The idea of basing professional practice on evidence has been discussed worldwide for decades across various societal sectors, with education being a key focus (Eryaman & Schneider, 2017). Within the education sector, a prominent discourse concerns the issue of integrating research and practice-based knowledge to, among others, improve student learning. Aligning with such discourse, Sweden became the first country to mandate by Law in 2010 that education in the public school system must rest on scientific foundation and proven experience (Rapp et al., 2017). Consequently, all teachers in compulsory and upper secondary schools, as well as municipal adult education, must adapt to this law. To help teachers with interpretation and implementation, educational authorities provide guidance on how research-based methods and routines can improve teaching (e.g., Swedish National Agency for Education, 2014, 2020). However, one of the main adult education institutions in Sweden, the folk high schools (FHS), is governed by different legislation.

FHS are instead based on the ideal of “free and voluntary” popular education (Bill 2013/14:172; Laginder et al., 2013). This freedom allows schools to develop their own courses and organize teaching in ways they seem fit. No state-reinforced standardized curricula regulate these courses. At the same time, such freedom poses challenges for teachers in interpreting their teaching mission, particularly regarding central pedagogical concepts (Harlin, 2014). Although more independent than the public school system, FHS are influenced by broader societal ideas and discourses within education. Thus, for example, policies of basing teaching on scientific foundation and proven experience are picked up by FHS themselves; this is the case with those schools who provide the youth recreation leader program which prepares adults for work with children and young people. Since 1991 these schools, in agreement with the non-profit umbrella organization Fritidsledarskolorna, state that education must build on scientific foundation and from 2010 also on proven experience (Ruschkowski, 2020). In doing so, these schools deliberately use their freedom to govern themselves in line with national policies that formally do not legally regulate their activities. This freedom to self-govern, therefore, makes the ways in which these policies are picked up within FHS an interesting empirical case for further scrutiny.

This study aims to identify how key policy actors within Swedish FHS interpret and transform the policy of education based on scientific foundation and proven experience over time. The selection of actors, based on their relevance to the youth recreation leader program, includes Fritidsledarskolorna, the Swedish National Board of Education, the Swedish National Council of Adult Education, and the Swedish government. Drawing on curriculum theory (Lindensjö & Lundgren, 2014), the study enables analysis of what constitutes valid knowledge, the purpose for its selection, and who is involved in the selection process. The analysis builds on 124 policy documents, totaling 7300 pages, including annual organization reports, curricula, and government bills and reports spanning from 1974 to 2024. Preliminary findings indicate three transformations: (1) from education based on proven experience to education based on scientific foundation; (2) from education based on scientific foundation as the teaching content to scientific foundation as the teaching carry-out; and (3) from the purpose of education based on scientific foundation and proven experience being uniformity to the purpose being quality. 

This study contributes to the dialogue on how policy is shaped in schools that use their freedom to self-govern in line with national policies that formally do not regulate their activities. Such contribution illustrates which meanings are made possible through policy, which in turn shapes some of the possibilities for how teaching and learning might be organized in adult education.

References

Bill 2013/14:172. Allas Kunskap – Allas Bildning [Everybody’s Knowledge – Everybody’s Bildung]. Government Offices of Sweden. https://data.riksdagen.se/fil/EEC16A17-3600-49FE-A33E-5F3A9C41B0B2

Eryaman, M. Y., & Schneider, B. (2017). Introduction. In M. Y. Eryaman & B. Schneider (Eds.), Evidence and public good in educational policy, research and practice (Vol. 6, pp. xvii–xxxi). Springer.

Harlin, E.-M. (2014). Om folkhögskollärares professionalisering med video som verktyg [On folk high school teachers’ professionalisation with video as a tool]. In Årsbok om folkbildning 2013. Forskning & utveckling (pp. 90–102). Föreningen för folkbildningsforskning.

Laginder, A.-M., Nordvall, H., & Crowther, J. (Eds.). (2013). Popular education, power and democracy: Swedish experiences and contributions. Niace.

Lindensjö, B., & Lundgren, U. P. (2014). Utbildningsreformer och politisk styrning [Educational reform and political governance] (2nd ed.). Liber.

Rapp, S., Segolsson, M., & Kroksmark, T. (2017). The Education Act – conditions for a research-based school. A frame-factor theoretical thinking. International Journal of Research and Education, 2(2), 1–13. https://hj.diva-portal.org/smash/get/diva2:1132830/FULLTEXT01.pdf

Ruschkowski, A. (2020). Folkhögskolans utformning av vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet: En mixad-metodstudie med fritidsledarutbildningen i fokus [The design of scientific foundation and proven experience in Swedish folk high schools: A mixed methods study focusing on the Youth recreation leader program] [Report]. https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-201567

Swedish National Agency for Education. (2014). Research for classrooms: Scientific knowledge and proven experience in practice.

Swedish National Agency for Education. (2020). Att ställa frågor och söka svar: Samarbete för vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet [Asking questions and seeking answers: Collaboration on scientific foundation and proven experience].

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur lärare i fritidshem och fritidsledare förstår och upplever sitt arbete och samarbete i fritidshem. Kunskapen är av vikt då fritidshem utgör en väsentlig del av grundskolans verksamhet och elevernas vardag. Drygt en halv miljon elever i åldrarna 6–12 år engagerar sig nästan dagligen i fritidshemmets aktiviteter. Verksamheten har dock svåra utmaningar, såsom stora elevgrupper, brist på behöriga lärare och en hög andel personal utan pedagogisk utbildning. Dessa utmaningar har lett till problem med likvärdigheten i undervisningen, både mellan och inom skolor. Härom åren reste offentliga utredningar frågor om möjligheten att lösa problemet genom att bland annat anställa utbildade fritidsledare. Detta är en yrkesgrupp som utbildas för arbete med ungdomar i öppen verksamhet men där många väljer arbete i fritidshem, en kontext med helt andra villkor. För att kunna föra en välgrundad diskussion om fritidsledares bidrag till såväl undervisning som samarbete i fritidshem behövs empirisk belysning. Givet att anställda med fritidsledarutbildning i fritidshem ökat de senaste decennierna, är det relevant och tidsenligt att undersöka deras professionella praktik idag. Studien bidrar med en djupare förståelse för dessa yrkesgrupper, deras utbildning och (sam)arbete i fritidshem, samt en bredare diskussion om utvecklingen av fritidshemmet som kompensatorisk välfärdsresurs. Studien bygger på tematisk analys av intervjuer med sjutton lärare i fritidshem och fritidsledare i fritidshem, alla med erfarenhet av arbete med den andra yrkesgruppen. Denna analys gör det möjligt att utifrån informanternas beskrivningar av vardagspraktiken artikulera olika sätt att skapa mening med (sam)arbetet. Resultaten visar att det finns fler likheter än skillnader mellan lärarna och fritidsledarna i hur de möjliggör innehåll, planerar undervisning, värnar relationer, skapar delaktighet och arbetar för att undervisningen ska utgå från elevernas intressen. En skillnad är att lärare oftare betonar att undervisningen har som mål att utveckla förmågor och kunskaper. Lärarna reflekterar också mer kritiskt över undervisningens innehåll och genomförande. Samarbetet upplevs på tre olika sätt: som jämbördigt, hierarkiskt eller kompletterande. Båda yrkesgrupperna delar till stor del uppfattningen om vad en meningsfull fritid för elever i fritidshem innebär. Lärarna skiljer sig dock från fritidsledarna genom ett framåtriktat perspektiv där elever ska få med sig erfarenheter och kunskaper som är användbara i deras framtida liv. Vi konstaterar att fritidsledare har ett viktigt bidrag att ge till fritidshem och att de är en betydelsefull resurs, särskilt med tanke på den rådande bristen på behöriga lärare. Det är dock angeläget att roller och ansvar tydliggörs. Vi välkomnar en strategi riktad mot att anställa fler fritidsledare i fritidshem och förespråkar att fritidsledarutbildningen inkluderar kunskap om arbete i fritidshem. En annan väsentlig strategi vore att stärka grundlärarutbildningen mot fritidshem genom att inkludera mer innehåll om undervisningsutveckling och pedagogisk handledning av kollegor utan lärarutbildning. Både tydliggörandet och strategierna skulle kunna stärka kvaliteten och likvärdigheten i fritidshem.

This study aims to contribute to understanding how school-age educare teachers and youth recreation leaders perceive and experience their work and collaboration in Swedish school-age educare centers (SAECs). Such understanding is important as SAECs constitute a significant part of compulsory school and pupilsˋ everyday lives. Over half a million pupils aged 6–12 years engage in these centers’ activities almost daily. However, the operation faces serious challenges, such as large pupil groups, a lack of qualified teachers, and a high proportion of staff without pedagogical training. These challenges have led to issues with equality in the teaching. Recent Swedish Government Official Reports have raised questions about the possibility of solving these issues by, among others, hiring educated youth recreation leaders. This professional group is trained to work with youth (aged 13–18 years) but many choose to work in SAECs, a very different context. Empirical research is needed to facilitate an informed discussion about the contribution of these professionals to both teaching and collaboration in SAECs. Given that employees with training as youth recreation leaders in SAECs have increased in recent decades, examining their current professional practices is relevant and timely. This study contributes to a deeper understanding of these professional groups, their education, and cooperation in SAECs, and informs the broader discussion on developing school-age educare as a compensatory welfare resource in Sweden. The study is based on a thematic analysis of interviews with seventeen SAEC teachers and youth recreation leaders, all of whom have experience working with the other professional group. This analysis makes it possible, based on the informants' descriptions of everyday practices, to articulate different ways of making sense of their work and cooperation. The results show that there are more similarities than differences between these professional groups in how they enable content, plan teaching, nurture relationships, create participation, and work to ensure that teaching is based on pupils' interests. One difference is that teachers more often emphasize that teaching has the goal of developing skills and knowledge. Teachers also reflect more critically on the content and implementation of teaching. Collaboration is perceived in three different ways: as equal, hierarchical, or complementary. Both professional groups largely share the perception of what constitutes meaningful leisure time for pupils in SAECs. However, teachers differ from youth recreation leaders by more often adopting a forward-looking perspective that focuses on equipping pupils with experiences and knowledge that will benefit them in their future lives. We conclude that youth recreation leaders have an important contribution to make in SAECs; they are a significant resource, especially given the shortage of qualified teachers. However, it is crucial to clarify roles and responsibilities. We welcome a strategy aimed at hiring more youth recreation leaders in SAECs and advocate that the Youth Recreation Leader Program also includes knowledge about working in SAECs. Another essential strategy would be to strengthen the primary teacher training for SAECs by including more content on teaching development and pedagogical supervision of colleagues without teacher training. Both the clarification and the strategies could enhance the quality and equality of Swedish school-age educare.

In the past decades’ global debate on grounding professional practices in evidence, Sweden became the first country to take a stand by legislating in 2010 that education in the public school system must be based on a scientific foundation and proven experience (Rapp et al., 2017). This Education Act applies to all teachers within compulsory and upper secondary schools and municipal adult education. However, another form of Swedish adult education - the folk high schools - is instead governed by the ideal of "free and voluntary" popular education (Laginder et al., 2013). Such freedom provides different opportunities to both develop courses and organize teaching. Some folk high schools exercise their independence by self-governing through the Youth Recreation Leader (YRL) program, adopting national policies closely aligned with those of the Act (Ruschkowski, 2020). This paper addresses how the policy of education based on a scientific foundation and proven experience is taken up within the YRL program at folk high schools in Sweden. We draw on curriculum theory as developed by Lindensjö and Lundgren (2014), particularly the concepts of policy formulation, policy transformation, and policy realization, to analyze ways in which actors in the formulation arena interpret and transform this policy. The empirical data to be analyzed incorporated 63 documents within and beyond the YRL program from 1976 to 2017, spanning 4200 pages. These documents included the program’s national curriculum, government policies on the folk high school and Swedish popular education, and reports from the Swedish National Council of Adult Education. Preliminary findings suggest that early formulations of education based on a scientific foundation emphasize various collaborations with researchers in higher education. By contrast, later ones shift the focus toward teachers’ utilization of research-based literature in classrooms. Finally, the initial formulations on proven experience underscore teachers’ collaboration and professional development.

The idea of building professional practice on evidence has been debated internationally for decades in various societal sectors, not least in education (Eryaman & Schneider, 2017). Within education, a discourse gradually emerged about the integration of research and practice-based knowledge with the aim of, among other things, improving student learning. Aligning with such discourse, Sweden, as the first country, legislated in 2010 that education in the public school system must rest on a scientific foundation and proven experience (Rapp et al., 2017). To facilitate teachers' interpretation and implementation of this Education Act, educational authorities such as the Swedish National Agency for Education assist with operational support,i.e., with how research-based methods and routines can improve teaching. In sum, this policy is something all teachers within compulsory and upper secondary schools, as well as municipal adult education, have to adapt to. However, one form of adult education in Sweden, the folk high schools, is governed by a different legislation. The folk high schools are instead based on the ideal of "free and voluntary" popular education(Hallqvist et al., 2020; Laginder et al., 2013). This means they can develop their courses independently of the Act that governs the rest of the Swedish school system. Such freedom provides opportunities to develop courses and possibilities to organize teaching differently. At the same time, the freedom might pose challenges to teachers when interpreting the teaching mission in the folk high school, particularly concerning central pedagogical concepts (Harlin,2014). Although independent in a wider sense than the regular school system, folk high schools are still embedded in and thus influenced by general societal ideas as well as by discourses within education more broadly. For example, within specific folk high school courses, such as the youth recreation leader program preparing for work in the leisure sector with young people and children, the schools via the program’s member organization have decided that the education must build on a scientific foundation and proven experience (deleted for anonymity). Thus, these schools exert their freedom by governing themselves through policies closely aligned with key legislation that governs the regular school system. In this paper, we specifically analyze the processes through which the policy of education based on a scientific foundation and proven experience is taken up and interpreted within the youth recreation leader program. How is the policy of education based on a scientific foundation and proven experience formulated within the youth recreation leader program at folk high schools in Sweden? To carry out such an analysis we draw on curriculum theory as developed by Lindensjöand Lundgren (2014). They illustrated the movement of policy in interrelated arenas linking the national with the local: from policy formulation to policy transformation, to policy realization. This theoretical framework enables the identification of how national policies and their content are locally organized, elucidating the relations between them. To our end, the focus is strictly on the policy formulation arena which encompasses the ways policy is interpreted by different actors. The data to be analyzed consists of 33 policy documents divided into 3 types, totaling 2200 pages. They provide significant narratives from 1976 to 2017 that in various ways address the research question. The documents include the national curriculum for the youth recreation leader program; government bills and inquiries focusing on popular education or the folk high school; and finally reports by the Swedish National Board of Education alternatively the member organization Fritidsledarskolorna. The preliminary results indicate that the initial formulations of education based on a scientificfoundation are shaped in ways emphasizing Fritidsledarskolorna’s various collaborations withhigher education institutions and researchers. Later formulations instead emphasize teachers’ use of research-based literature in classroom practice which indicates a shift in meaning. The result also indicates that the initial formulation of education based on proven experience focuses on teacher collaboration and teachers’ further education. This paper contributes knowledge to the field of work and learning by identifying the specific ways that vocational education based on a scientific foundation and proven experience at folk high schools in Sweden is interpreted in policy documents. Such knowledge informs which conditions of meaning are made possible through policy, which in turn shapes some of the possibilities for how teaching and learning might be organized in professional practice.

The idea of evidence-based or evidence-informed professional practices has been debated across many countries and societal sectors in the past decades, not least in education (Eryaman & Schneider, 2017). During these decades, a significant strand of education policy discourse promotes integrating scientific knowledge from researchers with experiential knowledge from practitioners, ultimately to improve students’ learning outcomes. Aligning with such discourse, Sweden, as the first country, in 2010 legislates that education in the public school system is to rest on science and proven experience (Rapp et al., 2017). To aid implementation for staff in schools, government agencies provide development programs and in-service training as well as support with how teaching can be improved by research-based methods and procedures. However, one form of education for adults - the folk high school in Swedish popular education - stands independent (“free and voluntary”) from such legislation and aid, yet conducts the youth recreation leader program based on this policy (deleted for anonymity).

The independence raises questions about the program teachers’ policy enactment. Prior research on this school form has predominantly examined, for example, its historical development and supporting ideas whereas practice-based issues on teachers' current educational practices are under-researched (deleted for anonymity; Lövgren & Nordvall, 2017). Further, some research emphasizes an interpretation problem with the two-concept policy formulation in that different professionals define the concepts differently (e.g., Levinsson, 2013; Sahlin, 2021). More attention is thus needed for context-specific empirical research, given the uncertainty of conceptual interpretation; the folk high school’s characteristic conditions; the limited research on current educational practices; and finally, the half-century-long role as the country's sole educator of youth recreation leaders.

In this paper, we direct our focus toward the previously invisible descriptions of how teachers at this specific vocational program work to enact the policy of science and proven experience. Informed by an interpretive understanding of human behavior and the social world, online semi-structured interviews with fourteen youth recreation leader education teachers were employed to analyze their descriptions. By using thematic analysis to structure the interview transcriptions (Braun & Clarke, 2021), we demonstrate how these teachers understand their work in relation to the research focus.

Findings indicate that science is enacted as pedagogical content permeating the program, i.e., research-based university-level course literature and researcher-led lectures. These lectures are carried out by researchers either in person at the local folk high school or as online seminars aired on TV in the classroom. In addition, another enactment in the final academic school year assigns the students to individually conduct an academic study. The study is to be reported in an essay-like form, where parts of the preparation consist of discussions on what research is and how it can be carried out. Concerning proven experience, it is enacted by collegial pedagogical reflection between the teachers. Such reflection is carried out partly within the local team about daily teaching-related issues, partly beyond this team in more irregular conversations with colleagues at other folk high schools. One preliminary conclusion in relation to enacting science, is that it seems the teachers target pedagogical content while research-based methods and procedures are much less prioritized.

These findings can contribute to knowledge of the Swedish folk high school and teachers' work. Such knowledge is central for developing the school form in general and its educational practices in particular. This research could therefore be “a seed for resilience” not only for current and future professionals in the context, but more importantly, for vulnerable young people being guided by as competent youth recreation leader graduates as possible.

Ur folkrörelsernas framväxt mot slutet av 1800-talet utvecklas två verksamheter som båda erbjuder meningsfull aktivitet och fostran för unga människor (Falkner, 2009). Genom att fånga upp dessa individer under fritiden bidrar det till de svenska civil- och välfärdssamhällenas uppbyggnad. Dels handlar det om hemgårdar - idag fritidsgård - som aktiverar ungdomar efter skolans slut, dels arbetsstugor - idag fritidshem - som ger barn något att göra under föräldrarnas arbetsdag. Utifrån verksamheternas skilda behov och villkor växer olika yrkesgrupper fram: fritidsledare respektive grundlärare med inriktning mot fritidshem. Mer i närtid har yrkena dragits med utmaningar. Till exempel nedskärningar inom öppen ungdomsverksamhet respektive olika förutsättningar för fritidshem att bedriva undervisning. Det senaste decenniet är en trend dessutom att examinerade fritidsledare istället för att som under 1980- och 1990-talen mest anställas på fritidsgård (SOU 1990:65), idag istället mest anställs i fritidshem (Fritidsledarskolorna, 2012, 2016; MUCF, 2016). Givet detta skifte till skolans organisation uppstår behov av att empiriskt belysa arbetet kring uppdraget där - i en verksamhet som är omfattande. Fritidshemmens verksamhet i Sverige är omfattande, globalt unik och dras som sagt med utmaningar. Allvaret i utmaningarna har återkommande påpekats i rapporter från Skolverket(2000, 2005), Skolinspektionen (2010, 2018) och senast av regeringens särskilda utredare (SOU2020:34). Problemen rör bland annat låg andel utbildad personal, stora elevgrupper och bristande anpassning av lokalerna. Situationen har lett till intensiv debatt om undervisningens likvärdighet. Sedan flera år är det stor brist på lärare i fritidshem - läsåret 2020/21 hade 42 procent av den totala andelen heltidsanställda behörighet att undervisa där (Skolverket, 2021a). Vidare konstaterar den särskilda utredaren att bristen på fritidshemsbehöriga grundlärare befinner sig långt bortom möjligheten att utbildas i kapp; detta öppnar för att utbildade fritidsledare skulle kunna ge viktiga bidrag till undervisningen. I Folkbildningsrådets (2020) utredningsyttrande till nämnda utredning betonas att fritidsledare är en kvalificerad resurs i fritidshem. Det finns också en förhoppning om att fritidsledare som får arbete i eller redan arbetar i skolan, på sikt ska välja att utbilda sig till grundlärare till exempel via Vidareutbildning av lärare (VAL). För att förstå de senaste årens förändrade villkor i fritidshem är det relevant att kort beskriva den utvecklingen. Fritidshem regleras sedan 2010 av skollagen (SFS 2010:800) och sedan 2011 av Läroplan för grundskolan (Skolverket, 2019), och ska med sin undervisning bidra till elevernas måluppfyllelse. Den nuvarande lärarutbildningen ger grundlärare i fritidshem behörighet både att undervisa i fritidshem och i ett praktiskt-estetiskt ämne i den obligatoriska skolans årskurs 1-6. Utöver egen undervisning samverkar grundlärare i fritidshem även med andra lärare i den obligatoriska skolan under skoldagen (Prop. 2009/10:89). Sedan 1 juli 2019 krävs lärarlegitimation och behörighet för att undervisa och ansvara för undervisning i fritidshem, men skollagen (SFS 2010:800, 2 kap., §14) öppnar upp för annan personal givet att de har utbildning och/eller erfarenheter som kan bidra till elevers lärande och utveckling. Undervisning genomförd av annan personal ska ske under legitimerade lärares ledning. Det innebär att när fritidsledare undervisar i fritidshem ska det ske under ledning av en legitimerad lärare i fritidshem. Hur denna ledning ska se ut finns dock inte preciserat i styrdokumenten. Med anledning av att fritidsledare i ökande utsträckning anställs för arbete i fritidshem har debatt väckts kring behovet att tydliggöra deras ansvar och arbetsuppgifter i kontexten (Styrelsen för Fritidsledarskolorna, 2019). I motsats till bristen på fritidshemsbehöriga grundlärare ser fritidsledares arbetssituation annorlunda ut. Nedskärningarna i öppen ungdomsverksamhet är ytterligare ett skäl till att fritidsledare istället söker tjänster i fritidshem. Utöver möjligheten till anställning ses fördelar med att arbeta dagtid från måndag till fredag, till skillnad från på fritidsgård där sena vardagskvällar och vissa helger ingår (MUCF, 2016). Det här har bidragit till att en inte oansenlig del av den kategori som Skolverket benämner som ”annan personal” i fritidshem det senaste decenniet utgörs av fritidsledare. Under perioden 2010-2020 ökade antalet heltidsanställda med fritidsledarutbildning inom fritidshem från 603 till 1079 stycken, vilket är en ökning på nära 80 procent (Skolverket, 2021b). Vidare visar aktuell statistik att 85 procent av senaste årskullen examinerade fritidsledare nationellt arbetar i kommunal verksamhet, varav 45procent i skola och fritidshem respektive 38 procent på fritidsgård (Fritidsledarskolorna, 2021). Den rådande situationen väcker frågor: Hur går samarbetet kring uppdraget i fritidshem mellangrundlärare och fritidsledare till i praktiken? Vilka arbetsuppgifter har respektive yrkeskategori och vilka innehåll ansvarar de för i undervisningen? Dock är tidigare forskning om vad dessa yrkesgrupper gör i fritidshem relativt begränsad. Forskningen om undervisning i fritidshem är relativt begränsad (Falkner & Ludvigsson,2016) och forskningen om fritidsledares arbete än mer så (Ruschkowski m.fl., 2019). I ljuset av att fritidshem är en väsentlig del av grundskolans verksamhet liksom av elevers vardag är det av stor vikt att beforska samarbetet kring uppdraget som sker mellan de båda yrkeskategorierna. Det är dessutom en förutsättning för att kunna föra den diskussion som utredaren (SOU 2020:34)initierar om hur fritidsledare kan bidra till undervisningen i fritidshem. Mot denna bakgrund är syftet med föreliggande studie att beskriva och förstå yrkeskategoriernas arbete:● Hur beskriver fritidsledare och grundlärare sitt arbete och samarbete med varandra?● Hur upplever fritidsledare och grundlärare sitt arbete, samarbete och sin relation med varandra? Resultaten från studien får betydelse för diskussionen som behöver föras dels om innehållet i fritidsledar- respektive grundlärarutbildningen för att de som examineras ska ha nödvändiga kompetenser i relation till det faktiska uppdraget, dels om gedigna förutsättningar för samarbete mellan de båda yrkeskategorierna. I slutändan är målet att elever ska erbjudas undervisning i fritidshem av så god kvalitet som möjligt. Studien kan därmed bidra till såväl skolutveckling som yrkenas utveckling. Metod Projektets syfte besvaras genom empiriskt material från intervjuer med fritidsledare och grundlärare i fritidshem. Målet är tio yrkesaktiva från varje yrkeskategori (n=20). Som urvalsstrategi används en kombination av bekvämlighetsurval och strategiskt urval (Patton, 2015). Valet av intervjupersoner görs således utifrån tillgänglighet under en viss tidsperiod och att arbetslagen består av utbildade inom respektive yrkeskategori. Intervjuerna genomförs via videokonferens av två skäl. Dels för att minska tidslogistiska problem med, kostnader för och miljöpåverkan av resor (James & Busher, 2012). Dels borgar detta förfarande för smittsäkerhet i eftermälet av dessa pandemitider. Videokonferensprogrammet Zoom används eftersom det visat sig fungera väl för internetdatainsamling (Archibald m.fl., 2019). Intervjuerna spelas in som ljud och transkriberas verbatimt för ökad tillförlitlighet. Den typ av intervjumetod som kommer att användas är kvalitativ halvstrukturerad forskningsintervju. Det är en form av intervju som enligt Kvale (1997, s. 13) strävar efter att ”erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening”. Intervjun är fokuserad i bemärkelsen att den tar upp för den intervjuade relevanta teman, men frågorna som ställs behöver inte ställas i en viss ordning utan intervjuaren har möjlighet att gå utanför de planerade frågorna för att vara lyhörd inför den intervjuades egna berättelse. Under intervjun byggs kunskap upp genom det samspel som sker mellan intervjuare och den intervjuade (Kvale, 1997). Intervjutranskriptionerna kommer bearbetas och analyseras genommeningskategorisering - en metod för att analysera mening i intervjuer. Det innebär att innehållet i intervjuerna delas upp i kategorier som inte är bestämda i förväg utan som söks genom systematisk närläsning av det empiriska materialet. Det här sättet att analysera stora mängder textmaterial är vanligt inom kvalitativ forskning och benämns ofta tematisk analys (Braun & Clarke, 2006, 2013, 2019, 2021). 

Önskan om återkoppling från Mimerkonferensens deltagare Vi önskar återkoppling kring föreliggande working paper som helhet. Särskilt kring sätt att stärka studiens rationale och “dramaturgi”. Vidare är det önskvärt med tips på vilka teoretiska ramverk som framöver skulle kunna operationaliseras och därmed mer rikta sig till forskarsamhället som målgrupp. Finansiering av studien Intervjuerna genomförs v. 40-42 och samfinansieras i uppstartsskedet genom dels ett folkbildningsstipendium från Stiftelsen Längmanska kulturfonden (till Andreas), dels av forskningsmiljön Högskolan för lärande och kommunikation (för Carin). Den finansieringen räcker dock knappt året ut. En förutsättning för fortsatt arbete och framskrivande av en rapport riktad till yrkeskategorierna i fråga - med publicering sommaren 2022 - är därför ytterligare finansiering. Tips kring möjliga finansiärer skulle uppskattas :).

De senaste 50 åren har nästan hela det svenska välfärdssamhället vetenskapliggjorts. Staten värdesätter att betydande sektorers verksamhet baseras på forskning och praktisk kunskap. Inte minst gäller det landets lärosäten och skolväsende genom bestämmelsen att utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (högskolelag, SFS 1992:1934; skollag, SFS 2010:800). I verksamheterna är det ytterst den enskilda yrkesutövaren som ansvarar för lagens utformning. Dock är en utbildningsform undantagen båda lagarna: folkhögskolan. Den är tillsammans med studieförbunden istället del i den “fria och frivilliga” folkbildningen. Ändå baseras vissa folkhögskolekurser på bestämmelsen, såsom yrkesutbildningen till fritidsledare. Här väcks frågor. Eftersom vuxenpedagogisk forskning om utbildning på en vetenskaplig kunskapsbas är mycket begränsad blir det svårt för praktiker att fatta underbyggda verksamhetsutvecklande beslut.

Mot denna bakgrund är studiens syfte att identifiera folkhögskolans utformning av utbildning på en sådan kunskapsbas. Hur beskriver lärare och rektorer hur utbildning på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet utformas? Genom mixade metoder ställs frågan brett i en enkät till dessa yrkeskategorier (n=780) och nyanseras i intervjuer med specifikt fritidsledarutbildningens lärare (n=14). I den deskriptiva analysen av enkätsvaren illustreras att innehållet i begreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i olika grad tycks vara levande inom folkhögskolan. Den tematiska analysen av intervjuerna visar att utbildning som vilar på det förra begreppet utformas med forskningsanknutet kursmaterial såsom ämneslitteratur i nivå med högre studier och forskares föreläsningar. Dessutom även med studentuppsats. Det senare begreppet utformas via kollegial pedagogisk reflektion inom och bortom arbetslaget liksom via arbetslivserfarenhet som fritidsledare. Utifrån dessa resultat belyses mitt originella kunskapsbidrag till diskussionen om folkhögskolans utformning av utbildning på vetenskaplig kunskapsbas i fyra aspekter.

Den första aspekten lyfter att utformningen av utbildning på vetenskaplig grund tycks ha en svag samverkan mellan folkhögskola och forskning. Den andra aspekten pekar mot att utformningen av utbildning på vetenskaplig grund mer verkar fokusera undervisningsinnehåll än metoderna som innehållet iscensätts genom. I den tredje aspekten beskrivs hur utformningen av utbildning som vilar på beprövad erfarenhet förefaller brista i systematisk dokumentation tillsammans med andra. Vilket får konsekvenser för vad som kan kallas beprövad erfarenhet. Den fjärde aspekten betonar en problematik med förståelsen av arbetslivserfarenhet som fritidsledare som ett sätt att utforma fritidsledarutbildningen på beprövad erfarenhet.

Sammantaget indikerar resultaten en utvecklingspotential. Därför föreslås ett par långsiktigt hållbara strategier i utvecklingsarbetet för folkhögskola på vetenskaplig kunskapsbas: att stärka dels lärares och rektorers forskningslitteracitet, dels praktiknära folkhögskolforskning.