I Sverige har kommunerna ett stort ansvar för barn och ungas utbildning. Vårdnadshavare har rätt att välja skola åt sina barn och kommunen ska i möjligaste mån ta hänsyn till dessa val vid placering. Hur skolplacering och skolval organiseras varierar dock mellan olika kommuner. I Norrköpings kommun infördes obligatoriskt skolval 2020, för både förskoleklass och årskurs 7. Motiven till att införa obligatoriskt skolval var att säkerställa vårdnadshavares rätt att välja skola och att skapa ett mer rättssäkert, transparent och förutsägbart system.

Norrköping är liksom de flesta andra kommuner format av segregation, boendes levnadsvillkor skiljer sig väsentligt åt mellan olika geografiska områden. Tidigare forskning har visat ett tydligt samspel mellan elevers val av skola och samhällets segregationsmönster. Inför införandet av obligatoriskt skolval i Norrköpings kommun fanns hos politiker och tjänstepersoner både förhoppningar om minskad segregation, genom möjlighet att välja skola, och farhågor om att skolval riskerar att reproducera segregation.

Mot denna bakgrund handlar föreliggande rapport om hur obligatoriskt skolval införts, organiserats och upplevts i Norrköpings kommun. Rapportens fokus är på segregation, politiska ambitioner och organisatoriska motiv, samt hur elever själva resonerar kring sina val av skola. Studien bygger på intervjuer med politiker, tjänstepersoner samt rektorer och elever vid skolor i olika områden som är geografiskt nära varandra, men med olika socioekonomiska förutsättningar.

Rapportens resultat visar att det obligatoriska skolvalet inneburit skolplaceringar enligt en algoritmbaserad modell, med kriterier för skolplacering och fasta bytesperioder. Det samordnade skolvalet där även fristående skolor ingår har också ökat kommunens överblick över behovet av skolplatser. Andelen vårdnadshavare som väljer skola är betydligt högre än innan skolvalet blev obligatoriskt och tjänstepersonerna som arbetar med skolplaceringar upplever med det nya systemet en ökad tydlighet och rättssäkerhet i hur val och placeringar går till.

I relation till segregation visar rapporten att skolvalet inte minskar segregation. Snarare riskerar obligatoriskt skolval att förstärka skillnader mellan skolor när det gäller elevers och bostadsområdens socioekonomiska förutsättningar. Tre mekanismer för hur denna förstärkning går till urskiljs i studien: åtskillnad mellan aktiva och passiva väljare, kategorisering av skolor som tillvals- och frånvalsskolor, samt rykten och föreställningar om skolors olika sociala status, elevsammansättning och upplevda trygghet.

Rapporten visar också att eleverna framför allt väljer skola utifrån sociala faktorer såsom kompisars val, närhet och resväg till skolan, familjens åsikter, syskons erfarenheter, skolors rykte, upplevd trygghet och om skolan har en särskild profil, till exempel idrott, som tilltalar utifrån elevens intressen.

Eleverna upplever möjligheten att välja skola som positivt, men också stressande. Intervjuer med elever som blickar tillbaka på sitt val av skola visar att de flesta elever är nöjda med sitt val, att kompisrelationer är fortsatt viktiga för trivsel och att rykten påverkar deras uppfattningar om olika skolor, men att de egna erfarenheterna av skolan betyder mer än omgivningens uppfattningar. För eleverna innebär skolval framför allt en möjlighet att påverka hur väl de kommer att trivas under skoltiden, men skolvalet uppfattas inte som avgörande för deras långsiktiga möjligheter till fortsatta studier eller arbete.

Rapporten visar att det obligatoriska skolvalet har lett till fler aktiva val av skola, en ökad transparens och rättssäkerhet i skolplaceringsarbe­tet och förbättrade planeringsförutsättningar. Samtidigt visar resultaten att obligatoriskt skolval snarare stärker än bryter segregationsmönster och innebär en ökad press på elever och vårdnadshavare att välja. Trots obligatoriskt skolval kvarstår att vårdnadshavare har ojämlik tillgång till information och möjligheter att göra strategiska val. En utmaning för kommunens möjligheter att planera och genomföra skolplaceringar är att friskolor har egna kösystem.

Avslutningsvis presenteras rekommendationer för att utveckla skolvalssystemet i kommunen för att möjliggöra aktiva skolval, öka elevers möjligheter att ta sig till skolor i andra delar av staden, stärka kommunens planeringsförutsättningar och motverka ojämlika effekter av skolvalet i relation till segregation.

This study explores how hiring managers and HR recruiters negotiate issues of diversity and inclusion– specifically gender and ethnicity – during recruitment processes within a large Swedish corporation.Drawing on a Foucauldian approach, it examines the interplay of power, knowledge, learning, and truthin these negotiations. The study contributes to critical management research on diversity and inclusion inrecruitment. Based on ethnographic observations of 20 meetings across seven recruitment processes, thearticle illustrates how informal learning and power/knowledge dynamics shape understandings of diversityand inclusion. Findings show that the recruiters and managers’ understanding of diversity in the workplace arenarrow. They focus on surface-level diversity – primarily European nationalities and binary gender identities(counting men and women) – while overlooking more nuanced understandings. Although hierarchicaldifferences between managers and recruiters pose challenges, informal learning does occur to some extent,as both parties influence each other’s views on diversity during recruitment. Nevertheless, opportunities forreflexive and critical learning are often missed due to prevailing power/knowledge relations, which hinderdeeper engagement with diversity and inclusion.

In this article, we examine how the situation for contemporary poor EU migrants is framed by social work professionals involved in initiatives funded by the Fund for European Aid to the Most Deprived in Sweden. Through 16 semi-structured interviews with these professionals, the research questions guiding the analysis concern how they describe and frame the needs of poor EU citizens living in precarious conditions, emphasizing work as a social right as well as how they navigate the EU policy guiding their work. The analysis is informed by frame analysis as analytical approach, with a focus on identifying diagnostic and prognostic framing. The findings presented highlight the professionals’ strategies in stretching EU policy frameworks to support the category of poor EU citizens in Sweden. The results point to how professionals make use of their discretion to meet the livelihood needs of poor people by claiming their right to work.

Inclusion and diversity (D&I) are crucial themes for organizations aspiring to be seen as attractive employers. Organizations develop policies and strategies regarding how to develop a diverse workforce (Dean and Zamora 2022). Ortlieb and Sieben (2013) argues that ethnic minorities in various ways is a ‘critical resource’ for organizations today. One way of addressing, attracting, and retaining this critical resource is for companies to develop a solid D&I image. Romani (et al., 2019) argues that diversity measures may reproduce inequalities in organizations, by benevolent, yet potentially discriminating rationalities that positions marginalized groups as inferior, strengthening the hierarchical order in organizations rather than challenges it.  

Against this background, we seek to critically scrutinize how values of D&I is negotiated in the relationships between hiring managers and HR recruiters in a large company in Sweden. The aim is to gain knowledge about how hiring managers and HR-recruiters negotiate D&I in recruitment processes. The following research questions has directed our attention in the analysis:

- What meaning is ascribed to diversity and inclusion in recruitment processes?

- What categories are negotiated as part of diversity and inclusion in the organization and how are these categories constructed and their meaning negotiated?  

Social inkludering och livslångt lärande utgör nyckelområden inom den Europeiska unionens arbetsmarknads-, utbildnings- och socialpolitiska områden. I denna artikel undersöks hur professionella inom EU-finansierade insatser riktade till utsatta EU-migranter i Sverige arbetar med att främja lärande för social inkludering för målgruppen. Analysen är inspirerad av Foucaults begreppsapparat kring styrningsrationaliteteroch makt. Syftet är att bidra med kunskap om lärande riktat mot utsatta grupper som ska lära sig att bli socialt inkluderade. I artikeln analyseras vilka problembilder, utmaningar och möjligheter för lärande som lyfts fram inom EU-finansierade sociala insatser samt vilka pedagogiska rationaliteter och tekniker som ligger till grund för fostrandet av projektens deltagare. Det empiriska underlaget för artikeln är 16 kvalitativa intervjuer med personer som på olika vis är involverade i de EU-finansierade insatserna. Ett av studiens huvud-sakliga resultat handlar om två olika rationaliteter för lärande som identifierats; individorienterat lärande samt strukturellt inriktat lärande. Det individorienterade lärandet handlar om fysisk och psykisk ohälsa sprungen ur projektdeltagarnas leverne. Det strukturellt orienterade lärandet handlar om att främja medborgar-kunskap – kunskap om vilka rättigheter och skyldigheter som finns i Sverige och Europa − för att främja gruppens deltagande i samhällslivet och demokratin.

The aim of this article is to gain knowledge about how people engaged in EU-funded social initiatives targeting poor EU migrants in Sweden reason about the meaning, hardships, and possibilities they ascribe to the concept of social inclusion. The empiricalmaterial consists of a key policy and interviews with staff involved in these social initiatives. The analytical approach is constructionist, inspired by Foucault, focusing on how target groups are constructed, problematised and governed as learners not yet socially included in society or the labour market. In the concluding discussion, the results are discussed in relation to Levitas’ thoughts on social inclusion. Key results indicate that discourses on the national and EU level can both facilitate and hinder learning and social inclusion for vulnerable citizens. The article concludes that free mobility within the EU makes belonging and responsibility a complex issue for those engaged in learning for social inclusion.

Den självständige forskaren porträtteras inte sällan som någon som kan tänka kritiskt och kreativt, är noggrann, intellektuell och besitter en extraordinär förmåga att granska och bedöma komplexa företeelser och frågor. Att kunna visa på självständighet som forskare är ett viktigt värde inom många akademiska sammanhang, exempelvis när någon ansöker om docentur. Självständighet som ett värde är också högst framträdande i högskoleförordningen, där det framhålls att den som ska erhålla en doktorsexamen ska visa på intellektuell självständighet. I detta sammanhang är det viktigt att vi frågar oss vilka potentiella utmaningar och möjligheter just självständighet som ett akademiskt värde kan innebära för forskare tidigt i karriären.

I detta kapitel riktar vi uppmärksamhet mot en central social rättighet som har en lång historik och som länge varit tätt knuten till välfärdsstaten och dess utveckling: rätten till arbete. Mer specifikt fokuserar vi på rätten till arbete i en samtida EU-kontext och de särskilda utmaningar som följer i spåren av att fattiga EU-medborgare nyttjar rätten att röra sig fritt inom unionens gränser. Den fria rörligheten ger inte automatiskt rätt till fullt stöd från välfärdssystemet i den medlemsstat dit EU-medborgaren sökt sig, vilket innebär en risk för att olika behov av stöd och välfärd inte tillgodoses. Det innebär att den fria rörligheten skapar en rad utmaningar för den nationella välfärdsstaten. För att möta dessa utmaningar har EU bland annat instiftat en fond, Fonden för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt (Fead), som vi undersöker närmare i detta kapitel. Fonden finansierar sociala insatser riktade mot utsatta EU-medborgare i medlemsstaterna, däribland Sverige. I kapitlet presenterar vi en analys av intervjuer med projektpersonal verksamma inom projekt finansierade av Fead, där vi undersöker hur de beskriver sitt arbete och de strategier de utvecklar för att tillvarata utsatta EU-medborgares sociala rättigheter.

This article reports on a reality TV series, Sweden’s best employment service, broadcaston Swedish public service television in 2018. The purpose was to investigateongoing political transformations in the Swedish welfare model. The series focusesnot only on unemployment, the unemployed and their life situation but more specificallyon the organisation of the Swedish Public Employment Service (PES) asreflected at a local PES office. Informed by a cultural studies approach to the politicsof popular culture, the aim of this article is to examine how the makeover is stagedin the series. The article focuses on how the unemployed are positioned in the seriesin a setting of organisational change initiated at the local PES office. The analysisprovides insights into how the makeover is staged and initiated in reality TVand illustrates how the unemployed are positioned as willing and able to work andto actively seek opportunities. The unemployed are not the primary target for themakeover in the series. The makeover is primarily directed at the organisation of thePES and its managers. Consequently, unemployment is presented in the series as notonly a concern for the individual citizen but also for society.

The purpose of this study is to gain knowledge about how staff and project leaders working in EU-financed social initiatives targeting ‘vulnerable EU-migrants’ in Sweden formulate what is to be done under the banner of social inclusion. I investigate how the interviewed staff and project leaders reflect upon the many meanings, hardships, and possibilities they ascribe to the concept of social inclusion. Inspired by the works of Michel Foucault and Carol Bacchi I adopt a discourse-oriented governmentality perspective focusing on how the target group ‘vulnerable EU-migrants’ are constructed and problematized as not yet being able to socially include in society or on the labour market and how they are governed towards becoming includable. The empirical material consists of relevant EU policy and sixteen qualitative interviews with staff and project leaders of the social initiatives targeting vulnerable EU-migrants. The analysis consists of two parts focusing on social inclusion for this target group. First, I scrutinize how the interviewees and EU policy formulate their main understandings of what problems ‘vulnerable EU-migrants’ in Sweden are facing. A key question here is how the target group are positioned as problematic in relation to discourses of social inclusion – how are they problematized as excluded? Secondly, I focus on how the target groups are governed towards becoming includable. Here I scrutinize how the target group is constructed as in need of learning how to become included in society and on the labour market and what techniques of governing are deployed to facilitate such learning.