Hur det kunde ha gått till uppmärksammar samhällsförhållanden under två epoker i den svenska industrihistorien; dels den förindustriella under andra halvan på 1800-talet och början på 1900-talet, dels den högindustriella på 1950- och 1960-talen.[Bokinfo]

"Hur det kunde ha varit" berättar inte bara vad som kommer fram om det förflutna utan också hur människor handskas med egna och andra personers minnen då historia skapas.

Denna bok vill sätta sökarljuset på rumsliga förtsättningar och på vad byggnader och lokaler, deras utformning och historia, kan betyda för kommunledningens praktik. För detta ändamål har vi besökt fjorton kommuner i östra Götaland och där samtalat med kommunledande personer kring rummets betydelse: Finspång, Motala, Linköping, Söderköping, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Norrköping, Mjölby, Boxholm, Ödeshög, Vadstena, Ydre, Kinda samt Vimmerby.

I den här rapporten behandlas en i kommunsammanhang ständigt aktuell fråga, nämligen samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän. Sådant samarbete måste organiseras lokalt i varje enskild kommun, eftersom staten inte reglerar det i kommunallagen eller på annat sätt. Ledande politiker och tjänstemän har skilda förutsättningar. Politikerna är förtroendevalda på så sätt att de får sina uppdrag utifrån de förtroenden de åtnjuter i sina partier och i den majoritet som de ingår i. Tjänstemän anställs av politiker och tilldelas uppdrag utgående från sina yrkesmässiga meriter. Utifrån sina skilda förutsättningar möts politiker och tjänstemän och förväntas få till stånd ett bra samarbete. Det är inte alltid som detta fungerar väl. Det är bakgrunden till denna rapport och den temastudie som ligger till grund för den.

I temastudien har tre frågeställningar uppmärksammats. Den första bestod i att kartlägga vilka slags besvärligheter som kan uppstå i samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän. Den här delen av studien genomfördes med hjälp av enskilda intervjuer med femtiofem ledande politiker och tjänstemän i tio kommuner. Studien har avrapporterats i Erfarapport 3: Dilemman i samarbete mellan politiker och tjänstemän.

Den andra frågeställningen bottnade i en iakttagelse att långvariga och till synes stabila och väl fungerande samarbeten mellan politiker och tjänstemän kan leda till förnyelsesvårigheter. Sådana iakttagelser gjorde oss nyfikna på hur man kan förena stabilitet och samförstånd i kommunledningen med idéutveckling och nytänkande i kommunens utveckling, vilket ledde till en fördjupande studie som resulterade i ytterligare en rapport från temat. Rapport 14 Stabil utveckling – samförstånd kring nya snarare än gamla idéer.

Den tredje frågan handlar om hur samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän organiseras i kommuner och framför allt vilken vikt man lägger vid att å ena sidan lokalt samtala om roller och samspel och därmed organisera samarbetet utifrån ett rolltänkande respektive att å andra sidan bygga samarbetet på så kallad personkemi i en tro att detta skapar förtroendefulla relationer. Den här frågan fick näring i de båda nyss nämnda delstudierna och är den här rapportens huvudfråga. I syfte att få näring till frågan har vi besökt tre kommuner.

Utifrån våra samtal i kommunerna fick vi en bild av att samarbete inte bara mellan politiker och tjänstemän utan också mellan andra aktörer präglas av olika idéer om hur samarbete skall ordnas. I en av kommunen strävade man efter samarbete byggt på förtroende och personkemi. I den andra kommunen fick vi tydliga intryck av att man byggde samarbete på respekt för varandras roller och på förtroende mellan människor som rollinnehavare. I den tredje kommunen var det också respekt för varandras roller och tydliga gränsdragningar, tillsammans med en pragmatisk hållning, som var grunden för samarbetet. Vi tyckte oss också kunna notera skillnader när det gäller hur man går tillväga när man bygger samarbete. I den först nämnda kommunen tycktes det inte finnas någon tradition att prata med varandra om hur samarbete skall ordnas. Sådana dialoger hade förekommit i den andra kommunen liksom i den tredje.

Utifrån våra iakttagelser och analyser sluter vi oss till att det kan finnas risker i att bygga samarbete på personliga relationer mellan individer. Det blir bräckliga konstruktioner som är känsliga för personskiften. Den risken är mindre om man bygger samarbetet på roller och framför allt då på genomdiskuterade roller.

Samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän byggs upp lokalt i kommuner. Ibland fungerar detta bra, ibland mindre bra. I de sammanhangen framförs det bland kommunföreträdare bilder av hur samarbetet idealt borde organiseras och praktiseras. Baserat på intervjuer i några kommuner där samarbetet mellan ledande politiker och tjänstemän inte har fungerat väl har vi i den här rapporten för avsikt att beskriva baksidor av de till synes ideala bilderna.

Vi kommer därför att beskriva en rad dilemman i samarbetsrelationerna. Med dilemman menas de valsituationer som man har när det gäller att handskas med förutsättningar för samarbete, förutsättningar som inte pekar ut några självklara val och som erbjuder möjligheter, men som också kan leda till bekymmer beroende på hur man väljer att handskas med dem. Vi har valt att gruppera våra iakttagelser i tre grupper av dilemman.

Den första gruppen kallar vi för rolldilemman och de pekar på förutsättningen att samarbete mellan ledande politiker och tjänstemän inte är formellt reglerat i kommunlagen utan att det är upp till varje kommun att göra denna rollbestämning. Den andra gruppen kallar vi för relationsdilemman och de handlar om att samarbete ytterst handlar om relationer mellan människor. Sådana relationer kan påverkas exempelvis vid majoritetsskiften och när långvariga samarbeten bryts.

Den tredje gruppen av samarbetsdilemman benämner vi helhetssynsdilemman. De sätter fokus på att samarbete mellan politiker och tjänstemän å ena sidan handlar om kommunens verksamhet som helhet och å andra sidan om skilda verksamheter.

Vad kan hända i ett samhälle där det finns en blomstrande upplevelseindustri kopplad till ett kulturarv? Det är den fråga som författarna till Astrid Lindgrens världar i Vimmerby belyser ur en rad perspektiv. Vimmerby är fokus för deras fallstudie och de skildrar utvecklingen av lokalsamhället och den framväxande besöksnäringen kring Astrid Lindgren och hennes författarskap.

Att lämna chefsjobb är ett resultat av ett forskningsarbete ingående i projektet Chefersrörlighet i organisationer inom Helix. Helix är ett VINN Excellence Center vid Linköpings universitet med den centrala uppgiften att skapa en arena för forskning och innovation där forskare från olika discipliner kan samverka med företag och organisationer för att utveckla nya kunskaper och metoder om rörlighetens betydelse för lärande, hälsa och innovationer. Arbetet bakom den här rapporten startade hösten 2008 som en del av projektet chefers rörlighet som startade hösten 2006. Följande parter inom Helix har deltagit i projektet: Finspångs kommun, Industrikompetens, Linköpings kommun, Mjölby kommun,Norrköpings kommun, Siemens, Toyota BT Products AB och Unionen på Saab. I projektet har vi arbetat med en interaktiv forskningsansats vilket förenklat betyder att medverkande forskare och deltagare från parterna tillsammans har skapat ny kunskap. Deltagarna från parterna har varit: Gunnar Mångsbro, Anders Granberg, Eva Pettersson, Peter Jonsson, Katarina Nyhammar, Kerstin Arwenhed, Eva Kullbjer, Jan Kovacs, UlricaNorman, Stig Karlsson, Mia Kling, Anna Skogens och Maria Söderberg. Vi från projektet vill framföra ett stort tack till alla personer som har ställt upp på intervjuer. Utan er medverkan hade vi inte kunnat genomföra projektet. Tack så mycket!

Med chefers rörlighet i organisationer menas hur personer rör sig in i, mellan och ut ur chefsbefattningar. Sådan rörlighet kan ibland uppfattas som problematisk. Det kan vara ett problem om det är för stor rörlighet och att detta uppfattas som utslag för bekymmer i organisationen ifråga. Det kan också vara ett problem på så sätt att det kan vara svårt att hitta ersättare och att det kan skapa oro bland anställda. Det går också åt energi att rekrytera nyapersoner till chefsjobb.

Det kan också uppfattas som ett problem på motsatt sätt, dvs. att det anses vara för lite rörlighet bland personer på chefsbefattningar, vilket antas medföra att verksamhet och andra förhållanden inte utvecklas tillräckligt.

Chefers rörlighet i organisationer kan vidare vara problematiskt på så sätt att man och kanske framför allt personer som arbetar med personalfrågor inte alla gånger vet hur man skall handskas med frågor om sådan rörlighet, såsom hur man får till stånd rörlighet bland personer som har chefsuppdrag eller hur man skall handskas med situationer där personer lämnar chefsuppdrag.