Despite the number of studies confirming a high degree of unpredictability in managerial work, little is still known about how managers? workplace learning happens within organisations in such circumstances. This paper therefore aims to contribute knowledge about managers? learning in managerial practice when work is unpredictable, by investigating how first-line managers deal with unforeseen situations and how they learn in such circumstances in everyday work. Data was collected via qualitative interviews with 40 first-line managers in Swedish elderly care. By using a theoretical framework based on practice and workplace learning theories, the paper analyses how managers address unpredictability in work through three embedded practices: maintaining, modifying and inventing. The paper goes beyond research on leadership training and leadership development by contributing knowledge about the everyday learning of first-line managers when their work is unpredictable. The unpredictable managerial work does not always create chaos; instead, there are very orderly ways of learning from dealing with unforeseen situations. The unforeseen is not as unpredictable as it might seem in managerial work. On the other hand, that which is not yet known calls for an inventing practice, which results in managers learning to take new paths that can create new practices.

The purpose of this article is to explore first-line managers’ experiences of workplace learning in elderly care, with a particular focus on the conditions for learning when entering a new workplace as the new manager. Qualitative interviews were conducted with 35 first-line managers from three organisations in Sweden. Four learning conditions emerged as being particularly significant for first-line managers: the managers’ previous professional experience, job-specific training, social support, and the joint repertoire of organisational arrangements. These conditions shifted in importance during the process of entering the workplace, and the way in which the conditions gave access to learning for different managers varied. The managers’ professional experience and others’ recognition of them had a considerable impact on their admittance to the new workplace. After the initial entry phase, the other three learning conditions became more significant and played a role in enabling or constraining the managers’ learning and becoming the new manager. One conclusion is that contextual and work experiences from elderly care were significant for learning during the initial phase and in order to gain access to workplace learning. Another conclusion is that high expectations and great responsibility were placed on the managers to satisfy their own learning needs. This implies that professional, social and emotional support that is received informally is just as significant for learning as formalised training for entering a new workplace as a new manager.

Denna rapport handlar om kompetensförsörjning inom en stor offentlig hälso- och sjukvårdsorganisation inom en Region. Ett led i Regionens kompetensförsörjningsarbete för att attrahera och behålla vissa yrkesgrupper, särskilt sjuksköterskor har varit att implementera en kompetensförsörjningsmodell som förknippas med magnetsjukhus. Begreppet magnetsjukhus myntades i början av 1980-talet då studier genomfördes för att undersöka varför vissa amerikanska sjukhus var bättre än andra på att attrahera och behålla kvalificerade sjuksköterskor trots en nationell sjuksköterskebrist. Ett magnet­sjukhus beskrivs som en organisation som likt en magnet attraherar och behåller kompetenta sjuksköterskor trots att efterfrågan på yrkesgruppen överstiger utbudet på arbetsmarknaden.Regionens mål att införa magnetmodellen var dels att utveckla och behålla adekvat kompetens, dels att ytterligare förbättra vårdkvaliteten baserad på evidens. Utvecklings- och implementeringsarbetet omfattade inte bara den strategiska ledningsnivån utan inkluderade hela chefskedjan ut till lokala arbetsplatser. Mot denna bakgrund är syftet med föreliggande rapport att bidra med kunskap om kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården genom att närmare följa och analysera:

• det lednings-/stabsdrivna och organisationsövergripande utvecklingsarbetet med att ta fram och implementera en modell för kompetensförsörjning – en östgötsk version av den så kallade magnetmodellen inom Regionen; samt

• det arbetsplatsnära arbetet med att attrahera och behålla sjukvårdspersonal på kliniker och arbetsplatser inom Regionens sjukhus. 

Forskningsprojektet har pågått under tre års tid och omfattar två delstudier. I den första delstudien ligger fokus på det lednings-/stabsdrivna och organisationsövergripande utvecklingsarbetet med att utforma och implementera Regionens version av magnet­modellen. I den andra delstudie ligger fokus på organisering av implementeringsarbetet ut i kärnverksamheten och det arbetsplatsnära utvecklings- och implementeringsarbete som skett i dagligt arbete på kliniker och arbetsplatser inom Regionen. Det totala empiriska materialet som är insamlat består av fältanteckningar från observationer av arbetsgrupper, möten, workshops, intervjuer med HR, utvecklingsledare, chefer och vårdpersonal samt en mängd olika typer av dokument.

Resultatet visar att det funnits flera utmaningar under utvecklingsarbetet och implemen­teringen av den organisationsövergripande magnetmodellen. Magnetmodellen, och främst den amerikanska originalmodellen förknippats med sjuksköterskeprofessionen och därför har det funnits frustration kring otydligheter och ifrågasättanden av modellen. Något som kan ha bidragit till att utmana implementeringen är den målkonflikt som denna modell härbärgerar – å ena sida fokus på kompetensförsörjning, å andra sidan förbättrad vårdkvalitet. Vilket kan förklaras av att det fanns flera uppfattningar och tolkningar av vad den östgötska varianten egentligen innebar. Implementeringsarbetet handlade mycket om att skapa arenor för erfarenhetsutbyte (arbetsgrupper, workshops och informations­möten) för att skapa möjligheter till lärande och delaktighet kring att anpassa magnet­modellen efter östgötska förhållanden genom att involvera centrumutsedda personer (HR och utvecklingsledare) med ansvar för implementering, chefer och annan sjukvårds­personal. I ett nästa steg erbjuda stöd via gap-analyser för att identifiera och prioritera utvecklingsbehov som utgick från lokala förutsättningar i kärnverksamheten.

Men resultatet visar också att det som också utmanat implementeringen av den östgötska magnetmodellen har att göra med huruvida kärnverksamheten uppfattar Regionens magnetmodell som en relevant lösning för de kompetensförsörjningsproblem de brottas med. Problem med kompetensförsörjning yttrar sig alltid på arbetsplatsnivå, exempelvis i form av möjligheter eller svårigheter att attrahera och behålla kompetent personal. Resultaten visar att det fanns flera utmaningar där vissa av dessa utmaningar var klinik- och arbetsplatsspecifika, medan andra var mer generella. En sådan mer generell utmaning handlade om hur en organisationsövergripande enhetlighet och standardisering skulle balanseras mot klinikers och enskilda arbetsplatsers lokala förutsättningar och specifika behov av kompetensförsörjning, och därtill andra verksamhetsutvecklingsbehov. Från ett kompetensförsörjningsperspektiv, kan som denna studie visar lokala förutsättningar på klinik- och arbetsplatsnivå i hög grad skilja sig åt. En av de studerade klinikerna var en välmående arbetsplats där många anställda stannat under lång tid och där ett begränsat utflöde av kompetens med råge balanserades av det potentiella inflödet. Kliniken kan med andra ord beskrivas som en magnetklinik som attraherar och behåller sjukvårdspersonal. Kompetensförsörjningsläget vid den andra studerade kliniken, framförallt när det gäller sjuksköterskor, kan beskrivas som en stor utmaning. Över flera års tid hade utflödet av kompetenta sjuksköterskor överstigit inflödet, vilket gjort att de tvingats använda hyrsjuksköterskor från bemanningsföretag.

Slutsatsen som dras är att den östgötska magnetmodellen kan fungera som ett stöd för kliniker och arbetsplatser för att komma vidare i sitt lokala kompetensförsörjningsarbete, men denna modell kan inte ensamt lösa att attrahera och behålla personal. En lärdom är att kompetensförsörjning, speciellt vid personalbrist, är ett komplext problem som kan ha multipla orsaker. En klinik och arbetsplats kan göra en hel del för att attrahera, rekrytera och behålla medarbetare, men detta kompetensförsörjningsarbete påverkas även direkt och indirekt av regionala, nationella och globala förhållanden. 

För många organisationer är det en utmaning att leva upp till formuleringar om att personalen är deras viktigaste resurs. Denna bok visar vägar från ord till handling.


Här ges en grundlig introduktion till ämnesområdet human resource development (HRD) som handlar om att utveckla individer, arbets­grupper och organisationer i arbetslivet. Författarna presenterar också en forsknings­­baserad ansats för hur yrkesverksamma praktiker kan ta sig an ett utvecklings­inriktat personalarbete.


Human resource development vänder sig till studenter på högskole­utbildningar, på både grundnivå och avancerad nivå, där frågor om utveckling av mänskliga resurser i arbetslivet är centrala. Boken riktar sig också till chefer med personalansvar och HR-praktiker som vill arbeta mer utvecklingsinriktat utifrån tillgänglig forskning.

The article shows that human resource management (HRM) and human resource development (HRD) activities play a potentially important role in facilitating innovation in organisations. Based on previous research, a conceptual model is presented that displays how an organisation's human resource (HR) function can facilitate innovation by securing and developing the HR supply chain to ensure the healthy and continuous flow of personnel and competence into, within, and out of the organisation (i.e., by securing the appropriate competences for the job and the organisation, by developing and retaining existing competences, and by transferring competences from employees who are leaving to those who remain in the organisation). This article argues that HR practitioners can set the stage for innovations by actively and strategically implementing HR activities that support the creation of an expansive learning environment in which both adaptive and developmental learning can occur.

n/a

så här i inledningen av 2000-talet har organisationer inom både privat och offentlig sektor uppvisat ett intresse för frågor om lärande, förändring och innovation. Dessa tre besläktade processer sker ibland av en slump, men långt ifrån alltid. Vi vet utifrån forskning att vissa organisatoriska förutsättningar ökar sannolikheten för att lärande-, förändrings- och innovationsprocesser ska komma till stånd (Ellström, 2001, 2010a; Lundvall & Nielsen, 2007). En förutsättning som forskare lyft fram som viktigt för dessa tre processer i allmänhet, men lärande i synnerhet, är ledarskapskompetens (Antonacopoulou & Fitzgerald, 1996; Garavan, Barnicle & O’Suilleabhain, 1999). Chefer kan genom det ledarskap de utövar hindra eller möjliggöra medarbetares individuella lärande (E. Ellström, 2012), arbetsgruppers kollektiva lärande (Eraut, 2004; Yukl, 2009) samt organisatoriskt lärande (Ellström, 2010b; Yukl, 2009). Det är dock inte självklart för enskilda chefer hur de ska ta sig an att utöva ett ledarskap för lärande. Det är inte ens säkert att chefer ser det som sin arbetsuppgift att aktivt bidra till sina medarbetares lärande och utveckling. Erauts (2004) slutsats är därför att organisationer behöver rekrytera och utveckla chefer för att klara av ett sådant uppdrag. Han konstaterar också att dagens utvecklingsprogram för chefer sällan omfattar den typen av innehåll, men ger inget konkret förslag på alternativa utvecklingsprogram.

Syftet med denna text är att beskriva och diskutera möjligheterna och utmaningarna förorganisationer inom svenskt arbetsliv med att utveckla ett ledarskap för lärande. De specifika frågeställningarna är:

• Kan ledarskap läras?
• Vem kan lära sig ledarskap?
• Var kan ledarskap läras?
• Vilka effekter uppnås med ledarskapsutveckling?
• Vad karaktäriserar effektiv ledarskapsutveckling?

Chefers agerande kan både underlätta och förhindra innovation! Chefer på alla nivåer är avgörande för nytänkande inom organisationer. Samtidigt är det medarbetarnas kompetens som skapar mervärde inom organisationer och som kan hitta lösningar på problem och tillvarata möjligheter. I dag är nya produkter ofta ett resultat av långvarigt samspel mellan människor både inom och mellan organisationer. Därför menar vi att det behövs en annan´typ av ledarskap och kanske också medarbetarskap. Boken är skriven för dig som är chef, konsult eller har en HR-funktion. Vi hoppas att den ska väcka tankar kring vad man som chef kan göra för att möjliggöra förnyelse och bidra till organisationer innovationsförmåga. Kapitlen i boken baserar sig på resultat från Vinnovas forskningssatsning ”Chefskap: förutsättningar, former och resultat”. Chefskap har studerat inom elva olika forskningsprojekt. Det finns exempel på utmaningar när det gäller att leda arbete både inom och mellan organisationer. En handfull av projekten har haft innovation i fokus och de andra projekten presenterar tankar om chefskap som vi ser är viktiga för att kunna vara innovativ. Tidningen Chef vill göra svenskt arbetsliv bättre genom att utveckla Sveriges chefer och deras ledarskap. En del i detta har varit att bidra med redaktörskap för denna antologi. Enheten för Arbetsorganisation och ledning på Vinnova vill stärka svenska företags och organisationers innovationsförmåga. Rätt ledarskap och goda organisatoriskaförutsättningar är centralt för detta!