”Få andra företeelser förenar kristna över hela världen som just sången”, säger Per Harling (2002:73). Mitt forskningsprojekt innebär en undersökning av ”den kristna sången”, det vill säga sånger som sjungs av den gudstjänstfirande gemenskapen inom det sociokulturella konceptet ”kyrkan”. Studien förväntas visa på den kristna sångens utveckling och hur denna utveckling har samspelat med individualiseringen av kulturen och samhället under 1900-talet. I denna forskningsplan ingår en pilotstudie (kapitel 3), som är tänkt att ge exempel på vilken typ av resultat som en större studie skulle visa på.

Forskningen kring kristna sånger har traditionellt benämnts hymnologi. Termen hymnologi verkar dock minska i användning, efter påtryckningar av till exempel Hellström (1985:9), eftersom begreppet med svårighet kombineras med begreppet hymn, som i Sverige har fått en mångtydig och svårdefinierbar betydelse. I Sverige har hymnologiska studier huvudsakligen inneburit beskrivningar av sångsamlingars framväxt, enskilda sångförfattare samt hur motiv och teman i sånger avtar och nya utvecklas. Hellström (1985:11, 20) menar att perspektiv har saknats, i svensk såväl som i internationell forskning, som ”kunde ha gett spänning och djup åt framställningen” och som kunde ha gjort undersökningarna till något större än ”detaljstudier av ofta ganska marginellt intresse”.

Den kristna sången är, enligt Hellström (1985:13), ”en viktig spegel av samfundslivet i stort” och ofta ”ett nedslag av sociala, ideologiska och politiska strömningar i samhällslivet”. Mitt forskningsprojekt kommer att ta sin utgångspunkt i traditionell hymnologi fast med en bredare vinkling. Sångtexterna kommer att relateras till omvärlden för att ge studien större vikt inom forskningsområdet än traditionella hymnologiska studier.

Exempel på frågeställningar som är aktuella för studien är följande:

a) Vilket perspektiv och tilltal representerar texten? Har texten till exempel ett jag-språk eller ett vi-språk? Omtalas Gud som han eller tilltalas med du? Vilken funktion eller karaktär ger ett visst perspektiv eller tilltal åt texten?

b) Hur stor är textens ordvariation? I vilken grad återkommer ord och fraser i texten?

c) Hur ”befolkad” eller informativ är texten?

d) Vilken tid refererar texten till? Dåtid, framtid eller ”här och nu”?

e) Vems ”berättelse” (se 2.3.3) är texten bärare av? Bibelns berättelse, individens berättelse, eller kollektivets berättelse (församlingen, alla troende, ett visst samfunds berättelse eller till exempel den världsvida karismatiska rörelsen)?

The purpose of this article is to describe the language in two poems in medieval French, l’Advocacie Nostre Dame and la Chapelerie Nostre Dame de Baiex, written in the 1320’s by an anonymous Norman author. These poems were published in 1980 by Gérard Gros. In 2011 a new edition was published in the United States by Judith M. Davis and F. R. P. Akehurst, who have also translated the text into English. This article can be seen as supplementary to the two editions in the fields of historical phonetics and morphology. The high quality of the rhymes gives us plenty of clear information about the language of the author. The interest of this is emphasized by the fact that we know, from references in the text, that the two poems were completed between the years 1321 and 1324. Gros’ edition of  l’Advocacie Nostre Dame and la Chapelerie Nostre Dame de Baiex is based on a manuscript in the Bibliothèque municipale d’Évreux, Bibl. Mun. ms. fr. 8, and the text of Davis and Akehurst follows that of Gros closely. In the Évreux manuscript, l’Advocacie and la Chapelerie are preceded by two other poems, le Dyalogue saint Gregore and la Vie saint Gregore. In the conclusion of the article there is a discussion of whether the language of these texts makes it probable that they are all written by the same man or if they should rather be seen as the work of two authors, one of whom has composed le Dyalogue and la Vie and the other l’Advocacie and la Chapelerie.

Syftet med denna rapport är att synliggöra och förstå den manliga detektivens kroppslighet, att finna metoder att konkretisera detektivens kropp på ett enkelt och tydligt sätt, som skulle ge tillgång till både kroppens yta och den kroppslighet som inte blir synlig på ytan. Efter en tid växte en bild fram av detektiverna. Bilden bestod av alla de kroppsdelar som nämns explicit i texten, och att detta sätt att konkretisera ett textuellt fenomen var både roligt och givande. En vidareutveckling av idén tog vid, och efter ett tag började de pedagogiska möjligheterna skönjas som detta arbetssätt kunde ha i skolans litteraturundervisning.