Biomethane production is expected to expand to meet the growing demand for renewable, secure, and locally available energy sources. Among available production technologies, anaerobic digestion (AD) plays a key role by supporting sustainable development through resource recovery, organic waste management, and biofertilizer production. However, carbon management within AD-based systems can be further improved. During biogas upgrading,biogenic CO₂, which accounts for around 30–50% of the biogas composition, is typically separated and emitted to the atmosphere. Integrating CO₂ utilization alternatives could enhance the system and support defossilization by enabling its direct use or conversion into value-added carbon-based products. Despite this potential, knowledge regarding the feasibility and performance of such alternatives remains limited.

This thesis evaluates viable CO₂ utilization alternatives in AD-based biomethane production systems to support decision making, using Sweden as an example. A multi-criteria analysis framework was developed and applied to identify and compare relevant alternatives. Moreover, contextual factors influencing the deployment of CO₂ utilization were examined. In addition, a lifecycle perspective was used to assess the environmental and economic performance of integrating CO₂ utilization alternatives in AD-based biomethane production.

The results indicate that methanation, liquefied CO₂, horticulture, and mineral carbonates are the most viable alternatives in the short term comparedto other chemicals and fuels. Nevertheless, low certainty and diverse factors likesensitivity to impurities, energy requirements, potential regulations, andstandards to meet hinder their implementation.Although CO₂ utilization is technically compatible with AD systems,uncertainties related to plant scale, dispersion, and overall system configuration hinder deployment and complicate cost estimations. Favorable market conditions, improved environmental performance, and resource efficiency act as drivers for implementation, whereas uncertain policy landscape, high costs, pricing, market uncertainty, and infrastructure constraints remain key barriers.

Compared to carbon capture and storage, feasible CO₂ utilization alternatives can potentially reduce the climate impact while also improving performance in other environmental categories. Among the alternatives, methanation significantly improves climate performance by increasing the biomethane yield but requires low-carbon-intensity electricity for hydrogen production. Furthermore, liquefied CO₂ reduces climate impact mainly by replacing fossil-based CO₂ and does not impose a significant economic burden on biomethane plants. However, it requires additional purification and faces market size constraints.

The high concentration of biogenic CO₂ from AD-based biomethane production makes it an attractive resource for utilization. Nevertheless, a systems perspective is essential when assessing its integration. While several utilization alternatives are technically feasible and can potentially improve environmental performance, their implementation depends strongly on technical conditions and broader contextual factors. Clear policy frameworks and targeted market incentives are crucial to accelerate CO₂ utilization deployment.

Produktionen av biometan förväntas öka i takt med den växande efterfrågan på förnybara, säkra och lokalt tillgängliga energikällor. Bland tillgängliga produktionstekniker spelar anaerob nedbrytning (anaerobic digestion, AD) en central roll genom att bidra till hållbar utveckling via resursåtervinning, hantering av organiskt avfall och produktion av biogödsel. Kolförvaltningen inom AD-baserade system kan dock förbättras ytterligare. Vid uppgradering av biogas separeras biogen CO₂, som utgör cirka 30–50 % av biogasenssammansättning, och ventileras vanligtvis ut i atmosfären. Integrering av alternativ för CO₂-användning kan bidra till ökad defossilisering genom direktanvändning eller omvandling till värdefulla koldioxidbaserade produkter. Trots denna potential är kunskapen om genomförbarhet och prestanda för sådana alternativ fortfarande begränsad.

Denna avhandling utvärderar genomförbara alternativ för CO₂-användning i AD-baserade biometansystem för att stödja beslutsfattande, med Sverige som exempel. Ett ramverk för multikriterieanalys utvecklades och tillämpades för att identifiera och jämföra relevanta alternativ. Därutöver analyserades kontextuella faktorer som påverkar implementeringen av CO₂-användning. Ett livscykelperspektiv användes även för att bedöma den miljömässiga och ekonomiska prestandan vid integrering av CO₂-användningsalternativ i AD-baserad biometanproduktion.

Resultaten visar att metanisering, flytande CO₂, hortikulturell användning och mineralisering mineralkarbonater är de mest genomförbara alternativen. Deras implementering kräver dock beaktande av ekonomiska, miljömässiga och sociala dimensioner. Även om alternativen är tekniskt kompatibla med AD-system försvåras implementeringen av osäkerheter kopplade till anläggningsskala, geografisk spridning och övergripande systemkonfiguration,vilket även komplicerar kostnadsuppskattningar. Gynnsamma marknadsförhållanden, förbättrad miljöprestanda och resurseffektivitet fungerar som drivkrafter, medan en osäker politisk kontext, höga kostnader, prisosäkerhet, marknadsosäkerhet och infrastrukturella begränsningar utgör centrala hinder.

Jämfört med koldioxidavskiljning och lagring kan CO₂-användning potentiellt minska klimatpåverkan och samtidigt förbättra prestandan i andra miljöpåverkanskategorier. I jämförelse med övriga alternativ ger metaniseringen betydande förbättring av klimatprestandan genom att öka produktionen av biometan, men kräver el med låg koldioxidintensitet för vätgasproduktion. Flytande CO₂ förbättrar klimatprestandan främst genom att ersätta fossilbaserad CO₂ och innebär generellt inte en betydande ekonomisk belastning förbiometananläggningar. Den kräver dock ytterligare rening och begränsas av marknadsstorlek och kvalitetskrav.

Den höga koncentrationen av biogen CO₂ från AD-baserad biometanproduktion gör den till en attraktiv resurs för användning. Ett systemperspektiv är dock avgörande vid bedömning av dess integration. Även om flera användningsalternativ är tekniskt genomförbara och kan förbättra miljöprestandan, beror deras implementering i hög grad på tekniska förutsättningar och bredare kontextuella faktorer. Tydliga politiska ramverk och riktade marknadsincitament är avgörande för att påskynda utvecklingen av CO₂-användning.

Utilization of biogenic CO₂ (bio-CO₂) presents a promising strategy to combat climate change while making use of renewable resources. However, it is an early stage market. This study therefore aims to explore the barriers and drivers for bio-CO₂ utilization and their implications for shaping the bio-CO₂ market, using Sweden as an example due to its diverse bio-CO₂ sources and existing initiatives. Twenty-four actors were interviewed, representing different types of market actors, which enabled differences between actors to be identified. For example, producers emphasized economic and market-related barriers, while users addressed uncertainties related to the supply chain and quality requirements. Among the key barriers identified are an uncertain policy landscape, as well as economic and market-related barriers that hinder bio-CO₂ utilization. Improving environmental performance is identified as a key driver for bio-CO₂ utilization but requires overcoming barriers such as high costs and payback requirements to become enacted. Other identified key drivers are the potential for new market opportunities for CO₂, such as e-fuel production, and an increased interest in bio-CO₂ over its fossil-based counterpart. There is a need for a diverse set of actions to support the development of the bio-CO₂ market, such as long-term, stable policies and regulations that support investment and market creation, along with better coordination among governmental organizations. This study thus contributes a holistic perspective on the prerequisites for bio-CO₂ utilization by exploring barriers and drivers for bio-CO₂ from different market actor perspectives and identifying policy implications, using Sweden as a case study. Future research can explore other regions and strategies.

Biogas production from waste biomass can create many sustainability-related benefits. However, the CO₂ produced in the process is rarely put to use, although it is often pure and could potentially add value and improve the climate performance if utilized or stored. This study applies life cycle assessment methodology to estimate the overall environmental performance of a biogas system including utilization (CCU) or storage (CCS) of CO₂, comparing six different utilization options and geological storage. The results show that CCU can improve many aspects of the environmental performance of biogas, for example by using CO₂ with renewable hydrogen to produce methane or methanol, as the CO₂ from biogas production can then replace fossil-based processes. Meanwhile, CCS only reduces the climate impact, but increases environmental impact in all other studied categories, as it requires additional processes to treat the CO₂. Utilizing CO₂ from biogas, on the other hand, could be an instrument in the work towards a bioeconomy with reduced fossil resource dependence and improved environmental sustainability. © 2024, ETA-Florence Renewable Energies. All rights reserved. 

I denna studie undersöktes potentialen för etableringen av nya biogassystem inom ett geografiskt område som utgjordes av Region Sörmlands kommuner samt kommunerna Södertälje, Nykvarn, Norrköping och Söderköping. Anledningen till studien är det studerade områdets förhållandevis låga nuvarande biogasproduktion samt den stora potentiella efterfrågan på biogas i området, då SSAB i framtiden kommer behöva biogas till sin fossil-fria stålbearbetning. I studien studerades den tekniska och administrativa potentialen, det vill säga vad som är möjligt att producera under dagens administrativa villkor samt med dagens (och en nära framtids) teknik. Potentialen undersöktes utifrån fyra olika potentialer: rötbar biomassapotential, biogaspotential, koldioxidproduktionspotential och näringscirkulationspotential. Resultatet visar på en biogaspotential mellan 380 och 540 GWh per år vilket skulle motsvara en stor ökning från dagens produktion på mellan 50 och 60 GWh per år. Ytterligare 100 GWh per år skulle kunna produceras av koldioxiden genom biometanisering men då krävs stora mängder vätgas. Angående näringscirkulationspotentialen så kan biogödseln (som samproduceras med biogas i biogasanläggningar) uppfylla cirka tre fjärdedelar av kvävebehovet, nära hela fosforbehovet och fyra gånger kaliumbehovet i det studerade områdets jordbruk. Det studerade området delades upp i fem produktionsområden för att öka upplösningen i studien. Dessa områden valdes för att de skulle kunna utgöra delområden som är stora nog för att etablera biogasanläggning av den storlek som krävs för att förvätska biogasen och samtidigt undvika alltför långa transportsträckor för substrattransporter. Detta svarar upp mot trenden att etablera större och större biogasanläggningar samt ett ökat fokus på förvätskad biogas. Dock kan mindre anläggningar vara nödvändiga för att uppnå vissa delar av potentialen i områden med små, men betydelsefulla, substratmängder. Det produktionsområde med störst potential var Söderköping/Norrköping men det betyder nödvändigtvis inte att det är det mest lovande produktionsområdet att börja mer fokuserade implementeringsstudier i då andra faktorer så som lönsamhet inte undersökts i denna studie. Fortsatta studier bör fokusera på hur lantbruksrelaterade substrat kan användas inom biogasproduktion. Här kan studier fokusera på olika områden, exempelvis hur biogasanläggningar kan drivas stabilt på enbart grönmassa (till exempel vall och mellangrödor) och hur ökad odling för biogasproduktion påverkar mat- och foderproduktion, individuella lantbrukare samt åkermarkens långsiktiga hälsa. Dessutom behövs implementeringsstudier för att realisera potentialen, dessa bör fokusera på att undersöka specifika etableringsmöjligheter utifrån ekonomiska, tekniska, logistiska och administrativa perspektiv.

Biogas solutions offer many benefits for the environment and society, including organic waste treatment as well as being an enabler for energy and nutrient recovery. The products of anaerobic digestion are a biogas, which contains a share of 30 to 50% carbon dioxide (CO₂) and 50 to 70% methane, and a liquid remanent, rich in nutrients. The biogas can be upgraded by removing the CO₂ to increase the energy content, producing biomethane. At present, CO₂ is considered a waste in biomethane production systems, and hence it is emitted into the atmosphere. Nevertheless, biogas upgrading technologies separate a pure-grade CO₂ and, likewise, carbon capture processes, providing a pure CO₂ flow that can be stored or utilized. Compared to storage, carbon capture and utilization (CCU) technologies deliver valuable carbon-based products required to sustain human activities. The valorization of green CO₂ could aid the transition towards defossilization of the economy. Indeed, several CO₂ utilization technologies could be incorporated into biomethane production systems, but there is still a limited understanding of the available alternatives and their potential impacts on biomethane systems.

This thesis aims to investigate the integration of CO₂ utilization technologies in biomethane production systems by revealing its potential, identifying alternatives, and assessing the impacts of the integration. Using Sweden as an example, scenarios of future biomethane production were employed to estimate the potential CO₂ available for utilization. To complement the analysis, a qualitative approach made possible the identification of aspects that could affect CO₂ utilization in biomethane production. Moreover, a multi-criteria analysis (MCA) framework was developed to identify relevant indicators for assessment and available alternatives for CO₂ utilization. The research also includes a life cycle assessment (LCA) to evaluate the climate performance of relevant CCU alternatives in the biomethane production system.

Results show that 160 kt of CO₂ could be obtained from biomethane production in Sweden, which could potentially increase threefold from 2020 to 2030. The evaluation of alternatives for CO₂ utilization includes environmental, technical, economic, and social criteria with sound indicators within an MCA framework. Indicators to evaluate each criterion provide valuable information to identify feasible and sustainable alternatives that can be integrated into biomethane plants. The identified alternatives with a high readiness level are additional methane through methanation, horticulture, mineral carbonates, fuels, pH control, bulk chemicals, and liquefied CO₂ for direct use. The results provide information to decision-makers in relation to considerations to take before implementation, like energy requirements, the existence of regulations and standards, and uncertainty. In terms of the climate performance of biomethane with the inclusion of CCU alternatives, the results show a possible reduction of CO₂ emissions that depends on the possibility of substituting fossil-based products. The investigated alternatives all result in lower emissions, but concrete curing and methanation using renewable hydrogen produce the best results.

To conclude, the potential future increase of green CO₂ from biomethane in Sweden creates opportunities to substitute fossil carbon in current applications and mature conversion pathways. Moreover, the inclusion of CCU in biomethane production contributes to reducing biomethane system emissions and diversifying its products. Possible alternatives of CCU that can be integrated into biomethane production systems in the short term include methanation and concrete curing. Other alternatives could be possible but present lower performance and higher uncertainties at the moment.

Biogaslösningar kan ge en mängd positiva miljömässiga och samhällsviktiga effekter, inklusive behandling av organiskt avfall och framställning av energi och näringsämnen. Produkterna från anaerob rötning är dels biogas, som består från 30 till 50% av koldioxid (CO₂) och 50 till 70% av metan, dels en flytande rötrest med högt näringsinnehåll. Biogasen kan uppgraderas genom att ta bort CO₂ för att öka energiinnehållet, och på så vis framställs biometan. CO₂ ses för närvarande som en restprodukt i produktionssystemet och släpps därför vanligtvis ut i atmosfären. Tekniker för uppgradering av biogas liknar dock processer för infångning av CO₂, där högkoncentrerade flöden av CO₂ lagras (CCS) eller används (CCU). Till skillnad från lagring bidrar tekniken för CCU till att skapa produkter som behövs för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner. Dessa valoriseringar av grön CO₂ skulle kunna stödja övergången mot ett fossilfritt ekonomiskt system. Faktum är att det finns ett flertal tekniker som skulle kunna integreras i produktionssystem för biometan, men kunskapen om dessa tekniker och deras inverkan på biometansystemet är begränsad.

Denna avhandling syftar till att undersöka integrationen av tekniska lösningar för nyttiggörande av CO₂ vid framställning av biometan genom att påvisa dess potential, identifiera alternativa tekniska lösningar, och utvärdera integrationens följder. Med Sverige som exempel skapades scenarier för framtida biometanproduktion för att uppskatta mängden CO₂ som skulle kunna tas om hand. Som ett komplement till dessa uppskattningar tillämpades ett kvalitativt tillvägagångssätt som identifierade aspekter som skulle kunna påverka CO₂-användningen vid biometanproduktion. Dessutom utvecklades ett multikriterieanalytiskt (MCA) ramverk för att identifiera relevanta indikatorer för utvärdering och möjliga alternativ för CO₂-användning. En livscykelanalys (LCA) tillämpades även för att utvärdera klimatprestandan för relevanta CCU-alternativ inom produktionssystem för biometan.

Forskningsresultaten visar att 160 kt skulle kunna erhållas från biometanproduktion i Sverige. För Sveriges del finns det en potential att öka den insamlade mängden CO₂ från biometan upp till tre gånger under perioden 2020 till 2030. I utvärderingen av de tekniska lösningarna inkluderas miljömässiga, tekniska, ekonomiska och regulatoriska kriterier för indikatorer inom ett MCA-ramverk. Dessa indikatorer användes för att utvärdera hur respektive kriterium bidrar till att identifiera realiserbara tekniska lösningar som kan integreras i biometananläggningar. De identifierade teknikerna med hög mognadsgrad är framställning av ytterligare metan genom metanisering, biomassa, karbonatmineral, bränslen, pH-värdesreglering, baskemikalier och flytande CO₂ för direkt användning. Varje alternativ har dock faktorer som skulle kunna hindra implementering, såsom höga energikrav, lagstiftningar och standarder samt hög osäkerhet. När det gäller klimatprestandan för biometan med olika CCU-alternativ visar resultaten på en möjlig minskning av CO₂-utsläpp som beror på möjligheten att substituera fossilbaserade produkter. Alla de undersökta alternativen resulterar i lägre utsläpp, men härdning av betong och metanisering med förnybar vätgas ger bäst resultat.

Slutsatsen som dras är att det finns en stor potential i Sverige att framställa grön CO₂ från biometan vilken skulle skapa flera möjligheter att byta fossilbaserade produkter i nuvarande tillämpningar. Införandet av CCU i biometanproduktion kan dessutom bidra till att minska biogassystemets utsläpp och diversifiera produktutbudet. Möjliga alternativ för CCU som kan integreras med biometanproduktionssystem på kort sikt inkluderar metanisering och betonghärdning. Andra alternativ kan också vara aktuella, men uppvisar för närvarande lägre prestanda och högre osäkerhet.

Koldioxid (CO₂) har en negativ påverkan på klimatet, men har även många praktiska användningsområden. Många industriella processer släpper ut CO₂ i höga koncentrationer som skulle kunna fångas in för att begränsa emissioner och samtidigt skapa värdefulla produkter. Ett exempel på en sådan process är biogasuppgradering – en separationsprocess av förnybara gaser, där metan tas till vara för användning som fordonsbränsle eller energibärare inom industri, medan CO₂ släpps ut i atmosfären. Syftet med detta projekt har varit att kartlägga möjligheter och tekniker för att tillvarata grön CO₂ från biogasproduktion, så kallad carbon capture and utilization (CCU), samt att utreda förutsättningar för att tillämpa dessa i en svensk kontext. Arbetet har vägletts av följande frågeställningar:

• Hur stor är den nuvarande och framtida potentialen för CCU från biogasproduktion?
• Vilka möjliga användningsområden finns det för CO₂ från biogasproduktion?
• Vilka faktorer påverkar valet av användningsområde för CO₂ från biogasproduktion?
• Hur stor är den miljömässiga nyttan av CCU från biogasproduktion?

För att besvara dessa frågeställningar genomfördes potentialberäkningar, multikriterieanalys och livscykelanalys, med utgångspunkt i svensk biogasproduktion. En referensgrupp bestående av representanter för stora svenska företag inom biogasproduktion och teknik för biogasuppgradering användes för att möjliggöra samproduktion och nätverkande mellan forskargruppen och branschen.

Produktionen av CO₂ från biogas uppskattades till 160 000 ton/år 2020, med potential att öka till 540 000 – 840 000 ton/år på medellång sikt och 790 000 – 1 230 000 ton/år på lång sikt, som en följd av en förmodad ökning av biogasproduktionen i Sverige. En stor del av koldioxiden produceras dock vid relativt små uppgraderingsanläggningar, vilket kan begränsa möjligheten att tillämpa CCU på grund av höga investerings- och driftskostnader. Att tillföra vätgas för att omvandla all CO₂ till metan skulle potentiellt kunna öka metanproduktionen från biogas från 2 till 3 TWh/år på kort sikt och från 11 till 17 TWh/år på lång sikt, förutsatt tillräckligt stor tillgång på vätgas.

Andra sätt att använda CO₂ från biogas innefattar bland annat produktion av biomassa eller kemikalier, härdning av betong, pH-reglering av processvatten och användning som köldmedium. Valet av CCU- alternativ kan påverkas av miljömässiga, tekniska, ekonomiska och policyrelaterade aspekter. Ur biogasproducenternas perspektiv är metanisering det som är mest kompatibelt med det befintliga produktionssystemet och affärsmodellen, medan andra lösningar oftast innebär att en annan aktör tar hand om koldioxiden. Vätgas behövs för såväl metanisering som produktion av kemikalier. En annan begränsande faktor är höga renhetskrav på all CO₂ som distribueras och säljs på marknaden. Den geografiska spridningen på anläggningarna kan också vara en utmaning.

Många CCU-alternativ kan förbättra biogasens miljöprestanda genom att ersätta fossilbaserade produkter. Klimatpåverkan blir lägst om koldioxiden metaniseras med förnybar vätgas eller mineraliseras i betong, men även andra former av miljöpåverkan kan minskas genom att tillämpa dessa eller andra CCU-alternativ. Som jämförelse kan permanent lagring av CO₂ i geologiska formationer (carbon capture and storage, CCS) endast minska klimatpåverkan, medan det ökar övriga typer av miljöpåverkan. Samtidigt kan permanent lagring av biogen CO₂ göra det svårare att minska användningen av fossil CO₂ och ställa om till ett mer hållbart samhälle. Behovet av kol i många viktiga processer och produkter talar för att biogen CO₂ bör användas och inte lagras.

Carbon dioxide (CO₂) has a negative impact on the climate, but it also has several practical areas of use. Many industrial processes emit CO₂ in high concentrations, which could be captured to mitigate emissions while also creating valuable products. One example of such a process is biogas upgrading – a process separating renewable gases, where methane is taken care of for use as vehicle fuel or industrial energy carrier, while CO₂ is released into the atmosphere. The aim of this project has been to chart alternatives and technologies for taking care of green CO₂ from biogas upgrading, so-called carbon capture and utilization (CCU), and to investigate the conditions for applying these in a Swedish context. The work has been guided by the following research questions:

• How large is the current and future potential for CCU from biogas production?
• What are the possible areas of use for CO₂ from biogas production?
• What factors influence the choice of areas of use for CO₂ from biogas production?
• How large is the environmental benefit of CCU from biogas production?

To answer these questions, calculations of potentials, a multi-criteria assessment and a life cycle assessment were carried out, based on the Swedish biogas production. A reference group comprising representatives for large Swedish companies within biogas production and biogas upgrading technology was used to enable coproduction and networking between the research group and the business sector.

The production of CO₂ from biogas was estimated to 160,000 ton/year in 2020, with potential to increase to 540,000 – 840,000 ton/year in a few years and 790,000 – 1,230,000 ton/year in a longer perspective, as a consequence of an expected increase in the Swedish biogas production. A large share of the CO₂ is however produced at relatively small upgrading facilities, which could limit the feasibility for CCU due to high costs for investment and operation. Adding hydrogen to transform all the CO₂ into methane could potentially increase the methane production from biogas from 2 to 3 TWh/year in a short-term perspective and from 11 to 17 TWh/year in a long-term perspective, given sufficient access to hydrogen.

Other ways of utilizing CO₂ from biogas include production of biomass or chemicals, concrete curing, pH control of process water and use as a refrigerant. The choice of CCU options can be influenced by environmental, technical, economic and policy-related aspects. From the biogas producers’ perspective, methanation is the option that is the most compatible with the existing production system and business model, while other solutions usually involve another actor taking care of the CO₂. Hydrogen is required for methanation as well as for production of chemicals. Another limiting factor are the high purity requirements on all CO₂ that is distributed and sold on the market. The geographical distribution of the production plants can also be a challenge.

Several CCU options can improve the environmental performance of biogas by replacing fossil-based products. The potential climate impact is the lowest if the CO₂ is methanized with renewable hydrogen or mineralized in concrete, but other forms of environmental impact can also be reduced by applying these or other CCU options. For comparison, permanent storage of CO₂ in geological formations (carbon capture and storage, CCS) only reduces the climate impact, while it increases other forms of environmental impact. Furthermore, permanently storing biogenic CO₂ can make it difficult to reduce the use of fossil CO₂ and transition to a more sustainable society. The need for carbon in many essential processes and products suggests that biogenic CO₂ should be utilized and not stored.

Carbon capture and utilization has been proposed as an essential climate change mitigation strategy, but only a few implemented cases exist. During biomethane production from anaerobic digestion, CO₂ is commonly separated and emitted into the atmosphere, which can be utilized as raw material for various products. This research aims to identify and assess CO₂ utilization alternatives for possible integration with biogas upgrading from anaerobic digestion by developing a soft multi-criteria analysis (MCA). A literature review complemented with stakeholder participation enabled the identification of relevant alternatives and criteria for assessment. Potential alternatives for CO₂ utilization include methane, mineral carbonates, biomass production, fuels, chemicals, pH control, and liquefied CO₂. Results show that although no alternative performs well in all indicators, there is an opportunity for short-term implementation for methane, biomass production, mineral carbonates, liquefied CO₂, and pH control. Moreover, the uncertainty analysis reveals that even though the technologies have a high technological development, more information on critical aspects is still required. The soft MCA provides information to decision-makers, practitioners, and the academic community on learning opportunities of the alternatives and indicators to step from development into implementation. For instance, the method can be used to assess more specific systems with different locations and scales or to direct efforts to ease the implementation of CCU.