Denna uppsats behandlar diskrimineringslagen (2008:567) (DL) med fokus på en situation
där en arbetsledare, som likställs med arbetsgivaren, oavsiktligt diskriminerar en äldre
underordnad arbetstagare. Diskriminering innebär att en person eller grupp misgynnas genom
att antingen behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation eller att misgynnas
genom ett kriterium som framstår som neutralt men som kan komma att missgynna personer
eller grupper. Uppsatsen behandlar även huruvida avsikt spelar någon roll vid bedömningen
om diskrimineringsfall förekommer, från arbetsgivarens sida, genom att göra en analogisk
tolkning av skadeståndslagen (1972:207) (SkL) och hur culpa påverkar potentiella
skadeståndsfall.
Vidare kommer uppsatsen behandla lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS) och på djupet
skapa en förståelse för lagens innebörd och hur lagen syftar till att skydda arbetstagaren.
Lagen redogör för hur en arbetstagare kan bli skild från sin anställning och med vilka grunder
det är tillåtet. Det ena sättet är på arbetstagarens egna initiativ, genom att denne själv säger
upp sig. Det andra är från arbetsgivarens sida, genom antingen en uppsägning eller ett
avskedande.
Syftet med den här uppsatsen är att ge läsaren en mer tydlig bild gällande diskriminering och
uppsägning. Framförallt ska läsaren i slutet av analysen få en förståelse för hur
diskrimineringsfall kan kategoriseras. Detta är av yttersta vikt i vår uppsats, eftersom
skillnaden mellan direkt och indirekt diskriminering kan vara svår att förstå för personer med
begränsad kunskap om DL. Läsaren kommer även kunna ta del av huruvida oavsiktlig
diskriminering utgör sakligt skäl för uppsägning från en arbetsgivares sida.