Fundera på hur många gånger du bara under den du läser detta kapitel har berättat en historia. Ringde du en vän för att tala om vad du gjorde under helgen? Eller har du kanske skrivit ett inlägg på sociala medier? Människors värld är fylld av berättelser, så kallade narrativ. Vi berättar hur saker hänger ihop, vad som hänt först och vad som kommer efter. Narrativ analys innebär att metodologiskt arbeta med att analysera såväl enskilda människors som olika institutioners berättelser.

In the late 1990s, burnout became a common diagnosis for stress relatedillnesses in Sweden. With the introduction of the burnout diagnosis, the claims for compensation from the occupational insurance system, Arbetsskadeförsäkringen, for mental injuries (where burnout is included) increased dramatically. The new diagnosis led to not only a new type of occupational injury but also a new type of insurance claimants, women in white-collar positions.

This study is based on analysis of the documents pertaining to 48 cases of occupational injury claims. These documents cover the all stages fromapplication to decision, and in some cases appeals to higher authorities. First, the assessment process in the Social insurance Agency is studied; of special interest are the medical examination and the power of the medical profession in the insurance practice. In the next step, the claims stories of individual applicants are analyzed according to the different stages in the assessment process.

The results indicate that cases of burnout have a higher rejection rate from the insurance than cases of other mental illnesses; only 12 % of the claims are granted. Women’s claims as well as white-collar workers’ claims are granted more often than those of men and blue-collar workers.

When forming its decision the agency accord special weight to the assessment provided by the medical expert associated with the Social Insurance Agency (försäkringsläkaren). In every case the decision by the agency follows the expert’s advice. In many cases the medical expert makes use of a kind of masternarrative to assess the injury as burnout. According to this master-narrative, burnout is caused by demands of emotional engagement in certain helping professions.

In the documents, individual claimants describe their illness and how they became ill in a narrative format. They often attribute their illness to the stress caused by changes or disruptions in the workplace. In cases where the claim is rejected, half of the claimants communicate further with the agency. These claimants often express feelings of disappointment. When their illness is not seen as an occupational injury, claimants feel rejected also morally. Burnout as an occupational injury becomes a sought-after moral distinction, a mark for those who suffer without blame.

Projektet Familjer i socialtjänsten bedrivs av FoU-Centrum inom vård, omsorg och socialt arbete i samarbete med medlemskommunerna Linköping, Motala, Mjölby, Kinda, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet. Projektet bygger också på ett nära samarbete med det norska nationella forskningsprojektet Det nye Barnevernet, som leds av Nordlandsforskning, Bodö. Projekt är organiserat enligt en interaktiv design som syftar till ett nära samspel mellan forskning och praktik. Detta yttrar sig i att projektgruppen, förutom en projektledare och tre forskare, omfattar nio socialsekreterare som gör del av sin tjänst som medforskare i projektet.

Projektet syftar övergripande till att öka kunskapen om vilka familjer som har kontakt med socialtjänsten och familjernas och barnens levnadsvillkor. Projektet syftar också till att öka kunskapen om hur familjerna upplever mötet med socialtjänsten och de insatser som ges. Vidare är syftet att kunna bidra till utveckling av det sociala arbetet med barn och familjer i de deltagande kommunerna.

Projektet startade 2010 pågår till och med 2014 och genomförs i tre faser. Den första fasen omfattade 202 familjer med barn aktuella inom socialtjänsten i de medverkande kommunerna, och  baserades på intervjuer med föräldrarna samt data som samlats in om familjerna genom deras handläggare på de aktuella socialkontoren. Fokus i intervjuerna var familjernas livssituation och behov, upplevelser av mötet med socialtjänsten och de stödinsatser som ges. Projektets andra fas innebar en fördjupad analys av 30 familjer med en sammansatt problematik vilka valdes ut ur gruppen som medverkade i den första fasen. Datainsamlingen genomfördes i form av livsloppsintervjuer med föräldrar och intervjuer med ett mindre urval av barn, intervjuer med socialarbetare samt en avslutande uppföljande telefonintervju med föräldrar. Den tredje fasen, som pågår i skrivande stund, syftar till att på basis av kunskaper från projektet stimulera utvecklingsarbete av kommunernas sociala arbete med familjer. I föreliggande rapport redovisas analyser av livsloppsintervjuerna med föräldrarna samt den uppföljande telefonintervjun i fas 2.

Syftet i föreliggande rapport är att belysa livssituationen för de familjer som har en sammansatt problematik samt att få en bild av vilka faktorer som har betydelse för familjernas förutsättningar att dra nytta av socialtjänstens arbete. Syftet har brutits ned i fyra frågeställningar: Hur beskriver föräldrarna sin uppväxt och sina livsvillkor? Vilka utmaningar och förutsättningar karaktäriserar familjerna? Hur upplever föräldrarna mötet med socialtjänsten och de stödinsatser som ges? Vad kännetecknar de familjer som kan, respektive inte kan, dra nytta av socialtjänstens insatser?

Den teoretiska ramen i rapporten utgår från socialt kapital, forskning om socialt arbete och dess förutsättningar och vad utsatthet kan innebära i en välfärdsstat i förändring. Utfallet av livsloppsintervjuerna diskuteras avslutningsvis i relation till denna teoretiska ram. I intervjumaterialet utkristalliseras olika mönster kring föräldrarnas berättelser om sina erfarenheter och sin livssituation och hur deras tillvaro har kommit att gestalta sig. Dessa erfarenheter bildar grund för fem kategorier som benämns familjetyper och som presenteras i kapitel 5, nämligen:

1. Traumatiska händelser i förälderns egen barndom (n = 11)
2. Traumatiska händelser i vuxen ålder (n = 10)
3. Tidigare långvarigt missbruk (n = 2)
4. Problem med barnet i pubertetsåldern (n = 3)
5. Barnets funktionshinder (n = 4)

Resultatet visar att familjetyperna 1 – 3 uppvisar vissa gemensamma drag, exempelvis har föräldrarna större problematik kring egen fysisk och psykisk ohälsa, flertalet är ensamstående och har en knaper och ansträngd ekonomi och föräldrarna står idag utanför arbetsmarknaden. Överlag har dessa föräldrar brister i sitt sociala nätverk, och i de fall ett nätverk med släkt och vänner finns, ger det ingen avlastning beträffande barnen.

I familjetyperna 4 och 5, är livsvillkoren och livssituationen märkbart annorlunda. Föräldrarna är här, som regel, förankrade på arbetsmarknaden med fasta anställningar och de har högre utbildning jämfört med föräldrarna i familjetyp 1 – 3. De har ett fungerande socialt nätverk som också ger avlastning beträffande barnen, vilket ger föräldrarna tid till återhämtning. Dessa föräldrar, vilket särskilt gäller familjetyp 5, har också ekonomiska resurser som ger dem möjligheter att hantera och bekosta familjens behov av aktiviteter och ett eget mer bekvämt boende. Vidare har samma livsloppsintervjuer analyserats med fokus på hur föräldrarna uppfattar socialtjänsten och den hjälp de fått. Utfallet av denna analys redovisas i kapitel 6 och innebär grovt att familjetyperna 1 – 3 har en mera negativ uppfattning om socialtjänsten och den hjälp de får jämfört med familjetyp 4 och 5.

I den uppföljande intervjun med föräldrarna har frågor om insatser de senaste 2 – 3 åren ingått, och om insatserna hjälpt samt om föräldrarna önskar mer hjälp och i så fall vilken hjälp. Familjetyp 1 – 3 har i högre grad erhållit insatser till föräldrarna samt att barnen placeras i högre grad jämfört med familjetyp 4 och 5. Familjetyp 1 – 3 uppger också att insatserna hjälper i lägre grad jämfört med familjetyp 4 och 5, samt att man även fortsättningsvis önskar mer hjälp både till vuxna och barn jämfört med familjetyperna 4 och 5 som önskar mera hjälp till barnet.

Slutsatsen är att de mest utsatta familjerna, det vill säga familjerna med de största och mest sammansatta problemen och med de minsta resurserna, är de som upplever sig ha blivit minst hjälpta av socialtjänstens insatser. Avslutningsvis diskuteras möjliga implikationer för socialtjänstens arbete med denna typ av familjer, t.ex. vad gäller att kunna betrakta familjens problem ur ett helhetsperspektiv som även omfattar strukturella faktorer i relation till familjens sociala kapital, att kunna välja och samordna stödinsatser på ett bättre sätt, samt att utveckla socialarbetarens roll och funktion mot att kunna vara ett ombud och en röst för familjen.

Burnout as occupational injury and narrative of resistance

During the last years of the 1990s and the first of the 2000s, burnout was a common diagnosis for sick listing in Sweden. That burnout is directly related to working life was acknowledged by medical experts as well as in social debate. The number of applications for occupational compensation due to social and organisational factors in work rose from a very modest degree to nearly a forth of the claims among occupational diseases.

In this article 48 individual claims for compensation in cases of burnout as occupational disease are analysed as narratives of resistance. In this respect they are seen as alternative accounts of risk in working life, but also as narrative about resistance. The concept, narratives of resistance, is used to understand the claimants’ argumentation for rights to compensation, as well as how the claimants draw upon public narratives of societal transformation to understand how they themselves have become ill from occupations that normally are not thought to be hazardous.

Purpose: This article analyses Swedish rehabilitation professionals’ perspectives on how changed sickness insurance regulations will affect their practice and cooperation, with a special focus on work ability assessments.

Method: Two groups of representatives (n=15) from different organizations involved in rehabilitation and return-towork met 7 times to discuss their practice from a cooperation perspective. The groups worked with a tutor according to a problem-based methodology to discuss how their practice is influenced by new structures for cooperation. The material was analysed inductively using qualitative content analysis.

Results: The results show that work ability assessments are often made without considering work characteristics. Officials at the Social Insurance Agency do not consider themselves competent in assessing work ability. The basis for decisions of eligibility for sickness benefits is thus weak, which is troublesome from a legal perspective. The officials do not cooperate with employers or occupational health services in work ability assessments.

Conclusions: Recent policy changes calls for comprehensive cooperation between the insurance system, health care, employment services and employers. This study shows that there are flaws in this cooperation. The design of the system is in conflict with the policy ambition of increasing return-to-work, because it disregards employers as cooperation partners.

Introduction Stakeholder cooperation in return-to-work has been increasingly emphasized over the last years. However, there is a lack of empirical studies on the subject. This study explores different public stakeholders' experiences of participating in Coordination Associations (CAs), a Swedish form of structured cooperation in return-to-work. The aim of the study is to determine the impact of stakeholder interests on the prerequisites for cooperation. Methods Thirty-five representatives from two CAs in eastern Sweden were interviewed regarding the aim, structure and strategies for their common work. Results Stakeholders' actions are to a high degree determined by their institutional preferences and self-interest. In the CAs, the motives for cooperation differ, and although these differences supposedly could be overcome, they are in fact not. One of the stakeholders, the Public Employment Service, limit its interest to coordinating resources, while the other three wishes to engage in elaborated cooperative work forms, implying the crossing of organizational borders. This discrepancy can largely be attributed to the difficulties for representatives from state authorities in changing their priorities in order to make cooperation work. Conclusions Stakeholders' interests have a high impact on the prerequisites for cooperation in return-to-work. By referring to organizational goals, stakeholders engage in non-cooperative behaviour, which threatens to spoil cooperative initiatives and to develop distrust in cooperative work forms. The results of this study expose the complexity of and threats to cooperation, and its conclusions may be used by return-to-work stakeholders in different jurisdictions to improve the possibilities for the development of cooperative structures.

Stakeholder cooperation in return to work has been increasingly emphasised in research, while studies on how such cooperation works in practise are scarce. This article investigates the relationship between professionals in Swedish interdisciplinary rehabilitation teams, and the aim of the article is to determine the participants’ definitions and uses of the concept of work ability. Methods The methods chosen were individual interviews with primary health care centre managers and focus groups with twelve interdisciplinary teams including social insurance officers, physicians, physiotherapists, occupational therapists, medical social workers and coordinators. Results The results show that the teams have had problems with reaching a common understanding of their task, due to an inherent tension between the stakeholders. This tension is primarily a result of two factors: divergent perspectives on work ability between the health professionals and the Social Insurance Agency, and different approaches to cooperative work among physicians. Health professionals share a holistic view on work ability, relating it to a variety of factors. Social insurance officers, on the other hand, represent a reductionistic stance, where work ability is reduced to medical status. Assessments of work ability therefore tend to become a negotiation between insurance officers and physicians. Conclusions A suggestion from the study is that the teams, with proper education, could be used as an arena for planning and coordinating return-to-work, which would strengthen their potential in managing the prevention of work disability.

Present mothers and sufficiently absernt fathers: Social service assessments of mothers and fathers as care-givers. This article focuses upon how mothers and fathers as care-givers are scrutinized and assessed by the social services in cases of neglect, and analyses why the parents are treated differently. The empirical material consists of written reports from 26 cases were children have been placed in foster care. Three features of social service practice are used to understand the different ways in which mothers and fathers are assessed: the knowledge base of social work; the function of the written report in working practice; and the different conduct of mothers and fathers in relation to the social service.