In many societal contexts, the importance of listening to children is underscored, not seldom with reference to the UN Convention on the Rights of the Child and especially Article 12 on the right to be heard. But what does it mean to listen to children? A plethora of books on listening to children aimed at professionals and others who meet children in their daily lives are published on a regular basis. However, we miss a critical discussion of listening as such, and more specifically about (good) listening to children, framed within a larger theoretical context. The aim of this article is to discuss listening in relation to monological and dialogical perspectives on communication, as well as in relation to different notions of children as similar to or different from adults. Also discussed is how different theoretical perspectives on listening and listening to children tends to lead to different ethical conclusions regarded what constitutes good listening and listening to children.

I digitala diskussionsfora på föräldrawebbplatser söker och får föräldrar råd och stöd av andra föräldrar. Genom att inläggen är tillgängliga för vem som helst kan de emellertid också liknas vid digitala publikationer som når många fler än de föräldrar som deltar i diskussionen. Genom de digitala diskussionsinläggen blir föräldrar varandras experter.

Föräldrawebbplatsen Familjeliv.se har kvinnor i åldrarna 25-35 år som främsta målgrupp. Enligt Familjelivs egna analyser är 87 procent av webbplatsens besökare kvinnor. Det finns mycket lite information om medlemmarnas eller besökarnas bakgrund, men de krav på språklig kompetens som deltagande i forumet samt forumets regelverk ställer kan antas göra det mindre tilltalande för föräldrar som inte anser sig behärska svenska tillräckligt väl.

Undersökningen är baserad på samtliga trådstartande inlägg i forumet ’Förälder’ samt gruppen ’Föräldraskap’ i forumet ’Känsliga rummet’ på Familjeliv.se som har gjorts eller besvarats under ett dygn i maj 2011 – sammanlagt 421 st. Därutöver gjordes en undersökning av hur samtliga 562.013 diskussionstrådar i forumet ’Förälder’ under det aktuella datumet fördelade sig på forumets 43 undergrupper. Av dessa hade undergruppen ’Barn 0-12 mån’ i särklass flest inlägg (79.295). Även det stora antalet inlägg i undergrupperna ’Barnvagnar’ (33.594) och ’Amning’ (30.883) visar att frågor som rör små barn är i majoritet bland forumets inlägg. Vidare visar det relativt stora antalet trådar i undergrupper som ’Kost/Matvanor (34.906), ’Åkomma/Sjukdom’ (34.332) och ’Sömn/ Dygnsrytm’ (23.692) att merparten av diskussionstrådarna rör barnets fysiska omvårdnad. Ämnena i föräldrarnas frågor och råd till varandra i dessa diskussioner är därmed jämförbara med barnavårdcentralernas rådgivande verksamhet.

Därutöver pekar det stora antalet diskussionstrådar i dels gruppen ’Barnvagnar’ och dels gruppen ’Inhandla’ (44.425) på att konsumtion är en betydelsedel av föräldraskapet och att föräldrar vänder sig till varandra för konsumentupplysning.

När föräldrar skriver ett trådstartande inlägg i diskussionsforumet ställer de i 80 procent av fallen en fråga till eller ber om råd av forumets läsare. I många fall efterfrågar trådstartaren andra föräldrars erfarenheter. Diskussionsforumets inlägg blir därigenom en sorts erfarenhetsbank och referenspunkt gentemot vilken besökare kan spegla det egna föräldraskapet och de egna upplevelserna.

I en mindre andel av trådstarterna var efterfrågan på andra föräldrars respons mindre explicit. En del trådstartare använde diskussionsforumet för att ventilera åsikter, dela med sig av en erfarenhet eller bekänna tillkortakommanden. Denna typ av trådstart var vanligast bland de inlägg som hade placerats i forumet ’Känsliga rummet’, vilket troligen hänger samman med att medlemmar här kan göra inlägg anonymt i relation till sitt alias.

Även om all interaktion i diskussionsforumen på ett sätt innebär kontakt mellan föräldrar, kan en explicit kontaktsökande funktion urskiljas i ungefär en fjärdedel av trådstarterna. En del trådar syftar till att skapa digitala samlingsplatser för föräldrar som delar en specifik föräldraerfarenhet medan andra trådstarter fungerar som kontaktannonser och syftar till att etablera kontakt off-line med andra föräldrar i närområdet.

Genom sitt innehåll och de ämnen som tas upp bidrar trådstarterna också till att skapa en bild av det eftersträvansvärda föräldraskapet. Utgångspunkten för denna analys är att en trådstart som innehåller en fråga om hur man bäst löser ett amningsproblem samtidigt signalerar att amning är något viktigt och värdefullt. Eftersom ca en fjärdedel av diskussionstrådarna syftar till att upprätta kontakt med andra föräldrar, signalerar de därigenom värdet av denna kontakt. I det goda föräldraskapet är föräldern, enligt den bild som förmedlas i diskussionstrådarna, inte isolerad, utan har ett kontaktnät som kan ge råd och stöd on-line eller off-line. Vidare signalerar trådstarterna genom sitt innehåll att det är viktigt för föräldrar att göra val, ofta konsumtionsrelaterade, och att planera sitt föräldraskap. I det digitala diskussionsforumet kan föräldrar pröva den identitetsskapande effekten av olika val i skydd av anonymiteten. Återigen blir inläggen i diskussionsforumet en sorts referenspunkt där vissa föräldraskapsbeteenden accepteras och andra avvisas.

I denna rapport sammanfattas arbetet som bedrivits av forskarna vid tema Barn, Linköpings universitet, inom ramen för projektet Samverkande föräldrastöd: nätverk för forskning och utveckling. Projektet har pågått under 2010 och 2011, och är ett samarbete mellan Linköpings kommun, omgivande kommuner i Östergötland, landstinget i Östergötland, idéburna organisationer, Centrum för kommunstrategiska studier, och Linköpings universitet. Projektet är finansierat av Folkhälsoinstitutet, och ingår i en större satsning initierad av Socialdepartementet, som tilldelat medel till kommuner och lärosäten för att utveckla metoder för förebyggande arbete kring föräldrastöd och barns psykiska hälsa.

I slutet av 2008 publicerades den statliga utredningen om föräldrastöd, Föräldrastöd – en vinst för alla: Nationell strategi för samhällets stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap (SOU 2008:131), där kommuner, landsting och ideella organisationer uppmuntras utveckla och samordna föräldrastöd i olika former. Den nationella strategin betonar generella insatser, det vill säga insatser som är riktade till alla föräldrar med barn mellan 0-18 år. Generella insatser syftar huvudsakligen till att förebygga viss problematik (prevention) och främja hälsa (promotion). Föräldrastöd definieras som ”ett brett utbud av insatser som föräldrar erbjuds ta del av och som syftar till att främja barns hälsa och psykosociala utveckling” (SOU 2008:131, s. 45). Sommaren 2009 utlyste Folkhälsoinstitutet medel som kommuner i samverkan med ett lärosäte kunde söka för att utveckla det generella förebyggande föräldrastödet. I Linköpings kommun gav ansvariga politiker tjänstemän i uppdrag att söka samarbetspartners vid universitetet och sammanställa en ansökan. Tema Barn, Institutionen för Tema, Linköpings universitet, kontaktades och en gemensam ansökan för projektmedel skrevs fram, efter en inventering av föräldrastödjande insatser i länets kommuner och utvecklingsbehov. I slutet av 2009 beviljade FHI medel till projektet ’Samverkande föräldrastöd – nätverk för forskning och utveckling’, med Linköpings kommun och tema Barn som huvudsökande.

Föreliggande rapport sammanfattar reflektioner och tentativa slutsatser från ett samarbetsprojekt mellan ung scen/öst och tema Barn, Linköpings universitet under år 2011. Målet med verksamheten var tredelat och syftade till 1) att utveckla samarbete mellan forskning och konstnärlig verksamhet genom en modell byggd på metoden aktionsforskning, 2) att forskarna skulle återkoppla sina iakttagelser under repetitionsarbetet med betoning på att det skulle ske innan premiären, 3) att dramatikerna också önskade sig en kritisk analys av pjäsen som text. Forskarna har utforskat iscensättningsprocessen,reflekterat och analyserat återkopplingsprocesser mellan forskare och dramatiker, samt genomfört en genusteoretisk textläsning av pjäsen. Rapporten speglar dessa tre aspekter av samarbetet.

År 2009 tilldelades Katrineholms kommun medel från Statens Folkhälsoinstitut för satsningar på lokalt sektorsövergripande hälsofrämjande arbete för barn och ungdomar. Den här rapporten behandlar en av satsningarna, Ung Kultur och Fritid. Bakgrunden till satsningen var att ungdomar var missnöjda med hur ungdomens hus, som öppnat ett par år tidigare i Katrineholm, hade utvecklat sig. Det hade inte blivit den sociala mötesplats och ”hängställe” efter skolan som många hade hoppats på och deras deltagande begränsades till konserter vissa helger. Satsningen som initierades av det dåvarande folkhälsorådet i Katrineholms kommun syftade till att öka ungdomars inflytande och delaktighet över verksamhetens utformning i ungdomens hus med målet om att öka tillgängligheten. Kultur- och turismnämnden var huvudman för verksamheten. De startade huset med syftet att skapa en arena för estetisk och kulturskapande verksamhet riktad mot ungdomar, men resurserna för att driva verksamheten var initialt små. Rapporten belyser hur hälsosatsningen kom att inordnas i nämndens och den tillhörande förvaltningens pågående arbete med att avveckla fritidsgårdsverksamhet i syfte att omfördela resurser till en kulturarena för ungdomar, något som kom att motiveras utifrån ett hälsoperspektiv. Kommunledningen kom att ta över ansvaret för genomförandet av kulturarenan i samband med beslut om att arenan skulle inhysas i gamla lokstallslokaler. Dessa blev föremål för omfattande renovering och ombyggnation, och där betydande ekonomiska resurser tillsköts för det. Rapporten belyser hur kulturarenan inordnades i den lokala utvecklingspolitiken där platser för ungdomars kulturskapande syftade till att öka ortens attraktivitet och locka kreativa invånare till sig. I rapporten diskuteras detta händelseförlopp och utfall i förhållande till frågor om ungdomars delaktighet och inflytande.

Under 2009 och 2010 tilldelade Socialdepartementet genom Statens folkhälsoinstitut medel för utveckling och forskning av generellt, förebyggande föräldrastöd. Uddevalla kommun fick i samarbete med närliggande kommuner och Uppsala och Linköpings universitet medel att bedriva projektet Föräldrastöd i samverkan Uddevalla – Fyrbodal 2009-2011: Från politiska vilja till nytta hos brukarna. Ett av målen med projektet var att stärka samverkan mellan Uddevalla kommuns förvaltningar, i arbetet med att erbjuda föräldrar stöd. Föreliggande rapport redogör för hur det målet uppnåtts. I rapporten granskas operationaliseringen av ett handlingsprogram, samverkan, sätt att beskriva förvaltningarnas uppdrag att bedriva förebyggande föräldrastöd, sätt att definiera förebyggande föräldrastöd samt vilka föräldrastödjande aktiviteter som strävan efter ökad samverkan resulterat i. Resultaten kan sammanfattas likt följande:

• Kommunens strategiska plan för 2007-2010 och handlingsprogram för föräldrastöd förespråkar ökad samverkan mellan kommunala förvaltningar kring föräldrastödjande insatser. För tjänstemän och politiker – de som ska operationalisera samverkan – har det dock inte varit helt tydligt varför ökad samverkan behövs och hur samverkansarbetet ska se ut.
• Förhandlingar om vilken eller vilka förvaltningar som har ansvaret att bedriva förebyggande föräldrastöd har påverkat samverkan och motivationen att samverka. Det finns olika sätt att betrakta en förvaltnings uppdrag. I denna studie framställs barn- och utbildningsförvaltningen, ’skolan’, återkommande som bäst lämpad att bedriva förebyggande föräldrastöd, förutom av ’skolan’ själv, som gör visst motstånd.
• Sättet att beskriva förvaltningarnas uppdrag hänger samman med hur förebyggande föräldrastöd definieras. Förebyggande föräldrastöd kopplas ofta samman med befintliga verksamheter, som förskola, öppen förskola, skola, och mödra- och barnhälsovård. Men förebyggande föräldrastöd har ingen given definition, vilket kan påverka samverkan negativt – vad ska vi samverka om?
• Målet att förstärka samverkan har trots hinder, genom projektet, resulterat i bl. a. ökat kunskapsutbyte, förslag på samverkansfunktioner, föräldrastöd som prioriterat område i kommunens strategiska plan och styrkort, och samfinansiering av öppen föräldrarådgivning.

I artikeln studeras den samtida politiken kring föräldrastöd i Sverige med utgångspunkt i den statliga utredningen SOU 2008:131 Föräldrastöd en vinst för alla. Här förordas ett utbyggt och generellt föräldrastöd riktat till alla föräldrar med barn mellan 0 och 18 år. Välfärdsstaten har under de senaste decennierna genomgått ett antal förändringar. Staten har allt mer fått rollen att möjliggöra för individen att själv skapa sin välfärd, bland annat genom förebyggande insatser. De ökande satsningarna på föräldrastödet kan ses som en del av den här förändringen. Syftet med artikeln är att, i ljuset av de pågående förändringsprocesserna, studera vilka typer av relationer mellan stat/samhälle, familj, föräldrar och barn som förhandlas och omförhandlas i den statliga utredningen om föräldrastöd SOU 2008:131 samt en proposition (Prop. 2007/2008:110), ett direktiv (Dir. 2008:67) och en regeringsskrivelse (Skr. 2007/2008:111), vilka samtliga ligger till grund för det samtida föräldrastödet. Här studeras hur barn, barndom, familj och föräldraskap görs i det offentliga materialet om föräldrastöd och hur satsningarna på föräldrastöd motiveras. Det som anges ligga till grund för satsningarna på stöd till föräldrar är vad som identifieras som barns och ungas försämrade psykiska och fysiska hälsa. Analysmetod såväl som teoretiska utgångspunkter ligger i Norman Faircloughs kritiska diskursanalys (CDA). Analysen visar att trots att stödet riktas till föräldrarna läggs inte skulden direkt på föräldrarna utan på ett samhälle som beskrivs som komplext och kravfyllt. För att hantera föräldraskapet i ett sådant samhälle anses föräldern behöva stöd för att kunna bygga självkänsla och lita till sin kompetens. Förälderns ansvar betonas i texterna och identifieras på tre nivåer. De handlar om ansvar för sina barns välfärd, för samhällets välfärd och för att som förälder ta del av den kunskap och stöd som samhället erbjuder. Barnen skrivs fram som sårbara och formbara i relation till familjen och på så vis identifieras föräldrarna både som ett potentiellt problem och en lösning i relation till barns försämrade hälsa. Barnkonventionen ges en central roll i texterna och här etableras en syn på barn som kompetenta att vara delaktiga i utformandet av föräldrastödet vilket inte bara innebär ökade möjligheter för barn utan i viss mån också ett krav på deltagande.

Denna rapport belyser implementeringen och tillämpbarheten av Lärande samspel, ett lokalt utvecklat utbildningsprogram riktat till pedagoger inom grundskolan. Lärande samspel är ett manualbaserat program vars grundläggande mål är att förbättra förutsättningarna för goda relationer och lärande i skolan. Utbildningen består av åtta träffar under en läsårstermin, vanligtvis i en grupp om fem till sju pedagoger. Träffarna organiseras utifrån en manual med åtta avsnitt där teoretiska kunskaper varvas med praktiska övningar. Träffarna leds av en till två handledare. Programmet är uppbyggt kring etablerade forskningsgrundade teorier om samspel, lärande och beteende.

Resultaten som redovisas bygger på material som samlats in från augusti 2010 till december 2011. Materialet består av kursmanualen, deltagande observation med anteckningar från ett stort antal kursträffar, anteckningar från möten med kursutvecklarna samt intervjuer med pedagoger som deltagit.

Lärande samspel förmedlar relationernas betydelse för barns utveckling och lärande i skolan. Även relationer inom barngrupper behandlas men kursens huvudsakliga fokus är relationen mellan barn och pedagog. Kursen innehåller både grundläggande förhållningssätt och strategier att tillämpa praktiskt. De praktiska momenten genomsyras av att pedagogen samarbetar med barnen – det vill säga att förändrat beteende åstadkoms tillsammans människor emellan. Kursen uppmuntrar till kontinuerlig kommunikation mellan pedagog och barn, där barngruppen eller barnet till exempel tillfrågas om vad de anser vara problemskapande beteenden, vad de önskar ska förändras och vad de önskar få för belöning vid uppnådd förändring. Det framhålls att barnet alltid har samma rätt som pedagogen att definiera och tolka en situation och ett beteende, och att bli lyssnad på. Programmet uppmuntrar också till diskussioner och reflektioner kring hur skolans organisation och skolpersonalens bemötande av barnen kan orsaka vissa icke önskvärda beteenden. Detta, menar vi, visar att det finns ett tydligt barnperspektiv i Lärande samspel.

När vi granskar implementering och tillämpbarhet av ett skolprogram som Lärande samspel blir det viktigt att fråga hur detta program och metod kan upplevas och tas emot av barnen. Genom att följa diskussioner mellan handledare och kursdeltagare kan vi dra slutsatsen att programmets förhållningssätt överlag fungerar väl och tas emot positivt av barnen. Programmet föreskriver att barn och föräldrar alltid ska tillfrågas om de vill medverka i övningarna. Det finns barn och föräldrar som avböjer deltagande. I några fall har pedagoger menat att vissa av de insatser som föreslås i programmet inte är lämpliga att använda sig av i relationen till ett visst barn. Det är av stor vikt, menar vi, att pedagogernas kunskaper om individuella barn och lokala förhållanden beaktas. Ett flexibelt förhållningssätt till manualens innehåll gynnar med all sannolikhet barn, föräldrar och pedagoger.

I Lärande samspel ingår reflektionsmoment kring organisationens och gruppens betydelse för individens (barnets och pedagogens) handlande och beteende. Med detta minskar risken att enskilda individer (barn eller pedagoger) beskrivs som problematiska och skuldbeläggs. I stället förmedlas synen på individen som en del i ett relationellt system, ett system som kan behöva förändras för att åstadkomma förändring. Detta ser vi på som positivt för pedagogerna som deltar i kursen, för de barn och föräldrar som berörs samt för skolutveckling generellt.

Analysen visar att det finns ett stort behov hos pedagoger att träffas, diskutera sitt arbete och förhållningssätt gentemot barnen och att lära sig olika strategier i bemötandet av barn och föräldrar. Detta behov tillgodoser Lärande samspel. Det tycks dock råda brist på sådana tillfällen i det ordinarie arbetet, särskilt för elevassistenter och fritidspedagoger som ofta arbetar som resurser i en klass eller gentemot ett särskilt barn. Under kurstillfällena har pedagogerna uttryckt ett behovav att mer kontinuerligt, i ordinarie arbete, få mötas för att diskutera allmänna frågor kring barn, barns utveckling och situation och det pedagogiska uppdraget.

Sammanfattningsvis

• Lärande samspel bygger på vetenskaplig grund med teoretiska moment och praktiska övningar, där samarbetet med barn och föräldrar står i fokus
• Utbildningen ger pedagoger ökade hjälpmedel och förutsättningar för att förbättra relationer och lärande i skolan
• Det är positivt att det finns utrymme att anpassa kursmaterial och handledning till lokala och individuella förutsättningar
• Lärande samspel tillgodoser ett stort behov hos pedagogerna att kontinuerligt få möjligheten att träffas för handledning och att utbyta erfarenheter, med betoning på relationella aspekter av lärandet och förebyggande insatser. Det är viktigt att påpeka att sådana reflektionstillfällen är absolut basala för en långsiktig kvalitet i det pedagogiska arbetet

År 2008 fick professorn och verksamhetschefen vid Neuroradiologiska Kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset, i uppdrag av Socialdepartementet och Stockholm läns landsting att tillsammans med verksamhetsföreträdare för mödra- och barnhälsovård i Stockholms läns landsting utveckla en modell för prevention av barnmisshandel i form av skakvåld och därpå följande hjärnskador efter en utprövad amerikansk förebild samt påbörja en försöksverksamhet inom landstinget. Redan under planeringsfasen fattades beslutet att utvärdera försöksverksamheten.

Den här rapporten avser att redovisa de erfarenheter som projektet gett upphov till. Vår förhoppning är att vi på så sätt kan förse organisationer och verksamheter som överväger att införa prevention av skakvåld i den reguljära vården med ett diskussions-/beslutsunderlag. Rapporten är indelad i ett antal mer eller mindre självständiga kapitel. Beroende på bakgrund och intresse kan läsaren välja att fokusera på ett enda kapitel eller ta del av flera.

Vi har valt att redovisa sammanfattningen av rapporten och konklusionerna i det första kapitlet. För den som har begränsad tid och mindre nytta av detaljer skall denna sammanfattning förhoppningsvis vara tillräcklig för att få en god bild av programverksamhetens styrkor och svagheter. För den läsare som inte redan är förtrogen med forskning om hjärnskador och våld riktad mot små barn och med internationella försök att förebygga detta har vi gjort en kortfattad sammanställning av kunskapsläget i kapitel 2 samt en genomgång av hur ett antal internationella preventionsprogram utformats och utvärderats. I kapitel 3 beskrivs sedan det svenska preventionsprogrammet, Mental vaccination, som utarbetades inom projektet och som prövades i Stockholms läns landsting under försöksperioden. I kapitel 4 redovisas utvärderingen av programverksamhetens inledande fas, förberedelse och implementering, sedd från den berörda personalens perspektiv. Det sista kapitlet (kapitel 5) redovisar utvärderingen av programmets effekter på nyblivna föräldrars attityder, kunskap, medvetenhet om risker samt riskreducerande beteende.

Ansvariga för denna rapport vill tacka personal och föräldrar som bidragit med att besvara de enkäter som legat till grund för denna rapport. Vi vill också tacka de medarbetare som utbildat, stött och uppmuntrat informatörerna samt de läkare och verksamhetsansvariga som deltagit i projektets styr- och projektgrupper.

Forskning pekar på att övergången till föräldraskap ofta skapar stress hos de nyblivna föräldrarna. Denna stress kan ha negativa effekter på såväl föräldrarnas egen hälsa som på barnets välmående. Forskning pekar också på att olika former av sociala nätverk kan fungera stödjande och minska denna stress genom att erbjuda emotionellt, informativt och instrumentellt stöd, i form av till exempel ekonomiska bidrag, hjälp med barnomsorg och hushållsarbete. Det är på grund av olika samhällsförändringar inte självklart att alla föräldrar i dagens samhälle har tillgång till stödjande nätverk i form av familj, släkt eller vänner. Många föräldrar deltar dock i olika babyaktiviteter och i studien undersöks om och hur föräldrar med små barn upplever att dessa aktiviteter erbjuder dem stöd. I studien intervjuas tjugo föräldrar och det framkommer att majoriteten av dessa deltar återkommande i flera babyaktiviteter och då särskilt i öppna förskolan och aktiviteter som arrangeras av olika religiösa samfund. I rapporten visas att babyaktiviteter erbjuder föräldrarna en möjlighet att bryta den isolering de upplever att de hamnar i när de får barn samt ger dem en chans att möta nya vänner. Babyaktiviteter ger dem möjlighet att utbyta erfarenheter och information samt normaliserar deras känslor inför föräldraskapet och deras egna upplevelser. Babyaktiviteter ger dessutom föräldrarna välbehövd avlastning då de får hjälp att aktivera sina barn under en del av dagen. I studien pekas dock på att inte alla föräldrar upplever att babyaktiviteter fungerar stödjande för dem. Slutsatsen blir trots detta att dessa aktiviteter ofta fyller en viktig funktion för föräldrar med små barn och erbjuder ett värdefullt stöd i deras föräldraskap.

Den här rapporten presenterar en forskningsbaserad utvärdering med särskilt fokus på barns perspektiv av ett lokalt utformat antimobbningsprojekt med namnet Säg STOPP! i Katrineholms kommun under åren 2009-2011. Säg STOPP! utvecklades vid Kulturskolan i Katrineholm, som ett led i Kulturskolans kontinuerliga satsning att nå ut till Katrineholms grundskolor. Det skedde i samarbete med företrädare för Barn och ungdomsprojektet i Katrineholm, en större satsning för att motverka mobbning och främja välbefinnande och hälsa bland barn och unga i Katrineholm, finansierat av Folkhälsoinstitutet. Säg STOPP! var inspirerat av Forumteater, en dramapedagogisk ansats, som syftade till att få barn medvetna om olika handlingsalternativ i en mobbningssituation och att reflektera kring hur mobbning äger rum i ett socialt sammanhang där åskådarna spelar en viktig roll i mobbningens vidmakthållande och utfall.

Jenny Wistbacka, lärare vid Kulturskolan, producerade tillsammans med en grupp ungdomar från föreningen Drag Utan Drog (DuD) en kort film som gestaltar en mobbningssituation. Den aktuella scenen ramades in av två barn som introducerade filmen och som direkt efter den korta mobbningsscenen vänder sig till åskådarna med ett resonemang om vad som hänt. De två barnen avslutar med en uppmaning att komma med olika alternativa förslag på hur situationen kunnat hanteras på annat sätt. Utgångspunkten för projektet var att filmen skulle visas för skolbarn som efter visningen fick rita, skriva, berätta och eventuellt själva spela in en film om hur de såg på alternativa lösningar och handlingsmöjligheter. Projektet pågick under en till två månader.

Ett erbjudande gick ut till Katrineholms skolor – rektorer och lärare - att delta i projektet och använda materialet. De skolor och lärare i år fyra som uttryckte intresse bjöds in till ett introduktionsmöte, där film och instruktionshäfte delades ut. I vissa fall valde lärare att inte delta vid introduktionsmötet. Projektet gavs olika inramning i de involverade skolorna. Allt material som barnen skapade under projektets gång samlades sedan in till en gemensam utställning i Musikens Hus där den filmade scenen också framfördes ”live”. I enlighet med Forumteaterns logik och under ledning av Jenny Wistbacka fick åskådarna – skolbarnen alltså – komma med förslag om hur förloppet kunde ändras, varvid skådespelarna tog över och spelade upp alternativa handlingsförlopp. Föreställningarna tog ungefär en timmes tid i anspråk.

Efter första årets genomförande, som ett led i implementeringsprocessen, träffades projektledare, Kulturskolans personal, och forskarna för återkoppling av forskarnas preliminära resultat. Barn i två involverade klasser hade intervjuats om projektet, liksom deras lärare. Alla lärare besvarade också en enkät. Resultaten från barnintervjuerna visade att dramatisering och det visuella materialet gjort starkt intryck och inspirerat barnet att närma sig ämnet mobbning, vilket talade för att stärka de dramapedagogiska inslagen. Resultat från lärarnas utvärderingar (intervjuer och enkäter) visade samtidigt att lärare upplevde svårigheter att arbeta dramapedagogiskt. Mot den bakgrundenbestämde projektgruppen och forskarna att stärka och stötta lärarnas kompetens på området. Det gemensamma instruktionstillfället förlängdes och den skriftliga instruktionen som följde filmen förstärktes.Ytterligare uppgifter som framkom i enkätsvaren bidrog till att särskilt finansiellt stöd gavs till landsortsskolor för att möjliggöra bussresa in till Katrineholms centrum inför evenemanget i Musikens hus, att innehållet i pjäsen/filmen anpassades till barnens ålder, samt att instruktionernas utformning utvecklades under den aktuella perioden.

Resultat från barnintervjuerna visade också hur mobbning är ett  samtalsämne med stark moralisk laddning. Säg STOPP!-aktivitetenskapade dock möjligheter att närma sig mobbningsfrågor ur ett ”lekande” perspektiv, vilket i sin tur underlättade ett reflekterande förhållningssätt till en rad moraliska frågor och dilemman som mobbninggenererar. En dramapedagogisk ansats erbjuder ett mindre laddat perspektiv på frågor om vad som utlöser mobbning, hur det upprätthålls, och hur involverade barn har olika handlingsalternativ och detta på ett sätt som inte givet aktiverar ett ”rätt-och-fel”-tänkande. Säg STOPP! utgjorde en relevant metod för att uppnå syftet att skapa reflektion kring mobbningens sociala mekanismer och dynamik sett ur barnens perspektiv, med särskild betoning på åskådarnas roll. Men resultaten visade också att när frågor om mobbning och utsatthet hanteras måste elevernas personliga integritet uppmärksammas, värnas och skyddas. Om elever som känner sig utsatta för mobbning i skolan förväntas spela rollspel och göra värderingsövningar i grupper med andra elever som de identifierar som mobbare, måste stor varsamhet och respekt för de enskilda elevernas åsikter och uppfattningar iakttas. Frivillighet och öppenhet bör utgöra en självklar grund för dramapedagogiska aktiviteter av detta slag.

Eftersom metoden är flexibel och möjlig att anpassa till en föränderlig och dynamisk skolpraktik, utgör metoden ett viktigt komplement till pågående värdegrundsarbete.

Utvärderingen kan inte uttala sig om metodens effekter i form av minskad mobbning. Mot bakgrund av aktuell forskning framgår dock att metoden omfattar en rad komponenter som ingår i program som visat sig ha påvisbar effekt i experimentella studier, särskilt med bäring på minskning av antal mobbade barn. De komponenter som avses är utbildningsmaterial om mobbning i klassrummet (Säg STOPP!-materialet), föräldrautbildning/möten (föräldrar bjöds in till teaterföreställningen), skolkonferenser/information till elever i storgrupp (teaterföreställning och utställning), visuellt filmmaterial samt metodens ”filosofi” att engagera elever i anti-mobbningsarbetet.

Sammanfattningsvis, Säg STOPP!-projektet har visat hur Kulturskolans kompetens erbjuder möjligheter att utveckla värdegrundsarbete i grundskolan, både för att via dramapedagogiska ansatser förhålla sig till mobbningsproblematik i skolorna och genom att bredda lärarnas kompetens generellt. Att använda kultur och konst som utgångspunkt i värdegrundsarbete breddar möjligheterna att närma sig frågor som rör gemensam värdegrund och personlig utveckling under förutsättning att hänsyn tas till barns personliga sfär och individuella psykosociala omständigheter.

I denna utvärdering av BRIS Internetbaserade stödjande kontakter har de barn som kontaktat BRIS via mejl eller chatt ombetts besvara ett antal frågor om hur de upplever sitt mående, den svårighet som är anledningen till att de kontaktar BRIS och hur de upplever att de blivit bemötta av BRIS. Dessa frågor har ställts före den stödjande kontakten, direkt efter kontakten och därefter 10 dagar efter att barnen mejlat eller chattat med BRIS. Därutöver har en förfrågan om att delta i en enkätstudie gått ut till alla barn som varit aktiva på BRIS diskussionsforum, där de tillfrågats om hur ofta de besökerforumet, vilka funktioner de uppskattar med forumet och hur de upplever den hjälp de får i forumet. Barnen har fått skatta sitt mående på en skala mellan 1 och 9, där 1 motsvarar ”jättedåligt” och 9 ”jättebra”. Undersökningen har designats efter den kvasiexperimentella studie som gjorts av holländska Kindertelefoon (Fukkink & Herrmanns 2007). Den teoretiska utgångspunkten för frågorna i undersökningen har varit KASAM (Antonovsky 1991) och BRISsamtalsmetod (Iwarsson 2007).

När projektet Samverkande föräldrastöd startade i Östergötland kom frågan från Valdemarsviks kommun om det inom ramen för projektet kunde genomföras en enkätstudie i kommunen. Valdemarsvik är en liten kommun med knappt 8000 invånare. Då tidigare studier (redovisade i bl.a. SOU 2008:131) kring föräldrars syn på föräldrastöd inte särskilt berört behoven i en mindre kommun och det därför finns ett kunskapsglapp så valde vi att bemöta önskemålet. Under våren 2010 designades en enkät som sedan sändes ut till samtliga barns vårdnadshavare (barn i åldern 0 – 18 år) i Valdemarsviks kommun. För ökade möjligheter till jämförelser har vi ställt liknade frågor som i tidigare liknande undersökningar (Sarkadi m.fl. i SOU 2008).

Studiens specifika frågeställningar är: Vad berättar föräldrar fungerar som stöd i deras föräldraskap? Vem vänder de sig till för stöd? Vilket ytterligare stöd önskar de? Hur samvarierar dessa frågor med bakgrundsvariabler som, arbete, ålder, ålder på barn, kön, utbildningsnivå? Sammanlagt 791 enkäter sändes ut med en svarsfrekvens på drygt 50 procent. Majoriteten som besvarat enkäten är kvinnor, nio av tio är gifta/sambo och de har i genomsnitt två barn. Huvuddelen av de svarande är 30 år och äldre. Mer än hälften har någon form av eftergymnasial utbildning och cirka hälften arbetar heltid. Tio procent av de svarande är föräldralediga.

Resultaten av enkäten visar att det stora flertalet inte har saknat något stöd i sitt föräldraskap. Den viktigaste kontakten och den man i högst utsträckning vänder sig till vid svårigheter är den andre föräldern och det egna informella nätverket. Ensamstående har dock i högre utsträckning saknat eller behövt mer stöd från vänner och bekanta, jämfört med gifta eller samboende. Den form av stöd som högst andel är intresserade av (nära 60 procent) utgörs av en hemsida på Internet. Drygt 40 procent av föräldrarna är intresserade av föräldrautbildning och lika stor andel av en träfflokal. Något större andel är intresserade av individuell rådgivning. Webbaserad kurs är den form av stöd som har lägst andel intresserade.

Om kommunen skulle erbjuda föreläsningar eller liknande önskar en klar majoritet av föräldrarna att detta sker kvällstid. Cirka en fjärdedel önskar möjlighet till barnpassning. I svaren på de öppna frågorna framkom att många är nöjda med det föräldrastöd som finns i Valdemarsvik. Här lyfts vikten av bra basverksamheter. Utveckling önskas kring kontakten mellan hem och skola, samt mer information om vad som finns att tillgå i kommunen. Flera ger uttryck för att det är viktigt att satsa på barn och unga och efterlyser ett politiskt engagemang kring barn, unga och familj.

• Föräldrar i Valdemarsvik är framförallt måna om stöd i form av bra basverksamheter. Med detta menas bra barnomsorg och skolbarnomsorg och goda kontakter mellan hem och skola.
• Det vardagliga stödet hämtas helst från den andre föräldern. Detta är ibland svårare för ensamstående föräldrar, vilka eventuellt skulle kunna behöva andra former av stöd.
• Om Valdemarsviks kommun skulle börja erbjuda nya former av stöd som t ex föreläsningar kring relevanta ämnen ser föräldrarna helst att detta sker under kvällstid. Här rekommenderar vi att kommunen i så fall även erbjuder barnpassning, framförallt för ensamstående föräldrars skull.
• Trots att många föräldrar i dagsläget inte använder Internet som hjälp i sitt föräldraskap anser en stor andel föräldrar att mer föräldrastöd skulle kunna erbjudas via en hemsida. Dock inte i form av en webbaserad kurs.
• Vid behov av professionell rådgivning önskar flera en individuell sådan, snarare än gruppbaserad.