Syftet med Granska är att studenter skall granska sin egen kurslitteratur ur ett genusperspektiv. Vår vilja har varit att vi skulle bli tipsande om kurslitteratur där någonting varit anmärkningsvärt, sett ur ett genusperspektiv. Både bra och dåliga exempel har varit välkomna. Kampanjen syftade till att uppmuntra studenter vid Linköpings universitet, och särskilt de vid Filosofiska fakulteten, att genusgranska sin kurslitteratur.

Denna text beskriver ett granskningsprojektet av lärarutbildningen i Norrköping ur ett genusperspektiv. Granskningen är en del av Linköpings universitets vision för år 2006: LiU – ett genusmedvetet universitet.

Fokus har lagts på de undervisande lärarna på programmet och dess tankar och funderingar kring dessa frågor. Ambitionen har dessutom varit att ”lyfta upp” diskussionen från att endast utgå från deltagarnas egna förutfattade meningar genom att även ge lärarna tillgång till viss vetenskaplig litteratur i ämnet att förhålla sig till. Dessutom var tanken att ett projekt som detta kan sprida kunskap och intresse vidare inom verksamheten.

Utgångspunkten för granskningen var att låta fyra undervisande lärare samtala i grupp kring några förutbestämda frågor i relation till Fredrik Bondestams bok Könsmedveten pedagogik för universitetslärare –en introduktion och bibliografi.

Erfarenheterna av att använda Bondestams bok som en del av ett utvärderings- eller utvecklingsarbete kan ses som mycket positiva. I diskussionen bland lärarna framkom tydliga tecken på att lärarutbildningen i Norrköping på ett implicit plan (i alla fall delvis) beaktar ett genusperspektiv. Speciellt i de metoder och former som används går det att lägga en genusaspekt i hur de beaktas. Däremot upplever lärarna att detta inte framförs på ett uttalat, explicit, plan och därmed riskerar att enbart synliggöras (speciellt för studenterna) hos enskilda, redan insatta, lärare.

Den här rapporten är resultatet av den genusgranskning av sjuksköterskeutbildningen i Norrköping vid Linköpings universitet (LiU) som är utförd på uppdrag av jämställdhetsrådet vid LiU inför den kommande Nationella jämställdhetskonferensen för universitet och högskolor 5-6 oktober 2004 i Norrköping. Granskningen utgörs av två delar. Dels en fokusgruppdiskussion med undervisande lärare kring några på förhand framtagna frågor som kan ställas i relation till Fredrik Bondestams bok Könsmedveten pedagogik för universitetslärare – en introduktion och bibliografi (2003). Dels en referensgrupp av studenter vid utbildningen som har tagit del av Bondestams bok, i relation till några på förhand framtagna frågeställningar, och sedan skriftligt reflekterat kring sin utbildning.

Resultatet av fokusgruppdiskussionen återfinns under åtta teman. Första temat fokuserar uppfattningen att sjuksköterskan ”är” en kvinna som enligt lärarna är djupt rotad i samhället och även i utbildningen. Detta stereotypa förhållningssätt för enligt dem med sig låg status för yrket vilket bland annat ger att få män söker till utbildningen men samtidigt ser lärarna möjligheten att bryta med dessa föreställningar genom medvetenadegörande. Den andra punkten fokuserar studenterna på utbildningen där resultatet visar att lärarna upplever att männen både på utbildningen och senare i yrkeslivet ”glider”, det vill säga män åtnjuter fördelar med att tillhöra en minoritet i sitt yrke och man för fram att det är lika viktigt att lyfta tjejerna som lärt sig att underordna sig männen. En tredje punkt behandlar lärarrollen som avgörande för en genusmedveten undervisning där lärarna pekar på vikten av en genusmedveten lärare för en genusmedveten undervisning. I den fjärde punkten fokuseras PBL (Problembaserat lärande) som en god metod då denna utgår från ett individperspektiv och möjliggör genusmedveten undervisning just genom sin utgångspunkt i den enskilde individen. Den femte punkten berör kvinnotema vs manstema vilket innebär att det finns en snedfördelning av hur mannens respektive kvinnans livscykel gås igenom under utbildningen. Lärarna menar att det endast är kvinnans livscykel som behandlas under ett så kallat ”kvinnotema” i termin 4 medan en manlig motsvarighet inte förekommer och innebär att man cementerar livsskeenden såsom graviditet och barn att vara enbart kvinnans ansvar. Den sjätte punkten fokuserar mannen som norm inom medicinsk forskning vilket lärarna ser som ett stort problem eftersom patienten i läroböckerna är man och tabeller är baserade på mätningar av män men ska användas på alla patienter oavsett kön. Den sjunde punkten behandlar den avsaknad av gemensamma strategier som lärarna upplever inom utbildningen och på hela institutionen och den åttonde och sista punkten berör tid, intresse och ledningens stöd som viktiga faktorer för en könsmedveten sjuksköterskeutbildning.

Studenternas reflektioner visar bland annat att lärarna på utbildningen inte verkar föra några interna diskussioner om genus eller kön utan att det är några få lärare som verkar intresserade av dessa frågor vilket också syns i undervisningen enligt studenterna. De menar vidare att för att genusperspektiv ska bli en realitet på sjuksköterskeutbildningen krävs att både studenter och lärare ökar medvetenheten om vikten av ett genusperspektiv. Bland annat lyfter de fram vikten av att lärarna talar om sjuksköterskan som könsneutral och inte som idag kvinna eftersom att detta befäster könsroller och stereotyper för hur arbetsfördelningen ser ut inom vården. Studenterna upplever i likhet med lärarna att män på utbildningen drar fördelar av sin minoritetsposition. Studenterna pekar även på att vissa moment idag är genusmedvetna tillexempel har de fått upplysning om att vetenskapen utgår från en frisk ung man och att detta kan vara missvisande vid behandling av kvinnor. Studenterna efterfrågar en utbildning som innebär att lärare, litteratur och föreläsningar inte faller in i det traditionella könsrollstänkandet utan strävar efter att se bortom genus istället för att reproducera det.

Den viktigaste slutsatsen att dra ur denna granskning är att intresse finns hos både lärare och studenter att implementera genusmedveten pedagogik/undervisning på sjuksköterskeutbildningen men att det som saknas enligt de båda grupperna är kunskap och pedagogiska verktyg för att detta ska genomsyra hela utbildningen.

Granskningen har haft utgångspunkten i att fungera som ett första steg i en förändringsprocess där frön sås och tankar sätts igång och min bedömning är att möjigheterna och viljan finns hos de som deltagit i  granskningen och finns även utan för den gruppen, men stöd och hjälp behövs från ledning, andra lärare, studenter etc för att processen ska fortgå.

Bakgrund: Linköpings universitet har en målsättning när det gäller jämställdhet som sammanfattas ivisionen om det genusmedvetna universitetet. Senast 2006 är det tänkt att målet ska vara nått.En del av strategin för att förverkliga visionen är arbetet med att integrera genusperspektiv iall grundläggande utbildning. I dagsläget är det dock oklart hur långt de olikautbildningsprogrammen och ämnesdisciplinerna har kommit med det arbetet. I den senastehandlingsplanen för jämställdhet beslutades att en granskning av fyra utbildningsprogramoch/eller ämnen vid LiU ur ett genusperspektiv ska göras. Uppdraget att välja ut vilka fyraprogram/ämnen som närmare ska granskas tillföll jämställdhetsrådet. Jag blev kontaktad avjämställdhetsrådet i april 2004 och fick då förfrågan om jag kunde åta mig att granska ämnethistoria.

Syfte: Universitetets mål med ett integrerat genusperspektiv tolkar jag som att det ytterst handlar omatt grundutbildningen ska medverka till att studenterna utvecklar en analytisk förståelse avgenus. Det vill säga att studenterna lär sig tänka kritiskt omkring betydelse av genus förjämställda livsvillkor och samhällsutveckling i övrigt. Syftet med den här framställningen ärsåledes att granska hur genusaspekterna tas upp i ämnet historia vid Linköpings universitet,samt att i den mån det är möjligt försöka bedöma i vilken grad utbildningen främjar ettkritiskt genustänkande. Jag kommer också att lyfta fram några jämställdhetsaspekter eftersomdet utifrån syftet är angeläget att också synliggöra könsstrukturer i utbildningen.

Ett angreppssätt för att söka komma närmare en lösning på problemen som växte fram i diskussioner mellan lärare och studenter i den Jämställdhetsgrupp som finns vid utbildningen, var att utbildningen måste stödja de manliga studenterna. De manliga studenterna bör under utbildningstiden erbjudas möjlighet att skapa sig en bra och trygg yrkesidentitet som gör att de väljer att stanna kvar i yrket och därmed kan bli förebilder för andra män som söker utbildningen.

Stimulansmedel för integration av genusperspektiv i grundutbildningen vid Linköpings Universitet har sökts och erhållits vid två tillfällen.  Målsättningen har varit att utveckla kunskap som kunde leda till bearbetning av befintliga attityder och värderingar vid Arbetsterapeututbildningen hos såväl studenter som lärare för att stödja manliga studenter att fullfölja och avsluta sin grundutbildning till arbetsterapeut.

Efter initiativ av utbildningsnämnden för civilingenjörsprogrammen Industriell ekonomi och Industriell ekonomi, internationell, har sju studenter från olika årskurser på programmen under en termin granskat sin utbildning ur ett genusperspektiv. Inför granskningen fick studenterna utbildning i genusbegreppet och under granskningen har studenterna regelbundet haft handledningstillfällen då deras observationer diskuterats.

Studenternas observationer visar följande:

Studenterna tycker att lärarna verkar vara genusmedvetna och anstränger sig för att hålla en så könsneutral presentation av ämnet som möjligt. Undantag finns och studenter har reagerat på lärare som skämtar om könsrelaterade frågor och att studenter vid föreläsningar reagerat annorlunda på en kvinnlig respektive manlig föreläsare. Det finns också exempel på kurser där ett genusrelaterat innehåll skulle vara naturligt men där inget sådant finns. En majoritet av föreläsarna är män.

Studentgruppen har observerat att kvinnliga studenter är mer tysta under föreläsningar än manliga studenter. På lektionerna märks kvinnor mer där de i högre grad ställer frågor och själva svarar på frågor från lärare och andra studenter.

Vid projektarbeten och arbeten i grupp är det en mer jämn könsfördelning i gruppen i de fall läraren gör gruppindelningen än i de fall där studenterna själva delar in sig i grupper.

De informella rollerna i grupperna ser ofta olika ut beroende på om det är en manlig eller kvinnlig student. De kvinnliga studenterna tenderar ofta att ta på sig en projektsammanhållande roll oavsett om den är formell eller inte.

Det är en väldigt liten del av kurslitteraturen som är skriven av en kvinna.

Bland studenter som engagerar sig kåraktivt har studenterna observerat att det verkar vara mer vanligt hos kåraktiva kvinnliga studenter än hos kåraktiva män att känna sig pressade av att hinna med både studierna och engagemanget i kåren.

Studenterna som deltog i projektet har varit mycket nöjda med genomförandet av projektet. De lyfter fram olika lärdomar de har gjort genom sitt deltagande. De har blivit mer genusmedvetna och projektet i sig har bidragit till att det blivit mer tillåtet att diskutera genusfrågor på utbildningen.

Studenterna anser att man bör fortsätta diskutera genusfrågor på utbildningen men att man även bör integrera andra perspektiv som etnicitet och ålder.

Arbetsgruppens främsta insikt är att en integrering av jämställdhet och genusperspektiv i grundutbildningen på LiU på så kort tid som tre år är en omöjlig uppgift. Arbetsgruppens form med ickearvoderade deltagare var inte det ultimata då arbetsbördan blir för tung.

Arbetsgruppens ursprungliga mål var naivt. För att verkligen arbeta för jämställdhet och genusperspektiv på LiU krävs mer genomgripande åtgärder än ett projekt av denna typ. Trots detta har arbetsgruppen funnit att det är möjligt att, med små medel, sätta igång processer på universitetet.

Intresset och kunskapen för dessa frågor är ojämnt fördelade över universitetet. Att integrera ett genusperspektiv på alla kurser och alla utbildningar är ett omfattande arbete. Dessutom ser problematiken olika ut på olika fakulteter och i olika nämnder. Insatser för att främja jämställdhet och genusperspektiv på LiU görs på flera områden. De kan dock vara svåra att upptäcka och samordna eftersom de oftast sker i det fördolda samt isolerat från annan aktivitet. Detta arbete behöver resurser för att synliggöra det som många gånger redan görs.

Från studenterna (både bland kårerna och enskilda studenter) finns ett ökande intresse för och ett ökat krav på integrering av genusperspektiv i utbildningarna. Studenternas engagemang behöver dock former och systematik. Speciellt blir detta tydligt för kårerna som trots ett aktivt intresse för dessa frågor upplever en brist på bra och tydliga kontaktvägar mellan studenter och universitetet. Dessa behövs för att föra fram studenternas åsikter och för att undvika att samma misstag görs varje år. Studentkårerna har generellt ”dåligt minne” i och med att dess engagerade medlemmar byts ut varje år och inte alltid kan överföra all kunskap och erfarenhet som samlats under året innan. Arbetsgruppen drar därmed slutsatsen att studenter och anställda behöver en tydlig organisation för hjälp, stöd och information kring dessa frågor. Dessutom behöver universitetet bygga upp och samla kompetens i genusfrågor i relation till de olika fakulteterna och deras olika problematik.

Sammantaget finner arbetsgruppen den nuvarande organisationen kring arbetet med att integrera genusperspektiv i grundutbildningen på LiU som diffust och sporadiskt. En samlad och tydlig organisation behövs för att underlätta nya projekt och fortsatt utveckling. Kompetensen inom området genusperspektiv i grundutbildningen finns, men är långt ifrån allmänt spridd.

I rapporten kartläggs de rapporter som skrivits om utbildningar och undervisning i programmering ur ett genusperspektiv. Även försök att locka fler kvinnor, få dem att trivas och avsluta dessa utbildningar tas upp. Vi föreslår åtgärder för att förbättra programmeringskurserna som ges av Institutionen för datavetenskap vid Linköpings universitet. Diskussionen visar att kvinnor ibland ses som ett inslag i utbildningen och inte som likvärdiga deltagare. Utbildningarna måste stötta kvinnor och förstärka deras identitet som programmerare. Det är viktigt med kvinnliga förebilder för både kvinnliga och manliga studenter. I dagens undervisning premieras män och radikala förändringar måste ske för att inkludera de kvinnliga studenterna.