Denna rapport tar sin utgångspunkt i frågan om konsumtion för hållbar omställning med fokus på hållbar matkonsumtion. Inom detta område finns olika nationella mål och överenskommelser. Dessa omfattar bland annat Mil­jömålsberedningen förslag att införa nationella konsumtionsbaserade miljömål som innebär att Sverige senast år 2045 ska ha netto noll konsumtionsbaserade utsläpp (SOU 2022:15). Matkonsumtion står för omkring 20 procent av Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp och är ett område där Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten (2023) ställt upp mål och insatsområden. Dessa siktar mot en hållbar och hälsosam matkonsumtion med syfte att ge en tydlig inriktning för folkhälso- och hållbarhetsarbetet på lokal, regional och nationell nivå.

Emellertid är ansvarsfördelningen mellan dels de politiska nivåerna, dels mellan samhällssektorerna (den offentliga och privata sektorn liksom civilsamhället) för att genomföra insatser för att uppnå uppsatta mål och att bidra till minskad miljöpåverkan från matkonsumtion otydlig. Den här rapporten studerar hur kommunerna ser på sitt ansvar i det här sammanhanget och väljer att genomföra insatser för hållbar matkonsumtion bland invånare och besökare i lokalsamhället.

Vi har besökt alla 290 kommuners webbplatser för att söka efter om man beskriver policy, insatser eller ger information med koppling till hållbar matkonsumtion. Resultatet från detta visar att omkring 20 procent av kommunerna tar upp den här frågan från något perspektiv. Med detta som utgångspunkt har därefter sju kommuner valts ut för en fördjupad studie. I dessa har vi genomfört intervjuer, främst med tjänstepersoner, samt studerat kommunala styrdokument. Vi har kodat materialet utifrån en modell om hållbar omställning som skiljer ut tre sfärer: den politiska, den praktiska och den personliga. Inom den politiska sfären har vi tagit del av kommunernas styrdokument. Den praktiska sfären omfattar olika typer av aktiviteter som kan vara kampanjer, event, samt dialogbaserade initiativ. Den personliga sfären, avslutningsvis, handlar om individers föreställningar om hur kommunen kan vara en möjliggörare för hållbar matkonsumtion. Det kan vara i olika roller som exempelvis markägare, upphandlare och kunskapsspridare.

Sammantaget finner vi att frågor om konsumtion generellt och hållbar matkonsumtion specifikt, kan ses som ett område som är under kontinuerlig förändring samt att de organisatoriska strukturerna och sambanden har en betydelse för hur insatser för hållbar matkonsumtion genomförs. Variationer mellan kommunerna motiverar framtida studier i flera av Sveriges kommuner för att få en bredare bild av hur insatser för hållbar matkonsumtion genomförs genom lokala initiativ.

In recent decades, city-regions have received growing attention as spaces for governance and policymaking. As an expression of the rescaling of the state, city-regional governance structures are often discussed as bottom-up alternatives to top-down institutional reforms. We have observed that, while studies of governance challenges in city-regions have often focused on broad issues like regional development, branding, or innovation, there is limited research on policy-specific areas more closely linked to the formal mandates of many local governments, particularly in Nordic-type welfare states. We address this limitation of previous research by analysing the conditions for developing policy strategies through city-regional governance, focusing on skills formation, which represents a fundamental resource for regional development. We aim to understand the driving factors for city-regional governance. This involves investigating how incentives, motivations, and the capacity of actors to cooperate evolve over time. Through a case study we investigate how the development of city-region capacity is influenced by different underlying factors. These include the type of actor constellation, institutional conditions, and the civic capital of the region. The study shows how a time perspective can be helpful for identifying feedback effects, which is a fruitful path to further develop an understanding of city-region governance capacity.

Den här rapporten handlar om hur svenska kommuner utformar strategiska ramar för lokalt klimatarbete. Lokalt klimatarbete kan liknas vid ett implicit mandat för kommunerna att bidra till samhällets klimatomställning – det vill säga något som förväntas av dem, men som inte är ett lagstadgat krav. Detta mandat har vuxit fram som följd av yttre förväntningar på insatser för att bidra till internationella och nationella mål inom klimatområdet i samspel med lokala politiska ställningstaganden. Drivande faktorer som påverkar om och hur kommunerna antar miljömål med klimatinriktning omfattar såväl politisk övertygelse som kommunernas kapacitet för att driva klimatarbete.

Med utgångspunkt i en analys av övergripande kommunala styrdokument inom miljöområdet är syftet med den här rapporten att beskriva och analysera likheter och variationer gällande strategiutveckling för klimatarbete i svenska kommuner. De här dokumenten analyseras genom en modell för olika roller och verktyg kommuner kan nyttja för att påverka att klimatrelaterade utsläpp minskar. Analysen utgår från två forskningsfrågor: (1) Vilka strategiska målsättningar formulerar kommunerna för sitt klimatarbete? och (2) Hur kan man identifiera att kommunernas olika roller blir synliga i övergripande klimatstrategier?

I urvalet för det empiriska materialet har vi sökt strategidokument framtagna av stora kommuner, här definierat som kommuner med omkring 100 000 till 250 000 invånare. Totalt ingår 17 kommuner i det material som nyttjas för att besvara den första forskningsfrågan, om strategiska målsättningar. Dokument från tre kommuner – Uppsala, Linköping och Umeå – ingår i analysen för att besvara den andra forskningsfrågan, om kommunernas olika roller inom klimatarbetet.

Resultaten visar både på variationer och likheter vad gäller kommunernas strategiska ramar. Det finns variationer vad gäller hur man avgränsar eller integrerar klimatarbete med andra policyområden inom hållbarbetsfältet, liksom i detaljnivå vad gäller beskrivning av implementering. Likheter finns för vilka tematiska områden som omfattas, där flera kommuner har valt tillvägagångssättet att sträva efter ständiga förbättringar samt efter att vara en samhällsaktör inom området.

Resultatet från analysen för att svara på den andra forskningsfrågan om kommunens roller – som är att vara verksamhetsutövare, tjänsteleverantör, myndighetsutövare samt platsledare – visar att för de studerade kommunerna (Uppsala, Linköping och Umeå) är verksamhetsutövarrollen den roll som dominerar. Den sammantagna bilden är emellertid att de studerade kommunerna använder sig av många verktyg kopplade till alla modellens roller och att kommunerna har höga ambitioner för att kunna bidra till klimatomställningen.

The aim of this paper is to contribute with an understanding of the governance capacity of local public actors to be place leaders for local collaborative initiatives aimed at addressing climate mitigation, and how this agency is embedded within place-specific institutional conditions. The research design is a single case study of a climate mitigation initiative in the city of Uppsala in Sweden. The discussion based on the empirical results highlights three findings. Firstly, that the political and administrative arms of local government interact in their capacity to be place leaders in local interventions. Secondly, that the capacity of local government to provide place leadership needs to be conceived in relation to the place and the institutional structure of the local environment. Thirdly, that the role of place leader for governance is imbued with governance dilemmas deriving from how the steering role is negotiated. The concluding discussion argues for the need of a detailed understanding of place-leading agency to achieve a deeper understanding of governance capacity. This paper illustrates that place leadership is multifaceted and means different things across the cycles of collaborative governance. The concluding discussion also stresses the importance of understanding governance dilemmas in making actors prepared to strategically take position for their involvement and engagement in collaborations. This means that maintaining collaborative governance is an important strategy for meeting social challenges, but that this needs to be developed based on thorough knowledge about the intrinsic conditions for such arrangements and processes.

This paper analyses local development policy by investigating how this worked during a crisis situation caused by the Covid-19 pandemic from spring 2020, with major effects on the economy. This empirical study covers local government in Sweden. The results reveal two major findings. First, that decentralized dialogues between local government and industry, being a key facet for local growth policy, were exposed to challenges in striking a balance between nurturing a sense of a shared interest versus upholding the understanding of divergent roles, between the municipality and businesses. Second, that the dependencies for local development policy on the central state were still vital. This is a reminder of the importance of being careful to understand what decentralized development policy refers to and how this involves resources for local actors to adapt this policy to local conditions, as advocated through the ideal of bottom-up approaches for local development.

Vilken kapacitet har kommunerna i dag för att klara av en långsiktigt hållbar vattenförsörjning − och vad vore önskvärt? Vilken typ av interaktion med andra kommuner behövs med tanke på de kapaciteteter som krävs? Rapporten delar in kapaciteterna i politiska, institutionella, kompetensmässiga, finansiella och samhälleliga. Interaktionsformerna som studeras är samarbete, samordning och samverkan. Studien är en del av projektet Stärkt vattenförsörjning för Göteborgsregionen (SVAR).

Studien ska bidra med underlag för att konkretisera modeller för samverkan till stöd för att skapa kapaciteter för hållbar vattenförsörjning. I rapporten presenteras ramverk för kapaciteter och interaktionsformer samt en samordningsmodell för regional vattenförsörjning. SVU har även finansierat en annan delstudie inom SVAR-projektet. Den studien handlar om en metod för leveranssäkerhetsanalys för dricksvattensystem och redovisas i en separat SVU-rapport.

Bakgrunden till SVAR-projektet är utmaningar gällande vattenförsörjning som kommuner i Sverige står inför. Utmaningarna är bland annat kopplade till underhållsskuld och klimatförändringar, men också till ökade krav på kvalitet i de tjänster som kommunerna ansvarar för. Tidigare studier har visat att framför allt mindre kommuner har haft svårt att skaffa sig de resurser som krävs för att möta sådana utmaningar. Ett sätt för kommunerna att skapa kapacitet för att upprätthålla hållbar vattenförsörjning är att samverka med andra kommuner.

Studien har utförts av forskare vid Linköpings universitet. De har bland annat studerat kommunala dokument i form av årsredovisningar och budgetar, och de har intervjuat representanter för Göteborgsregionens medlemskommuner. Projektet har ambitionen att bidra med kunskaper som är av relevans för kommunernas hantering av vattenförsörjning i hela Sverige. Studien bygger på tidigare forskning om organisering och styrning av kommuner och deras VA-verksamhet.

Studiens resultat är sorterade utifrån två ramverk, det ena över kommunernas kapacitet att organisera för vattenförsörjning, det andra över interaktionsformer mellan kommuner. Bilden blir att den politiska kapaciteten har stärkts under senare år eftersom intresset har ökat från förtroendevalda för VA som verksamhet och ekonomi. Institutionell kapacitet handlar till stor del om att säkerställa ett kontinuerligt arbete som inte förlitar sig alltför mycket på enskilda individer, och där kommunikation är nödvändig. Kompetens är en viktig fråga som behöver stärkas i många kommuner, och där interaktion mellan kommunerna i regionen kan bidra. Finansiell kapacitet handlar om investeringar och underhållsskuld, men även om olika geografiska förutsättningar. Samhällelig kapacitet innebär att kommunerna är måna om att ha bra dialog med medborgare och företag.

Studiens ramverk för interaktionsformer omfattar samarbete, samordning och samverkan. I samarbete utbyter organisationerna information för att nå sina individuella mål. Samordning mellan organisationer handlar om att strukturera och organisera, och kräver mål som överensstämmer med varandra. För samverkan krävs det gemensamma ansträngningar mot gemensamma mål, och det är vanligt att parterna upprättar kontrakt och formella överenskommelser.

Rapporten presenterar också en summerande modell där de två ramverken integreras i en samordningsmodell för regional vattenförsörjning.

What capacity do the municipalities have today to manage a long-term sustainable water supply - and what would be desirable? What kind of interaction with other municipalities is needed in terms of the capacities required? The report divides the capacities into political, institutional, competence-related, financial and societal. The forms of interaction studied are cooperation, coordination and collaboration. The study is part of the project Strengthened water supply for the Gothenburg region (SVAR).

This paper aims to contribute to a qualitative understanding of rescaling and its impact on planning strategies and governance relations across scales. By investigating the effects of rescaling for the old scale 'left behind' - through the case of public transport planning in Sweden - this paper illustrates how rescaled tasks continue to engage the scale 'left behind' (and is a source of 'tensions'), long after a rescaling process has taken place. Through the lens of rescaling, three main points of discussion are highlighted in the paper: Firstly, processes of rescaling are intertwined with policy layering, and can as such be a source of both 'good and evil' for the continued planning on the scale 'left behind'. Secondly, this calls for an increased geographical sensitivity in research when investigating the effects of rescaling, as the formal and practical outcomes of rescaling can be spatially unequal for planning bodies with similar formal mandates on the same scale. Thirdly, the development of governance relations and 'tensions' between new and old scales, are by no means static in time nor space, and calls for increased dialogue across planning scales to aid in the transition of responsibilities from the old to the new scale.

Syftet med den studie som presenteras i föreliggande rapport har varit att bidra till förståelsen för hur mobilisering sker för att skapa samhällsstrukturer i samband med storskaliga investeringar för grön industrialisering. Fokus riktas mot strategier och initiativ genom den offentliga sektorn, där särskilt kommunens agerande står i fokus. Diskussionen i rapporten utgår från en empirisk studie av insatser för att utveckla samhällsstrukturer i Skellefteå i samband med etableringen av en industrianläggning för batteriproduktion. Det här är ett exempel på en mycket snabb etablering som innebär en radikal samhällsomvandling. Det konkreta sammanhanget för studien utgörs av följeforskning inom ett projekt med titeln: ”Förstudie Regionala Flaggskeppsprojekt” som har haft stöd från Vinnova (2021–0463). Titeln för forskningsprojektet kopplar till användning av begreppet ”flaggskeppsinitiativ” genom EU:s strategiska visioner för utveckling. Sådana syftar på storskaliga och sektorsövergripande insatser. 

Till stöd för målsättningen att identifiera lärdomar från processen för etableringen av batterifabriken i Skellefteå analyseras resultatet utifrån en modell med benämningen ”territoriell governance”. Det är en modell för samhällsutveckling som har utformats i skärningspunkten mellan policy inom EU:s sammanhållningspolitik och forskningen inom fältet för regional utveckling. Modellen tar sin utgångspunkt i det decentraliserade regionala utvecklingsansvaret samtidigt som den integrerar betydelsen av flernivårelationer, och mer konkret beroendeförhållanden som råder mellan regionen/kommunen, staten och EU. Modellen understryker en platsbaserad logik och därmed att insatser för regional/lokal utveckling ska utformas enligt platsens förutsättningar.

Rapporten betonar tre övergripande slutsatser. Den första slutsatsen tar sin utgångspunkt i den decentraliserade processen som sker på den regionala/lokala nivån för att driva utveckling. Den diskussionen lyfter fram hur föreställningar, aktörskap och samverkan samspelar för lokala processer med påverkan på lokal utveckling. Skellefteå kommuns visionsarbete framstår som en samlande process för att formulera en grund för en gemensamma föreställning om vad som är önskvärt och möjligt för den lokala utvecklingen. Gemensamma föreställningar underlättar samverkan och påverkar hur legitimitet skapats. Legitimitet i kombination med tillgängliga resurser ger grund för aktörskap. I samband med etableringen av batterifabriken i Skellefteå finns det många exempel på aktörskap, exempelvis för att investera i mark och byggnation och för att skapa organisering för utbildning. 

Den andra slutsatsen handlar om att det decentraliserade utvecklingsarbetet är beroende av interaktion i flernivåsystemet för politik och planering. Nivåerna som det här syftar på omfattar EU, staten och den regionala/lokala nivån. Det sker intensiva dialoger både ”top-down” och ”bottom-up” med påverkan på hur det decentraliserade arbetet kan få effekter. 

Den tredje slutsatsen pekar på att frågor för regional/lokal utveckling i samband med sådana här storskaliga investeringar, som batterifabriken i Skellefteå utgör, behöver betraktas ur ett brett samhällsperspektiv. Mer konkret omfattar mobiliseringen för regional/lokal utveckling i sådana här fall insatser inom markfrågor, bostäder, infrastruktur, utbildning, inflyttning, integration, och mycket mer; samt behov av att föra dialoger med civilsamhället, medborgarna och de befintliga företagen.