensk hiphop har en relativt lång historik, vilket inte minst musikjournalisten Fredrik Strage pekat på i reportageboken Mikrofonk åt (Strage, 2001), var det inte förrän under nittiotalet och då särskilt under de senaste två-tre åren som svensk hiphop på allvar började att diskuteras i offentliga sammanhang. Strages bok rönte i sig mycket stor uppmärksamhet i svensk media. Boken recenserades i rikstäckande såväl som i lokal media. I princip överallt tycktes det plötsligt vara aktuellt att diskutera hiphop som kulturellt fenomen.

Hiphopen aktualiserar flera av vår tids mest centrala konfliktdimensioner.Den rör exempelvis frågor om sexualitet, rasism, etniska relationer och förortsproblematik. Hiphop kan förstås på flera olika sätt. Som musikgenre kan dess musikaliska rötter och andra influenser spåras och undersökas. Ett annat (bredare) alternativ är att fokusera på hiphopen som populärkulturellt fenomen.

I denna artikel diskuterar vi ur en rad infallsvinklar hiphopen som just populärkulturell företeelse.Vårt teoretiska perspektiv bygger i huvudsak på den materialistiska och feministiskakritik som formerats inom det teoretiska fält som vanligtvis brukar betecknas Cultural Studies, CS. Vårt teoretiska perspektiv bygger även på den kritik som etnicitets- och rasismforskare i sin tur har riktat mot feministisk teori. Inledningsvis redogör vi kort för utvecklingen inom CS och positionerar oss själva i en materialistiskt grundad kritik. Efter det att vi kritisk granskat flera av de konfliktfyllda teman som hiphopen på ett eller annat sätt berör, främst i form av segregation och stigmatisering, lyfter vi med hjälp av feministisk kritik fram frågan om kön. Detta gör vi framför allt genom att diskutera konstruktioner av maskulinitet artikulerade så väli hiphopkulturen som i dess mottagande av mainstreammedia.

Elever födda utomlands utgör idag tillsammans med dem som har utlandsfödda föräldrar en stor andel av skolans elever. En siffra som brukar anges är att ungefär var femte elev har utländsk härkomst. Benämningar som mångkulturell skola, invandrarskola och svensk skola florerar allt oftare både i den politiska och i den allmänna skoldebatten, vilket kan förstås som signaler på att etnicitet ges mer betydelse i skolsammanhang. l officiella skolpolitiska dokument framhålls å ena sidan den så kallade mångkulturella skolan både som en tillgång för samhället och som en nödvändighet i ett samhälle som präglas av ökad rörlighet och stora folkomflyttningar. Medan å andra sidan skolor med en hög andel elever med annat modersmål än svenska omtalas som invandrarskolor med låg status i andra statligt initierade utredningar (Bunar 1999). Ståndpunktenom "en skola för alla" har i decennier präglat den svenska skolpolitiken. Denna politik har baserats på argument om en jämlik skola och att alla elever oavsett social bakgrund ska ha samma möjlighet till utbildning. Argumenten har även vilat på föreställningen om att det är nyttigt att olika sociala grupper möts i skolan. Resultat från olika rapporter och utredningar som publicerats under senare åt talar dock för att utvecklingen i realiteten gått åt ett annat håll än de politiska intentionerna. l dessa rapporter Gmf Skolverket 1996b, SOU 2000:39) påvisas att detskett en ökad social och etnisk segregation i skolan och att skillnaderna mellan skolor och mellan utbildningsinriktningar ökat i en rad avseenden under 1990 talet. Uppenbart tydliggörs här en kontrast mellan de officiella mål och riktningar som anges i skolpolitiken och hur dessa målmaterialiseras i skolans pedagogiska och sociala praktik. För att kunna förstå skolan och de praktiker som utgör dess verksamhet måste de förutsättningar som skolan vilar på skärskådas närmare. Skolpolitiken är en sådan förutsättning som är av betydelse för utfallet av skolansverksamhet. Syftet med föreliggande rapport är att närmare granska de skolpolitiska intentionersom gjort sig gällande under de senaste decennierna. Vilka mål och ambitioner har formulerats iden skolpolitik som förts fram? Hur har invandrade elever omtalats i olika politiska dokument? Vilken betydelse har dessa elever tillskrivits i de politiska intentionerna?

Massmedias 'rasifiering' av frågor om etnicitet går hand i hand med ett osynliggörande av maktmekanismer i samhället. Magnus Dahlstedt funderar kring villkorenför en 'revolutionär mångkulturalism' på alla samhälleliga nivåer och knyter ihop Marx', Gramscis och Meads teorier.

Föreliggande rapport är skriven inom ramen för projektet "Tillval eller tillflykt" och medekonomiskt stöd från Integrationsverket och Tema Etnicitet, Campus Norrköping, Linköpings Universitet. Ett antal forskare som ingår i projektet har studerat olika skolformers (kommunala och fristående skolor) mångfaldsorientering och utbildningssystemets kopplingar till frågor om segregation och integration i det svenska samhället. Rapporten fokuserar specifikt fristående gymnasiekolors framväxt med empiriska nedslag i tre sådana skolor.

This paper is meant to give insight in immigrant incorporation in EU-member states labour markets, as well in variations in (national) degrees of immigrant incorporation as in variables that impact the (country specific) development of policies with regard to immigrantin corporation in the labour market. A study on the labour market incorporation of immigrants cannot completely be detached from national labour market developments and labour migration needs and the ways EU-member states develop and have developed (labour)migration policies. Since a major part of the immigrants of the last two decades have arrived under other titles than legal economic immigrants, but as family members, asylum seekers orin an irregular status, the migration spectrum has to be broadened to these categories in orderto understand national variations in immigrant incorporation in the labour market and in thenational policy responses. In the final part of this paper research questions are presented forfuture investigation in EU-member states.

I Sverige har frågor om integration, rasism och etnisk diskriminering aktualiserats allt mer under senare år. Mainstream-medier har bedrivit omfattande kampanjer mot rasism och nazism, dessa ‘hot mot demokratin’. År 2000 tjänade, för första gången någonsin, antirasism ochkamp mot främlingsfientlighet som övergripande socialdemokratiska teman under första maj. Under flera år har politiska partier ‘tävlat’ om att formulera ambitiösa integrationspolitiska visioneroch program.

Bakgrunden till dessa olika insatser är åtskilliga larmrapporter som pekat på kraftigt försämradelevnadsvillkor och skärpt polarisering runtom i landets mångetniska, så kallat ‘invandrartäta’ och ‘socialt utsatta’ miljöer. ‘Ett nytt klassamhälle håller på att ta form inför våra ögon’, konstaterar exempelvis Mauricio Rojas (2001), moderat programskrivare, ‘ett samhällesom kväver drömmar och kränker mångas värdighet, ett delat samhälle där makt och möjligheter står kontra vanmakt och social desperation’. Många så kallade ‘invandrare’ har personligaerfarenheter av diskriminering och utsortering från samtliga av samhällets olika sfärer; på arbetsmarknaden, i massmedier, inom politiken och i utbildningsväsendet. Åtskilliga ‘invandrare’ talar om en utbredd och vardaglig form av rasism i det svenska samhället.

Dessa iakttagelser visar på flera fundamentala brister i rådande, liberala demokratier. De aktualiserar inte minst den relation som flera forskare under senare år har noterat mellan demokrati, nationalstat, nationalism och rasism. Vanligen betraktas nationalism och rasism som marginella samhällsfenomen, som ett yttre ‘hot mot demokratin’. En sådan ‘självklar’ polariseringmellan demokrati och rasism är dock inte på något sätt given. Hur förhåller det sig då med relationen mellan rasism och demokrati? I denna artikel argumenterar jag för att rasism och liberal demokrati kan betraktas som relaterade i ett inre och symbiotiskt förhållande, somen hegemonisk ordning, i form av en slags monokulturell demokrati. Denna specifika demokratiär baserad på nationalstatliga principer och har därför tenderat att inbegripa vissa monokulturella och på basis av etnisk tillhörighet utestängande drag. Idag behövs det alternativa perspektiv på demokrati, lösgjorda från nationalstatliga skrankor. Först när man förhåller sig kritisk till nationalstatliga ramar kan man föreställa sig en mångkulturell demokrati för vår tid. Mångkulturalism och antirasism är inte i första hand en konstitutionell fråga, utan snarare enfråga om att lämna rum för mobilisering ‘underifrån’ för breda, allsidiga och spänningsfyllda konstellationer bland underordnade grupper, i långsiktig kamp för demokrati och mänskligarättigheter.

En ökande andel av arbetskraften i Sverige kommer sannolikt framöver att bestå av personer som är födda i andra länder eller bar en eller två föräldrar som invandrat. Detta gäller givetvis under en rad ceterisparibusförutsättningar som t.ex. att inte ett krig eller en större kris sänker hela den ekonomiska aktivitetsnivån. En förutsättning att på ett likvärdigt sätt kunna nyttja deras arbetskraft vid en fortsatt utveckling av vårt landär att bemästra de tendenser till etnisk diskriminering som finns påsvensk arbetsmarknad. Inför framtiden är detta frågor av stor relevans.

Min uppgift har varit att göra en översikt över svensk forskning sombehandlar rekrytering, kvalifikationsvärdering och kompetenshantering. Översikten skall vara allmän, men syftet är samtidigt också att se vadsom kan ge kunskap om, och kasta ljus över, eventuell diskriminering i samband med de nämnda processerna. Som kommer att framgå senarehar jag därvid prioriterat sökandet efter forskning som skulle kunna kasta ljus över eventuell etnisk diskriminering.

The primary aim of this paper is to define the context or background ofa research project. The project exarnines the encounter between "immigrants" and institutions and measures for facilitating the transition of "immigrants" into the labour market and Swedish society.In this research, the institutionai practices will be examined from the perspectives of the participants and institutional actors in adult education and the public employment agency (arbetsförmedling), Pathways to work can take different forms, careers, time and complexityasa result of different forms of training and employment schemes available for this purpose.

The first part of the paper reviews Swedish research on adult educationand diversity in Sweden. This aims to inform the reader of the stateof research in the area and re late the project to existing knowledge and second to provide a holistic picture of the transition process emphasizingthe intertwined nature of the different relevant contextual factors involved in this process. Individuals within this process are embedded in different fields, each with their specific rules and regulations, practices, traditions etc. Finally, I will present two small pilot studies, a general methodological discussion, and an outline of the research project. The concept "immigrant" in this paper refers to foreign-bom persons. Foreign-bom person, however, can mean native ethnic Swede bomoutside Sweden. But in this paper foreign-bom "immigrants" is narrowly defined to denote ethnic groups that are constructed as socially excluded or marginalized ethnic group.

The aim of this report is to clarify concepts and provide contextual information in order to better understand the development of di versity management in a European context. In Section 1 the repor! looks at theorigins of diversity management, the definitions of it that are currently in use, and the reasans why it developed. In Section 2 it provides aninsight inta the kinds of activities which take place under the heading ofdiversity management in US companies. In Section 3 the report looks at the background context for the development of diversity managementin Europe, and in Section 4 it considers the variables of European difference which may have implications for the form, content andexpansion of diversity management practice. In Section 5 it addresses same of the critiques of diversity management. The report finishes withsame observations on the relationship of di versity management to the issue of racial discrimination, and suggests same future issues for European researchers in this field.

Sverige är idag mångkulturellt, människor med skiftande sociala, kulturella och etniska ursprung lever tillsammans. I och med detta integreras olika kulturella sammanhang och det skapas nya förutsättningar, levnadssätt, värderingar och attityder. I denna utveckling är skolan viktig då den påverkas av och även påverkar det samhälle den är en del av. I skolan förmerllas värderingar och attityder kopplade till samhällslivet i övrigt och det kan även påstås att skolan i sig är en spegelbild av hela samhället, ett samhälle i miniatyr där påverkan från den kringliggande miljön måste tas i beaktande. Detta betyder bland annat att riktinjer för skolans undervisningen och mål måste omformuleras i takt med utvecklingen i Sverige, detta för att förbereda eleverna förett mångkulturellt samhälle.

I skolan fums elever med skilda sociala, kulturella och etniska ursprung, utifrån vilka utbildningen måste nyanseras och förmedla perspektiv präglad av mångfald. I ett delbetänkandefrån Skolkonunitten skrivs det att ''All undervisning måste ha sina rötter i elevernas kulturer, i det mångkulturella". l Samdiga elevers kulturella perspektiv och erfarenheter måste synas i utbildningen. Det är viktigt att elever blir medvetna om olika kulturella perspektiv då det skapar respekt och ökad förståelse för medmänniskor och ger den omvärldskunskap som alla behöver för att möta en samtid och framtid, i Sverige och övriga världen, som blir alltmer mångkulturell och globaliserad.

Som ett led i samhällsomvandlingen mot ett mer heterogent och komplext samhälle innehöll den läroplan som kom 1994, Lpo94, förändringar av skolans organisation, däribland en förskjutning från ett centralstyrt till ett mer decentraliserat beslutsfattande och ett mer lokalt utformande av undervisning. Detta innebär i praktiken att varje enskild skola, utifrån läroplanen, själva ska utforma en lokal arbetsplan för undervisningen. Med utgångspunkt i Sveriges utveckling mot ett mångkulturellt samhälle tillsammans med skolväsendets decentralisering, är jag intresserad av att se hur skolan på den lokala arenan agerar och förhåller sig till det mångkulturella samhället och till mångfald i undervisningen.

Åtskilliga tecken tyder på att svensk demokrati idag karaktäriseras av djupt förankrade och etniskt marginaliserande drag, drag som även präglar andra västerländskasamhällen. Helt uppenbart föreligger i olika avseenden påtagliga skiktningar och ojämlikheter i makt och inflytande mellan infödda och personer med utländsk bakgrund. Den politiska representationen för personer med utländsk bakgrund är över lag svag i svenska beslutsfattande organ. Under 1999 utgjorde de utrikes födda drygt 11 procent av den totala svenska befolkningen. Under 1998 var andelen utrikes födda ledamöter i kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige ungefär hälften av den siffran, 5,4 respektive 5,7 procent. Representationen av utrikes födda är vidare betydligt lägre i mer prestigefyllda organ, exempelvisi kommunstyrelsen (3,1 procent) än i mindre prestigefyllda organ, exempelvis i kommundelsnämnder (12,7 procent).

Flera studier pekar på att dessa klyftor har ökat markant under nittiotalet. Sedan mitten av sjuttiotalet har exempelvis valdeltagandet minskat successivt bland utländska medborgare. Vid valet 1976 var det 60 procent av de röstberättigade utländska medborgarna som röstade.Vid 1998 års val var röstandet i kommunalvalen bland utländska medborgare nere i rekordlåga 35 procent. I ett bidrag till Demokratiutredningen betecknar statsvetarna Jan Teorell och Anders Westholm det de kallar ‘invandrarnas politiska utanförskap’ som ‘vår tids mest dramatiskaförändring av den politiska jämlikheten i Sverige’.

Hur skall då detta uppenbara utanförskap egentligen tolkas? I fokus för denna artikel stårfrågan om demokrati och etnicitet och då särskilt den schablonbild som utmålar ‘invandraren’ som i allmänhet misstroende, alienerad, icke informerad och politiskt passiv. Utanförskapet förefaller idag vara ett odiskutabelt faktum, men är den kompakta problembild som vanligtvismålas upp adekvat? Eller är den kanske i sig en del i den utestängning som den avser att skildra?

The paper takes its point of depanure in a discussion of US American theories onpoverty, race and ethnic divisions of labour which have influenced current European research on poverry and social exclusion among immigrants and new ethnic minorities with immigrant background. The focils is in particuiar on theories of rhe Black US urban ghetro and irs workIess and welfare dependent poor and on seemingly divergent theories on the dualisation of the so-called "globalcity", new immigration and the new working poor. Their explanatory value is debated seen in relation ro rhe development of the Unired States since the mid 1970s and the question of which demands to place on a more comprehensive and synthesising model with explanarory potential in the camplex realiry of the European Union. This is an emerging social formation which in a number of respects is markedly unlike that of the United States, even though the racialisation and ethnification of a new spectre of social exdusion also poses one of the most urgent social issues on this side of the Atlanric.

Sociala Missionen är en frivilligorganisation inom Svenska Missionsförbundet som har som mål att verka för och tillsammans med människor i utsatta livssituationer.

Sociala Missionen har sedan början av 1980-talet arbetat med flyktingrelaterat arbete, där återvandringsfrågor varit. en del. I denna utvärdering är det Sociala Missionens verksamhet med återvändarfrågor som står i fokus. Den långa tidsperiod som arbetet med frivilligt återvändande pågått, liksom omfattningen av detta arbetet, gör att det naturligtvis finns mycket som kan beskrivas och undersökas. Ramarna för utvärderingen har emellertid varit relativt snäva. Det har således varit nödvändigt att begränsa utvärderingens fokus till ett antal, för Sociala Missionens återvändarverksamhet, väsentliga områden. De områden som kommer att belysas här är främst hur Sociala Missionens arbetsmetoder för frivilligt återvändande ser ut; hur målbeskrivningarnaför verksamheten stämmer överens med det reella arbetat och hur såväl inom organisatoriska aspekter som hur svensk migrationspolitik och Migrationsverkets implementering av densamma påverkar Sociala Missionens verksamhet med frivilligt återvändande.

Citizenship, Work and Welfare is an interdisciplinaryresearch programme on processes ofintegration in a mu1tinaltonal and mcreasmglymultiethnic Europe. The programme alms atexploiting and developing opportunities offeredby a unique academic consortium for research oninternational migration and ethnlc studies atCampus Norrköping (south of Stockholm). Theinnovative focus of the programme emerges fromits concerted effort to elucidate changingframeworks for citizenship and social welfarerelated to the global wide transformation of workand the emergence of contemporary forms of anethnic division of labour in the particular contextof European integration processes.

'Mångfaldens praktik' är ett mångvetenskapligt forskningsprogram med syfte att generera tvärvetenskaplig kunskap, bedriva och sprida forskning om det mångetniska arbetslivets skilda aspekter. Inom 'Mångfaldens praktik' samarbetar forskare från olika discipliner. Programmets forskning fokuserar på övergripande politikformulering och genomförande, rekryteringspraktiker, kvalifikations- och kompetenshanteringsfrågor samt lagstiftning mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

'Mångfaldens praktik' vid Arbetslivsinstitutet ALl i Norrköping ingår i programmet 'Arbete och Kultur'.