liu.seSök publikationer i DiVA
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 12 av 12
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Eskilson, Olof
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Zattarin, Elisa
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Berglund, Linn
    Division of Materials Science, Department of Engineering Sciences and Mathematics, Luleå University of Technology, Luleå, Sweden.
    Oksman, Kristiina
    Division of Materials Science, Department of Engineering Sciences and Mathematics, Luleå University of Technology, Luleå, Sweden.
    Hanna, Kristina
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Rakar, Jonathan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Sivlér, Petter
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Skog, Mårten
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Rinklake, Ivana
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Shamasha, Rozalin
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Sotra, Zeljana
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Odén, Magnus
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Nanostrukturerade material. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Wiman, Emanuel
    Cardiovascular Research Centre, School of Medical Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden.
    Khalaf, Hazem
    Cardiovascular Research Centre, School of Medical Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden.
    Bengtsson, Torbjörn
    Cardiovascular Research Centre, School of Medical Sciences, Örebro University, Örebro, Sweden.
    Junker, Johan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Selegård, Robert
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Björk, Emma
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Nanostrukturerade material. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Aili, Daniel
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Nanocellulose composite wound dressings for real-time pH wound monitoring2023Ingår i: Materials Today Bio, ISSN 2590-0064, Vol. 19, artikel-id 100574Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The skin is the largest organ of the human body. Wounds disrupt the functions of the skin and can have catastrophic consequences for an individual resulting in significant morbidity and mortality. Wound infections are common and can substantially delay healing and can result in non-healing wounds and sepsis. Early diagnosis and treatment of infection reduce risk of complications and support wound healing. Methods for monitoring of wound pH can facilitate early detection of infection. Here we show a novel strategy for integrating pH sensing capabilities in state-of-the-art hydrogel-based wound dressings fabricated from bacterial nanocellulose (BC). A high surface area material was developed by self-assembly of mesoporous silica nanoparticles (MSNs) in BC. By encapsulating a pH-responsive dye in the MSNs, wound dressings for continuous pH sensing with spatiotemporal resolution were developed. The pH responsive BC-based nanocomposites demonstrated excellent wound dressing properties, with respect to conformability, mechanical properties, and water vapor transmission rate. In addition to facilitating rapid colorimetric assessment of wound pH, this strategy for generating functional BC-MSN nanocomposites can be further be adapted for encapsulation and release of bioactive compounds for treatment of hard-to-heal wounds, enabling development of novel wound care materials.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 2.
    Berglund, Linn
    et al.
    Luleå University of Technology, Sweden.
    Squinca, Paula
    Luleå University of Technology, Sweden; Embrapa Instrumentation, Brazil.
    Baş, Yağmur
    Luleå University of Technology, Sweden.
    Zattarin, Elisa
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Aili, Daniel
    Linköpings universitet, Tekniska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biofysik och bioteknik.
    Rakar, Jonathan
    Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Junker, Johan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Diamanti, Mattia
    Luleå University of Technology, Sweden.
    Sivlér, Petter
    S2Medical AB, Sweden.
    Skog, Mårten
    S2Medical AB, Sweden.
    Oksman, Kristiina
    Luleå University of Technology, Sweden.
    Self-Assembly of Nanocellulose Hydrogels Mimicking Bacterial Cellulose for Wound Dressing Applications2023Ingår i: Biomacromolecules, ISSN 1525-7797, E-ISSN 1526-4602, Vol. 24, nr 5, s. 2264-2277Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The self-assembly of nanocellulose in the form of cellulose nanofibers (CNFs) can be accomplished via hydrogen-bonding assistance into completely bio-based hydrogels. This study aimed to use the intrinsic properties of CNFs, such as their ability to form strong networks and high absorption capacity and exploit them in the sustainable development of effective wound dressing materials. First, TEMPO-oxidized CNFs were separated directly from wood (W-CNFs) and compared with CNFs separated from wood pulp (P-CNFs). Second, two approaches were evaluated for hydrogel self-assembly from W-CNFs, where water was removed from the suspensions via evaporation through suspension casting (SC) or vacuum-assisted filtration (VF). Third, the W-CNF-VF hydrogel was compared to commercial bacterial cellulose (BC). The study demonstrates that the self-assembly via VF of nanocellulose hydrogels from wood was the most promising material as wound dressing and displayed comparable properties to that of BC and strength to that of soft tissue.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 3.
    Yaghmaeian Salmani, Behzad
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för molekylär medicin och virologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Karolinska Inst, Sweden; Karolinska Inst, Sweden.
    Balderson, Brad
    Univ Queensland, Australia.
    Bauer, Susanne
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för neurobiologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Ekman, Helen
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Biologi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Perlmann, Thomas
    Karolinska Inst, Sweden.
    Piper, Michael
    Univ Queensland, Australia.
    Boden, Mikael
    Univ Queensland, Australia.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för molekylär medicin och virologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Univ Queensland, Australia.
    Selective requirement for polycomb repressor complex 2 in the generation of specific hypothalamic neuronal subtypes2022Ingår i: Development, ISSN 0950-1991, E-ISSN 1477-9129, Vol. 149, nr 5, artikel-id dev700076Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The hypothalamus displays staggering cellular diversity, chiefly established during embryogenesis by the interplay of several signalling pathways and a battery of transcription factors. However, the contribution of epigenetic cues to hypothalamus development remains unclear. We mutated the polycomb repressor complex 2 gene Eed in the developing mouse hypothalamus, which resulted in the loss of H3K27me3, a fundamental epigenetic repressor mark. This triggered ectopic expression of posteriorly expressed regulators (e.g. Hox homeotic genes), upregulation of cell cycle inhibitors and reduced proliferation. Surprisingly, despite these effects, single cell transcriptomic analysis revealed that most neuronal subtypes were still generated in Eed mutants. However, we observed an increase in glutamatergic/GABAergic double-positive cells, as well as loss/ reduction of dopamine, hypocretin and Tac2-Pax6 neurons. These findings indicate that many aspects of the hypothalamic gene regulatory flow can proceed without the key H3K27me3 epigenetic repressor mark, but points to a unique sensitivity of particular neuronal subtypes to a disrupted epigenomic landscape.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Mora, Ariane
    et al.
    Univ Queensland, Australia.
    Rakar, Jonathan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Monedero Cobeta, Ignacio
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för molekylär medicin och virologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Univ Autonoma Madrid, Spain.
    Yaghmaeian Salmani, Behzad
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för molekylär medicin och virologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Karolinska Inst, Sweden.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för molekylär medicin och virologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Univ Queensland, Australia.
    Bodén, Mikael
    Univ Queensland, Australia.
    Variational autoencoding of gene landscapes during mouse CNS development uncovers layered roles of Polycomb Repressor Complex 22022Ingår i: Nucleic Acids Research, ISSN 0305-1048, E-ISSN 1362-4962, Vol. 50, nr 3, s. 1280-1296Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    A prominent aspect of most, if not all, central nervous systems (CNSs) is that anterior regions (brain) are larger than posterior ones (spinal cord). Studies in Drosophila and mouse have revealed that Polycomb Repressor Complex 2 (PRC2), a protein complex responsible for applying key repressive histone modifications, acts by several mechanisms to promote anterior CNS expansion. However, it is unclear what the full spectrum of PRC2 action is during embryonic CNS development and how PRC2 intersects with the epigenetic landscape. We removed PRC2 function from the developing mouse CNS, by mutating the key gene Eed, and generated spatio-temporal transcriptomic data. To decode the role of PRC2, we developed a method that incorporates standard statistical analyses with probabilistic deep learning to integrate the transcriptomic response to PRC2 inactivation with epigenetic data. This multi-variate analysis corroborates the central involvement of PRC2 in anterior CNS expansion, and also identifies several unanticipated cohorts of genes, such as proliferation and immune response genes. Furthermore, the analysis reveals specific profiles of regulation via PRC2 upon these gene cohorts. These findings uncover a differential logic for the role of PRC2 upon functionally distinct gene cohorts that drive CNS anterior expansion. To support the analysis of emerging multi-modal datasets, we provide a novel bioinformatics package that integrates transcriptomic and epigenetic datasets to identify regulatory underpinnings of heterogeneous biological processes.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 5.
    Larsson, Alexander
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Hand- och plastikkirurgiska kliniken US.
    Briheim, Kristina
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Hanna, Victor
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Gustafsson, Karin
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi. Linköpings universitet, Tekniska högskolan.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Vintertun, Hans
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Hand- och plastikkirurgiska kliniken US.
    Kratz, Gunnar
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Sinnescentrum, Hand- och plastikkirurgiska kliniken US.
    Junker, Johan
    Linköpings universitet, Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Avdelningen för kirurgi, ortopedi och onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Region Östergötland, Regionledningskontoret, Katastrofmedicinskt centrum.
    Transplantation of autologous cells and porous gelatin microcarriers to promote wound healing2021Ingår i: Burns, ISSN 0305-4179, E-ISSN 1879-1409, Vol. 47, nr 3, s. 601-610Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Definitive treatment to achieve wound healing in major burns frequently include skin transplantation, where split-thickness skin grafts is considered gold standard. This method is associated with several drawbacks. To overcome these hurdles, efforts have been made to develop tissue engineered skin substitutes, often comprised of a combination of cells and biomaterials. In the present study, we aimed to investigate transplantation of autologous keratinocytes and fibroblasts seeded on porous gelatin microcarriers using a porcine wound model. Pre-seeded microcarriers were transplanted to a total of 168 surgical full-thickness wounds (2 cm diameter) on eight adult female pigs and covered with occlusive dressings. The experimental groups included wounds transplanted with microcarriers seeded with the combination of keratinocytes and fibroblasts, microcarriers seeded with each cell type individually, microcarriers without cells, each cell type in suspension, and NaCl control. Wounds were allowed to heal for one, two, four or eight weeks before being excised and fixated for subsequent histological and immunohistochemical analysis. In vitro, we confirmed that viable cells populate the surface and the pores of the microcarriers. In vivo, the microcarriers were to a large extent degraded after two weeks. After one week, all treatment groups, with the exception of microcarriers alone, displayed significantly thicker neo-epidermis compared to controls. After two weeks, wounds transplanted with microcarriers seeded with cells displayed significantly thicker neo-epidermis compared to controls. After four weeks there was no difference in the thickness of neo-epidermis. In conclusion, the experiments performed illustrate that autologous cells seeded on porous gelatin microcarriers stimulates the re-epithelialization of wounds. This method could be a promising candidate for skin transplantation. Future studies will focus on additional outcome parameters to evaluate long-term quality of healing following transplantation. (c) 2020 The Authors. Published by Elsevier Ltd. This is an open access article under the CC BY license (http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/).

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Jonson, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelning för neurobiologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Nyström, Sofie
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Sandberg, Alexander
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Carlback, Marcus
    Linköpings universitet, Institutionen för medicin och hälsa, Avdelningen för samhällsmedicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Michno, Wojciech
    Univ Gothenburg, Sweden.
    Hanrieder, Jorg
    Univ Gothenburg, Sweden; UCL, England.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för Kirurgi, Ortopedi och Onkologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Peter, K.
    Nilsson, Peter
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för hematopoes och utvecklingsbiologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Hammarström, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Amyloid fibril polymorphism and cell-specific toxicity in vivo2019Ingår i: Amyloid: Journal of Protein Folding Disorders, ISSN 1350-6129, E-ISSN 1744-2818, Vol. 26, nr sup1, s. 136-137Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Over the past several years, the toxic mechanism of proliferating misfolded proteins (MPs) as initiators and drivers of neurodegeneration has gained momentum. Nonetheless, the notion of selective vulnerability of specific cell types in neurodegenerative diseases (NDs) is largely uncharted territory. NDs show vast variations in disease onset and clinical phenotype depending on culprit MP and cell type involved. Many researchers in the field aim to target MP spreading to mitigate neurodegeneration. But there are outstanding questions:

    How can NDs stay dormant for decades before presenting clinical symptoms?How can certain patients carry large loads of MPs without showing symptoms? 

    Amyloid fibrils and oligomers are structurally heterogeneous showing conformational and ultrastructural polymorphism. This poses a challenge both for diagnostics and for therapeutic interventions. This polymorphism likely contributes to variable disease progression because protein structure determines function. Furthermore, various cell types show different sensitivity towards distinct MPs and fibril polymorphs. Unravelling how CNS support cells, glia, versus neurons handle MPs, especially Aβ amyloid linked to Alzheimer’s disease has been hampered by the fact that transgenic (tg) mice (overproducing human Aβ) show very little neurodegeneration. The situation is dramatically different in tg-Drosophila. Here, Aβ1–42 is a potent neurotoxin and is therefore arguably a more suitable model animal for such studies [1]. We addressed the question if cell toxicity is cell type and amyloid polymorph dependent.

  • 7.
    Jonsson, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Nyström, Sofie
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Sandberg, Alexander
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Carlback, Marcus
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Michno, Wojciech
    Univ Gothenburg, Sweden.
    Hanrieder, Jorg
    Univ Gothenburg, Sweden; UCL, England.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Nilsson, Peter
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Hammarström, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Aggregated A beta 1-42 Is Selectively Toxic for Neurons, Whereas Glial Cells Produce Mature Fibrils with Low Toxicity in Drosophila2018Ingår i: Cell Chemical Biology, ISSN 2451-9456, E-ISSN 2451-9448, Vol. 25, nr 5, s. 595-610Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The basis for selective vulnerability of certain cell types for misfolded proteins (MPs) in neurodegenerative diseases is largely unknown. This knowledge is crucial for understanding disease progression in relation to MPs spreading in the CNS. We assessed this issue in Drosophila by cell-specific expression of human A beta 1-42 associated with Alzheimers disease. Expression of A beta 1-42 in various neurons resulted in concentration-dependent severe neurodegenerative phenotypes, and intraneuronal ringtangle-like aggregates with immature fibril properties when analyzed by aggregate-specific ligands. Unexpectedly, expression of A beta 1-42 from a pan-glial driver produced a mild phenotype despite massive brain load of A beta 1-42 aggregates, even higher than in the strongest neuronal driver. Glial cells formed more mature fibrous aggregates, morphologically distinct from aggregates found in neurons, and was mainly extracellular. Our findings implicate that A beta 1-42 cytotoxicity is both cell and aggregate morphotype dependent.

  • 8.
    Yaghmaeian Salmani, Behzad
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Monedero Cobeta, Ignacio
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Rakar, Jonathan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Bauer, Susanne
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Rodriguez Curt, Jesús
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Evolutionarily conserved anterior expansion of the central nervous system promoted by a common PcG-Hox program2018Ingår i: Development, ISSN 0950-1991, E-ISSN 1477-9129, Vol. 145, nr 7, artikel-id dev160747Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    A conserved feature of the central nervous system (CNS) is the prominent expansion of anterior regions (brain) compared with posterior (nerve cord). The cellular and regulatory processes driving anterior CNS expansion are not well understood in any bilaterian species. Here, we address this expansion in Drosophila and mouse. We find that, compared with the nerve cord, the brain displays extended progenitor proliferation, more elaborate daughter cell proliferation and more rapid cell cycle speed in both Drosophila and mouse. These features contribute to anterior CNS expansion in both species. With respect to genetic control, enhanced brain proliferation is severely reduced by ectopic Hox gene expression, by either Hox misexpression or by loss of Polycomb group (PcG) function. Strikingly, in PcG mutants, early CNS proliferation appears to be unaffected, whereas subsequent brain proliferation is severely reduced. Hence, a conserved PcG-Hox program promotes the anterior expansion of the CNS. The profound differences in proliferation and in the underlying genetic mechanisms between brain and nerve cord lend support to the emerging concept of separate evolutionary origins of these two CNS regions.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 9.
    Fernius, Josefin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Bar-coding neurodegeneration: identifying subcellular effects of human neurodegenerative disease proteins using Drosophila leg neurons2017Ingår i: Disease Models and Mechanisms, ISSN 1754-8403, E-ISSN 1754-8411, Vol. 10, nr 8, s. 1027-1038Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Genetic, biochemical and histological studies have identified a number of different proteins as key drivers of human neurodegenerative diseases. Although different proteins are typically involved in different diseases, there is also considerable overlap. Addressing disease protein dysfunction in an in vivo neuronal context is often time consuming and requires labor-intensive analysis of transgenic models. To facilitate the rapid, cellular analysis of disease protein dysfunction, we have developed a fruit fly (Drosophila melanogaster) adult leg neuron assay. We tested the robustness of 41 transgenic fluorescent reporters and identified a number that were readily detected in the legs and could report on different cellular events. To test these reporters, we expressed a number of human proteins involved in neurodegenerative disease, in both their mutated and wild-type versions, to address the effects on reporter expression and localization. We observed strikingly different effects of the different disease proteins upon the various reporters with, for example, A beta(1-42) being highly neurotoxic, tau, parkin and HTT128Q affecting mitochondrial distribution, integrity or both, and A beta(1-42), tau, HTT128Q and ATX1(82Q) affecting the F-actin network. This study provides proof of concept for using the Drosophila adult leg for inexpensive and rapid analysis of cellular effects of neurodegenerative disease proteins in mature neurons.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 10.
    Fernius, Josefin
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Pokrzywa, Malgorzata
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Utvecklingsbiologi. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Airopt Sp Zoo, Poland.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Human TTBK1, TTBK2 and MARK1 kinase toxicity in Drosophila melanogaster is exacerbated by co-expression of human Tau2017Ingår i: BIOLOGY OPEN, ISSN 2046-6390, Vol. 6, nr 7, s. 1013-1023Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Tau protein is involved in numerous human neurodegenerative diseases, and Tau hyper-phosphorylation has been linked to Tau aggregation and toxicity. Previous studies have addressed toxicity and phospho-biology of human Tau (hTau) in Drosophila melanogaster. However, hTau transgenes have most often been randomly inserted in the genome, thus making it difficult to compare between different hTau isoforms and phospho-mutants. In addition, many studies have expressed hTau also in mitotic cells, causing nonphysiological toxic effects. Here, we overcome these confounds by integrating UAS-hTau isoform transgenes into specific genomic loci, and express hTau post-mitotically in the Drosophila nervous system. Lifespan and locomotor analyses show that all six of the hTau isoforms elicit similar toxicity in flies, although hTau(2N3R) showed somewhat elevated toxicity. To determine if Tau phosphorylation is responsible for toxicity, we analyzed the effects of co-expressing hTau isoforms together with Tau-kinases, focusing on TTBK1, TTBK2 and MARK1. We observed toxicity when expressing each of the three kinases alone, or in combination. Kinase toxicity was enhanced by hTau co-expression, with strongest co-toxicity for TTBK1. Mutagenesis and phosphorylation analysis indicates that hTau-MARK1 combinatorial toxicity may be due to direct phosphorylation of hTau, while hTau-TTBK1/2 combinatorial toxicity may result from independent toxicity mechanisms.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Gunnar, Erika
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Bivik Stadler, Caroline
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    sequoia controls the type I>0 daughter proliferation switch in the developing Drosophila nervous system2016Ingår i: Development, ISSN 0950-1991, E-ISSN 1477-9129, Vol. 143, nr 20, s. 3774-3784Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Neural progenitors typically divide asymmetrically to renew themselves, while producing daughters with more limited potential. In the Drosophila embryonic ventral nerve cord, neuroblasts initially produce daughters that divide once to generate two neurons/glia (type I proliferation mode). Subsequently, many neuroblasts switch to generating daughters that differentiate directly (type 0). This programmed type I>0 switch is controlled by Notch signaling, triggered at a distinct point of lineage progression in each neuroblast. However, how Notch signaling onset is gated was unclear. We recently identified Sequoia (Seq), a C2H2 zinc-finger transcription factor with homology to Drosophila Tramtrack (Ttk) and the positive regulatory domain (PRDM) family, as important for lineage progression. Here, we find that seq mutants fail to execute the type I>0 daughter proliferation switch and also display increased neuroblast proliferation. Genetic interaction studies reveal that seq interacts with the Notch pathway, and seq furthermore affects expression of a Notch pathway reporter. These findings suggest that seq may act as a context-dependent regulator of Notch signaling, and underscore the growing connection between Seq, Ttk, the PRDM family and Notch signaling.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Jonsson, Maria
    et al.
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Pokrzywa, Malgorzata
    Linköpings universitet, Medicinska fakulteten. Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin.
    Starkenberg, Annika
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Hammarström, Per
    Linköpings universitet, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Kemi. Linköpings universitet, Tekniska fakulteten.
    Thor, Stefan
    Linköpings universitet, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Avdelningen för mikrobiologi och molekylär medicin. Linköpings universitet, Medicinska fakulteten.
    Systematic A beta Analysis in Drosophila Reveals High Toxicity for the 1-42, 3-42 and 11-42 Peptides, and Emphasizes N- and C-Terminal Residues2015Ingår i: PLOS ONE, E-ISSN 1932-6203, Vol. 10, nr 7, artikel-id e0133272Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Brain amyloid plaques are a hallmark of Alzheimers disease (AD), and primarily consist of aggregated A beta peptides. While A beta 1-40 and A beta 1-42 are the most abundant, a number of other A beta peptides have also been identified. Studies have indicated differential toxicity for these various A beta peptides, but in vivo toxicity has not been systematically tested. To address this issue, we generated improved transgenic Drosophila UAS strains expressing 11 pertinent A beta peptides. UAS transgenic flies were generated by identical chromosomal insertion, hence removing any transgenic position effects, and crossed to a novel and robust Gal4 driver line. Using this improved Gal4/UAS set-up, survival and activity assays revealed that A beta 1-42 severely shortens lifespan and reduces activity. N-terminal truncated peptides were quite toxic, with 3-42 similar to 1-42, while 11-42 showed a pronounced but less severe phenotype. N-terminal mutations in 3-42 (E3A) or 11-42 (E11A) resulted in reduced toxicity for 11-42, and reduced aggregation for both variants. Strikingly, C-terminal truncation of A beta (1-41, -40, -39, -38, -37) were non-toxic. In contrast, C-terminal extension to 1-43 resulted in reduced lifespan and activity, but not to the same extent as 1-42. Mutating residue 42 in 1-42 (A42D, A42R and A42W) greatly reduced A beta accumulation and toxicity. Histological and biochemical analysis revealed strong correlation between in vivo toxicity and brain A beta aggregate load, as well as amount of insoluble A beta. This systematic Drosophila in vivo and in vitro analysis reveals crucial N- and C-terminal specificity for A beta neurotoxicity and aggregation, and underscores the importance of residues 1-10 and E11, as well as a pivotal role of A42.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
1 - 12 av 12
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf