Children’s leisure is increasingly seen as recourse with the potential to address a range of issues. If children use their leisure in useful and productive ways, and if the leisure is organized in ways that provides security, stable frameworks, and meaningful content, it is considered to fulfil an important function both for children and society. In the Swedish context, out of school activities for younger school children (ages 6 to 12) is organized in School-age educare Centres (SAEC), a kind of activity that is organized within school but have the assignment to work with children’s leisure, social relations, education, and care. The SAEC can be described as an institutional leisure arena. In the chapter, such institutionalized leisure is problematized focusing on how children have influence over their activities in relation to the institutional setting. The results show that there is room for children’s influence and a broad understanding of what a meaningful leisure time is, which means that children are taking an active role in challenging, maintaining, and ‘doing’ the institution. At the same time, influence is challenged by SAECs’ conditions, for example an increased focus on learning, and there is a risk that children’s subjective experience of meaningfulness is lost

Was Kinder ausserhalb der Unterrichtszeit machen, ist in vielen Ländern ein brennendes Thema. Die Diskussion um die Freizeitsaktivitäten der Kinder hängt zum Teil mit der Familie und der Erwerbstätigkeit von Frauen zusammen, zum Teil mit den Schulnoten und anderen internationalen Leistungsmessungen wie PISA und TIMSS, und zum Teil mit den Vorstellungen darüber, wie eine gute Kindheit aussieht (Klerfelt & Stecher, 2018). In Schweden werden institutionelle Freizeitsaktivitäten im «School-Age Educare Centre» (SAEC) (auf Schwedisch «fritidshem») organisiert, welches ein bedeutsamer Bestandteil der Kinder- und Familienpolitik des schwedischen Wohlfahrtsstaates ist (vgl. Rohlin, 2012). Wichtige Funktionen der ausserunterrichtlichen und erweiterten Bildung in Form von SAEC sind Betreuung, Bildung und Freizeit. In diesem Kapitel wird der Auftrag des SAEC beschrieben, mit Fokus auf diese drei Funktionen.

Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om svenska rektorers upp-fattningar om didaktikbegreppets innebörd i fritidshemmet. En tidigare studie har visat särskiljande uppfattningar hos rektorer i relation till andra aktörer inom fritidshemmet, varför behovet av en fördjupad studie av rektorers uppfattningar är relevant. Det empiriska materialet består av en webenkät besvarad av 51 rektorer omfattande öppna och slutna svarsalternativ. Det har analyserats med inferentiell och deskriptiv statistik samt innehållsanalys. Studien synliggör upp-fattningar rektorer har om innehållet i begreppet didaktik i fritidshem. Rektorer anser sig generellt sett ha goda kunskaper om begreppet, men deras beskrivningar av begreppet är relativt knapphändiga. Inga tydliga samband föreligger mellan rektorernas svar och deras ålder eller år inom yrket. Vidare visar resultatet få skill-nader mellan dem som anser sig ha goda kunskaper inom fältet och dem som an-ser sig ha mindre kunskaper. Den kvalitativa analysen av svaren genererade några olika teman om didaktik och undervisning med viss anknytning till didaktisk teoribildning. Slutsatsen är dock att rektorerna inte beskriver begreppet didaktik ingående eller mångfacetterat, men att det i viss mån sammanlänkas med under-visning, särskilt i skolmiljön. Gällande undervisningsbegreppet gör rektorerna mer explicita uttalanden, men dessa kan tolkas som tydligare länkade till rektors-rollen i grundskolan. Inga spår av didaktik i relation till fritidshemmets omsorgs-perspektiv kan skönjas. Ska rektorer leda verksamheten i fritidshemmet på ett framgångsrikt sätt krävs en samsyn mellan dem och personalen om hur upp-dragen ska förstås och genomföras. Där spelar didaktiken en avgörande roll. Av detta skäl ser vi behovet av intensifierad forskning på fältet som stort.

En sammanfattning av Lina Lagos och Helene Elvstrands studie ”Jag har oftast ingen att leka med”. De presenterar tre typer av social uteslutning och ger tips på hur vuxna kan arbeta för att motverka ensamhet. 

The purpose of the SIPP project “Social Inclusion through Pupils’ Participation” is firstly to support teachers to develop their work with participation and social inclusion based on pupils’ perspectives and experiences of social inclusion; furthermore, it aims to creating pedagogical material and developing strategies where teachers and researchers in cooperation elaborate learning opportunities, which support pupils’ social belonging and agency. In doing so, the project also contributes to, as well as it builds on, the support of teachers and professions. To develop knowledge through interaction between theory and practice is a successful starting point for teachers to own their knowledge, methods and to develop professional knowledge (Greenwood & Levin 2007; Närvänen & Elvstrand, 2019), hence supports professionalism and contributes to the development of the profession. The project stands on a belief that pupils’ perspectives need to be included in order to develop tools to enhance pupils’ participation. Pupils’ voices are for this reason an important resource to understand the complexity of social inclusion and to develop tools that can meet this complexity. More specifically the SIPP project focuses upon methods of how to create a socially inclusive climate in pupils’ whole school day, both in classrooms, breaks and different forms of extended education. Further, it aims to support teachers and educators to gain deeper professional knowledge about social inclusion as well as to develop participatory tools that enhance social inclusion in their everyday practice. The different activities and methods that are developed in the project will support teachers’ and educators’ professional development as they root and deepen their professional knowledge didactically and competence. Another central goal of the project is to open to a European dimension, where international exchange is a base to share professional teacher knowledge. It also provides a basis to capture the diversity and different experiences of pupils across different national contexts. With help of the child centered method, described above, the different activities in the project support teachers and educators to explore and develop their professional work based on pupils’ perspectives and experiences, to create educational material and develop and evaluate strategies, where teachers, educators and researchers in cooperation create learning opportunities that support pupils’ social inclusion. To support teachers’ and educators’ professional development in a European perspective is a key to develop sustainable knowledge and methods to deal with social inclusion in education in Europe. The primary target groups for the project are both teachers and educators in primary school/extended education and pupils in the ages 6-12. The pupils are recognized as actors during the whole project period when they share their experiences of social inclusion and possibilities for participation. The teachers and educators, together with the researchers, work to develop tools to enhance pupils’ participation. In addition, the project is aimed at school leaders, educational advisors, policy makers, different stakeholders and researchers in education who all have important political mandates in relation to teachers’ and educators work and pupils’ possibilities to participation. In conclusion, the overall aims of the project include:1. Initiate international cooperation and strengthen the European dimension in partner organizations.2. Analyse existing studies related to the field of social inclusion and specifically pupils’ participation.3. Explore, develop and analyse pupils’ experiences and perspectives as a tool for working with social inclusion in the school.4. Support teachers and educators to develop, implement and monitor best practice by using action research methods as a way to explore and modify their own practice to increase pupils’ social inclusion in school.5. Increase the knowledge, awareness and understanding of teachers and educators in order to identify risks for social exclusion and possibilities to social inclusion to strengthen educators’ professional role in school.6. Design tools to work with pupils’ perspectives and experiences of social inclusion.7. Bundle and disseminate knowledge, experiences and best practice developed within the project to larger target group.

This study explores how digital tools play a part in the practices of Swedish school-age educare centres (SAEC). The aim is to contribute knowledge about opportunities and/or obstacles in and with digital activities in SAEC practices. Data is produced using observations and conversations at five SAEC centres. The SAEC practice is found to be characterized by three different approaches to digital tools and their use: 1) A permeating practice, where digital tools are an integrated part of the whole day, 2) A happening practice, where digital tools are present on special occasions, and 3) A neglecting practice, where digital tools are absent. These differences can be connected to how teachers interpret their assignment but also to differences in competence, access, and interest in relation to digital tools. This entails that SAEC pupils are given unequal opportunities to develop digital skills.

Denna rapport innehåller ett metodmaterial om lekbaserat lärande. Metodmaterialet bygger på de samlade erfarenheterna från Playing-projektet och beskriver de principer och arbetssätt som har använts av förskolepersonal för att möjliggöra barns lärande genom symbolisk lek.

Målgruppen för metodmaterialet är pedagoger i förskola och tidig utbildning, förskollärare, förskolepersonal, pedagogiska samordnare och forskare. Målen för metodmaterialet (Output 2, i Playing-projektet) är:

• att öka kunskapen om lekbaserade metoder och symbolisk lek 
• att utveckla förskolepersonals förmågor genom att jämföra pedagogisk praktik i olika europeiska länder 
• att förbättra förskolepersonals förmåga att använda verktyg och principer för lekbaserade arbetssätt 

Metodmaterialet, liksom projektet som helhet, fokuserar på symbolisk lek, lekbaserat lärande och språkutveckling. Ett särskilt fokus i Playing-projektet och i metodmaterialet är hur symbolisk lek kan bidra till språkutveckling.

Vad är kärnan i fritidshemmets undervisning, hur kan fritidspedagogiska förhållningssätt synliggöras och utvecklas och vad kräver det för lärarposition? Sådana frågor har varit utgångspunkt för det ULF-projekt som presenteras i denna artikel. 

Bokens olika kapitel bidrar till att vidga och problematisera bilden av fritidshems verksamhet genom resonemang om fritidshemsläraresarbete med barns erfarenheter och upplevelserav fritidshem. Det går att hitta flera starka argument för varför barns egna perspektiv på fritidshem i relation till olika frågor behövs. Sådana argument går att hitta såväl i fritidshemmets uppdrag där elevers perspektiv är starkt framskrivet i exempelvis läroplanen som i en fritidspedagogisk tradition. Att ha kunskap om och utgå från barns perspektiv kan både bidra till att utveckla barns färdigheter genom att undervisningoch aktiviteter kan formas på ett sätt som både utgår från och utmanar barnen utifrån deras faktiska erfarenheter och förmågoroch bidra till att höja motivationen.

The study aims to contribute to knowledge of children’s views on theirspace to fend for themselves at a time in their lives when they facechange and decreased institutional care, i.e. in the transition fromorganized to unorganized after-school activities. The study builds oninterviews with 22 children who are about to leave or change afterschoolarrangements and uses the theoretical framework of thesociology of childhood. The results show that children understand the ‘after’ with regard to the transition as a space that provides morefreedom, where they are trusted and where they have more influenceover their own activities. Having greater self-determination is oftendescribed as positive, but it can also be unwanted and seen as a demand.

This study examines teachers’ accounts of what is happening in practices of the School-age Educare centre (SAEC) when faced with pressure from policy reforms to adopt digital technology and promote digital competence as both a requirement and a right for all children. The aim is to explain anticipated tensions that may produce the (im)possible digital practices of SAECs. The study is conducted with teachers from three SAECs in Sweden. Reflection conversations and interviews were used to produce data that was analysed using a constructivist grounded theory approach. The study contributes to understandings of teachers' main concerns when SAECs are requested to adopt technology and align with reforms. It explains how tensions emerge, impacts SAEC teachers’ actions towards revised curricula and affect the distribution of digital learning activities. Attention is asked to ensure that the rights of also young pupils are upheld in the digital world of today and tomorrow.

I detta kapitel undersöks vad det innebär att vara elev i fritidshemutifrån elevers berättelser om att sluta i fritidshemmet. Vi har intervjuat 22 elever i årskurs 3 som står inför att sluta i fritidshem. Eleverna intervjuades parvis i slutet av vårterminen i årskurs 3. Idetta kapitel får ni ta del av elevers egna tankar kring övergångenfrån att vara fritidshemselev till att sluta i fritidshem i termerav att ”klara sig själv”. I elevernas berättelser framkommer attdenna period är en livsfas som eleverna både ser fram emot ochsom de oroar sig för eftersom den omsorg som fritidshemmet kange inte längre finns kvar. För att motverka denna oro och för attdet inte ska kännas ”läskigt” att vara ensam hemma resonerareleverna om strategier som exempelvis att ha alla lamporna tändahemma. Men möjligheten att få gå hem själv kan också betydafrihet och flera elever lyfter fram tystnad, lugn och ro och att fåbestämma över sig själv som viktiga värden och något som deser fram mot.

Artikeln bygger på en analys av elevers delaktighet i tre olika aktionsforskningsprojekt med syfte att problematisera elevers deltagande i olika faser av ett forskningsprojekt. Trots elever är en central grupp i skolan har de sällan möjlighet att utöva agens och vara reellt delaktiga i skolutveckling. Studien utgår från ett barndomssociologiskt perspektiv och använder Harts delaktighetsstege som analytiskt verktyg för att problematisera olika grader av elevers delaktighet i aktionsforskning i skolan. Analysen av fallen visar att elever i olika utsträckning, beroende exempelvis på studiedesign, kan vara delaktiga men att det trots goda intentioner finns svårigheter för elever att utöva reell delaktighet. Detta kan exempelvis bero på de förutsättningar och begränsningar som skolsammanhanget innebär samt på att elever i skolan är beroende av skolans vuxna, exempelvis lärare och rektor. Trots uppenbara hinder visar också analysen att elever kan göras delaktiga i aktionsforskningsprocessen genom exempelvis barncentrerande metoder och kontinuerlig reflektion över relationer och processer i forskningen. Resultatet visar också att elevers perspektiv kan bidra både till att initiera utvecklingsbehov och finna lösningar i en aktionsforskningsprocess. För att utveckla fler möjligheter för elever att utöva reell delaktighet indikerar resultaten att elevers deltagande i aktionsforskning måste utvecklas jämsides med vuxnas deltagande. 

I denna bok är barnen i fokus, då speciellt utifrån deras roll somelever i fritidshem. Barns erfarenheter och upplevelser av fritidshemkan bidra till att vidga bilden av fritidshemsverksamhetenoch även komplettera den bild av fritidshem som finns i befintligforskning. Forskning som fram till nyligen dominerades avlärares perspektiv, arbete och profession. Højholt (2015) lyfterfram vikten av kunskap om barns vardagsliv som ett sätt att fåökad förståelse för de utmaningar och erfarenheter barn möter.Eftersom fritidshemmet är en betydelsefull del av många barnsvardagsliv finns det goda skäl att studera den. Boken blir pådetta sätt också ett bidrag till kunskap om en institutionaliseradbarndom.

I denna text undersöks vad som skapar förutsättningar för och främjar samverkanskulturer på en skola, med fokus på hur samverkan beskrivs av lärare i förskoleklass, fritidshem och grundskola. Resultaten bygger på en analys av 67 kvalitativa enkäter besvarade av personal på tre skolor som under tre år deltagit i ett aktionsforskningsprojekt för att utveckla samverkan mellan förskoleklass, fritidshem och grundskola. Dessa bearbetades i en skrivprocess i vilken lärare från dessa tre skolor deltog tillsammans med forskare. Resultaten visar på tre olika fokus för samverkan: organisering av gemensamma elever, gemensamma aktiviteter och gemensamma värden. Dessa fokus för samverkan är ömsesidigt beroende av varandra, men beroende på vilket fokus som sätts främst framstår samverkan i lärarnas beskrivningar vara mer eller mindre hållbara i relation till förändring. Gemensamma aktiviteter och gemensamma elever är en viktig grund för samverkan, men för att bygga hållbara samverkanskulturer framstår gemensamma värden vara av central betydelse. Det innebär att lärare i förskoleklass, fritidshem och grundskola behöver ges möjlighet till gemensamma former för kunskapsutbyte, diskussioner och samtal.

Studiens syfte är att undersöka hur yrkesverksamma i fritidshem beskriver sitt arbete, sin trivsel, de inkluderande arbetssätt som används och samverkan. Detta görs med teoretisk utgångspunkt i förklaringsmodellen formuleringsarenan, transformerings- och medieringsarenan, och realiseringsarenan med fokus på vad fritidshemmets uppdrag blir i pedagogisk praktik. Data samlades in genom enkäter med yrkesverksamma (N=63) i fritidshem från olika orter i Sverige. Studiens resultat påvisar att de har ett varierat arbete, att de trivs, att de erbjuder inkludering och att de, med få undantag, sätter in stödinsatser. Mindre än hälften av dem beskriver att de erbjuds handledning och rådgivning från specialpedagog eller annan profession med specialpedagogiska kunskaper, samt att de samverkar med elevhälsa. Fritidshemmets resurser beskrivs i viss mån som otillräckliga och stödinsatserna kan många gånger anses vara för få. Förslag till vidare forskning diskuteras. 

Denna text presenterar ett systematiskt utvecklingsarbetearbete för att attrahera och hålla kvar de äldsta fritidshemseleverna. Fritidshemmet är en viktig pedagogisk verksamhet även för äldre elever men vi ser att äldre elever i lägre grad än yngre deltar i fritidshemsverksamheten. Hur kan vi möta och arbeta med denna elevgrupps perspektiv och behov? 

The purpose of this paper is to focus on approaches that could build a didactic framework for School-Age Educare Centres (SAECs). As a theoretical basis and a research field, didactics exists within many disciplines (e.g., education in natural sciences and preschool). This is not the case within the SAEC. While a lot of research has been devoted to subject didactics, there is a lack of research on didactics in SAECs, and the marginal research that exists shows a fragmented picture of what it could consist of. However, researchers in the field agree that didactics in SAECs is something else than subject didactics and differs from general didactics. Our aim in this paper is to suggest and discuss how a didactic framework in SAECs could be conceptualized with an intention in the near future to find the specific didactics that distinguishes the work in SAECs. The proposed design involves theory building/testing with a bottom-up perspective and various data collection methods. Because building a didactic theory for SAECs is the intention, the research process will take informed grounded theory (GT) as its methodological starting point. The empirical material will be related to the two dominant didactic frameworks: the German and the Anglo-Saxon. This framework will also be critically reviewed in relation to the activities in SAECs. The results will contribute important knowledge to the development of a relevant and useful didactic theory for SAECs. The practical implications are directly relevant to every stakeholder affected by the SAECs’ activities: policy actors, staff, students, and researchers. In the long term, we will be able to find a legitimate platform for didactics in SAECs, which will have concrete importance for professionals and researchers in particular.

I drygt trettio år har FN:s Barnkonvention manat till att barns rättigheter ska efterlevas i alla arenor som berör barn. En av huvudprinciperna i konventionen är barns rätt till delaktighet och i denna text undersöks möjliggörande av detta i forskning. Det empiriska underlaget utgörs av metodologiska reflektioner från projekt där vi arbetat med att tillvarata yngre skolbarns perspektiv i utvecklingsforskning i skolan. Utifrån två fallexempel problematiseras och diskuteras hur barn kan ges delaktighet utifrån Laura Lundys (2007) delaktighetsmodell vilken inrymmer begreppen utrymme, röst, åhörare och inflytande. Utifrån dessa begrepp framkommer att det finns spänningar mellan forskningens långsamhet och betydelsen av snabb och direkt förändring samt att om forskningen ska resultera i reell delaktighet för de deltagande barnen behöver det finnas utrymme för handlingsmöjlighet i projektet. Trots dessa spänningar visar fallexemplen att med reflekterade metodologiska val kan utrymme skapas så att barns röster blir hörda under hela forskningsprocessen.

The mapping analysis (IO1) offers an overview on the topic of the Playing project. At the base of the mapping study there is the literacy review on pedagogical models including play-based learning in different national contexts and a mapping of play and learning practices in the participating organizations. 

Internationally, provisions of extended education programs and related research are increasing. Over the past decade, many governments have established quality standards according to their specific goals. The aim of this comparative case study of School-Age Educare Centers in Sweden and all-day schools in Germany is to identify steps to ensure high quality of extended education in line with requirements for future education. We analyze the perspectives of policymakers, reflected in guidelines and quality standards and explore data from qualitative studies to determine how children define quality and relate it to their well-being and agency. Despite differences in quality standards in Sweden and Germany, children in both contexts describe similar experiences, shortcomings, and needs

Didaktik som teori och forskningsområde i relation till undervisning är vedertaget inom många discipliner (exempelvis naturvetenskap och förskolepedagogik) men inte för fritidspedagogik. Trots detta ska studenter på grundlärarprogrammet med inriktning fritidshem uppfylla ett av examensmålen som explicit uttrycker kunskaper om didaktik och ämnesdidaktik inom det fritidspedagogiska området. Därtill är forskningen ganska osynlig. Denna studie lyfter fram hur didaktik explicit behandlats i både vetenskapliga artiklar och forskningsbaserad litteratur med inriktning mot fritidshem. Syftet med litteraturöversikten är att a) identifiera och beskriva fokus och inriktning i åren 2000–2021, b) jämföra, diskutera och problematisera resultaten, samt c) peka ut framtida forskningsinriktningar. Metoden är en systematisk litteraturöversikt (SLR) med en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys. Resultaten visar att intresset för och med­vetenheten om didaktikbegreppet har vuxit fram de senaste tio åren och att de allra flesta texterna utgår från en kvalitativ ansats med diskuterande, argumenterande och reflekt­erande analyser. Ett mindre antal studier bygger på empiriska underlag. Innehålls­mässigt fångar studierna några av de traditionella didaktiska begreppen såsom läraren, ledarskap, ämnesdidaktik, men även olika teoretiska utgångspunkter. Användningen av begreppet didaktik i fritidshemmet pekar på att området behöver utvecklas, att didaktik­begreppet används i förhållande till fritidshemmets verksamheter och att det nyttjas som tolkningsram för empiriskt material. Studien påvisar förvisso medvetenheten om olika didaktiska aspekter, men det saknas studier som införlivar den didaktiska komplexi­teten. 

Sociala relationer är ett kunskapsområde som alla lärare behöver ha god teoretisk och praktisk kunskap om. Särskilt viktigt är det i fritidshemmet där en central del av uppdraget är att skapa förutsättningar för och arbeta med elevers sociala relationer. I boken introduceras flera centrala aspekter av sociala relationer, dels om elevers egna relationer till varandra och dels den betydelsefulla relationen mellan lärare och elever. Att kunna bygga och upprätthålla relationer med elever och skapa förutsättningar för elevers relationsskapande är en förutsättning för att exempelvis kunna arbeta med elevers lärande, förebygga mobbning och skapa ett gynnsamt skolklimat.

Boken introducerar aktuell forskning och teoretiska perspektiv på sociala relationer. Exemplen är hämtade från författarnas egen forskning om fritidshem och berör områden som digitala verktyg, delaktighetsfrågor, övergångar och elevers perspektiv.

Sociala relationer i fritidshem riktar sig till lärare i fritidshem och till studenter på grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem såväl som till skolledare och andra yrkesverksamma i fritidshem, skola och förskoleklass.

All or nothing? A study on children’s rights in Swedish teacher education. In 2020, the United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) is incorporated into Swedish law. In the proposals for new legislation, capacity building was emphasized to generally develop knowledge about children’s rights among professionals at all levels. This article explores the content and aims related to children’s rights in syllabi for Swedish teacher education. 49 programme study plans and 313 syllabi at twelve universities were examined. Results suggest that the teaching of children’s rights in teacher education programs focuses on values rather than knowledge. University syllabi closely mirror national aims, often using exact wording with little effort to elaborate or concretize these aims. The content is expressed in general terms, and courses provide little guidance in what teachers need to know to be prepared for human rights education. Further, it seems that knowledge about children’s rights is considered more important for preschool and primary school teachers, than for teachers in secondary and upper secondary school.

This article investigates the question of making choices at Swedish LTCs. The theoretical framework draws on symbolic interactionism and the concept of inhabited institutionsanalysing teachers’ meaning-making and interactions between teachers and pupils at the LTCs. Because of changing policies, a tension between new demands and an LTC tradition of activities being voluntary has emerged. When teachers try to make sense of the tension between demands and tradition, choice becomes an important issue and teachers try to balance pupils’ free choices with teacher-led activities. The results show that pupils are often given the opportunity to choose, but even though teachers value pupils’ possibilities to choose, pupils’ choices are limited rather than free. When the teachers try to make sense, of pupils’ choices they oriented towards both traditions and values (choice is important), and towards new demands (choice should be visible). Choices are thus highlighted and made measurable in specific ways in LTC practice.

This study contributes to knowledge of teachers’ perspectives and experiences of conditions for collaboration between compulsory school, preschool class and school age-educare. Time and place as prerequisites for collaboration was recurring topics in interviews and conversations with teachers. To be able to build collaboration between different categories of teachers, time is essential in the teachers’ talk about opportunities for collaboration. Tensions between closeness and distance, and organized or spontaneous collaboration are identified as important aspects of the core category prerequisites for collaboration. Thus, collaboration becomes linked to everyday meetings where physical closeness determines whether teachers find time to collaborate or not.

Hur förstår och beskriver lärare i fritidshem, förskoleklass och grundskolans årskurs 1-3 förutsättningarna för samverkan? Detta är utgångspunkten förd denna artikel som bygger på ett pågående forsknings- och utvecklingsprojekt om samverkan i skolans tidiga år.

I kapitlet beskrivs och diskuteras fritidshemmets uppdrag, praktik och förutsättningar. Några för området centrala begrepp introduceras och definieras för att ge en bakgrund och ett ramverk för fritidshemmet som social och didaktisk arena.

This study examines pupils’ social relations and especially social exclusion in leisure-time centres (LTCs). Based on categorization of the material from the field, exclusion has emerged as a key action in pupils’ relationships with each other. The result shows various types of exclusion events and how exclusion is made possible in the LTC context. In LTCs, the events of conditional participation, invisibility, and rejection are actions through which pupils in LTCs exclude other pupils. No or little teacher presence is characteristic of these events, and the pupils themselves are left to negotiate inclusion and exclusion with each other. For some pupils, this means a socially vulnerable situation, and these events can be interpreted as social actions that may lead to, or be interpreted as, bullying.

Att arbeta med barns sociala relationer är en central del av fritidshemmets uppdrag. Kapitlet beskriver dels hur sociala relationer skrivs fram i fritidslärares uppdrag, dels hur fritidshemmet som arena skapar möjligheter och hinder för elevers sociala relationer. För att göra detta beskrivs hur sociala relationer kan förstås som begrepp men också hur sociala relationer formas och ges mening i fritidshemmets praktik.

I kapitlet presenteras ett perspektiv på lek med fokus på lekens sociala dimensioner samt forskning om lek i fritidshem. Därefter presenteras två perspektiv på lek, ett lärarperspektiv och ett elevperspektiv. Hur kan lek i fritidshem förstås som ett pedagogiskt verktyg för fritidslärarna? Hur ser eleverna själva på sin egen lek i fritidshemmet? och Hur kan dessa båda perspektiv förstås i förhållande till varandra?

This article focuses on how pupils’ everyday transitions constitute a condition for pupils’ activities and relationships, and how pupils understand and give meaning to their everyday transitions between different school settings (school and Leisure Time Centre). To examine this, we made participant observations in three different educational settings. The focus of these observations is on pupils in their everyday life in school and LTC, thereby gaining insight into the experiences of being a pupil in these settings. In regard to social relations, the changes brought about by daily transitions between educational settings create conditions for different activities and changes in the group. The changes in groups that occur in the different contexts of everyday transitions in school can be both an opportunity and an obstacle, depending on the situation and with whom pupils wish to engage in social interaction. Thus, it is clear that the transition from school to LTC often involves changes in the group, thereby changing the conditions of pupils’ opportunities to form relationships with each other.

Professionals in all-day schools and in leisure time centres strive to purposefully extend the curriculum in the classroom with extracurricular activities. Extracurricular activities are more or less organized activities outside of the traditional teaching lessons during a regular school day and include supervised games, free play, and structured lessons organized before and after lunchtime. These activities are held at the school building. Such activities are added to children’s school days, making them more integrated to maximize social and cognitive learning for students and to enhance educational development. Education at school is extended in time and space, taught by professionals. The multi-professional cooperation among classroom teachers and extracurricular activities teachers is seen as powerful but can be rife with tension as professional boundaries are crossed. Data from interviews with classroom teachers and extracurricular activities teachers focusing on the meaning of extended education in newly organized all-day schools in urban Switzerland (n=32) and in Sweden (n=18) is analyzed using Grounded Theory Methods and viewed as a field for negotiating professional responsibilities. Despite different traditions in all day schooling, a lack of understanding of the other profession is a hindering factor for a symmetrical professional cooperation in both countries.

This study examines teachers’ accounts of what is happening in practices of leisure time centres (LTCs) when faced with pressure from policy reforms to adopt digital technology and promote digital competence as both a requirement and a right for all children. The aim is to explain emerging tensions that may produce the (im)possible digital practices of LTCs. The study is conducted with teachers from three leisure time centres in Sweden. Reflection meetings and interviews are used to produce data that was analysed using a constructivist grounded theory approach. The study contributes to understandings of teachers’ main concerns when LTCs encounter new demands and change. It explains how tensions emerge and affect LTC teachers’ actions towards revised curricula and reforms. Thereby, unequal distribution of digital learning activities emerges, which in turn pushes for educational change to ensure that the rights of pupils are upheld in the digital world of today and tomorrow.

This study aims to answer the question of how pupils’ participation is acted within the context of Swedish leisure time centres (LTCs) through the analysis of ethnographic material from five different LTCs. The analysis took a grounded theory approach, and the results show that pupils’ participation in LTCs can be seen as an ongoing negotiation and that participation is something that needs to be worked with in everyday interactions. We identify three important processes for doing participation in LTCs – participation by negotiating, participation by initiating, and participation by choosing. Different aspects of formal and informal ways of doing participation are also of importance, and while pupils can have a greater influence in informal negotiations, this requires certain negotiating skills that not all children possess.

The aim of this presentation is to discuss preliminary findings from an ongoing research project on science education in leisure-time center (LTC). The focus is on the communicative practice of science education in LTC: How do teacher, pupils and artefacts interact in creating science practices in LTC? We are also interested in how this practices may change depending on if the pupils have learning disabilities or not and what this may say about differences in learning opportunities in learning science at LTC?

In recent years technology has become increasingly emphasized as educational content in the Swedish preschool, not the least with the introduction of the latest curriculum in 2010. Since preschool teachers have not had any formal technology education until just recently, it is of importance to investigate how they handle technology in the daily activities of the preschool. The purpose of this study is therefore to describe and analyze Swedish preschool teachers’ views and experiences of working with technology in the preschool, focusing on what opportunities and obstacles that they see. The data consists of transcripts from focus group interviews with sixteen teachers in two Swedish preschools, and the data was analyzed with open coding in a Grounded Theory tradition. The results show that when it comes to opportunities, the teachers consider technology to permeate all preschool activities, and the challenge here is rather to make technology visible. In terms of obstacles, the teachers are uncertain about what technology is and want to have more knowledge of technology themselves, for example, relevant concepts for various technologies or activities. They also need to know more about technology education in order to be able to educationally convey knowledge of technology to the children and to make the children conscious of the technology that surrounds them.

This article presents a study conducted at two different leisure time centers (LTCs) in Sweden. LTC is a voluntary after-school setting that according to the national curriculum should support for example development of values and children’s social skills. The analysis is a part of a larger action research project comprising various research issues relating to LTCs. The present article focuses on the democratic objective of LTCs. The Swedish educational system, of which LTCs form a part, is considered to be rights-based with reference to the United Nations Conventions on the Rights of the Child. The national curriculum stresses citizenship education, and both schools and LTCs are considered venues where children should have the opportunity and ability to practice democracy in their everyday activities. The point of departure in the theoretical framework is children’s participation and agency. This article focuses on data gathered through ‘drawing and talking with children’ that reveals children’s perspectives as to their own participation at LTCs. A total of 19 children participated in the study and were asked to draw a map of their LTC and describe their experiences of participation at the LTC. The results show that children clearly favored activities that, at least to some extent, could be carried out with less adult supervision, such as free, unstructured play. Opportunities to participate were described in terms of formal proceedings such as voting or writing suggestions and depositing them in the suggestion box. The children also described their participation in terms of opportunities to make individual choices in accordance with their preferences. When asked to name obstacles to participation, the children mentioned rules that were decided on by adults, and fixed routines that structured the children’s afternoon hours in terms of both time and space.

Syftet i denna artikel är att belysa hur fritidshemmet kan förstås som arena förelevers sociala relationer, vilka villkor som skapas för dessa relationer samt hurelever hanterar sina relationer i fritidshemmet. I Sverige går de flesta barnmellan 6 och 9 år i fritidshem. Fritidshemmet som institution är alltså en viktigdel av många barns vardag, en plats för lärande men också för kamratrelationeroch fri tid. I artikeln analyseras material från deltagande observationer från ettpilotprojekt i två fritidshem. Med utgångspunkt i symbolisk interaktionism och ibarndomssociologi analyseras sociala relationer som processer. I denna artikelvisas några sådana processer/aktiviteter exemplifierade från det empiriskamaterialet. Elevers relationer ses också som villkorade, det vill säga desammanhang i vilka elever skapar sociala relationer ses som viktiga för vilketrelationsskapande som blir möjligt. Fritidshemmet är därför en viktig kontextför denna studie. För att förstå hur barn skapar mening är det viktigt attobservera vilken typ av processer och aktiviteter som de är involverade i.Resultaten visar hur elevers sociala relationer i fritidshem villkoras av exempelvisfritidshemmets rutiner, grundskolans klassindelning och elevers friutrymme.Genom analyser av exempel visas hur eleverna i samspel med varandra, medvuxna och med dessa villkor, arbetar med sina sociala relationer i fritidshemmet.

Teori och praktik beskrivs ofta som varandras motsatser. Men i förskollärares vardag är de snarare en enhet. På Linköpings universitet används case i förskollärarutbildningens första termin för att koppla samman de teoretiska delarna av utbildningen med praktiken.

Under hösten 2015 påbörjades ett arbete att på ett mer systematiskt sätt använda fallbeskrivningar (case)¹ i förskollärarprogrammet. Arbetet med case har prövats i förskollärarprogrammets första termin genom att studenterna i terminens tre kurser har fått möta ett och samma case som de har fått diskutera och samtala om.

Syftet med utvecklingsarbetet är att:

• Ge studenterna möjligheter att reflektera över praktiken och koppla samman de teoretiska delarna av utbildningen med förskolans praktik.
• Skapa förståelse för att olika aspekter blir viktiga i en pedagogisk situation beroende på vad förskollärare väljer att fokusera på.
• Skapa kontinuitet mellan första terminens kurser genom att vi använder en genomarbetad och gemensam metod.  

Vi kommer i artikeln redovisa arbetet med casemetodik och studenternas utvärdering av arbetet för att på så sätt se om case-metoden faktiskt bidrar med det som är tänkt enligt ovan.

De senaste åren har fritidshemmen präglats av en ”reformträngsel”. Hur påverkar det den dagliga verksamheten? Genom att ta del av lärares och rektorers egna berättelser om fritidshem har vi undersökt hur reformerna förändrar fritidshemmens verksamhet idag och hur det påverkar det systematiska kvalitetsarbetet.

Detta är en oumbärlig handbok för dig som ska skriva en akademisk uppsats baserad på kvalitativ datainsamling som exempelvis kvalitativa intervjuer, detaljerade observationer av samtal, textdokument eller fältstudier. Här får du konkreta råd och en gedigen genomgång av grundläggande aspekter av kvalitativ forskning samt redskap för att analysera data. Boken redogör för olika former av kvalitativ analys och går därutöver även igenom forskarens roll, forskningsprocessen, metoder för datainsamling samt vilken metodansats som kan vara lämplig att välja.

In the new Swedish curriculum for the preschool (2010) technology education is emphasized as one of the most significant pedagogical areas to work with. The aim of this article is to investigate how girls and boys explore and learn technology as well as how their teachers frame this in free play in two Swedish preschools. The study is inspired by an ethnographic approach and is based on qualitative data collected through video-taped observations and informal talk with children and teachers in two preschools. It is concluded that girls and boys learn to approach and handle technology differently, thereby confirming rather than dissolving gender boundaries. The girls more often have a special purpose in building something they need in their play, that is, they mostly engage in technological construction as a sideline. The boys, on the other hand, more often award technological construction a central part in their play; building is an end in itself. Teachers are not so active in supporting free play involving technology among the older children, nor in giving boys and girls equal opportunities to explore and use material and toys which are not gender-stereotyped. One important implication is that in-service education needs to address not only experiments and construction but also gender issues and how teachers can create equal opportunities for boys and girls in the free play.