I den samtida synen på kön som identitet sker ett avgörande skifte i relation till feminism. Centrala delar av det som feministisk teori har synliggjort försvinner, begreppet blir meningslöst och analytiskt obegripligt. Men transkvinnors erfarenheter avslöjar inte kvinnors positioner, utan manlighetens villkor.

Konspirationsteorin om ”folkutbytet” vinner allt fler anhängare. Men fantasin om att återvända till en ursprunglig kultur finns inte bara hos extremhögern – den går igen i det akademiska trendbegreppet dekolonisering, skriver Catrin Lundström.

I denna bok har vi samlat ett 40-tal texter som tillsammans speglar Sveriges utveckling under 2000-talets första decennier utifrån en historisk och internationell inramning med fokus på ras och kön. I en nyskriven inledning reflekterar vi över våra egna resor inom det antirasistiska och feministiska forskningsfältet under samma tidsperiod. Hur togs intersektionalitetstänkandet emot i Sverige och vad hände egentligen med rasbegreppet? Är antirasismens storhetstid över nu? Och finns det inbyggda motsättningar mellan den antirasistiska och feministiska forskningen?   

Grundtemat i texterna utgörs av storheterna ras och kön, som vi tror att framtiden och dess utmaningar i hög grad kommer att kretsa kring. Texterna handlar bland annat om invandringen och de demografiska förändringarna, om antirasismen och den vita kvinnan, om våldsamma maskuliniteter, om extremhögerns uppsving och diskursen om "folkutbytet", om krigen i Ukraina och Gaza och de nya politiska skiljelinjer som de har genererat samt om själva rasbegreppet i sig.

Att en stor del av den manliga, vita arbetarklassen förenats bakom högerpopulismen är inte den klasskamp som Marx förutspådde. Är det dags att ge upp idén om den rebelliska arbetaren?, skriver Catrin Lundström.

Efter femtio år av inomfeministisk kritik har svarta feminister i USA tröttnat på att hänga ut den vita kvinnan som feminismens ”bad object”. Fokuset på vita kvinnors rasism har nått en återvändsgränd, menar de, och frågar sig varför det svarta patriarkatet så ofta saknas i intersektionella maktanalyser. För att komma till rätta med våldet mot svarta kvinnor hjälper det ju inte att peka på vita kvinnors potentiella rasism. Catrin Lundström ser en cirkel slutas.  

Ofta ställs krav på att feminismen bör ta sig an alla samtidens frågor, som hbtq-kamp, miljökamp, antirasism, fredskamp och pojkars situation. Annars är det “vit feminism” sägs det. Men om feminismen är allt – vad blir då kvar av kvinnors kamp?

Vem är hon och vad står hon för? Fröken Snusk har blivit en symbol för endera fascination eller det ultimata beviset på en kultur i förfall. Är det den vita arbetarklassfemininiteten som ställer till det, undrar Catrin Lundström.

Många blev förvånade när Gunilla Persson fick oväntat besök av Kronofogden på hotellrummet morgonen efter hennes uppträdande i Melodifestivalens sista deltävling. Fast faktum är att verkligheten för många Hollywoodfruar är ganska bister under den glättiga ytan, skriver Catrin Lundström, biträdande professor i etnicitet och migration.

Rasismen har fått ett kvinnligt ansikte. Hon kan heta Karen, Becky, den tysta vita kvinnan, den sköra vita kvinnan, den gråtande vita kvinnan, den vita patriarkala kvinnan, den vita feministen. Inom akademin anses den vita kvinnan numera vara huvudproblemet. Det här har gjort att den vite mannen kunnat segla upp som den brune mannens räddare. Det här är långt ifrån vad Spivak menade, skriver Catrin Lundström.