För några år sedan pratade jag med en lärare som påstod att hans enda uppgift är att lära ut sitt ämne. Det är upp till eleverna om de vill lära sig och om de inte vill så är det inte hans problem. Eleverna måste också uppföra sig på ett lämpligt sätt, annars påbörjar han inte lektionen och det är eleverna som i slutändan förlorar på det. Läraren begränsade tydligen sitt ledarskap i klassrummet enbart till undervisningsinsatser och förnekade sin fostrande och motiverande roll. Jag förstod under samtalet att hans strategi var att förneka det som han inte kunde hantera. Läraren använde sig av en försvarsmekanism; genom förnekande försvarade han sig mot uppgifter som han saknade kunskap om och kompetens att hantera. Den här texten syftar till att förmedla kunskap som kan hjälpa läraren att ta sig an den här typen av uppgifter och inte behöva fly från dem.

Fenomenologi passar bra att använda när forskaren vill utgå från ett empiriskt material i stället för en teori. Den fenomenologiska metodens fördel är att den effektivt får fram den utforskade fenomenets essens, det vill säga de mest väsentliga beståndsdelarna av ett fenomen.

Konflikthantering är ett högaktuellt problemområde. Nästan dagligen nås vi av nyheter om hur konflikter mellan unga tagit sig allt våldsammare uttryck. Det tycks som om unga har förlorat förmågan att hantera sin konflikter. Har Korczaks pedagogik något att bidra med när det gäller denna problematik? En gång i tiden anlitades han som expert när det gällde behandlingen av ungdomsbrottslingar i Warszawa. Men har hans tankar någon relevans i dag? Huvudsyftet med denna text är att relatera några drag i Janusz Korczaks pedagogiska tänkande och pedagogiska praktik till konflikthanteringens teori och metodik. Jag riktar främst intresset mot de drag som antingen explicit eller implicit kan hänföras till konflikthantering både mellan barn, och mellan barn och vuxna.

Konflikter kan hanteras destruktivt eller konstruktivt. Destruktiv hantering av vardagliga konflikter med jämnåriga dominerar kraftigt bland gymnasieungdomar. Det är därför viktigt att hjälpa ungdomarna att utveckla förmågor för konstruktiv konflikthantering. I en interventionsstudie tränades gymnasieungdomar i användning av ett förhållningssätt som grundades i en spelteoretisk metod känd under namnet Tit For Tat. Förhållningssättet visade sig vara effektivt för att främja konstruktiv konflikthantering bland gymnasieungdomar. Förhållningssättet upplevdes också övervägande positivt av ungdomarna efter dess användning under en veckas träningsperiod.

The aim of this study is to find out whether an approach based on a game-theoretical method may promote constructive collaborative conflict-management among upper secondary-school youths. An additional aim is to investigate how the young people involved in the study experience such an approach. It is an intervention study; the research material has been collected both before and after the intervention. The empirical material has been collected in Sweden using written reports and focus-group interviews. Both quantitative as well as qualitative methods of analysis have been used. The results of the quantitative analysis demonstrate that the approach tried out in the study may enhance constructive collaborative conflict-management. The qualitative analysis concerning the participants’ experience of using the approach show that the investigated approach is for the main part experienced as an asset but can also, in certain contexts, be seen as problematic.