The number of doctorates being awarded around the world has almost doubled over the last ten years. The authors contribute to a previously under-represented focus of theorising the emerging practices of doctoral education & the shape of change in this arena.

The focus of this chapter is the seminar, constructed as a critical element of doctoral education. The seminar has a long history as a teaching form in the university and has played different roles in different times and context.

Avsikten med denna rapport är att ge inblickar i några fundament om bedömningsprocesser och bedömningsinstrument i samband med högskolans examinationer. Vi beskriver hur förändrade förutsättningar i samband med Bolognaöverenskommelsen och de nationella anpassningarna har trängt ner i den vardagliga myllan vid Linköpings universitet. Vi vill ge exempel på hur man tänker kring bedömning och betygssättning och hur man konstruerar och tillämpar instrument för att avgöra om studenterna har uppnått den förväntade kunskapen. Vi gör det, dels genom att ge en bakgrund till de förväntningar som numera ställs på oss som delaktiga eller ansvariga för exarninationsprocesser, dels genom att ett antal verksamma lärare delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter från sina områden. Vi ställer frågor som vilka som är de bra exemplen och vad vi bör undvika? Vi söker också kritiskt reflektera över styrningskonceptet som sådant och ställa frågor som hur alternativen ser ut, har vi några valmöjligheter och hur kan de beskrivas i så fall? Förhoppningen är att det sammantaget kan leda till, att vi tillsammans med kollegor och studenter utvecklar normer för hur vi kan förhålla oss till de nya förutsättningarna, som i det här fallet handlar om att förbättra våra bedömningsprocesser och göra våra bedömningskriterier än mer synliga för både oss själva och varandra. Med det som bakgrund kliver vi nu in i vår händelsehistoria.

Avsikten med denna rapport är att ge inblickar i några fundament om bedömningsprocesser och bedömningsinstrument i samband med högskolans examinationer. Vi beskriver hur förändrade förutsättningar i samband med Bolognaöverenskommelsen och de nationella anpassningarna har trängt ner i den vardagliga myllan vid Linköpings universitet. Vi vill ge exempel på hur man tänker kring bedömning och betygssättning och hur man konstruerar och tillämpar instrument för att avgöra om studenterna har uppnått den förväntade kunskapen. Vi gör det, dels genom att ge en bakgrund till de förväntningar som numera ställs på oss som delaktiga eller ansvariga för exarninationsprocesser, dels genom att ett antal verksamma lärare delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter från sina områden. Vi ställer frågor som vilka som är de bra exemplen och vad vi bör undvika? Vi söker också kritiskt reflektera över styrningskonceptet som sådant och ställa frågor som hur alternativen ser ut, har vi några valmöjligheter och hur kan de beskrivas i så fall? Förhoppningen är att det sammantaget kan leda till, att vi tillsammans med kollegor och studenter utvecklar normer för hur vi kan förhålla oss till de nya förutsättningarna, som i det här fallet handlar om att förbättra våra bedömningsprocesser och göra våra bedömningskriterier än mer synliga för både oss själva och varandra. Med det som bakgrund kliver vi nu in i vår händelsehistoria.