Background: Gender discrimination of women is often emphasized in work contexts, whereas less focus is on how men are discriminated against in social relationships. Gender discrimination in decisions of family relations, is essential to study as the contact between parent and child is commonly viewed as the most important relationship in people’s life, as well as being the most important aspect of our life. Following separations, decisions on custody disputes are made by social workers. The purpose of this paper is to study gender discrimination in such decisions.

Method: Participants were instructed to give a recommendation of shared parenting based on a custody case vinjett, where we manipulate the gender of the risk parent.

Results: The participants’ recommendation of living was mainly dependent on the risk parent’s gender, where the mother was considerably more likely to receive shared custody than the father.

Conclusions: Professional social workers show selective gender discrimination against fathers in terms of living recommendations.

Governments often try to motivate unemployed citizens to land jobs or educate themselves. The present study compared two hypothetical strategies using self-determination theory (SDT) and self-efficacy (SE) with the present strategy; the job stimulus (JS). The JS aims to alleviate citizens with unemployment benefits from financial ironic effects (i.e., working means less money). The study comprised a within-subjects experimental vignette design with strategy (SDT v. SE v. JS) as independent variable, with credibility and general motivation as dependent variables. The results showed that the actually used strategy was rated as less credible and less motivating than the two hypothetical strategies. Thus, study provides empirical evidence of a massive failure of the JS, and that strategies based from motivational psychology are more promising. 

The present study investigated professionals' assessments of a sickness benefit 180-day rule investigation. A new type of vignette was used where an authentic and anonymized investigation was manipulated into two versions; approved or denied in a simple experimental between-subjects design. Dependent measures were subjective ratings of agreement with the decision, transparency, and logical stringency. The results showed high levels of participant agreement between the two conditions even though half had the opposite decision. Should this result be general, then one could simply take a sickness benefit 180-day rule investigation, change decisions, and professionals would be none the wiser. However, this result must be replicated multiple times using varied investigations in terms of typicality, complexity, and professionals' experience and education before such a conclusion can be made.

Granskningen presenterar tjugofyra brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare sju allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Flera av de mest allvarliga bristerna berör rättssäkerhet (brist på alternativa tolkningar där endast en persons tolkningar och uppfattningar görs gällande, användade av standardiserat instrument felaktigt, avsaknad av definitioner), saklighet (flera ogrundade påståenden och tolkningar uppfattas som objektiva sanningar, förväxling om att rädsla skulle vara samma sak som risk) och partiskhet (demonisering av en förälder som inte ens hörts). Läsare av utredningen uppmanas att göra följande tankeexperiment. 

1. Ta bort all information som direkt kommer ifrån LS.

2. Ta bort all information som indirekt kommer från LS, dvs personer som LS haft kontakt med.

Vad kvarstår då av utredningen som påtalar att riskbedömningen är rimlig? Undertecknads analys av tankeexperimentet blir att utredningen saknar information av relevans för besvara dess frågeställningar. Mest allvarlig är dock den vansinniga metodik som utredningen använt sig av. Utredningen liknar mera en transkription av ett gränslöst samtal där en person, LS, ges utrymme att säga vad som helst om en person som LS inte gillar, utan rimlighetsbedömning, förståelse hur forskning ska tolkas eller objektivitet. Sammantaget visar granskningen att utredningen ”P” SoL-utredning, Täby Kommun, 22-11-16 med extremt god marginal diskvalificerat sig själv som bevismaterial. Den aktuella utredningen är bland de sämsta som undertecknad tagit del av. 

Granskningen presenterar arton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare sju allvarliga brister som tillsammans ifrågasätter utredningens funktionalitet. 

Flera brister berör transparens, där definition saknas, bristfällig precision i kritik och det saknas en tydlig tidslinje. Transparens är otroligt viktigt för att man ska kunna följa resonemang logiska giltighet, vilket denna utredning inte tillåter helt och fullt.

Rättssäkerheten är helt satt ur spel i utredningen. Utredningen som argumenterar för att risken för försummelse skulle vara hög är föräldrad och ogiltig, barnsamtal saknas, resonemang som huvudsakligen driver mot att bryta all kontakt mellan barn och förälder förs fram. Det saknas ett falsifierande tänkande mot den tes man driver i utredningen. Detta tyder på att utredningen är en samling argument emot återförening snarare än en rättssäker myndighetsutredning. 

Utredningen dokumenterar ingenting som talar emot att det bästa för WK vore att frånta MK vårdnaden om WK. Detta är häpnadsväckande partiskt på ett sätt som är blatant och mycket tydligt. Ingenting positivt dokumenteras om MK i hela utredningen, vilket förefaller mycket orealistiskt. 

Granskningen visar att regeringsformerns alla tre krav, transparens, rättssäkerhet och opartiskthet inte uppfylls i denna utredning. Vidare, det är också mycket tydligt att utredningen inte haft Barnkonventionen i åtanke när detta ärende analyseras. Barnkonventionens artikel 7 läser "Barnet har rätt till eget namn och ett medborgarskap. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad". I stället verkar utredningen vara mera intresserad av att genomföra motsatsen, det vill säga arbeta för att barnet ska få så lite omvårdnad av barnets föräldrar så långt som möjligt. 

Granskningen presenterar femton olika brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare nio allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Bristerna kan delas in i två kategorier. Den första berör men katastrofal riskbedömning som saknar flera avgörande komponenter som är så många att undertecknad inte kan räkna upp dem allihopa. Istället blir det en mycket och allvarlig brist "Riskbedömning saknas". Den andra kategorin beror resonemang kring hur tingsrätt ska hantera ärendet. Detta ärende, enligt undertecknad är absolut inte en hög konflikt eftersom båda föräldrarna säger att de egentligen vill komma överens. Då är medling den överlägset bästa hanteringen för de inblandade barnen. Granskningen visar tydligt att en god hypotes är att (a) båda föräldrarna vill komma överens, men (b) de klarar inte detta själva. Forskningen är mycket tydlig med att ett barn med separerade föräldrar mår bäst vid delad vårdnad, växelvist boende med föäldrar som inte bråkar. Undertecknad känner mycket stora förhoppningar att detta ska snabbt kunna uppnås i detta ärende. Avslutningsvis vill undertecknad citera den framlidne Jan Angners tre råd till separerade föräldrar: 

1. Följ schemat!

2. Prata inte skräp om den andra föräldern!

3. Sköt ditt!

De ovan nämnda bristerna är ett selektivt urval av en stor mängd brister i utredningsmetodik och resonemang. Granskningen presenterar sexton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare sju allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Än värre, granskningen visar att det har uppstått två brister på nivå noll. Det är helt oacceptabelt att hitta på egna former av vanvård (nakenhet och "inte vara med mamma") och basera rekommendationen på dessa. Dessutom, en av dem är direkt sexistisk. Detta är utredningsmetodologiskt vansinne. Andra brister som berör riskbedömningen (definitioner saknas, förvirring mellan riskfaktorer och former av vanvård, förvirring om skydds- och riskfaktorer) är extremt allvarliga och mycket fundamentala eftersom de berör rättsäkerheten i hela utredningen. Utan definitioner vet inte läsaren vad sjutton utredningen har riskbedömt egentligen. Det går inte att reducera en myndighetsutövande riskbedömning om fysisk barnmisshandel till ett ett barns emotion om hen är rädd för föräldern eller inte. Det är också mycket allvarligt att fullständigt ignorera att en förälder säger sig ha blivit utsatt för fysiskt våld av den andra, vilket antagligen inte skett om föräldrarna bytt kön med varandra. Sammantaget kan granskningen konstatera att vårdnadsutredning tillhörande T933-22 inte kan anses ha tillräcklig kvalitet för att fungera som ett beslutsunderlag för något beslut alls, och att det skulle utgöra ett underlag för beslut som berör mänskliga rättigheter och barns framtid vore ett tydligt lågvattenmärke för svenskt rättsväsende. 

Granskningen presenterar sjutton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare tre allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Flera av de allvarligaste brister berör utredningens rättssäkerhet såsom där det saknas av definitioner av vad som ska riskbedömas. Utredningen vill alltså inte förklara vad det viktigaste i hela utredningen berör. Det saknas också risk- och skyddsfaktorer. Trots att utredningen tycks påpeka att det förekommer riskfaktorer misslyckas utredningen att dokumentera vilka dessa skulle vara. Givet ovanstående blir slutsatsen att rättssäkerheten är helt satt ur spel i denna utredning. Utredningen blandar också in medarbetares egna värderingar om hur barnfostran ska gå till, vilket är irrelevant. Än värre, det finns en brist på Nivå Noll. Det är fullständigt orimligt att ett barns känslor ska avgöra om något skett eller inte. Ett barns känslor avgör inte verklighetens förskaffande. Detta antyder att utredningen har fullständigt gått vilse i en vetenskapsteoretisk diskussion om realism, anti-realism, epistemologi och ontologi som de själva inte förstår eller inte kan hantera i utredningen. Utredningen utgår, i stora drag, ifrån att barnens känslor definierar verkligheten om olovligt bortförande och att dessa känslor är avgörande. Detta är galenskap eftersom uppdraget berör att genomföra en riskbedömning om någon form av vanvård kommer att ske i framtiden eller inte. I ljuset av detta är det förstås befängt att beakta ett barns känslor. Det är förefaller som att utredningen har missuppfattat sin uppgift och vilken roll känslor och värderingar har i myndighetsutövande. Sammantaget visar granskningen att utredningen tillhörande T391-18 är katastrofalt undermålig och bör inte användas som beslutsunderlag för något beslut alls. Att utredningen skulle användas i en rättslig instans skulle innebära en veritabel travesti på svenskt rättsväsende.

Granskningen presenterar sjutton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare tolv allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Flera av bristerna berör konceptuella missförstånd kring riskbedömning, tolkning av anklagelser som skapar en synnerligen låg rättssäkerhet. Till exempel är det helt godtyckligt för undertecknad varför EPs anklagelser eller beteende ska uppfattas som psykisk misshandel, medans Ems mordhot inte ska uppfattas som psykisk misshandel. Dessutom, flera av bristerna berör resonemang kring risk som inte alls fungerar varken logiskt eller i empiriska vetenskaper. Exempelvis är det ytterst märkligt att förväxla riskbedömning (att reda ut om risk föreligger eller inte) med riskhantering (vad man ska göra om risk föreligger), eller ignorera skyddsfaktorer i riskbedömningen. Sammantaget kan undertecknad konstatera att den granskade vårdnadsutredningen till ärende T 5785-22 inte kan eller bör fungera som beslutsunderlag för någon form av beslut, och allra minst i tingsrättsförhandlingar där barns mänskliga rättigheter står på spel. 

Granskningen presenterar nitton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare tio allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Flera av de allvarligaste bristerna berör partiskhet och allvarligt ifrågasättande för utredningens rättssäkerhet. I synnerlirhet gäller detta hur utredningen förhåller sig till tidigare utredning som har annan struktur och utgångspunkt. Sammantaget visar granskningen att den aktuella utredningen inte bör användas som ett underlag för beslut i rättsliga instanser.