In the new Swedish curriculum for the preschool (2010) technology education is emphasized as one of the most significant pedagogical areas to work with. The aim of this article is to investigate how girls and boys explore and learn technology as well as how their teachers frame this in free play in two Swedish preschools. The study is inspired by an ethnographic approach and is based on qualitative data collected through video-taped observations and informal talk with children and teachers in two preschools. It is concluded that girls and boys learn to approach and handle technology differently, thereby confirming rather than dissolving gender boundaries. The girls more often have a special purpose in building something they need in their play, that is, they mostly engage in technological construction as a sideline. The boys, on the other hand, more often award technological construction a central part in their play; building is an end in itself. Teachers are not so active in supporting free play involving technology among the older children, nor in giving boys and girls equal opportunities to explore and use material and toys which are not gender-stereotyped. One important implication is that in-service education needs to address not only experiments and construction but also gender issues and how teachers can create equal opportunities for boys and girls in the free play.

I de nyligen publicerade Skolverkets allmänna råd om fritidshem betonas ett ökat samarbete mellan fritidshem och hemmet. Det innebär ökad delaktighet men också styrning och kontroll av såväl barn som kontakten med föräldrar/vårdnadshavare. På så sätt ska fritidshemmet komplettera skolans verksamhet och ge bättre skolresultat.

Rapporten är skriven inom ramen för projektet Samverkan, integration och kunskap (SIK), vid Linköpings universitet och är finansierad av Europeiska integrationsfonden. I projekten sker en analys av medborgarkunskap som fenomen. Analysen bygger på en kvalitativ studie av de projekt som under tidsperioden 2010-2013 beviljats med från Integrationsfonden för att arbeta med åtgärden medborgarkunskap. Det empiriska materialet i rapporten består av dokumentanalys, observationer av projektaktiviteter samt intervjuer med projektledare och projektmedarbetare. Studiens huvudresultat visar att medborgarkunskap är ett nytt och komplext utbildningsområde som det be-hövs ökas kunskap kring. Vidare behöver lärandeinnehållet i medborgarkunskap pro-blematiseras ytterligare speciellt gällande värdefrågor. Utan detta finns en uppenbar risk att fasta i stereotypa bilder och kategoriseringar gällande exempelvis gällande ”vi- och dom”. Avslutningsvis visar resultatet att det är svårt att tillvarata målgruppens del-aktighet vilket också är ett område där pedagogiska arbetsformer skulle behöva utveck-las och systematiseras.

Detta kapitel ger en introduktion vad gäller kunskap om och för förståelse av elever i yrkesutbildning. Kapitlet behandlar rekrytering och deltagande men även sociala kategorier och funktionsnedsättningar.

Gunnel Colnerud, professor vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, vid Linköpings universitet har under den största delen av sitt yrkesverksamma liv varit engagerad i skolfrågor av olika slag. Ofta har fokus för hennes intresse och uppdrag legat i att förstå skolans vardagsliv och det komplexa uppdrag som läraryrket innebär. Gunnel fyller 67 år i januari 2015 och denna vänbok är en hyllning till henne från kollegor, både nationellt och internationellt, samt tidigare doktorander. Bidragen i antologin, Lärares etik och professionella arbete - skolan som moralisk praktik, är tänkt att spegla de områden som Gunnel i sin forskning varit engagerad i.

Innan Gunnel påbörjade sin forskarutbildning i pedagogik var hon verksam som psykolog inom skolhälsovården. Denna erfarenhet av att ha mött barn och elevers utsatthet samt lärares ständiga arbete med att möta olika typer av förändringar och hantera en komplex yrkesroll är något som Gunnel burit med sig in i sin forskning, vilket inte minst syns i hennes outtröttliga engagemang i att vara en forskare som bidrar till skolans praktik.

I mitten av nittiotalet Jade Gunnel fram sin avhandling som byggde på intervjuer med yrkesverksamma lärare och handlade om etiska dilemman lärare ställs inför i sitt yrkesutövande. Gunnel har allt sedan avhandlingsarbetet varit mycket engagerad i etiska frågor i relation till läraruppdraget och var en av de pådrivande krafterna i att tillsammans med Sveriges båda lärarförbund formulera gemensamma yrkesetiska principer, som kom att benämnas Lärares yrkesetik. I detta arbete gjorde Gunnel betydande insatser genom att problematisera yrkesetik som fenomen, medverka i otaliga utbildningsinsatser för lärare och lärarstudenter inom området och sist men inte minst bidra till att etablera yrkesetik som forskningsfält.

Ett kännetecknande drag för Gunnels forskning har varit den starka viljan och övertygelsen om att forskning om skola behöver ske i relation till och med skolans praktik. Tillsammans med sin make och kollega professor Kjell Granström etablerade Gunnel en forskarmiljö med fokus på praxisnära forskning. Vi som är redaktörer för denna vänbok har alla haft förmånen att vara doktorander till Gunnel eller Kjell och fått möjlighet att växa som forskare i en forskarmiljö som präglats av kreativitet, engagemang och spännande diskussioner.

Det övergripande syftet med studien var att få en fördjupad förståelse av övergångsprocessen från skola till vidare studier och arbete för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom. Utifrån syftet har studien tre frågeställningar som är följande:

1. Vilka strategier använder deltagarna för att hantera övergångsprocessen?
2. Hur förhåller sig deltagarna till diagnosen och dess betydelse förövergångsprocessen?
3. Vilka faktorer stödjer respektive hindrar övergångsprocessen?

Bakgrunden i rapporten innefattar en presentation av funktionshinderpolitiken i Sverige. Vidare återfinns en forskningsöversikt över studier som belyser utbildning och arbete för personer med ADHD och Aspergers syndrom och som är relevanta för studien. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med nio kvinnor och elva män i åldrarna 19–30 år som har ADHD eller Aspergers syndrom. Samtliga utom en deltagare har avslutat grundskolan med fullständiga betyg. Åtta har avslutat gymnasiet med fullständiga betyg och endast en person har genomgått universitetsutbildning. Sex deltagare har arbete varav två på öppna marknaden och fyra i daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Av övriga deltagare är sex arbetslösa och uppbärande av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Kvalitativ analys har använts för att bearbeta data. Resultatet är indelat i tre delar. Resultatet i del ett innefattar två idealtyper ”pådrivarna” och ”accepterarna” som beskrivs som två olika strategier som deltagarna använder för att hantera övergångsprocessen. Del två beskriver hur deltagarna förhåller sig till sin diagnos och dess betydelse för övergångsprocessen. Den tredje delen visar faktorer som stödjer och hindrar övergångprocessen från skola till vidare studier och arbete. Fyra av faktorerna; socialt stöd, lärsituation, institutionella förutsättningar och samhälleligt stöd har såväl främjat som hindrat övergångsprocessen för deltagarna. Förekomsten av kognitivt stöd är en stödjande faktor, medan individuella förutsättningar visar sig vara en hindrande faktor.

I diskussionen tas upp att övergångsprocessen består av faktorer på såväl individ som på samhällsnivå, vilket leder till att det krävs en mångfald av aktörer som samverka för att underlätta övergångsprocessen för unga vuxna med ADHD och Aspergers syndrom.

Fortsatt forskning inom området är nödvändigt med tanke på att  forskningsområdet är under utveckling.