Den här rapporten handlar om Riksidrottsförbundets (RF) och regeringens satsning på idrott i så kallade utsatta områden. Syftet med undersökningen är att skapa förståelse för hur satsningen, Idrottsklivet, utformas i spänningsfältet mellan ambitioner om dels inkludering av barn och unga samt rekrytering av ledare och föreningsutveckling, dels brottsförebyggande effekter. I det avseendet är syftet också att skapa förståelse för hur olika aktiviteter och relationer blir möjliga genom satsningen samt att skapa förståelse för den idrottspolitiska dynamik inom vilken satsningen blir till och som satsningen är med att forma. Undersökningen har genomförts med ett etnografiskt förhållningssätt och består av analyser av policydokument, massmedia, fokusgruppsintervjuer, intervjuer och observationer av de sammanhang där Idrottsklivet blir till. 

I rapporten analyseras hur Idrottsklivet framställs i nyhetsmedia och offentlig debatt med fokus på dess förväntade samhällsnytta, och hur dessa aspekter av idrott som ett medel för att förebygga brott blir en del av statens politik mot utanförskap. Men samtidigt är talet om brottsförebyggande effekter inte framträdande i det vardagliga arbetet, utan förstås som indirekta bieffekter av inkludering i idrotten och välfungerande föreningar. Särskilt får brottsförebyggande effekter betydelse genom satsningens geografiska avgränsning till områden som definieras som utsatta enligt den så kallade polisens lista. I rapporten analyseras också hur regeringens villkor för satsningen förhandlas och hanteras av RF, förbund, distrikt och föreningar. Avgränsningen innebär olika utmaningar av vardaglig, konkret och administrativ karaktär, som återspeglar en mer principiell fråga om idrottsrörelsens självbestämmande och hur det begränsas genom regeringens villkor. 

Satsningens organisering präglas av en mångfald av flöden och rörelser, av pengar, människor, erfarenheter och kunskap, som kanaliseras och styrs på olika vis. Den överskrider geografiska, tidsmässiga och organisatoriska gränser och sprids på så vis i många delar av idrottsrörelsen och i samhället. Dessa flöden sammankopplar samhällsaktörer, särskilt kommuner, som i sin tur påverkar den verksamhet som bedrivs i namn av Idrottsklivet. Många lokala idrottsföreningar framträder som lokala sociala infrastrukturer för barn och unga i det upplevda tomrummet av fritidsgårdar eller socialtjänst. Där får föreningsutveckling en specifik och lokal innebörd av områdesutveckling, där brottsförebyggande är en sammanvävd del. Satsningen skapar också utrymmen för motstånd och möjligheter för alternativa perspektiv och röster inom idrottsrörelsen, där sammansättningen av erfarenheter, förståelse, relationer och engagemang kan påverka rörelsens utveckling. 

Avslutningsvis diskuteras satsningens utformning och omfattning i relation till dess politiska förväntningar. Den geografiska avgränsningen diskuteras som ett sätt att etablera en viss förståelse av samtidens ojämlikhetsproblem, som en fråga om brottslighet förlagd till specifika geografiska områden. Genom villkor som dessa utmanas idrottsrörelsens självbestämmande, vilket uppmärksammar frågor om civilsamhällets autonomi och demokratisk pluralism. Diskussionen uppmärksammar flera alternativa utvecklingslinjer där idrottsrörelsen kan ta frågor om social ojämlikhet på allvar och som utgångspunkt för arbete med inkludering, därför att det ligger i dess eget intresse – idrottsligt demokratiskt. Barn och unga i alla delar av samhället kan ses som resurser och deras inkludering som möjligheter för en stark rörelse.

Denna rapport undersöker nyttjandet av kommunala idrottshallar med hjälp av automatiskt insamlade rörelsedata från AI-utrustade kameror. Studien baseras på kvantitativ analys av aktivitets- och bokningsdata och kvalitativ analys av intervjuer och styrdokument. Syftet är dels att kartlägga hur hallarna faktiskt används, dels att undersöka vilka möjligheter och utmaningar den nya tekniken för med sig för kommunens arbetssätt och beslutsfattande.

Analyserna visar att det finns en genomgående skillnad mellan bokade tider och faktisk närvaro i hallarna. Hallarna används intensivt på vardagskvällar klockan 17–21 samt under helgförmiddagar, medan dagtid och sena kvällar präglas av låg närvaro trots att tider ofta är bokade. Säsongsvariationerna är förutsägbara: nyttjandegraden är stabil under skolterminerna men sjunker markant under sommaren och kring storhelger. Dessutom är skillnaderna i nyttjandegrad mellan hallarna stora. Analysen visar också att tid på dygnet är den starkaste förklaringen till lågt nyttjande och att nyttjande varierar påtagligt mellan olika föreningar.

Automatiskt insamlade rörelsedata ger en mer tillförlitlig och detaljerad bild av det faktiska nyttjandet än vad bokningsuppgifter ger. För att förstå det datamaterial som aktivitetsmätningarna gör tillgängligt krävs dock både metodologisk kompetens för att analysera den information som mätningarna ger och kontextkunskap om hallarna, föreningarna och platserna.

Den nya tekniken introducerar nya utmaningar kring integritet, juridik och förtroende mellan kommunen och föreningslivet. Upplevelser av övervakning bland föreningar är en viktig signal som behöver tas på allvar i den fortsatta implementeringen. Rapporten innehåller rekommendationer för implementering som lyfter fram betydelsen av ökad transparens, hallspecifika åtgärder och datadriven planering. Aktivitetsmätningar bör införas och utformas i dialog med föreningarna snarare än att användas som ett kontrollsystem.

This article addresses the contextual conditions for the implementation and development of public health work in local government administration. Given the crucial role of local governments in fostering holistic, community-based health strategies, the integration of public health initiatives into local political and administrative structures remains under-emphasized in both practice and research. Through focus group interviews in six municipalities, the study explores the institutional and organizational boundaries that shape the political and administrative context of local public health work. The findings reveal a gap between the strategic, municipality-wide work and the operational work focused on children and youth within welfare services, such as schools and social services. The challenges in implementing and developing local working methods for public health work in relation to the sectorized administration are particularly identified. This challenge is understood as a tension between traditional, sectorized welfare policies and cross-sectoral public health policies. The analysis underscores that a thorough understanding of the political and administrative context is essential for building effective public health strategies. The article advocates viewing local public health work as a dynamic process, emphasizing the importance of managing change rather than establishing a fixed order. Furthermore, we emphasize the significant need for continued practice-oriented research to develop an understanding of local public health work by integrating knowledge of interventions and medical aspects of health with contextual and implementation-oriented knowledge of the institutional and organizational conditions within local government organizations.

This chapter concerns how youth sports can be explored through a Foucauldian perspective on power, with a focus on social class and social exclusion. The aim is to present how such an approach can be conveyed to explore sport activities, how they are utilised as a means of governing, they take shape as effects of power relations, and form the conduct of subjects. To illustrate the approach, we direct attention to Midnight Football, a sports-based intervention promoted in Sweden. We base our exploration on ethnographic field notes from observations, transcribed interviews with stakeholder, coaches and participants, policy material, and media discourse. Discourse analysis and the analysis of governmental rationality can problematise and challenge such taken-for-granted notions of sport. The key point is to describe power and governing as integral parts of everyday practices and seemingly uncontroversial practices of sport. Sport practices are constituted by productive discourses of problematisation, technologies, and objectives, shaping domains and subjects becoming real as effects, constituting policy in practice. Our approach emphasizes that sport is intertwined with broader governing processes. Through these insights, we show how sport is shaped by, and in turn shape, power structures, rather than existing as an apolitical arena.

Svenska förtroendevalda spelar en viktig roll i att forma idrottens globala utveckling vid internationella beslutsbord. Men att engagera sig internationellt kan vara utmanande. Många internationella idrottsorganisationer har strukturer, arbetssätt och värderingar som skiljer sig från de svenska, vilket kräver att förtroendevalda kan navigera i komplexa och mångkulturella sammanhang. Utmaningarna kan handla om värdekonflikter vid representation, förtroende och legitimitet, samt vems intressen som företräds. Denna forskningsrapport syftar till att ge en djupare förståelse för svenska förtroendevaldas förutsättningar och villkor samt de utmaningar och möjligheter de möter på den europeiska och internationella idrottsarenan. Rapporten bygger på tre olika datamaterial och omfattar:

• 34 specialidrottsförbunds strategidokument för internationellt arbete.
• En kvantitativ enkät med 129 svenska förtroendevalda med europeiska och/eller internationella uppdrag (38 % kvinnor, 59 % män, 3 % utan angiven könstillhörighet).
• 16 kvalitativa intervjuer med förtroendevalda på exekutiva positioner i europeiska och/eller internationella idrottsorgans högsta beslutande organ.

I strategidokumenten är det inte alltid tydligt hur dokumenten vägleder handling och beslutsprocesser, vilket kan skapa osäkerhet kring dokumentens legitimitet. Resonemang om förtroendevaldas roller, legitimitet och mandat är sparsamma. Främst ligger fokus på svensk idrotts bidrag internationellt och mindre på hur den nationella idrottsrörelsen drar nytta av de förtroendevaldas internationella erfarenheter.

Utifrån enkätensvaren anser majoriteten (57 %) av de förtroendevalda att de främst representerar det europeiska/internationella förbundet, medan 30 procent anser att de representerar det nationella idrottsförbundet. Det vanligaste är att de förtroendevalda nomineras av det nationella specialidrottsförbundet och dess styrelse. Kompetens, lojalitet, nuvarande position, tidigare erfarenhet och personliga kontakter bedöms ha störst påverkan på vem som väljs till internationella uppdrag. De viktigaste skälen till förtroendevaldas vilja till engagemang uppges vara att bidra till utvecklingen av den egna idrotten eller den europeiska/internationella idrotten samt att utveckla den svenska idrottsrörelsen. De europeiska och internationella organisationerna uppfattas ha en måttlig efterlevnad av principer för good governance. Oegentligheter som mutor anses relativt ovanliga, medan vänskapskorruption och svågerpolitik upplevs vanligare förekommande. De förtroendevalda anser att de kan få relativt stort inflytande i sina uppdrag europeiskt/internationellt.

I intervjuerna identifierar vi komplexa utmaningar kopplat till mandat och representation. Vi kontrasterar ideal om good governance, som i intervjuerna associeras till svenska värden och arbetssätt, mot de auktoritära organisationsstrukturer och ledarskap som svenska företrädare beskriver som vanligt förekommande och utmanande på den internationella idrottsarenan. Resultaten visar också att idrottens självständighet kan påverkas av politiska beslut och maktstrukturer. 

Sammantaget pekar våra resultat på behoven av att förtroendevalda på den internationella arenan har förståelse för kulturella och politiska kontexter samt förmåga att hantera de komplexa utmaningar som uppdragen innebär. Resultaten bidrar med fördjupad kunskap om den svenska idrottsrörelsen på den internationella arenan och lyfter fram en mångfald med spänningar som förtroendevalda behöver balansera. Rapporten aktualiserar centrala och principiella utmaningar med idrottens styrning och legitimitet samt med den svenska representationen i internationella idrottsorgan.

Swedish elected representatives in European and international sports organizations play a crucial role in shaping international decision-making. However, engagement in this sphere can be challenging. Many international sports organizations differ significantly from Swedish sports in terms of organizational structures, values, and practices. These differences place demands on Swedish elected representatives, who must be equipped to navigate and work effectively within these complex and multicultural sporting environments. Challenges arise from value conflicts with regards to representation, trust and legitimacy, and questions may be asked about whose interests are being represented. This report presents research which provides a deeper understanding of the conditions and circumstances of Swedish elected representatives in the European and international sports community, as well as the challenges and opportunities they encounter in their work. The report is based on the analysis of three sources of data:

• 34 international policy documents from Swedish sports federations;
• A quantitative survey with 129 Swedish representatives with European and/or international positions (38 % women, 59 % men and 3 % without specified gender); and 
• 16 qualitative interviews with representatives in executive positions in the highest decision-making bodies of European and international sports organizations.

The policy documents often fail to provide clarity with regard to decision-making procedures and expectations on representatives’ roles and behaviour, which can serve to undermine the legitimacy of the documents. Information about the representatives’ expected roles, legitimacy and mandates is sparsely presented in the documents. The focus of the documents is mainly on what Swedish sports can contribute with internationally, rather than on how the national sports movement can benefit from the representatives’ international experiences.

The analysis of the survey responses shows that the majority (57 %) of the elected representatives believe that they primarily represent their European/international federation, while 30 percent believe that they represent their Swedish sports federation. Most commonly, the representatives are nominated by the Swedish sports federation and its board. Competence, loyalty, current position, previous experience and personal contacts are considered to be the most significant factors behind who is chosen for international positions. The main reasons for the representatives’ willingness to engage are stated to be able to contribute to the development of their own sport or the European/international sport, as well as to support the Swedish sports movement. European and international organizations are perceived to demonstrate moderate adherence to principles of good governance. Irregularities such as bribery are considered relatively uncommon, while nepotism and cronyism are seen as more common. The representatives believe that they can exercise a rather significant influence on the European/international sports community in their roles. In the interviews, we identify complex challenges related to the elected representatives’ engagement in European and international sports organizations. We contrast ideals of good governance, associated, in the interviews, with Swedish values and working methods, and with the authoritarian organizational structures and leadership that Swedish representatives describe as common and challenging in international sports organizations. The results also show that the integrity of the sports community can be undermined by political decisions and power structures.

Overall, our findings highlight the need for elected representatives in international organizations to have an extensive understanding of cultural and political contexts and an ability to manage the complex challenges their roles present. The findings contribute to a better grasp of the experience of elected representatives of the Swedish sports movement in the international community, especially by highlighting the range of normative tensions that representatives need to negotiate and manage. The report brings to light important questions regarding legitimacy deriving from the international governance of sports, as well as the Swedish representation in international sports organizations.

This article explores the establishment of a sense of com-munity within a girls-only sports-based interventiontargeting social inclusion in a socially disadvantagedarea of Sweden. Employing an ethnographic approachinvolving participant observations and interviews, thestudy shows how moral socialization, through practicesof discipline, teaching and care, fosters a sense of com-munity. Through detailed observations, the study illus-trates that community formation is an active, relationalconstruct rather than a pre-existing entity, shaped sig-nificantly by both leaders and participants. Our findingsreveal that the girls, through reflective engagement withnorms and moral values, co-create a community thatpromotes social inclusion.