The journal Högre utbildning (HU) celebrated its 10th anniversary in 2021. To mark the occasion, the editorial team conducted a review of contributions published between 2011 and 2021. This article presents the results of the review along with reflections on HU’s mission to promote the development of knowledge about higher education within a Swedish and Nordic context. Since its inception in 2011, HU has established itself as a key publishing channel for both academic studies on higher education and practice-oriented development projects focused on teaching and learning in higher education. During its first decade, the journal has published 142 contributions by 262 authors from a wide range of institutions and disciplinary backgrounds, reflecting HU’s broad target audience and multidisciplinary focus. The analysis reveals that the majority of contributions are written in Swedish and focus on teaching-related issues within the humanities, social sciences, and teacher education. The most commonly employed methods are qualitative studies and literature reviews, while mixed methods and systematic reviews are less frequent. Despite a growing number of publications and downloads, the review identifies a need for more contributions from fields such as natural sciences, technology, and health sciences/medicine. While HU maintains its Swedish and Nordic perspective, it is encouraging to note that the proportion of submissions written in English has increased. To foster critical reflections on issues in higher education, the journal introduced a new category in 2021, In-depth Discussions, which has resulted in several valuable contributions. HU’s flexible submission formats allow for both overarching and practice-focused issues concerning teachers and students to be highlighted. The journal has the potential to act as a bridge between different research fields and to help illuminate various contexts within the broad and complex landscape of higher education research.

Tidskriften Högre utbildning (HU) firade sitt 10-årsjubileum 2021. Redaktionen genomförde i samband med detta en granskning av de bidrag som publicerats under perioden 2011–2021. I denna artikel presenteras resultaten av granskningen och reflektioner över HU:s uppdrag att främja kunskapsutveckling inom högre utbildning i ett svenskt och nordiskt sammanhang. Sedan starten 2011 har HU etablerat sig som en central publiceringskanal för såväl vetenskapliga studier av högre utbildning som för praktiknära utvecklingsprojekt kring undervisning och lärande inom akademisk utbildningssektor. Tidskriften har under sitt första decennium publicerat 142 bidrag av 262 författare från ett brett spektrum av lärosäten och disciplinära bakgrunder, vilket speglar HU:s breda målgrupp och mångvetenskapliga fokus. Analysen visar att majoriteten av bidragen är skrivna på svenska och fokuserar på undervisningsnära frågor inom humaniora, samhällsvetenskap och lärarutbildning. De vanligaste metoderna inkluderar kvalitativa studier och litteraturstudier, medan mixed methods och systematiska översikter är mindre vanliga. Granskningen visar således behovet av fler bidrag från ämnesområden som naturvetenskap, teknik och vård/medicin, trots att det skett en ökning både av antalet publiceringar och av nedladdningar under perioden. HU:s bidragsformer möjliggör att såväl övergripande som praktiknära förhållanden för lärare och studenter kan belysas. För att främja kritiska reflektioner kring frågor inom högre utbildning introducerades 2021 en ny bidragskategori, Fördjupad diskussion, vilket har resulterat i ett antal värdefulla och tankeväckande inlägg. Tidskriften har över tid utvecklat en potential att fungera som en brygga mellan olika forskningsfält och kan därigenom bidra till att synliggöra en mängd sammanhang i det breda och komplexa landskap som forskning om högre utbildning utgör. I det sammanhanget välkomnar vi att andelen engelskspråkiga bidrag har vuxit, även om HU värnar sitt svenska och nordiska perspektiv. 

I Den okunnige läraren. Fem lektioner i intellektuell frigörelse beskriver Jacques Rancière (2011 [1987]) hur en lärare vid 1800-talets början kunde resonera om sin undervisning. Det viktigaste, tycks denne lärare mena, är att förmedla sin egen kunskap till sina elever. Det gäller för dem att gradvis uppnå samma nivå som läraren: ”… lärarens väsentliga handling var att förklara: att frilägga kunskapens enklaste element och få deras principiella enkelhet att stämma överens med den faktiska enkelhet som kännetecknar unga och okunniga människors medvetanden” (9). Denna imaginäre lärares pedagogiska grundsyn har ekon in i vår egen tid och det som denne säger framstår troligen som rimligt även för många idag. Enligt denna grundsyn handlar undervisningen om att förmedla kunskap och att forma medvetanden, att successivt leda eleverna från det till synes enkla till det mer sammansatta genom en process som kännetecknas av kunskapsprogression. Rancière kallar detta för ”förklararens ordning” eftersom det anses vara nödvändigt att just förklara. Det räcker inte med undervisningsmaterialet vilket vanligen är boken, utan det anses även krävas en muntlig intervention. Förklararens egenartade konst, skriver Rancière, är samtidigt avståndets konst: ”Lärarens hemlighet är att han vet hur man identifierar avståndet mellan det undervisade materialet och det subjekt som instrueras, samt avståndet mellan att lära sig och att förstå. Förklararen är den som upprättar och upphäver avstånd, som mäter upp det och sedan låter det sugas upp i sina egna ord.” (11–12)...

Visuality is a concept that crosses boundaries of practice and meaning, making it an ideal subject for interdisciplinary research. In this article, we discuss visuality using a fragment from a video meeting of television producers at Swedish Televisions group for programming in Swedish Sign Language. This example argues for the importance of recognizing the diversity of analytical and practice-derived visualities and their effect on the ways in which we interpret cultures. These different visualities have consequences for the methods and means with which we present scholarly research. The role of methods, methodology, and analysis of visual practices in an organizational and bilingual setting are key. We explore the challenges of incorporating deaf visualities, hearing visualities, and different paradigms of interdisciplinary research as necessary when visibility, invisibility, and their materialities are of concern. We conclude that in certain contexts, breaking with disciplinary traditions makes visible that which is otherwise invisible.

Kommunikation och rätt är ett ständigt aktuellt ämnesområde i såväl den vardagliga som den offentliga debatten och det är ett ämne där många har mycket bestämda synpunkter. Det kan exempelvis gälla frågor om vad man får och inte får säga i vissa rättsliga, politiska eller sociala sammanhang, hur man får säga vissa saker och framförallt hur man inte får säga dessa, samt frågor om vem eller vilka som har rätt att uttrycka någonting överhuvudtaget. Det handlar om rätten till det egna uttrycket och om normer för kommunikation men även om hur normer för interaktion i allmänhet kommuniceras. Inte minst syns detta intresse inom populärkulturen med det massiva publikstöd som finns för nästan allting som har med kriminalitet och rätt att göra, vare sig det tar formen av litteratur, film och TV eller dataspel. I denna samling essäer adresseras flera av dessa frågor på ett teoretiskt och empiriskt sätt. De teorier som berörs sträcker sig från Austin och talaktsteorin, till Bourdieu, Foucault och vidare till Lévinas. De empiriska områden som behandlas är olika situationer där paradoxer lyfts fram: t ex rättsliga situationer där ord står mot ord eller politiska situationer där man kan fråga sig rättvisan i att använda vissa ord. Den tänkta publiken för denna bok är människor som i sina studier, sin forskning eller i sin yrkesutövning kommer i kontakt med frågor om kommunikation och rätt och som vill ta del av några aktuella teoretiska och empiriska reflektioner. Essäerna presenterar inte forskningsresultat i den meningen att de leder till konkreta slutsatser och handfasta råd om hur man bör göra i vissa situationer, utan syftar snarare till att gå in i några olika debatter för att ställa frågor, presentera tolkningar och utveckla vilka problem som aktualiseras i dem. Värdet av ett sådant tillvägagångssätt blir troligen tydligast för den som vill bilda sig och fördjupa sin kunskap inom området.

The mission of the world wide movement of skeptics is to combat pseudo science. Skeptics in Sweden are organized in the association Vetenskap och Folkbildning (Eng. Science and Popular Education) and around the journal Folkvett (Eng. Popular Wisdom). The active members of the organization intervene in the public sphere through revealing and ”debunking” claims to scientificness that do not match the standards of scientific epistemology and methods set up by the organization. These revelations are often pronounced in dramatic and moralizing terms where distinctions are made between science that is good or bad, true or false. The revelations and debunkings are made with the motivation that they perform an important function in order to maintain belief and legitimacy in science and democracy. The organization has received ideological support both from the scientific community and from the media. In this study skeptics in Swedish society are focused in order to understand their conceptions of science and of science communication. Analytical focus is on their epistemology, their methods for revealing and debunking pseudo science, and the narrative structure that such revelations are following. Furthermore, focus is also on their conceptions of the public and of the public sphere. This critical study is grounded in science communication and science and technology studies. The critique is that skeptics are monopolizing science as well as popular education and that they thereby show intolerance for varieties and differences in both these realms. They are also criticized for assuming a role of acting as the epistemological police unit in the public sphere.

Boundary crossing in undergraduate and graduate learning environments is still a relatively unstudied phenomenon, at least in comparison with the attention given to studies of interdisciplinary research. The research reported here focuses on learning environments in the context of Swedish higher education and is based on interviews and fieldwork at two interdisciplinary programs at two universities. The main findings are summarized in twelve themes which represent different ways of understanding the complexity of boundary crossing in pedagogical practice. We identify the shifting conjunctures of higher education in which key notions such as boundary crossing can demonstrate a strong attraction as well as its opposites in the form of strong rejection.

Det offentliga samtalets dynamik och förändring står i blickpunkten för projektet Samtal i samhället. På vems villkor? Forfattarnas intresse är att med dialogteoretiska och samtalsanalytiska begrepp och metoder studera dynamiken inom och mellan olika offentliga arenor. Delprojekten inriktar sig på diskurser där frågor om ansvar, säkerhet och risk, moral och politik står i fokus. Artikeln avslutas med en jämförelse mellan retorik och kommunikationsforskning.