I den här rapporten redovisas en kvalitativ studie av försöksverksamheten med betyg från årskurs 4. Syftet med studien är att beskriva hur bedömningspraktikerna ter sig och formas på fem av de skolor som deltog i försöksverksamheten mellan år 2017 – 2020, samt på två referensskolor som inte deltar i försöket. I följande sammanfattning ges korta svar på studiens frågeställningar samt hänvisningar till de delar av rapporten som behandlar respektive frågeställning. Först ges en sammanfattande bild av skolornas bedömningspraktiker, därefter pekar vi på några förändringar i försöksskolornas bedömningspraktiker och avslutningsvis presenteras de viktigaste skillnaderna i bedömningspraktikerna på försöks-, respektive referensskolorna. En del av dessa skillnader motsvaras av förändringar i försöksskolornas bedömningspraktiker. Det är viktigt att beakta att samtliga försöksskolor som ingår i studien, förutom en, är friskolor och att elevernas meritvärden på de skolorna överlag är höga (se Metodval och studiens genomförande och Resultaten i förhållande till studiens urval i denna rapport).

I den här texten vill vi uppmärksamma en svår och viktig men ibland bortglömd del av svensklärares bedömningspraktik, nämligen bedömning av elevers muntliga berättande. Då menar vi inte muntlig framställning eller en redovisning inför klassen utan en förmåga att självständig berätta om eller sammanhängande återge händelser, historier och upplevelser. Kunskapsbedömning beskrivs ibland som en av läraryrkets svåraste uppgifter, och en specifik bedömning som en del lärare finner extra svår att lyckas med är den av elevers muntliga berättande.  Inte minst gäller det för elever med något språkhinder. I en kvalitativ studie har Unosson (2017) undersökt hur lågstadielärare från fem skolor resonerar kring sitt arbete med att bedöma elevers muntliga berättande. Med utgångspunkt i den studien belyser vi i den här artikeln varför lärare finner elevers muntliga berättande svårbedömt, och hur de praktiskt går tillväga för att öka chanserna att lyckas med att bedöma den förmågan.

The interest in this paper is directed towards teachers’ experiences of collaboration, in particular of moderation when marking national tests. The purpose is to describe and discuss these experiences as expressions of a teaching profession in change.

The point of departure is that the now extended national testing in Sweden also increases the demands on moderation as the teachers are supposed to mark the tests together.  The National Agency for Education stress that the tests are intended to "support equal and fair assessment and grading", and delivers samples, instructions and examples on how the tests should be marked. Teachers are also supplied with advisory texts on how to conduct moderation. This we regard as a part of a growing interest by the state to control and evaluate schools and teachers’ performances, and of parent’s claims on fair assessments and grades for their children.

Collaboration is thus recommended in policy and what we might call professional tools for assessment is provided by the state. This development supports descriptions of teaching in terms of an organizational form of professionalism based on external control and accountability at the expense of a loss of a professional autonomy. However, we believe that teachers’ moderation when marking national tests also needs to be described as an expression of an occupational form of professionalism that is based on teachers’ collegial authority, self-control, ethics and trust. Interviews were conducted with teachers about their collaborative work in general and more specifically on their joint marking of national tests. Further, we have conducted observations of teachers moderation work when marking national tests. The interviews were audio recorded and fully transcribed.

The results indicate that teachers use the state-provided tools with enthusiasm and express a commitment to their collaborative work. We argue that they develop a collective professional knowledge in their moderation work with national tests. In this sense, they express a kind of state-directed professionalism that we describe as sharp but delimited and definitely different from the wider kinds of professionalism that has been described as a result of a “chock professionalization”.

Grading is often perceived as one of teacher's most difficult tasks. Despite most teachers endeavoring to grade their students as objectively as possible, many students feel that they are subjets to unfair grading. The aim of this study is to describe what it is about a teacher's grading that contributes to the perception of unfairness. This study used the critical incident technique, with 411 practicing teachers in Sweden contributing their own experiences of being assessed in a school context. The main findings from qualitative data analysis indicate that when teachers fail to follow guidelines of the current grading system, use undependable information, allow themselves to be influenced by irrelevant factors, or are ambiguous in their communication, the pupils percived the grading process as unfair. The findings are analyzed and discussed in relation to a theoretical model of teachers' grading, validity and reliability, and three ethical principles.

Difficulties in attracting student teachers have resulted in research focusing on student teachers motives for studying to join the profession. Because previous findings are mixed, the first aim of this study was to explore motives for students to become teachers. A second aim was to explore the relationship between teachers motives and their academic engagement and dropout rates at the end of their studies. A sample of 333 student teachers at a Swedish university completed a questionnaire measuring motives for becoming a teacher and their academic engagement. The best model of a confirmatory factor analyses defined three motivational factors as altruistic, intrinsic and extrinsic motives. A path analysis showed a negative significant relationship between the altruistic motive and dropout, mediated by academic engagement, whereas the relationships between intrinsic and extrinsic motives and academic engagement were not significant.

Det första studieåret vid universitet eller högskola har visat sig utgöra en kritisk period för nya studenter och en stor del av alla avhopp sker under den här perioden. Forskning har visat att hög studiemotivation, självtillit och högt akademiskt engagemang hos studenter predicerar goda studieresultat och motverkar avhopp.

I den här rapporten redogör vi för en studie av nyantagna lä-rarstudenters motiv för studieval, akademiska självtillit, studiemo-tivation och akademiska engagemang. I rapporten beskrivs även relationerna mellan dessa variabler och deras koppling till kön och lärarkategori. Studieavhopp analyseras i relation till kön, lärarkategori och studenternas initiala motiv för att läsa till lärare. En central teoribildning som forskningsprojektet utgår ifrån är teorin om själv-beslutsamhet (”self-determination theory”). Urvalet utgörs av stu-denter vid Linköpings universitet som avser att studera till grundskol- och gymnasielärare. Data har samlats in med enkäter och bearbetats med deskriptiv och analytisk statistisk.

Av resultaten framgår att studenterna rapporterar att de i första hand har valt att läsa till lärare till följd av altruistiska och inre skäl, och att de i högre grad motiveras av autonom motivation än kontrollerad motivation i sina studier. De blivande lärarna i grundskolans senare år och gymnasiet (senarelärare) uppvisade en högre akademisk självtillit än de blivande lärarna i grundskolans tidigare år (tidigarelärare). För akademiskt engagemang var resul-tatet det omvända. Medelvärdena för självbeslutsamhet, akademisk självtillit och akademiskt engagemang i studien är dock inte högre än att det finns utrymme för att försöka höja dem för kommande kohorter av lärarstudenter. Andelen avhopp bland lärarstudenterna som ingår i studien ligger på drygt 40%. Andelen avhopp var större för senarelärarna än för tidigarelärarna. Resultaten visar också att altruistiska motiv bakom valet att studera till lärare sammanhänger med en lägre benägenhet till avhopp via akademiskt engagemang som medierande variabel. Avslutningsvis diskuteras pedagogiska implikationer av studien för lärarutbildningen.

Syftet med föreliggande avhandling är att studera användning och förekomst av lektionsbeteckningar på scheman i skolor utan en nationellt fastställd timplan, samt belysa hur elever upplever de lokala val som görs vad gäller vissa av dessa lektionsbeteckningar. Den teoretiska referensramen har sin grund i didaktikens selektionsfråga och kommunikationsfråga, och Bernsteins båda begrepp klassifikation och inramning. Avhandlingen består av två delstudier. I delstudie I analyseras, såväl kvalitativt som kvantitativt, 326 scheman från 33 skolor som på försök arbetar utan timplan. 163 scheman från skolor med timplan har analyserats i jämförande syfte. I delstudie II genomförs tio gruppintervjuer med totalt 41 elever kring tre typer av icke ämnesrelaterade lektionsbeteckningar (lagtid, verkstad och mentorstid), som är vanligt förekommande på elevers scheman.

I avhandlingen visas att en mängd schemabeteckningar (170 stycken) används för att beskriva vad elever och lärare ämnar ägna sig åt. Utöver traditionella ämnen, schemaläggs arbetsmetoder, gruppbaserad tid, skriv- och lästid, social samspelstid, rekreationstid samt lektioner där eleverna involveras i val, planering och utvärdering. Den här typen av alternativa schemabeteckningar används i signifikant större utsträckning i skolorna utan timplan och i de tidigare årskurserna. När skolorna utan timplan använder alternativa beteckningar leder det huvudsakligen till schemapositioner med svagare inramning och svagare klassifikation, samt en förskjutning från innehåll mot metod/form. Eleverna upplever att lektionerna med svagare inramning och klassifikation har ett värdefullt och verklighetsanknutet innehåll, men att de inte är lika viktiga som ämnena. De upplevs ibland vara slöseri med lektionstid. Resultaten diskuteras i ljuset av annan forskning om skolor utan timplan och avhandlingens didaktiska perspektiv.

 Abstract: In the past 15 years several steps have been taken in the Swedish school system towards deregulation and decentralisation. The reforms have enhanced and increased possi¬bility and responsibility as to school staffs to choose educational methods, subject content, and to decide how to organise time. Schools in general, and 900 pilot schools with no set timetable in particular, are now empowered to decide for themselves how to arrange the school days of their pupils. A study of 326 time schedules from 33 schools indicates that many schools, especially grade 7-9, choose to allot time to Mentor time. A fact that gives rise to questions like: What is Mentor time? What is going on in these lessons? And what sense does Mentor time seem to give the pupils? Based on group interviews with pupils in grade 8 and 9, the main purpose of this paper is to investigate what the pupils perceive they are doing during Mentor time lessons, and to interpret what this might mean in -Curriculum terms-.    

I den här artikeln behandlas inledningsvis kort schemat och schemats roll i skolan i förhållande till det senaste decenniets förändringar av den svenska skolans styrning. Därefter ges en övergripande bild av hur skolor utan timplan har valt att använda elevernas tid enligt deras scheman. Avslutningsvis ges förslag på frågor, modeller och resonemang som lärare och skolledare kan ta stöd av när man på en skola ska diskutera frågor om tidsanvändning och vad som ska schemaläggas. 

At present, approximately 900 schools in Sweden are taking part in a trial during five years, where they are exempted from the time regulations set by the present National Time Schedule. The main object of this article is to illuminate how these schools choose to use their time for teaching and learning. Based on an analysis of class schedules I will discuss the use of some schedule designations and what they can implicate. The results indicate that time is allocated to content which emanates from the national curriculum (Lpo 94), as well as from the subjects in the syllabus.

 I Sverige genomförs för närvarande en försöksverksamhet där ca 900 grundskolor är fullständigt befriade från den nationella timplanen, som reglerar tid per ämne eller ämnesgrupp. Skolorna inom försöksverksamheten omfattas dock av samtliga övriga bestämmelser vad gäller mål och riktlinjer för grundskolan. Hur väljer då skolor lokalt att använda sin tid när timplanens reglering tas bort? Den frågan besvaras i den här studien utifrån analyser av skolors scheman. Det övergripande syftet med studien är att skapa en kartbild av skolterrängen med avseende på hur skolor som arbetar utan timplan organiserar elevernas lärande. Det empiriska material som samlats in består av 326 scheman från 33 grundskolor i fyra kommuner. De scheman som samlats in kom¬mer från grundskolans samtliga skolår, och avser en specifik vecka under läsåret 2001/2002. Det insamlade materialet har bearbetats med hjälp av dokumentanalys, i syfte att finna övergripande mönster/likheter och skillnader avseende manifesterat innehåll. Resultatet visar att en mängd olika schemabeteckningar används för att visa vad som ska ske i skolan. Såväl ämnen som andra beteckningar, vilka har benämnts Alternativa beteckningar, brukas. Exempel på alternativa beteckningar är Egen planering, Utvärdering, Stuga eller Social kompetens. De ämnen som förekommer mest frekvent på schemat är idrott och hälsa, slöjd, musik och hem- och konsumentkunskap. De ämnen som därefter är vanligast förekommande är matematik, svenska, engelska och bild. 317 av 326 scheman innehåller såväl ämnen som alternativa beteckningar. När alternativa beteckningar används istället för ämnen indikerar elevernas scheman att tid används till att: (a) fokusera ett visst arbetssätt, (b) elever och lärare träffas i mentorsgrupper, (c) eleverna planerar och utvärderar, (d) eleverna utöver ämnen som idrott och hälsa, bild och musik ägnar sig åt friskvård eller kulturella inslag, (e) arbeta med fostran och socialisation. Resultaten tyder på att skolorna, i viss utsträckning, på olika sätt nyttjar det friutrymme som skapas när timplanen slopas.