liu.seSearch for publications in DiVA
Change search
Refine search result
123 1 - 50 of 112
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1.
    Abramsson, Marianne
    et al.
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Hagberg, Jan-Erik
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Lukkarinen Kvist, Mirjaliisa
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Politik för det goda åldrandet:: Boendets variationer för äldre och gamla2010In: Samtal pågår...: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg och Sabrina Thelander, Norrköping: Centrum för kommunstrategiska studier , 2010, 1, p. 117-130Chapter in book (Other (popular science, discussion, etc.))
  • 2.
    Andersson, Jenny
    et al.
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning, Education and Sociology. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Boman, John
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning, Education and Sociology. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    En kartläggning av kommunala arbetsmarknadsåtgärder i Östergötland2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten är resultatet av ett initiativ som togs i Arbetsmarknadsdialogen i Östergötlands län. I dialogen diskuterar representanter från kommuner tillsammans med forskare vid Linköpings universitet (LiU) arbetsmarknadspolitiska frågor. Dialogen har funnits i cirka ett år och koordineras av Centrum för Kommunstrategiska Studier (CKS) vid LiU. Dialogens syfte är att, vid sidan av fortgående och lärande samtal mellan kommuner och forskare, på sikt utveckla det arbetsmarknadspolitiska arbetet i Östergötland. Under det år som varit har diskussionerna främst inriktats mot hur kommunerna arbetar med de människor som befinner sig utanför arbetsmarknaden. För att utveckla samarbetet ytterligare togs våren 2011 ett beslut att kartlägga vilka åtgärder som finns ute i kommunerna. Det är CKS som finansierat denna kartläggning. Avrapporteringen av kartläggningen tar sin början i frågan om rätten till arbete.

    Rätten till arbete ingår som en viktig del i det svenska medborgarskapskontraktet. Under de senaste tio åren har de folkvalda mer och mer diskuterat den andra sidan av kontraktet. Nämligen att samhället måste arbeta hårdare för att få alla människor att förstå att (löne)arbete även är att betrakta som en skyldighet. Detta arbete har av framförallt alliansregeringen titulerats som kampen mot det nya utanförskapet. Ett övergripande mål med denna kamp är att så många medborgare som möjligt ska bli självförsörjande. Det område som denna kamp visar sig tydligast inom är arbetsmarknaden och då framförallt arbetslöshetsområdet.

    I denna politik tituleras de arbetslösa människorna som tillhörande det nya utanförskapet (Johansson 2011 a; Johansson 2011 b; SKL, 2010). Kampens uppkomst är inte speciellt konstig eftersom arbetsmarknadsområdet varit utsatt för hårda prövningar (höga försäkringsutgifter, t.ex. a-kassa, sjuk- och socialbidrag) under de senaste åren. I april 2011 fanns det t.ex. 396 000 arbetslösa personer vilket innebar att den totala arbetslösheten låg på 7,9 procent (<www.scb.se>).

    Det finns dock en risk för att diskussionen om det nya utanförskapet överpolitiseras och hamnar i en retorisk smältdegel där massmedia förstärker politikernas argument med rubriker som att de arbetslösa och sjuka å ena sidan är lata och å andra sidan ska stå till arbetsmarknadens förfogande trots att de ligger på dödsbädden.

    Vad som är viktigare att diskutera i den nya utanförskapsdebatten är att, som läsaren kommer att se, kommunerna arbetar frenetiskt med att underlätta för människor att ta sig ut ur utanförskapet. Men även om kommunerna är nog så skickliga inom sina specifika verksamhetsområden och kontinuerligt designar nya och spännande arbetsmarknadsprojekt så bör värderingen av deras resultat ta hänsyn till sådana strukturella faktorer på arbetsmarknaden som de själva inte direkt råder över. Det handlar t.ex. om konjunktursvängningar, etablering och avveckling av företag, arbetsgivares syn på och vilja till att rekrytera arbetslösa och slutligen i exempellistan de regler och förordningar som riksdagen tar fram.

    Den här rapporten handlar om hur kommuner i Östergötlands län hanterar detta nya utanförskap. Det övergripande syftet med rapporten är att kartlägga vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder det finns inom kommunerna. Tolv kommuner ingår i kartläggningen.

  • 3.
    Aronsson, Peter
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kvarnström, Lasse
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kåks, Helena
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Östgötar - finns dom? Om östgötska identiteter och den roll de spelat och kan spela för samhällsförändringen2005Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings universitet är en centrumbildning vars uppgift bland annat är att främja framväxten av för kommunerna relevant forskning samt öka kontakten mellan forskarsamhället och den kommunala praktiken. Verksamheten finansieras sedan mitten av 1990-talet gemensamt av kommunerna i Östergötland samt universitetet. Under de år som verksamheten funnits har ett hundratal projekt genomförts.

    I samband med tillkomsten av den nya Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur (ISAK) togs initiativ till ett gemensamt projekt benämnt ”Östgötar- finns dom?” I detta projekt har Tema Q (Tema Kultur och samhälle), Enheten för historia, Kulturarv Östergötland, Centrum för lokalhistoria samt CKS på skilda sätt varit engagerade. Som ett viktigt inslag i projektet genomfördes under hösten 2003 en konferens med deltagande av forskare, politiker och tjänstemän. Föreliggande rapport är en dokumentation från denna konferens.

    Rapporten inleds med en diskussion kring vilka frågeställningar som framstår som centrala i utvecklingen av projektets fortsättning. Denna del är författad av initiativtagarna till projektet Peter Aronsson, temaansvarig vid Tema Q samt Lars Kvarnström, enhetschef vid Enheten för historia. Doktorand Helena Kåks dokumenterade seminariet och tre av forskarinläggen återfinns som bilagor till rapporten.

  • 4.
    Arvidsson, Maria
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Society, Diversity, Identity . Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Kommunalt kvalitetsarbete i samverkan: En sammanfattande utvärdering av ett regionalt utvecklingsprojekt2003Report (Other academic)
  • 5.
    Axelsson, Bodil
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Martinsson, Bengt-Göran
    Linköping University, Department of Educational Science (IUV). Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Sommarteater i kommunerna: Former och förutsättningar2005Report (Other academic)
  • 6.
    Axelsson, Karin
    et al.
    Linköping University, Department of Management and Engineering, VITS - Development of Informations Systems and Work Context. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Tillmar, Malin
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Business Administration. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Wihlborg, Elin
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Political Science. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kundval – dilemman i gränssnittet mellan privata och offentliga organisationer2010In: Samtal pågår… från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Friberg T, Thelander S, Linköping: Linköpings universitet , 2010, p. 9-19Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Är det bättre med stora än med små kommuner? Kommer folkrörelsepartierna att bli mer kampanj- och väljarorienterade i framtiden? Hur formas en boendepolitik för det goda åldrandet? Lokala transportstrategier – hur och för vem? Hur påverkas kommunledningars samverkan om gymnasieskolan av att det finns friskolor? Är kulturekonomi framtidens lokala tillväxtmotor?</p><p>Dessa och andra frågor behandlas i denna bok. Den är ett led i Centrum för kommunstrategiska studiers, CKS, arbete med att bygga en dialog – utveckla goda samtal – mellan Linköpings universitet och medlemskommunerna i CKS. Den innehåller fjorton olika artiklar, inlägg, som forskare författat för att förmedla sina resultat, men också för att stärka en dialog med politiker och tjänstemän i kommunerna. Inläggen spänner över många olika ämnen och frågeställningar. De är i vissa fall konkreta och koncisa i andra fall beskrivande och reflekterande. Alla är de av kommunstrategisk karaktär.</p><p>I en kommun fattas en mängd olika politiska beslut kring de mest skiftande ämnen. Det kräver kunskap, reflektion och gedigna beslutsunderlag. Då kan forskares analyser och kunskapsproduktion vara till nytta. För att en fördjupad och samhällsrelevant forskning ska komma till stånd behövs emellertid reaktioner från politiker och tjänstemän. Det finns alltså ett ömsesidigt beroende. Det kan hanteras genom samtal i vilka forskare, politiker och tjänstemän kan utbyta erfarenheter, tankar och kunskaper. Inläggen i denna bok visar att samtal pågår

  • 7.
    Bjurström, Erling
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Fredriksson, Martin
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Möller, Per
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Den nya kulturekonomin: Kreativ ekonomi, kulturellt entreprenörskap och platsmarknadsföring i Norrköping2013Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Under de senaste decennierna har ”kulturen” alltmer beskrivits som en outnyttjad resurs för ekonomisk tillväxt och regional utveckling. Detta har också varit knutet till föreställningar om en omvandling av samhällsekonomin i stort och uppkomsten av en ny ekonomi, som har beskrivits som en upplevelse- eller kreativ ekonomi. Både utomlands och i Sverige finns det otaliga exempel på kultursatsningar som antingen kan betraktas som uttryck för eller implementeringar av dessa ekonomier. Överlag är dock deras genomslag oklart, inte minst om man ser till kultursektorn. Så är också fallet i Norrköping, som utgör fokus för den här studien av kulturellt och kreativt inriktade verksamheter och satsningar.

    Till viss del kan detta förklaras av att diskursen (talet, diskussionen eller samtalet) om upplevelse- och den kreativa ekonomin bidrar till att lösa upp etablerade föreställningar om och definitioner av kultur, liksom gränserna mellan olika samhälls- och ekonomiska sektorer. Med fokus på upplevelser och kreativitet överskrider dessa ekonomier gränserna mellan olika kulturella genrer, samhällssektorer, näringsgrenar och branscher. Detta återspeglar sig inte minst i anspråken på att vidga synen på kultursektorn genom att omdefiniera den till en kreativ sektor.

    Samtidigt är det långt ifrån klart vad som kan räknas till de ekonomier, samhällssektorer eller näringsgrenar som avgränsas med upplevelse- eller kreativitetsbegreppet. Denna oklarhet diskuteras i den första delen av boken (kapitel 1-3), där också olika teorier kring, förklaringsmodeller till och avgränsningar av upplevelse- och den kreativa ekonomin granskas. Likaså diskuteras de kulturpolitiska konsekvenserna av dessa ekonomiers intåg i kulturlandskapet, med tonvikt vid den kulturpolitik som förts i Norrköping.

    I den andra delen av boken (kapitel 4-8) ställs diskussionen i den första delen i relation till den kreativa ekonomins genomslag och mottagande i några kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping. Vilket genomslag har denna ekonomi fått i staden? Hur förhåller sig de som verkar här inom en presumtiv kreativ sektor till föreställningarna om en kreativ eller upplevelsebaserad ekonomi? Hur ställer sig dem som själva verkar inom denna kreativa sektor till de föreställningar om ekonomisk tillväxt och regional utveckling som har ackompanjerat den tankemässiga etableringen av den? Ser de sig själva som del av eller företrädare för en sådan sektor? Bekräftar deras egna erfarenheter den bild som ofta målas upp av kultur, konst och kreativitet som nya drivkrafter för  ekonomisk tillväxt och regional utveckling? I bokens andra del tas frågeställningar som dessa som utgångspunkt för att ställa kvantitativa avgränsningar av den kreativa sektorn mot hur den framtonar för dem som är verksamma inom den.

    Denna del bygger på sex fallstudier av Norrköpings presumtiva kreativa ekonomi: Norrköpings symfoniorkester, Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska, reklambyrån Anfang och webbdesignfirman Angry Creative. Dessa har dessutom kompletterats med en granskning av och ställts i relation till stadens kulturpolitik. Härigenom har företrädare för etablerade kulturinstitutioner, nya kulturverksamheter, kreativt inriktade företag och den lokala kulturpolitiken fått ge sin syn på förutsättningarna för att bedriva kultur- och kreativt inriktade verksamheter i Norrköping.

    Skillnader ifråga om verksamhetsinriktning, storlek, etablering och finansieringsmöjligheter slog på detta sätt igenom i de synpunkter som redovisas och diskuteras i bokens andra del. Detsamma gäller de synpunkter på villkoren för kulturellt inriktade entreprenörskap som kom fram i studien, inte minst om man ser till de relativt nyetablerade verksamheter som ingick i den: Norrköpings visualiseringscenter, EWK-museet, Museet för glömska och Angry Creative. Likaså varierade kännedomen om, intresset för och synen på den kreativa ekonomin bland representanterna för de olika verksamheterna. Medan vissa gav uttryck åt att känna sig delaktiga i denna ekonomi, markerade andra snarare att de anpassat sig till den i form av ett slags kritisk delaktighet. I ett fall var detta även förenat med en kritisk syn på denna anpassning i sig och ett visst motstånd mot att godta de verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för och de kulturpolitiska förväntningar som har knutits till den kreativa ekonomin. Samtidigt stod flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien relativt främmande för talet om en ny kreativ ekonomi och gav uttryck åt en tämligen likgiltig inställning till den.

    Den kritiska delaktigheten och motståndet var mest markant bland de verksamheter som kan räknas till kultursektorns och kulturpolitikens kärnområden, som i detta fall bland annat representerades av nyetablerade musei- och konstverksamheter. Områden som överlag dessutom räknas till ”den kreativa kärnan” i den kreativa ekonomin. Samtidigt återspeglade sig en mer utbredd skepsis gentemot den kreativa ekonomins tendens att vidga synen på kultur och bryta ner gränserna mellan olika kulturella delfält eller genrer, liksom mellan olika samhällssektorer, inklusive dess anspråk på att omvandla kultursektorn till en kreativ sektor. Likaså gav många, inte sällan med hänvisning till egna erfarenheter, uttryck åt en skepsis vad gäller den kommersiella potential som den kreativa ekonomin tillskriver kulturen. Utifrån vad som kom fram i studien tyder inte heller mycket på att den kreativa ekonomin har öppnat nya möjligheter för etablerade kulturinstitutioner eller kulturverksamheter som har haft svårt att få kostnader och intäkter att gå jämnt ut, vilket Norrköpings symfoniorkester, EWK-museet och Museet för glömska utgör exempel på. Å andra sidan är det tydligt att denna ekonomi, såväl tankemässigt som i praktiken, har spelat en betydelsefull roll för satsningar på nya kreativa verksamheter, vilket Norrköpings visualiseringscenter utgör ett mer storskaligt och Angry Creative ett mer småskaligt exempel på.

    Precis som man kan förvänta sig spelar enskilda entreprenörer – eller vad som i en del fall snarare kan betecknas som eldsjälar, eftersom de enligt egen utsago helt är i avsaknad av ekonomiska motiv – en betydelsefull roll för de nysatsningar på kultur- och kreativa verksamheter som ingick i studien. Ingen av dem var dock beredd att, i varje fall inte utan tveksamhet eller reservationer, beteckna sig själv som ”kulturentreprenör”. För dem som uppgav sig sakna ekonomiska motiv var det dock främst själva entreprenörrollen som de hade svårt att identifiera sig med, medan det var prefixet ”kultur” som framstod som problematiskt för dem som redovisade sådana motiv och uttryckligen betraktade sig som entreprenörer.

    Trots att de tveksamma inställningarna till själva beteckningen ”kulturentreprenör” bottnade i olika överväganden gav de på detta sätt uttryck åt en motvilja mot eller obenägenhet att förena vissa synsätt på kultur och ekonomi med varandra. Den roll som föreskrivs för kulturentreprenören, inte minst från politiskt håll, tycks i denna mening fungera som en brytpunkt för överväganden kring kulturens egenvärde och instrumentalisering i förhållande till ekonomiska motiv och drivkrafter. Samma tendens återspeglade sig i synen på kulturbegreppet, där flera av representanterna för de verksamheter som ingick i studien gav uttryck åt en motvilja mot eller oförståelse inför att vidga dess omfång eller omdefiniera gränserna mellan kultur och ekonomi på det sätt som den kreativa ekonomin gått i bräschen för.

    Som bidrag till förståelsen av en pågående förändring av relationen mellan kultur och ekonomi är den kreativa ekonomins status oklar. Som begrepp står den kreativa ekonomin växelvis för att beskriva en sådan förändring, en politiskt och ekonomiskt förankrad strategi för att åstadkomma den och en policy för att implementera den.

  • 8.
    Bjurström, Erling
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Nyblom, Andreas
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kulturekonomi - framtidens lokala tillväxtmotor?2010In: Samtal pågår...: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg, Sabrina Thelander, Linköping: Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet , 2010, 1, p. 21-36Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Är det bättre med stora än med små kommuner? Kommer folkrörelsepartierna att bli mer kampanj- och väljarorienterade i framtiden? Hur formas en boendepolitik för det goda åldrandet? Lokala transportstrategier – hur och för vem? Hur påverkas kommunledningars samverkan om gymnasieskolan av att det finns friskolor? Är kulturekonomi framtidens lokala tillväxtmotor?</p><p>Dessa och andra frågor behandlas i denna bok. Den är ett led i Centrum för kommunstrategiska studiers, CKS, arbete med att bygga en dialog – utveckla goda samtal – mellan Linköpings universitet och medlemskommunerna i CKS. Den innehåller fjorton olika artiklar, inlägg, som forskare författat för att förmedla sina resultat, men också för att stärka en dialog med politiker och tjänstemän i kommunerna. Inläggen spänner över många olika ämnen och frågeställningar. De är i vissa fall konkreta och koncisa i andra fall beskrivande och reflekterande. Alla är de av kommunstrategisk karaktär.</p><p>I en kommun fattas en mängd olika politiska beslut kring de mest skiftande ämnen. Det kräver kunskap, reflektion och gedigna beslutsunderlag. Då kan forskares analyser och kunskapsproduktion vara till nytta. För att en fördjupad och samhällsrelevant forskning ska komma till stånd behövs emellertid reaktioner från politiker och tjänstemän. Det finns alltså ett ömsesidigt beroende. Det kan hanteras genom samtal i vilka forskare, politiker och tjänstemän kan utbyta erfarenheter, tankar och kunskaper. Inläggen i denna bok visar att samtal pågår!</

  • 9.
    Brusman, Mats
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Eastsweden Municipality Research Centre . Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Friberg, Tora
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Lyssna och lära, tala och tänka: En kunskapsarena för universitet och kommuner2009Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Från kommunhåll påtalas ofta behovet av kunskap och forskning för att lösa specifika problem. Inte sällan framkommer en besvikelse över att forskare är otillgängliga, svårbegripliga och att forskning tar så lång tid. Från universitetshåll kan debatter initieras med utgångspunkt i resultat som forskare anser att lokala politiker och tjänstemän behöver ta till sig. Det råder både respekt och misstro mellan kommunfolk och forskare. Det är svårt att mötas och förstå varandras villkor. Uppenbart behövs arenor där kommuner och universitet kan mötas och utveckla en gemensam kunskapsbas. I den här texten lyfter vi fram argument för en arena för kunskapsutbyte på regional och lokal nivå. Vi belyser också vad som sker när kunskapsintresset inom ett politikområde konfronteras med vetenskaplig kunskap.

  • 10.
    Bråmå, Åsa
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Går det att vända utvecklingen i utsatta bostadsområden?: Exemplet Navestad/Ringdansen i Norrköping2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Boendesegregation är ett problem i många svenska kommuner, också utanför de allra största städerna. En mycket vanlig strategi kampen mot boendesegregationen är riktade satsningar i de mest utsatta bostadsområdena. Det kan handla om fysiska åtgärder inriktade på att förändra områdets fysiska miljö och/eller bostadsbestånd, eller sociala åtgärder som går ut på att ge extra stöd och hjälp till de boende i området.

    I denna rapport undersöks befolkningsdynamiken i en stad i samband med att ett av dess mest utsatta bostadsområden genomgår en omfattande fysisk omvandling. Åren runt millennieskiftet 2000 var Miljonprogramsområdet Ringdansen i stadsdelen Navestad i Norrköping föremål för en mycket omfattande renovering, delvis bekostad av staten. En betydande del av det existerande bostadsbeståndet revs, och resterande bostäder genomgick en renovering med ekologiska förtecken.

    Likt många andra hyreshusområden byggda under Miljonprogrammet hade Ringdansen problem med låg attraktivitet och dåligt rykte redan från tillkomsten, främst på grund av områdets okonventionella, storskaliga arkitektur. Området kom därför redan tidigt att få befolkning till stor del bestående av grupper med begränsade valmöjligheter på bostadsmarknaden, såsom invandrade och svenska hushåll med sociala problem. Ringdansen fick rollen som ”sista tillflyktsort” på Norrköpings bostadsmarknad för hushåll som inte kunde få bostad någon annanstans – en roll som området behållit åtminstone fram till ombyggnaden.

    Såsom ofta är fallet i ”problemområden” har olika åtgärder för att förbättra situationen åtföljt varandra genom åren. Idén om en omfattande fysisk renovering av området föddes 1996, då det blev känt att den socialdemokratiska regeringen beviljade bidrag för ekologisk konvertering av befintlig bebyggelse och infrastruktur (den så kallade kretsloppsmiljarden). Ombyggnationen startade sedan i början av år 2000 och avslutades 2003.

    Huvudfrågan i rapporten gäller effekterna av denna storskaliga ombyggnation, på Ringdansen och på andra bostadsområden i Norrköping. Har omvandlingen lyckats ”lyfta” området från dess position i botten av den lokala bostadsområdeshierarkin? Och i så fall, har det skett på bekostnad av andra bostadsområden i staden? För att besvara frågan har analyser gjorts av hur befolkningssammansättningen i Ringdansen, och i andra områden i staden, för ändrats i och med omvandlingen. Vidare undersöks den befolkningsdynamik, i termer av individers flyttningar till och från Ringdansen, som ligger bakom förändringarna. Data i analyserna är hämtade ur databasen GeoSweden, som är ett longitudinellt datamaterial med årliga demografiska, socioekonomiska och geografiska data om samtliga individer som har bott i Sverige någon gång under perioden 1990–2008. Här har en delmängd omfattande Norrköpings befolkning 1994–2008 använts.

    Resultaten av studien visar att omvandlingen av Ringdansen har lett till ett ”lyft” för området, i två bemärkelser. För det första visar jämförelser av befolkningssammansättningen i området före (1994) och efter (2008) renoveringen på en märkbar förbättring av den socioekonomiska situationen hos de boende i området. Genomsnittsinkomsten har ökat, liksom andelen sysselsatta, medan andelen socialbidragsberoende har minskat. För det andra visar analyser av Ringdansens position i den lokala bostadsområdeshierarkin att området har avancerat några positioner; i termer av gängse indikatorer som sysselsättningsgrad, socialbidragsberoende och inkomstnivå är Ringdansen inte längre Norrköpings mest utsatta bostadsområde. I relation till situationen i kommunen som helhet verkar dock läget i Ringdansen inte ha påverkats särskilt mycket. Klyftan till kommungenomsnittet är ungefär lika stor, eller i vissa avseende större, än den var före omvandlingen. En mera rättvisande beskrivning av det som skett, än att beskriva det som ett ”lyft” för Ringdansen, är kanske därför att säga att Ringdansen har fått sällskap i botten av andra bostadsområden. På så sätt verkar alltså omvandlingen av Ringdansen ha resulterat i att rollen som Norrköpings mest utsatta bostadsområde har fördelats mera jämnt över ett större antal områden. Flertalet av de områden som i olika avseenden tagit över bottenpositionen ligger dock i grannstadsdelen Hageby, och då främst i de hyresrättsdominerade delarna av stadsdelen.

    Analyser av befolkningsdynamiken bakom förändringarna visar att den förbättring i socioekonomiskt hänseende som skedde i Ringdansen i samband med omvandlingen är resultatet av en kombination av inflyttning av socioekonomiskt starkare hushåll och förbättringar hos redan boende i området. Den utträngning av särskilt svaga hushåll som man annars skulle kunna förvänta sig ha legat bakom förändringen verkar dock inte ha skett i detta fall. Inflyttningen av socioekonomiskt starkare grupper skedde främst under åren före och under renoveringen av området. Fyraårsperioden efter omvandlingen (2004–2008) kännetecknas istället av ett mönster där de som lämnade området var mer välbeställda än de som flyttade in. När denna undersökning slutar (2008) verkar Ringdansen därför befinna sig i ett läge där man balanserar mellan att följa den väg mot förbättring som omvandlingen innebar och att halka tillbaka i gamla spår, på en väg som i värsta fall leder till att området återigen hamnar i botten på bostadsområdeshierarkin.

    Slutligen visar analyser av flyttningsströmmarnas riktning att försämringen i delar av Hageby inte tycks ha orsakats av utträngning av svaga hushåll från Ringdansen till dessa områden. Det som istället verkar ha hänt är att omvandlingen av Ringdansen har inneburit att området lämnat över positionen som ”regulator” på bostadsmarknaden till de hyresrättsdominerade delarna av Hageby (och i viss mån bostadsområden i andra stadsdelar). Omvandlingen av Ringdansen innebar att antalet bostäder reducerades kraftigt, samtidigt som boendekostnaderna generellt sett steg. Sammantaget har det inneburitatt grupper med små valmöjligheter på bostadsmarknaden – grupper som före 1998 tenderade att hamna i Ringdansen – numera i stor utsträckning bosätter sig i Hageby istället.

  • 11.
    Brüde Sundin, Josefin
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture.
    Lösa knutar och knyta band: Erfarenheter och effekter av ett projekt om vuxnas lärande, samverkan och regional tillväxt2008Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inledning och syfte

    Hösten 2006 startade projektet ”Systempåverkan för lärande, utveckling och tillväxt”, även kallat LU-projektet. Tolv regioner i Sverige är inblandade i projektet, som pågick vidare under hela aret 2007. Det övergripande syftet var att samla, systematisera och sprida kunskap och erfarenheter från regionala samverkansprocesser inom området vuxnas lärande. LU-projektet drevs av Nationellt centrum för flexibelt lärande (CFL) i samverkan med APeL Forskning och utveckling, och finansieringen sköts av CFL och Europeiska Socialfonden via Svenska ESFRådet. Utvärderingen med tillhörande rapport utgör ett led i att få ut så mycket lärdom som möjligt från LU-projektet.

    Utvärderingen rör sig på ett övergripande plan kring de sex områden som APeL pekat ut som kritiska för att vuxnas utbildning och lärande på ett tydligare satt ska kunna kopplas till lokal och regional utveckling och tillväxt. Dessa områden ar:

    Visioner och strategier

    Syn på lärande och utbildning

    Gränsöverskridande samverkan

    Investeringar i utvecklingsarbete

    Operativt samarbete med näringsliv och offentlig verksamhet

    Samordning av aktörer, resurser och aktiviteter

    Syftet med studien ar att utforska innebörden och effekterna av LU-projektet, samt hur man på olika nivåer har genomfört och erfarit arbetet med nämnda projekt, där både systemnivån och den individuella nivån beaktas. De frågeställningar/ frågeområden som belyses är:

    Arbetet med LU-projektet

    Hur har man arbetat med LU-projektet i de deltagande regionerna och kommunerna? Vilka omständigheter uppfattas som hämmande respektive främjande i detta arbete? Vilka möjligheter och svårigheter har deltagarna stött på under projektets gång?

    Effekterna och betydelsen av LU-projektet

    Vilken effekt har LU-satsningen haft lokalt/kommunalt respektive regionalt? Vad har projektet betytt för olika kommuner och olika regioner? Har det skett konkreta förändringar som kan kopplas till LU-projektet? Har lokala/kommunala och regionala aktörer ändrat sin syn på innebörden av vuxenutbildning och organiseringen för denna till följd av LU-projektet? Har man lärt sig något under arbetet med LU-projektet? Vilka ar de viktigaste erfarenheterna som gjorts?

    Som en bakgrund till frågeområdena ovan var det också nödvändigt att ta reda på de involverades uppfattningar om de centrala begreppen inom LU-projektet och om själva LU-projektet. Hur uppfattar och värderar regionala, och i viss man lokala/kommunala aktörer, vuxnas lärande (livslångt lärande, flexibelt lärande), regional tillväxt och samverkan? Vad anser man om själva satsningen som LU-projektet utgör? Vilka motiv har företrädarna for att arbeta med en satsning på vuxnas lärande? Vems behov ska uppfyllas med satsningen?

    Metod

    Undersökningen ar upplagd i två delstudier, där resultaten från delstudie 1 och delstudie 2 kompletterar varandra i en strävan att uppnå syftet med utvärderingen. Intervjuer och enkäter har använts för att erhålla både djup och bredd i datamaterialet. Delstudie 1 ar en intervjustudie där samtal förs med tolv regionala företrädare om hur de uppfattar LU-projektet, hur arbetet med LU-projektet fortskridit, vad som underlättat och vad som eventuellt varit svart, samt om effekterna och betydelsen av LU-projektet. Efter en sammanställning av intervjusvaren genomfördes en enkätstudie riktad till ansvariga tjänstemän/kvinnor inom vuxenutbildningen i de kommuner som deltar i LU-projektet. Detta kom att bli delstudie 2 och har ingår 90 personer. Frågorna i enkäten utarbetades dels utifrån de sex områden som utvärderingen rör sig omkring, dels med bakgrund i de resultat som erhållits i delstudie 1. Informanterna ombads att utgå ifrån sina faktiska erfarenheter av vad som har skett och hur det har sett ut under det senaste aret i deras kommun.

    Resultat

    Företrädarna från den regionala nivån anser att vuxenutbildningen i Sverige ar inne i en omfattande förändringsprocess och LU-projektet anses ha kommit i ratt tid. De centrala begreppen inom LU-projektet uppfattas i huvudsak som viktiga av företrädarna från både regional och lokal nivå, både i ett individ- och ett samhällsperspektiv; för regioner, för kommuner och organisationer och för enskilda individer. Den brännande punkten inom LU-projektet är i min tolkning samverkan. En etablerad samverkan i regionen utgjorde en förutsättning för ett deltagande i projektet, och denna samverkan skulle utvecklas och dessutom synliggöras i syfte att dela med sig av erfarenheter och kunskaper mellan regioner. De regionala företrädarnas arbete har till stor del handlat om att ordna (och sköta administrationen för) mötesplatser för möjliga och faktiska samverkanspartners. Det rör sig om seminarier, konferenser, möten och kurser. De lokala företrädarna anger också ett antal aktiviteter som de har varit inblandade i och olika samverkanspartners som de har mött under projekttiden.

    Själva samverkansprocessen omges av olika omständigheter som kan underlätta eller försvara arbetet. God kommunikation och redan upparbetade kontaktnät sägs underlätta arbetet med LU-projektet, och dessutom framförs att hur det fungerar beror mycket på vilka personer som ar inblandade. Det ar inte ovanligt att samverkan anses fungera väl på en nivå, men inte på en annan. Olika förutsättningar inom de deltagande kommunerna (som exempelvis kan relateras till kommunstorlek), gränser mellan kommuner och skärningspunkten mellan teori och praktik, namns som omständigheter som har betydelse för hur arbetet fungerar, liksom variation i engagemang mellan deltagande parter. Ovilja och skillnader i uppfattningar, traditioner, strukturer och regelverk nämns av de regionala företrädarna som sådant som har varit nödvändigt att hantera i deras arbete. De lokala företrädarna instämmer i relativt låg grad i att svårigheter att samverka i ett förändringsarbete hänger samman med olika uppfattningar hos olika aktörer om vad som ar viktigt. Nar det gäller hur man kan lyckas med att förverkliga visioner för vuxnas lärande så instämmer ungefär två tredjedelar av informanterna helt eller delvis i att det har att göra med lokala verksamheters rädsla för försämringar om förändringarna genomförs. Men framför allt anser de lokala företrädarna att svårigheter med att rent praktiskt förverkliga visioner för vuxnas lärande och utbildning beror på att man i olika lokala verksamheter har svart att avsätta tid och pengar för att arbeta med utvecklingsfrågor. Tillgång till resurser i form av tid och pengar tas upp som en viktig faktor som informanterna på bägge nivåer relaterar sig till i sina svar. Man menar att ett långsiktigt tidsperspektiv ar viktigt i arbetet med förändrings- och utvecklingsprojekt som handlar om vuxnas lärande, och avsaknad av tid och pengar nämns som en frustrationskälla och en hindrande omständighet i arbetet med LU-projektet.

    Tid tas också upp som en anledning till att en del informanter tycker sig ha svårt att uttala sig om vad LU-projektet har betytt och givit för effekter i deras region eller kommun. De menar att det ar för tidigt att uttala sig om detta redan nu. Samtliga tolv regionala företrädare (även om en person till en början menar att sa inte är fallet) och två tredjedelar av de lokala företrädarna anser att LU-projektet har betytt något för deras region eller kommun. Det har skapats kontaktytor som har genererat möjligheter till samverkan mellan parter, exempelvis olika kommuner/kommunförbund, regioner/regionförbund, utbildningsanordnare, organisationer och företag/arbetsgivare. I möten mellan olika individer och grupper har det skett erfarenhets- och kunskapsutbyte där också insikt i och förståelse för varandras verksamheter och perspektiv kan ha åstadkommits. Kunskaperna kan röra utbildningars innehåll och form, hur ny teknik kan användas samt lagar och regler. Det kan också handla om nya kunskaper om samverkansprocesser, om hur man kan arbeta som projektledare för liknande projekt samt om vuxenutbildningens betydelse eller om hur man kan betrakta vuxnas lärande i relation till samverkan och regional tillväxt. Konkreta ”produkter” som samverkansavtal, webbportaler och utbildningar har också utarbetats eller utvecklats och möjligheter till fortbildning och kompetensutveckling har funnits.

    Det som har skett under LU-projektet kan också betraktas som möjligheter till ett experimenterande runt omkring frågan om vad som sker och vad som skulle kunna vara annorlunda inom området vuxnas lärande. Aven om förändringar eventuellt inte har skett sa snabbt som en del av informanterna kanske skulle ha önskat, sa har det anda inneburit reflektion över vad man faktiskt gör i olika verksamheter och organisationer och vad som skulle vara möjligt att göra annorlunda. Erfarenheter från LU-projektet kan aven betraktas som ett inspel i debatten om vad en region ar eller bör vara, och vad som kan vara fruktbara eller funktionella regionindelningar. LU-projektet har med andra ord bidragit till att skapa en arena där man har kunnat undersöka och experimentera med möjligheter och begränsningar för de ambitioner, visioner och målsättningar som finns på olika hall, vilket kan vara nog sa viktigt för kommande ageranden.

  • 12.
    Börjeson, Martin
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Social Work. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    En evidensbaserad politisk organisation?2014In: Kommunstrategiska perspektiv: demokrati, organisation, kunskap och samhällsförändring / [ed] Brita Hermelin, Norrköping: CKS, Linköpings universitet , 2014, 1, p. 39-46Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    I det här kapitlet ska jag diskutera ambitionen att utveckla en evidensbaserad praktik inom socialtjänsten, och framför allt; det faktum att det hittillsvarande arbetet med detta framför allt utgått från att man fokuserat den enskilde yrkesutövarens praktik. Frågorna om hur det sociala arbetet bör organiseras för att stödja ett evidensbaserat arbetssätt har ägnats långt mindre uppmärksamhet, och frågorna om den politiska styrningen av socialtjänsten har knappt uppmärksammats alls. Detta innebär påtagliga begränsningar – framför allt att frågan om en evidensbaserad praktik mer eller mindre reduceras till en fråga om den enskilde yrkesutövarens intresse och förmåga. Detta är självfallet inte oviktigt, men det är också viktigt att rikta intresset mot frågorna om det sociala arbetets organisation och mot hur den politiska styrningen av socialtjänsten fungerar. Min ambition är att – i första hand genom att se till forskning som utvecklats inom andra discipliner än socialt arbete – pröva några tankar om hur dessa begränsningar skulle kunna övervinnas.

  • 13.
    Börjeson, Martin
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Social Work. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Hur bör sociala insatser tillhandahållas?: en studie av Linköpings kommuns arbete med servicetjänster inom socialtjänsten2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna CKS-rapport utgör slutrapporten från projektet ”Servicetjänster inom socialtjänsten” som bedrivits vid Centrum för kommunstrategiska studier, 2014–2016. Projektet har varit ett uppdrag med finansiering från Linköpings kommun. Utifrån studier om Linköpings kommuns organisation för sociala insatser utvecklar Martin Börjeson genom denna rapport en utförlig diskussion om form och innehåll för detta viktiga kommunala verksamhetsområde. Vi hoppas att rapportens syntetiserande resonemang bidrar till en initierad diskussion om sociala insatser och att studiens resultat och slutsatser kan vara ett kunskapsstöd för kommuner som står inför strategiska vägval för detta kommunala ansvar.

    Flera forskare har varit involverade i ”Servicetjänster inom socialtjänsten” och under projekttiden har resultat redovisats genom olika kanaler. Följande skrifter finns att tillgå via CKS eller författarna:

    • Härnbro, Simon & Börjeson, Martin. ”Utveckling av servicetjänster i Linköpings kommun – En bakgrundsbeskrivning”, CKS Arbetsnotat 2014-02-26.
    • Härnbro, Simon & Börjeson, Martin. ”Utveckling av servicetjänster i Linköpings kommun – Beskrivning av verksamheter”, CKS Arbetsnotat 2014-04-15.
    • Härnbro, Simon & Börjeson, Martin. ”Utveckling av servicetjänster i Linköpings kommun – En redogörelse för, och diskussion kring, utvärderingens uppläggning”, CKS Arbetsnotat 2015-03-20.
    • Börjeson, Martin & Härnbro, Simon. ”Servicetjänster utan biståndsbedömning?”, Uppsats presenterad vid Nordiska FORSA och NOUSA symposiet På spaning efter det sociala arbetets kulturer i Malmö 8-10 oktober 2014.
    • Börjeson, Martin & Härnbro, Simon. ”Vad betyder servicetjänster för brukarna och för det sociala arbetet”, i Ekström-Ulvenäs, Elisabeth m.fl. 2015. Socialtjänst utan biståndsbedömning – en rapport om öppna sociala tjänster. Solna: STQM Management.

    Börjeson, Martin. ”Social services without needs assessment?”, Uppsats presenterad vid NOUSA/FORSA conference Decisions, Outcome & Change in Copenhagen 7-9 november 2016.

    Martin Börjeson som är författare till denna CKS-rapport har presenterat resultat från projektet muntligt vid olika tillfällen. Detta har bland annat skett vid följande arrangemang:

    • ”Lättillgänglig socialtjänst främjar hälsa och ger goda livsvillkor för medborgarna i Linköping”, lunchseminarium i Almedalen, 1 juli 2013.
    • ”Socialtjänst utan biståndsbedömning”, seminarium i Stockholm arrangerat av STQM Management, 24 april 2015.
    • ”Hur bör kommunens sociala insatser organiseras och tillhandahållas? En studie av Linköpings kommuns arbete med servicetjänster inom socialtjänsten”, Socionomdagarna i Stockholm 16 november 2016.

    Brita Hermelin

    Vetenskaplig ledare, Centrum för kommunstrategiska studier.

  • 14.
    Carlsson, Julia
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Mattsson, Jennifer
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Lean i äldreomsorg – en cylinderformad kloss i ett fyrkantigt hål?: En fallstudie om huruvida lean är en passande modell för svensk kommunal äldreomsorg2016Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Lean was first seen in the automotive industry but has since then been applied to a number of different industries, whereof the public sector is one of them. Previous research has shown that lean has a better fit with services when applied to homogeneous services like waste disposal and maintaining parks.Yet an overview of lean in Swedish municipalities has shown that the most frequent use of the concept lean is in elderly care - which is categorized as a heterogeneous customized service.

    The aim of this case study is to examine the fit between lean and municipal elderly care. The study has investigated what determines the ability of adopt

    The results show that the whole concept of lean thinking cannot be applied, primarily because of the complexity of the customer concept in the public sector. The interviewees identify several customers apart from the end-user of the service. The fact that tax payers and the social welfare board also are considered customers hinders the work with lean, since their interests may diverge from that of the end-user. However, by using lean tools, processes without involvement from the end-user have been improved, for instance services like administration, laundry and storage management. In turn, these improvements made time for value creating activities for the end-user. The results also show that the Social authority regulating the Swedish municipal elderly care, actually enables an approach inspired by lean. This is primarily due to the development towards a service production based on the actual needs of the end-user rather than being limited to the existing services.

  • 15.
    Cerneckis, Gvidas
    et al.
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Commercial and Business Law. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Thuresson, Björn
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Commercial and Business Law. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Avknoppningar av kommunala verksamheter - i behov av nya regler?2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Begreppet avknoppning används genomgående för att beskriva en form av privatisering som inte sällan innebär att en verksamhet övertas av tidigare anställd personal, som fortsätter bedriva den i egen regi. I samband med avknoppningar aktualiseras följaktligen såväl civilrätt som offentligrätt.

    I kommunallagen föreskrivs bland annat att understöd till enskilda företag är förbjudet såvida inte synnerliga skäl föreligger. Huruvida ett beslut om avknoppning innebär ett sådant stöd, prövas genom laglighetsprövning, vilket kan påkallas av varje kommunmedlem. Prövningen innebär att domstolen kan upphäva beslutet ifall det strider mot förbudet. En kommun kan emellertid verkställa beslutet innan prövningen har gjorts. Verkställandet sker exempelvis genom att kommunen träffar ett försäljningsavtal med en privat aktör. Kommunen uppträder således som avtalspart gentemot köparen och är bunden av de villkor som i avtalet fattas. Problem uppstår när domstolen upphäver ett beslut om avknoppning som skett till underpris, efter att verkställandet av beslutet i fråga redan har skett. Denna problematik har ställts på sin spets i ett antal fall, där enskilda företag förvärvat fungerande verksamheter till ett pris som, i jämförelse med värderingar i efterhand, har visat sig kraftigt understiga marknadsvärdet. Även om de kommunala besluten om avknoppningar i dessa fall har undanröjts, har det visat sig vara komplicerat att rätta besluten, huvudsakligen på grund av bindande civilrättsliga avtal.

    Sammanfattningsvis kan avknoppningar föranleda rättslig problematik som i denna uppsats närmare analyseras. 

  • 16.
    Colnerud, Gunnel
    et al.
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences, Teaching and Learning in School, Teacher Education and other Educational Settings. Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Granström, Kjell
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences, Teaching and Learning in School, Teacher Education and other Educational Settings. Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Zetterholm Ankarstrand, Ingegerd
    Lokala styrelser med föräldramajoritet: inflytande på riktigt eller på låtsas?2001Report (Other academic)
  • 17.
    Edquist, Charles
    et al.
    Linköping University, The Tema Institute. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Sjögren, Hans
    Linköping University, The Tema Institute, Technology and Social Change. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Östergötland: en innovativ miljö?2001Report (Other academic)
  • 18.
    Edwardsson, Erik
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kangasvieri, Nadja
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Syssner, Josefina
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Visionen om staden: att utveckla en stadsvision i dialog med medborgarna2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport handlar om Motala kommuns arbete med att ta fram en framtidsvision för staden Motala. Det är alltså ett specifikt fall som står i centrum för rapporten, men de frågor som behandlas är av generellt intresse.

    Rapporten pekar på att visioner och visionsarbete kan ges olika betydelse av olika aktörer. Visionen kan ses som ett riktmärke som ska ge övergripande vägledning för beslutsfattande. Den kan också ses som något som succesivt ska konkretiseras via faktiska beslut och åtgärder. En slutsats är därför att visionsarbete bör åtföljas av en tydlig diskussion om visionens plats i den lokala politiken och planeringen.

    Rapporten pekar också på att samverkan är en arbetsform som värdesätts av i princip alla de som ingår i vårt intervjumaterial. Graden av samverkan i det aktuella projektet beskrivs emellertid som lägre än önskad. Flera av informanterna ger dock uttryck för att det utvecklats en större tillit och ett förbättrat samtalsklimat under projektperioden. En möjlig slutsats är att de parter som ingått i projektet nu är bättre rustade än tidigare att gemensamt formulera strategier och framtidsbilder för staden. Samverkan är då att betrakta som ett resultat i projektet, snarare än en förutsättning eller ett medel. Detta bör också klargöras då samverkansprojekt inleds. Framförallt för att skapa rimliga förväntningar på sådana projekt.

    Rapporten visar att projektet haft en uttalad ambition att involvera medborgarna i arbetet med visionen. Samtidigt ger studiens informanter uttryck för svårigheter att nå en bredare allmänhet, istället för de som i intervjuerna beskrivs som ”proffstyckare”. I arbetet med att skapa förutsättningar för medborgarnas delaktighet behövs en reflektion över varför dessa inte är delaktiga i så stor utsträckning som önskat. I enlighet med tidigare forskning lyfts tid, kompetens och intresse fram som tre viktiga förklaringar till låg grad av deltagande.

    Rapportförfattarna argumenterar avslutningsvis för att arbetet med en vision kan vara alltför abstrakt för att väcka engagemang hos medborgarna. Däremot kan de beslut som fattas i framtiden, mot bakgrund av den nya stadsvisionen, komma att både välkomnas och kritiseras av medborgarna i kommunen. Här är det centralt att protester i efterhand, och protester mot oväntade konsekvenser av visionsarbetet, ses som en del i den löpande medborgardialogen. Även om visionsprojektet i formell mening avslutas, bör det offentliga samtalet om framtidsfrågorna fortsätta.

  • 19.
    Ekholm, David
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Idrott som lokal socialpolitik: Kommun och civilsamhälle i samverkan2019Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten presenterar resultat av en studie som bedrivits inom forskningsprojektet ”Idrott som en väg till social inkludering: styrning genom demokratisk fostran och organisatorisk samverkan”. I rapporten redovisas specifikt hur den idrottsbaserade sociala verksamheten midnattsfotboll har etablerats i två olika städer (”Västerstad” och ”Österstad”) i samverkan mellan idrottsföreningar, en nationell stiftelse och kommunerna i dessa städer. Midnattsfotboll är ett slags fotbollsverksamhet med sociala ändamål för ungdomar i åldern 12 till cirka 25 år som bedrivs under lördagskvällar i socioekonomiskt utsatta områden. Verksamheterna har följts framförallt genom intervjuer med företrädare för verksamheterna och observationer på plats.

    Syftet är att beskriva hur samverkan mellan olika aktörer både upplevs och går till i praktiken, identifiera olika förutsättningar för att kunna etablera verksamhet samt att bidra till reflektion kring vilken plats och betydelse en sådan verksamhet kan ha lokalt och politiskt.

    Rapporten vänder sig till läsare med intresse för kultur- och fritidsaktiviteter, såsom idrott, men särskilt till verksamma i beslutsfattande eller verksamhetsnära positioner i kommuner eller andra myndigheter, på idrottsförbund, i föreningar och i civilsamhället i allmänhet. Ambitionen med studien är att den kunskap som redovisas i rapporten ska kunna ligga till grund för både verksamhetsutveckling och diskussioner om kultur- och fritids liksom socialpolitik och betydelsen av idrott inom dessa politikområden.

    Rapporten behandlar återkommande flera viktiga teman som har med gränser och gränsöverskridanden att göra. Det gäller dels (sektors-) gränser mellan civilsamhällets aktörer och offentliga aktörer, och dels (administrativa) gränser mellan vad som uppfattas som olika politikområden, såsom kultur- och fritidspolitik och socialpolitik. Därtill bidrar studien med nära beskrivningar av hur arbetet med att utveckla en social verksamhet i samverkan mellan olika aktörer med olika bakgrunder tar form i praktiken.

    Bland de huvudsakliga resultat som rapporten bidrar med kan följande lyftas fram särskilt:

    • Verksamheternas etablering har sett väldigt olika ut i de två städerna trots liknande upplägg och relation till stiftelsen. Verksamheten i Västerstad har haft svårt att etablera sig långsiktigt och på ett formaliserat sätt; verksamheten i Österstad har etablerats tydligare och har dessutom kunnat utvecklas och expandera lokalt.
    • De båda verksamheterna har haft olika organisatoriska förutsättningar och ekonomiska möjligheter, vilket påverkat hur de utvecklats. Ekonomin är beroende av de organisatoriska förmågorna i verksamheterna. Mycket av kontinuiteten och engagemanget i verksamheterna bygger på ledarna och för att kunna rekrytera dem behövs ekonomiska resurser.
    • För att en verksamhet ska etableras lokalt är de specifika förutsättningarna både i städerna och i områdena där verksamheten bedrivs centrala. Det gäller dels ifråga om den befintliga föreningsverksamheten lokalt (som kan kanalisera verksamheter) och dels ifråga om möjligheter till stöd av politiska beslutsfattare och förvaltning på lokal nivå.
    • För att en verksamhet ska kunna etableras lokalt är det viktigt att det inte bara finns en utarbetad plan för själva fotbollsaktiviteten (praktik) utan även för organisation, ledning och samverkan med andra involverade aktörer (program). När en utarbetad plan för verksamhetens program saknas lokalt blir enskilda företrädare och ledares individuella förmågor att navigera i relation till andra aktörers viljor och organisationer avgörande. Detta gäller särskilt ifråga om strategisk kommunikation och förmåga att anpassa målbilder.
    • I de fall som kommuner vill stödja verksamheter som midnattsfotboll är det viktigt att reflektera kring sådana verksamheters politiska betydelse och deras potential för att uppnå politiska mål. Det gäller bland annat den mer generella betydelsen av samverkan med civilsamhället som utförare av tjänster och service, men det berör också avvägningar mellan professionella färdigheter och personliga egenskaper i sociala insatser och verksamheter. Projekt av det här slaget väcker också frågor om hur civilsamhällets (förmodade) självständighet kan värnas vid samverkansrelationer samt huruvida jämlik tillgång till idrottsaktiviteter för unga behöver motiveras med just socialpolitiska ändamål. Inte minst gäller det här att ha en rimlig tilltro till den kraft som tillskrivs just idrott ifråga om att bidra till integration och allmän samhällsutveckling. Inkludering i idrott (som ett mål i sig självt) behöver värderas i relation till tilltron till idrott som ett sätt (som ett verktyg) att skapa inkludering i samhället.
  • 20.
    Elmqvist, Anna
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Äldreforskning vid Linköpings universitet: en sammanställning av kunskapsläget2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Vi blir allt äldre, och är friskare allt längre. De senaste 100 åren har genomsnittsåldern ökat dramatiskt. Det är en fantastisk framgång för välfärdssamhället. Men hur är våra attityder till äldre? Ser vi verkligen de äldre som en resurs i samhället, och inte som en belastning eller ett problem? Visst ställer den ökade andelen äldre samhället inför stora uppgifter. Det krävs god framförhållning i samhällsplanering och byggande. Större krav än tidigare kommer att ställas på egenmakt och kvalitet i äldreomsorgen. Det måste finnas en sammanhållen vård runt de som är i behov av många olika insatser från samhället. De äldres engagemang, kompetens och erfarenhet behövs. Frågan är vilka strategierkommunerna har för denna gigantiska utmaning.

    I denna rapport har fil. kand. Anna Elmqvist för CKS räkning inventerat den äldreforskning som bedrivs vid Linköpings universitet. Anna har  identifierat drygt 120 projekt, många av dem tvärvetenskapliga. Översikten visar på en stor bredd. Här finns projekt som handlar om allt ifrån ledarskap och organisation inom äldreomsorgen till äldres ekonomiska situation och äldre hbtq-personers livserfarenheter.

    Författaren till rapporten efterlyser mer forskning kring de som är 60+ och håller sig friska och aktiva långt upp i åldrarna. Ett område som hittills  varit sparsamt utforskat är äldre kopplat till migration och etnicitet. Ett annat rör äldre och teknik.

    Rapporten ger en god grund för att utveckla äldreområdet vidare i mötet mellan forskning och den kommunala verksamheten. CKS kommer under hösten 2011 att knyta till sig spetskompetens med uppgift att utveckla äldreområdet. En äldreforskningsdag med seminarier och diskussionsforum planeras också.

    Till sist: ett stort tack till alla ni på Linköpings universitet som bidragitmed underlag till rapporten. Och tack till Anna för ett mycket gott arbete.

    Rapporten går att beställa via CKS hemsida, www.liu.se/cks.

  • 21.
    Elmqvist, Anna
    et al.
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Abramsson, Marianne
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Cedersund, Elisabet
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Omsorgen om landsbygdens äldsta: Kommuner och civilsamhälle i fokus2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna skrift redovisas resultat från projektet ”Omsorgen om landsbygdens äldsta. Kommunens och civilsamhällets omsorgsnätverk i semi-rurala miljöer”. Syftet med projektet är att öka kunskapen om hur äldre som bor på landsbygden själva ser på sitt åldrande, vad man är engagerad i, hur man vill bo och vilket stöd och vilken hjälp man har och ger till andra. I projektet studeras hur några mindre landsbygdskommuner ordnar äldreomsorgen och hur kommunerna och vissa lokala aktörer förhåller sig till äldres behov och intresse.

    Fokus i denna skrift riktas mot kommunens sätt att organisera och genomföra omsorg, samt hur den är kopplad till det civila samhällets aktörer. Materialet som ingår har insamlats i de tre kommunerna Valdemarsvik, Ydre och Åtvidaberg. I denna skrift redovisas resultat från intervjuer som genomförts med representanter för dessa kommuner (kommunalråd, kommunchef, omsorgschef ). Redovisningen av intervjuerna berör de intervjuades syn på den egna kommunens förutsättningar, kommunernas strategier och framtidssyn. Skriften innehåller också resultat från intervjuer med representanter från civilsamhället, seniorföreningar (PRO:s och SPF:s ordförande, vice ordförande, styrelseledamot) och kyrka (diakon, präst). I dessa intervjuer berörs synen på förhållandena för kommunens äldsta, samt civilsamhällets roll som omsorgsaktör.

    Trots att de tre kommunerna kan förefalla likartade, visar studiens resultat på skillnader dem mellan. I Åtvidaberg finns ett tydligare centralortsfokus än i de andra två kommunerna. Även om Ydre som är en liten kommun också har en given centralort dit verksamheter koncentreras, finns ett tydligare landsbygdsfokus. Ydre är en skogs- och jordbrukskommun med en hög andel egna företagare. Inom kustkommunen Valdemarsvik förs ett tydligare resonemang om hur man ska kunna erbjuda service i olika kommundelar, något som man upplever att kommuninvånarna är angelägna om. Valdemarsvik består av flera relativt självständiga samhällen vilka tidigare var egna kommuner och som månar om sin egen självständighet. Arbetet i kommunen har även präglats av resonemanget ”hela kommunen ska leva”. I de två kommunerna Ydre och Valdemarsvik, har man poängterat att närheten till sitt lokalsamhälle liksom personkännedom är viktiga faktorer i äldreomsorgen, medan man i Åtvidaberg i större utsträckning har utgått från att man bättre tillfredsställer äldre personers behov genom att äldre kommer närmare service och tillgänglighet i centralorten. Den stora frågan i alla tre kommunerna är hur man ska kunna erbjuda äldreomsorg med samma kvalitet som idag till en växande andel äldre men med minskande skatteintäkter. Här är dock inställningen att det är något som måste lösas på nationell nivå t ex genom utjämningsbidrag för att man ska kunna åldras på jämlika villkor nationellt.

    Frågor som är ständigt aktuella i kommunerna gäller hur man ska kunna tillfredsställa tillgänglighet till servicefunktioner för dem som bor längre ut i kommunerna, utanför centralorten eller de större samhällena. Kollektivtrafiken på landsbygden utgör en stor kostnad och turtätheten minskar kontinuerligt. För dem som inte längre kan köra bil kan detta bli en avgörande fråga för om man kan bo kvar eller ej. Färdtjänst täcker en del av behovet liksom anropsstyrd trafik, men fungerar sämre för att upprätthålla sociala kontakter som huvudsakligen sker på kvällstid eller helger. Att kunna erbjuda äldre bra och funktionella bostäder är ytterligare en fråga som tas upp. Man är beroende av att någon vill erbjuda bostäder samt att det finns en betalningsvilja hos äldre personer för den typen av bostäder, båda dessa faktorer upplevs som problematiska. Idén att främja kvarboende kan å ena sidan förstås i ljuset av att det är en kostnadseffektiv strategi i en tid där decentralisering ställer ökade krav på kommuner att själva sörja för sin välgång och där medborgarnas resurser och hälsa blir allt viktigare för utvecklingen i lokala miljöer. Å andra sidan kan kvarboendeprincipen ses som en form av nyliberal vision som betonar inte bara regioners utan också enskilda individers egenansvar, självtillräcklighet och valfrihet.

    Sammantaget ter sig ett friskt och aktivt åldrande – förkroppsligat i kvarboende – ofta både nödvändigt och önskvärt. Mycket av strategierna går ut på att den äldre människans vardag ska kunna fortsätta att fungera som förut. Omsorgen går ut på att bevara förmågor. När det gäller att skapa ett äldrevänligt samhälle med goda kommunikationer kommenterade exempelvis en av studiens informanter: ”Så folk ska kunna få sin vardag att, så länge som möjligt, vara ganska lik den man har haft förut”.

    Från kommunernas sida räknar man med att verksamheten i större utsträckning kommer att koncentreras till att möta äldres grundläggande behov, något som i skriften betecknas anpassningslogik. Man förutsätter då att andra aktörer än kommunerna ska tillfredsställa övriga behov, men riktigt hur det ska gå till är ibland oklart. Det kan gälla dels privata marknadsaktörer som dock är beroende av ekonomisk lönsamhet, dels frivilligorganisationer och anhöriga. Föreningsliv och kyrkan uppfattas som viktiga komplement av såväl kommunen som av organisationerna själva. De äldre ses som en resurs för den egna gruppen, samtidigt som representanter för kyrkan och frivilligorganisationerna menar att människor inte alltid är benägna att be om hjälp ens av närstående. Föreningar och frivilligverksamheter står för en stor del av aktiviteterna på landsbygden men är beroende av eldsjälar och kontinuiteten är därför osäker. Det finns dock en optimism om att det sker generationsskiften även inom dessa verksamheter som bidrar till att göra fortlevnaden möjlig. Föreningsliv och dylikt blir ett sätt att skapa ringar på vattnet, att vara ett forum där sociala nätverk kan etableras och fortsätta växa på egen hand. I studien framgår även att många äldre själva fyller en viktig roll både som omsorgsgivare och för det sociala livet i stort.

    I skriften skisseras olika vägar för att lösa den brännande frågan om hur den mindre kommunen kan möta en framtid med krympande kommunstorlek och samtidigt tillförsäkra god service till en åldrande befolkning. Sannolikt är det så att olika lösningar passar olika väl i olika typer av kommuner och för olika typer av frågor. Ett resultat som framkommer i skriften är att de lokala förhållandena behöver bli en utgångspunkt för den planering som sker för att möta framtiden. Kan hända är det olika lokala initiativ som gör en verklig skillnad, initiativ som kan genomföras med stöd från regional och statlig nivå. Lösningen kan i många fall handla om att finna en balans mellan politiska ambitioner, framåtanda och anpassningslogik.

  • 22.
    Eriksson, Erik
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kunskapsutveckling som etablering: om kvalificerade etableringsinsatser och målgruppsinkludering i myndigheters kunskapsproduktion2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten presenterar resultatet av en närstudie av ett projekt som bedrivits vid Enheten för integration och etablering på Arbetsförmedlingens huvudkontor i Stockholm. Studien har bedrivits genom följeforskning med etnografiska drag, där forskaren på nära håll följt projektets genomförande. Projektet som undersöktes hette ”I centrum av etableringen” och hade två parallella syften:

    1. 1 Att i nära samarbete med myndighetens målgrupp bedriva kunskapsutveckling om deltagares upplevelser av Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag, och
    2. 2 Att fungera som en etableringsinsats för de fyra nyanlända invandrare som rekryterades att delta i projektet.

    Projektets första syfte utgick från ett upplevt behov av kunskap om hur deltagare i etableringsuppdraget uppfattar sin situation och Arbetsförmedlingens insatser. Målsättningen var att genom en intervjustudie skapa kunskap som utgick från ett tydligt deltagarperspektiv. Fyra deltagare från etableringsuppdraget rekryterades för att genomföra undersökningen och ambitionen var att dessa skulle ges inflytande och kontroll över arbetet, utan att påverkas av ett organisationsperspektiv. De huvudsakliga lärdomarna från projektet i termer av målgruppsinvolvering i kunskapsutveckling kan sammanfattas här:

    • Den kunskap som skapas i samarbete mellan myndighet och målgrupp har potential att skapa en för organisationen ny och okonventionell kunskap som skiljer sig från annan kunskapsproduktion inom organisationen. Se sida 55, 71-73.
    • En förutsättning för att skapa för organisationen unik kunskap är att deltagarna ges hög grad av kontroll över de aspekter av studien som har med frågeformulering, perspektivval och tolkning att göra. Se sida 66-68.
    • Om representanter för målgruppen agerar intervjuare i en undersökning av målgruppens upplevelser kan det ha fördelen att svaren blir mer djupgående och nyanserade, framförallt om det innebär att språkbarriärer i intervjusituationen kan undvikas. Se sida 54-55, 61.
    • Kunskapsutveckling i samarbete innebär en balansgång mellan organisatoriskt ledarskap och deltagarkontroll i arbetsprocessen. Se sida 66-68.
    • Eftersom den kunskap som skapas kan vara av annan karaktär än konventionella kunskapsprodukter inom organisationen kan det vara en utmaning att ta emot och hantera den kunskap som produceras. Se sida 73-75.
    • Kunskapsutveckling i samarbete kan vara mer tids- och arbetskrävande än konventionella forskningsprojekt. Se sida 67, 70.

    Genom att projektet lyckades medge en jämförelsevis hög grad av deltagarkontroll i arbetsprocessen skapades en kunskapsprodukt med ett tydligt deltagarperspektiv. Förutsatt att detta är vad som efterfrågas kan projektet därför ses som ett lyckat exempel på kunskapsutveckling i samarbete. Samtidigt uppstod vissa svårigheter som hade att göra med att planeringen och strukturen i projektet inte var helt anpassad till de individer som rekryterades för att genomföra arbetet. Detta påvisar vikten av att på förhand överväga behoven och rollerna i projektet, liksom vilka aspekter av arbetet som kan medge en högre grad av styrning/ledarskap utan att deltagarperspektivet äventyras. Eftersom projektet varit nyskapande och ovanligt inom det svenska myndighetsväsendet är det dock förståeligt att det varit svårt att på förhand bedöma hur balansen mellan deltagarkontroll/egenansvar och styrning/ ledarskap skulle avvägas.

    Också som etableringsinsats var projektet framgångsrikt och ett halvår efter projektets slut hade samtliga fyra deltagare kvalificerade anställningar inom Arbetsförmedlingen. Genom analysen undersöks hur och varför projektet varit ett stöd i projektmedarbetarnas etablering. De huvudsakliga lärdomar som kan dras från projektet i termer av etableringsinsats kan sammanfattas på följande sätt:

    • Arbetsplatsförlagda etableringsinsatser kan genom en rad mekanismer stödja en deltagare i att närma sig arbetsmarknaden. Mekanismer som identifierats i projektet var:
    1. Formell arbetslivserfarenhet och formella kompetenser som kan dokumenteras på CV.
    2. Utveckling av deltagarnas professionella kompetenser.
    3. Språkutveckling.
    4. Förståelse för hur ett arbetsmarknadssegment är uppbyggt och hur dess arbetsplatser fungerar (i det här fallet det svenska förvaltningssystemet och myndigheten som arbetsplats).
    5. Etablerande av nätverk och kontakter.
    6. En första ingång till en potentiell arbetsgivare.
    7. Ökat självförtroende hos deltagarna.
    8. Praktiskt stöd i det fortsatta arbetssökandet.

    Det är långt ifrån självklart att alla etableringsinsatser ger allt det stöd som listas ovan och projektet I centrum av etableringen kan närmast ses som en form av best practice.

    • En tydlig framgångsfaktor i arbetsplatsförlagda etableringsinsatser är att arbetsuppgifterna är kvalificerade och av deltagarna upplevs som meningsfulla. Se sida 91-92.
    • Kvalificerade arbetsplatsförlagda etableringsinsatser är av stor vikt för att stödja deltagare att etablera sig på en arbetsmarknad som motsvarar deras kompetensnivå. Se sida 87, 93.
    • Engagemanget från arbetsgivaren som erbjuder insatsen är av stor betydelse. Se sida 88-89.
    • Mentorskap och handledning framstår som en framgångsfaktor inom kvalificerade arbetsplatsförlagda etableringsinsatser. Se sida 98-101.
    • Etableringsinsatsen bör vara tydligt förankrad på arbetsplatsen, där medarbetarnas (liksom deltagarnas) roller och ansvar är tydligt definierade. Se sida 89, 97f.
    • Arbetsgivaren måste vara beredd på att en etableringsinsats inte enbart ger vinster utan samtidigt också kan kräva tid och resurser. Se sida 98-101.

    Att alla deltagarna efter projektets slut fick anställning inom Arbetsförmedlingen inbjuder till tolkningen att det avgörande för etableringen var att deltagarna fick en ingång till en arbetsgivare. Detta är otvivelaktigt en viktig aspekt − samtidigt krävdes ett omfattande arbetssökande för de flesta av deltagarna innan de lyckades bli ordinarie anställda inom myndigheten. Att etableringsinsatsen var förlagd inom Arbetsförmedlingen kan alltså inte ensamt förklara det lyckade utfallet.

    Teoretiskt är det möjligt att dela upp projektets genomförande i två delar utifrån dess två separata syften, men i praktiken har arbetet fortlöpt som ett enhetligt projekt där de två syftena integrerats som olika aspekter av ett och samma arbete. De huvudsakliga lärdomar som kan dras från projektet som helhet kan sammanfattas på följande sätt:

    • I projekt med flera syften är det viktigt att det finns en tydlig och meningsfull länk mellan syftena. Se sida 105-106.
    • Ambitioner kopplade till de olika syftena kan kollidera, vilket gör att kompromisser och avvägningar mellan handlingsalternativ måste göras. Se sida 106f. Projekt med flera syften kan innebära att projektledarrollen blir bredare och mer omfattande. Se sida 110.
    • Vid arbetsplatsförlagda etableringsåtgärder framstår matchningen mellan å ena sidan arbetsplatsens behov och arbetsuppgifternas innehåll, och å andra sidan deltagarens kompetens och möjlighet att bidra, som viktig för ett lyckat utfall. Se sida 106.

    Projektets två syften kan sägas ha varit väl anpassade till varandra genom att varje syfte för sig bidrog till att det andra syftet kunde uppnås. Det fanns således en förtjänstfull synergi mellan de två syftena. Samtidigt visade det sig att de två syftena ibland stod i konflikt med varandra på ett sätt som gjorde att det ena var tvunget att ges företräde framför det andra. En övergripande lärdom som kan dras är därför att projekt som bedrivs med parallella syften bör vara utformade så att de positiva synergieffekterna överskrida potentiella konflikter mellan syftena.

  • 23.
    Erlingsson, Gissur
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Eastsweden Municipality Research Centre . Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Partidemokrati på landstingsnivå: Kunskapsinventering med empiriska illustrationer2009Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Partierna spelar en avgörande roll i demokratin. De garanterar att en politisk styrning etableras, och partiernas interna verksamhet skapar förutsättningar för en demokratisk politisk styrning. Partierna utgör därför en nödvändig förutsättning för upprätthållandet av demokratisk legitimitet för politik på lokal, regional och nationell nivå.

    Det är mycket ont om forskning som berör demokrati på landstingsnivå, och ytterst lite behandlar partiernas verksamhet i landstingen. Eftersom partierna spelar en viktig roll för demokratisk legitimitet, är detta en kunskapslucka som behöver fyllas.

    Syftet med rapporten är att inventera forskning och debatt om demokrati i landstingen. Detta görs genom en forskningsöversikt som kompletteras med en fallstudie om hur den interna koordineringen, förankringen och beslutsfattandet fungerar i två partier ute i ett svenskt landsting.

    Huvudresultaten från forskningsöversikten är:

    • Det policyområde som landstingspolitiker ansvarar för är svårstyrt: området beskrivs som komplext och svårt för lekmän att begripa, staten har ett starkt intresse av att styra hälso- och sjukvården och begränsa utrymmet för landstingens självstyrelse, och de professioner som befolkar verkställighetsledet är starka, självständiga aktörer med egna agendor. Utrymmet för folkvalda att kontrollera landstingspolitiken förefaller därför vara kringskuret.
    • Landstingspolitiker är anonyma för medborgarna. Föga överraskande blir landstingspolitiker sällan kontaktade av väljarna – åtminstone om man jämför med politiker på den primärkommunala nivån.
    • De förtroendevalda som sitter i landstingen är inte själva nöjda med hur demokratin på landstingsnivå fungerar.
    • Vissa landsting har själva försökt diagnostisera de egna landstingens demokratiska hälsotillstånd genom enkätundersökningar. Resultaten pekar på att många fritidspolitiker har svårt att kombinera uppdraget med jobb och familjeliv, besluten upplevs inte alltid som välförankrade i partigrupperna, fullmäktige beskrivs som transportkompani och mycketbeslutsmakt är koncentrerad till heltidspolitiker, och många upplever att tjänstemän och professioner har ett alldeles för stort inflytande.

    Huvudresultaten från fallstudien är:

    • Landstingsfrågor diskuteras i liten utsträckning på partiernas medlemsmöten. Det är ovanligt att förslag till förändringar kommer underifrån. Undantagen rör reaktioner på till exempel nedskärningar.
    • Partiernas interna ansvarsutkrävande är mer omständligt på landstingsnivån jämfört med den kommunala. Det krävs ett steg extra led i landstingspolitiken jämfört med kommunpolitiken. Ansvarsutkrävande sker via ombud på förbunds- eller distriktsnivå. Detta torde inverka negativt på förmågan att förankra landstingspolitik i bredare medlemslager.
    • Två sorters klyftor rörande inflytande kan skönjas i partierna. Dels mellan fullmäktigegrupper och partiorganisation, där fullmäktigegrupperna lever sitt eget liv i större utsträckning jämfört med i kommunerna. Dels mellan de heltidsengagerade och fritidspolitikerna, där partiernas ”innersta kretsar” har stort inflytande på partiernas ställningstaganden.

    Mot denna bakgrund är det lätt att identifiera problem med landstingspolitikens legitimitet. Samtidigt ska påminnas om att vi lever i ett representativt politiskt system. Det är ändamålsenligt att delegera makt till representanter som har vilja, intresse och engagemang, kapacitet och kompetens att ta på sig förtroendeuppdrag.

    Maktkoncentrationen är villkorad. Det finns mekanismer för ansvarsutkrävande, såväl inom partiorganisationer som inom fullmäktigegrupper. En anhängare av ett representativt demokratiideal behöver inte ligga sömnlös över de resultat som presenterats. En anhängare av folkrörelseidealet, däremot, ska oroa sig. Resultaten pekar mot att det finns utrymme för översyn av de procedurer som finns för rotation av eliterna samt för det interna ansvarsutkrävandet inom partiapparaterna.

     

  • 24.
    Erlingsson, Gissur Ó.
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Fogelgren, Mattias
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Olsson, Fredrik
    Institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap, Uppsala universitet.
    Thomasson, Anna
    Företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet, Ekonomihögskolan.
    Öhrvall, Richard
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Political Science. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Hur styrs och granskas kommunala bolag?: Erfarenheter och lärdomar från Norrköpings kommun2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det är vanligt, och blir allt vanligare, att kommuner organiserar sin verksamhet i kommunala bolag. I dagsläget finns omkring 1 700 kommunala bolag (i primärkommunerna). Bolagen spelar en viktig samhällsekonomisk roll. Enligt vissa beräkningar omsätter de ungefär 200 miljarder kronor, sysselsätter omkring 48 000 personer och har ett sammanlagt värde på cirka 1 875 miljarder. Parallellt med att de har vuxit i antal har flera kritiska debatter blossat upp om dem under 2000-talet. Beaktat det samhällsekonomiska perspektivet, samt att bolagens existens motiveras av att de ska ha ett kommunalt ändamål, är rapportens utgångspunkt att det är angeläget att studera frågor som rör styrning och granskning av kommunala bolag.

    Rapportens övergripande syfte är därför att inventera de verktyg för ägarstyrning som en kommun kan nyttja för att säkra att de kommunala bolagen verkligen gör det de är avsedda att göra. Det är en pilotstudie, oss veterligen den första i sitt slag. Eftersom vi saknar jämförbara data från andra kommuner att ställa våra resultat mot har vi heller ingen möjlighet att säga huruvida det vi finner ska betraktas som ”bra” eller ”mindre bra”. Det är heller inte vår avsikt. Ambitionen är istället att bidra till ökad reflektion kring hur kommuner kan bli bättre som bolagsägare. Med stöd i våra resultat redovisas slutsatserna i form av sex diskussionspunkter. De har en generell prägel och torde ha relevans för alla kommuner som äger bolag.

    • Fullmäktigeledamöter efterlyser ett levande samtal om bolagen. Vår undersökning visar att överraskande många fullmäktigeledamöter anser att bolagen inte diskuteras i tillräckligt stor utsträckning i kommunfullmäktige. Hit hör också att ungefär hälften av fullmäktigeledamöterna (som saknar styrelseuppdrag) som besvarade vår enkät uttrycker missnöje med hur lekmannarevisorernas granskning av bolagen återrapporteras till fullmäktige. Från fullmäktigeledamöternas sida finns sålunda en önskan om att bolagen diskuteras i större utsträckning i kommunfullmäktige liksom att lekmannarevisorernas rapporter lyfts fram på ett bättre sätt i fullmäktige.
    • Det finns en viss opinion för att reformera dagens bolagsstruktur. Flera av dem som besvarade vår enkät anser det vara olämpligt att driva verksamheter inom ”kultur, fritid, turism och event” samt ”kommunikationer, transport och magasinering”. Kritisk diskussion om existensberättigandet för vissa bolag förekom också i våra intervjuer. Hit hör också att en minoritet av dem som besvarade enkäten anser att dagens bolagsstruktur är tydlig och genomskådlig. Siffran betraktar vi som låg mot bakgrund av att kommunfullmäktige bär det yttersta ansvaret för kommunernas bolagsstyrning. Dessa sakförhållanden aktualiserar frågan om kommunen borde initiera en samlad diskussion om hur optimal dagens bolagsstruktur egentligen är.
    • Det finns frågetecken om arkivering, dokumentation och öppenhet. Den upplevda bristen på transparens i bolagsstrukturen tangerar frågor om insyn och ansvarsutkrävande. En förutsättning för kritisk medborgerlig, forskningsmässig eller journalistisk granskning av offentligt utförda verksamheter (och därmed för ansvarsutkrävande) är att det är någorlunda enkelt att granska bolagen. Här finns utvecklingsområden. I vår enkät svarade cirka hälften av fullmäktigeledamöterna (utan styrelseuppdrag) att de helt enkelt inte vet om det är lätt eller svårt att få ut information om de kommunala bolagen. Dessutom angav en majoritet av de svarande att de tror att insyn och granskning blir svårare när verksamhet bedrivs i bolagsform. Också värt att uppmärksamma är att bara drygt hälften av styrelseledamöterna uppgav att de kände till de etiska riktlinjerna för de kommunala bolag i vars styrelse de sitter. Det är en anmärkningsvärd siffra då styrelserna själva ansvarar för att dessa riktlinjer ska vara på plats. Vad avser upprättande av och kännedom om exempelvis etiska riktlinjer förefaller en del arbete återstå i ett par av bolagen.
    • Enligt politiker och styrelseledamöter fungerar lekmannarevisionen bra, men man efterlyser en bättre diskussion av revisorernas granskningar i fullmäktige. Vår enkätstudie, liksom våra intervjuer med lekmannarevisorer, ger vid handen att lekmannarevisionen i Norrköpingfungerar tillfredsställande. Åtta av tio ansåg den fungera mycket eller ganska väl, och lekmannarevisorerna säger sig uppleva en stigande respekt för det arbete de utför. Ett utvecklingsområde som vi noterar imaterialet är att såväl fullmäktigeledamöterna som de intervjuade  lekmannarevisorerna tycker att bolagen och revisorernas granskningar diskuteras i för liten utsträckning i fullmäktige. Med tanke på att båda aktörerna delar denna problembeskrivning torde detta vara förhållandevis lätt att åtgärda.
    • Arbetet med att utse styrelser kan stärkas och bli mer transparent; utbildning och kompetensutveckling för styrelserna kan vässas. I enkätstudien spårar vi ett visst missnöje med processen genom vilken styrelseledamöter i Norrköpings kommunala bolag tillsätts. Bland fullmäktigeledamöter som saknar styrelseuppdrag menar bara drygt hälften att processen är genomskinlig och en tredjedel anser att befintliga processer inte säkrar att lämpliga styrelseledamöter ta  fram. En anmärkningsvärt låg andel, 15 procent, menar att det rådande sättet på vilket styrelseledamöter tas fram till stor del säkerställer att lämpliga kandidater utses till bolagsstyrelser. I materialet reses också frågetecken kring vilka utbildningsinsatser som erbjuds för styrelseledamöter. Avseende utbildningar för styrelseledamöter förefaller det finnas utrymme för förbättringar genom bättre struktur och systematik avseende frågor som när utbildningarna ska ges, vem som ska ansvara för att de ges och vad utbildningarna ska innehålla.
    • ”Personunion”: ett principiellt dilemma. I likhet med de flesta av landets kommuner finns i Norrköping en koncentration av uppdrag till ett mindre antal av kommunens ledande politiker. Vissa ser klara fördelar med ett sådant system. Styrningen blir mer praktisk och effektiv: de som sitter på flera stolar är redan insatta i kommunens organisation och i de aktuella frågorna, vilket gör att det blir lättare att hålla samman den interna styrningen då kommunikationen mellan tunga beslutsfattare underlättas. Samtidigt reser ordningen frågor, främst för att den ger upphov till en ”dubbla stolar”-problematik som kan bidra till försvårad insyn och kontroll, och därmed också besvärligare ansvarsutkrävande. Till ”dubbla stolar”-problematiken hör också följande. I fallet Norrköping sitter en av fyra styrelseledamöter även i kommunfullmäktige; och dessutom sitter flera kommunstyrelseledamöter i moderbolagets (Rådhus AB) styrelse. På papperet är det inte givet att rollerna är förenliga. Kommunfullmäktige har det yttersta ansvaret över kommunens bolagsstyrning och vidare har kommunstyrelsen sedan 2013 förstärkt uppsiktsplikt över bolagen. Det innebär att fullmäktige- och kommunstyrelseledamöter har en ägarrelation till bolagen. Så, för de fullmäktige- och kommunstyrelseledamöter som sitter i kommunala bolagsstyrelser innebär läget en potentiell lojalitetskonflikt: förutom att ha ägaransvar och uppsiktplikt, förväntas de agera utifrån bolagets perspektiv och se till bolagens bästa. Sedan en rapport från kommunrevisionen publicerades år 2012 finns det emellertid en diskussion om dessa frågor som signalerar medvetenhet om personunionens inneboende dilemman. Ett arbete pågår med att formalisera styrningen och uppföljningen av de kommunala bolagen i Norrköpings kommun.
  • 25.
    Erlingsson, Gissur Ó
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Hessling, Joakim
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Hur regleras kommunala bolags möjligheter att sponsra?2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Ibland uppmärksammas att kommunala bolag sponsrar föreningar och evenemang. Inte sällan är rapporteringen kritisk. Här aktualiseras bland annat vad som är tillåtet, lämpligt och etiskt i relation till sponsringsaktiviteterna. Emellertid är det inte uppenbart vad som gäller: Vad reglerar egentligen kommunala bolags möjligheter att sponsra, och när är det lämpligt för dem att göra det?

    Syftet med föreliggande rapport är tredelat; 1) att identifiera det eller de regelverk kommunala bolag bör förhålla sig till vid sponsringsbeslut, 2) att ge en kvalificerad uppskattning av i vilken utsträckning kommunala bolag förhåller sig till regelverket; och slutligen, att med grund i resultaten från dessa två delstudier, 3) formulera principer avseende hur sponsringsfrågan kan hanteras på ett korrekt och ändamålsenligt sätt lokalt. Målsättningen med detta är att stimulera till en konstruktiv diskussion om reglering och genomförande av sponsring via kommunala bolag.

    Rapportens syften försöker vi uppfylla genom att ta itu med fyra frågeområden:

    • Vilken lagstiftning och vilka principer bör kommuner och deras bolag förhålla sig till när de ska fatta sponsringsbeslut?
    • Har kommunerna i vårt urval policyer och riktlinjer för sponsring?
    • Hur ser faktiska policyer och riktlinjer för sponsring ut, och hur harmonierar dessa med det regelverk som bör reglera möjligheterna att sponsra?
    • I vilken utsträckning sponsrar kommunala bolag och vilka aktörer sponsras?

    Undersökningen utgör en explorativ pilotstudie av sju kommuner som granskas närmare. Studien visar en stor variation avseende på vilken nivå riktlinjer finns och vad dessa innehåller. Någon kommun saknar helt riktlinjer på kommun- och koncernnivå, andra har det bara på koncern- och bolagsnivå; ytterligare några har övergripande riktlinjer för såväl kommunen som de kommunala bolagen. När vi jämför de principer som vi identifierat som reglerande inom området, med vad som faktiskt återfinns i lokala policyer och riktlinjer, är intrycket att dessa inte alltid relaterar till relevanta lagar och principer, och policyer och riktlinjer ser olika ut från kommun till kommun. Detta i sig behöver inte betyda att bolagen bryter mot existerande regelverk. Men risken för regelöverträdelser torde dock minimeras, om relevanta lagar och principer är specificerade i lokala policyer och riktlinjer, liksom att detta gjorts känt ute i organisationerna, i synnerhet bland aktörer som beslutar om sponsring.

    Vi finner vidare att bolag i samtliga kommuner bedriver sponsringsverksamhet, om än i varierande grad. Framförallt rör det sig om sponsring av idrotts- och kulturföreningar, och större evenemang inom kommunen. Inte sällan är elitidrottsföreningar mottagare av sponsring. I de fall där en kommunal sponsringspolicy finns, bedömer vi att denna följs i majoriteten av fallen.

    Att sponsring regelmässigt förekommer i kommunala bolag, och att den – givet vår måttstock – i förekommande fall är svagt reglerad, understryker behovet av kunskapsutveckling. I rapporten växer en bild fram av bolagens sponsringsverksamhet som saknar tydlig ansvars- och beslutsfördelning; och vi noterar sponsring som riktas mot såväl elitidrott som (i enskilda fall) mot enskilda aktiebolag. De två kommuner som saknar kommunala eller koncernspecifika policyer hör dessutom till dem som lägger allra mest pengar inom bolagens respektive sponsringsverksamhet.

    En huvudpoäng är att kommunerna och deras bolag bättre behöver analysera (och externt kommunicera): 1) varför bolagen bedriver sponsringsverksamhet, 2) hur sponsringen ser ut, vilka man väljer att sponsra och vilka motprestationer man får, samt 3) på vilka grunder sponsringen görs i konkreta fall, 4) vem/vilka individer (eller organ) som i slutänden fattar beslut om detta (och med vilket mandat/förankring), och 5) hur sponsringen följs upp och utvärderas. Sammantaget visar våra resultat, och de frågor de ger upphov till, att det finns ett behov av att föra en aktiv diskussion om bolagens sponsringsverksamhet, samt uppmärksamma och sprida goda exempel på hur kommuner hanterat och reglerat frågan lokalt. Att vi funnit kunskapsluckor i flera avseenden, samt viss avvägningsproblematik, pekar på behovet av fördjupad forskning på området.

  • 26.
    Erlingsson, Gissur Ó
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Wittberg, Emanuel
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    De kommunala bolagen och offentlighetsprincipen2017Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Offentlighetsprincipen beskrivs ofta som en hörnsten i den svenska demokratin. Den innebär bland annat att journalister och medborgare har rätt till tillgång till information om den offentliga verksamheten i stat, kommun och landsting. Den principen tar sig framförallt uttryck i allmänna handlingars offentlighet. Möjligheten att granska makten på det sättet utgör en viktig förutsättning för ansvarsutkrävande, och ansvarsutkrävande är i sin tur en förutsättning för en välfungerande demokrati. Sålunda kan argumenteras, att om offentlighets-principen inte efterföljs, kan det skada demokratins kvalitet.

    Mot den bakgrunden är kommunalt ägda företag av särskilt intresse. År 1995 reformerades möjligheten till insyn i kommunala bolag, så att offentlighetsprincipen också omfattar dem. Lagändringen till trots, har flera studier uppmärksammat hur besvärligt det kan vara för journalister och allmänhet att få ut allmänna handlingar från kommunala bolag. Det är otillfredsställande i ljuset av att kommunala bolag blivit allt fler under perioden 2003–2016, och därigenom fått en ökande betydelse för kommunerna och deras invånare. Att kunna granska offentliga verksamheter som förvaltar stora samhällsvärden är en central förutsättning för ansvarsutkrävande. Det gäller givetvis också verksamheten i kommunalt ägda bolag.

    Emellertid dras huvuddelen av tidigare forskning med ett grundläggande metodologiskt problem. Endast de kommunala bolagen har undersökts. Sålunda görs ingen jämförelse med regelefterlevnaden i kommunal förvaltning. Så, visst, vi vet att kommunala bolag inte är särskilt bra på att följa offentlighetsprincipen. Men vi vet inte om förvaltningar är så mycket bättre.

    I syfte att justera denna skevhet i tidigare forskning, har vi genomfört ett slags ”stresstest”, där vi har begärt ut allmänna handlingar från både kommunala bolag och kommunala förvaltningar. Våra resultat är något överraskande och går delvis emot standardantaganden om sämre tillgänglighet till information om verksamheten i kommunala bolag. Båda driftsformerna tycks nämligen ha ungefär lika stora problem med att uppfylla kriteriet på skyndsam utlämning av det material vi önskade ha: cirka hälften av båda undersökningspopulationerna klarade inte vår måttstock om skyndsamt hanterande av utlämnandet.

    Implikationen av resultaten att man kanske inte enbart ska rikta kritik mot kommunala bolag vad avser öppenhet, insyn och möjlighet till granskning. Givetvis finns förbättringspotential där, det har vi ingen ambition att ifrågasätta. Men kritiken äger större allmängiltighet än så. Trots vackra ord om den svenska offentlighetsprincipen, verkar förvaltningar i praktiken ha brister när det kommer till utlämnande av allmänna handlingar. Rapporten väcker sålunda viktiga och generella frågor om den praktiska och vardagliga efterlevnaden av offentlighetsprincipen.

  • 27.
    Erlingsson, Gissur Ó
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Öhrvall, Richard
    Enheten för demokratistatistik, Statistiska centralbyrån, Örebro.
    Politikens villkor: Om engagemang och avhopp i kommunpolitiken2010Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Hur står det egentligen till med den svenska representativa demokratin? Sett över en längre tidsperiod har valdeltagandet sjunkit samtidigt som  politikermisstron har ökat. Partierna dräneras på medlemmar och många lokalorganisationer har problem med att rekrytera folk till förtroendeuppdrag. Dessutom är det vanligt att de som trots allt tar på sig uppdrag väljer att hoppa av i förtid. Nästan var sjätte kommunpolitiker lämnar sitt uppdrag innan mandatperiodens slut. Då avhopp är särskilt vanligt bland unga tas avhopp ofta till intäkt för att något är fel på det politiska systemet. Avhopp beskrivs inte sällan som en konsekvens av maktfullkomlighet, toppstyre, gubbvälde eller till och med mobbning.

    Men stämmer denna dystra bild av avhoppen? Vårt huvudsakliga syfte med den här rapporten är att beskriva de personer som i förtid lämnar sina politiska förtroendeuppdrag och att ta reda på varför de har valt att göra det. Vi vill även besvara frågor om varför personer väljer att engagera sig i politiska partier, och med avstamp i våra resultat föra en mer allmän diskussion om huruvida förtida avhopp bör betraktas som ett demokratiproblem. Slutligen reflekterar vi över vad partier och kommuner kan göra för att minimera avhopp i framtiden samt rekrytera fler medlemmar.

    Så, vilka är då rapportens viktigaste resultat? Våra data antyder att det är synnerligen ovanligt med egennytta som drivkraft för engagemang i lokalpolitiken. Det märks inte minst när respondenterna fått svara på hur de hamnade på valsedeln och om hur angelägna de var att bli invalda. Mycket få säger sig själva ha tagit initiativ till att bli placerade på valsedeln, och fyra av tio instämmer inte i påståendet att de gärna ville hamna i fullmäktige. Det märks också när ledamöterna anger skälen till att de trots allt kandiderat. Att främja den egna situationen har, för den stora majoriteten, ingen betydelse alls. Istället dominerar motiv av typen ”bidra till utvecklingen till ett bättre samhälle” samt att man är ”generellt engagerad i politik och samhällsfrågor”. Dessutom uppger de flesta att de, innan de kom in i fullmäktige, inte hade några höga förväntningar om att kunna få ett politiskt inflytande. Vi tolkar dessa data som att många kommunalt folkvalda är något ljumt, eller till och med lite motvilligt, engagerade. Man kan argumentera för att det är negativt för demokratin ifall den stora majoriteten av kommunpolitiker sitter på sina uppdrag med ett ljumt eller motvilligt engagemang.

  • 28.
    Eskilsson, Anna
    Linköping University, Faculty of Educational Sciences. Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies.
    Unga med inflytande - framtidens politiker?: erfarenheter från projektet Barn på landsbygd2010In: Samtal pågår: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg, Sabrina Thelander, Norrköping: Centrum för kommunstrategiska studier , 2010, p. 81-88Chapter in book (Other academic)
  • 29.
    Friberg, Tora
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Tänka om och tänka nytt om vardagens resor2010In: Samtal pågår: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg och Sabrina Thelander, Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet , 2010, p. 89-102Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Är det bättre med stora än med små kommuner? Kommer folkrörelsepartierna att bli mer kampanj- och väljarorienterade i framtiden? Hur formas en boendepolitik för det goda åldrandet? Lokala transportstrategier – hur och för vem? Hur påverkas kommunledningars samverkan om gymnasieskolan av att det finns friskolor? Är kulturekonomi framtidens lokala tillväxtmotor?</p><p>Dessa och andra frågor behandlas i denna bok. Den är ett led i Centrum för kommunstrategiska studiers, CKS, arbete med att bygga en dialog – utveckla goda samtal – mellan Linköpings universitet och medlemskommunerna i CKS. Den innehåller fjorton olika artiklar, inlägg, som forskare författat för att förmedla sina resultat, men också för att stärka en dialog med politiker och tjänstemän i kommunerna. Inläggen spänner över många olika ämnen och frågeställningar. De är i vissa fall konkreta och koncisa i andra fall beskrivande och reflekterande. Alla är de av kommunstrategisk karaktär.</p><p>I en kommun fattas en mängd olika politiska beslut kring de mest skiftande ämnen. Det kräver kunskap, reflektion och gedigna beslutsunderlag. Då kan forskares analyser och kunskapsproduktion vara till nytta. För att en fördjupad och samhällsrelevant forskning ska komma till stånd behövs emellertid reaktioner från politiker och tjänstemän. Det finns alltså ett ömsesidigt beroende. Det kan hanteras genom samtal i vilka forskare, politiker och tjänstemän kan utbyta erfarenheter, tankar och kunskaper. Inläggen i denna bok visar att samtal pågår!</

  • 30.
    Friberg, Tora
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Thelander, SabrinaLinköping University, Department for Studies of Social Change and Culture. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Samtal pågår …: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner2010Collection (editor) (Other academic)
    Abstract [en]

    Är det bättre med stora än med små kommuner? Kommer folkrörelsepartierna att bli mer kampanj- och väljarorienterade i framtiden? Hur formas en boendepolitik för det goda åldrandet? Lokala transportstrategier – hur och för vem? Hur påverkas kommunledningars samverkan om gymnasieskolan av att det finns friskolor? Är kulturekonomi framtidens lokala tillväxtmotor?

    Dessa och andra frågor behandlas i denna bok. Den är ett led i Centrum för kommunstrategiska studiers, CKS, arbete med att bygga en dialog – utveckla goda samtal – mellan Linköpings universitet och medlemskommunerna i CKS. Den innehåller fjorton olika artiklar, inlägg, som forskare författat för att förmedla sina resultat, men också för att stärka en dialog med politiker och tjänstemän i kommunerna. Inläggen spänner över många olika ämnen och frågeställningar. De är i vissa fall konkreta och koncisa i andra fall beskrivande och reflekterande. Alla är de av kommunstrategisk karaktär.

    I en kommun fattas en mängd olika politiska beslut kring de mest skiftande ämnen. Det kräver kunskap, reflektion och gedigna beslutsunderlag. Då kan forskares analyser och kunskapsproduktion vara till nytta. För att en fördjupad och samhällsrelevant forskning ska komma till stånd behövs emellertid reaktioner från politiker och tjänstemän. Det finns alltså ett ömsesidigt beroende. Det kan hanteras genom samtal i vilka forskare, politiker och tjänstemän kan utbyta erfarenheter, tankar och kunskaper. Inläggen i denna bok visar att samtal pågår!

  • 31.
    Gooch, Geoffrey
    et al.
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Political Science. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Persson, Bo
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Political Science. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Jansson, Gabriella
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Political Science. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Demokratisk dialog eller kamp om dagordningen? Studier av kommunikationen mellan kommuner, massmedier och medborgare i Östergötland2007Report (Other academic)
  • 32.
    Granfelt, Tiia Riitta
    et al.
    Linköping University, The Tema Institute. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Hjort af Ornäs, Anders
    Linköping University, The Tema Institute, Department of Water and Environmental Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Småföretagandets kultur: det saknade sammanhanget1999Report (Other academic)
  • 33.
    Grip, Björn
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Vårdcentralen och det ömtåliga hjärtat2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i de skillnader i ohälsa mellan tvillingstäderna Linköping och Norrköping som tidigare dokumenterats i en rapport som publicerades i CKS skriftserie år 2012. Skillnaderna är stora till Norrköpings nackdel, visade den rapporten. Överdödligheten i Norrköping är påtaglig, inte minst när det gäller hjärt-kärlsjukdomar, den diagnosgrupp som fortfarande orsakar flest dödsfall i Sverige. Sjukdomstypen står därför i centrum för denna studie, som är en studie som bygger på kvalitativa intervjuer huvudsakligen med distriktsläkare på ett antal utvalda vårdcentraler.

    Boendesegregeringen har ökat i bägge städerna under de senaste trettio åren, vilket sannolikt förstärker ojämlikheten i ohälsa mellan olika  ocioekonomiska områden. Att ökade klyftor leder till större ohälsoskillnader är väldokumenterat när det gäller olika städer och kommuner. Hur ohälsan ser ut på stadsdelsnivå har emellertid inte undersökts. Olikheterna på stadsdelsnivå när det gäller den dominerande dödsorsaken, hjärtsjukdomar och hjärtdödlighet, blev därför intressant att undersöka. Här samverkar socioekonomiska förhållanden knutna till befolkningen med den fysiska miljön i respektive stadsdel, men också med den vård som erbjuds genom vårdcentralerna. Eftersom hjärtdödligheten enstaka år är begränsad i små geografiska områden och skillnader kan hänföras till slumpen valde forskargruppen att undersöka hjärtsjukligheten i stället, med statistiskt underlag från vårddatalagret, en särskild databas som landstinget i Östergötland byggt upp (det s.k. vårddatalagret) och som är ett etablerat statistiskt underlag.

    Skillnaderna mellan vårdcentralsområdena visade sig vara uppseendeväckande stora. I Norrköping dock inte i överensstämmelse med att socio-ekonomiskt mera utsatta och fattigare områden skulle ha ett högre antal diagnoser inom hjärt-kärlområdet. Den förhållandevis välbärgade förorten Åby exempelvis, sticker ut med ovanligt många sjukdomsdiagnoser när det gäller hjärtkärlsjukdomar och högt blodtryck. Vad kunde vara orsaken? Berodde det på vårdcentralens organisation och arbetssätt, skillnader i diagnossättning eller kunde det finnas andra förklaringar?

    Utifrån dessa frågor knöts undersökningens fokus till vad som händer på vårdcentralerna och i mötet mellan läkare och patient. Urvalet av vårdcentraler har delvis skett eftersom detta är vårdcentraler som förklarat sig intresserade av ett samarbete med forskargruppen Twincities Research Group. Men de representerar också tydligt socio-ekonomiskt olika miljöer.

    Syftet med studien är att för åren 2005-2009 undersöka hur arbetsvillkoren på ett antal vårdcentraler påverkar vården och diagnossättningen när det gäller hjärt-kärlrelaterade sjukdomar.

    Undersökningen baseras på fjorton kvalitativa intervjuer, i huvudsak med distriktsläkare som arbetar på de berörda vårdcentralerna.

    De centrala frågorna som ligger till grund för intervjuerna är:

    • Hur uppfattas arbetsvillkoren av informanterna ute på de olika vårdcentralerna?
    • Vilken betydelse bedöms arbetsförhållandena ha för vården och mera specifikt diagnosernas tillförlitlighet?
    • Hur säker anser informanterna att diagnossättningen är avseende sjukdomsförekomst när det gäller hjärt-kärlsjukdomar?

    Det framgår av intervjuerna att läkarförsörjningen och kontinuiteten när det gäller läkare på vårdcentralerna är centralt för vårdkvalitén. Förekomsten av hyrläkare leder till ökad belastning för den ordinarie personalen och med sämre kvalitét på vården som följd.

    Ledningsfunktionens betydelse, liksom graden av inflytande för den egna vårdcentralen är andra företeelser som lyfts fram i intervjuerna.

    Ersättningssystemen påverkar, men inte enligt uttalade intentioner. Det förekommer såväl över- som underrapportering när det gäller diagnoser, delvis som en följd av stress, men också som en följd av ersättningssystemens utformning, vilket gör sjukdomsstatistiken otillförlitlig ur forskningssynpunkt, hävdas det av flera informanter.

    Det numera lagstadgade kravet på bättre tillgänglighet för nybesök har inneburit att uppföljningen av multisjuka och kroniska patienter har fått stå tillbaka. Uppföljningen av patienter med hjärtkärldiagnos eller förstadier till hjärtkärlsjukdomar har därmed ofta fått längre väntetider än tidigare, påpekas det också i flera intervjuer.

    En underliggande frågeställning i föreliggande studie var att ge svar på frågan: Varför följer inte den diagnostiserade hjärtsjukligheten i vårdcentralsområdena socioekonomiska gradienter?

    Enligt informanterna, som intervjuats för den här artikeln, beror detta delvis på att arbetsvillkor och vårdtyngd är olika mellan vårdcentralerna. Det framkommer tydligt av intervjuerna att läkarnas och annan vårdpersonals arbetsvillkor upplevs ha betydelse för kvalitén på vården.

    Av de här representerade åtta stadsdelarna, är hjärt-kärldiagnoserna allra flest i det område, Skäggetorp i Linköping, som har en befolkning med svårast socio-ekonomiska omständigheter. Som god tvåa kommer emellertid Åby vårdcentral i Norrköping, där befolkningen generellt har det betydligt bättre.

    Det som också framgår tydligt av intervjuerna är att statistiken över diagnostiserade hjärtkärlsjukdomar inte anses vara ett tillförlitligt mått på förekomsten av hjärtkärlsjukdomar. Det förekommer såväl över- som underrapportering.

    Hjärt-kärldiagnoserna är något fler i Linköpings olika stadsdelar än i deras motsvarigheter i Norrköping. En möjlig förklaring till att diagnoserna är fler i Linköping, kan vara att det funnits och finns en bättre läkarförsörjning sammantaget. Därmed upptäcks fler hjärtsjukdomar och dessa blir bättre dokumenterade. Även den specifika diagnosen hjärtinfarkt utgör en större andel i Linköping än i grannstaden. Det kan alltså vara så att det finns fler dokumenterade hjärtinfarkter i Linköpings olika stadsdelar, samtidigt som betydligt fler hjärtinfarktpatienter dör i Norrköping utan att dessa tidigare dokumenterats!

    Den här studien har också tydligt visat att arbetsförhållandena på vårdcentralerna är viktiga för vårdens kvalitét. Besvärliga arbetsvillkor på vårdcentralen – bristande läkarbemanning på fasta tjänster, osäker och otydlig arbetsledning, vårdens styrning – kan ge betydande försämringar i vården, inte minst för kroniskt sjuka. Detta är fallet oavsett socio-ekonomisk status på området där vårdcentralen är belägen. Konsekvensen kan bli att hjärt-kärlsjukdomar inte följs upp systematiskt och i tid. Därmed riskerar människor att dö i förtid i dessa åtgärdbara sjukdomar.

  • 34.
    Gruber, Sabine
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Society, Diversity, Identity . Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och våld2007Report (Other academic)
    Abstract [en]

    Våld, hot och kontroll mot flickor och unga kvinnor med så kallad invandrarbakgrund, vanligtvis definierat som ”heders­rela­terat” våld, har under senare år varit föremål för såväl en intensiv debatt som särskilt riktade insatser.

    Den här studien undersöker hur elevvårdspersonal, verk­samma på grundskolans högstadium och gymnasieskolan, för­står och beskriver våld kategoriserat som hedersrelaterat samt hur deras förståelse av detta våld får betydelse för de åtgärder som vidtas från skolans sida. Studien problematiserar kategoriseringen ”hedersrelaterat” våld och visar hur denna vålds­kategorisering är kopplad till föreställningar om etnisk identitet, kulturella skillnader, kön och våld.

    I rapporten illustreras hur våld, hot och kontroll som flickor utsätts för i sina familjer kulturaliseras och att uppmärksamheten riktas mot att förstå, upptäcka och kunna hantera ”hedersrelaterat” våld, medan den enskilda flickans specifika situation och utsatthet riskerar att hamna i skuggan av de insatser som vidtas.

  • 35.
    Gustafsson (Emilsson), Sara
    et al.
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Environmental Technology and Management. Linköping University, The Institute of Technology.
    Hjelm, Olof
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Environmental Technology and Management. Linköping University, The Institute of Technology.
    Allt eller inget? Om kommunens roll i det hållbara lokalsamhället2010In: Samtal pågår... från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg och Sabrina Thelander, LiU Tryck , 2010, 1, p. 59-65Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Är det bättre med stora än med små kommuner? Kommer folkrörelsepartierna att bli mer kampanj- och väljarorienterade i framtiden? Hur formas en boendepolitik för det goda åldrandet? Lokala transportstrategier – hur och för vem? Hur påverkas kommunledningars samverkan om gymnasieskolan av att det finns friskolor? Är kulturekonomi framtidens lokala tillväxtmotor?</p><p>Dessa och andra frågor behandlas i denna bok. Den är ett led i Centrum för kommunstrategiska studiers, CKS, arbete med att bygga en dialog – utveckla goda samtal – mellan Linköpings universitet och medlemskommunerna i CKS. Den innehåller fjorton olika artiklar, inlägg, som forskare författat för att förmedla sina resultat, men också för att stärka en dialog med politiker och tjänstemän i kommunerna. Inläggen spänner över många olika ämnen och frågeställningar. De är i vissa fall konkreta och koncisa i andra fall beskrivande och reflekterande. Alla är de av kommunstrategisk karaktär.</p><p>I en kommun fattas en mängd olika politiska beslut kring de mest skiftande ämnen. Det kräver kunskap, reflektion och gedigna beslutsunderlag. Då kan forskares analyser och kunskapsproduktion vara till nytta. För att en fördjupad och samhällsrelevant forskning ska komma till stånd behövs emellertid reaktioner från politiker och tjänstemän. Det finns alltså ett ömsesidigt beroende. Det kan hanteras genom samtal i vilka forskare, politiker och tjänstemän kan utbyta erfarenheter, tankar och kunskaper. Inläggen i denna bok visar att samtal pågår.

  • 36.
    Gustafsson (f.d. Emilsson), Sara
    et al.
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Environmental Technology and Management. Linköping University, The Institute of Technology.
    Hjelm, Olof
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Environmental Technology and Management. Linköping University, The Institute of Technology.
    Strategiskt och verkningsfullt?: Ledningsverktygs bidrag till kommuners hållbarhetsarbete2011Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kommuner kan pekas ut som nyckelaktörer i arbetet för en mer hållbar utveckling. De verkar nära medborgarna och utgör en länk mellan medborgare och nationella/internationella myndigheter och aktörer. Vi har haft förmånen att under en tioårsperiod följa svenska kommuners arbete med att organisera och systematisera arbetet för ett mer hållbart lokalsamhälle. Under den tiden har vi sett en trend som innebär att det har blivit allt vanligare att kommuner tar på sig ansvar utöver det lagstadgade och arbetar mer proaktivt för ett hållbart lokalsamhälle. Det finns en uppsjö av verktyg som kommuner (och andra organisationer) kan använda för att få stöd i detta arbete. Många är förenklade och anpassade varianter av ISO 14001 och EMAS, som är internationellt accepterade verktyg, för att strukturera och systematisera miljöarbetet i en organisation.

    Den här rapporten är en syntes av de studier som vi har genomfört under det senaste decenniet. Det empiriska underlaget baseras främst på intervjuer (allt från fokusgruppintervjuer till telefonintervjuer), dokumentstudier och observationer. Rapporten syftar till att diskutera om och hur ledningsverktyg kan bidra till ett mer effektivt och verkningsfullt strategiskt miljö- och hållbarhetsarbete i kommuner. Centralt för syntesen har varit att reflektera över de verktyg som kommunerna väljer att använda, på vilket sätt verktygen används samt hur detta arbete integreras i den kommunala organisationen.

    Vår forskning tar sin utgångspunkt i miljöperspektivet i hållbar utveckling i och med att vi initialt studerade hur kommuner arbetar med att införa standardiserade miljöledningssystem. Vi har följt många kommuner från deras första, ofta trevande, försök till att införa miljöledningssystem till att de har ledningssystem som integrerar miljöperspektivet med de övriga perspektiven i hållbar utveckling. Denna utveckling beskriver vi i de tre utvecklingsfaserna: interna miljöledningssystem, mogna miljöledningssystem samt hållbarhetsledningssystem. Utvecklingen har gått från en ganska snäv systemsyn, både vad gäller innehåll och aktörer i systemen, till en vidare systemsyn där olika perspektiv och flera aktörer involveras. Ett internt miljöledningssystem kännetecknas bland annat av att det främst är miljöexperterna i organisationen som är involverade, att miljöledningen sker särkopplat från verksamhetsstyrningen och att kommunerna ofta väljer att begränsa detta arbete till de tekniska förvaltningarna. I ett moget miljöledningssystem har miljöledningsarbetet en mer central roll i organisationen där de flesta verksamheter och de flesta anställda är involverade. Ett moget miljöledningssystem innebär också att kommunen har en större kunskap om vilket angreppssätt som passar de lokala förutsättningarna. Det resulterar ofta i lokalt utarbetade modeller för hur miljöledningssystemsarbetet ska organiseras och implementeras. Många kommuner inser efter en tid att det är svårt att hantera miljöfrågan i ett separat system som är skiljt från den övriga styrningen och flera upplever att de andra perspektiven i hållbar utveckling borde kunna hanteras med samma systematik som miljöfrågorna. Därför har det blivit allt vanligare att kommuners miljöledningssystem utvecklats till hållbarhetsledningssystem. Dessa har liknande egenskaper som ett moget miljöledningssystem vad gäller intern spridning och position, men det omfattar alla tre perspektiven i hållbar utveckling och bygger på en bredare samverkan där även externa intressenter är inkluderade.

    En av rapportens viktigaste slutsatser är att det är svårt för kommuner att styra i riktning mot en mer hållbar utveckling. En anledning till det är begreppet ”hållbar utvecklings” komplexitet. Det är ett begrepp som har visat sig ha olika innebörd för olika aktörer. Verksamhetsstyrning utgår från att man har tydliga mål och om man vill styra för en mer hållbar utveckling är det viktigt att ha en viss samsyn kring vad det är man vill uppnå. Ett sätt att underlätta införandet av ett miljö- och hållbarhetsledningssystem är att utgå från de strukturer och ansvarsposter som redan existerar i organisationen samt att utforma ett arbetssätt som är anpassat till dem som ska använda det. Annars riskerar ledningssystemet att bli en hyllvärmare, som inte får något genomslag i det praktiska arbetet, och som därmed begränsas i verkningsfullhet. Vi tror att ledningsverktyg kan bidra med struktur och inspiration för kommuners arbete med att organisera och systematisera sitt miljö- och hållbarhetsarbete, men det är viktigt att kommunerna reflekterar över varför de gör den här typen av insats samt om dessa gör nytta i förhållande till kommunens huvudprocesser.

  • 37.
    Gustavsson Holmström, Marie
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Områdesanknutna socialsekreterare: Delutvärdering av projektet Barns och ungdomars bästa2006In: Utvärdering av projektet "Barns och ungdomars bästa" / [ed] Eva Marie Rigné, Kristina Hellberg, Marie Gustavsson Holmström, Ingrid Hylander, Maria Monahov, Linköpings universitet , 2006, p. -218Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Inledningsvis vill utvärderarna framhålla att utvärderingen inte innebär kritik av enskilda personer eller projektdeltagares arbete, eller ambitioner. Många av de kritiska punkter som sammanfattas nedan är också återkommande iakttagelser gjorda i flera andra projekt i olika kommuner som engagerat CKS för utvärderingsinsatser av helt andra verksamheter. De återfinns också i flera utvärderingar gjorda av nationella utvecklingsprojekt. Utvärderingen av projektet ”Barns och ungdomars bästa” med fokus på de processer som utvecklats under projekttiden pekar på följande:

    Generellt finns det hos deltagarna i projektet en upplevelse av att det varit positivt och utvecklande att medverka, och inneburit ett stort utbyte i olika avseenden. Detta är inget oväntat, med tanke på att kriterierna för medverkan varit eget intresse och vilja att deltaga. Resultaten av projektarbetet kan således utifrån individernas upplevelser sammanfattas som givande. Å andra sidan finns också en osäkerhet om projektets räckvidd utanför dem som varit engagerade, vilket också flera deltagare själva utpekat som en svag punkt. Få projektdeltagare anser sig ha haft en upplevelse av att vara delar av en helhet, eller gemensamt ha arbetat mot övergripande mål. Den vanliga motsättningen mellan avgränsat projektarbete och kontinuerligt utvecklingsarbete förefaller alltså inte ha lösts, annat än inom ett fåtal delprojekt, och har också påverkats av omorganisationer under projektets avslutningsfas i de berörda verksamheterna.

    Projektorganisationen som byggts upp har haft svagheter. En sådan är att mycket arbete som borde föregått själva igångsättandet av projektet lagts inom detta, vilket framför allt påverkade initialfasen negativt. Ytterligare en består i att få medverkande förefaller haft kompetens eller fått stöd för att arbeta i projektform. En tredje är att är att den inte gett utrymme för jämställda positioner för olika medverkande i projektet. Projektorganisationen har genom sitt stora beroende av en enda persons arbete blivit onödigt sårbar, och har under projekttiden också i andra avseenden, framför allt administrativa, visat sig svårhanterlig. Mot bakgrund av detta, liksom av erfarenheterna från flera stora nationella projekt, kan det ifrågasättas om projektorganisationen är den lämpligaste arbetsformen för denna typ av utvecklingsarbete.

    Innehållet i projektet har fått en stark inriktning på intervention på individuell nivå, speciellt i form av olika typer av utbildningsinsatser. De projekt som förekommit inriktade på organisatorisk förändring gäller framför allt familjestödjande arbete i form av att försöka bygga upp familjecentraler, och i viss mån former för utåtriktat ungdomsarbete.

    Det har också blivit ett projekt som huvudsakligen kommit att präglas av de kommunala tjänstemän som arbetat inom dess ramar, och i liten utsträckning av kommuninvånare/medborgare.

    I projektet har också funnits olika uppfattningar om och definitioner av centrala inslag i projektarbetet, som exempelvis förebyggande arbete och samverkan, vilket i sin tur påverkat det konkreta arbetet. Utvärderarna menar att det hade varit till fördel för projektet om dessa hade bearbetats mer gemensamt av olika aktörer inom projektet i förarbete till projektet liksom i återkommande senare arbete under projekttiden, bl.a. för att på ett tydligare sätt kunna relatera dessa till mål både för de nationella uppdrag verksamheterna arbetar med och mål som formulerats för projektet.

    Delstudien av projektet ”Områdesanknutna socialarbetare” pekar på att socialsekreterarna kom in sent i projektet, och inte fick den formella position de med tanke på sitt uppdrag borde haft. De fick utöver sitt inledningsvis formulerade uppdrag också ett till, och har med skiftande framgång kunnat arbeta med två parallella uppdrag. Det visade sig under projekttiden också att det fanns mycket olika tolkningar av vad områdenas behov av socialsekreterare innebar, vilket ledde till svårigheter i arbetet. Utformningen av detta delprojekt styrdes heller inte av behovsanalys, utan hur stora resurser projektet ansåg sig kunna avsätta för arbetet. Med tanke på områdenas varierande karaktär hade en behovsanalys varit värdefull. Samtidigt kan vissa inslag i socialsekreterarnas arbete med fördel organiseras och genomföras centralt i stället för lokalt i områdena. För mer utförliga resonemang, hänvisas till delrapporten ”Områdesanknutna socialsekreterare” av Marie Gustavsson Holmström.

    Analysen av projektet i media pekar på hur projektet lyckats etablera en bild av sig som framgångsrikt, i stort sett helt baserad på utsagor från aktiva inom projektet. Huvudintrycket av innehållet i de artiklar som analyserats pekar på att detta innebär att en normativ och samtidigt starkt problemcentrerad framställning meddelas kring målgrupperna för projektet och de områden där verksamheten varit igång. Utifrånperspektivet som projektmedarbetare står för när de tillskriver områdena och invånarna en mängd brister och problem (ofta som individuella särdrag snarare än följden av strukturella omständigheter) balanseras inte av förmedling av inifrånperspektiv. Det finns en uppenbar risk att denna onyanserade bild får effekter i termer av en negativ stigmatisering. För mer utförliga resonemang hänvisas till delrapporten ”Projektet i pressen” av Maria-Monahov.

    Studien av det familjestödjande arbetet i form av uppbyggnadsarbete av familjecentraler, och föräldrautbildning enligt COPE-metoden, fokuserar innebörderna som givits detta arbete av olika aktörer engagerade i processen. Även här pekas på att olika aktörer definierar förebyggande arbete och samverkan på olika sätt och därmed också föreställer sig familjecentralerna som mötesplatser med olika utformning och inriktning på sin verksamhet. Avvägningen mellan det arbete som skall utföras inom familjecentralens ramar och annat arbete inom ens övriga verksamhet är inte klargjord. De tilltänkta brukarna av familjecentralerna har också olika förväntningar som inte på ett självklart sätt överensstämmer med personalens föreställningar om sin målgrupp. Bl.a. finns många negativa associationer hos föräldrarna kring begreppet ”familjecentral”. Vad föräldrarna ser, och värderar högt, är den öppna förskolans verksamhet. Föräldrautbildning enligt COPE-metoden problematiseras gällande dess tillämpbarhet på den målgrupp projektet har och aspekter av kontroll och styrning relaterade till målen för svensk förskola–skola; barn–föräldrarelationer, med mera. Den arena COPE-metoden erbjuder för föräldrautbildning är anpassad för, och når en typ av föräldrar som sannolikt inte är de som har störst behov av insatsen. För mer utförliga resonemang, se delrapporten ” Utvärdering av familjestödjande arbete” av Ingrid Hylander.

    Följande punkter föreslår utvärderarna kan vara särskilt viktiga att överväga inför framtida utvecklingsarbete:

    • Är organisering av arbetet i projektform det lämpligaste i förhållande till de mål man vill uppnå?
    • Om beslutet fattas att organisera utvecklingsarbete som projekt är det viktigt att utforma projektprocessen så att utrymme finns för en förberedelsefas. Innehållet i denna kan med fördel inriktas på ett systematiskt kunskapssökande i olika former, för att rikta in utvecklingsarbetet på adekvata områden och tillvarata tidigare kunskap och erfarenhet inom berörda utvecklingsområden. I föreliggande projekt har arbetets inriktning i hög grad blivit styrt av berörd personals uppfattningar och upplevelser av vad som är angeläget utvecklingsarbete.
    • I projektprocessen bör på ett tidigt stadium konkretiseringar göras av vad samtliga inblandade aktörer lägger i begrepp som är styrande för projektets innehåll och kontinuerligt bearbetas i förhållande till andra relevanta målformuleringar.
    • Personer som engageras i projektarbete bör ha eller ges tillfälle att inhämta, kunskap och kompetens i projektarbetets speciella karaktär. Det är vidare angeläget att bygga en projektorganisation med stabilitet både vad avser personers engagemang i tid, och deras inbördes ansvarsområden.
    • Projekt som arbetar med mål inriktade på någon typ av mobilisering av medborgare/allmänhet kan på ett mer systematiskt sätt än vad som blivit fallet inom föreliggande projekt använda sig av självorganiserade grupper/ickeprofessionella aktörer för utvecklingsarbete.
  • 38.
    Gustavsson Holmström, Marie
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Arvidsson, Maria
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Society, Diversity, Identity . Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Ung i Motala 2002: Lokal uppföljning av ungdomspolitiken i Motala kommun2003Report (Other academic)
  • 39.
    Gustavsson Holmström, Marie
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Forne-Wästlund, Helena
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Omslaget - ett projekt med genomslag: Utvärdering av kvalitetsarbete inom handikappverksamheten i Norrköpings kommun2006Report (Other academic)
  • 40.
    Gustavsson, Marie
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Social Work.
    Reflektioner kring evidensbaserad praktik2010In: Samtal pågår: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg, Sabrina Thelander, Norrköping: Centrum för kommunstrategiska studier , 2010, p. 103-116Chapter in book (Other academic)
  • 41.
    Hagberg, Jan-Erik
    et al.
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life.
    Abramsson, Marianne
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, NISAL - National Institute for the Study of Ageing and Later Life.
    Lukkarinen Kvist, Mirjaliisa
    Linköping University, Faculty of Arts and Sciences. Linköping University, Department of Social and Welfare Studies.
    Politik för det goda åldrandet: boendets variationer för äldre och gamla2010In: Samtal pågår: från forskare till politiker och tjänstemän i kommuner / [ed] Tora Friberg, Sabrina Thelander, Norrköping: Centrum för kommunstrategiska studier , 2010, p. 117-130Chapter in book (Other academic)
  • 42.
    Hellberg, Kristina
    et al.
    Linköping University, Department of Behavioural Sciences and Learning. Linköping University, Faculty of Educational Sciences.
    Kjellberg, Anette
    Linköping University, Department of Social and Welfare Studies, Health, Activity, Care. Linköping University, Faculty of Health Sciences.
    Övergångsprocessen från skola till vidare studier och arbete: Intervjuer med unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom2012Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Det övergripande syftet med studien var att få en fördjupad förståelse av övergångsprocessen från skola till vidare studier och arbete för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom. Utifrån syftet har studien tre frågeställningar som är följande:

    1. Vilka strategier använder deltagarna för att hantera övergångsprocessen?
    2. Hur förhåller sig deltagarna till diagnosen och dess betydelse förövergångsprocessen?
    3. Vilka faktorer stödjer respektive hindrar övergångsprocessen?

    Bakgrunden i rapporten innefattar en presentation av funktionshinderpolitiken i Sverige. Vidare återfinns en forskningsöversikt över studier som belyser utbildning och arbete för personer med ADHD och Aspergers syndrom och som är relevanta för studien. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med nio kvinnor och elva män i åldrarna 19–30 år som har ADHD eller Aspergers syndrom. Samtliga utom en deltagare har avslutat grundskolan med fullständiga betyg. Åtta har avslutat gymnasiet med fullständiga betyg och endast en person har genomgått universitetsutbildning. Sex deltagare har arbete varav två på öppna marknaden och fyra i daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Av övriga deltagare är sex arbetslösa och uppbärande av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

    Kvalitativ analys har använts för att bearbeta data. Resultatet är indelat i tre delar. Resultatet i del ett innefattar två idealtyper ”pådrivarna” och ”accepterarna” som beskrivs som två olika strategier som deltagarna använder för att hantera övergångsprocessen. Del två beskriver hur deltagarna förhåller sig till sin diagnos och dess betydelse för övergångsprocessen. Den tredje delen visar faktorer som stödjer och hindrar övergångprocessen från skola till vidare studier och arbete. Fyra av faktorerna; socialt stöd, lärsituation, institutionella förutsättningar och samhälleligt stöd har såväl främjat som hindrat övergångsprocessen för deltagarna. Förekomsten av kognitivt stöd är en stödjande faktor, medan individuella förutsättningar visar sig vara en hindrande faktor.

    I diskussionen tas upp att övergångsprocessen består av faktorer på såväl individ som på samhällsnivå, vilket leder till att det krävs en mångfald av aktörer som samverka för att underlätta övergångsprocessen för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom.

    Fortsatt forskning inom området är nödvändigt med tanke på att  forskningsområdet är under utveckling.

  • 43.
    Hermelin, Brita
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Institutioner, organisationer och nätverk: tre begrepp som hjälper oss att förstå samhällsförändringar2014In: Kommunstrategiska perspektiv: demokrati, organisation, kunskap och samhällsförändring / [ed] Brita Hermelin, Norrköping: CKS, Linköpings universitet , 2014, 1, p. 67-75Chapter in book (Other academic)
    Abstract [sv]

    Politik och planering handlar ofta om att generera samhällsförändringar. Exempel på en idag aktuell politisk utmaning och som kräver genomgripande omställningar är frågan om hållbar ekologisk utveckling. En sådan utveckling berör och kräver förändringar i genomgripande fysiska strukturer – exempelvis för transporter och mobilitet. Det förutsätter även att individers förändrar sina beteendemönster – exempelvis för avfallshantering och energiförbrukning.

    Detta kapitel syftar till att förstå förutsättningar för samhällsförändringar på en teoretisk nivå. Diskussionen är strukturerad utifrån tre grundläggande begrepp för samhälleliga organisationsformer och samhällsprocesser. Dessa begrepp är institutioner, organisationer och nätverk. I kapitlet diskuteras hur dessa element är relaterade till stabilitet och varaktighet, respektive samhällsförändringar.

    Temat för detta kapitel berör samhällsvetenskapliga discipliner och områden brett och här är det endast möjligt att ge en översiktlig bild kombinerat med ett selektivt urval av några aktuella debatter. Författarens bakgrund inom kulturgeografi, ekonomisk geografi och ekonomisk sociologi och intresset för kunskapsutveckling och ekologisk hållbarhet har påverkat valet av teorier, begrepp och exempel.

  • 44.
    Hermelin, Brita
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kommunstrategiska perspektiv: Demokrati, organisation, kunskap och samhällsförändring2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna skrift är en antologi författad av medarbetare vid Centrum för kommunstrategiska studier (CKS). CKS är ett centrum för forskning, utveckling och samverkan vid Linköpings universitet. Antologins kapitel spänner över CKS tre olika verksamhetsfält: lokal politik och kommunledning, välfärd samt lokal utveckling och samhällsplanering. Texterna är skrivna med forskning som perspektiv och rapporten riktar sig till läsare som är intresserade av att få inblick i den akademiska debatten.

    Johan Wänström skriver om kommunal politik utifrån en diskussion om demokrati. I diskussionen ställs folkomröstningar och parlamentarisk representativ demokrati mot varandra. Via en litteraturöversikt identifieras olika utmaningar som finns kring användandet av folkomröstningar som ett demokratiskt instrument. I Sverige har kommunallagen sedan några år tillbaka gett utrymme för förstärkt folkinitiativ och det gör att frågan om folkomröstningar är högst aktuell för kommunerna.

    Sabrina Thelander diskuterar forskning kring ledarskap och ledaridealmed syftet att identifiera frågor och utmaningar vad gäller det  kommunala ledarskapet. Ledarskap i kommuner finns både inom politiken och inom förvaltningen och har samtidigt en nära och kontinuerlig interaktion. Denna ”tvåsidighet” lyfts fram som en aspekt som gör en kommun till en komplex organisation.

    Josefina Syssners kapitel behandlar krympande kommuner och hur detta utmanar den kommunala organisationen och ställer krav på en kommunal anpassningspolitik. Hon framför olika skäl till varför en sådan politik bör utvecklas. Befolkningsminskning har varit en realitet över en lång tid och för en stor andel av landets kommuner. Urbaniseringen och en åtföljande befolkningsminskning av mer perifera eller glest befolkade regioner är en del i en vidare strukturomvandling och svår för en enskild kommun att påverka.

    Tre av antologins kapitel är författade av medarbetare vid CKS som i första hand arbetar inom verksamhetsfältet välfärd. Samtliga dessa kapitel berör frågan om evidensbaserad praktik inom socialtjänsten och socialt arbete, men från olika perspektiv. Martin Börjeson resonerar om hur begreppet evidensbaserad praktik har introducerats och utvecklats och att fokus i detta arbete har legat på den enskilde yrkesutövarens praktik. Han menar att den inriktningen har ställt förståelsen för det sociala arbetets organisation och den politiska styrningen av socialtjänsten lite i skuggan och att detta är viktiga aspekter som behöver diskuteras.

    Evidensbaserad praktik förutsätter kunskapsutveckling och lärande hos praktiker inom socialtjänsten. Sofia Nordmark utvecklar i sitt kapitel en diskussion om detta och hon gör där en åtskillnad mellan anpassningsinriktat och utvecklingsinriktat lärande. Det förra innebär att lära sig att utforma arbetsmoment enligt utarbetade modeller, det senare är lärande för att utveckla förmåga till kritisk reflektion. Båda dessa lärandeformer framförs som relevanta och viktiga kompentenser för att införa evidensbaserad praktik i socialt arbete.

    Kerstin Johanssons kapitel diskuterar behovet av att knyta samman forskning inom välfärdsområdet med utvecklingsarbete i kommunernas verksamheter och hur den internationellt etablerade forskningstraditionen praktikforskning kan erbjuda ett förhållningssätt och ett verktyg i detta  arbete. Praktikforskning kan vara ett medel för att utveckla evidensbaserad praktik. Texten utgör ett exempel på kommunstrategisk forskning med fokus på socialtjänstens område, men resonemanget torde vara relevant för stora delar av välfärdsområdet.

    Avslutningsvis diskuterar Brita Hermelin, utifrån frågor som rör strategisk planering och hållbar utveckling, hur forskningen kan hjälpa oss att förstå villkor och förutsättningar för samhällsförändringar. Diskussionen utgår från begreppen institutioner, organisationer och nätverk och hur dessa samhällsfunktioner är både medel för förändring men även hinder för förändring och utveckling.

  • 45.
    Hermelin, Brita
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Norrköpings arbetsmarknad i förändring: Strukturomvandling och lokal sysselsättning2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten handlar om sysselsättningen och arbetsmarknaden i Norrköpings kommun från ett strukturomvandlingsperspektiv. Denna omvandling diskuteras utifrån den historiska industribakgrunden för Norrköping som har inneburit en stark exponering för den ökande globala konkurrensen samt för effektivisering och automatisering. Detta har påverkat utvecklingen med en krympande arbetsmarknad samt strukturellt ihållande arbetslöshet som följd.

    Syftet med studien är att skapa kunskap om hur arbetsmarknaden i Norrköping är strukturerad och hur den förändras. Speciellt fokus riktas mot frågor som berör kommunens ansvarsområden med avseende på näringslivsfrågor och tillväxt samt kompetensförsörjning och utbildning.

    I rapporten ges en beskrivning av arbetsmarknadens utveckling i Norrköping utifrån olika typer av empiriskt material. Detta omfattar statistiska data, dokument, företagsdatabas, media och personliga intervjuer. Med fokus på perioden 2008 till 2016 beskrivs att den relativa tillväxten av sysselsatta i Norrköping motsvarar medelvärdet för andra kommuner i Sverige med ungefär lika befolkningsstorlek. Däremot avviker Norrköping från andra jämnstora kommuner vad gäller en genomsnittligt lägre utbildningsnivå och genomsnittligt lägre inkomster från förvärvsarbete. En stor avvikelse för arbetsmarknadens struktur i Norrköping är en jämförelsevis liten andel sysselsatta inom landstinget som i sin tur innebär en liten andel sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Rapporten ger även mer kvalitativ beskrivning av företagssektorn och dess arbetsmarknad i Norrköping. Denna ger en bild att verksamheter med anknytning till hantverksyrken och byggsektorn är en tydligt framträdande profil för Norrköping.

    Rapporten avslutas med några lärdomar från studiens resultat. Dessa lärdomar har generats utifrån studiens utgångspunkt att insatser som stödjer den lokala arbetsmarknadens utveckling berör olika policyfält omfattande såväl kommunens välfärdsuppdrag (inklusive utbildning och arbetsmarknadsfrågor) som insatser för näringslivsfrågor och tillväxtarbete, samt inte minst hur dessa samordnas. Detta får betydelse för organiseringen av kommunstrategiska insatser för en förstärk arbetsmarknad.

    • Den första lärdomen lyfter fram kommunens roll med avseende på hur det påverkar det lokala klimatet för arbetsliv och näringsliv. Det lokala klimatet kan påverkas genom hur kommunen bjuder in till samverkan och kommunikation och i detta ingår även frågan om hur Norrköpings kommun väljer att utforma sitt informationsmaterial. En konkret aspekt för detta är den starka manliga dominansen i bilden av arbetsliv och näringsliv i Norrköping. Med det som bakgrund är det motiverat att reflektera över möjligheter att integrera och synliggöra kvinnor och på så sätt förstärka integrationen och nyttiggörandet av erfarenheter och kunskapsområden, till gagn för lokal utveckling.
    • Den andra lärdomen handlar om hur strategier för kompetensförsörjning med avseende på utbildningsnivåer behöver hålla flera ”bollar i luften” samtidigt. Detta syftar på de olika nivåerna i utbildningssystemet. För Norrköpings arbetsmarknad är utbildningsbakgrund från gymnasieskolan centralt. Gymnasieskolans yrkesutbildningar omfattar etablerade samverkanstrukturer mellan näringsliv och gymnasieskola som kan vara en kritisk resurs att nyttiggöra för förstärkt arbetsmarknadsintegration.
    • Den tredje lärdomen handlar om att den lokala arbetsmarknaden för personer med eftergymnasial utbildning inte växer automatiskt och att man inte kan anta att denna tillväxt entydigt följer näringsgrensindelning. En utmaning i detta sammanhang är att attrahera sådan arbetskraft. Här sker olika insatser från kommunens sida i relation till studenterna på universitetet. Det är en extra stor utmaning att påverka efterfrågan på högutbildad arbetskraft när den genomsnittliga utbildningsnivån i det lokala arbetslivet inte är så hög. En strategisk fråga blir därmed möjligheter att stärka beställningskapaciteten hos de lokala arbetsgivarna vad gäller efterfrågan på akademiskt utbildade personers kompetens.
  • 46.
    Hermelin, Brita
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Department of Culture Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Edwardsson, Erik
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Kommun och företag i samarbete för lokal utveckling: exemplet Finspång2014Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Den här rapporten handlar om strategier och insatser för lokal ekonomisk utveckling och har fokus på hur det sker i samarbeten mellan kommuner och stora företag.

    Rapportens empiriska exempel är Finspångs kommun som ligger i norra utkanten av Östergötlands län och har omkring 21 000 invånare. Denna kommun har en lång historia av stora industriföretag och ännu idag är sysselsättningen inom tillverkningsindustrin betydande. Studiens viktigaste källor är intervjuer med 17 olika representanter för kommunal politik och förvaltning, företag och arbetstagare samt för utbildning.

    Samarbeten i Finspång mellan kommunen och företagen, och med syfte att stärka den lokala utvecklingen, är i rapporten tematiserade i tre olika områden: nätverk, ortsutveckling och utbildning. Den första tematiken om nätverk tar upp frågan om ”mjuka faktorer” och omfattar förtroende mellan individer, aktörer och socialt kapital. I intervjuerna har begrepp som närhet, ortskänsla, bruksanda och Finspångsanda varit återkommande. Det beskrivs att kommunens kontakter med näringslivet har blivit allt mer omfattande och att kommunen fått breddat ansvar för att stödja näringslivsutveckling. Från kommunens håll uppfattas också att företagen under senare tid har visat ett ökat ansvar och intresse för orten. Detta intresse går utanför de strikt företagsmässiga frågorna.

    Den andra tematiken rör ortsutveckling. Detta handlar om hur kommunala insatser för utveckling av social och fysisk infrastruktur, kultur och social sammanhållning samt platsmarknadsföring kan vara verktyg för att stödja tillväxt, och hur dessa insatser också involverar företag och näringsliv. Samverkan med näringslivet kan innebära ett värdefullt resurstillskott och även leda till att insatserna får ökad uppmärksamhet från företagens sida. Exempel på konkreta samverkansprojekt från en senare period för att stödja ortsutveckling är gemensamma marknadsföringsinsatser av Finspång, arbete för att få till stånd en utbyggnad av väg 51 och nybyggnation för de lokala gymnasieskolorna.

    Den tredje tematiken handlar om samverkan för utbildning. Utvecklingen av Curt Nicolin Gymnasiet – den av kommunen och företagen samägda lokala gymnasiefriskolan – presenteras som ett ”flaggskeppsexempel” på ett mer omfattande och långsiktigt samarbete. Curt Nicolin Gymnasiets utveckling är ett exempel på hur omvandling och tradition kan integreras. Traditionen handlar om att industrin sedan långt tillbaka varit verksam inom utbildning, och skolans dominerande inriktning mot industri och teknik. Omvandlingen av gymnasiet rör moderna pedagogiska arbetssätt, nya samverkansformer och breddad utbildning  utanför teknikområdet. Breddningen inriktas på att starta ett vård- och omsorgsprogram. Skolan erbjuder konkurrensmässig utbildning som attraherar ungdomar till Finspång från ett vidare omland.

  • 47.
    Hermelin, Brita
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Gustafsson, Sara
    Linköping University, Department of Management and Engineering, Environmental Technology and Management. Linköping University, Faculty of Science & Engineering.
    Ostlänken och hållbar regional utveckling: förstudie med utgångspunkt i erfarenheter av höghastighetsjärnväg i EU2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport presenterar resultaten från en förstudie och har sin upprinnelse i planering och organisering inför utbyggnaden av Ostlänken, som är en höghastighetsjärnväg (HHJ) med sträckning från Järna strax söder om Stockholm till Linköping. Titeln för förstudien har varit ”Ostlänken och regional utveckling – en kunskapsöversikt”. De rådande tidsplanerna enligt Trafikverkets hemsida (vid tiden för denna rapports färdigskrivande) anger att Ostlänken beräknas vara färdig mellan 2033 och 2035. Detta är den första etappen i planer för ytterligare framtida investeringar för HHJ i Sverige som knyter ihop de tre största städerna; Stockholm, Göteborg och Malmö.

    Rapporten redovisar en kunskapsöversikt vad gäller utbyggnad av HHJ med avseende på regionala e.ekter. Det bakomliggande motivet till att genomföra en sådan översikt är att den ska ligga till grund för att utforma framtida insatser för att den nya infrastrukturen ska stödja en hållbar regional utveckling. Ett särskilt intresse riktas mot hur strategisk planering och samverkansinsatser sker regionalt.

    Det studerade bakgrundsmaterialet berör Sverige och andra länder inom EU. För EU har utbyggnaden av HHJ genom programmet ”The Trans-European Transport Network (TEN-T) varit ett framskrivet projekt sedan en tid tillbaka. Sett till EU:s medlemsländer är utbyggnaden av HHJ ojämn. De största systemen finns i Spanien, Frankrike och Tyskland. De länder som tidigast byggde ut sina nät för höghastighetståg var Frankrike, Spanien, Tyskland, Italien, Belgien och Nederländerna (Trafikverket uå). Ingen av de nordiska länderna har ännu någon byggd HHJ. Det har dock skett viss annan utbyggnad av banor i Sverige sedan 1990-talet. Erfarenheter från utbyggnaden av Botniabanan visar att omfattade miljöe.ekter uppstår vid byggnation av nya tågbanor. Det påminner om att miljövinsterna som uppstår genom att det är mer hållbart med resande på tåg behöver balanseras med de miljökostnader som byggandet innebär.

    Med utgångspunkter i EU:s storskaliga och långsiktiga program för utbyggnad av HHJ och planeringen av den första etappen av HHJ i Sverige genom Ostlänken samt målsättningar om hållbar regional utveckling syftar denna rapport till att sammanställa en kunskapsöversikt som kan utgöra underlag för strategisk planering och samverkansinsatser som sker regionalt i anslutning till utbyggnad av HHJ.

    Denna kunskapsöversikt utvecklas i rapporten utifrån två övergripande teman:

    1. Policy och planering som sker i samband med investeringar och utbyggnad av HHJ.
    2. Erfarenheter som finns med avseende på e.ekter av HHJ på hållbar regional utveckling.

    De stora investeringarna som genomförts och planeras för att bygga HHJ reflekterar stora förhoppningar på att detta stödjer hållbar regional utveckling. En viktig lärdom från tidigare forskning är emellertid att regionala och lokala e.ekter av HHJ varierar och att detta behöver förstås i ett kontextuellt perspektiv. Generellt sett uppstår positiva e.ekter för de största städerna. Vad gäller e.ekter för andra nivåer i de nationella systemen av städer visar sammanställningen i den här rapporten på högst varierande utvecklingsvägar. Några underliggande faktorer som skapar ojämna e.ekter av HHJ har samband med strukturella villkor som tidigare framvuxen fysisk struktur, de regionala näringslivsstrukturerna samt den relativa geografiska positionen för olika städer. Forskningen visar även att strategisk planering och policy för HHJ-investeringarna har e.ekter på hur investeringar för HHJ påverkar hållbar regional utvecklingen (Henriksson och Summerton 2016).

    Rapportens slutsatser utgår från att strategisk planering för HHJ behöver ske i samverkan, att planering och byggnationer i relation till HHJ-utbyggnad sker utifrån förväntade e.ekter samt att tidsperspektivet behöver beaktas vad gäller hur infrastruktur för transporter kan nyttjas i ett längre framtidsperspektiv. I den avslutande resultatdiskussionen lyfts några fokusområden fram som angelägna med avseende på hur utbyggnad av HHJ kan nyttiggöras för hållbar regional utveckling.

    • Att utveckla och konsolidera regionala samverkansstrukturer som en resurs för ändamålsenlig regional planering och andra regionala insatser.
    • Att stödja kunskapsspridning och kännedom om förväntade skärpta krav på miljöhänsyn vid byggnation.
    • Att organisera för kompetensförsörjning för att förstärka möjligheter att sysselsättningstillväxten vid byggnationen kan påverka arbetsmarknaden strukturellt.
    • Att organisera för policyintegrering i samband med planeringen av bostadsbyggandet för att stödja en sammanhållen utveckling.
    • Att integrera organisering och planering för resor och kollektivtrafik i relation till HHJ för att uppnå hållbar regional utveckling sett till dess olika dimensioner.

    Avslutningsvis är det viktigt att påminna om att denna rapport är en förstudie och det har varit nödvändigt att avgränsa diskussionen inom det breda fält som utbyggnad av HHJ relaterar till. Temat är stort och genom att inkludera flera studier, fördjupningar och policydokument skulle diskussionen ytterligare kunnat fördjupas.

  • 48.
    Hermelin, Brita
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Rusten, Grete
    Universitetet i Bergen, Norge.
    Lokal samverkan, tillväxt och omställning: Studier från industriregioner i Sverige och Norge2016Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport handlar om regional utveckling och regional utvecklingspolitik med fokus på den lokala nivån, kommunernas roll och betydelsen av samverkan mellan kommunen och de lokala företagen. De empiriska studierna som presenteras handlar om lokala strategier och insatser med syfte att utveckla orter och lokala miljöer till att bli mer dynamiska, attraktiva och robusta avseende näringslivsutveckling, arbetsliv och välfärd. De geografiska sammanhangen för studierna är industriregioner utanför de dominerande storstadsregionerna i Sverige och Norge, som är lokaliseringar för stora industriföretag. Upprinnelsen till denna rapport är ett forskningsprojekt med titeln ”Små kommuner och stora företag – betydelsen av kommunala strategier för regional ekonomisk hållbarhet”, med finansiellt stöd från Vetenskapsrådet. Genom detta projekt har ett antal empiriska fallstudier genomförts med syfte att beskriva och förstå e›ekterna av olika initiativ som sker lokalt. Studierna diskuterar kommunernas och näringslivets roller, engagemang och insatser för näringslivsutveckling och arbetslivsutveckling; var för sig och också avseende olika samverkanskonstellationer och sektorsamverkan mellan o›entlig och privat sektor. Dessa studier är genomförda i Sverige, Norge och i England och några är publicerade i tidigare CKS-rapporter och genom konferenser (Hermelin och Edwardsson 2014; Hermelin och Westermark 2015; Hermelin och Rusten 2015; Rusten och Hermelin 2014). Dessa är fallstudier från Finspång och Mjölby kommuner och jämförande studier mellan Norge och Sverige. Denna rapport består av fyra kapitel. Kapitel 1 diskuterar forskningsbakgrund och övergripande slutsatser från genomförda empiriska studier inom projektet. Kapitel två, tre och fyra presenterar empiriska studier från Sverige och Norge.

    Kapitel ett introducerar rapportens övergripande tema och som är regional utveckling och regional utvecklingspolitik med perspektiv från kommuner och industriorter utanför storstadsregionerna. Här diskuteras hur begreppet ”regional resiliens” kan vara en modell för att förstå hur regional utveckling sker i ett stigberoende som formas av de lokala specifika strukturella förhållandena. Regional resiliens riktar uppmärksamheten mot regionala e›ekter av förändrade villkor för näringsverksamhet och arbetsmarknad och hur detta kan bemötas genom olika anpassnings- och omställningsstrategier och processer. I kapitel ett diskuteras på vilket sätt kommunerna är aktörer i den regionala utvecklingspolitiken och hur detta sker i samverkan med de lokala företagen. I mer konkreta ordalag diskuterar detta kapital också hur de genomförda empiriska studierna i Norge och Sverige fördjupar kunskapen om kommunernas inflytande på olika faktorer med betydelse för regional utveckling. Dessa faktorer är (1) det sociala kapitalet; (2) infrastruktur och annan fysisk struktur; (3) kompetens och kunskap samt forskning och utveckling; samt (4) diversifierat näringsliv och arbetsmarknad.

    Kapitel två är en studie från Sverige om lokal tillväxtpolitik och lokal utveckling i Östhammars kommun. Östhammar tillhör Upplands län. Fokus i detta kapitel är samverkan mellan kommunen och de stora företagen som är lokaliserade här och vilka nätverk och samarbeten som har etablerats mellan dessa parter. Kapitlet diskuterar vilka sakområden som samverkan mellan kommun och företag berör och där markplanering, infrastruktur och utbildning framstår som mest angelägna. Samverkan mellan kommunen och de stora företagen för utbildning fokuserar teknikinriktade utbildningar på gymnasienivå och hur dessa sker inom organisationsformen Teknikcollege. Detta är ett nationellt program för samverkan mellan industri, kommuner och utbildningsanordnare för gymnasieskolan, inom teknikutbildningar och för eftergymnasial utbildning.

    Kapitel tre är en studie från Norge och mer specifikt från Nordhordland vid Bergen. Detta är en industriregion som omfattar åtta kommuner och drygt 30 000 invånare. I detta kapitel diskuteras hur samverkan mellan kommuner och företag har bidragit till utvecklingen av en fyraårig utbildning på gymnasienivå, med benämningen ”tekniske fag og allmennfag” (TAF). Denna utbildning motsvarar vad man inom EU benämner dual modell, som kombinerar teoretisk utbildning med praktisk yrkesutbildning på företag inom ett program (VET). Knarvik gymnasieskola som ligger i Nordhordland var en pionjärskola som startade TAF redan 1992. Efter detta har TAF etablerats på 18 olika gymnasieskolor som alla finns på några av industriorterna i Norge. Kapitel tre följer hur utvecklingen, organiseringen och praktiken sker inom denna utbildning där skola och näringsliv samarbetar. Dessutom har man analyserat karriärvägar för de som varit TAF elever vid Knarvik vgs. skola. Detta visar hur utbildningen har bidragit till anställningsbarhet och till individers karriär. I kapitlet diskuteras hur utbildningen på detta sätt har betydelse för kompetensförsörjning till industrin i Nordhordland och i andra delar av landet.

    Kapitel fyra är en studie av ett statligt program för innovationsaktiviteter i Norge (SkatteFUNN) som syftar till att stödja företag att initiera och öka sina insatser för forskning och utveckling (FoU). Detta program riktar sig huvudsakligen till små- och mellanstora företag. Programmet erbjuder skattereduktioner om man genomför forsknings- och utvecklingsinsatser i egen regi eller i samverkan med definierade forskningsinstitutioner. Studien visar hur detta generella program för hela landet har varierande betydelser för företag i olika kategorier och för företag i olika regioner i Norge. Den regionala variationen följer inte på ett systematiskt sätt företagsstruktur eller närvaro av forskningsinstitutioner. Förklaringen till denna ojämna fördelning är relaterat till kontextuella förhållanden som exempelvis industrins aktivitetsnivå och därigenom regionens möjligheter och behov för innovationer. Hög aktivitetsgrad minskar utrymmet att driva innovationsprojekt. Några av regionerna med mindre SkatteFUNNs-aktiviteter som Nordhordland är också regioner med färre entreprenörskapsinitiativ.

  • 49.
    Hermelin, Brita
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Trygg, Kristina
    Linköping University, Department of Thematic Studies, Technology and Social Change. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Lokalt utvecklings- och tillväxtarbete: En studie av kommunernas näringslivsfunktioner2018Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna rapport handlar om hur kommunerna arbetar med utvecklings- och tillväxtarbete. Förväntningarna på att kommuner ska verka för lokalt utvecklingsarbete har inneburit växande åtaganden för den kommunala sektorn. Genom rapporten redovisas och analyseras resultaten från en enkätstudie som riktade sig till näringslivsanvariga tjänstepersoner i samtliga kommuner i Sverige. Genom enkäten ställdes frågor om vad kommunerna i Sverige gör inom området utvecklings- och tillväxtarbete och på vilket sätt resurser för det här området genereras genom externa relationer med andra kommuner, regionala organ, EU samt statliga organisationer. Resultatet från enkätstudien redovisas dels för alla kommuner som besvarat enkäten (62 procent av Sveriges kommuner) sammantaget och dels uppdelat på olika kommunkategorier. Denna kategorisering utgår från SKLs kommungruppsindelning.

    Den sammanfattande diskussionen utgår från tre slutsatser. För det första kvarstår det som kan betraktas vara det traditionella området för kommunernas tillväxtarbete – som centreras kring kontaktskapande arbete med lokala nätverk, organisationer och företag – som ett centralt moment för kommunernas lokala tillväxtarbete. Detta område benämner vi näringslivsarbete och det omfattar att främja sektorsövergripande kommunikation mellan kommunen och de lokala företagen. Detta område omfattar även att arbeta med platsmarknadsföring.

    För det andra har synen på vad utvecklings- och tillväxtarbete omfattar breddats. Detta ställer krav på samverkan över traditionella gränser inom kommunens förvaltning. Enkätresultatetet visar erfarenheter av att arbetet genom kommunernas näringslivsfunktion innebär att bli involverad för frågor om fysisk planering och för kompetensutveckling. Tidigare studier och den genomförda enkäten illustrerar att kommunernas utvecklings- och tillväxtarbete har kommit att breddats till att relatera till samtliga delar av hållbar utveckling. Samtidigt framträdet frågor om ekonomisk hållbarhet och fysisk planering mer tydligt än frågor om social hållbarhet, genom exempelvis arbetsmarknadsfrågor, och ekologiskt hållbarhet, genom exempelvis samverkan med miljönätverk.

    Slutsats nummer tre handlar om hur tillväxtarbete sker på olika sätt i olika geografier. Enkätstudien visar att kommunkategorier som i högre grad är beroende av sina egna lokala arbetsmarknader (dvs. större städer, mindre städer och landsbygdskommuner) är mer aktiva inom det lokala tillväxtarbetet jämfört med utpendlingskommuner, samtidigt som profilen för det här arbetet skiljer sig åt mellan de tre kategorier av kommuner som är mest aktiva.

    För att värdera resultatet som framkommer genom studien som presenteras och diskuteras i den här rapporten är det också viktigt att påminna om begränsningarna. Det empiriska materialet har genererats genom en enkätstudie som riktade sig till tjänstepersoner i ledningen för kommunernas näringslivsfunktioner. Det betyder att resultatet har genererats utifrån hur en respondent per kommun har besvarat frågor om det breda fält lokalt utvecklingsarbete berör. Studiens design har syftat till att ge en översikt som genererar frågor för fördjupade studier. Ett angeläget tema för framtida studier är frågan om geografiska beroendeförhållanden för det lokala utvecklingsarbetet och som innebär att fördjupa förståelsen för varierande förutsättningar för kommunernas utvecklingsarbete och hur detta skapar villkor för samverkan med andra politiska nivåer och andra kommuner. Jämförelser mellan olika kommunkategorier visar att kommunernas samverkan ser olika ut och att profilen för det lokala utvecklingsarbetet varierar.

  • 50.
    Hermelin, Brita
    et al.
    Linköping University, Department for Studies of Social Change and Culture, Centre for Municipality Studies – CKS. Linköping University, Faculty of Arts and Sciences.
    Westermark, Kristina
    Stockholms universitet.
    Kommun och företag i samarbete för lokal utveckling: exemplet Mjölby2015Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna skrift är en delrapport inom ett forskningsprojekt som har titeln ”Små kommuner och stora företag – betydelsen av kommunala strategier för regional ekonomisk hållbarhet”. Inom projektet genomförs fallstudier i Sverige, Norge och England. Här presenteras ett av dessa fall, nämligen Mjölby kommun i Östergötlands län. Det empiriska underlaget för rapporten består av olika dokument framställda genom kommunen, artiklar från media, statistiska källor samt 18 intervjuer med politiker, tjänstemän och representanter för företagen i Mjölby. Följande forskningsfråga har formulerats: Hur sker interaktion och samarbeten mellan kommunen och företag för resursutveckling som bidrar till lokal ekonomisk hållbarhet?

    Mjölby kommun tillhör Östergötlands län och har knappt 26 500 invånare år 2014. Sett till den storleksmässiga positionen bland alla Sveriges 290 kommuner är Mjölby nummer 94 med ett befolkningsantal under medel (som är drygt 33 000 år 2013) och över medianen (som är drygt 15 000 år 2013). Från 1970 till 2014 har befolkningen i Mjölby ökat med 1 855 personer. Befolkningsutvecklingen har varit ojämn över perioden och framförallt 1990-talets senare hälft innebar påtaglig befolkningsminskning. De negativa befolkningstalen innebar en period med sämre framtidstro. Sedan 2006 har tillväxten varit sammanhängande och stabil och det är något som bidragit till stärkt självbild.

    Antalet sysselsatta i Mjölby (förvärvsarbetande dagbefolkning) var år 2013 knappt 12 000 personer. Nettoförändringen under mätperioden 1990 till 2013 vad gäller förvärvsarbetande dagbefolkning i kommunen motsvarar en ökning med 271 sysselsatta (2 procent). I Mjölby finns det tre stora privata arbetsgivare och samtliga dessa är familjeägda företag. Toyota är den största med omkring 1 850 anställda. Här sker produktion av lagertruckar. Väderstad-Verken är Mjölbys andra största privata arbetsgivare med säte i Väderstad. Här sker tillverkning av jordbruksmaskiner. Den tredje största privata arbetsgivaren i Mjölby efter Toyota och Väderstad-Verken är Runsvengruppen. Familjeföretaget Runsvengruppen har idag omkring 1 800 anställda. De som är anställda i bolagets detaljhandelsverksamhet – Runsvengruppen Aktiebolag – finns vid varuhusen ÖoB och är därmed utspridda över hela landet. Partihandelsverksamheten inom koncernen har ökat till 230 sysselsatta år 2013 och enligt de uppgifter vi har haft tillgång till, är denna sysselsättning koncentrerad till kontoret i Skänninge som är en tätort i Mjölby kommun.

    Diskussionen i denna rapport om samverkan och interaktion mellan kommun och stora företag är strukturerad efter tre teman; nätverk, ortsutveckling och utbildning. Med nätverk åsyftas kontakter och relationer som formellt eller informellt hanterar samarbeten mellan kommun och företag. Vårt andra tema; ortsutveckling innefattar mobilisering av resurser för fysisk infrastruktur, transport och kommunikation, bostäder, mark och lokaler, samt för utveckling av  anläggningar och service för fritid och nöjen. Hit hör även mer mjuka frågor om attraktivitet. Slutligen har vi valt att fokusera på utbildning. Inom utbildningstemat ingår kompetensutveckling som är en nyckelfaktor för utvecklingsmöjligheter; detta gäller både för företag och för individer.

    I rapportens slutsatser lyfter vi fram följande fyra faktorer som vi bedömer har stor inverkan på hur samverkan mellan företag och kommun sker i Mjölby kommun.

    1. Storföretagen i Mjölby har inte funnits här så länge och de är lokaliserade på olika orter.
    2. Näringslivet i Mjölby har en stor mångfald.
    3. Mjölby kommun ”går bra” med befolkningstillväxt och sysselsättningstillväxt.
    4. Mjölby är tätt integrerat med det växande Linköping.

    Mjölby kommun och de stora företagen har olika kontakter och som har inverkan på lokal utveckling. Samverkan sker dels för långsiktiga processer och inom utbildning och dels för tidsspecifika projekt som kan beröra lokala anläggningar och infrastruktur. Företagen stödjer den lokala tillgången till service och fritidsaktiviteter för sina anställda genom sponsoraktiviteter.

123 1 - 50 of 112
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • oxford
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf