Debugging is essential for maintaining reliable software systems. However, it is often a time‑consuming process constrained by the manual effort required to both reproduce reported bugs and reduce the action sequences that trigger them. This thesis asks how effectively large language model (LLM)–based agents can autonomously reproduce industrial control software bugs and minimise their Steps to Reproduce (S2R), and how agent architecture and tool access shape this capability. Three agent architectures are evaluated: one Single‑Agent mode and two multi‑agent modes (Producer–Reviewer and Orchestrator–Workers). These are tested under controlled conditions that vary tool access (a restricted shell‑primitive set versus an unrestricted command‑line interface) on a real‑world dataset of industrial control software bug reports whose S2Rs are augmented with injected redundant steps. Experimental results indicate that the Single Agent achieves the highest reproduction success, stronger S2R minimisation, and lower runtime than the multi‑agent variants. Specifically, both the Single Agent and Producer–Reviewer reproduce 55.56% of bugs, while Orchestrator–Workers reproduces 44.44%. When reproduction succeeds, the best‑performing agent removes an average of 90% of injected redundant steps, producing substantially shorter and clearer reproduction sequences. Across all architectures, unrestricted command execution outperforms curated shell‑primitive tools in both reproduction success and minimisation quality. Overall, the findings demonstrate that LLM‑driven agents can autonomously reproduce real industrial bugs and simplify the action sequences required to trigger them, and that architectural simplicity outperforms more complex multi‑agent coordination for this task. This unified treatment of reproduction and reduction informs practical design choices for autonomous debugging in industrial test environments.

This thesis aims to bridge classical geometric control theory with the theory of structured systems within a network-based framework. The proposed methodology integrates structural and geometric control techniques and leverages the key observation that the subspaces of interest contain or are contained in a subspace generated by canonical basis vectors. Since these canonical vectors correspond to individual network nodes, the algebraic analysis of such subspaces can be directly translated into an analysis over node sets.

The first paper included in this thesis investigates the controllability of temporal networks, modeled as linear, piecewise-constant, time-varying dynamical systems. In particular, an upper bound on the number of snapshots, i.e., time intervals during which the system matrices remain constant, necessary to achieve controllability, is derived. The proof exploits structural properties by decomposing the controllability subspace associated with each snapshot into a component which varies depending on the specific entries of the system matrix, and a fixed component, independent of those entries.

The second paper introduces the minimal node cardinality disturbance decoupling problem, studied under three feedback paradigms: state feedback, output feedback, and dynamic feedback. The formulation and analysis of this problem rely on classical concepts from geometric control theory, such as controlled and conditioned invariant subspaces. By exploiting the fixed structure of these subspaces, they can be reformulated as sets of nodes, providing a network-based interpretation that enhances both intuition and visual interpretability.

The third paper applies the developed theoretical framework to the minimal input cardinality disturbance decoupling problem via output feedback in a system of coupled oscillators, linearized around a stable phase-locked synchronized state, and applies it to the disturbance decoupling of power grids. This application illustrates the practical relevance and versatility of the proposed approach.

Overall, the thesis shows that, under mild assumptions, complex geometric control structures can be represented in an intuitive and visually meaningful manner when analyzed through the lens of networks. This perspective not only facilitates the study of large-scale systems, but also opens new research directions at the intersection of geometric control and network theory.

Bakgrund

Trots att skadeförebyggande arbete är avgörande för en hållbar idrottskarriär inom barn- och ungdomsidrott i badminton, saknas det specifik forskning som belyser tränarnas roll och erfarenheter av skadeförebyggande strategier för barn och unga. 

Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka tränarnas tankar och erfarenheter av skadeförebyggande arbete inom barn- och ungdomsbadminton med elitsatsning.

Metod

Studiens design är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där intervjuerna analyserades med hjälp av innehållsanalys.

Resultat

Analysen av intervjuerna landade i tre kategorier med tillhörande subkategorier; Skadeförebyggande insatser värderas högt men genomförs varierat, Ledarskap, kunskap och vägledning som grund för skadeförebyggande insatser, Utmaningar och utvecklingsmöjligheter i skadeförebyggande arbete. 

Konklusion

Studien visar att badmintontränare inom barn- och ungdomselit upplevde skadeförebyggande arbete som viktigt för spelarnas utveckling, men samarbeten med fysioterapeuter sker oftast först vid skada. Trygga relationer och god kommunikation mellan tränare och spelare är centrala, medan begränsade resurser, bristande utbildning och svårigheter att sprida riktlinjer utgör utmaningar. Förebyggande arbete sker redan men bygger mest på individuella lösningar och erfarenhet, vilket tyder på ett behov av mer strukturerade riktlinjer och gemensam kunskapsbas för tränare.

Bakgrund: Vid träning frisläpps kreatinkinas från musklerna vilket indikerar på muskelskada. Kallvattenimmersion är en återhämtningsmetod som har visats påskynda muskelåterhämtningen efter träning. 

Syfte: Syftet var att systematisk kritiskt granska litteraturen för hur muskelåterhämtning avseende kreatinkinas påverkas efter kallvattenimmersion ≤10 minuter efter träning.

Metod: Databaserna PubMed, Scopus och CINAHL användes för att hitta stöd i befintlig forskning inom området. För att värdera artiklarnas metodologiska kvalité samt bedömning av evidens användes Fowkes & Fultons granskningsmall respektive GRADE. 

Resultat: Tio studier inkluderades där sju var randomiserade kontrollerade studier och tre var crossover studier. Samtliga studier hade en interventionsgrupp som genomförde kallvattenimmersion i ≤10 minuter och en kontrollgrupp som genomförde passiv vila. Vattentemperaturen varierade mellan 6–15°C. Två studier visade stor effektstorlek för att kallvattenimmersion hade en påskyndande effekt för muskelåterhämtning. Åtta studier visade ingen påskyndande effekt för muskelåterhämtningen. Det fanns både större och mindre brister i studiernas metodologiska kvalitet och den sammanlagda evidensen bedömdes ha mycket låg tillförlitlighet. 

Konklusion: Evidens med mycket låg tillförlitlighet för att kallvattenimmersion i ≤10 minuter efter träning inte påskyndar muskelåterhämtningen jämfört med en passiv återhämtning hos personer som har tränat.

I Sverige bedöms en av fyra, i en genomsnittlig skolklass vara i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Syftet med studien är att undersöka lågstadielärares, speciallärares och specialpedagogers erfarenheter av att skapa en inkluderande undervisning för elever med läs- och skrivsvårigheter, samt vilka konkreta anpassningar som används för att skapa inkludering i klassrummet. Vidare undersöks hur inkluderingsarbetet påverkar elevernas självkänsla. Studien bygger på kvalitativ forskningsdesign, där åtta semistrukturerade intervjuer genomförts med verksamma lärare, specialpedagog och speciallärare i årskurserna 1–3. Insamlad empiri har analyserats genom tematisk analys, vilket bildade tre huvudteman: Ett individanpassat inkluderingsarbete, När ideal möter verklighet samt Elevernas självkänsla påverkas positivt av att lämna klassrummet. Resultatet visar att lärarna utgår från en inkluderande pedagogisk grundsyn och använder individanpassade strategier för att möta alla elevers behov. Centrala framgångsfaktorer för detta arbete är tydlig struktur, bildstöd, variation i arbetssätt, relationer och möjligheter för eleverna att visa sina kunskaper på olika sätt. Samtidigt framkommer det att många pedagoger upplever hinder i form av bristande tid, resurs samt ett glapp mellan teori och praktik för att kunna bemöta behoven hos elever med läs- och skrivsvårigheter. Vidare visar resultatet att självkänslan hos elever med läs- och skrivsvårigheter är avgörande för om de känner sig inkluderade eller inte. Slutsatsen är att för att kunna bidra till inkludering i klassrummet krävs ett systematiskt stöd från skolledningen. När elever känner sig trygga och bemöts utifrån sina behov, stärks både lärande och självkänsla.

This article bridges optimization and control and presents a novel closed-loop control framework based on natural gradient descent, offering a trajectory-oriented alternative to traditional cost-function tuning. We leverage the Fisher information matrix to formulate a preconditioned gradient descent update that offers flexibility in shaping closed-loop behavior. To this end, the proposed method parameterizes closed-loop dynamics in terms of stationary covariance and an unknown cost function, providing a geometric interpretation of control adjustments. We establish theoretical stability conditions. The simulation results on a rotary inverted pendulum benchmark highlight the advantages of natural gradient descent in trajectory shaping.

Det nuvarande tredjepartsverktyget för syntaxmarkering i Emacs, kallat Ada-mode, uppvi-sar prestandaproblem i form av krascher. Denna kandidatuppsats undersökte möjlighetenatt istället använda Storm-servern för att tillhandahålla syntaxmarkering. Syftet var att ut-reda huruvida Storm kunde erbjuda snabbare syntaxmarkering. Detta uppnåddes genomatt transkribera Ada-grammatiken till Storms TSL-format och genomföra prestandatester,med fokus på redigeringstider i Ada-filer från studentprojekt.Även om resultaten från testerna visar att Ada-mode generellt presterar bättre, presteradeStorm-mode tillräckligt bra för att i framtiden kunna utgöra ett gångbart alternativ tillAda-mode.

Behandling av levertumörer kan vara en stor klinisk utmaning med hög komplexitet, avancerade behandlingsmetoder, multipla, och ibland parallella behandlingar, samt föra med sig betydande risker för behandlingskomplikationer. För vissa levertumörer är kirurgi den enda möjligheten till bot och långtidsöverlevnad. Sedan de första rapporterade planerade leverkirurgiska fallen i slutet av 1800-talet har leverkirurgin tagit stora kliv framåt. Förståelsen för leverns anatomi och funktion har ökat, möjligheter till narkos och smärtlindring utvidgats och operationstekniska framsteg har lett till att allt större kirurgiska ingrepp blivit möjliga. Idag handlar stora leverkirurgiska operationer i allt större utsträckning om vad som blir kvar efter operationen, snarare än hur mycket av levern som är tekniskt möjlig att operera bort.

För att upprätthålla kroppens behov av en adekvat leverfunktion, och därmed undvika leversvikt efter operation, är det viktigt att tillräckligt mycket levervävnad finns kvar efter kirurgi. Genom att stimulera levertillväxt före ett större leverkirurgiskt ingrepp kan den del av levern som ska vara kvar i kroppen efter operationen (FLR, future liver remnant) växa till och uppnå en tillräcklig volym.

Olika tekniker och material har använts för att stimulera levertillväxt. Den vanligaste tekniken är portavensembolisering (PVE), som kan användas enskilt eller i kombination med andra behandlingar. De ingående studierna i den här avhandlingen har undersökt olika aspekter av inducerad levertillväxt och deras utfall.

Studie I undersökte materialval vid PVE och jämförde N-butylcyanoakrylat (NBCA; lim) med mikropartiklar.

Studie II studerade långtidsöverlevnad efter stimulerad levertillväxt och kirurgi, jämförande de två olika metoderna two-stage hepatectomy (TSH) och associating liver partition and portal vein ligation for staged hepatectomy (ALPPS).

Studie III undersökte om förhöjt P-bilirubin-värde vid tidpunkten för PVE har någon påverkan på levertillväxt efter PVE.

Studie IV jämförde huruvida invasiv behandling, eller att avstå invasiv behandling, av tumörer i den framtida kvarvarande levervävnaden har någon inverkan på tillväxten av FLR efter PVE.

Studie I, III och IV genomfördes som retrospektiva kohortstudier. Studie II är en analys av långtidsuppföljning från en tidigare randomiserad interventionsstudie.

Resultaten från Studie I visar att NBCA ger god tillväxt, och ur vissa aspekter, bättre tillväxt än mikropartiklar. Behandling med NBCA är snabbare, utsätter patienterna för lägre stråldos och använder en mindre kontrastmängd. Vidare är PVE en säker metod med låg komplikationsfrekvens och hög teknisk framgång vid utförandet.

I Studie II ses en likartad långtidsöverlevnad efter levertillväxt och kirurgisk behandling via metoderna TSH eller ALPPS.

Studie III påvisar att levertillväxten efter PVE inte blir sämre om patienterna i samband med PVE har ett förhöjt P-bilirubin samt att perkutan transhepatisk avlastning av gallvägarna i samband med PVE är möjligt med låg komplikationsfrekvens.

Från resultaten i Studie IV ses att invasiv behandling, eller att avstå från invasiv behandling, av tumörer i FLR före PVE, inte påverkar resultatet av levertillväxt i FLR efter PVE. Detta kan i förlängningen ge patienten möjlighet till färre antal invasiva behandlingar.

Achieving both high hardness and toughness in protective coatings is a formidable challenge. Here, we harness an original superlattice architecture that synergistically combines Koehler hardening with coherent interfaces to reduce the crack driving forces and enhance toughness, enabling coatings with improved damage tolerance. We engineer epitaxial HfN1.33/Hf0.76Al0.24N1.15 superlattices on MgO(0 0 1) substrates using low-energy, high-flux ion-assisted reactive magnetron sputtering. These superlattices, with bilayer periods ranging from 6 to 20 nm exhibit a unique three-fold superstructure, where each layer forms a three-dimensional checkerboard pattern. HfN1.33 forms a checkerboard period of 7.5 Å from self-organization of Hf-vacancies and N-interstitials, whereas Hf0.76Al0.24N1.15 forms a period of 12.5 Å due to spinodal decomposition. Mechanical testing reveals high hardness (∼36 GPa), matching that of Hf0.76Al0.24N1.15 and exceeding the softer HfN1.33 (∼27 GPa), reflecting interface-driven Koehler strengthening. Micropillar compression tests show distributed cracking along {1 1 0}〈1 1 0〉 slip systems and faster mechanical recovery than Hf0.76Al0.24N1.15 for improved toughness, corroborated by cube-corner indentation fracture analysis, while not reaching the superb toughness and plasticity of HfN1.33. These results demonstrate that epitaxial HfN1.33/Hf0.76Al0.24N1.15 superlattices combine high hardness and strength with good toughness for an improved film damage tolerance.

The aim of this thesis is to develop an electroactive in vitro model of the bone marrow(BM), termed "bone-on-a-chip," designed to replicate the BM microenvironment.Polypyrrole (PPy) doped with succinic acid (SUCA) was electropolymerized ontoa gold surface using a three-electrode setup. Chondrocyte-derived plasma membranenanofragments (PMNFs) of KUSA cells origin were covalently attached to the PPy(SUCA)surface via EDC/NHS coupling. The redox states of PPy were modulated from asfabricated (AF) to oxidized (OX) and reduced (RE) to mimic variations in bone density.The PPy surfaces were mineralized through the growth of minerals during a three-dayincubation in cell culture media. Characterization techniques assessed surface propertiesat each fabrication step. Cyclic voltammetry (CV) and electrochemical impedance spectroscopy (EIS) measured electrochemical performance, while water contact angle (WCA)gauged hydrophobicity. SEM and energy-dispersive X-ray spectroscopy (EDX) evaluatedsurface morphology and mineral content post-mineralization. Further cell studies wereconducted on the mineralized PPy surfaces to assess their ability to support stem cell viability and remain in their undifferentiated state as stem cells without further differentiationinto other cell types. Mouse hematopoietic stem cells (HSCs) were subsequently isolated,sorted, and cultured on the surfaces.The RE state demonstrated the highest WCA and mineral content, followed by OXand AF. EDX confirmed significant differences in calcium (Ca) and phosphorus (P) levelsbetween surfaces with switched redox states (OX and RE) compared to AF and the negativecontrol. SEM images revealed clear differences seen in morphology between the redoxstates, although these differences appeared challenging to control. Preliminary cell studiessuggested that redox-modified surfaces might support undifferentiated HSCs better thanthe AF state and controls; however, reproducibility remains a challenge.This study highlights the potential of electroactive surfaces in creating a bone-on-achip model to better understand bone marrow dynamics and stem cell behavior, pavingthe way for applications in stem cell research and therapeutic advancements. 

Detta examensarbete har genomförts vid SSAB Oxelösund och syftar till att effektivisera produktionen i Hårdlinje 4 genom att utveckla en optimeringsmodell för plåtflödet. Bakgrunden är SSAB:s övergång till fossilfri ståltillverkning, där en ny elugn ersätter kolbaserade masugnar. Omställningen innebär att Hårdlinje 4 får ta emot en större produktionsbelastning, vilket ställer högre krav på planering och resursutnyttjande. En modell med heltalsprogrammering har utvecklats i Pyomo för att optimera sekvensen av plåtar genom ugnen med hänsyn till kapacitetsbegränsningar, kylning, ställtider och ordningsregler enligt LIFO. Målfunktionen har formulerats för att balansera den totala genomloppstiden (makespan) och ugnsutnyttjandet. Resultaten visar att den utvecklade modellen förbättrar både genomloppstid och utnyttjande av ugnens kapacitet jämfört med den strategi som används av operatörerna. Med en effektiv avvägning reducerades genomloppstiden med 24 procent, samtidigt som ugnsutnyttjandet ökade från 36,5 procent till 51,9 procent. Studien visar att modellen kan utgöra grunden för ett framtida beslutsstöd för kranoperatörer. Genom fortsatt utveckling, särskilt införande av temperaturstyrd ugnstid, förbättrad dataintegration och kortare beräkningstid, kan den användas i realtid för att stödja planering och beslutsfattande. Arbetet bidrar därmed till en mer hållbar och effektiv produktion i omställningen mot fossilfritt stål.

MoonBoard är en standardiserad klättervägg med en tillhörande mobilapp som används av klättrare världen över för att skapa, dela och hitta klätterproblem. Systemet har över 100 000 användare och mer än 200 000 unika problem. Trots denna stora datamängd bygger appens nuvarande sök- och filtreringsalternativ främst på grader, repetitioner och andra simpla parametrar. Dessa enklare filter kan inte fullt ut fånga viktiga aspekter som klätterstilar eller grepptyper, vilket är avgörande för klättrare som vill träna specifika tekniker eller nå personliga mål. Detta exjobb behandlar denna begränsning genom att tillämpa maskininlärning och visualiseringstekniker för att bättre karakterisera och rekommendera klätterproblem på MoonBoard. Exjobbet presenterar ett system som använder maskininlärning och interaktiv visualisering för att förbättra val av problem på MoonBoard. Klätterproblem klassificerades baserat på grepptyper (crimp, pinch, jug, pocket och wood) och rörelseegenskaper (dynamisk, reachy och cross-over). Data från MoonBoard förbehandlades, och klättersekvenser beräknades med BetaMove. Dessa sekvenser analyserades med olika maskininlärningsmodeller för att identifiera relevanta problemettribut. Dimensionalitetsreduktion och klustring tillämpades sedan för att visualisera likheter mellan problem, vilket integrerades i ett webbaserat gränssnitt som låter användare utforska, filtrera och få rekommendationer för både liknande och varierande problem. Användartest visade att systemet uppfyllde sina huvudmål, klättrare kunde hitta lämpliga problem mer effektivt och uppskattade de tillagda filtren och likhetsbaserade rekommendationerna. Verktyget uppnådde ett genomsnittligt SUS-betyg på 88,75, vilket indikerar en utmärkt användbarhet, även om vissa begränsningar noterades, särskilt i träffsäkerheten för rörelseklassificering och beräkning av problemlikhet. Resultatet visar att en kombination av maskininlärning och interaktiv visualisering kan förbättra valet av klätterproblem på MoonBoard. Även om det nuvarande systemet endast täcker några få av alla klätterstilar utgör detta arbete en grund för framtida utökningar med mer avancerade modeller, ytterligare rörelsetyper och bredare tillämpningar inom både inomhus- och utomhusklättringskontexter.

Detta examensarbete undersöker hur energisnål Edge AI-baserad system kan användas som densitetsestimering genom att implementera ett end-to-end-system på en Raspberry Pi 5 utrustad med en Hailo-8-accelerator. Arbetet fokuserar på dörrnära övervakning av personflöden i inomhusmiljöer, där traditionella molnbaserade övervakningslösningar medför utmaningar relaterade till latens, bandbredd, kostnad och dataskydd. Två huvudsakliga frågeställningar behandlas: hur effektivt ett YOLO-baserat detekteringssystem kombinerat med en lättviktig person-re-identifieringspipeline (Re-ID) kan implementeras på denna hårdvara för realtidsbaserad personräkning, samt hur ett interaktivt gränssnitt kan omvandla den resulterande datan till användbar analys för beslutsfattare. Det implementerade systemet består av tre delsystem: en AI-pipeline, ett integritetsbevarande databas samt ett webbaserat visualiseringsverktyg. AI-pipelinen använder en YOLOv8s-detektor och en multi-objekt-tracker som kombinerar centroidavstånd, Intersection over Union och rörelseprediktion för att upprätthålla identifieringar över tid. En Re-ID-modul används för att associera in- och utpassager vid dörröppningen. I stället för att lagra videodata sparas anonyma besöksloggar (inpasseringstid, utpasseringstid och vistelsetid) i en lokal SQLite-databas. Ett Dash-baserat gränssnitt, som körs direkt på enheten, presenterar dessa händelser genom tidsbaserade visualiseringar och sammanfattande indikatorer. Utvärdering på en video visar att systemet upprätthåller cirka 25–30 bilder per sekund, med en latens för detektering på 0,03–0,04 sekunder per bildruta samt stabil CPU- och minnesanvändning, vilket bekräftar att realtidsbearbetning är genomförbar direkt på enheten. Re-ID-modellen i full precision uppnår över 90 % i precision, recall och F1-score, medan den kvantiserade modellen uppvisar reducerad recall men förblir användbar under edge-relaterade begränsningar. En användarstudie med 12 deltagare, kompletterad med Mini-VLAT och SUS, indikerar att gränssnittet stödjer typiska uppgifter inom bemannings- och kampanjplanering och uppnår ett genomsnittligt SUS-värde på 69,4, vilket är något över standardvärdet för god användbarhet. Sammantaget visar resultaten att realtidsbaserad och integritetsmedveten densitetsestimering är möjlig på begränsad hårdvara, samtidigt som de belyser avvägningar vid modellkvantisering och identifierar möjligheter till vidareutveckling av visualiseringsgränssnittet.

Europeiska Unionens Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) syftar till att förbättra och standardisera hållbarhetsrapportering för att stödja den gröna omställningen. Medan den offentliga sektorn förväntas leda inom hållbarhet, är tillämpningen av CSRD inom svenska kommuner fragmenterad. Många kommunalt ägda bolag hamnar individuellt under tröskelvärdena för rapportering, vilket skapar ett transparensgap trots att den kommunala koncernen ofta överskrider dessa tröskelvärden kollektivt. Denna diskrepans reser moraliska och strategiska frågor gällande offentlig redovisningsskyldighet och det effektiva utnyttjandet av ramverket.

Denna uppsats undersöker logiken för det proaktiva anammandet av CSRD-principer av svenska kommuner, oavsett formella lagkrav. Den utvärderar vidare kapaciteten och kompetensen hos dessa kommuner att använda CSRD-ramverket strategiskt som ett miljöledningssystem (EMS) för styrning och innovation, samt analyserar de potentiella synergierna och konsekvenserna av dess implementering.

En kvalitativ, abduktiv fallstudiemetod tillämpades. Empiriska data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nyckelpersoner från sex stora svenska kommuner samt kompletterande expertintervjuer. Data analyserades genom tematisk analys, vägledd av ett teoretiskt ramverk som integrerar Porter och Van der Lindes innovationsdrivande policyprinciper och Coase-teoremet, med fokus på innovation i värdekedjan och internalisering av externaliteter.

Resultaten avslöjar en stark moralisk konsensus bland kommuner gällande deras plikt att överträffa den privata sektorns transparensstandarder. Proaktivt anammande möjliggör användningen av CSRD som ett miljöledningssystem, vilket sträcker sig bortom enbart regelefterlevnad. Den dubbla väsentlighetsanalysen (DMA) identifieras som den mest värdefulla komponenten för strategisk prioritering. Implementeringen utmanas dock avsevärt av trögheten i kommunala styrningsstrukturer och ett högt beroende av en omogen konsultmarknad, där expertis ofta utvecklas samtidigt med klienterna. Detta beroende riskerar att reducera CSRD till en byråkratisk 'pappersprodukt' snarare än ett strategiskt ledningsverktyg. Vidare identifierar studien en kritisk brist på centraliserat stöd och samordning från nationella organ (t.ex. SKR), vilket leder till systemiska ineffektiviteter och dubbelarbete.

Proaktivt anammande av CSRD av kommuner erbjuder betydande potential för att skapa samhällsvärde genom att internalisera externaliteter och driva hållbar innovation genom mekanismer som offentlig upphandling och tillgång till finansiering. För att realisera CSRD:s potential som ett effektivt miljöledningssystem måste kommunerna prioritera intern kompetensutveckling framför konsultberoende, övervinna organisatorisk tröghet och skyndsamt åtgärda vakuumet i centraliserat nationellt stöd och samordning.

Trots att forskare i decennier varit överens om att människan har stor negativ inverkan på klimatet är dagens globala insatser för att motverka klimatförändringarna fortfarande otillräckliga. För att hantera klimatkrisen krävs åtgärder på flera samhällsnivåer – från politiska beslut och teknisk utveckling till förändringar i individuellt beteende.

Under senare år har forskning visat att många av de beteendeförändringar som sker på individnivå har begränsad klimatnytta, medan de beteenden som har störst potential att minska utsläppen inte genomförs i tillräcklig utsträckning. I avhandlingen beskrivs detta underskott av effektfull beteendeförändring med begreppet ”impact neglect”. Begreppet innefattar både bristande kunskap om vilka beteenden som faktiskt har störst klimatnytta (”carbon numeracy”) och psykologiska samt strukturella hinder kopplade till beteenden med störst potential att minska halten av växthusgaser i atmosfären.

För att minska underskottet av effektiv beteendeförändring behöver nya interventioner utvecklas. Att använda mentala bilder i interventioner är i dag en underutnyttjad metod inom beteendevetenskaplig klimatforskning. Från områden som minne, elitidrott och psykoterapi finns däremot evidens för att mentala bilder kan påverka motivation och beteende. I denna avhandling undersöktes i vilken utsträckning mentala bilder kan bidra till att minska ”impact neglect” – både genom att förbättra ”carbon numeracy” och genom att öka motivationen att genomföra beteendeförändringar med stor påverkanspotential.

Två av avhandlingens tre studier undersökte effekten av simulerade mentala bilder på psykologiska determinanter för klimatbeteenden. Resultaten visade att mentala bilder som föreställer klimatrelaterade risker (t.ex. skogsbränder) påverkar både känsloupplevelser (affektiv valens) och individens uppfattning om vilken risk klimatförändringarna utgör för dem själva och andra. Vidare tyder resultaten på att när mentala bilder kombineras med information om beteendens påverkanpotential (i form av feedback) ökar intentionen att agera miljövänligt i högre grad än när feedbacken presenteras utan mentala bilder. Individer som enbart fick feedback tycks dock ha fått en mer korrekt ”carbon numeracy”, medan mentala bilder ledde till en generell ökning i uppskattad klimatpåverkan (”impact belief”).

Avhandlingens tredje studie undersökte mentala representationer av klimatförändringarna, i form av både mentala bilder och tankar, samt hur dessa representationer relaterade till klimatengagemang och acceptans av klimatpolicys. Resultaten visade att mentala representationer som var känslomässigt laddade och fokuserade på långsiktiga konsekvenser av klimatförändringarna var kopplade till högre klimatengagemang. I kontrast var mer vaga och neutrala representationer kopplade till en svarsprofil som tydde på lägre klimatengagemang.

Baserat på tidigare forskning och avhandlingens empiriska fynd, utvecklades ”Imagery–Behavior Feedback Model” – ett ramverk som beskriver hur mentala bilder kan påverka klimatbeteende. Våra resultat ger initialt stöd för att (1) mentala bilder hänger samman med klimatengagemang och att (2) simulerade mentala bilder kan påverka psykologiska determinanter som i sin tur kan komma att påverka beteende. Resultaten antyder även flera möjliga mekanismer som driver effekten av mentala bilder, såsom att bilderna kan göra information mer lättillgänglig (dvs. öka ”availability”), förstärka känslan av kontroll, synliggör personliga fördelar med att agera samt stödja reflektion kring risker. Framtida forskning bör testa dessa mekanismer empiriskt och utvärdera samtliga delar av ”Imagery–Behavior Feedback Model”.

Participation in a Megagame and a consecutive facilitated debriefing can enable large groups to co-construct awareness and knowledge about the complex relations involved in developing sustainable futures for current societies. “Switching the current” is a megagame where 20 to 100 participants collaboratively experience the challenges involved in shaping future energy consumption patterns and energy production solutions for their region, just and sustainable from a social, economic and environmental perspective. This paper explores how collective discussions can be visualized to better understand how in-game experiences are connected to real-world phenomena. Doing so, a time-snake method has been developed which visually depicts how reflective group discussions move between “game content” and “real world phenomena”, as well as between “attention to details” and “a broad systems perspective”. The comprehensive analysis and comparison of two debriefing sessions shows how participating in a Megagame can develop awareness and understanding of complex relations in shaping sustainable futures of societal energy systems. It also demonstrates how applying time-snake visualizations can help to evaluate the richness of the reflective co-construction that occurs in facilitated debriefings.

Denna kandidatuppsats presenterar en jämförande analys av Europeiska unionen (EU) och Folkrepubliken Kina (Kina) i deras ansträngningar att uppnå miljömässig hållbarhet samtidigt som den ekonomiska tillväxten bibehålls. I en eskalerande globala klimatutmaningar spelar båda regionerna en avgörande roll i att forma internationell klimatstyrning. Studien undersöker tre forskningsfrågor: (1) Hur är EU:s och Kinas hållbarhetspolitik lika och olika? (2) Vilka styrkor och svagheter finns i EU:s regleringsstrategi och Kinas statsledda gröna initiativ för att uppnå hållbarhetsmål? (3) I vilken utsträckning har ekonomisk tillväxt i EU och Kina frikopplats från koldioxidutsläpp under 2023-2024? Med hjälp av kvalitativ fallstudiemetodik bygger uppsatsen på policydokument, inklusive the European Green Deal, EU:s utsläppshandelssystem, Kinas nationella utsläppshandelssystem och den Kinas 14:e femårsplanen, och den använder ekologisk moderniseringsteori och metoden "Vad är problemet som representeras?" som analytiska ramverk. Resultaten visar att EU och Kina delar övergripande klimatmål men skiljer sig avsevärt åt i fråga om styrningstekniker, institutionell struktur och implementeringsstrategier. EU prioriterar rättsligt bindande regleringar, intressentintegration och marknadsmekanismer för att stimulera hållbara omställningar. Däremot förlitar sig Kina på en top-down, teknokratisk modell som är förankrad i långsiktig planering, statlig samordning och industriell uppgradering. När det gäller frikoppling visar EU bevis på både relativ frikoppling och tecken på en framväxande absolut frikoppling. Kina uppnår märkbara förbättringar i koldioxidintensitet men förblir på en svag relativ frikoppling. Båda regionerna står dock inför strukturella och institutionella begränsningar som begränsar omvandlingens takt och djup. Att förstå dessa olika styrningsmodeller är därmed avgörande för att utveckla strategier som integrerar ekonomisk utveckling med miljömässiga krav. 

In previous work, we derived new energy and entropy stable open boundary conditions and implementation techniques for linear and nonlinear initial boundary value problems. These boundary procedures result in estimates bounded by external data only. Interestingly, these new boundary conditions generalize the well-known classical characteristic boundary conditions for linear problems to the nonlinear setting. We discuss the similarities and differences between these two boundary procedures and point out the advantages with the new procedures. In particular we show that the new boundary conditions bound solutions to both linear and nonlinear initial boundary value problems and can be implemented both strongly and weakly.

Bakgrund:

Idrottsskador är vanliga i lagidrotter som handboll och innebandy. Trots att skadepreventionsträning är effektiv är följsamheten ofta låg. Spelbaserad träning har visat positiva effekter på motivation och engagemang i andra sammanhang, men hur idrottare uppfattar spelbaserad skadeprevention är inte undersökt.

Syfte:

Syftet var att undersöka innebandy- och handbollsspelares tankar och attityder till digital spelbaserad skadepreventionsträning.

Metod:

Kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade individuella intervjuer av sju spelare (17–24 år). Transkription och induktiv kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman genomfördes; meningsenheter kondenserades, kodades och sorterades i kategorier.

Resultat:

Fyra huvudkategorier framkom som belyste påverkan på individen, inställning till användning, möjliga användningssätt och upplevda för- och nackdelar. Deltagarna uppfattade spelbaserad träning som potentiellt motiverande genom tävling, flexibilitet och synlig progression, vilket kan öka följsamhet och träningsglädje. Vissa föredrog traditionell träning eller prioriterade annan träning. Möjliga användningsområden var hemträning, komplement vid uppehåll och för yngre spelare. Fördelar var ökad variation och social gemenskap; nackdelar inkluderade risk för felaktigt utförande, prestationskrav och tekniska begränsningar.

Konklusion:

Digital spelbaserad skadeprevention ansågs kunna vara ett motiverande och flexibelt komplement, men inte en ersättning, till traditionell träning. Variation i attityder betonar behovet av individanpassning, och resultaten kan vägleda utveckling av digitala skadepreventiva verktyg. 

Bakgrund: Proprioception i handleden är central för finmotorik, stabilitet och funktion. Handledens proprioception bygger på ett samspel mellan ligamentsystem, muskler och mekanoreceptorer. Kunskapen om hur proprioceptionen skiljer sig mellan dominant och icke-dominant hand samt mellan män och kvinnor hos friska individer är begränsad.  

Syfte: Undersöka skillnader i proprioceptionen, avseende ledposition- och kraftkänsla, mellan dominant och icke-dominant hand och mellan män och kvinnor vid pronation och supination i underarmen hos friska individer. 

Metod: 28 friska individer, 11 män och 17 kvinnor i åldrarna 21–63 år rekryterades. Studien hade en kvantitativ tvärsnittsdesign för att undersöka proprioception med hjälp av två mätmetoder: Baseline Wrist Dynamometer för kraftkänsla och WristCheck för ledpositionskänsla. Varje rörelseriktning testades tre gånger och medelvärdet användes vid analys.

Resultat: Det fanns inga signifikanta skillnader mellan dominant och icke-dominant hand varken för kraftkänsla eller ledpositionskänsla. Däremot påvisades signifikanta könsskillnader där kvinnor, vid supination, påvisade sämre proprioception än män både i kraftkänsla (p <0,001) och ledpositionskänsla (p <0,018).

Konklusion: I studien uppvisade friska individer en symmetrisk proprioception mellan dominant och icke-dominant hand. Könsskillnader kunde även påvisas, där kvinnor påvisade sämre proprioception än män i kraftkänsla och ledpositionskänsla vid supination. Resultaten kan ge en indikation på normala skillnader inom proprioception gällande kraftkänsla och ledpositionskänsla, samt ett explorativt underlag för framtida forskning. Större och ålderskontrollerade studier behövs för starkare evidens.

Vid Linköpings universitet (LiU) har en översyn av matematikkurserna för trecivilingenjörsprogram (Maskinteknik, Design och produktutveckling samt Energi-miljömanagement)genomförts för att se hur matematikundervisningen kan anpassas tillprogrammens specifika behov. Denna översyn motiveras av att gemensamma kurser föralla civilingenjörsprogram kan leda till genomströmningsproblem och ett kursinnehållsom blir en kompromiss snarare än anpassat för varje program.Metoden innefattade en granskning av sex gemensamma matematikkurser och 80efterföljande teknikkurser. Examinatorer för dessa teknikkurser fick notera vilka av 35specifika matematikområden som används för antingen konceptuell förståelse ellerpraktisk problemlösning. Analysen visade att vissa matematikkurser redan var välanpassade till programmens behov och därför lämnades oförändrade. Däremot visadedet sig att delar av kurserna Envariabelanalys 2 och Flervariabelanalys antingenanvändes sällan eller inte alls i efterföljande kurser, eller bara krävdes för konceptuellförståelse.Som ett resultat av översynen har två nya, anpassade matematikkurser skapats. I denya kurserna flyttas fokus till de delar av innehållet som är viktiga för praktiskproblemlösning i de efterföljande teknikkurserna. Vissa av de moment som endast ärviktiga för konceptuell förståelse examineras nu genom digitala, automaträttadeinlämningsuppgifter i stället för genom den traditionella skriftliga tentamen. Dettaupplägg syftar till att göra tentamen mer robust och låta studenterna arbeta kontinuerligtmed kursmaterialet. Ändringarna i examinationen förväntas bidra till en bättregenomströmning och det finns också förhoppningar om att den genomförda översynenkan bidra till en ökad motivation hos studenterna, då kursinnehållet ligger i linje med denmatematik som studenterna kommer att använda i efterföljande teknikkurser. Dettaarbete visar att en nära dialog mellan matematiklärare och programledning kan leda tillen mer effektiv och ändamålsenlig ingenjörsutbildning.

Every day, security analysts investigate potential breaches in organizations’ digital infrastructure. Security Information and Event Management (SIEM) systems facilitate this by collecting and analysing security data in real time. Using analytics and automation, SIEMs help analysts detect threats and filter irrelevant information. At its core, SIEM systems rely on detection rules to analyse data. When a rule identifies a suspicious event, an alert is generated, drawing the attention of an analyst. These alerts form the basis of investigations, meaning that if an adversary evades a rule, a breach may go unnoticed.

To address this, we propose leveraging a transformer model to tokenize and embed executed PowerShell commands and PowerShell SIEM detection rules, enabling computation of cosine similarity between them. This allows for identification of evasions and determining which rules were evaded. Additionally, we introduce a regressor-based metamodel that selects the most suitable Large Language Model (LLM) from a pool and provides recommendations to improve rule coverage.

Using this approach, we found that at least 24% of the analysed rules in the 2025 SIGMA dataset were evadable. Our system detected 71% of hand-crafted evasions with a False Positive Rate (FPR) below 1% and correctly attributed 98% of the detected evasions to their corresponding detection rules, advancing the state-of-the-art system AMIDES. By selecting the most suitable LLM, the metamodel recommendations successfully updated 70% of the rules to detect previously unknown evasions. Additionally, security analysts, when presented with recommendations from our LLM-based metamodelling process reported that 31% of the recommendations could replace original rules with minor adjustments, while 47% offered key insights for manual refinement.

Contemporary planetary crises have prompted a new wave of environmental and posthumanities scholarship, aiming to address our planet and its concerns as entangled and more-than-human. How might the radical propositions of the environmental and posthumanities be taught? This article argues that arts-based methods – characterised by sensation, open-endedness, interdisciplinarity, experimentalism and situatedness – offer generative approaches for embodied and embedded learning. Through three case studies, the article elaborates different arts-based approaches that the author has found especially generative when teaching the posthumanities.

Elliptiska kurvor ligger till grund för Elliptisk-kurv-kryptografi, ECC (Elliptic Curve Cryptography), som använder sig av punkter på en kurva till sina publika och privata nycklar. En särskild typ av addition, punktaddition, adderar två punkter på kurvan för att få en tredje punkt på samma kurva. För att det ska vara kryptografiskt användbart sker additionen över ändliga kroppar. Elliptisk-kurv-kryptografi har flera tillämpningar, där det kanske mest uppmärksammade är i blockkedjor. ECC har fördelen av att erbjuda högre säkerhet med kortare nycklar jämfört med exempelvis RSA. För att säkerställa existensen av punktadditionen undersöker vi algebraiska kurvor, oändlighetspunkter och -linjer och skärningar mellan kurvor.

In this thesis, local politicians’ regulation of social work practice’s legal authority to make decisions about distributing welfare is investigated, with a particular focus on elder care. Although social workers are central actors in needs assessment and service allocation, they can only exercise legal authority to make decisions if it has been delegated to them by local politicians. In a highly decentralised welfare state such as Sweden, where municipalities are legally responsible for welfare distribution but differ widely in terms of economic, demographic, and geographic conditions, it is essential to understand the local and political contexts of welfare distribution.

This thesis is positioned at the intersection of social work and political science through the analysis of how local “hard policies” – local political policy documents that determine the scope of legal decision-making authority (DMA) – shape the legal premises for social work practice to distribute elder care. By using principal-agent theory, the interdependent relationship between politicians and social workers is made visible. Local political hard policies are understood as tools for control designed to minimise risks when politicians (principals) delegate authority to social workers (agents). Moreover, the concept of accountability is employed to explain external demands on politicians, their need for control over elder-care distribution, and their need to hold civil servants accountable for welfare distribution.

The thesis is based on four studies. The first maps the extent of social workers’ legal DMA across municipalities. The second examines contrasting types of local political policies as examples of strategies for regulating social workers’ legal discretion. The third investigates the relationship between local conditions – economic, demographic, geographic, and political – and restrictiveness in delegating DMA. The fourth analyses the implications of delegating legal DMA for accountability, depending on whether it is transferred to managers or front line social workers or retained by politicians.

The findings demonstrate that local variation in the design of hard policies determining legal DMA can significantly influence whether and how social workers can legally distribute elder care. In some municipalities, social workers possess wide-ranging legal discretion, while in others their authority is extensively restricted. These differences can be linked to local conditions and politics.

Methodologically, the thesis contributes with a macro level, nationwide mapping and comparative analysis of policy documents on delegation, combined with statistical analyses of factors explaining such variations. Theoretically, it advances social work theory by applying the principal–agent framework and highlighting the distinction between soft (optional) and hard (mandatory) policies. This adds to and enhances the legal dimension of discretion and conceptualises hard policies as core instruments of political control in decentralised welfare. Empirically, it provides systematic evidence of municipal variation in the design of legal DMA and discusses the potential implications for equality in access to services, the rule of law, accountability, and the role of educated social workers in relation to local democracy.

Ultimately, the results reveal that the way delegation is structured have implications for the legal and professional discretion of social workers, as well as potential implications for transparency and accountability – vital for democratic values. Ultimately, the thesis highlights the relation between social work and local politics, while pointing toward a contradicting structure with a complex relationship between local politicians and the public administration.  

In this article, we examine how the situation for contemporary poor EU migrants is framed by social work professionals involved in initiatives funded by the Fund for European Aid to the Most Deprived in Sweden. Through 16 semi-structured interviews with these professionals, the research questions guiding the analysis concern how they describe and frame the needs of poor EU citizens living in precarious conditions, emphasizing work as a social right as well as how they navigate the EU policy guiding their work. The analysis is informed by frame analysis as analytical approach, with a focus on identifying diagnostic and prognostic framing. The findings presented highlight the professionals’ strategies in stretching EU policy frameworks to support the category of poor EU citizens in Sweden. The results point to how professionals make use of their discretion to meet the livelihood needs of poor people by claiming their right to work.

This thesis examines the challenges of integrating LGBTQ+ inclusivity into HongKong’s mental health care system, focusing on barriers to effective psychiatric services forlesbian, gay, bisexual, transgender, and queer individuals. Guided by Queer Theory andIntersectionality, the study addresses two research questions: how the current system meetsLGBTQ+ needs and the primary challenges faced by providers in delivering inclusive care.Through semi-structured interviews with two service users and one psychiatric nurse, thematicanalysis identifies four barriers: lack of cultural competence training, heteronormative normsand cultural stigma, lack of policy implementation, and resource constraints. Policy analysis ofHong Kong’s key documents, including the Mental Health Review Report (2017) and HospitalAuthority Guidelines (2019), reveals absent provisions for LGBTQ+-specific stressors, suchas stigma and family rejection. International policy references from Taiwan, Singapore,Australia, the UK, and Canada contextualize these gaps, highlighting inclusive practices likemandated training. Findings indicate that Hong Kong’s system fails to provide affirming care,exacerbating mental health disparities, while providers face inadequate training, cultural biases,legal ambiguities, and resource shortages. The study contributes theoretically by applyingQueer Theory and Intersectionality to Hong Kong’s context, empirically by filling gaps in livedexperiences and provider perspectives, and practically by informing inclusive policy reforms.

Targeting pathological corneal neovascularization arising from infection or disease is essential to preserve corneal transparency and avoid vision loss. Aniridia-associated keratopathy (AAK), a rare genetic eye condition caused by PAX6 haploinsufficiency, leads to chronic inflammation, neovascularization, and vision loss, and has limited therapeutic options. Here we evaluated Olisens®, an antisense oligonucleotide targeting insulin receptor substrate-1 (IRS-1), in a Pax6 heterozygous mouse model of AAK. Topical delivery of Olisens for 90 days significantly suppressed pathological blood and lymph vessel ingrowth into the cornea, delaying the disease course. Transcriptomic analysis revealed sustained suppression of immune responses including dendritic cell maturation, macrophage activation, and cell proliferation. Additionally, Olisens enhanced transcripts of epithelial healing factor Lars2 in the cornea and LARS2 protein expression in the peripheral epithelium and normalized peripheral corneal thickness. While vascular regrowth occurred after stopping treatment, immune pathway suppression persisted. Our results indicate targeting IRS-1 using topical Olisens reduces inflammation and neovascularization, thereby delaying AAK progression and suggesting anti-neovascular treatment as a therapeutic strategy for AAK.

A system, named Reflex, for handling reflection documents is presented. Writing a reflection document is a mandatory last step when carrying out Master’s or Bachelor’s theses within all education programs at the Faculty of Science and Engineering at Linköping University. In the reflection document the students are expected to reflect on both the thesis work and the outcome of the entire education program. The reflection is structured according to the four sections of the CDIO Syllabus plus additional aspects around the process of the thesis work and the program as a whole. Reflection documents have been used for more than ten years, but via the introduction of Reflex in 2023 the process is entirely electronic and all texts from the reflections are stored in a searchable database. This enables efficient and systematic analyses of the texts, which can be used for evaluations of entire programs as well as selected aspects. Two examples of such analyses are presented in the paper. In addition, the thesis work process is presented, together with a description of how the system Reflex works.  

With the release of 5G, society is becoming increasingly connected. The growing number of electronic devices emitting electromagnetic signals increases the risk of unintentional interference to wireless communication systems. As 5G New Radio (NR) grows beyond its commercial role to also support mission-critical services such as public safety and military communications, it places high demands on its reliability under interference. A key component in the 5G NR downlink is the Demodulation Reference Signal (DM-RS) of the Physical Broadcast Channel (PBCH), which enables accurate channel estimation and decoding. Disruption of this signal can severely degrade PBCH performance and jeopardize overall communication reliability.

This thesis investigates the robustness of 5G in the presence of different interference signals affecting the PBCH DM-RS. The study focuses on two interference types: additive white Gaussian noise (AWGN) and continuous wave (CW) signals. System performance is primarily evaluated through the bit error rate (BER) of PBCH, reflecting the overall channel performance under these conditions.

The analysis shows that CW interference generally degrades the PBCH DM-RS more than AWGN, particularly at higher E_b/N_I values. Additionally, a CW signal applied between subcarriers causes the interference to spread across multiple subcarriers, further reducing performance. Accurate estimation of key parameters via DM-RS is crucial, since errors can prevent proper PBCH operation regardless of interference conditions.

Purpose

This paper introduces the DECODE framework, a conceptual model for understanding how memetic saturation, cognitive overload, emotional exhaustion, and relational disconnection contribute to adolescent mental health challenges in digital environments. By synthesizing insights from memetic theory, cognitive-emotional regulation, and library science, the framework positions public libraries as epistemic moderators capable of fostering digital discernment, resilience, and dialogue. The study’s aim is not to test causal hypotheses but to provide an abductively derived, theory-building structure that informs future empirical work and offers actionable strategies for librarians, educators, and policymakers navigating the adolescent mental health crisis.

Design/methodology/approach

The study adopts a critical-realist, abductive methodology that iteratively integrates descriptive survey patterns, peer-reviewed empirical findings, and theoretical constructs. Publicly available datasets (CDC’s Youth Risk Behavior Surveillance System (YRBSS) 2023; Pew Research Center’s Teens, Social Media and Mental Health 2025) are used illustratively to anchor theoretical insights, rather than as sources for causal inference. Through exploratory thematic grouping and abductive triangulation, five patterns of adolescent digital experience are mapped onto six response pillars of the DECODE framework. This abductive scaffolding process yields a provisional, testable conceptual model that both explains observed trends and generates propositions for future empirical and cross-cultural validation.

Findings

Analysis of national survey patterns and peer-reviewed evidence identified five thematic patterns: Digital Immersion and Memetic Saturation, Cognitive Overload, Emotional Exhaustion, Relational Disconnection, and Emergent Risks and Adaptive Coping. These patterns correspond directly to DECODE’s six pillars: Defend and Define, Expose Memes, Cross-Check Sources, Organize Context, Document and Disseminate, and Engage Dialogue. Together, they illustrate how algorithmically curated content environments amplify adolescent distress, while libraries and civic spaces can act as epistemic moderators. The findings suggest that resilience lies not in restricting access but in cultivating cognitive and social capacities for discernment, contextualization, and dialogue in digital environments.

Research limitations/implications

This study is conceptual rather than hypothesis-testing, using descriptive survey summaries as illustrative anchors. While this approach highlights converging patterns, it cannot establish causal pathways or quantify effect sizes. The abductive design emphasizes theory generation, leaving empirical validation to future research. Cross-sectional survey data also limit temporal insights into digital saturation’s cumulative effects. Nevertheless, the DECODE framework identifies clear mechanisms and intervention points, providing testable propositions for future studies. Future research should employ longitudinal, experimental, and cross-cultural methods to evaluate and refine the framework’s propositions, ensuring both robustness and broader generalizability across diverse youth populations.

Practical implications

The DECODE framework provides actionable strategies for libraries, educators, and civic organizations seeking to support adolescent well-being in digital contexts. Each pillar translates into practical interventions: setting digital boundaries (Defend and Define), fostering media literacy (Expose Memes), teaching verification skills (Cross-Check Sources), curating contextual knowledge (Organize Context), promoting reflective practices (Document and Disseminate), and creating spaces for dialogue (Engage Dialogue). These strategies can be integrated into library programming, classroom curricula, and community initiatives, offering scalable and evidence-informed approaches to counteracting memetic saturation and cognitive overload while strengthening resilience, critical thinking, and social connectedness among young people.

Social implications

The study addresses pressing societal challenges: adolescent mental health, digital polarization, and the erosion of civic trust in a memetic media environment. By positioning libraries as epistemic moderators, the DECODE framework underscores the importance of accessible, trusted public institutions in buffering digital harms. Implementing DECODE’s pillars can strengthen community dialogue, reduce the spread of manipulative narratives, and foster healthier patterns of information consumption. More broadly, the framework offers a civic roadmap for reintroducing collective sense-making into fragmented media ecologies, promoting not only youth well-being but also more informed, resilient, and socially connected democratic societies.

Originality/value

This article is among the first to link memetic theory, cognitive-emotional regulation, and library science into a unified conceptual framework for addressing adolescent digital distress. Unlike existing models that focus narrowly on screen time or platform regulation, DECODE foregrounds the interplay of memetic saturation, cognitive overload, and relational disconnection while highlighting libraries’ overlooked civic role. Its abductive methodology generates testable propositions and actionable pillars, offering both theoretical innovation and practical pathways for intervention. The framework’s originality lies in reimagining libraries not just as information providers but as active epistemic moderators in the digital age’s mental health crisis.

Bakgrund: Subacromial smärta är ett relativt vanligt muskuloskeletalt tillstånd som orsakar smärta för individen. Träning har visat sig vara en bra behandlingsmetod för denna patientgrupp. Med en ökande befolkningsmängd ökar kraven på att vården ska behandla allt fler patienter. Därmed är digitala behandlingsalternativ relevanta för att effektivisera vården. Fysioterapeuter behöver ställa om till mer digital vård men samtidigt kunna säkerställa en säker och bra vård. 

Syfte: Syftet var att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att behandla patienter med subacromial smärta inom primärvården enligt Axelhjälpen.

Metod: Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med informanter i åldrarna 28–55 år. Informanterna skulle ha behandlat minst tre patienter enligt Axelhjälpens plattform, datan analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys för att komma fram till resultatet. 

Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: Fysioterapeuters upplevelser av professionell autonomi i plattformen, Fysioterapeuters upplevelser av patientcentrering i plattformen, Det digitala formatet, Faktorer som påverkar plattformens resurseffektivitet. 

Konklusion: I studien upplevde fysioterapeuterna att Axelhjälpen kan vara ett verktyg som kan användas för vissa patienter för att effektivisera vården, både för vårdgivaren och patienten. Resultatet visade dock att vissa förändringar i urval av patienter och arbetssätt med plattformen skulle kunna optimeras för att plattformen ska kunna implementeras i större utsträckning. 

Bakgrund: Långvarig smärta är ett komplext tillstånd med biologiska, psykologiska och sociala dimensioner som påverkar funktion, vardag och livskvalitet. Behandling inkluderar läkemedel, multimodal rehabilitering och psykologiska metoder. Digitala interventioner och smärtskolor erbjuder flexibel, evidensbaserad vård som kan förbättra smärtupplevelse, funktion och livskvalitet, även på distans.

Syfte: Utforska patienternas upplevelser och tankar avseende den digitala smärtskolan i ett länsövergripande projekt inom primärvården, samt undersöka vilka verktyg patienterna anammat vid egen hantering av långvarig smärta.

Metod: Kvalitativ intervjustudie med genomfördes med åtta informanter med en semistrukturerad intervjuguide. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. 

Resultat: Analysen identifierade tre huvudkategorier: användarupplevelse och tillgänglighet, lärande och förbättrad egenvård, samt förväntningar och personliga perspektiv. 

Konklusion: Studien visar att den digitala smärtskolan bidrog till beteendeförändringar, förbättrad egenvård samt ökad kunskap, med stöd av avslappningsövningar, anpassad aktivitet och patientberättelser. Den digitala formen upplevdes som flexibel och tillgänglig, även om vissa saknade socialt utbyte och vissa moment kändes stressande.  Resultatet visar att informanterna i det stora hela är nöjda med vad den digitala smärtskolan har bidragit med. Både möjlighet till en mer tillgänglig form av kunskap och stor bredd i nya insikter, verktyg och inspiration. Fortsatt utveckling av interaktivitet, socialt stöd och individanpassning kan öka engagemang och nytta. 

Combinations of electric and hydraulic machines, also known as e-pumps or electro-hydraulic energy converters, are essential for the electrification of mobile working machinery. Currently, these machines are typically combined by axial stacking, and the electric machine directly drives the hydraulic machine. Alternatively, the hydraulic machine can be radially integrated within the core of the electric machine, or a gearbox in combination with a downsized electric machine can be used. However, to the authors’ knowledge, no systematic comparison of these different concepts has been published. This paper uses analytical methods to determine the dimensions of the active parts of hydraulic machines, electric machines, and gearboxes in order to compare different design concepts based on volume, aspect ratio, total mass, copper mass, magnet mass, electromagnetic efficiency, and inertia. Axially stacked concepts can yield the highest compactness. However, they achieve this compactness at low aspect ratios, with their lengths being several times greater than their outer diameters. For balanced aspect ratios, where the outer diameter and total length of the machine are similar, the radially integrated, direct-driven concept is most compact.

In Sweden, substantial volumes of municipal solid waste are currently incinerated in combined heat and power (CHP) plants, leading to the loss of potentially recyclable materials and the generation of fossil-based carbon dioxide emissions. In response, Tekniska verken in Linköping is establishing a material recovery facility (MRF) designed to extract plastics, paper, biowaste, as well as ferrous and non-ferrous metals from residual household waste for further material recycling and biogas production.This master’s thesis aimed to assess the climate implications of the MRF within the broader waste management system. A life cycle assessment (LCA) approach was applied to encompass both the energy recovery from waste incineration and the new material flows introduced by the facility. Recovered materials were modelled to displace the production of virgin materials, while biogas generated from biowaste was assumed to replace fossil fuels in heavy transport, and digestate was assumed to substitute mineral fertilizers. As the sorting process reduces the amount of waste available for incineration, imported industrial waste and biofuel are utilised as substitute fuels.Since the facility is not yet operational, key parameters such as sorting performance, recycling rates, market absorption of recovered materials, and the composition of substitute fuels remain uncertain. Scenario-based sensitivity analyses were therefore conducted. The results show that the MRF has the potential to reduce greenhouse gas emissions significantly, particularly under conditions of high material recovery efficiency and effective substitution of virgin materials. However, the climate benefits may be marginal if market outlets for recovered fractions are lacking, recovery rates are low, and industrial waste with high plastic content is used as replacement fuel.The study concludes that the climate performance of implementing a mechanical MRF is highly dependent on the degree of material separation, recycling efficiency, market conditions for secondary materials, and the properties of the substituted fuel. To realise the system’s climate mitigation potential, it is critical to achieve high recovery rates and strengthen the market demand for recycled materials.

This essay discusses the Italian renaissance poet Gaspara Stampa with focus on the negative reception her poetry received due to her gender. The discussion concerns an anonymously written poem that slander her, which is an imitation of one of Stampa's own poems. The parallels to the internet trolls of our own time are clear, as is the misogynous values behind this kind of slander. However, Stampa and other norm breaking poets, caused problems since they did not fit the neat categories of virgin/whore, but positioned in a third androgyne space between the binary configurations of feminine and masculine domains.

Bakgrund: Multipel skleros (MS) och Parkinsons sjukdom (PS) är vanliga neurologiska sjukdomar som drabbar miljontals människor globalt. Trots olika patofysiologi är fatigue ett gemensamt och ofta framträdande symptom som orsakas av inflammatoriska komponenter. Aerob träning har visat positiva effekter på fatigue vid flera sjukdomar genom frisättning av antiinflammatoriska cytokiner, men evidensen för dess påverkan på fatigue vid MS och PS är begränsad. 

Syfte: Att sammanställa och värdera det vetenskapliga underlaget och evidensen för effekter av aerob träning på fatigue vid Multipel skleros och Parkinsons sjukdom.

Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes med sökningar i PubMed och CINAHL. Randomiserade kontrollerade studier samt kliniska studier inkluderades. Studiernas kvalitet granskades med Fowkes & Fultons granskningsmall och evidensstyrkan bedömdes enligt GRADE.

Resultat: Tio artiklar inkluderades där aerob träning utgjorde interventionen, vilka jämfördes med kontrollgrupper utan intervention samt med aktiva eller passiva kontrollinterventioner. Samtliga studier visade en positiv riktning för effekter av aerob träning på fatigue. Den metodologiska kvaliteten varierade mellan studierna och den sammanlagda evidensen bedömdes som låg.

Konklusion: Det finns låg evidens för positiv effekt av aerob träning på fatigue jämfört med ingen eller annan passiv intervention. Otydliga resultat avseende effekt jämfört med annan aktiv intervention och tillförlitligheten av det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Bakgrund: Omkring 200 000 personer i Sverige beräknas leva med en ätstörning, exklusive det stora mörkertalet. Fysioterapeutisk behandling är en värdefull komponent inom den multidisciplinära behandlingen. I dagsläget föreligger dessvärre bristfällig och låg evidens avseende effekter av fysioterapeutisk behandling. Kvalitativ forskning avseende patienters erfarenhet och upplevelse av fysioterapi är desto mer begränsad. 

Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av fysioterapi och deras tankar om fysioterapins roll vid behandling för ätstörning. 

Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Sex informanter som genomgått fysioterapi som en del av deras ätstörningsbehandling deltog i studien. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades som analysmetod av insamlad datamaterial. 

Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier; Fysioterapi som stöd för inre förändring. Fysioterapi – såväl ett andrum som en utmaning. Bemötandets betydelse för upplevelsen av fysioterapi. Fysioterapins viktiga men begränsade roll inom ätstörningsvården. 

Konklusion: Fysioterapi är betydelsefullt vid behandling för ätstörning, såväl för patienters behandling och tillfriskande som i det multiprofessionella teamet inom ätstörningsvården. Fysioterapins kroppsliga fokus och behandlingsmetoder främjar relationen till kroppen, ökar medvetenhet om tankar, känslor och beteenden samt förbättrar emotionell självreglering. Fysioterapeuternas bemötande upplevs positivt genom empatisk förmåga, lyhördhet och öppenhet. I kontrast bör överdrivet kost-och viktfokus samt träningsförbud undvikas. Potentiella utvecklingsmöjligheter inom fysioterapeutisk behandling avser inkludering av guidad träning, beröring och kunskap om fysisk återhämtning. 

Bakgrund: Rörelsesjuka är ett tillstånd som kan orsaka betydande besvär hos drabbade individer, men vestibulär rehabilitering kan bidra till symtomlindring. De bakomliggande mekanismerna för förbättring är väl dokumenterade, men det saknas en systematisk kritisk litteraturgranskning och evidensgradering av effekterna. 

Syfte: Att systematiskt sammanställa, analysera och värdera evidens för effekter av vestibulär rehabilitering på subjektiva rörelsesjukesymtom och posturalt svaj hos individer med rörelsesjuka.

Metod: En systematisk kritisk litteraturgranskning genomfördes där databaserna PubMed och CINAHL användes. Studierna granskades med stöd av Fowkes & Fultons granskningsmall och bedömdes enligt GRADE för evidensgradering. 

Resultat: Urvalet resulterade i inkludering av fyra randomiserade kontrollerade studier, två studier med frisk kontrollgrupp och två studier utan kontrollgrupp. Studierna uppvisade en heterogenitet avseende studiedesign, typ av vestibulär rehabilitering och utvärderingsinstrument. Flertalet studier visade signifikanta resultat både vad gällde subjektiva utfallsmått för upplevda rörelsesjukesymtom och objektiva utfallsmått för posturalt svaj. Den metodologiska kvaliteten varierade, med såväl mindre som mer omfattande brister inom olika aspekter. Sammantaget bedömdes det vetenskapliga underlaget ha låg tillförlitlighet för båda typerna av utfallsmått enligt GRADE.

Konklusion: Det vetenskapliga underlaget för effekterna av vestibulär rehabilitering som behandling vid rörelsesjuka bedömdes som lågt, vilket främst kan tillskrivas det begränsade antalet tillgängliga studier av god metodologisk kvalitet. 

Bakgrund: Hos personer med multipel skleros (PmMS) är yrsel ett vanligt förekommande symtom, där cirka 75% rapporterar någon form av yrselproblematik. Vestibulär rehabilitering (VR) har visat sig ha god effekt vid andra sjukdomar med vestibulär dysfunktion, men evidensläget för VR vid yrsel relaterad till multipel skleros är osäkert. Enligt författarnas vetskap saknas systematiska litteraturöversikter som granskar effekten av VR på yrsel hos PmMS.  Syfte: Att sammanställa evidens och bedöma evidensstyrkan för effekten av vestibulär rehabilitering på yrsel, hos personer med multipel skleros. Metod: Systematisk sökning av artiklar i PubMed och CINAHL. Urval enligt PICO-modellen. Granskning av metodologisk kvalitet med Fowkes & Fultons granskningsmall och graderings av evidens enligt GRADE.  Resultat: Åtta studier inkluderades med totalt 367 deltagare. Interventionerna varierade i upplägg, frekvens och duration (6-16 veckor). Fem studier rapporterade signifikanta förbättringar i Dizziness Handicap Inventory (DHI) efter VR, varav fyra av dessa också uppnådde minsta kliniskt viktiga förändring. Tre studier rapporterade förbättringar, dock var dessa inte signifikanta. Metodologiska begränsningar förekom bland studierna.  Konklusion: Översikten tyder på att VR kan minska självupplevda yrselbesvär hos PmMS. Evidensstyrkan bedöms som måttlig, variation i träningsupplägg och begränsning av generaliserbarhet försvårar slutsatser. Fler välstrukturerade studier med större populationer och standardiserade protokoll behövs för att stärka evidensläget. 

Dagens förskollärarstudent beskrivs som annorlunda jämfört med tidigare avseende exempelvis deltagande i förskollärarutbildningens moment. För att förstå de bakomliggande faktorerna och bättre kunna möta studenten tar vi i denna studie ett studentperspektiv på vem förskollärarstudenten är. Genom att använda positioneringsteori för att analysera intervjuer med både högmotiverade och lågmotiverade studenter från olika lärosäten utforskas de generella berättelser som studenterna använder för att beskriva sina erfarenheter och handlingar. Studien identifierar sju centrala berättelser som belyser studenternas bakgrund, motiv till att utbilda sig till förskollärare samt deras roll och engagemang som studenter. Resultaten visar att förskollärarstudenterna ofta positionerar sig som engagerade och aktiva medskapare av sin utbildning, samtidigt som de ibland ser sina medstudenter som mindre engagerade. Artikeln diskuterar även hur ålder och livserfarenhet påverkar studenternas positionering och engagemang, samt hur relationer mellan studenter och lärare kan öka känslan av tillhörighet och meningsfullhet i studierna. Slutligen presenteras pedagogiska implikationer för att förbättra förskollärarutbildningen.

Betygs- och utvecklingssamtal är återkommande inslag i skolgången och är centrala för såväl skolans styrning som elevers syn på sig själva och sin förmåga. I avhandlingen studeras betygs- och utvecklingssamtal med elever som får betyg i årskurs 4–6. Syftet är att bidra med kunskap om det elever, lärare och vårdnadshavare gör genom samtalen och belysa betydelser detta kan ha för elever och skolan. Fokus är att förstå hur betygs- och utvecklingssamtal formar elever i ett skolsystem präglat av performativ styrning. Frågeställningarna rör hur berättelser formas och används, hur elever positioneras, hur nationell bedömningspolicy och lokala villkor kommer till uttryck samt hur föreställningar om elever konstrueras och förhandlas i relation till skolans bredare uppdrag. Avhandlingen utgår från en interaktionsorienterad narrativ ansats med perspektiv på positionering, policygörande och performativitet. Empirin består av ljudinspelningar från betygs- och utvecklingssamtal från fem skolor och analyseras genom en positioneringsanalys. I avhandlingen ingår tre artiklar som visar hur deltagarna (I) formar narrativ om elevers framtidsutsikter, (II) förhandlar förväntningar om elevers muntliga aktivitet och (III) gör betyg till en emotionell angelägenhet. Resultaten diskuteras genom begreppen individualisering och temporalitet som synliggör hur elevers förmåga, ansvar och utveckling förstås, förhandlas och värderas över tid. För att fördjupa diskussionen introduceras begreppen elevperformativitet och bedömningsberättelser. Elevperformativitet synliggör hur elever förväntas framställa sig själva som ansvarstagande och strategiska i linje med skolans mål och ideal. Bedömningsberättelser synliggör hur samtalets deltagare i samspel med bedömningspolicy formar berättelser om elever och deras prestationer. Avhandlingen visar hur betygs- och utvecklingssamtal fungerar som styrningsmekanismer som kan stabilisera, utmana eller omförhandla bedömningsberättelser om elever, som därigenom kan forma hur elever ser på sin förmåga och sig själva i skolan.

This article highlights the urgent need to explore how transformative planning can be put into practice and what competencies urban and regional planners need to facilitate this transition. There is a consensusthat traditional planning, with its rigid and structured approaches, isinadequate to address the challenges of climate change. Instead, moreproactive, transformative planning practices are needed. This study presents the results of a questionnaire conducted among planning managers in Swedish municipalities, aiming to deepen the understanding of how municipalities can achieve climate neutrality by identifying the necessary competencies among planners. The results identify five competence categories: technical knowledge (including climate adaptation), broad knowledge in various areas, analytical skills, coordination and cooperation, and communication. Our findings thus suggest that current planning practices in Swedish municipalities are largely traditional rather than transformative, but also that the focus is on adaptation rather than mitigation. We argue that this can partly be explained by the concept of obduracy, and how frames and persistent traditions affect the way planning managers think of the future, making it difficult to envision a future beyond current challenges and demands, but also the importance of thinking more visionary about planning to achieve climate neutrality and transformations.  

Introduction: Hypertension is linked to endothelial dysfunction, but causality and direction is not entirely known. The aim was to study the cross-sectional associations between home, office, and central BP and microcirculatory peak oxygen saturation (OxyP). Methods: In the observational Swedish CArdioPulmonary bioImage Study (SCAPIS) Linköping subsample, office and home BP were measured using an oscillometric device and OxyP was measured in forearm skin after a 5-min occlusion of the brachial artery. A linear regression was fitted to evaluate the mean change in OxyP per SD increase in BP. A logistic regression was fitted to evaluate the associations between BP above the median and OxyP below the median. Results: Of participants, 3,291 were included in the analyses. Per SD increase in systolic home BP, the adjusted mean (95% CI) difference in OxyP was −0.4 (−0.6 to −0.1%). In subgroup analyses, the association remained for women but not men, although the interaction by sex was not statistically significant. Also, in women but not in men, OxyP was lower in those with white coat hypertension vs. sustained normotension, i.e., mean (95% CI) 88.8 (88.2–89.4%) vs. 89.6 (89.3–90.0%), and in those with masked hypertension vs. sustained normotension, i.e., 87.5 (85.9–89.1%) vs. 89.6 (89.3–90.0%). Conclusion: Home BP, which better predicts cardiovascular disease than office BP, was inversely associated with OxyP. This correlation remained in subgroup analyses of women but not men, suggesting possible sex-dependent microcirculatory dysfunction or that masked hypertension could be a more important cardiovascular risk marker in women, despite its higher prevalence in men.

Denna avhandling analyserar utformningen och effekterna av prissättning av koldioxid inom den nationella och internationella godstransportsektorn, med särskilt fokus på sjöfarten. Avhandlingen består av fyra individuella artiklar som undersöker både kortsiktiga och långsiktiga anpassningsmekanismer samt välfärdseffekter av koldioxidprissättning. De studerade anpassningsmekanismerna är bland annat reducerad seglingshastighet, förändringar i efterfrågan på transporter, investeringar i forskning och utveckling, överflyttning mellan transportslag samt justeringar av sändningsstorlekar. Avhandlingen studerar också internationellt samarbete och koldioxidprissättning.

Den första artikeln estimerar bränslepriselasticiteter för seglingshastighet och visar att fartygen anpassar sig till höjda bränslekostnader genom att sänka hastigheten, vilket indikerar att koldioxidprissättning kan leda till utsläppsminskningar även på kort sikt. I den andra artikeln studeras välfärdseffekter av bilaterala avtal om koldioxidprissättning inom internationell sjöfart. Resultaten indikerar att bilaterala avtal kan minska utsläppen, speciellt när länderna har olika preferenser för koldioxidprissättning. Utsläppsminskningar är dock begränsade på grund av höga kostnader för grön teknologi. Den tredje artikeln utvidgar analysen genom att studera dynamiska och långsiktiga effekter av unilateral koldioxidprissättning. Studien visar att unilateral koldioxidprissättning stimulerar investeringar i forskning och utveckling, vilket reducerar framtida kostnader för grönteknologin och ökar sannolikheten för att andra regioner implementerar kompletterande styrmedel.

Den fjärde artikeln breddar perspektivet till hela godstransportsektorn och studerar de välfärdsoptimala färdmedelsandelarna. Internaliserade externa kostnader leder till större sändningsstorlekar och en överflyttning av gods från sjöfart och vägtransporter till järnväg. Resultaten visar att potentialen för en omfattande modal överflyttning från väg till järnväg eller sjöfart är begränsad.

Sammanfattningsvis visar avhandlingen att reduktion av koldioxidutsläpp inom sjöfartssektorn är utmanande av två huvudskäl: kostnaderna för utsläppsreduktion är höga och minskningar av godsmängder medför välfärdsförluster. Vidare är sjöfarten en internationell sektor, där effektiv koldioxidprissättning kräver globalt samarbete, vilket försvåras av betydande skillnader i länders betalningsvilja för koldioxidprissättning.

För att hantera dessa utmaningar understryker avhandlingen vikten av att beakta både kort- och långsiktiga anpassningsmekanismer, internationellt samarbete samt effekter på utrikeshandeln. Avhandlingen är relevant för beslutsfattare som strävar efter att harmonisera sjöfarts- och godstransportpolitiken med övergripande klimat- och välfärdsmål.