Detta är den första rapporten inom ramen för FoU–projektet Familjer i socialtjänsten. I rapporten redovisas och diskuteras resultat från projektets fas 1. Projektet startade i januari 2010 och bedrivs av FoU-Centrum inom vård, omsorg och socialt arbete i samarbete med medlemskommunerna Linköping, Motala, Mjölby, Kinda, Ydre och Åtvidaberg. En samarbetspartner i projektet är också Centrum för kommunstrategiska studier (CKS), Linköpings universitet. Vidare bygger projektet på ett nära samarbete med det norska nationella forskningsprojektet Det nye Barnevernet, som leds av Nordlandsforskning, Bodö. Projekt Familjer i socialtjänsten är organiserat enligt en interaktiv design som syftar till ett nära samspel mellan forskning och praktik. Detta yttrar sig i att projektgruppen, förutom en projektledare, omfattar nio socialsekreterare och två forskare som tillsammans genomför samtliga moment i projektet.
Projektet syftar övergripande till att öka kunskapen om vilka familjer som har kontakt med socialtjänsten och familjernas och barnens levnadsvillkor. Projektet syftar också till att öka kunskapen om hur familjerna upplever mötet med socialtjänsten och de insatser som ges. Vidare är syftet att de kunskaper som genereras genom projektet ska kunna bidra till utveckling av det sociala arbetet med barn och familjer.
I projekts första fas har 202 intervjuer genomförts med föräldrar till barn som är aktuella inom socialtjänsten i de medverkande kommunerna. Fokus i dessa intervjuer är familjernas livssituation och behov, samt hur målgruppen upplever mötet med socialtjänsten och de stödinsatser som ges. I projektets fas 2 genomförs biografiska djupintervjuer med ett urval av de familjer som har den tyngsta belastningen, och den tredje fasen planeras att genomföra metodutveckling och implementering i de deltagande kommunerna på basis av de resultat som kommer fram i de två första faserna.
Resultaten visar att familjerna skiljer sig från riksgenomsnittet i flera avseenden vad gäller levnadsvillkor. Cirka hälften av föräldrarna saknar anställning och utbildningsnivå är lägre än riksgenomsnittet. Cirka en tredjedel av familjerna har en väldigt låg disponibel inkomst och den största gruppen i urvalet tillhör arbetarklass. Inte fullt hälften av familjerna har på något sätt tidigare varit aktuella inom socialtjänsten och en dryg fjärdedel har egna erfarenheter av socialtjänsten från sin uppväxt. Barnen som är aktuella inom socialtjänsten bor sällan med både mor och far. Vanligast är att man bor med en ensamstående moder.
Fler än hälften av föräldrarna anser att deras barn är i behov av någon form av hjälp antingen från socialtjänsten eller från andra instanser. Av de 202 barn som ingår i studien har 36 procent någon form av diagnos och ungefär en fjärdedel en neuropsykiatrisk diagnos. Nio av tio föräldrar vars barn har en diagnos anser att barnet behöver hjälp.
Vid en övergripande beskrivning av barnens funktion utifrån olika livsområdena framkommer överlag en positiv bild för båda könen. På de flesta livsområden fungerar ålderskategorin 0-5 år bättre än barn i övriga åldersgrupper. I de flesta livsområden fungerar barnet sämre med stigande ålder. Barn med diagnos fungerar sämre på alla livsområdena, undantaget materiella tillgångar.
De vanligast förekommande insatserna är öppenvårdsinsatser enligt socialtjänstlagen som är riktade främst till barnet och/eller föräldern. Ser man på hushållets sammanlagda inkomst är öppenvårdsinsatser riktade mot barnet och/eller föräldrarna det mest frekventa stödet för de som har det högsta inkomsten medan placering i familjehem är mest förekommande bland de familjer som har de lägsta inkomsterna. Barn med diagnos har mer stödinsatser från socialtjänsten och andra instanser, exempelvis Barn- och Ungdomshabiliteringen.
De stressfaktorer som föräldrarna upplever är främst att de har större bekymmer för ett eller flera av sina barn, varit arbetslös mer än åtta veckor, varit nedstämd eller deprimerad i över en månad och har haft större konflikter i familjen/släkten de senaste två åren. Vad gäller föräldrarollen framkommer det tydligt att föräldrarna trivs i rollen som förälder, anser sig klara föräldrarollen bra samt har ett bra samarbete med förskolan/skolan och detta gäller föräldrar till både pojkar och flickor. Man kan se ett mönster som innebär att rollen som förälder upplevs svårare ju äldre barnet är. Föräldrar till barn med diagnos och som tillhör kategorin biståndsärende upplever föräldrarollen som svårare.
Hälften av intervjupersonerna har själva initierat kontakten med socialtjänsten antingen via en ansökan till socialkontoret eller genom att de själva tagit kontakt med utföraren av insatsen. Knappt hälften av föräldrarna beskriver första mötet med socialtjänsten i positiva ordalag och ungefär 3 av 10 ger en tydligt negativ beskrivning.
När föräldrarna bedömer socialtjänsten ger de överlag medelhöga omdömen. Påståendet om att det verkar vara viktigt för socialtjänsten att prata med barnen skattas högst. Föräldrarnas uppfattning om socialtjänsten försämras ju längre de varit ett ärende, t.ex. vad gäller om socialtjänsten har förståelse för människors livssituation. Det finns också samband mellan föräldrarnas skattning av socialtjänsten och om de fått hjälp via service respektive bistånd. De föräldrar som fått stöd via service ger ett positivare omdöme än de som har stöd i form av ett biståndsbeslut. Föräldrarna upplever att insatserna hjälper i medelhög grad, och i detta sammanhang finns det inga tydliga samband med bakgrundsvariabler som kön, ålder, diagnos, ärendetyp, aktualiseringsdatum samt inkomst.
Avslutningsvis har analyser genomförts för att belysa barnens respektive föräldrarnas sammantagna belastning samt om det finns något mönster vad gäller belastning och olika bakgrundsvariabler. Dessa analyser visar att det inte finns något samband mellan barnens och föräldrarnas belastning för undersökningsgruppen i stort. För ett mycket litet antal familjer föreligger mycket hög belastning för både barn och föräldrar samtidigt.
Det visar sig att barnens och föräldrarnas belastning förklaras av olika faktorer. Barnets belastning ökar om barnet har en diagnos och med barnets ålder, och övriga bakgrundsvariabler samvarierar ej med barnets belastning. Föräldrarnas belastning å andra sidan, ökar ju lägre inkomst familjen har. Övriga bakgrundsvariabler samvarierar ej med förälderns belastning. Vidare uppfattas insatserna hjälpa i lägre grad ju högre grad av belastning barnet har, även om detta samband är svagt. En möjlig tolkning av detta är att socialtjänsten måste kunna hantera såväl barns som föräldrars problem och att dessa inte nödvändigtvis har samma orsaker.
Projektmedarbetare och medförfattare: Lusiya Bozan, Mats Ericsson, Susanne Gruber, Lina Helgstrand, Tiina Huhtala-Fransson, Cathrine Johannessen, Hanna Leinhard, Bo Niklasson och Pauline Viklund