Bakgrund: En godkänd gymnasieexamen är ofta en förutsättning för ungdomars möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden eller för att studera vidare. Ungdomar som inte lyckas etablera sig i arbete eller vidare studier löper ökad risk för ohälsa. Gymnasieelever som har behov av stöd i skolaktiviteter tar i lägre utsträckning gymnasieexamen. Elever som av olika anledningar har svårt att nå kunskapsmålen är berättigade adekvata stödinsatser för att stimulera deras lärande och utveckling. Kunskapen om gymnasieelevers behov av och tillgång till stöd i skolaktiviteter är dock begränsad. Dessutom saknas det valida och reliabla bedömningsinstrument för att identifiera elevers behov av stöd i skolaktiviteter och för att utvärdera stödinsatser som syftar till att öka elevers möjlighet till aktivitet och delaktighet. Informations- och kommunikationsteknik (IKT) har under de senaste 20 åren lyfts fram som en möjlig och lovande stödinsats för att möjliggöra ökad delaktighet i skolaktiviteter och ge elever i behov av stöd bättre förutsättningar att nå kunskapsmålen. Forskning saknas dock kring vilken påverkan användning av IKT i skolaktiviteter kan ha för elevers delaktighet. Dessutom efterfrågas longitudinell uppföljning av deltagande i arbete och vidare studier bland elever som erhållit stödinsatser under sin gymnasieutbildning.
Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka kunskapen om delaktighet i skolaktiviteter för gymnasieelever i behov av stöd innan och efter de erhöll en IKT-intervention, och sedermera elevernas deltagande i arbete och vidare studier.
Metod: Avhandlingen består av fyra delstudier där undersökningsgruppen utgörs av gymnasieelever i behov av stöd som sedan tidigare deltagit i två interventionsprojekt. I projekten blev eleverna identifierade av skolpersonal utifrån deras svårigheter att nå utbildningsmål, genomföra skoluppgifter och/eller hade hög skolfrånvaro. Eleverna erhöll en IKT-intervention som stöd i skolaktiviteter. I avhandlingens första studie inkluderades sekundärdata för 509 elever i behov av stöd som gett skriftligt informerat samtycke till att delta i forskning. Av dessa hade cirka 40% inte erhållit något stöd i skolan sedan tidigare. Dessa 509 elever utgör basen för de efterföljande tre studierna som tillämpade studiespecifika kriterier. Studie I var en psykometrisk prövning av bedömningsinstrumentet Bedömning av Anpassningar i Skolmiljön (BAS). BAS syftar till att undersöka i vilken grad förutsättningarna i 16 vanliga skolaktiviteter överensstämmer med elevens förutsättningar (student–environment fit), och identifierar elevens eventuella behov av stöd i skolaktiviteter. Data analyserades med Rasch-analys för att undersöka hur väl BAS fångar målgruppens behov av stödinsatser i skolaktiviteter, hur ingående variabler och skattningsskalan fungerar samt huruvida BAS mäter det som instrumentet avser att mäta. I studie II användes deskriptiv statistik för att undersöka 484 elevers upplevda behov av stöd i skolaktiviteter och deras tillgång till adekvat stöd för kunna delta i skolaktiviteter. Dessutom tillämpades en logistisk regressionsanalys för att identifiera faktorer som var associerade med elever som upplevde behov av stöd i många skolaktiviteter.
Studie III syftade till att undersöka om en individuellt utformad IKTintervention inverkade på 300 elevers delaktighet i skolaktiviteter. Deskriptiv statistik användes för att analysera elevernas BAS-bedömningar före och efter intervention, deras skolnärvaro och godkända betyg. Skillnad i antal upplevda behov innan och efter intervention undersöktes med Wilcoxons teckenrangtest. T-test genomfördes för att jämföra elevernas student– environment fit, genererad via Rasch-analys, före och efter intervention. Chi-två-test och t-test genomfördes för att undersöka skillnader mellan elever som hade, och inte hade, uppnått en statistiskt signifikant förbättrad student–environment fit.
I studie IV kontaktades 244 deltagare, som i studie III accepterat uppföljning ett år efter gymnasiet, i syfte att undersöka deras deltagande i arbete och vidare studier samt deras upplevda arbetsförmåga. Data samlades in via ett frågeformulär (n=81) och semistrukturerade intervjuer (n=20) där den svenska versionen av instrumentet the Worker Role Interview (WRI) användes. Formulärdata och deltagarnas WRI-skattning analyserades med deskriptiv statistik och gruppjämförelser genomfördes mellan deltagare som var och inte var etablerade i arbete eller eftergymnasiala studier. Skriftliga anteckningar från de 20 WRI-sammanställningsblanketterna analyserades med en teoriguidad (deduktiv) innehållsanalys.
Resultat: Eleverna upplevde behov av stöd i flertalet skolaktiviteter (median= 7) och bristfällig tillgång till tillfredsställande stödinsatser (studie II). Mer än två tredjedelar av eleverna upplevde behov av stöd inom akademiska skolaktiviteter: Komma ihåg saker, Skriva, Göra läxor, Läsa och Göra prov. I dessa skolaktiviteter hade endast en liten andel elever (4-24%) erhållit stödinsatser som de ansåg var tillfredsställande och majoriteten hade inte erhållit något stöd alls. Studie II visade att hög skolfrånvaro, att gå ett yrkesinriktat gymnasieprogram eller att ha en neuropsykiatrisk diagnos var associerat med att uppleva behov av stöd i många skolaktiviteter.
Den psykometriska prövningen av BAS visade att bedömningsinstrumentet uppvisade validitet för att mäta student–environment fit bland gymnasieelever i behov av stöd. Vidare upptäcktes att skattningsskalans kategorier inte fungerade som tänkt, vilket ledde till en bearbetning av kategorierna i studie III för att erhålla reliabla mätningar av student–environment fit före och efter IKT-interventionen.
Studie III visade att en individuellt utformad IKT-intervention, innehållandes dator, surfplatta och/eller smart telefon med anpassade mjukvaror och stöd för att använda tekniken i skolaktiviteter, ökade elevernas student– environment fit. Efter interventionen upplevde de 300 eleverna statistiskt signifikant färre behov av stöd i skolaktiviteter och statistiskt signifikant högre student–environment fit. Drygt hälften av eleverna hade ökat eller bibehållit sin skolnärvaro och fått godkända betyg i samtliga kurser i engelska, matematik och svenska. IKT-interventionen visade sig vara mest fördelaktig för elever som upplevde något färre antal behov av stöd i skolaktiviteter, som inte hade stöd i skolan innan IKT-interventionen och för elever med godkända betyg.
Ett år efter gymnasiet hade nästan två tredjedelar (63%) av de deltagande 81 före detta eleverna etablerat sig i arbete eller vidare studier. Gruppen som etablerat sig i arbete eller vidare studier hade i större utsträckning godkända betyg och hade i mindre utsträckning erhållit tidsassisterande IKT under gymnasiet. I den kvalitativa analysen framkom att de före detta eleverna hade tro på sin arbetsförmåga, de var optimistiska och motiverade i relation till framtida arbete eller studier. De upplevde att de hade stöd från vänner och familj i processen att etablera sig i en produktiv roll och i att upprätthålla den.
Slutsats: Avhandlingen visade att gymnasieelever i behov av stöd upplever begränsad delaktighet i flertalet skolaktiviteter och att de sällan har erhållit anpassningar som de är nöjda med. Resultaten indikerade att skolmiljön främst i akademiska skolaktiviteter behöver förbättras för att främja delaktighet bland gymnasieelever i behov av stöd. Behov av stödinsatser var störst bland elever med hög skolfrånvaro, i yrkesinriktade program eller med neuropsykiatrisk diagnos. Dessa elevers behov av stöd bör uppmärksammas och utredas. I enlighet med avhandlingens fynd kan BAS användas för att ta fram valid information om behov av stöd i skolaktiviteter, varpå stödinsatser kan planeras och utvärderas för att öka elevers delaktighet i skolaktiviteter. Avhandlingen visade att en individuellt utformad IKTintervention kan öka delaktigheten i skolaktiviteter för elever i behov av stöd i gymnasieskolan. Resultaten indikerade också att elever som upplevt behov av stöd i gymnasieskolan och som erhållit en IKT-intervention hade tro på sin arbetsförmåga.