forskningen om arbete och arbetsplatser har haft en tendens att vara uppdelad i forskning som fokuserar antingen på egenskaper hos den arbetande människan eller på egenskaper hos arbetsplatser och arbetsuppgifter. Detta beror delvis på att forskningen utförts inom olika discipliner. Det beror också på en allmän dualism i tänkandet, en uppdelning i människa och yttre situation. Pedagogiska frågor handlar i grunden om förändring av innehållet i människors relationer till sin omvärld. I detta bidrag diskuteras den utmaning och möjlighet som ligger i ett relationellt pedagogiskt perspektiv på den arbetande och lärande människan. Diskussionen förs med utgångspunkt i Ellströms (Ellström 2004, 2005 och 2006) beskrivning av två verksamhets- och lärandelogiker med en fokus på utförande av arbete och på reproduktivt respektive utvecklingsinriktat lärande. I detta bidrag diskuteras hur vi kan utveckla en mer ingående kunskap om arbete som en relation mellan utförare och situation, samt om arbete som miljö för lärande.
Per-Erik Ellström, Arvid Löfberg och jag var gemensamt redaktörer för ett specialnummer av Pedagogisk Forskning i Sverige om Arbetslivspedagogik år 2005. Det inledande bidraget i numret, som vi skrev tillsammans, hade titeln ”Pedagogik i arbetslivet. Ett historiskt perspektiv” (Ellström, Löfberg & Svensson, 2005). Artikeln är en historisk genomgång av forskning om pedagogik i arbetslivet i Sverige, vilka områden den har berört, och hur forskningen har utvecklats fram till tidpunkten för artikeln. I en avslutande kommentar konstaterar vi: ”En tydlig tendens i den här beskrivna utvecklingen av forskningen om pedagogik i arbetslivet är förskjutningen från fokus på urval, rekrytering och utbildning av ledare och anställda till en fokus på frågor om arbetsplatsen som lärandemiljö, informellt lärande och de villkor för lärande som finns i dagens arbetsliv.” Vi konstaterar att denna förskjutning av forskningens fokus återspeglar en viss ”pedagogisering” av stora delar av arbetslivet genom satsning på kompetensutveckling, lärandeintensiva produktionsformer och organisationsformer, förändrad syn på ledning och styrning, och ökade förväntningar och krav på anställdas delaktighet i verksamheter och deras utveckling. Den här föreliggande boken utgör en bekräftelse av och presenterar en vidareutveckling av den förändrade inriktningen av den pedagogiska forskningen om arbetslivet, som vi beskrev i den tidigare artikeln.
Mot bakgrund av utvecklingen av den pedagogiska arbetslivsforskningen hävdade vi i ovan nämnda artikel att arbetslivsforskningen hade bidragit till att vidga den pedagogiska forskningens perspektiv från en fokus på formell utbildning och undervisning till en fokusering på betingelser för lärande, kunskapsbildning och kompetensutveckling som en del av människors dagliga liv. Vi argumenterade för att detta vidgade perspektiv och det arbetslivspedagogiska forskningsområdet kan bidra till att utveckla förståelsen av mänsklig kunskapsbildning och dess kontextuella villkor och genom detta bidra till den grundläggande allmänpedagogiska teoriutvecklingen. Den här följande framställningen grundas i samma tanke om att allmänpedagogiska fenomen, frågor och kunskap finns representerade i forskningen om lärande i arbetslivet. Och omvänt att behandlingen av dessa fenomen och frågor inom detta område har en allmänpedagogisk relevans. Med utgångspunkt i arbetslivsforskning kommer grundläggande frågor om hur vi kan bilda pedagogisk kunskap ställas, och förslag till svar att ges, som även har stor allmänpedagogisk relevans.