Går det att tala om en särskild pedagogik och didaktik för folkhögskolan? Vilket pedagogiskt och didaktiskt idégods kan ses i folkhögskolans framväxt och utveckling, samt i den samtida folkhögskolan? Vilka förutsättningar inverkar på folkhögskolans pedagogik och didaktik? I detta kapitel lyfter vi inledningsvis fram några pedagogiska och didaktiska idéer som successivt utvecklats inom folkhögskolan, för att sedan identifiera några tankelinjer i dagens folkhögskola. Slutligen tittar vi närmare på hur olika förutsättningar gör att det, trots en gemensam historisk utveckling och vissa gemensamma ideér, finns en stor didaktisk och pedagogisk variation.

Det övergripande syftet med den här avhandlingen är att bidra med kunskap om hur olika kunskaper värderas i relation till politiskt ledarskap utifrån interna partilogiker. Mer specifikt fokuserar studien på socialdemokratiska ledare, hur partiintern ledarskapsutbildning för dessa är utformad och vilket lärande av betydelse för ledaruppdraget sådan utbildning bidrar med för denna grupp.

Avhandlingen är utformad som en sammanläggningsavhandling. Forskningsfrågorna besvaras huvudsakligen i fyra artiklar. Den första och andra artikeln belyser vilka kunskaper socialdemokratiska riksdags-ledamöter respektive socialdemokratiska kommunpolitiska ledare betraktar som värdefulla i relation till sina uppdrag. Den andra och tredje artikeln ger en bild av hur partiintern ledarskapsutbildning utformas för dessa båda grupper och vilka kunskaper som blir centrala i en sådan. Den tredje och fjärde artikeln har sitt fokus på vilket lärande den partiinterna ledarskapsutbildningen bidrar med för denna grupp och hur deras ledarskapspraktik förändras efter utbildningens slut.

Avhandlingens empiri härrör framför allt från intervjuer, etno-grafiska deltagarobservationer och enkätsvar. Med utgångspunkt i Bourdieus begreppsvärld åskådliggörs partiinterna logiker kring vilka kunskaper som tillerkänns värde och vad som kan fungera inkluderande respektive exkluderande i det politiska ledarskapets olika skeden.

Sammantaget bidrar avhandlingen med kunskap om vad som värderas för att bli vald, kunna utföra sitt uppdrag framgångsrikt och därtill bli omvald. Diskrepansen mellan de olika uppsättningar kunskaper som värderas i de olika skedena diskuteras. Därtill belyses den partiinterna ledarskapsutbildningens roll som utjämnare av dessa kunskaper, dess roll för att kalibrera ledarnas ideologi och beteende, samt dess betydelse för att bygga en folkbildningsmässig metodbank och ett stöttande nätverk.

The overall aim of this thesis is to contribute knowledge about how different skills are valued in relation to political leadership based on internal party logics. More specifically, the study focuses on social democratic leaders, how internal party leadership training for them is designed, and what significant learning such training contributes to this group.

The thesis is structured as a compilation thesis. The research questions are primarily addressed in four articles. The first and second articles highlight the knowledge that social democratic members of parliament and social democratic municipal political leaders consider valuable in relation to their assignments. The second and third articles provide an overview of how intra-party leadership training is organised for these two groups and what skills are central to such training. The third and fourth articles focus on the learning outcomes of the intra-party leadership training for this group and how their leader-ship practices change after the training.

The empirical data of the thesis is mainly derived from interviews, ethnographic participant observations, and questionnaire responses. Based on Bourdieu's conceptual framework, internal party logics are illustrated regarding what knowledge is recognised as valuable and what can function as inclusive or exclusive in the various stages of political leadership.

Overall, the thesis contributes knowledge about what is valued in order to be elected, to fulfil one's mission successfully, and to be re-elected. The discrepancy between the different sets of knowledge valued at different stages is discussed. Additionally, the role of intra-party leadership training as a leveller of these skills, its role in calibrating leaders' ideology and behaviour, and its importance in building a popular methodological bank and a supportive network are highlighted.

Andelen folkhögskoledeltagare med funktionsnedsättningar och diagnoser ökar och folkhögskollärare efterfrågar ökade specialpedagogiska kunskaper för att möta mer heterogena deltagargrupper. Samtidigt finns studier som pekar mot att folkhögskolor redan möter dessa grupper bättre än många andra utbildningsanordnare. Det verkar vara så att folkhögskollärare ofta tillämpar ett arbetssätt som liknar specialpedagogernas utan att vara medvetna om det och utan att ha ett språk för att reflektera kring det. I det här kapitlet lyfts några specialpedagogiska perspektiv och strategier som kan synliggöra en del av det inkluderingsarbete som sker i folkhögskollärares klassrum och som kan förklara varför deltagare med diagnoser ofta trivs och lyckas på folkhögskola.

Vad kännetecknar folkhögskolan? Hur kan folkhögskolornas verksamhet beskrivas? Vilka värderingar vill folkhögskolan arbeta för? Vilka aktuella tendenser kan iakttas och hur bemöter skolorna dessa? I detta kapitel försöker vi ge ett svar på frågan vad en folkhögskola är. Vi säger något om hur den en gång grundades, och hur den utvecklats över tid med avseende på grundläggande idéer, uppdrag och verksamhet. Men framför allt berättar vi om folkhögskolan i dag, hur den är organiserad och vilken verksamhet som äger rum på landets över 150 olika folkhögskolor.

In Sweden, there are no specific academic paths leading to a political career and many local elected leaders develop the knowledge they need in other ways. The aim of this article is to find out which kinds of knowledge they value and how they develop these. Using the results from questionnaires and interviews with local social democratic leaders, four groups of knowledge that constitute symbolic capital in the field of Swedish local politics are identified: ideological, communicative, organisational and academic. Some types of knowledge are communicated openly, whilst others are hard to pinpoint and even contradictory, which tends to exclude some members. Both long-term members and newer members find attending party training useful to develop the knowledge they need to get elected and fulfil their political assignment.

Vi vill i det här kapitlet visa varför andra utbildningsformer borde inspireras av folkhögskolan, varför den borde få större uppmärksamhet och varför det vore olyckligt om den också utvecklades i en riktning mot det vi redan har gott om i andra utbildningsformer.

I denna rapport redovisas en studie av utbildningar riktade till lokala politiker i deras roller som folkvalda och partiföreträdare. Såväl utbildningar organiserade av de politiska partierna själva, ofta i samarbete med deras studieförbund, som kommunernas utbildningar för politiskt förtroendevalda uppmärksammas.

De frågeställningar som varit vägledande för studien är: 

• Vilken omfattning och variation har de utbildningar som kommunerna, partierna och folkbildningsorganisationerna erbjuder de kommunpolitiskt förtroendevalda?
• Vilka typer av mål finns bakom dessa utbildningsarrangemang och hur förhåller sig dessa mål till olika varianter av upplägg och genomförande av verksamheten?
• Vilken betydelse har dessa utbildningsarrangemang för kommunpolitiker?
• Hur kan utbildningsarenor förstås i termer av styrning och maktutövning?

För att besvara dessa frågor har vi samlat och analyserat olika typer av data. Det rör sig om 261 kommuners program för utbildningar av fullmäktigeledamöter samt uppgifter från SCB om deltagande i studiecirklar och annan folkbildning bland landets 12 679 fullmäktigeledamöter. Vidare har totalt 47 semistrukturerade intervjuer genomförts, med utbildningsansvariga i partier, studieförbund och kommuner och med lokala politiker. Därutöver har vi även använt oss av information tillgänglig genom hemsidor, dokument och studiematerial producerade av partier, kommuner och andra organisationer med inriktning mot utbildning för kommunpolitiskt förtroendevalda.

Materialet har analyserats utifrån ett didaktiskt perspektiv i avseendet att vi särskilt uppmärksammat utbildningsanordnares val rörande vad (vilket innehåll) som ska läras och hur, genom vilka upplägg, detta innehåll ska komma målgruppen till del samt varför utbildningars innehåll och upplägg ser ut som de gör och varför de överhuvudtaget genomförs.

Rapporten visar på en omfattande intern utbildningsverksamhet i partiernas regi i form av studiecirklar, kurser, seminarier, konferenser och digitala utbildningar. Skillnaderna mellan partierna är dock betydande, både när det gäller omfattning och hur partierna organisar sin utbildningsverksamhet. Fyra huvudtyper av skäl som berättigar utbildningarna återfinns dock genomgående i partierna. Ett handlar om att utveckla partiet som organisation genom att stärka olika organisatoriska funktioner och skapa en infrastruktur för kommunikation och nätverkande inom partiet. Ett annat handlar om ideologisk skolning. Ett tredje om att utbildningarna ska stärka kompetensen hos enskilda företrädare så att de ur partiets perspektiv blir bättre i sin roller som politiker. Ett fjärde skäl är att stärka en känsla av engagemang hos medlemmar och företrädare.

I vilken utsträckning utbildningarna är nationellt organiserade och styrda beträffande innehåll och upplägg varierar mellan partierna. Centerpartiet och Socialdemokraterna har exempelvis en tydligt framträdande stegstruktur i sin utbildningsverksamhet. I de övriga partierna finns en tendens till modulsystem där ordningen för utbildningars genomförande inte är lika tydlig.

Studiecirklar och annan folkbildningsverksamhet som historiskt pekats ut som viktiga sammanhang för bildning bland svenska politiker tycks alltjämt spela en betydande roll som bildningsarena. Detta gäller dock inte för alla partier. Samtliga partier utom Sverigedemokraterna har ett organiserat samarbete med ett studieförbund som omfattas av statens folkbildningsanslag. Graden av deltagande i studieförbundsorganiserad verksamhet skiljer sig dock åt även mellan de sju riksdagspartier som är medlemmar av studieförbund. Av samtliga fullmäktigeledamöter valda 2018 deltog 37 procent i studiecirklar eller annan folkbildningsverksamhet organiserad av något studieförbund under valåret. Deltagandet är generellt högre i landsbygdskommuner än i storstäder och dess pendlingskommuner. Vanligast är folkbildningsdeltagandet bland socialdemokratiska och centerpartistiska fullmäktigeledamöter (57 procent för båda). Minst vanligt är folkbildningsdeltagandet bland sverigedemokrater (7 procent) och moderater (13 procent).

Kommunernas utbildningar för fullmäktigeledamöter saknar nationell läroplan eller motsvarande. Det åligger varje kommun att själva utforma sina utbildningar. Ändå framstår de utbildningsprogram som kommunerna utvecklar som förhållandevis lika. Det rör sig i huvudsak om någon eller några utbildningsdagar efter mandatskifte och dessa bygger i huvudsak på föredrag av sakkunniga i frågor som rör lagstiftning och kommunens organisation. När det gäller skäl för val av utbildningars genomförande och utformning är det vanligaste sådana att utbildningen ses som viktig för att det demokratiska systemet ska fungera på ett korrekt och rättssäkert sätt. Ett annat skäl som anförs gäller behovet av att skapa fungerande relationer mellan politiker och förvaltning samt mellan politiker av olika hemvist. Ett tredje sätt att resonera tar fasta på att det rör sig om ett val utifrån en marknad av utbildningar med denna inriktning där utbud, kostnad och kommunens begränsade ekonomiska resurser vägs mot varandra

I viss mån framstår det som att partiernas och kommunernas utbildningar kompletterar varandra i så mån att kommunpolitiker med erfarenhet av båda anser att de bidrar med olika typer av kunskaper som båda behövs i det politiska arbetet. Samtidigt vittnar deltagare också om att kommunens utbildningar till sin form, med dess ofta monologiska karaktär, framstår som svårtillgängliga och inte särskilt entusiasmerande.

Avslutningsvis pekar vi på behovet av fördjupad kunskap om det utbildningssammanhang som omgärdar partipolitiken och det kommunpolitiska arbetet. Området tenderar falla mellan stolarna då forskning om politik och partier präglas av andra ingångar än den didaktiska, emedan den didaktiska forskningen vanligen berör skolsammanhang och inte politik och partier. Vidare pekar rapporten på behovet av att skapa sammanhang för kunskaps- och erfarenhetsutbyten i didaktiska frågor för kommunala tjänstepersoner som ansvarar för utbildning av förtroendevalda. Ur ett demokratiskt perspektiv finns dubbla motiv för att uppmärksamma kommunens utbildningar för politiker. Dels kan dessa potentiellt ge folkvalda verktyg att utföra sina uppdrag. Dels rymmer utbildningarna i sig en maktdimension då utformningen av dem har betydelse för hur folkvaldas möjlighet till inflytande, exempelvis i relation till tjänstepersoner, tolkas och definieras.