Svenska som andraspråk i praktiken ger nycklar till förskolans unika möjligheteter att arbeta med språkutveckling. Här finner du handfasta exempel på planering, genomförande och uppföljning med fokus på ett rikt och nyanserat ordförråd.

Utgångspunkten är att det språkliga samspelet mellan personal och barn är avgörande för barns kommunikation och språkutveckling. Bland annat presenteras en modell för ett språkutvecklande förhållningssätt och insikter om hur förskolepersonal, oavsett modersmål, kan förbättra sin språkundervisning. Målet är att främja den språkliga bredden likaväl som det språkliga djupet hos barn för att nå en mer likvärdig undervisning.

Rotad i både forskning och praktik, vänder sig den här antologin till alla er som arbetar inom förskolans område. Oavsett om du är verksam eller blivande förskollärare, barnskötare, logoped eller förskolechef/rektor, är detta en viktig guide för att skapa en inkluderande lärmiljö med likvärdiga förutsättningar.

Svenska som andraspråk i praktiken tar avstamp i aktuell forskning om flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Den är också en praktiknära uppföljning av den mer teoretiskt inriktade boken Svenska som andraspråk i förskolan, Natur & Kultur 2018.

”Ett språkutvecklande förhållningssätt ska inte vara ett mål som är isolerat från resten av förskolans verksamhet. Det är ett arbete som bör pågå i all utbildning och undervisning under årets alla dagar, år ut och år in, och ständigt kroka arm med utbildningens pågående mål.”

In this chapter, we review some of the most commonly invoked educational challenges of working with children who are bilingual or multilingual and point to their moorings in a normative, strictly monolingual perspective – a monolingual bias. We then move on to present an alternative, and radically social, understanding of childhood multilingualism firmly based in the growing body of CA-oriented studies of bi- and multilingual interaction in early childhood education settings. Drawing on data from different educational contexts, we examine the manifold ways that participants make use of language alternation, showing how the availability of more than one language can be used productively, as a resource that supports learning. We round off the chapter by highlighting some implications for educators who work with multilingual children. Although the extracts provided in the text are taken from settings where both teacher and children share more than one language, the affordances we discuss will be of relevance to educators who do not have access to children’s first language.

This article explores the apology practices that occur among young chil- dren, aged 1–4 years, and their preschool teachers in a Swedish preschool.More specifically, it aims to analyse how apology events are framed and interactively accomplished, and how children reproduce apology in peer play. Earlier studies have shown that the apology practices of adults and children have different agendas, although children’s apology practices echo those of adults. Approaching the participants’ perspectives, the analyses show that the apology practices at preschool have a ritualized framework. This consists of (i) clarifying the source of the conflict, (ii) highlighting the moral order, and (iii) verbalizing and embodying the apology. The analyses show how the children transform the apology practices into their pretend play, whereby they display moral stances and get support for individual aims.

The notion of teaching is theoretically conceptualized in a manner relevant to the context of preschool. This concept is grounded in evolutionary and a pedagogical-psychological theory, with reference to Barnett, Rommetveit, Tomasello, and Vygotsky. The basis of teaching is found in people’s tendencies to make known to others what they themselves have seen/realized. Institutions such as preschool and school are understood as societal means for maintaining accumulated experience with the growing generation, something that puts teaching to the foreground. Empirical examples of language teaching in contemporary preschool are given and analyzed. Some important features of the concept of teaching as here theorized and exemplified are responsivity, language practices, the tension between intersub- jectivity and alterity, the variation of children’s experience, play and playfulness. The importance of basing theoretical accounts of teaching as a preschool activity on empirical research is emphasized.

I artikeln teoretiseras ett undervisningsbegrepp relevant för förskolans verksamhet. Teoretiskt grundas detta begreppsliggörande i såväl ett evolutionärt som i ett pedagogiskt-psykologiskt perspektiv. Några centrala teoretiker vi bygger på är Barnett, Rommetveit, Tomasello och Vygotskij. Vi lokaliserar grunden till undervisning i människors tendens att göra sådant de själva sett/insett synligt också för andra. Institutioner såsom förskolan och skolan förstås här som sätt för samhället att främja bevarandet av ackumulerande erfarenheter hos den växande generationen, något som gör undervisning centralt. Vi ger empiriska exempel på hur språkundervisning kan gestalta sig i dagens förskola; aktiviteter som vi analyserar utifrån de teoretiska begrepp vi introducerar. Några av de begrepp vi skriver fram för att teoretisera undervisning mer allmänt och språkundervisning mer specifikt i förskolan är responsivitet, kommunikativa praktiker, spänningsfältet mellan intersubjektivitet och alteritet, polyfoni och barns skilda erfarenheter, samt lek och lekfullhet. Vikten av att teoretisera undervisning i förskolan utifrån empirisk forskning betonas.

Hur kan vi på bästa sätt stödja förskolebarns andraspråkslärande och flerspråkiga utveckling, så att de blir väl rustade att klara av skolan? Hur ska vi tänka och hur bedrivs en väl fungerande språkundervisning i svenska som andraspråk?

I den här teoretiska grundboken tar författarna upp centrala aspekter av förskolebarns två- och flerspråkiga utveckling och lärande ur olika perspektiv: språkliga, didaktiska, sociala, familjeorienterade och samhälleliga. Syftet med antologins olika kapitel är att ge en trygg kunskapsgrund att planera sin verksamhet utifrån i enlighet med förskolans nyreviderade läroplan.

Boken vänder sig till förskollärarutbildningen, verksamma förskollärare samt övrig förskolepersonal, förskolechefer och skolpolitiker.

Objective: The aim of this paper was to discuss differences between having a child perspective and taking the childs perspective based on the problem being investigated. Methods: Conceptual paper based on narrative review. Results: The childs perspective in research concerning children that need additional support are important. The difference between having a child perspective and taking the childs perspective in conjunction with the need to know childrens opinions has been discussed in the literature. From an ideological perspective the difference between the two perspectives seems self-evident, but the perspectives might be better seen as different ends on a continuum solely from an adults view of children to solely the perspective of children themselves. Depending on the research question, the design of the study may benefit from taking either perspective. In this article, we discuss the difference between the perspectives based on the problem being investigated, childrens capacity to express opinions, environmental adaptations and the degree of interpretation needed to understand childrens opinions. Conclusion: The examples provided indicate that childrens opinions can be regarded in most research, although to different degrees.