Avhandlingen undersöker ett centralt steg inom vetenskapliga praktiker: hur laboratorieprov översätts till data som anses giltiga och användbara av forskargemenskapen. Baserat på ett multilokalt fältarbete bestående av observationer och intervjuer i laboratorier för genetisk forskning, visas i avhandlingen hur laboratoriepersonalens yrkesskicklighet, samt normer och ideal om vetenskaplig forskning, formade deras praktiker av att producera giltiga data. Eftersom maskiner var väsentliga i forskningen undersöker avhandlingen också de former av agens som människor och maskiner ansågs bidra med till produktionen av giltiga data; giltighet tolkades som reproducerbarhet av forskarna.
Med hjälp av representationsbegreppet och Latours begrepp om inskriptioner och immutable mobiles analyserar avhandlingen arbetet med att förvandla laboratorieprov till giltiga data som en tvåstegsprocess. Proven omvandlades först till rådata som sedan tolkades till data. Personalens huvudsakliga ansträngningar fokuserade i det första steget på att uppnå säkra resultat genom att bekämpa osäkerhet i material och metoder. I det andra steget var det viktigaste att eliminera subjektivitet och att göra objektiva tolkningar av rådatan.
Laboratoriepersonalens yrkesskicklighet och användning av maskiner var viktiga verktyg för att eliminiera osäkerhet och subjektivitet. Säkra och objektiva resultat, dvs giltiga data, förväntades uppnås med hjälp av maskiner. Med användning av bl a Barad’s begrepp agential realism analyserar avhandlingen de olika förståelser av människor och maskiner som formade forskarnas praktiker och möjliggjorde skapandet av giltiga data.