This study explores how Swedish children aged ten to twelve perceive their neighbourhoods as spaces for meaningful leisure. Drawing on group interviews with 50 children residing in areas with varying characteristics, the research applies the concepts of ‘children’s places’ and ‘places for children’ to analyse how children navigate and interpret their local environments. While many children expressed satisfaction with nearby facilities, such as playgrounds and sports fields, they also highlighted limitations in variety, maintenance, and age-appropriate challenges. The analysis reveals how children’s perceptions of their neighbourhoods’ range of leisure activities spans beyond the actual supply of leisure places. Access to these leisure places is affected by different sets of normative perceptions of (a) availability for the specific age group, (b) availability and maintenance and (c) availability and proximity. This study offers new insights into the everyday lives of Swedish ten-to-twelve-year-olds and their everyday lives. It builds on previous research on children’s and young teenager’s microgeographies, by highlighting the importance and hindrance of children’s sense of availability and access to the range of activities offered by the community. The contribution of this paper is mainly the insights of the complexity of this particular age group and how being in the middle years and the increased awareness that comes with that is affecting children’s microgeographies beyond what is there.

I detta kapitel diskuterar vi detta uppdrag i relation till framför allt samhället, det vill säga det vi kallar fritidshemmets samhällsorienterande uppdrag. Vi lyfter fram vad kan det kan innebära att låta eleverna vistas i och ta del av det samhälle som omger fritidshemmet, samt undervisningspotentialen i detta. I kapitlet diskuteras fritidshemmetsom arena för undervisning i och om samhället, vidare relateras samhällsorienterande undervisning till upplevelsebaserat lärande och hur den upplevelsebaserade formen kan användas som en resurs för lärande. Slutligen ges några exempel på hur undervisning med en samhällsorienterad utgångspunkt kan bedrivas.

Nästan en halv miljon svenska elever går i fritidshem. Där får de möjlighet att träffa kompisar, leka och delta i lärande i olika former. För de många barn som tillbringar stora delar av sin dag i fritidshemmet är det avgörande att undervisningen håller hög kvalitet. Det är också viktigt att undervisningen utgår från fritidspedagogiska lärandeformer och att elever ges möjlighet att lära på nya sätt utifrån sina intressen och behov.

I boken presenterar författarna en rad centrala områden som visar hur fritidshemmet kan bidra till elevers allsidiga utveckling och lärande. Bland annat lyfts fritidshemmets undervisningsuppdrag kopplat till språk, matematik, naturvetenskap och teknik samt arbetet med sociala relationer och lek fram. Denna reviderade utgåva innehåller nya kapitel om specialpedagogik, samtalande och fritidshemmets samhällsorienterande uppdrag.

Boken vänder sig till både lärarstudenter och redan yrkesverksamma inom fritidshemmet och ger en stabil grund för fritidspedagogisk undervisning.

Fritidshemmets uppdrag är mångfasetterat, vilket innebär att man som fritidshemslärare har många olika aspekter att ta hänsyn till i sitt dagliga arbete med eleverna. I detta inledande kapitel diskuterar vi några centrala begrepp, samt beskriver och problematiserar förutsättningarna för fritidshemslärares uppdrag och undervisning. De begrepp som diskuteras är viktiga i relation till bokens övriga kapitel där beskrivningen av olika aspekter av fritidspedagogisk undervisning fördjupas. Vi utgår i detta kapitel från fritidshemslärares uppdrag, där en central utgångspunkt är att på olika sätt lyfta fram och försöka förstå elevers perspektiv och erfarenheter av fritidshemmet som institution.

Att arbeta med barns sociala relationer är en central del av fritidshemmets uppdrag. Kapitlet beskriver dels hur sociala relationer skrivs fram i fritidslärares uppdrag, dels hur fritidshemmet som arena skapar möjligheter och hinder för elevers sociala relationer. För att göra detta beskrivs hur sociala relationer kan förstås som begrepp men också hur sociala relationer formas och ges mening i fritidshemmets praktik.

I detta kapitel diskuteras lek i fritidshem. Inledningsvis presenteras teoretiska perspektiv på lek, fritidshemmets uppdrag, samt forskning om lek i fritidshem. Därefter redovisar vi resultat från ett aktionsforskningsprojekt om lek i fritidshem, samt ger exempel på hur lärare i fritidshem kan arbeta för att stödja elevers lek. Slutligen diskuteras lek ur ett elevperspektiv.

This study explores how children with intellectual disabilities, ADHD, or autism spectrum disorder, together with their parents, experience schooling shaped by persistent gaps in support. Drawing on interviews with eight children (aged 9–12) and their parents, the analysis draws on symbolic interactionism to explore how meaning is constructed in relation to everyday school practices. Findings reveal two overarching patterns were identified: (1) recurring struggles to access and maintain adequate support across schooling, and (2) insufficient disability-specific accommodations. These gaps undermine both educational and social inclusion, producing instability and shifting responsibility from schools to families. Children emphasised the need for predictable structures, comprehensible routines, and supportive teacher relationships, while parents describe continuous advocacy, emotional strain, and organisational barriers. The study highlights the importance of inclusive practices that are stable, responsive, and co-constructed through ongoing dialogue with families. By analysing these perspectives jointly, the study offers a relational understanding of how support gaps shape everyday school life and highlights the need for stable, responsive, and co‑constructed forms of support that are developed collaboratively with families.

This study explores parents’ accounts of social support for children with disabilities in Swedish primary schools and school-age educare (SAEC). Drawing on 21 qualitative interviews with 23 parents of children with ADHD, autism spectrum disorder (ASD), and/or intellectual disabilities (ID), the analysis examines how to support practices shape opportunities for participation in everyday school life. Using a constructivist grounded theory approach, findings reveal that social support is perceived as both essential and insufficient, often functioning as a double-edged sword: measures that enable learning can simultaneously restrict peer interaction. Five recurring categories of need emerged: maintaining focus, interpreting social situations, creating structure, understanding adults, and balancing immediate versus future goals. Parents describe tensions between educational and social priorities, where support aimed at academic achievement may overshadow relational needs, while care-focused approaches risk limiting learning opportunities. Unstructured contexts such as recess and SAEC are highlighted as particularly challenging due to resource constraints and unpredictability. The study underscores the need for holistic strategies that integrate the educational, social, and relational dimensions of participation, ensuring that interventions in one domain do not inadvertently undermine those in another.