In recent decades, city-regions have received growing attention as spaces for governance and policymaking. As an expression of the rescaling of the state, city-regional governance structures are often discussed as bottom-up alternatives to top-down institutional reforms. We have observed that, while studies of governance challenges in city-regions have often focused on broad issues like regional development, branding, or innovation, there is limited research on policy-specific areas more closely linked to the formal mandates of many local governments, particularly in Nordic-type welfare states. We address this limitation of previous research by analysing the conditions for developing policy strategies through city-regional governance, focusing on skills formation, which represents a fundamental resource for regional development. We aim to understand the driving factors for city-regional governance. This involves investigating how incentives, motivations, and the capacity of actors to cooperate evolve over time. Through a case study we investigate how the development of city-region capacity is influenced by different underlying factors. These include the type of actor constellation, institutional conditions, and the civic capital of the region. The study shows how a time perspective can be helpful for identifying feedback effects, which is a fruitful path to further develop an understanding of city-region governance capacity.

Throughout most of Europe, intermunicipal cooperation (IMC) has become an important answer to a rangeof challenges. In this article, the aim is to contribute to knowledge about mechanisms that influence howdelegated bodies for IMC are upheld over time and how such processes are shaped by different regionalcontexts. This is done through a comparative study of the formation and upholding of three municipalfederations in upper secondary education in Sweden. Through this article, I contribute to a currentdebate on the role of norms of cooperation and regional contextual factors in the emergence andupholding of IMC arrangements.

This paper analyses local development policy by investigating how this worked during a crisis situation caused by the Covid-19 pandemic from spring 2020, with major effects on the economy. This empirical study covers local government in Sweden. The results reveal two major findings. First, that decentralized dialogues between local government and industry, being a key facet for local growth policy, were exposed to challenges in striking a balance between nurturing a sense of a shared interest versus upholding the understanding of divergent roles, between the municipality and businesses. Second, that the dependencies for local development policy on the central state were still vital. This is a reminder of the importance of being careful to understand what decentralized development policy refers to and how this involves resources for local actors to adapt this policy to local conditions, as advocated through the ideal of bottom-up approaches for local development.

The scholarly debate about cooperation between different stakeholders in Vocational Education and Training has primarily focussed on the national level, and much less on local and regional levels. This article aims to contribute to our understanding of the conditions and mechanisms of decentralised cooperation in VET systems, through a comparative case study of two partnerships between local government and industry at two industrial schools in Sweden. We want to understand how and why companies and municipalities engage in this kind of co-operation, in a national structural context which provides few incentives for doing so. Our analysis is guided by two research questions. Firstly, what have these collaborations meant in terms of the involvement of firms and commitment from local government? Secondly, what factors can explain the similarities and differences between the establishment and upholding of these two collaborative arrangements? Our study shows that the partnerships can be characterised by different dynamics in relation to the scope of participation and depth of commitment of the partners. We also show that two conditions are especially important for understanding variations between the cases: the structure of local industry, and the characteristics of the relationship between local government and the industrial companies.

Mellankommunal samverkan har under senare år blivit allt vanligare. Antalet kommunalförbund och gemensamma nämnder har ökat kraftigt under 2000-talets första decennier och lagändringar genomfördes nyligen för att underlätta och uppmuntra mer och djupare samverkan mellan svenska kommuner. Stora förhoppningar knyts till att mellankommunal samverkan ska ge stordriftsfördelar, öka servicekvaliteten och underlätta rekrytering av personal. Samverkan mellan kommuner är dock knappast friktionsfri och oproblematisk. För en kommun kan mellankommunal samverkan innebära risker och föra med sig extra kostnader. Flera tidigare studier har visat att transaktionskostnader – kostnader för att till exempel inhämta information och förhandla – kan göra att kommuner väljer att inte samverka, men också att samverkansinitiativ som satts i gång upphör.

I denna rapport analyseras förutsättningarna för långsiktig mellankommunal samverkan genom en jämförande fallstudie av kommunalförbund inom gymnasieutbildningsområdet. Gymnasieutbildning är en av kommunernas obligatoriska uppgifter och ett centralt politikområde för kommunerna, både genom att det är ett viktigt välfärdsområde för medborgarna och genom att det är betydelsefullt för kommunernas kompetensförsörjning. Mellankommunal samverkan om gymnasieskolan är vanligt; i stort sett alla kommuner samverkar med varandra inom detta område. En statlig utredning har dessutom nyligen föreslagit att kommunerna ska tvingas till ökad samverkan med varandra om planering och dimensionering av gymnasieskolan.

Trots att förväntningarna på mellankommunal samverkan om gymnasieskolan är stora, finns här särskilda utmaningar. För det första är gymnasieskolan ett område som i hög utsträckning styrs av en marknadslogik. Kommunerna uppmuntras att samverka med varandra för att gemensamt planera och kunna erbjuda sina ungdomar ett brett utbud av gymnasieutbildningar, men man har inte full kontroll över utbudet av utbildningar eftersom elever har rätt att välja utbildningar på friskolor. För det andra finns en särskild spänning mellan lokalt och regionalt när det gäller gymnasieutbildningens betydelse för kompetensförsörjning.

Syftet med denna rapport är att genom en jämförande fallstudie av tre kommunalförbund verksamma inom gymnasieutbildningsområdet bidra till ny kunskap om förutsättningarna för framväxten av långsiktigt hållbara strukturer för mellankommunal samverkan. Studien utgår från följande forskningsfrågor: 1) Hur har kommunernas samverkan kring kommunalförbunden initierats, upprätthållits och utvecklats över tid? 2) Vilka faktorer har påverkat hur samverkan kring kommunalförbunden initierats, upprätthållits och utvecklats över tid? 3) Hur kan likheter och skillnader mellan fallen förklaras?

I rapporten visas hur kommunalförbundet som institutionell samverkansform har utvecklats på olika sätt i olika geografiska och institutionella sammanhang. De tre utbildningsförbund som analyserats – Sydnärkes utbildningsförbund, Jämtlands gymnasieförbund och Kunskapsförbundet Väst – har bildats för att hantera ett för de inblandade kommunerna gemensamt uppdrag. Valet av samverkansform var dock inte i något av fallen självklart – andra alternativ övervägdes i de diskussioner och förhandlingar som föregick inrättandet av kommunalförbunden. Upprätthållandet av samarbetena har i varierande grad präglats av spänningar mellan medlemskommunernas intressen och mål. Det tycks dock som att samarbetena kring kommunalförbunden successivt har hamnat i vad som inom institutionell teori kallas ”jämviktslägen”, dvs positioner där alla de inblandade aktörerna finner samverkanslösningen nog tillfredställande för att inte överväga andra alternativ.

Vilka faktorer har då påverkat hur kommunalförbunden initierats, upprätthållits och utvecklats över tid? Och hur kan likheter och skillnader mellan fallen förklaras? Vår studie har visat att förekomsten av höga transaktionskostnader spelat roll i samverkansprocesserna – i synnerhet i vissa skeden har processerna präglats av långa förhandlingar och avhopp. Omfattningen av dessa kostnader ha formats av olika institutionella och geografiska faktorer. En sådan faktor är i vilka konstellationer som kommunerna samverkar. Konstellationen av medlemskommuner i Jämtlands gymnasieförbund – med en kommun som är utan konkurrens den största – har lett till att samverkansprocessen främst handlat om hur den största kommunen hanterat förhållandet till de andra kommunerna. I de två andra fallen har det funnits starkare spänningar mellan mer jämstarka kommuner som uppfattat att de haft andra handlingsalternativ. Samverkansprocesserna kring kommunalförbunden har också påverkats av de regionala gymnasiemarknadernas struktur och förekomsten av nätverk mellan ledande politiker.

Vilka mer praktiknära slutsatser av intresse för kommunalt beslutsfattande kan dras av resultaten i denna studie? Vi kan konstatera att resultaten av fallstudierna tyder på att konflikter lätt verkar uppstå i denna typ av samverkansform. Det verkar ta tid innan strukturerna för samarbetet sätter sig vilket indikerar att denna form av mellankommunal samverkan kräver ett långsiktigt perspektiv. En lärdom av detta är att det är viktigt att förhandlingsprocessen i samband med att ett kommunalförbund inte går alltför snabbt, och att samverkansformerna utformas för att i möjligaste mån kunna hantera snabba förändringar och potentiella konflikter. Studien har även visat att regleringen av kommunalförbundens verksamheter är central för deras möjligheter att utvecklas till stabila strukturer för samverkan. Regler för exempelvis fördelning av platser i förbundets direktion, val av ordförande och finansiering av verksamheten kan anpassas efter hur kommunerna vill styra och kontrollera verksamheten vilket kan påverka möjligheterna till samverkan mellan dem. Avslutningsvis: Inrättandet av kommunalförbund har implikationer för demokrati och politisk styrning. Kommunalförbundet som samverkansform erbjuder en struktur för samverkan som på många sätt ger goda förutsättningar för demokratisk insyn och ansvarsutkrävande. Studien har visat att samverkan i kommunalförbund kan ge små kommuner inflytande och insyn inom områden där de själva har en svag kapacitet att leverera välfärdstjänster av hög kvalitet. Samtidigt finns en risk att kommunalförbundet över tid försvinner från den kommunalpolitiska agendan och inte längre betraktas som en del av kommunernas verksamhet.

Gymnasieskolan är ett område där mellankommunal samverkan har blivit vanligare under senare år. Starka förhoppningar knyts till att kommunerna, genom att samverka med varandra, ska kunna producera utbildningar mer effektivt och ändamålsenligt. Tidigare forskning pekar dock på att mellankommunal samverkan om gymnasieutbildning kan vara förknippad med betydande kostnader och risker. Trots att mellankommunal samverkan om gymnasieskolan är nödvändigt för de flesta kommuner, finns det inom detta område samtidigt starka incitament för kommunerna att konkurrera med varandra om gymnasieelever. Syftet med den här studien är att analysera svenska kommuners syn på drivkrafter, förutsättningar och hinder för mellankommunal samverkan om gymnasieskolan. Studien baseras på empiriska data från en enkätundersökning riktad till tjänstemän med ansvar för gymnasieskolan i kommunerna. Studien visar att kommunernas samverkan i hög utsträckning drivs av en vilja att bredda utbildningsutbudet. Studien visar också att samverkan försvåras av det som man upplever som krångliga samverkansprocesser och en ojämn fördelning av makt mellan kommunerna. Däremot verkar inte brist på tillit mellan deltagande kommuner, eller att man har dåliga erfarenheter av tidigare samarbeten, utgöra några stora hinder för samverkan. Slutligen visar studien att de större stadskommunerna upplevs som centrala noder för mellankommunal samverkan inom detta område.

Upper secondary school is an area where inter-municipal cooperation has become more common in recent years. Strong hopes are attached to the municipalities, by collaborating with each other, to be able to produce education more efficiently and effectively. However, previous research indicates that inter-municipal collaboration on upper secondary education may be associated with significant costs and risks. Although inter-municipal cooperation on upper secondary education is necessary for most municipalities, in this area there are at the same time strong incentives for municipalities to compete with each other for upper secondary school students. The purpose of this study is to analyse Swedish municipalities' views on driving forces, conditions and obstacles for intermunicipal collaboration on upper secondary education. The study is based on empirical data from a survey aimed at officials responsible for upper secondary education in the municipalities. The study shows that the municipalities' collaboration is largely driven by a desire to broaden the range of education. The study also shows that collaboration is made more difficult by what is perceived as complicated collaboration processes and an uneven distribution of power between the municipalities. On the other hand, a lack of trust between participating municipalities, or having bad experiences of previous collaborations, does not seem to constitute any major obstacles to co-operation. Finally, the study shows that the larger urban municipalities are perceived as central nodes for inter-municipal collaboration in this area.