Social work in Sweden has undergone a significant transformation in recent decades, increasingly governed through market mechanisms such as public procurement. Within this new welfare landscape, social services are positioned as commodities on sale within a publicly regulated market.

The overarching aim of the dissertation is to deepen the understanding of how social work is governed through procurement. More specifically, this dissertation examines the impact of procurement on social work practice. To carry out these objectives, the following research questions have been posed: How is the ideal client constructed in a procured social work setting? How are clients shaped as desirable subjects in a procurement-governed practice? What frameworks are created for the execution of social work in a procured context? How is social work shaped by the frameworks defined in procurement contracts?

This dissertation adopts a constructivist theoretical approach, drawing on the works of Michel Foucault. According to this approach, power is understood as producing knowledge, truth, and subjects. The key analytical concepts governing, rationality, and technologies of the self and others, are used to identify the field of possible actions created by procurement, for both professionals and clients, in turn forming social work practice.

The empirical material consists of 16 interviews with social workers as well as procurement contracts. The results of the analysis show that procurement reshapes the landscape of social work, not only by the readjustment of administrative mechanisms, but also by shaping the practice of social work and its subjects. These results highlight tensions between market rationalities and core values of social work, where governing by procurement risk marginalizing the relational and contextual dimensions of social work practice.

These results further call for a critical reflection on how social work can maintain its emancipatory core values within a system governed by calculative and performance-based logic.

Socialt arbete i Sverige har under de senaste decennierna genomgått betydande förändringar och styrs i allt högre grad genom marknadsmekanismer såsom offentlig upphandling. I detta nya välfärdslandskap tar sociala tjänster form som varor till försäljning på en offentligt reglerad marknad.

Avhandlingens övergripande syfte är att fördjupa förståelsen av styrning av socialt arbete genom upphandling. Mer specifikt undersöker avhandlingen hur upphandling formar det sociala arbetets praktik. Följande forskningsfrågor är vägledande i avhandlingen: Hur konstrueras den ideala klienten i ett upphandlat socialt arbete? Hur formas klienter som önskvärda klienter i en upphandlingsstyrd praktik? Vilka ramar skapas för utförandet av det sociala arbetet i en upphandlad praktik? Hur formas det sociala arbetet utifrån de ramar som upphandlingskontrakten anger?

Avhandlingen utgår från ett konstruktivistiskt teoretiskt perspektiv, med avstamp i Michel Foucaults arbeten. Utifrån denna ansats förstås makt som producerande av kunskap, sanning och subjekt. De centrala analytiska begreppen styrning, rationalitet samt teknologier för styrning av självet och andra används för att rikta uppmärksamhet mot det sociala arbete som blir möjligt (och inte) genom upphandling som styrning.

Det empiriska materialet består av 16 intervjuer med socialarbetare samt upphandlingsavtal. Resultaten visar på hur upphandling omformar landskapet för socialt arbete, inte bara genom justeringar av administrativa mekanismer, utan också genom att forma praktiken och dess subjekt. Dessa resultat pekar på en spänning mellan marknadens rationalitet och det sociala arbetets kärnvärden, där styrning genom upphandling riskerar att undergräva praktikens relationella och kontextuella dimensioner.

Resultaten reser dessutom frågor om hur socialt arbete kan bevara sina emancipatoriska kärnvärden inom ett system som formas av kalkylerande och prestationsbaserad logiker.

In recent decades, market reforms have paved the way for new forms to govern social work practice by means of procurement, cost efficiency, measurement, and freedom of choice. In this article, we draw attention to how clients are constructed in terms of motivation, in a context where social work is shaped by a procurement arrangement. Empirically, the article is based on interviews with social workers providing social services in a procurement setting, with a focus on how they describe their work in relation to presumptive clients, and specifically their work upon the motivation of clients. The analysis is informed by a constructionist approach to governing and the construction of clients. The results illustrate how the ideal client is constructed as motivated to choose a provider of social services matching their specific needs and interests as well as displaying a will to change and take part in the services offered. The social work appearing as desirable is based on a therapeutic rationality, with dialogue as the primary means of working upon the motivation of clients. The results further illustrate how different technologies (of the self and power) operate and intertwine in the work upon motivation of clients.

In this essay, we conduct a genealogical inquiry, shedding light on the classical social political problem concerning the mobility of people living in poverty. The aim is to problematize the contemporary debate about poverty and mobility by genea-logically tracing the contemporary category of marginalized EU-migrants, relating this to how the so-called gypsy-issue was formulated in the 1950s and the vagrancy debate in the 1920s. Empirically we focus governmental reports from these time periods. Our main findings are that the mobility of poor people today and in the 1920s are understood from a moralizing standpoint, positioning the poor as not belonging to the Swedish national welfare state. In contrast, this issue was in the 1950s understood as a welfare concern for the expanding state. The political solu-tion in the 1950s was inclusion by assimilation, whilst today and in the 1920s, the solution is a will to exclusion.

In recent years, an increasingly visible poverty has been widely debated in Sweden, not least in terms of ‘vulnerable EU citizens’. Issues of EU-internal mobility have gained renewed interest as EU citizens have the legal right to move freely within the EU. The focus in this debate has been on poor EU citizens categorized as ‘Roma’. In many respects, ‘the Roma’ have become a symbol for the mobility of poor people as a problem. The purpose of this article is to investigate contemporary discourses on poor people’s mobility as a social problem, in the light of similar descriptions in the past. Starting with the 2010s, we analyse governmental reports from the 1950s and 1920s in which the mobility of poor people has been subjected to political debate. We draw upon a genealogical approach informed by Michel Foucault, focusing on the categorization of mobile poor people as problematic and deviant, in relation to what is conceptualized as the norm. In line with this approach, we analyse historical formations of particular ‘regimes of truth’ concerning the mobility of poor people. Our results show that the mobility of poor people is a recurring problem, even though in different ways at different times. The political responses to the problems caused by poor people’s mobility range from disciplinary and excluding to assimilating interventions directed at the mobility of poor people – in the 2010s represented by ‘the vulnerable EU citizens’, in the 1950s by ‘the gypsies’ and in the 1920s by ‘the travellers’.

Under senare år har en alltmer synlig fattigdom, som inte minst representeras av ”fattiga EU-medborgare” väckt omfattande debatt i såväl media och socialpolitik som inom forskning. Debatten har kretsat kring en av det sociala arbetets kärnfrågor, nämligen frågan om vem som ska ha rätt att höra till samhällsgemenskapen och därmed ta del av dess välfärd och rättigheter. Frågan har fått förnyad aktualitet i och med att EU-medborgare har rätt att röra sig fritt inom den Europeiska unionen. Frågan om den synliga fattigdomens problem är dock inte på något sätt ny. Tiggeriet, som ett uttryck för synlig fattigdom, knyter an till ett problem som har diskuterats under lång tid, nämligen hur socialpolitiken ska hantera de fattigas rörlighet. Detta problem har setts på olika sätt och tagit olika skepnad i olika tider, vilket har möjliggjort och legitimerat olika interventioner. Idag är det utsatta EU-medborgare från Östeuropa, med romsk bakgrund, som står i blickfånget. Tidigare har fokus riktats mot ”zigenare” såväl som ”tattare”. Tiderna är olika, liksom problembilderna och de interventioner som svarar mot dessa – problemet är dock i mångt och mycket detsamma: de fattigas rörlighet, som fortfarande utgör ett främmande och hotfullt element i och för den nationella välfärdsstaten, ett problem som kräver särskilda åtgärder. I det följande visar vi hur fattigas rörlighet har gjorts till föremål för olika socialpolitiska åtgärder i tre olika tidsperioder, nämligen 2010-tal, 1950-tal och 1920-tal. För varje period belyser vi hur de fattigas rörlighet har problematiserats, med utgångspunkt i en statlig offentlig utredning: Framtid sökes (SOU 2016: 6), Zigenarfrågan (SOU 1956: 43) och Förslag till lag om lösdrivares behandling (SOU 1923: 2).

En allt mer synlig fattigdom, inte minst representerad av ”fattiga EU-medborgare”, väckte en omfattande debatt under det tidiga 2000-talet. Denna debatt har kretsat kring en av det sociala arbetets kärnfrågor, nämligen vem som ska ha rätt att höra till samhället och därmed ta del av välfärd, specifikt kopplat till frågan om den europeiska rörligheten. Debatten kring rörlighetens och den synliga fattigdomens problem är dock inte på något sätt ny. En stor del av debatten fokuserar idag på människor från Östeuropa, inte sällan med romsk bakgrund, men knyter an till en problematik som har diskuterats under lång tid, i olika termer såsom ”tattarproblemet” och ”zigenarfrågan”. Med avstamp i en postkolonial forskningstradition belyser följande kapitel hur kategorin ”fattiga romer” har setts och fortfarande ses som ett socialt problem i behov av särskilda insatser. Utifrån ett postkolonialt perspektiv åskådliggörs hur kategorin ”romer” idag, liksom ”zigenare” och ”tattare” i det förgångna, har skapats som problematiska Andra – som ett slags Sveriges och Europas skuggsida. Med detta teoretiska perspektiv visar vi hur det sociala arbetet idag – liksom igår – har bidragit till såväl upplysning och frigörelse som kontroll och disciplinering av de grupper i samhället som betraktats som avvikande.

Syftet med detta arbetsnotat är att beskriva de verksamheter som kommer att studeras inom projektet och till vis del även en reflektion kring vägarna till serviceinsatser. Ambitionen är också att detta arbetsnotat ska kunna fungera som ett redskap i och inför kommande skeenden i forskningsprocessen.

Linköpings kommun har sedan flera år arbetat för att utveckla en lättillgänglig socialtjänst med god kvalitet och en mångfald sociala stödinsatser för den enskilde att välja mellan. Det innebär bl a att de flesta stödinsatser inte kräver biståndsbeslut utan den enskilde kan själv direkt kontakta verksamheter som erbjuder stöd, t ex missbruksvård, familjebehandling och boendestöd. Denna form av serviceinsatser har prövats också i andra kommuner, men det är än så länge ett arbetssätt som endast i begränsad utsträckning studerats.

Linköpings kommun har i samarbete med CKS, Linköpings Universitet tagit initiativitet till att finansiera ett forskningsprojekt i ledning av Martin Börjesson, docent i socialt arbete. Projekt är planerat att genomföras under en treårsperiod med start januari 2014. Målsättningen med detta projekt är att planera och genomföra en bred upplagd utvärdering av arbetet med servicetjänster. Studien har för avsikt att försöka beskriva vilken betydelse arbetet med sociala servicetjänster har för det sociala arbetet och brukaren/medborgaren.

Syftet med detta arbetsnotat är att ge en bakgrundsbeskrivning till utvecklingen av servicetjänster i Linköpings kommun och placera studien i ett sammanhang. Ambitionen är också att detta arbetsnotat ska kunna fungera som ett redskap i och inför kommande skeenden i forskningsprocessen.