Denna rapport tar sin utgångspunkt i frågan om konsumtion för hållbar omställning med fokus på hållbar matkonsumtion. Inom detta område finns olika nationella mål och överenskommelser. Dessa omfattar bland annat Mil­jömålsberedningen förslag att införa nationella konsumtionsbaserade miljömål som innebär att Sverige senast år 2045 ska ha netto noll konsumtionsbaserade utsläpp (SOU 2022:15). Matkonsumtion står för omkring 20 procent av Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp och är ett område där Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten (2023) ställt upp mål och insatsområden. Dessa siktar mot en hållbar och hälsosam matkonsumtion med syfte att ge en tydlig inriktning för folkhälso- och hållbarhetsarbetet på lokal, regional och nationell nivå.

Emellertid är ansvarsfördelningen mellan dels de politiska nivåerna, dels mellan samhällssektorerna (den offentliga och privata sektorn liksom civilsamhället) för att genomföra insatser för att uppnå uppsatta mål och att bidra till minskad miljöpåverkan från matkonsumtion otydlig. Den här rapporten studerar hur kommunerna ser på sitt ansvar i det här sammanhanget och väljer att genomföra insatser för hållbar matkonsumtion bland invånare och besökare i lokalsamhället.

Vi har besökt alla 290 kommuners webbplatser för att söka efter om man beskriver policy, insatser eller ger information med koppling till hållbar matkonsumtion. Resultatet från detta visar att omkring 20 procent av kommunerna tar upp den här frågan från något perspektiv. Med detta som utgångspunkt har därefter sju kommuner valts ut för en fördjupad studie. I dessa har vi genomfört intervjuer, främst med tjänstepersoner, samt studerat kommunala styrdokument. Vi har kodat materialet utifrån en modell om hållbar omställning som skiljer ut tre sfärer: den politiska, den praktiska och den personliga. Inom den politiska sfären har vi tagit del av kommunernas styrdokument. Den praktiska sfären omfattar olika typer av aktiviteter som kan vara kampanjer, event, samt dialogbaserade initiativ. Den personliga sfären, avslutningsvis, handlar om individers föreställningar om hur kommunen kan vara en möjliggörare för hållbar matkonsumtion. Det kan vara i olika roller som exempelvis markägare, upphandlare och kunskapsspridare.

Sammantaget finner vi att frågor om konsumtion generellt och hållbar matkonsumtion specifikt, kan ses som ett område som är under kontinuerlig förändring samt att de organisatoriska strukturerna och sambanden har en betydelse för hur insatser för hållbar matkonsumtion genomförs. Variationer mellan kommunerna motiverar framtida studier i flera av Sveriges kommuner för att få en bredare bild av hur insatser för hållbar matkonsumtion genomförs genom lokala initiativ.

Ett strategiskt och systematiskt hållbarhetsarbete har blivit allt viktigare för kommunerna, inte minst inom VA-verksamheten där man måste balansera miljömässiga, ekonomiska och juridiska krav. Projektet har undersökt hur två kommuner hanterar hållbarhetsstyrning. Båda organiserar sin  VA-verksamhet i bolagsform, men de har olika strukturella förutsättningar som påverkar deras möjligheter att bedriva hållbarhetsarbete.

Strategic and systematic sustainability work has become increasingly important for municipalities, not least in the water and wastewater operations, where environmental, economic and legal requirements must be balanced. The project has investigated how two municipalities handle sustainability management. Both organise their water and wastewater operations in the form of companies, but they have different structural conditions that affect their opportunities to conduct sustainability work.

Den här rapporten handlar om hur svenska kommuner utformar strategiska ramar för lokalt klimatarbete. Lokalt klimatarbete kan liknas vid ett implicit mandat för kommunerna att bidra till samhällets klimatomställning – det vill säga något som förväntas av dem, men som inte är ett lagstadgat krav. Detta mandat har vuxit fram som följd av yttre förväntningar på insatser för att bidra till internationella och nationella mål inom klimatområdet i samspel med lokala politiska ställningstaganden. Drivande faktorer som påverkar om och hur kommunerna antar miljömål med klimatinriktning omfattar såväl politisk övertygelse som kommunernas kapacitet för att driva klimatarbete.

Med utgångspunkt i en analys av övergripande kommunala styrdokument inom miljöområdet är syftet med den här rapporten att beskriva och analysera likheter och variationer gällande strategiutveckling för klimatarbete i svenska kommuner. De här dokumenten analyseras genom en modell för olika roller och verktyg kommuner kan nyttja för att påverka att klimatrelaterade utsläpp minskar. Analysen utgår från två forskningsfrågor: (1) Vilka strategiska målsättningar formulerar kommunerna för sitt klimatarbete? och (2) Hur kan man identifiera att kommunernas olika roller blir synliga i övergripande klimatstrategier?

I urvalet för det empiriska materialet har vi sökt strategidokument framtagna av stora kommuner, här definierat som kommuner med omkring 100 000 till 250 000 invånare. Totalt ingår 17 kommuner i det material som nyttjas för att besvara den första forskningsfrågan, om strategiska målsättningar. Dokument från tre kommuner – Uppsala, Linköping och Umeå – ingår i analysen för att besvara den andra forskningsfrågan, om kommunernas olika roller inom klimatarbetet.

Resultaten visar både på variationer och likheter vad gäller kommunernas strategiska ramar. Det finns variationer vad gäller hur man avgränsar eller integrerar klimatarbete med andra policyområden inom hållbarbetsfältet, liksom i detaljnivå vad gäller beskrivning av implementering. Likheter finns för vilka tematiska områden som omfattas, där flera kommuner har valt tillvägagångssättet att sträva efter ständiga förbättringar samt efter att vara en samhällsaktör inom området.

Resultatet från analysen för att svara på den andra forskningsfrågan om kommunens roller – som är att vara verksamhetsutövare, tjänsteleverantör, myndighetsutövare samt platsledare – visar att för de studerade kommunerna (Uppsala, Linköping och Umeå) är verksamhetsutövarrollen den roll som dominerar. Den sammantagna bilden är emellertid att de studerade kommunerna använder sig av många verktyg kopplade till alla modellens roller och att kommunerna har höga ambitioner för att kunna bidra till klimatomställningen.

Sustainable innovations that address complex societal and environmental challenges require interactions between organisations. Yet previous research demonstrates that these interactions are not easy, and interactions themselves pose challenges. In this paper, we explore how organisations interact across sectors to develop a sustainable innovation. Specifically, we investigate coordination, cooperation, collaboration and cocreation as logics of interaction in the pursuit of sustainable innovation. An in-depth case study of a unique sustainable innovation project with ambitions of cocreation reveals that all interaction logics are at play but dominate in different phases. We further trace the antecedents of shifts in the dynamics of dominant logics. Our findings provide important insights into how organisations can better engage in sustainable innovation by understanding the dynamics of interaction logics. We show how the normative ideal of cocreation is challenged in practice and that other logics of interaction are engaged in the pursuit of a sustainable innovation.

The aim of this paper is to contribute with an understanding of the governance capacity of local public actors to be place leaders for local collaborative initiatives aimed at addressing climate mitigation, and how this agency is embedded within place-specific institutional conditions. The research design is a single case study of a climate mitigation initiative in the city of Uppsala in Sweden. The discussion based on the empirical results highlights three findings. Firstly, that the political and administrative arms of local government interact in their capacity to be place leaders in local interventions. Secondly, that the capacity of local government to provide place leadership needs to be conceived in relation to the place and the institutional structure of the local environment. Thirdly, that the role of place leader for governance is imbued with governance dilemmas deriving from how the steering role is negotiated. The concluding discussion argues for the need of a detailed understanding of place-leading agency to achieve a deeper understanding of governance capacity. This paper illustrates that place leadership is multifaceted and means different things across the cycles of collaborative governance. The concluding discussion also stresses the importance of understanding governance dilemmas in making actors prepared to strategically take position for their involvement and engagement in collaborations. This means that maintaining collaborative governance is an important strategy for meeting social challenges, but that this needs to be developed based on thorough knowledge about the intrinsic conditions for such arrangements and processes.

Vilken kapacitet har kommunerna i dag för att klara av en långsiktigt hållbar vattenförsörjning − och vad vore önskvärt? Vilken typ av interaktion med andra kommuner behövs med tanke på de kapaciteteter som krävs? Rapporten delar in kapaciteterna i politiska, institutionella, kompetensmässiga, finansiella och samhälleliga. Interaktionsformerna som studeras är samarbete, samordning och samverkan. Studien är en del av projektet Stärkt vattenförsörjning för Göteborgsregionen (SVAR).

Studien ska bidra med underlag för att konkretisera modeller för samverkan till stöd för att skapa kapaciteter för hållbar vattenförsörjning. I rapporten presenteras ramverk för kapaciteter och interaktionsformer samt en samordningsmodell för regional vattenförsörjning. SVU har även finansierat en annan delstudie inom SVAR-projektet. Den studien handlar om en metod för leveranssäkerhetsanalys för dricksvattensystem och redovisas i en separat SVU-rapport.

Bakgrunden till SVAR-projektet är utmaningar gällande vattenförsörjning som kommuner i Sverige står inför. Utmaningarna är bland annat kopplade till underhållsskuld och klimatförändringar, men också till ökade krav på kvalitet i de tjänster som kommunerna ansvarar för. Tidigare studier har visat att framför allt mindre kommuner har haft svårt att skaffa sig de resurser som krävs för att möta sådana utmaningar. Ett sätt för kommunerna att skapa kapacitet för att upprätthålla hållbar vattenförsörjning är att samverka med andra kommuner.

Studien har utförts av forskare vid Linköpings universitet. De har bland annat studerat kommunala dokument i form av årsredovisningar och budgetar, och de har intervjuat representanter för Göteborgsregionens medlemskommuner. Projektet har ambitionen att bidra med kunskaper som är av relevans för kommunernas hantering av vattenförsörjning i hela Sverige. Studien bygger på tidigare forskning om organisering och styrning av kommuner och deras VA-verksamhet.

Studiens resultat är sorterade utifrån två ramverk, det ena över kommunernas kapacitet att organisera för vattenförsörjning, det andra över interaktionsformer mellan kommuner. Bilden blir att den politiska kapaciteten har stärkts under senare år eftersom intresset har ökat från förtroendevalda för VA som verksamhet och ekonomi. Institutionell kapacitet handlar till stor del om att säkerställa ett kontinuerligt arbete som inte förlitar sig alltför mycket på enskilda individer, och där kommunikation är nödvändig. Kompetens är en viktig fråga som behöver stärkas i många kommuner, och där interaktion mellan kommunerna i regionen kan bidra. Finansiell kapacitet handlar om investeringar och underhållsskuld, men även om olika geografiska förutsättningar. Samhällelig kapacitet innebär att kommunerna är måna om att ha bra dialog med medborgare och företag.

Studiens ramverk för interaktionsformer omfattar samarbete, samordning och samverkan. I samarbete utbyter organisationerna information för att nå sina individuella mål. Samordning mellan organisationer handlar om att strukturera och organisera, och kräver mål som överensstämmer med varandra. För samverkan krävs det gemensamma ansträngningar mot gemensamma mål, och det är vanligt att parterna upprättar kontrakt och formella överenskommelser.

Rapporten presenterar också en summerande modell där de två ramverken integreras i en samordningsmodell för regional vattenförsörjning.

What capacity do the municipalities have today to manage a long-term sustainable water supply - and what would be desirable? What kind of interaction with other municipalities is needed in terms of the capacities required? The report divides the capacities into political, institutional, competence-related, financial and societal. The forms of interaction studied are cooperation, coordination and collaboration. The study is part of the project Strengthened water supply for the Gothenburg region (SVAR).

Closed-loop supply chains (CLSCs) are an important response to pressing sustainability challenges. However, they bring about tradeoffs like increased resource use in logistics. Addressing these complexities, digital platforms emerge as promising, yet under-researched, tools for efficiency enhancement in CLSCs. This study investigates three digital platforms facilitating furniture and household item trade in relation to CLSCs. A comprehensive framework, rooted in literature on CLSCs, digital platforms, and logistics, guides the analysis. The findings reveal diverse sustainability potentials within these platforms, primarily driven by system design, scale, and actor engagement. The efficacy of the digital platform varies based on usage patterns, their geographical scope, logistic solutions, and providers. Crucially, environmental and social sustainability tradeoffs and benefits come to light, offering insights into their emergence based on system design. This study provides insights for practitioners and scholars, regarding potentials/risks of trade-offs in environmental and social sustainability dimensions related to the use of digital platforms for trading secondhand furniture. It provides a nuanced understanding of how these differ depending on system design.

The 2030 Agenda and its integrative and indivisible sustainable development goals (SDGs) challenge traditional ways of governing. Hence, collaboration across sectors, actors, and levels is fundamental in SDG localisation, where subnational levels (actors at regional and local levels) play key roles in forwarding societal transformation. The paper sheds light on the complexity of collaboration by exploring the early stages of developing multi-actor collaboration for SDG implementation at a county level in Sweden. The analyses depart from interviews and observations. One of the main conclusions is that it is important to discuss the involved organisations understanding and ambitions more in-depth early on in such collaboration processes. To be able to do so, the actors need to have the capacity to see beyond their traditional roles. Moreover, the study indicates that leadership is essential in this context, but this leadership needs to be based on neutrality, which, in practise, is a challenge.

I september 2015 beslutade FN:s medlemsstater om en ny global agenda för hållbar utveckling – Agenda 2030. Det finns höga förväntningar på att FN:s Agenda 2030 och de 17 globala målen ska göra världen bättre och bidra till en ökad hållbarhet. Målen spänner över alla hållbarhetsdimensioner och handlar bland annat om att utrota fattigdomen, minska ojämlikheten, bekämpa klimatförändringarna och sträva efter att utveckla hållbara städer och samhällen. Den övergripande visionen för Agenda 2030 är att ingen ska lämnas utanför. FN betonar vikten av att ha ett integrerat angreppssätt och att de globala målen är odelbara, det vill säga att det finns synergier mellan de olika målen och att man inte kan hantera ett hållbarhetsperspektiv i taget. Den lokala nivån lyfts fram som central i genomförandet av Agenda 2030 och där är kommuner viktiga institutioner som står för kontinuitet och långsiktighet i det lokala och regionala hållbarhetsarbetet. De kan agera plattformar och ha samordnande roller för strategisk samverkan kring hållbarhetsfrågor. Men vad innebär egentligen implementeringen av de Globala målen på lokal nivå? Detta har visat sig vara komplext, något som delvis beror på att globala målen förutsätter ett helhetstänk och brett systemperspektiv som spänner över förvaltnings/sektors- och organisationsgränser. Det förutsätter intern samordning och extern samverkan. Det kan vara en utmaning då olika delar av förvaltningar och olika samhällsaktörer har olika uppdrag, agendor, ambitioner och mål. 

Med den här rapporten vill vi fördjupa kunskapen om kommunsektorns arbete med hållbar utveckling, där vi särskilt intresserat oss för att analysera hur man organiserar sig och samverkar, såväl internt som externt, för att ta sig an de globala målen i Agenda 2030. Rapporten baseras på tre forskningsstudier genomförda inom ramen för olika forskningsprojekt och har därmed haft delvis olika utgångspunkter och sammanhang. Frågan om organisering är gemensam för alla de tre studierna genom vilka vi strävat efter att fördjupa diskussionen kring intern samordning såväl som om extern samverkan. På så sätt kan de olika studierna tillsammans bidra till att illustrera en bredd av kommunala strategier och insatser för arbete med koppling till Agenda 2030. 

Ett av de perspektiv som lyfts fram i rapporten illustrerar Växjö kommuns arbete med att utforma en kommunintern styr- och organisationsmodell baserad på Agenda 2030. I Uppsala kommun har vi genom Klimatprotokollet och Handlingsplan Gottsunda studerat hur olika lokala aktörer, med kommunen som initiativtagare, organiserar sig för extern samverkan, i syfte att det ska bidra till det lokala hållbarhetsarbetet såväl som att växla upp de samverkande aktörernas interna hållbarhetsarbete. Det tredje exemplet som vi reflekterar kring är framväxandet av en plattform för regional aktörssamverkan kring Agenda 2030 i Östergötland. Den har fokus på extern aktörsssamverkan. 

Genom att analysera dessa tre studier av tvärsektoriell organisering, samordning och samverkan har vi mejslat ut två huvudsakliga slutsatser, eller lärdomar. Den första är kopplad till den kommuninterna organiseringen och reflekterar kring den förväntan som finns på kommuner att ta sig an Agenda 2030 och kring att kommunernas breda uppdrag kan ge möjlighet till tvärsektoriella processer för ett integrerat hållbarhetsarbete, där Agenda 2030 och de 17 odelbara globala målen kan betraktas som ett relevant stöd och ramverk. 

Den andra lärdomen från vår analys är att samordning, samarbete och samverkan både kräver kapacitet och skapar kapacitet. Med det menar vi att det krävs förutsättningar av kunskap, motivation, politisk legitimitet, förståelse, ledarskap, arbetstid, förtroende samt andra parter att samverka med för att utveckla såväl det interna hållbarhetsarbetet som hållbarhetsarbete i samverkan med andra aktörer. Genom Klimatprotokollet har vi exempelvis sett att den externa samverkan genom sina olika aktiviteter och forum bidrar till kapacitet i form av kunskaper och motivation som sedan omsätts i respektive organisation. 

Begreppen samordning, samarbete och samverkan är ofta återkommande i diskussionen om Agenda 2030 och vi menar att detta är aspekter som man i många fall har otillfredsställande kunskap om. De kan uppfattas som vardagliga begrepp för organisering och därmed leda fel till att man inte ser vilka förutsättningar som krävs för att dessa blir verkningsfulla. Det interna arbetet banar väg för det externa arbetet som sker genom samverkan eftersom det krävs någon form av intern förankring, transparens och legitimitet för att det externa hållbarhetsarbetet ska fungera.

I 25 år har Centrum för kommunstrategisk forskning, CKS, varit ett nav för forskning och samverkan kring kommunal och regional utveckling. Den här boken är en del i uppmärksammandet av 25-årsjubiléet.

Boken är en antologi som belyser frågor om hållbar utveckling utifrån kommunernas olika roller och ansvar för samhällsstrukturer och samhällsprocesser. Författarna till de olika kapitlen är forskare vid CKS och forskare som ingår i CKS samarbetsnätverk. I de olika kapitlen sammanfattas i flera fall forskning som har sträckt sig över många år. På så sätt visar vi genom den här boken hur kontinuiteten genom vår centrumbildning har bidragit till en livskraftig struktur för fördjupad kommunstrategisk och regionstrategisk forskning som tagit stöd i dialoger med miljöer utanför och innanför forskarsamhället.

Redaktör för boken är Brita Hermelin, professor i kulturgeografi vid CKS. Övriga författare är Magnus Dahlstedt, David Ekholm, Gissur Ó Erlingsson, Ida Grundel, Sara Gustafsson, Robert Jonsson, Martin Klinthäll, Dick Magnusson, Kristina Trygg, Susanne Wallman Lundåsen, Emanuel Wittberg, Johan Wänström och Richard Öhrvall.