Inledning
Denna kunskapssammanställning fokuserar på säkerhetskultur och säkerhetsbeteenden inom militär verksamhet och har tagits fram utifrån myndighetens uppdrag att belysa arbetsmiljöns beskaffenhet inom olika branscher och sektorer. Den bygger på befintlig empirisk forskning från Sverige och länder med militär verksamhet liknande Sveriges. Kunskapssammanställning stöder sig på målen i Regeringens arbetsmiljöstrategi 2021–2025, som siktar på ett säkert arbetsliv där ingen riskerar liv eller hälsa på jobbet.
Det övergripande syftet med denna kunskapssammanställning att sammanställa aktuell forskning om säkerhetskultur och säkerhetsbeteende inom militära verksamheters arbetsmiljöer i Sverige och andra jämförbara länder. Kunskapssammanställningen bygger på en systematisk litteraturöversikt av tidigare studier som sammanfattar det aktuella kunskapsläget och identifiera behovet av framtida forskningsinsatser.
Följande tre frågeställningar har varit vägledande för arbetet med kunskapssammanställningen:
- Vilka faktorer i arbetsmiljön på individ-, grupp- och organisationsnivå främjar en god säkerhetskultur?
- Vilka interventioner, arbetssätt eller metoder har visat sig bidra till en god säkerhetskultur eller säkerhetsbeteende på individ-, grupp- eller organisationsnivå inom militära verksamheter?
- Hur skiljer sig säkerhetsföreskrifter i policyer och styrdokument från den faktiska hanteringen av säkerhetsbeteenden, och hur kan detta överbryggas?
Centrala definitioner:
- Säkerhetskultur: Enligt Arbetsmiljöverket omfattar säkerhetskultur de attityder, uppfattningar och värderingar som chefer och anställda har om säkerhet och arbetsmiljö. En god säkerhetskultur grundar sig i hur arbetet är organiserat och hur det leds. Säkerhetskultur kan beskrivas som ett stabilt mönster av gemensamma och inlärda antaganden om säkerhet, vilket vägleder handlingar inom organisationen. Denna kultur innefattar både synliga och dokumenterade attribut samt mer outtalade tankar och vanor.
- Säkerhetsklimat: Säkerhetsklimat är en ”ögonblicksbild” av säkerhetskulturen i organisationen. Det utgörs av stämningen och uppfattningarna kring säkerhet, vilket grundas i den underliggande kulturen men är mer konkret och därmed lättare att mäta. Säkerhetsklimatet reflekterar medarbetares uppfattningar om gemensamma värderingar och meningar kopplade till säkerhet vid en viss tidpunkt.
- Säkerhetsbeteende: Säkerhetsbeteende är avgörande för säkerhetsutfallet (safety performance) i organisationen. Säkerhetsbeteenden delas in i regelefterlevnad (beteenden som följer säkerhetsregler) och säkerhetsdeltagande (beteenden som bidrar till säkerhet för hela arbetsmiljön, inte enbart för individen).
Metod
Litteraturöversikten är avgränsad till att omfatta militära organisationer i NATO-länder samt Australien och Israel. Endast artiklar från vetenskapliga tidskrifter med peer review-process samt empiriska artiklar med både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. Grå litteratur, som rapporter och utredningar, inkluderades som komplement.
Litteratursökningen genomfördes enligt PRISMA-ramverket (Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analyses) för att säkerställa en transparent och strukturerad rapportering av resultat. Sökningen genomfördes utifrån PEO-modellen (Population, Exposure, Outcome) för att definiera kriterier för inkludering och exkludering. Populationen definierades som militär personal i riskfyllda miljöer; Exposure omfattade faktorer som påverkar säkerhetskultur och säkerhetsbeteende, och Outcome fokuserade på tillbud och olyckor. Sökningen genomfördes i databaserna Scopus, Web of Science och PsycInfo.
En initial relevansbedömning gjordes på titlar och sammanfattningar av 1 808 artiklar, varav 1 418 artiklar exkluderades. Därefter granskades de återstående artiklarna för fulltextanalys, vilket resulterade i 35 utvalda artiklar för kvalitetsgranskning. Artiklar med hög eller medelhög kvalitet valdes ut för att ingå i analysen. Totalt ingick 28 artiklar i den slutliga analysen. Bearbetningen utfördes i referenshanteringsprogrammet Zotero och analysverktyget Rayyan.
Resultat
Forskningsfråga 1: Vilka faktorer i arbetsmiljön på individ-, grupp- och organisationsnivå främjar en god säkerhetskultur?
Individnivå
- Erfarenhet som central faktor: Erfarenhet från tidigare händelser och tid i tjänst stärker säkerhetsmedvetenheten och främjar en kultur där misstag ses som lärande, särskilt genom debriefing och delad erfarenhet.
- Psykologisk belastning: Långvarig psykologisk stress kan påverka säkerhetsklimatet negativt. En balans mellan arbetskrav och resurser kan dock motverka effekterna av stress och stödja efterlevnaden av säkerhetsregler.
- Individuell variation: Personliga egenskaper, som riskbenägenhet, ålder och kön, påverkar säkerhetsbeteenden. Yngre individer och män tenderar att ha en mer skeptisk syn på säkerhet medan erfarenhet och högre ålder minskar riskbenägenheten.
- Kopplingar mellan anställningsförhållanden och säkerhet: När arbetsgivare uppfyller det psykologiska kontraktet med de anställda ökar säkerhetsföljsamheten och personalens vilja att stanna i tjänst, vilket bidrar till en stabil och säker arbetsmiljö.
Gruppnivå
- Gruppdynamik och kommunikation: En transformativ ledarstil som främjar öppen kommunikation och vänskapsband inom gruppen stärker säkerhetsklimatet. Detta klimat skapar förutsättningar för att medarbetare delar säkerhetsrelaterad information och lärdomar, vilket i sin tur leder till säkrare beteenden.
Organisationsnivå
- Säkerhetsklimat: Ett positivt säkerhetsklimat som stöds av ledningens engagemang, tydlig säkerhetskommunikation, kontinuerlig monitorering, relevanta utbildningsinsatser och belöningssystem för säkert beteende skapar en tryggare arbetsplats. Feedback till anställda stärker säkerhetsmedvetenheten och främjar efterlevnaden av säkerhetsstandarder.
Forskningsfråga 2: Vilka interventioner, arbetssätt eller metoder har visat sig bidra till en god säkerhetskultur eller säkerhetsbeteende på individ-, grupp- eller organisationsnivå inom militära verksamheter?
Individnivå
- Träning och utbildning: Specifik träning utvecklar mental och fysisk beredskap för att hantera risker. Utbildning fungerar inte bara för att utveckla individuella färdigheter utan stärker även den övergripande säkerhetskulturen.
- Teknisk monitorering: Avancerade övervakningssystem, såsom förarassistanssystem, kan bidra till minskad olycksrisk genom att både direkt påverka förarnas beteende och ge insikter för lärande i uppföljningssamtal.
- Feedback: Återkoppling kan vara ett effektivt angreppssätt för att öka säkerheten genom att ge militär personal möjlighet att få omedelbara insikter i sitt beteende och göra nödvändiga justeringar. En systematisk feedbackstruktur stärker säkerhetsbeteenden under påfrestande förhållanden och minskar risken för att psykologisk press leder till säkerhetsbrister.
Gruppnivå
- Lärande genom att bejaka fel: En kultur där misstag används för att dra lärdomar, utan att skuldbelägga, främjar säkerheten. Gruppens attityder formas i en miljö där transparens och ärlighet betonas, vilket underlättar öppenhet för att dela misstag och erfarenheter.
Organisationsnivå
- Organisering för lärande: En kultur som möjliggör strukturerade debriefingprocesser och erfarenhetsdelning stärker säkerheten genom att skapa en öppen och lärande miljö. En organisation med inbyggd social redundans, där roller och ansvar överlappar, ger ett robust säkerhetssystem och underlättar snabb anpassning till förändringar.
- System för uppföljning av säkerhet: Effektiva mätinstrument och rapporteringssystem bidrar till att kontinuerligt förbättra säkerhetskulturen genom att ge ledningen snabb tillgång till data, vilket möjliggör snabba och effektiva beslut för att upprätthålla och förbättra säkerhetsklimatet.
- Principer för HRO: High Reliability Organizations (HROs) är organisationer som effektivt upprätthåller hög säkerhet i komplexa och riskfyllda miljöer genom att följa fem principer. Dessa inkluderar en ständig vaksamhet för risker (eng. preoccupation with failure), en motvilja mot förenkling (eng. reluctance to simplify), respekt för operativ kunskap (eng. sensitivity to operations), ett åtagande för resiliens (eng. commitment to resilience), och en respekt för expertis i kritiska situationer (eng. deference to expertise). Genom att integrera dessa värden kan HROs bygga en kultur av kontinuerligt lärande och förbättring, vilket stärker deras förmåga att hantera risker på ett säkert sätt.
Forskningsfråga 3: Hur skiljer sig säkerhetsföreskrifter i policyer och styrdokument från den faktiska hanteringen av säkerhetsbeteenden, och hur kan detta överbryggas?
- Regelefterlevnad och säkerhetsklimat: Ett säkerhetsklimat som stödjer regelefterlevnad utan att överdrivet kräva det skapar ett mer hållbart säkerhetsbeteende. Flexibilitet för regelbrytande bör vara tillåten om strikta regler skulle innebära en risk för säkerheten, vilket skapar en balans mellan reglering och frihet i beslutsfattande.
- Rapporteringskultur och lärande: En kultur med betoning på lärande och öppen rapportering, utan skuldbeläggande, stärker säkerheten. I en rättvisekultur, där misstag ses som lärandemöjligheter snarare än källor till bestraffning, främjas psykologisk trygghet och en säkerhetsmedvetenhet som bidrar till att individer vågar rapportera och lära av misstag.
De inkluderade studierna har även granskats utifrån genusaspekten vilket visar att manliga försteförfattare dominerande, då endast 18% har kvinnliga försteförfattare, vilket väcker frågor om kvinnliga perspektivs representation inom forskning om säkerhetskultur och säkerhetsbeteende i militär verksamhet. Könsfördelning bland studiedeltagare redovisas i en mindre andel av artiklarna, och där det förekommer används det oftast endast som kontrollvariabler utan djupare analys. Genusaspekter belyses endast marginellt i 32% (9 av 28 artiklar) av artiklarna, med få exempel på fördjupade analyser, vilket överlag indikerar en frånvarande diskussion om genus i dessa studier.
Diskussion
Diskussionen i rapporten framhäver flera faktorer som påverkar säkerhetskultur och säkerhetsbeteenden inom militära organisationer, på individ-, grupp- och organisationsnivå, med starka kopplingar till arbetsmiljö.
Säkerhetsklimatets roll och begränsningar
Säkerhetsklimat, som ett mätbart uttryck för säkerhetskultur och arbetsmiljöns säkerhetsaspekter, får stort utrymme i både nationell och internationell forskning. Det finns dock risker med att enbart förlita sig på säkerhetsklimatenkäter för att mäta säkerheten och arbetsmiljöns kvalitet, då dessa ofta inte fångar upp komplexiteten i faktorer som auktoritet, gruppdynamik och psykologisk trygghet. Klimatmätningar kan ge en översiktlig bild men riskerar att dölja verkliga arbetsmiljöutmaningar och säkerhetsproblem.
Strukturella och individuella faktorer
Säkerhetsarbetet och arbetsmiljön påverkas av både strukturella förutsättningar och individers handlingar. Strukturer som historiska och organisatoriska normer sätter grunden för säkerhet och arbetsmiljö, men kan också bli begränsande om de inte tillåter flexibilitet och handlingsutrymme. Individer spelar en viktig roll för att upprätthålla eller förändra säkerhetsklimatet och arbetsmiljön genom deras agerande. Deras handlingar kan bidra till en dynamisk arbetsmiljö där säkerhet och förbättring går hand i hand, förutsatt att psykologisk trygghet och stöd finns.
Ledarskapets betydelse för säkerhet
Ledarskap lyfts fram som en avgörande faktor för en god arbetsmiljö och säkerhetskultur. Både transaktionella och transformativa ledarstilar spelar en roll. Transaktionellt ledarskap ger stabilitet och förutsägbarhet i arbetsmiljön, medan transformativt ledarskap uppmuntrar lärande och anpassningsförmåga.
Säkerhetsarbete integrerat i dagligt arbete såväl som skapande av utrymme för reflektion
Effektivt säkerhetsarbete och en god arbetsmiljö inom militären kräver att säkerhetsfrågor integreras i det dagliga arbetet och att det finns utrymme för reflektion och lärande, exempelvis genom debriefing och uppföljande åtgärder. Kombinationen av praktisk tillämpning och reflekterande pauser skapar en arbetsmiljö som är anpassningsbar och motståndskraftig, där lärande och säkerhet ständigt kan förbättras för att möta nya utmaningar.
Skillnader mellan policy och praktik
I komplexa och oförutsägbara situationer är det ofta en utmaning att följa formella säkerhetsföreskrifter strikt. Militära organisationer kan behöva en flexibel arbetsmiljö som tillåter avsteg från regler när det är nödvändigt för att hantera arbetsuppgifter på ett säkert och effektivt sätt. En kultur som betonar lärande, psykologisk trygghet och återställande rättvisa bidrar till en arbetsmiljö där säkerhet prioriteras utan att strikta regler hindrar anpassning till verkligheten.
Behov av köns- och genusperspektiv
En brist på köns- och genusperspektiv identifierades. Utan att beakta dessa perspektiv kan viktiga faktorer förbises som påverkar individers agerande i riskfyllda situationer och risken finns att forskningen missar viktiga skillnader i säkerhetsbeteenden mellan män och kvinnor. Ett inkluderande perspektiv kan skapa en mer nyanserad förståelse av arbetsmiljön och säkerhetskulturens dynamik.
Metodologiska utmaningar och forskningsluckor
Det finns en avsaknad av studier genomförda under skarpa insatsförhållanden, vilket innebär att vissa aspekter av arbetsmiljö, säkerhetskultur och säkerhetsbeteenden inte är tillräckligt utforskade. Diskussionen betonar behovet av longitudinella och systemorienterade studier för att förstå orsaksfaktorer över tid, särskilt när det gäller relationen mellan ledarskap, arbetsmiljö och säkerhetsbeteenden.