Praktiknära forskning beskrivs ofta som något bra och är därmed något det ställs hopp till. Ett exempel är titeln den statliga utredningen "Forska tillsammans - samverkan för lärande och förbättring" (2018) som antyder vad förhoppningarna handlar om när det gäller skolväsendet. Genom att praktiker och forskare möts kring forskning kommer ett lärande att ske. Det bidrar till att det sker en utveckling och förbättring inom skolans olika områden. Liknande samverkansformer borde kunna bli en del i folkbildningens arbete. Låt oss se på ett exempel. ULF-avtalet är en nationell försöksverksamhet som ska pågå mellan 2017 och 2021. ULF är en förkortning av Utveckling, Lärande, Forskning. Syftet är att pröva samverkansmodeller mellan akademi och skola vad gäller forskning, skolans verksamhet och lärarutbildning. Även om det är stora skillnader mellan folkhögskolan och den allmänna skolan så finns säkert idéer och tankar som kan nyttjas även inom folkbildning.

Under ett antal år har vi kunnat läsa om att aktörer som står folkhögskolan nära önskat en forskarskola för folkhögskolans lärare. Nu är det klart att det kommer bli en forskarskola. Regeringen föreslår att Linköpings universitet ska anordna denna forskarskola för yrkesverksamma folkhögskollärare. I ett samtal med Martin Lundberg berättar Andreas Fejes, professor i vuxenpedagogik vid Linköpings universitet, mer om satsningen på en forskarskola.

Denna bok är skriven av en grupp forskare, som på olika sätt studerat olika aspekter av folkbildning. I sitt arbete har var och en blivit förtrogen med de begrepp och företeelser som vi här riktar ljuset på. Via ett anslag från Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté har vi kunnat samlas kring ett gemensamt tema, som vi valt att kalla mobiliseringsdidaktik. Begreppet är knappast etablerat, men vi har funnit att didaktikens frågor kan vara fruktbara även i ett sådant här sammanhang - den slags folkbildning som siktar på samhällsförändring. Projektet utgör även ett försök att se didaktiska val som dilemman. Boken har tagit formen av en antologi, där varje författare svarar för de empiriska fall som de studerat och de begreppsliga resonemang som präglat deras perspektiv. På så sätt uppstår en variation i tänkande inom ramen för det gemensamma: didaktik, design och dilemma.

Författarna

Denna bok är skriven av en grupp forskare, som på olika sätt studerat olika aspekter av folkbildning. I sitt arbete har var och en blivit förtrogen med de begrepp och företeelser, som vi här riktar ljuset på. Via ett anslag från Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté har vi kunnat samlas kring ett gemensamt tema, som vi valt att kalla mobiliseringsdidaktik. Begreppet är knappast etablerat, men vi har funnit att didaktikens frågor kan vara fruktbara även i ett sådant här sammanhang - den slags folkbildning, som siktar på samhällsförändring. Projektet utgör även ett försök att se didaktiska val som dilemman. Boken har tagit formen av en antologi, där varje författare svarar för de empiriska fall som de studerat och de begreppsliga resonemang, som präglat deras perspektiv. På så sätt uppstår en variation i tänkande inom ramen för det gemensamma: didaktik, design och dilemma.

Författarna

Sverige har ett unikt system för vuxnas deltagande i arrangerat lärande inom ramen för kommunal vuxenutbildning, folkhögskola och studiecirklar. Dessa verksamheter står under ständig förändring i fråga om vem som deltar, hur de finansieras, vilket uppdrag de har och vilka pedagogiska ideal som råder.

Lärandets mångfald ger en aktuell bild av olika sammanhang för vuxnas lärande med speciellt fokus på vuxenutbildning och folkbildning. Läs den också för att lära känna den forskning som idag finns om dessa områden. Ämnen är bland annat bokcirklarnas framväxt, framväxten av muslimska studieförbund och folkhögskolor, skönlitteraturens roll inom utbildning, politiska makthavares bildningsvägar, didaktiska perspektiv på undervisning av vuxna och yrkeslärares identiteter.

Boken vänder sig till studerande vid lärarprogram, studie- och yrkesvägledarprogram, personalvetarprogram, kurser inom pedagogik, samt till yrkesverksamma lärare, folkbildare, studie- och yrkesvägledare, personalvetare och en intresserad allmänhet.

Folkbildningen i Sverige har, i en mening, varit oförändrad under lång tid, men som vi ser det sker nu ett trendbrott. Nya intressenter eller nya aktörer börjar ta andelar av den begränsade statsbidragsberättigade folkbildningen. Vad kommer det att leda till? Många inom folkbildningen talar i dag om att folkbildningen är omodern och vi undrar om nyetablerandet av folkbildningsverksamhet är ett tecken på det eller finns det helt andra utgångspunkter för denna (Eriksson, 2008)?

Det övergripande syftet med studien är att få en fördjupad förståelse av vad det är som händer. Vi är intresserade av två olika frågeställningar. Den första handlar om varför. Vad finns det för motiv och bevekelsegrunder bakom olika etniska eller religiösa gruppers skapande av ”egna” folkbildande verksamheter? Vad är det som gör att de väljer en segregerad organisatorisk lösning framför en integrerad sådan?

Den andra frågan rör processen. Vi vill beskriva den process som lett fram till att muslimer, romer och samer agerar på detta sätt. Här är både processen inom grupperna och processen i samhället av intresse. Vi ställer oss frågan om det finns någon relation mellan dessa processer. Finns det företeelser i samhället i stort som kan förklara vad som sker inom folkbildningen och vice versa? Det är också av intresse att se om det finns likheter eller olikheter i de olika gruppernas processer.

Frågorna kan preciseras på följande sätt:

1. Hur kan olika religiösa och etniska gruppers skapande av ”egna” folkbildande verksamheter förstås?
2. Hur kan den process som lett fram till detta beskrivas; dels utifrån vad som skett och sker i samhället, dels utifrån de olika gruppernas perspektiv?

För att kunna besvara dessa frågor har vi studerat fyra olika fall, fyra empiriska exempel. Som vi nämnt tidigare har vi valt att studera det romska initiativet att starta en egen folkhögskola i Agnesberg utanför Göteborg, det muslimska initiativet i Kista utanför Stockholm att göra detsamma samt det muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Vi har dessutom valt att studera samernas situation i detta sammanhang.Muslimerna och romerna har valts med anledning av deras initiativ till egen folkbildande verksamhet, medan samerna valts då deras utveckling skulle kunna tolkas som den motsatta. De har tidigare haft en egen folkhögskola som nu avvecklats. Samerna har status av att vara en nationell minoritet, vilket även romerna har, men inte muslimerna.  Muslimer, romer och samer är dock alla tre exempel på  minoritetsgrupper i det svenska samhället. Detta aktualiserar frågor kring mångkultur, integration/segregation och majoritetssamhällets möte med minoritetsgrupper.

Historically the majority society in Sweden has categorized minority groups out of different inconsistent characteristics. It can be out ethnical or cultural belonging but sometimes it is out of religious believes and the point of departure for those categories can only be understood out of a historical perspective. Examples of those historically well established patterns of categorizations are Romans and Muslims. In the group of Romans there might be several different religions represented, and in the Muslim group there might be several ethnical belongings represented. The categories, Romans and Muslim, are historically often used to distinct people from a belonging to the majority in Sweden which has an excluding effect as it separates us from them. As an answer to this excluding or marginalizing process, the groups themselves have organised their activities within groups of associations. Those associations have served several purposes depending on the specific group of interest, such as education, culture issues, or building up communities of fellowship. From one perspective those associations can be seen as segregated groups which run the risk to strengthen the marginalization for their participants. But the associations themselves argue that they instead have a crucial role for the integration of marginalized categories of citizens, on both a group and an individual level. In this paper we discuss associations which origin from two minority groups (Muslims and Romanise) with a theoretical frame of social pedagogic. They are built upon different categories, ethnicity and religion, but participants themselves says that the need for their associations origin from experiences of exclusion and marginalization from the majority society as well as needs for social cohesion within the groups. The aim is to develop knowledge and discuss the associations own purposes where the dichotomy between adaptation and mobilisation are of certain interest, and moreover, adaptation or mobilisation, to what? Such a question entails a discussion about the relations between minority groups and the majority society. One core question is – how can this kind of associations be understood from a social pedagogical perspective? Is it a place where the groups can experience community or a place where knowledge, traditions and values can be transferred from one generation to another? Or is it more platforms for mobilization and consciousness awareness about the relation to the majority society, where the relations itself are seen as having a great impact on everyday life? The empirical data derives from interviews with stakeholders from the associations and observations of group activities. Theories about participation and communities form the base for our analyses and understandings about the associations own work with issues like education, fosterage, commitment and mobilisation. We also lean on theories about multi-culturally politics of identity to analyse the associations’ relation and position to the surrounding society. The expectations are that the results will show which meaning the associations have for the minority group’s inclusion and relation to the majority society where the question of us and them is significant.

Studiecirkeln är en pedagogisk praktik som tillskrivs en roll i den svenska demokratin. Studiecirkelns genomförande svarar väl mot en demokratisk praktik som framställs i deliberativ demokratiteori. Avhandlingens idé är att belysa deliberativ demokratiteori med empiri. Med studier av studiecirkelsamtal ges möjlighet att diskutera teorin med samtalsdata. Samtalsdata genererades genom analyser av ett videoinspelat cirkelsamtal som handlade om hållbar utveckling. Studiens teoretiska ram visar fyra olika bidraga till den deliberativa demokratiteorin. Dessa presenteras i en indelning som skiljer mellan något som i avhandlingen kallas för den rationella argumentationens överläggning och en retoriskt orienterade överläggning. Genom denna indelning ges fler möjligheter att tolka fenomen i samtalsempirin och vice versa. Beträffade åsiktsbildningen i studiecirkelsamtalet finner man att cirkeldeltagarna berör en mängd olika företeelser. I detta urskiljs deltagares egna åsikter samt föreställningar som är producerade i normativa sfärer. Samtalsprocessen kännetecknas att den varierar från en period till en annan. Det gör att tillgängligheten för deltagare att kunna bidra med och ta del av yttranden varierar. Resultaten reser frågor till teorin om tolkningen av vissa begrepp.

En analys av demokratiteori och lärandeteori i relation till empiriska fall, där samtal i grupper kring hållbar utveckling analyserats.

Hållbar utveckling är ett globalt framvuxet idékomplex som försöker förena värden som ekonomisk tillväxt, ekologisk balans och rättvisa. Under de senaste åren har hållbar utveckling vunnit stor popularitet, men samtidigt förblivit ett i grunden omtvistat begrepp: mångtydigt, värdeladdat och utsatt för konkurrerande tolkningar. Boken ger en god översikt över begreppet och hur det tolkas i olika samhällsvetenskapliga sammanhang.

Den vetenskapliga diskussionen om demokratins innebörd har i vår tid ofta rört begreppet "deliberativ demokrati". Detta är en demokratiuppfattning som understryker åsiktsbildning på gräsrotsnivån. Idén är ett människor samtalar under tvångsfria former och utvecklar en åsikt genom samtalet. På denna grund tänkes sedan de samtalande tillsammans påverka samhället på något sätt. I Martin Lundbergs studie granskas denna teori kritiskt genom att närgående studera ett empiriskt fall - en serie samtal som handlar om hållbar utveckling. För alla som har ett intresse i dessa frågor ger Lundbergs studie ett mycket intressant inlägg i diskussionen om deliberativ demokrati.