Texten beskriver hur konstnärer och andra kulturskapare i 1890-talets Paris engagerade sig i den anarkistiska rörelsen. Med pennan och penseln som främsta vapen spreds propaganda som ofta uppmanade till och förhärligade radikala våldsdåd. Fokus i texten ligger på den omfattande anarkistprocessen 1894, då en stor grupp intellektuella anarkister stod inför rätta, anklagade för deltagande i en internationell anarkistisk konspiration.

Texten behandlar den symbolistiska målaren Ivan Aguélis förhållande till dödsbegreppet. Under Aguélis tidiga symbolistiska period, som inföll under 1890-talet, var han starkt påverkad av den anarkistiska rörelsen och av Emanuel Swedenborgs teologi. Med utgångspunkt i Aguélis relation till dessa båda läror diskuteras hans syn på döden och på dödsbegreppet, samt på vilka vis denna påverkade hans konstsyn.

Kapitlet behandlar Tyra Kleens förhållande till den symbolistiska rörelsen, allt från hennes första intryck av rörelsen under ungdomsåren, till det att hon som fullfjädrad symbolist, bosatt i Rom, skapar sina främsta symbolistiska verk åren efter sekelskiftet. Tyra Kleen presenteras som en frihetsälskande kvinna, som en andlig sökare, och som en av våra allra främsta och mest utpräglade symbolistkonstnärer.